Trivselfläckar

Det sägs ju att hästarna får såkallade trivselfläckar när de mår bra och även om en alltid förstått det ologiska i det hela, så gillar en faktumet ändå. Apelkastad kallas en häst vars päls/färg kan uppträda i runda, ljusare fläckar eller ringar. Men vare sig det är logiskt eller inte så tycker jag att det finns en viss sanning i uttrycket, då Kajsa alltid får dessa fläckar just när hon mår bra. Förra sommaren hade hon dem innan hon gick ner i vikt och under smalheten var de som bortblåsta till största del. Likadant har det varit tidigare år, ringarna uppstår när hon är på en bra plats i livet. Behagligt väder, mätt och belåten, igångsatt med träning, nyfiken och glad. Samtidigt är pälsen glansig och fin. Så jag väljer helt enkelt att tro på att hon mår bra när trivselfläckarna är på närvarande. ♥

Lillen får inte dessa fläckar, så ja, det har ju uppenbarligen något att göra med anlag och färg. Däremot har jag sett svaga antydningar till dessa vid speciella perioder. Kanske när han är som allra starkast, vem vet...

Snuffan med sina trivselfläckar i lördags. Så fin nu! Magen sticker inte ut på sidorna fullt lika mycket, det går snabbt när träningen väl är i gång. Hon får ju mycket av det svullna och utpekande på buken, som snabbt försvinner vid igångsättning eftersom mycket har att göra med vatten, grovfoder och gaser som inte kommer i rörelse. Revbenen känns fortfarande som de ska, men på gränsen till att försvinna in bland fettet nu haha.  Oavsett vad så är hon vacker och välmående och det är så roligt att se framstegen. ♥

Lillen sex år!

Lördagen den 21 maj var ingen vanlig lördag. Det var nämligen så att Lillen då fyllde hela sex år! Och för en gångs skull hade jag inte glömt bort det heller, virrig som jag är när det gäller datum. Dagen firades med en massa färskt gräs (handbetandes), äpplen, morötter, matbytta och gos. Jag älskar min lilla grabb så mycket att det gör ont i hjärtat, på riktigt. Kajsa och Lillen är de bästa hästarna någonsin, så enkelt är det. Och bara tanken av att vi har så många år kvar tillsammans, gör mig alldeles pirrig i magen. ♥

Grattis älskade Lillen. ♥ Kajsa förstod nog att Lillen fyllde år, för hon var ovanligt tålmodig och snäll mot honom...
 
Lurven var självklart med för att fira Lillen. Han blev tillslut så utmattad av alla naturintryck, att han var tvungen att limpa ner sig gräset.


Tänka sig att denna lilla grisbebis har blivit så vuxen!

Bergsklättrande häst och människa

Förra veckan drog jag och Kajsa ut på en uteritt tillsammans med L och hennes fina Revolt. Det blev den absolut bästa uteritten i Stackbo hittills! Först och främst var Kajsa riktigt glad och samarbetsvillig. Hon stannade inte en endaste gång på väg bort från gården (förutom vid över bäcken där det gick lite mer långsamt men inget vägrande), vilket är ett mirakel typ. Det är så himla mycket roligare att rida ut när båda är lika taggade! Kajsa kunde till och med gå först när Revolt blev osäker, och båda hästarna kompletterade varandras svaga sidor väl under hela ridturen. Turades om att ge varandra självförtroende vid de rätta tillfällena.

Sedan var L en härlig människa att rida tillsammans med. Hon ville precis som jag också klättra ordentligt, så det gjorde vi! Vi tog en ny väg som jag inte ridit förut och den var riktigt bra - terräng som gick upp och ner, sand, sten, träd och öppet. Det blev tre galoppsträckor allt som allt. Den första var så otroligt fin! Kajsa tog galoppen direkt och arbetade på mjukt och lugnt. Den andra galoppsträckan var mycket längre men på en rak och bekväm slinga, så då fick Kajsa verkligen ta i. Insåg hur bra det var att galoppera längre sträckor, för då hann Kajsa landa från den hårda ligga-i-för-att-orka-galoppen, till att komma ner i fart och kommunicera mer. Den tredje sträckan var lite vildare, haha. Vi kom ut vid grusgropen och när det var öppen mark blev Kajsa helt till sig, sprang ikapp Revolt och började tävla. L saktade av och stannade men Kajsa fortsatte och började med sina galna bocksprång! Hittills har jag tyckt att hennes skutt har varit roliga men nu var det nära att jag åkte av alltså. Sadeln hamnade lite på sniskan så då förlorade jag balansen. Men jag styrde in henne på en volt och då varvade hon ner. Bocksprång eller inte så är jag bara glad att Kajsa har fått tillbaka livsgnistan samt att hon känner att hon orkar mer. 

Vi klättrade även upp för en lång och brant backe. Den kanske inte ser så extrem ut på bilden men i verkligheten var det ett berg alltså! Utmaningen var att hålla Kajsa i skritt, vilket också var säkrast så hon inte snubblade fram i trav och föll. Och hon var hur duktig som helst! Det var så mäktigt att känna varenda muskel på hennes gigantiska kropp arbeta. Riktigt jobbigt tyckte hon, men hon skötte det galant. Vi höll skritten nästan hela vägen, förutom mot slutet när Kajsa själv vek av åt sidan och valde en bättre väg där det inte var lika många rullstenar. Resten av ridturen var det svårt att få Kajsa att sänka tempot efter galoppen. Hon ville helst trava hela vägen hem. Till slut slappnade hon av och frustade belåtet. Nästan hemma mötte vi ett par tjejer med varsin häst som överöste Kajsan med komplimanger, att hon var så vacker och "ett muskelpaket" som de beskrev henne och quarterrumpan. Stolt människa till finaste Kajsa!

