Q&A - Barrel Race

Frieda har ställt några frågor om tävlingsgrenen Barrel Race så jag ska svara så gott jag kan!

Vad menas med en flygande start?

Det är precis som det låter - att man kommer galopperande i högsta fart när det är sin tur att tävla.

Är det inte någon startsignal?
Tidtagningen startar när hästens nos passerar startlinjen och stoppar när hästens nos passerar linjen på tillbakavägen, så det blir en automatisk startsignal på det viset.

Varför får man poängavdrag om man tappar hatten?

Det är väl bara en rolig regel de har skapat för Barrel Race och Pole Bending. Dessutom blir det svårare att vinna ju fler olika poängavdrag man kan få.

Får man inte ha band som håller fast den?

Jo, det får man.

Vad menas med att korsa sin egen väg?
I Barrel Race rider man i ett treklöversmönster så man alltid korsar sin egen väg. Bilden nedan visar exakt hur det ser ut.

Utrustning i westernridning

Westernutrustningen är avslappnad och mycket bekväm att rida i, som det är tänkt för att an ska klara långa arbetsdagar på ranchen. Citerar Wikipedia; "Eftersom boskapsskötare har sin arbetsplats på hästryggen så är utrustningen viktig för både häst och människa". Den ser ganska annorlunda mot den man använder i den engelska ridstilen. Och ett plus med westernridning enligt mig är att utrustningen är väldigt vacker. Eller så har jag bara en förkärlek till läder och naturfärger, mönster- och material...
 
Ropingsadel
Konstruerad för att snabbt kunna ta sig i och ur. Hornets konstruktion är anpassat för att klara av ett lasso. Används för infångande och urskillning av boskap. Sadeln är ofta bestyckad med en roping- eller arbetsgjord i bakre delen för att inte kunna tippa upp när lassot är bundet i hornet och spänns.

Ranchsadel
Lång sits i ett hårt material för att motstå nötning. Hornet bör vara av samma sort som ropingsadelns. Här är det viktigt att sadeln passar både häst och ryttare då den används av boskapsskötaren som jobbar runt ranchen och sitter långa stunder i sadeln. Lätt att kunna spänna fast sadelväskor och liknande.

Trailsadel
En "nöjessadel" för långa turer i skog och mark med samma egenskaper som ranchsadeln, men den har inga krav på ett kraftigt horn. Sadeln är bekväm och lätt.

Reiningsadel
Tävlingssadel med rena linjer och djup sits för att ryttaren ska få en närmare kontakt med hästen.

Pleasuresadel
Används inom tävlingsgrenarna Western Pleasure, Western Horsemanship och Trail. Sadeln är gjord i mjukt läder med en rak sits som hjälper ryttaren att sitta rakt. Kan se ut som både en ranchsadel och ropingsadel men är inte lika stabilt byggd. Rekommenderad som nybörjarsadel.



Pads
Eftersom westernsadeln är ostoppad på undersidan, lägger man en pad där under sadeln för att skydda både häst och sadel. Paddarna är ofta så fina tycker jag med dess mönster... De bidrar mycket till den sköna, avslappnade känslan och känns väldigt naturnära.



Huvudlag, tyglar och bett

I westernridning strävar man efter att låta hästen gå på lösa tyglar och att inget tryck ska användas i munnen från ett bett. Tyglarna, benen och ryttarens kroppsvikt ska vara tillräckligt. En normaltränad häst reagerar på hur tyglarna rör vid halsen (såkallat neckreining) och vet på det viset vilket håll den ska åt.

Huvudlag
Huvudlaget är lädret som följer huvudet och även håller fast bettet i hästens mun. Som allt i westernridning strävar man efter enkelhet och därför fixeras huvudlaget ofta av endast ett öra (one-ear) och en hakrem.

Tyglar
Tyglarna finns i både hel och delad version. Om ryttaren behöver använda sig av ett lasso eller har händerna upptagna med annat så binds de tvådelade tyglarna ihop och läggs över hornet på sadeln. Då styrs hästen helt och hållet med kroppsvikt och andra hjälper.

Tävlingsgrenar i westernridning

Tidsgrenar:

Barrel Race
Ridning i hög fart runt och mellan tunnor i ett klövermönster. I Barrel Race ska ryttaren rida runt tre tunnor (Barrels) på ett sätt så att man alltid korsar sin egen väg. Att välta en tunna medför fem sekunders tidstillägg. Ryttaren tillåts ha flygande start. Om hatten flyger av ger detta fem sekunders tidstillägg.



Pole Bending
Den tävlande ska starta med flygande start och rida slalom mellan sex uppsatta stolpar med ett avstånd av 6,3 meter mellan varje. Att välta en stolpe medför fem sekunders tillägg till totaltiden. Likaså om ryttaren tappar sin hatt under vistelsen på banan.



Roping
Roping är en stor gren i USA där man använder lasso som arbetsredskap i det dagliga rancharbetet. Grenen går ut på att så snabbt som möjligt rida ifatt en springande kalv och fånga den med lassot. I Sverige är det dock förbjudet. Här använder vi istället en såkallad Dummy, en konstgjord kalv i som dras på en släde efter en bil, fyrhjuling eller liknande.

