Två dagar på drömgården

Anledning till min frånvaro är att jag har varit i paradiset, det vill säga den nya gården jag vistas på, och denna gång övernattade jag där. Nu har jag även knäppt bilder på dess omgivning, så bered er på en riktigt bildbomb. Först tänkte jag bara berätta lite var vi har gjort. 

Måndag:
När jag anlände bar jag in min stora IKEA-kasse med alldeles för mycket packning till gästrummet i Elisabeths mysiga stuga. Sedan skulle vi åka och hämta hö, men då inträffade en hemsk olycka. En av hundarna på gården som satt på släpkärran hoppade ut i farten och blev påkörd av hjulet, rakt på benet som blev alldeles omvridet. Så fruktansvärt att se. Vi höll i hundarna och såg till att de satt ner. Men plötsligt tog han bara ett språng från ena sidan av kärran till den andra och kastade sig ut utan förvarning, han kikade inte ens över kanten först. Det spelade ingen roll att vi höll i halsbandet, allt gick så fort. Hunden kördes till djursjukhus och snart blir det operation. Jämfört med vad som kunde hända kom han ganska lindrigt undan, tänk om det hade varit huvudet... Men fortfarande, förfärligt.

Efter det var alla nedstämda såklart. Men vi mockade boxarna, sopade, hämtarna hästarna och så vidare. Sedan försökte vi slappna av i huset. Åt middag och spelade Wii. Plötsligt var klockan över elva. En tjej i min egen ålder som var med oss under dagen sov över med hennes mamma.

Tisdag:
Vaknade klockan sju på morgonen. Första uppgiften var att ge hästarna frukost. Efter det släppte vi ut hästarna i hagen, jag ledde mamman till Lilleman, Sussie, och det nya lilla fölet. Busigt föl som sparkar och skuttar omkring hela tiden. När de är unga har de ju inte riktigt perspektiv på var de kan springa heller, så han kutade gladeligen in i mig ett par gånger.

Nästa uppgift var att mocka. Vi fixade också på höloftet. Gammalt hö skulle bort och fylla ut lite ojämnheter i hagar och liknande. Ett par småtjejer kom ut för att rida Pricken, den lilla shetlandsponnyn. Elisabeth fick leda runt den yngsta tjejen, men senare när hon åkte och handlade hjälpte jag till med nästa. Prickens mini-westernsadel är så otroligt söt och väger ingenting. Jag mockade också klart de två sista boxarna, samt sopade stallgolvet. När Elisabeth kom tillbaka fixade hon vattenhinkarna och lärde mig hur de fodrar hästarna. Många skopor av många olika saker. Nästan alla hästar ska ha olika mängder, som ettåringarna, mammor, shettisen, fölet och så vidare. Annars fick jag också lära mig att köra fyrhjuling, ett praktiskt fordon på en gård som denna.

Två lärorika dagar. Och nu kommer det alla har väntat på, bilder från drömgården...

Jag har en sådan speciell känsla om detta ställe. Det talar till mig. Jag får vara jag. Och något större väntar. Vad vet jag inte än. Så fort jag har möjlighet ska jag ut igen.

The rhythm of the horse



The Rhythm Of The Horse heter den sagolikt vackra låten som är soundtracket till en av mina absoluta favoritfilmer, The Horse Whisperer. Har sett den fler gånger än jag kan räkna och blev nyss sugen på att se den igen... Den här videon tycker jag återspeglar hästen mästerligt. Frihet, skönhet, kraft och mystik, alla känslor man får när man tänker på de fantastiska djuren. Samtidigt reflekterar den hästens sorg, ilska och förvirring. Hästar är sådana mäktiga och majestätiska varelser som kan bli en trogen vän för livet... Men de är också skygga, rädda och besvikna för hur vi människor behandlar dem och vet inte riktigt vilka de kan lita på här i världen. Hur underbart skulle det inte vara att bli fri från detta sjuka samhälle?
 