Väl tillbaka i stallet sadlade jag av och gick direkt in i ridhuset för att lite snabbt prova mitt nya träns med det flätade nosbandet. Tänkte att jag samtidigt kunde träna balansen barbacka så kunde Kajsa varva ner ytterligare. Tränset kändes toppenbra. Sedan lyckades jag även med min första avramling på någon av mina egna hästar! Har endast ramlat av två gånger tidigare i mitt liv, och de båda hände på under 10 minuter. Att ramla av på sin egen häst känns ju lite som en milstolpe haha. Det gick till som så att jag så gärna ville prova galoppera barbacka. Det hade jag aldirg heller gjort, men förstod ju att galoppen förmodlingen är en av de skönare gångarterna utan sadel. Risken var bara Kajsas hetstrav som infinner sig efter galoppen... Men jag ville prova ändå. Sagt och gjort - galoppen var fantastisk men så fort vi bröt av till trav började jag studsa som bara tusan. I ett tappert försök att skona Kajsas rygg från mina dunsar så spände jag låren. Big mistake, jag tappade balansen direkt och tippade åt sidan. I hopp om att landa lite snyggare svängde jag benet över Kajsas hals och hoppade/ramlade hastigt av. Kajsa tvärnitade och tittade på mig som att jag var dum i huvudet där jag låg i gruset haha. Snäll som hon är väntade hon tills jag var på benen igen!


Kuperade områden. Här är vi på en ganska brant kulle och red i sidled nedåt.

Inför bergsbestigningen... ju högre upp vi kom desto brantare blev det. Nervkittlande men så härligt!

På hemvägen red vi förbi det vackra slaggstensstallet och gamla minnen bubblade upp som vanligt. Kajsa skärpte blicken på det ordentligt, men undrade varför fönster och dörrar var gröna istället för röda...
 

Lilltjejen i nya tränset, så tjusig!

Avslutade dagen med en skön och sval dusch. För första gången fick jag skölja hela hennes huvud med ögon, öron, nos och allt vad det innebär. Hon tog det sååå bra. ♥

Kom väldigt lindrigt undan efter avramlingen måste jag säga!
 
Tillbaka i hagen högg Kajsa in i maten på en gång som den lilla glufsaren hon är. Hon har någon grej med att borra ett djupt hål och endast äta hö därifrån. Där inne finns tydligen all dyrbar mat!

Maskkoll och ett vårrus

Idag stod Kolla Masken på schemat. För en gångs skull var hästarna samarbetsvilliga för uppdraget och det flöt på fint! Jag började med att ta ner Kajsa till stallet för att pyssla om och direkt när hon kom in i boxen så lämnade hon en fin hög. Sedan mockade jag och Tania sex kärror i hagen och under tiden gjorde Lillen sitt borta i ett hörn. Jag skyndade mig dit för att markera högen med en pinne. Sist men inte minst fick Egon komma in i stallet och boxen, där blev han nervös och fulländade dagens att göra. Istället var jag och Tania de osmidiga och långsamma, jag for iväg till postlådan i all min hast men hann slänga i paketen i sista sekund. Så skönt! Nu är det bara att hoppas att pälsbollarna inte har några jättemängder mask.

För övrigt har hästarna varit som vilda i hagen idag! Busat, sprungit, sparkat och rullat. Det kyliga och regniga vårvädret har gjort dem gott. Min kamera krånglade såklart när de rullade sig som mest, men här kommer liten film från deras glädjerus. Bara kolla Kajsas skutt från stillastående, samt höga stegring! Så mäktigt. ♥

Tumbleweeds utförsäljning

En av mina favoritbutiker på nätet, Tumbleweed, ska nu stänga igen. Därför hade de total utförsäljning av den fysiska butiken i Sala i lördags, så jag och mamma åkte ivrig dit (jag var väl snäppet ivrigare). Det enda jag egentligen skulle köpa var mina drömboots som jag trånat efter så länge. Vi kom dit en halvtimme sent och till min stora förskräckelse så kryllade det var människor just vid boots-hyllorna. Men jag lyckades hitta mina älskade boots och dessutom i en alldeles perfekt storlek, så glad blev jag! 900 kronor istället för ursprungliga 1995 kronor. Jag hittade även läderfärgen jag hade sett på nätet, så jag kan pyssla med diverse projekt jag har. 

Sedan kom ett par mycket välkomna spontanare, nämligen två träns. Ett superfint hackamore med läder, flätat nosband och riktiga långa, delade tyglar. Det hade jag sett bilder på för länge sedan men trodde aldrig det skulle finnas kvar nu. Bara 400 spänn med halva priset, så himla värt! Sedan hittade jag även en bra repgrimma att rida i då den har läderförstärkning runt nosen och tillhörande arbetsrep som jag kommer använda som korta tyglar. Jag kan ju aldrig bestämma mig om jag gillar långa eller korta tyglar, så jag behöver väl helt enkelt variationen. Detta var nedsatt från 500 kronor till 250 och jag tänkte bara köpa ett av tränsen, men eftersom det andra blev så billigt köpte jag båda två. Känns riktigt jäkla bra! Nu har jag nog alla repgrimmor och träns jag någonsin kommer behöva. Roligt att unna sig lite, jag tog ju trots allt över två hästar utan någon som helst utrustning från början.

Utöver detta köpte jag med mig Tessans egna specialbeställning bestående av en tie strap och off billet. De skulle ha varit uppvisning i unghästhantering under dagen men det blev inställt på grund av regnvädret. Men inga ledsna miner där, för nu ska det bli så spännande att prova mina träns samt boots! Någon gång ibland är det faktiskt härligt att njuta av materiell lycka. ♥


Lördagens skörd


The perfect cowgirl boots. Jag har så länge letat efter boots utan alla dessa (enligt mig) överdrivna detaljer som alltid ska finnas inom western, det vill säga sheriffstjärnor och flammande taggar i regnbågens färger, typ. Dessa Abilene Boots är i dirty brown oiled cowhide. Smala i skaftet så jeansen inte blir knöliga ovanpå, ganska hög klack, mjuka och sköna som tusan. 


Perfekta och diskreta detaljer med vackert, naturligt mönster. Bootsen är som en blandning av läder och mocka, slipat läder skulle jag tro. De ska i alla fall vara riktigt slitstarka och vattentäta, jag längtar redan tills jag använt dem ett tag och de får ett lite mer slitet utseende.


Hackamore från Mustang Elite. Gillar den riktigt stora repknuten (klumpen) för lite extra stabilitet och plats för att knyta tyglar. Roligt också med en huvuddel i läder, och alla färger i detta träns tror jag kommer passa både Kajsa och Lillen fint.

Repgrimma från Mustang Elite med lädernosband. Lillen kommer nog vara riktigt vacker i dessa färger!
 
Sist men inte minst, läderfärgen. Vill framförallt göra pann- och nosbandet på mitt sidepull lite mörkare. Den vita råhuden sticker ut så väldigt. Sedan har jag några andra läderhantverk här hemma jag ska pyssla med. 

Hästarna och jag tränade och belåtna...

Sannerligen en lång dag i stallet. Jag har mockat hagen, ridit båda hästarna och haft stalltjänst på kvällen. Kom hem runt elva-tiden, trött kan jag lova! Nu ligger jag nedbäddad med ryggvärk från helvetet och ska strax börja plugga, såhär halv två på morgonen. Men jag har haft en fin dag så en kan inte klaga!

Lillen
Red i ridhuset, Eva var med och kikade. Lillen blir bara bättre och bättre, säkrare på fötterna för varje dag. Under det förra passet snubblade han ju tre gånger, men idag snubblade han inte en enda gång och då travade vi en hel del! Vi började med skritt och svängar lite överallt. Sedan trav med övning att hålla en stor volt. Jag är så galet dålig själv på att se voltens spår, jag kan aldrig hålla en rund och fin cirkel. Och då var utmaningen ännu större med en liten Lillen under mig som stretar emot i svängarna. Men vi kämpade på och till slut kändes det ganska så fint! Han till och med sökte sig nedåt mot slutet och frustade belåtet. Hittills känner jag mig trygg på Lillen. Nästan så pass att jag skulle vilja prova en första galopp snart, när han blivit starkare och säkrare på fötterna. Jag tvekar på att vi är redo ännu, då han knappt vill galoppera med mig på backen...

Kajsa
Red ut tillsammans med Tessan och hennes fina paintkille Sonny. Aldrig någonsin har jag upplevt Kajsa såhär pigg! För det första så ville hon självmant lämna gården. Det har aldrig hänt, hon brukar ju vanligtvis vägra hur länge som helst. Hon traskade på i bra tempo, tills vi skulle in på skogsstigen och stannade hon?! Det blev liksom tvärtom med problemen haha. Men det tog inte så lång tid förrän vi var på väg igen. Kajsa och Sonny var en riktigt bra match för en uteritt. De kunde gå nära varandra och kompletterade varandras starka och svaga sidor. Sonny hoppade åt sidan flertalet gånger för läskiga monster, men Kajsa reagerade inte alls. Sedan när Sonny var stencool vid alla crossåkare så höll sig Kajsa i skinnet tack vare honom. Annars var hon riktigt på tårna, som sagt, jag har aldrig upplevt dessa sidor hos henne. Hon ville konstant trava, trots att Sonny skrittade. När vi skulle trava en slinga så ville Kajsa galoppera, och när jag bad henne sakta ner blev hon vild och började kasta med huvudet som hon gör när hon blir taggad. Sedan började hon bocka och skutta den lilla piggelinen! När vi kom till en fin sandslinga bestämde vi oss för en lugn galopp, men Kajsa drog i som tusan med högt tempo och en massa bocksprång. Det var lite obehagligt att sitta där uppe i hennes explosiva anda, men också jäkligt kul. Tessan hade sett vår rodeo i skuggan på sanden haha! Framförallt är bocksprången något nyttigt för mig att erfara, och då på min trygga Kajsa, så kan jag mentalt förbereda mig inför Lillens framtida glädjeskutt som jag gissar kommer vara lite mer vilda. Vad jag har lärt mig med Kajsa är att hon bara måste få ur sig överskottsenergin och glädjen med huvudet som kastar omkring eller bocksprången. Kämpar jag emot så blir det värre, låter jag henne vara och manar på framåt så slutar hon efter några sekunder. Kajsa tyckte helt enkelt att Sonnys fina och samlade trav och galopp var för långsam. Själv gick hon i sin hetstrav, stark och otymplig. Bara någon gång ibland fick jag henne att varva ner. Men det är också roligt att hon hade lite mer hög energi för en gångs skull.