Här är en mycket vacker hästdikt som Elisabeth skickade:

A Spirit Forever Free


My eyes are forever on the horizon

Ears listening to the wind
My back carries the sun and the shadows
My heart it holds the sky, the moon

Nostrils flared

Mane aflame
Hooves of rolling thunder
The spirit I hold cannot be broken
It cannot be taken from me

I am forever free

I am magic, strength
and beauty
Majestic grace in flight

I am the horizon

I am the wind, the sun, the shadows
I am forever a true horse
In heart
And blood

Nyheten - Elva hästar

Så den spännande nyheten på 44 ben... Jag har hittat (eller de hittade mig rättare sagt) en helt makalös hästgård med elva underbara westernhästar. Quartrar, paints, appaloosa, engelskt fullblod och en shetlandsponny. Tredje besöket idag, jag har hittills ridit där två gånger. Första gången på Lilleman, en fantastisk palominovalack (ni vet min förkärlek till palominofärgade hästar), och Mystery, den fina appaloosan. Totala motsatser till varandra, men lika ljuvliga ändå.

Idag träffade jag ägarna för lunch i sommarvärmen... Och då bara visste jag. Sedan har vi den oerhört fina Elisabeth som tar hand om alla hästar den största delen av tiden. Min framtida ridkompis.
 
Efter ridningen så skulle alla elva hästar tillbaka till den stora hagen, idag stod de nämligen i en annan närmare stallet. Det var en häftig syn. Rangledaren Bonny fick gå först i grimma och sen följde alla bara efter henne, och det är en skaplig bit till stora hagen. Sedan tog vi fyrhjulingen för att slå vårt eget foder. Lien skar av gräset fint (ännu ett redskap jag har lärt mig att använda). Vi åkte vidare till stora hagen igen för att sprida ut gräshögar. Då kände jag hur den totala lyckan spred sig i kroppen. Medan fyrhjulingen mullrade dovt tittade jag bakom mig och såg ägaren vandra med tre hundar och elva hästar kring sig. Solnedgången hade precis börjat och luften var kvav, orange och doftade som en blandnig mellan häst, gräs och grus. En magisk syn. Här hör jag hemma.

Äkta Horsemanship

Jag önskar att det fanns fler människor där ute som kunde förstå hästar. För det är just det som horsemanship handlar om. Att förstå sin häst och att bara låta hästen få vara häst. Göra det så naturligt som möjligt i fångenskap. Det är du får din häst att gilla dig! Inte genom att fläta svansen så hästen inte kan få bort alla irriterande flugor. Inte genom att köpa gulliga, färgglada pads och schabrak som inte ens fyller funktionen så att sadeln istället ligger och skaver på ryggen. Inte genom att trimma känselhåren, ha hästen inlåst i ett ensamt stall dygnet runt eller "visa vem det är som bestämmer". Din häst ska vara din partner, inte din slav. Saker ska ske på bådas villkor, inte bara dina. Tillsammans ska ni uppnå livslång vänskap med hundra procent tillit.

Har du inte tid att arbeta igenom problem med din häst när det kommer till ridning och skötsel, ha inte en häst. Spendera tid med din häst. Gå ut i hagen en stund om dagen, bygg förtroende. Ni ska vara ett med varandra. Gör din häst till prioritet nummer ett, den ska alltid komma i första hand. Sedan om du har tid över kan du träffa vänner, umgås med familj och hitta på annat skoj. Låt den inte stå ensam och bara vänta på dig tills du har en timme över. Håller du inte med mig om detta, så är du helt enkelt ingen horseman.

Jag har aldrig haft en egen häst, men för mig är detta glasklart ändå. Visst finns med omständigheter när det går trögt eller man inte har möjlighet i vissa perioder, men det är en annan sak. Min största dröm är att ha egna hästar som jag kommer ge min själ åt. Låta de gå på lösdrift, se till att flocken i hagen är stor, aldrig vara snål med varken pengar eller tid. Jag kommer alltid träna mina hästar i att bygga självförtroende och tillit. Det kommer alltid finnas något att jobba på, och bara det älskar jag. Att arbetet är aldrig slut. De flesta tycker att det är det jobbiga med att ha häst. Och vad bevisar det?

Glöm inte att ni som har egna hästar är väldigt lyckligt lottade. Tänk efter varför ni egentligen är hästägare, kanske kommer ni på att ni kan offra mer för er trogne själsfrände.