Vi hade bootsen på och jag tror det gjorde mycket för hennes framåtanda, skönt att kunna trampa på utan ömhet i fram. Grusvägarna var inga problem alls förutom när någon sten fastnade i bakhovarna. Det blir definitivt fler gånger i skogen med Tessan och Sonny, det är så bra för Kajsa att få komma ut och lyfta ordentligt på fossingarna!
 

Bara en endaste gång hamnade Kajsa en bit efter Sonny, annars var det full fart framåt.

Mjuka stigar med mycket rötter så Kajsan får röra på fläsket och lyfta på hovarna.

Vi reser iväg!

Nu ska jag äntligen berätta vad som händer med hästarna i sommar. Det är nämligen så att de ska iväg på sommarbete, på en helt annan gård. Och inte bara vilken gård som helst, utan den förtrollande, vackra och helt fantastiska gården i Karlsäter där flera av Holmsångers hästar gick på betet den där magiska sommaren när vi red och arbetade. Jag är så himla glad över detta, att mina älskade vänner ska få springa på oändliga ytor och känna sig tillfredsställda på alla plan. Och det bästa av allt, jag ska själv bo där! Gårdens ägare att fina vänner till mig och Johan, och jag har blivit erbjuden att få använda deras lilla stuga för att vara nära hästarna. Jag är bara så lycklig över att få mitt eget lilla krypin, där jag kommer kunna se Kajsa och Lillen från mitt fönster. ♥

Det kommer att bli tre underbara månader, och troligtvis den bästa sommaren på länge. Från början av juli till slutet av september, eftersom V ska hinna ta hö på ängarna först. Sedan kommer jag självklart vara i stan en hel del också för att jobba då och då, göra mina slutprov i studierna, vara med familj och vänner. Johan har all sin jaktmark i Marma samt skyddsjakt på denna gård, så vi kommer ha varandra nära också. Bara tanken av att få vara med Kajsa och Lillen och dessutom på den härligare gården någonsin, åh så ljuvligt!

Jag sade nyss att det bästa av allt är att jag själv ska bo där, men det finns en till bästa av allt... och det är ridvägarna! Gården ligger vid ett Natura 2000-område, fullt av sällsynta växter, blommor och fåglar. Och naturen runt omkring är så makalöst vacker! Jag minns så väl alla ridturer på sommarkvällarna. Bäckar, sandvägar, silngrande stigar, trollskog, blomsterängar. Allt perfekt för barfotahästar och allt perfekt för just oss. Långt ifrån bullrande och läskig trafik, men ändå med närhet till det mesta. Lillen kunde inte få en finare start som uterittshäst, och det känns himmelskt att kunna ge honom det. I söndags var jag ute och red med V och A i den bländande vackra björkskogen där vitsipporna blommade för fullt. Det var mer vitt än grönt på marken och kvällssolen spred sina strålar mellan träden likt en drömsk sagobok. Luften var alldeles ljummen och doftade så gott, alldeles söt av vårens liv som väckts på nytt. Jag red på världens mysigaste basjkirhäst och bara drog in livet med djupa andetag. Själslig njutning. 

Så nu är det bara att vänta och försöka göra det mesta av tiden innan hästarna och jag åker iväg på sommarkollo, som vi kallar det. Juni månad blir bra i Stackbo, då hinner vi förbereda oss. Skulle gärna transportträna en del innan, om vi finner tiden. Fast å andra sidan känner jag mig inte så stressad över transportresan denna gång, för nu är det i alla fall inte halt på backen. Då får Kajsa krångla bäst hon vill när jag inte behöver oroa mig för att hon halkar när hon slänger sig ut ur transporten. Men självklart är det bäst att öva innan. Egon följer också med såklart! Kan ju inte separera vår lilla flock. Hoppas att han hinner få sin medicinkur för andningen innan, annars blir det för långt för Tania att åka fram och tillbaka till Marma två gånger om dagen. 

Detta blir så oerhört bra. Och så perfek att vår vinterhage får vara hästfri och vila hela sommaren, så ängssådden hinner ta sig ordentligt. Vi vill ha den ren och stabil när vi kommer tillbaka. Här är ett par gamla bilder från sommaren 2011. Det har gått fem år sedan dess, helt galet...
 
En oskarp bild, men oj så mycket den talar till mig...

Cloudy som jag aldrig kommer att glömma, en gammal fin vän till mig.

En del av vår vardag.

En bra onsdag. Jag red Lillen i ridhuset, för första gången med en annan häst närvarande. Tania tömkörde Egon så det var ett alldeles utmärkt tillfälle att öva på fokus, eftersom Lillens så lätt blir uppslukad av allt som händer runt omkring honom. Egon var då en bra första försökskanin, eftersom de ändå känner varandra. 

Tänk att jag nu rider Lillen på egen hand. Sadlar honom i stallet och hoppar upp och rider utan att longera eller hänga innan. Känns märkligt att vi plötsligt har tagit oss så långt, på så kort tid. Märkligt, men bra. Dagens pass bestod av att träna på styrning, som vanligt. Lillen är jätteduktig men har svårare för vänster varv. Ska nog också prova mitt sidepull på honom nästa gång för att göra det ledande tygeltaget tydligare. Kan nog hjälpa! Tror Lillen var en sömning grabb idag också, för han snubblade tre gånger. Nyttigt att han får komma på sig själv med att behöva lyfta på fötterna, men lite otäckt när man sitter där uppe och inte vet om han orkar bära upp mig i fallet eller inte... 

Att Egon var spännande tyckte Lillen, men han lyssnade när jag talade med honom. Han blev i alla fall inte helt till sig och ville springa dit, så det var ju skönt! Kanske annorlunda när en okänd häst är där samtidigt, vem vet. Vi travade också en del. Han hade väldigt fin bjudning men när det var dags att svänga bort från Egon ville han gärna dra sig mot honom och blev trög att styra. Det lossnade dock när jag insisterade lite mer. Vi tränade även på att backa och flexa huvudet åt båda sidorna, gick väldigt fint! Älskade Lillen. ♥

Kajsa fick stå i boxen och vila medan vi var i ridhuset allihopa. Efter ridningen tog vi flocken till sommarbetet igen, där de fick äta ett par timmar medan vi mockade vinterhagen. Nu är det inte långt kvar med mockningen alltså! Bara hörnet längst bort kvar, där det inte är mycket alls. Känns helt fantastiskt! När hästarna går på betet dygnet runt i juni ska vi slänga på ängssådd i vinterhagen så det förhoppningsvis kommer upp lite, eftersom det mesta gräset försvann när vi byggde lösdriften och traktorn körde omkring. 

Kajsa på väg hem från sommarbetet, med Lillens skugga på rumpan. Som jag älskar dessa hästar!

Skitgrisen kan nu vara en ren gris!

Jag kan med glädje meddela att Lillen numera är en duschbar liten grabb! Jag har min lista med saker jag inte åstadkommit med Lillen ännu, som ligger och gnager och är i vägen för att allt ska kunna fungera flytande. Det är inte många saker kvar nu och duschen har varit en av dessa störningsmoment. Men inte nu längre! När hästarna fick komma ut på betet tillfälligt den första dagen, så fick han sig en dusch efteråt. Perfekt tillfälle när han var både trött och svettig. En ska helt enkelt skapa de bästa förutsättningarna för att lyckas, så slipper en så mycket krångel, rädsla och tvång!

Första duschen var ju inte helt lätt, men Lillen var ändå enormt duktig och jag var så imponerad. Tania höll honom och jag duschade. I höstas kom jag så långt att skölja benen på honom, och nu lyckades vi med hela kroppen förutom huvudet. Han slingrade omkring och försökte gå ut från spolspiltan några gånger, men ju längre vi höll på desto mer avslappnad blev han. Jag tror det är själva spolspiltan han tycker är obehaglig egentligen. Mörk, hal, instängd. När Lillen slutade spänna musklerna så hiskeligt, avslutade vi.

Dagen efter var det ännu varmare ute och vi körde igen. Denna gång gick det så himla bra nästan på en gång! Jag är så stolt över min älskade lilla kille! Tania kunde till och med backa ut själv från spolspiltan och Lillen stod kvar. Jag behövde inte värma upp honom länge med benen utan kunde gå vidare till kroppen nästan direkt. Det enda han inte riktigt gillade var bakbenen, under magen och runt skapet, men det var förmodligen bara för att det kittlades. För när jag höll kvar strålen där och trotsade hans vevande bakben, slappnade han av fullständigt och tyckte till och med att det var skönt! Kajsa är likadant men accepterar det efter en stund.

Åh så bra det känns! Äntligen kan jag svalka honom efter svettiga dagar och pass. Samt även schamponera honom för första gången i hans sexåriga Lillen-liv. När han kom ut i hagen efter första duschen rullade han sig cirka sjuttio gånger i jorden och ba "HUR SKA JAG NU FÅ TILLBAKA ALLT SKIT JAG BYGGT UPP UNDER SEX ÅR DIN JÄVEL?!". För att ha varit väldigt rädd för vattenstrålar så tycker jag verkligen att Lillen är världens duktigaste häst. ♥

Lillen efter första duschen...

Where the green grass grows

Idag fick flocken komma ut på grönbete, i alla fall några timmar medan vi mockade vinterhagen. Vi har ett bra upplägg nu; i maj månad ska hästarna få beta några timmar om dagen, de dagar vi är där och mockar och liknande. Sedan i juni månad får de komma ut på betet dygnet runt. Tills juli månad kommer, och då händer något alldeles speciellt... som sagt, det får sitt egna inlägg snart!

Det gick hur bra som helst att släppa över hästarna på det tillfälliga betet idag. Jag hade med mig två hästrädda människor som hjälp, min syster och min mamma. Men det flöt på galant! Mamma ledde snälla Egon, jag Kajsa (tog båda två först men blev krångligt när Kajsa hellre ville äta gräs längst vägen) och syster Fia med Lillen. Vi var alla så imponerade av duktiga Lillen som gick förbi fåren för första gången utan att bry sig ett dugg, läskig traktor i horisonten, en miljard bilar på parkeringen då det var loppis i stallet, höns, nya hästar och så vidare. Alltid bra att göra nya potentiellt läskiga saker tillsammans med andra lugna hästar, coolheten smittar liksom av sig.

Jag kan säga att det var tre väldigt glada hästar som kom ut på betet. I vanlig ordning började de med att hetsäta, utan att riktigt förstå att de var fria på öppna ytor. Plötsligt insåg Lillen att det inte satt någon grimma på honom och stack iväg i världens bocksprång. Då var rejset igång! Samtidigt glufsade de gräs och kunde knappt andas av lyckan, hetsen och hungern haha. Idag var en fantastisk dag med hela 23 plusgrader! Hästarna fick beta i fyra-fem timmar medan vi mockade vinterhagen i endast shorts, linne och tofflor. Inget mer gick att ha på sig i värmen, så kan en ju passa på att bli lite solbränd samtidigt. Vi mockade fjorton kärror totalt och fick bort en hel del. Imorgon fortsätter vi och får förhoppningsvis klart en till sektion. Då får hästarna beta lite mer också. Känns tryggt att vänja in dem ett steg i taget. 