The Horse's Prayer

I'm only a horse, dear master, but my heart is warm and true.
I'm ready to work my hardest, for the pleasure of pleasing you.
Good corn, hay and water, are all that I wish to ask.
And a warm dry bed to rest on, when I've finished my daily task.
Don't strike me in needless anger, if I'm slow to understand,
But encourage my drooping spirits with a gentle voice and hand.
Finally, oh my master! When my health and strength are gone,
When I'm getting old and feeble, and my long life's work is done.
Don't sell me to cruel or strange owners, to be slaved to my last breath,
But grant me the untold blessing of a quick and painless death.
That, as you have always found me a patient and loyal friend,
The years of my faithful service may be crowned by a peaceful end.
I plead in the name of the Savior, who cares when the sparrows fall,
Who was born in a lowly stable, and knows and loves us all.

Your faithful and loving friend,
The Horse

Rick Gore Horsemanship - Spending time on the ground with your horse building trust and confidence

För bra nyheter

Jag vill så gärna berätta någonting för er, men vill ändå vänta på klartecken. En ledtråd... Det har 44 ben...

Nattfunderingar...

I förrgår red jag och Mickis ut en bra bit. Kalle och jag skötte oss fint och allt gick bra. Tydligen så är det bara en grej som Kalle är riktigt rädd för, nämligen skramliga släpvagnar. Om det kommer en stor lastbil i rasande fart så bryr han sig inte ett dugg, men det är annat om en oskyldig liten släpkärra vinglar förbi.

Det är lite obehagligt att rida vid hårt trafikerade vägar... Bilar saktar sällan ner när de ser hästar, känns snarare som att de gasar på extra mycket för att komma förbi snabbare för att de själva blir nervösa. Om en häst nu skulle skena iväg, så är det ju inte roligt att vara nära en motorväg. Det är skönt att Kalle är så pass lugn som han är. Jag längtar inte direkt tills dagen jag får "smaka på" hans reaktion till släpvagnar, men å andra sidan bör han tränas på den fronten också. Horsemanship.

Träning i 30°

Idag blev det träning, alltså inte bara uteritt. Ägaren till Kalle har hittat en plätt man kan rida på som ligger bredvid en lekpark nära stallet, väldigt praktiskt. Vi övade på att öppna, stoppa och lite sånt i båda skritt och trav. Fick honom fint samlad och lugn i mot slutet.

Kvällstur

Träningsvärk i exakt hela kroppen. Jag var nämligen på gymmet igår och direkt efter stod ridning på schemat. Jag red tillsammans med tjejen som äger de två hästarna som står i samma stall/hage som Kalle. Vi red ut i skogen, och mysigare väg kan man inte hitta... Det var blomsterängar, täta stigar, grusvägar och allt möjligt. Fridfullt.

Vad rider jag i?

Evelin undrade vad jag brukar ha på mig när jag rider, så jag tänkte visa er...

Skjorta i bomull är skönast att rida i tycker jag, det andas. Men en hoodie eller liknande fungerar också bra, beror på vädret. Under har jag ett längre linne som går tight över rumpan så det inte glider upp. Avskyr känslan av glipor i klädseln, när luft släpps in vid små ingångar... Jag har alltid på mig mina svarta, stretchiga jeans. Fast det ändras också. Sålänge de inte är stela så man kan sitta upp ordentligt.

Sist men inte minst, mina stövlar. De fungerar bra att rida i, med rejäl klack och lagom höjd. Däremot måste de klackas om som ni kanske ser på bilden. Även smörjning står på ingång snart.

Lyckad träning

Efter en lång helg är jag tillbaka igen. För ungefär två timmar sedan kom jag hem från stallet. Ridningen idag gick riktigt bra. Vi övade mer på att öppna och sluta och det börjar sjunka in bra. Tränade också specifikt på direkt halt. När Kalle inte lyssnade backade tillbaka honom varje gång tills han stod stilla, och mot slutet fungerade det bra med bara tung sits och ett "whoa". För övrigt så har hästarna flyttats till en hage som ligger precis vid stallet, så nu behöver vi inte korsa den väldigt trafikerade vägen vilket känns skönt. Efter ridningen groomade jag Kalle ordentligt, fixade mat och släppte in honom i hagen med hans kompisar.

Gårdagens träning

Igår åkte jag till stallet vid åtta på kvällen. En riktigt intensiv träning måste jag säga. Jag övade på att öppna och sluta. Det är en väldigt bra mjukgörande övning för hästen. Blir lite som gymnastik. Man tränar upp muskler på ett annat vis och gör hästen mer avslappnad.