Här kommer en bildbomb från dagens betessläpp... Vi kan ju helt enkelt konstatera att jag har de vackraste och bästa hästarna på jorden, från insidan och ut. De gör dem inte bättre!







 
































Equiterapeut behandlar Kajsa

Jag är så himla glad, för häromdagen blev Kajsa genomgådd och behandlad av en Equiterapeut. Det hela började med att jag red Kajsa i ridhuset, och det var en sådan där dag där det kändes skit. Hon var lika duktig och snäll som vanligt, men kändes helt enkelt inte bra i kroppen. Hon får sina omgångar av att bli stel som en pinne, så i svängar och på volter böjer hon inte ett dugg på nacken utan håller halsen spikrak och tippar över i svängen, nästan snubblandes över sina egna fötter. Jag var frustrerad och orolig att det var något riktigt illa, red ut och pratade med Tessan med flera i stallet som satt utanför ridhuset. Då berättade hon att hennes equiterapeut skulle komma ut samma dag, han som jag hört så mycket bra om. Så väldigt spontant och i sista sekunden bestämde jag mig för att han skulle få titta på Kajsa. Snällt nog fick vi börja, orolig som jag var!

Equiterapeuten var så trevlig och duktig, mycket kunnig och svarade bra på alla mina miljoner frågor. Han började med att titta på Kajsas allmäntillstånd och fysik och sade att hon överlag är en väldigt fin häst, trots lite mage just nu. Det glädje mig! Jag förklarade kring hennes plötsliga magrande förra sommaren när hon förvandlades till ett skelett rent utav, så han var positiv till förändringen och jag tyckte det var uppfriskande att höra någon säga att man ska motionera hästen till form och inte banta/svälta. Jag är ju av den tron själv, även om vi kanske inte har varit igång så mycket som jag önskat... 

Sedan började han gå igenom Kajsas alla ben, ett i taget. Lyfte upp och kände på varenda sena, ben, kota och så vidare. Ryckte, klämde, drog och checkade hela tiden av bit för bit så jag kunde hänga med och förstå. Han kollade även knän, axlar och allt sådant i större rörelser. Till min enorma glädje så är Kajsa helt ren och stark i alla fyra ben! Jag har varit helt säker på att hennes stelhet och steg har med hennes ena bakben att göra, den gamla skadan. Men hon är alltså helt frisk i samtliga ben, vilken enorm lättnad!

Så kollade han ryggen, nacken och alla de ställen som jag misstänkte att Kajsa hade mest påfrestning. Ryggen är inte alls så illa som jag trodde, men som väntat är hon något stel över länden. Sedan har hon låsningar i bogarna samt vänster sida av nacken precis bakom örat och nedåt. "Det ska vi nog kunna fixa", sade equiterapeuten och jobbade vidare. Kajsa blev behandlad med akupunktur över ländryggen/bak mot korset en längre stund. Så intressant att se på. Då och då vreds nålarna om och Kajsa blev mer och mer avslappnad. Sedan var det dags för laserbehandling för att läka och stimulera cellerna i kroppen. Också väldigt intressant.

Nålad, omvriden, utdragen, knäckt, lasrad, you name it, Kajsa has been there.

Slutligen fick Kajsa gå in i boxen för den sista behandlingen, nämligen lite kiropraktik på hennes stela och låsta nacke. Equiterapeuten hade stenkoll och imponerande kontroll. Han gjorde flera stora rörelser där Kajsas huvud pressades ner mot bröstet och sedan kraftigt åt sidan. Och det var riktigt häftigt att se, för på den sidan där han inte kunde känna några spänningar så hände det inte mycket alls, men på de ställena där han kände stelhet och låsning, knakade det som bara tusan. Direkt efter konstaterade han att låsningen var borta. Senare när Kajsa stod i stallgången och ville sniffa på mig som stod vid hennes sida, knakade det till av sig själv när hon flexade halsen bakåt. Så visst hände det grejer där inne!

Vi pratade också mycket om Kajsas hovar, barfota, skor och allt möjligt. Han trodde att mycket av det spända kommer från att hon fortfarande är öm i fram på vissa underlag och därmed inte vågar ta ut steget helt, så därför ska jag nu rida med bootsen så fort jag tvekar på underlaget. Kanske även i ridhuset eftersom det inte är så mycket material som fyller upp hovarna där, anpassat för islandshästar som det är. Så får vi köra barfota när vi rider på de riktiga sandvägarna som faktiskt har möjlighet att aktivera hennes små ruttnande strålar.

Åh, det var så otroligt skönt att få Kajsa ordentligt undersökt! Att få bättre insikt om hennes kropp. Hon får kollas  om några månader igen, för att se om det blivit någon förändring. Tänkte försöka få Lillen undersökt snarast också, bara för att veta hur det står till hos honom. Jag känner på mig att det är något med hans ben, speciellt frambenen. Såsom han är obalanserad, inte vill hålla upp hoven länge, gamla skador och överben. Å andra sidan trodde jag att Kajsa skulle vara dålig i benen men det var hon inte alls... så jag kanske blir förvånad även med Lillen. Hoppas. ♥
 
 
 

Två nya "första gången", ensamritt och uteritt

Åh vilken fantastisk dag på alla sätt och vis! Långhelg, extrem värme (sommar ju!) och lyckade hästaktiviteter! För första gången någonsin har jag ridit Lillen helt på egen hand, det vill säga utan någon person i närheten redo att ringa ambulansen haha. Jag sadlade honom i stallgången som den sadelvana hästen har blivit och ska bli ännu mer, sedan traskade vi in i ridhuset. Nervös var jag, måste jag medge. Stort steg för oss! För en gångs skull struntade jag totalt i att longera honom innan, mest för att jag var lat och inte orkade hämta de rätta grejerna. En traktor körde omkring utanför och Lillen var något tittig men absolut inte stressad eller så. Ganska direkt drog jag fram pallen och hängde från båda sidorna en varsin gång. Jag har aldrig suttit upp på Lillen med pall förut (förutom den allra första gången jag satt på honom barbacka) men han brydde sig inte ett dugg om pallen och det var riktigt skönt att slippa ha sadeln glida omkring. Så utan några större men satte jag upp och genast slappnade jag av när jag kände hur stabil och lugn Lillen var, det var liksom ingen skillnad på nu från förr. 

Jag behöll fötterna utanför stigbyglarna, så skrittade vi iväg. Fick sådan himla bra känsla! Lillen var på något vis så mycket mer balanserad denna gång. Dessutom var han superduktig på att svänga. Vi bara skrittade omkring och tränade på att styra kors och tvärs. Förut har jag tagit ett ledande tygeltag och Lillen har då böjt på nacken ett bra tag innan själva svängen kommer. Men nu svängde han smidigt och direkt och det kändes nästan som att rida Kajsa, så följsamt var det! Vänster varv har har dock tydligt svårar för och där är styrningen mycket mer motstridig haha. 

Ett par gånger piggnade Lillen till och ville trava men han lyssnade på mig omedelbart när jag bad honom varva ner igen. Jag välkomnar all slags framåtbjudning när vi väl travar, men jag vill gärna inte att han drar iväg med mig bara ändå från skritt. Vi höll oss till skritten idag, kändes lite för läskigt att trava på egen hand första gången. Men jag var helnöjd vis passets slut och även Lillen hoppas jag! Min älskade lilla grabb!

En liten kille med okoordinerade ben åt alla håll. ♥

Bild från det förförra passet, Lillen är så vacker så det svartnar för ögonen!

Även jag och Kajsan fick oss en första-gången-upplevelse idag. Vi red ut alldeles själva, utan varken en annan ryttare eller människa till fots. Vi har ridit ut en hel del själva för länge sedan i Holmsånger, men aldrig i Stackbo. Och eftersom Kajsa alltid varit fast besluten om att vägra lämna gården, har det inte flutit på så bra haha. Inte roligt att behöva tjafsa varje gång! Men häromdagen lyckades jag rida Kajsa från ridhuset till hönsen, den sträckan brukar vara den värsta. Idag red vi en stund i ridhuset men ganska snabbt ledsnade vi båda, vem tusan vill nöta samma gamla tråkiga saker på en inomhusarena på årets första sommardag? Så vi promenerade från ridhuset ända till fåren och bortåt. Hon stannade ungefär var tredje meter och totalt planterade hovarna i marken. Hon hade bootsen på i fram så det var ingen fråga om ömhet, hon trampade på fint. Hon var inte heller rädd för något, det är hon nästan aldrig. Tror bara hon sällan är upplagd för att ge sig ut på äventyr, vem vet hur länge man då kan vara borta liksom... jobbigt, anser Kajsa. Men när vi kom in på skogsslingan satte jag och vi kunde rida en bit. Ganska direkt började hon vägra, även inne i skogen vilket inte tillhör vanligheterna. Men efter en lång stund av att snurra runt och backa, testade jag vika in på en sidostig och då gick hon fram på en gång! Hon stannade varje gång vi kom till stigen närmast eltråden till en hage, och så fort vi kom in på en längre omväg var det inga problem. Kanske hon tyckte tråden var obehaglig, vem vet. Fast på hemvägen var det minsann inga problem alls... så märkligt! Jag var i alla fall nöjd att vi kom iväg tillslut, och att vi kunde rida på i rask fart hela vägen hem utan minsta krångel. ♥
 
En kort uteritt blev det i alla fall, det kändes som tortyr att endast hänga i ridhuset en härlig dag som denna!

Hemmagjort och naturligt insektsmedel och jakten på Myrica Gale

Detta år ska jag satsa stenhårt på mina egna, naturliga insektsmedel. Jag har kokat eget i några år nu men brukar vanligtvis börja slarva och gå tillbaka till giftiga medel - som egentligen inte alls fungerar något bättre - bara för tillgänglighetens skull. Men de är varken bra för Kajsa, Lillen eller plånboken så nu ska vi framkalla något hållbart och hälsosamt!

Jag har fått tips om Skogsapoteket som säljer en salva vid namn "Försvinn". Den består endast av ekologiska ämnen från vår natur och får de flesta bitande insekterna att helt enkelt försvinna. Rapsolja, pors och bivax. Så simpelt. Det smarta med en salva är att man kan smeta på ett tjockare lager på hästens skap eller juver så de slipper betten där huden är som mest blottad. Det är alltid just vid dessa områden som jag upplever mina hästar som mest drabbade. Sedan kommer armhålor, bringa, hals och huvud. Jag beställde en Försvinn endast för att testa om det är något som fungerar för oss, men redan nu har jag förberett mig för att göra en egen salva! Så himla kul att göra en kräm för en gångs skull, och inte endast sprayvätska. Åh vad jag älskar allt som har med naturens guld att göra! Den ekologiska rapsoljan är införskaffad. Det som kvarstår är bivaxet (dyrare än vad jag trodde) och pors. Eterisk olja från porssläktet, Myrica Gale, verkar helt omöjligt att hitta i Sverige. Den finns på ett par brittiska webbshoppar som säljer den men det känns krångligt. Det allra bästa vore ju att gå ut och plocka porsen själv för att sedan utvinna oljan... kanske blir jag extra ambitiös! Vore spännande att testa!

Under gårdagen tillverkade jag i vilket fall själva vätskan som jag sprayar över resten av hästens kropp. Mitt insektsmedel består av vatten, rapsolja, vitlök, citronella och pepparmynta och såhär ser mitt recept ut för den som vill prova själv:

1. Koka upp vatten som räcker för två fulla sprayflaskor.
2. Pressa i fyra vitlöksklyftor (viktigt att det inte blir för starkt av någon ingrediens så hästarna reagerar negativt).
3. Efter några minuters kokande, låt blandningen svalna helt.

4. Sila bort resterna från vitlöken så endast ett goddoftande vitlöksvatten kvarstår.
5. Häll upp vitlöksvattnet i en sprayflaska, lite mer än hälften.
6. Blanda i lite mindre än en deciliter rapsolja.
7. Tillsätt 15-20 droppar citronella (eterisk olja).
8. Tillsätt 5-10 droppar pepparmynta (eterisk olja).
9. Skaka om innan användning, oljan flyter lätt upp till ytan!

Insekterna ogillar just oljan skarpt men det är inte bra att överdosera på stekheta sommardagar då oljan kokar i solen. Så håll ingredienserna på vettig nivå. Testa en liten bit på hästen första gången och vänta några timmar innan du sprayar hela för att utesluta allergiska reaktioner och liknande. 
 
Ingredienser. Normalt brukar jag också använda Eukalyptus men den flaskan var nu spårlöst försvunnen!

Resultatet! Här är sprayflaskan nyligen skakad och ändå ser man tydligt färgskiftningen - oljan som flyter upp.

En icke-skakad flaska, häftigt hur rapsoljan lägger sig som ett perfekt litet lager på toppen.

Etikett, såklart. Som jag senare satte en bred tejpbit över, annars lär väl pappret förstöras inom två sekunder av hästsprayning...

Skogsapotekets "Försvinn". 

Så otroligt fin färg och doft. Den doftar verkligen skog!

Naturligt hästgodis

Igår var en riktig hästfixardag! Det var godisbak och insektsmedelskok för fulla muggar. Denna gång gjorde jag hästgodiset i små bollar istället för långa strängar att skära upp i bitar. Dessutom blandade jag både rivna morötter och äpplen i en och samma godis. Annars är det de vanliga ingredienserna som gäller - vetemjöl (ska testa grövre mjöl nästa gång), havregryn, lite sirap och vatten. Allt ekologiskt såklart. Jag tar så lite sirap som bara möjligt och ersätter med vatten, men något måste man ju ha för att binda degen. Överlag känns det bra att faktiskt veta vad jag ger Kajsa och Lillen. Huvudingredienserna skiljer sig inte så mycket från vanligt hästgodis man köper i butik, men här slipper vi alla konserveringsmedel, konstgjorda smakämnen, total överdrift av socker och så vidare.
 
Förberedelser...


De små bollarna innan de åkte in i ugnen. För att de ska torka invändigt likt skorpor så har jag ugnen på låg värme men under längre tid. Det sista som fortfarande är mjukt på insidan stelnar sedan över natten, eller efter ett par dagar. 


Färdiga! Fyllde mina två hästgodis-burkar med finfina AQHA- och APHA-loggor. Kajsa och Lillen åt godiset med glädje, samt ett par andra hästar i stallet som godkände att allt var mer än okej!

Lillens hålvägg

För... ja vad är det nu? Ett par månader sedan? Något sådant i alla fall - så hade Lillen fått en mindre hålvägg i vänster framhov. Jag hade aldrig upplevt något dylikt med mina hästar, eller någon annan häst för den delen. Så jag kände mig rätt okunnig och osäker. När jag läste på om det så skrämde jag givetvis upp mig med bilder på hovar som typ fått sågats bort ner till roten, där hästen stått med bandage på box i flera månader... ingen vacker syn. Men tur nog är Lillens fall ett mer realistiskt och lindrigt ett så hittills har det gått bra. Marie har varit superduktig och verkat hoven i vinkel så hålväggen inte får för mycket tryck över sig samt gröpt ur för mer luft och avbelastning. Därför har hoven sett lite konstig och utfluten ut till skillnad från höger framhov. Jag har varit noga med att göra rent och lufta så bakterier inte fortsätter äta sig inåt. Och nu under den senaste verkningen förra veckan kunde Marie verka bort en hel del och nu är det inte mycket kvar av hålväggen! Bara någon liten svart fläck där det inte är helt friskt.

Höger framhov närmast och vänster framhov längst bort med det urgröpta hålen som är kvar. Tack vare att hålet gjordes större och luftigare nu är det så mycket lättare att krasta ur och rengöra nu! Innan fastnade lätt mindre gruskorn som kunde gräva sig ännu djupare.