Ryttaren startar i en box med kalven jämsides, utanför boxen. En lina vid ingången till boxen släpps när det startar, vilket är klarsignalen för ryttaren. Då ska ryttaren galoppera ifatt och med ett kast träffa kalven. Klockan stannar när ryttaren fångat kalven och ryggat hästen som ska hålla lassot sträckt medan ryttaren rör vid kalven. Ryttaren tillåts göra två kast efter det att kalven börjat röra sig. Om ryttaren gör två kast ska han ha två lasson och använda båda två. Endast träff runt halsen godkänns. Om lassot lossnar innan ryttaren hunnit lägga handen på kalven erhålls ingen tid. Om ryttaren endast har ett lasso ska han vid miss lämna banan efter sitt kast.

Stopping
Ryttaren startar i en box med kalven jämsides, utanför boxen. En lina vid ingången till boxen släpps när det startar, vilket är klarsignalen för ryttaren. Då ska ryttaren galoppera ifatt och med ett kast träffa kalven. Ryttaren ska inte sitta av efter att ha träffat kalven, utan istället göra en såkallad "Dally”, det vill säga slå lassot runt sadelhornet. Hästen backas sedan tills repet är sträckt. Klockan stannar när momentet är utfört och repet ligger kvar runt kalvens hals.


Ranchgrenar:

Ranch Cutting
Ett numrerat djur ska skiljas ur en boskapshjord för att visa hästens förmåga att hantera boskap. När hästen nöjaktigt visat sin förmåga i Cutting, ska ekipaget driva djuret in i en fålla i den andra änden av banan.

Ranch Trail
Banan ska bestå av minst sex hinder som ska vara utformade för att visa hästens förmåga och villighet att utföra olika moment som man kan råka ut för under en normal arbetsdag på en ranch. Om möjlighet finns skall realistiska och naturliga hinder användas. När möjlighet finns är det att föredra att banan sätts upp utanför arenan och att terrängen och de naturliga omgivningarna används. En häst ska belönas för korrekta gångarter och en alert attityd mellan hindren.



Ridgrenar:

Reining

Deltagarna rider ett angivet mönster med ryttaren i full kontroll över alla hästens rörelser. Hästen låter sig villigt ridas, med väldigt lite eller inget synbart motstånd. Poängavdrag ges vid brist av kontroll (i förhållande till graden av avvikelse). Man får poäng för god mjukhet, finess, snabbhet och bestämdhet i utförandet, samtidigt som man håller en kontrollerad fart.



Western Riding
Här bedömer man kvalitén på hästens galoppombyten, gångarter, lydnad, temperament och uppförande. Hästens ska ridas i normalt tempo, vara känslig, taktmässig, lydig och ha lätta, mjuka rörelser.  Mönstret ska genomföras med rena byten (det vill säga med bak- och framben samtidigt) mitt emellan två markeringar.



Trail
I trail bedöms hästens förmåga att ta sig över och igenom olika slags hinder som man kan träffa på i naturen, till exempel stockar, broar och grindar. Tonvikten läggs på samarbetet mellan häst och ryttare, utförandet och svar på ryttarens hjälper. Minsta olydnad kan leda till straffpoäng, så hästens förtroende för ryttaren betyder mycket.



Western Pleasure
Alla deltagare inne på banan samtidigt. Man rider längs fyrkantsspåret i alla gångarter. Cirka 80% av bedömningen ligger på hästens disciplin. Resterande på ryttarens sits, hållning och förmåga att kommunicera med sin häst. Hästen ska gå i en form där halsen är nära nog rak och med huvudet framför lodplanet. Går hästen med öronen under manken i fler än fem steg i följd diskvalificeras ekipaget. Det är vanligt i Western Pleasure att ryttaren rider med löst hängande tyglar. Man ska få intrycket att hästen är ett nöje (pleasure) att rida.

Källa: Bukefalos

Natural Horsemanship

Många westernhästar är kontinuerligt tränade inom någonting som kallas Natural Horsemanship (NH), eller på svenska Naturlig Hästhållning. Det är läran om hur en häst fungerar och uppfattar omvärlden genom att samarbeta och kommunicera på hästens egna språk. Olyckor och andra problem uppstår för att vi försöker överföra vårt mänskliga tänk på hästens beteende. Hästens tankebana är mer svart/vit och vet inte när de gör halvrätt. Just därför måste vi vara tydliga när vi arbetar med våra hästar.

Det viktigaste vi människor måste förstå känner jag, är att det aldrig är hästens fel. Hästen ger alltid varningssignaler innan den exempelvis sparkar eller biter någon. Det är vi som måste vara uppmärksamma, och om vi inte är det så har vi faktiskt bara oss själva att skylla. Hästen vet bara hur man är en häst.

Eftersom hästen är både ett flock- och flyktdjur så är det viktigt att den känner sig trygg runt människan, speciellt med tanke på att vi människor är rovdjur och vår relation djur emellan är skör sedan långt tillbaka. Att konstant tillämpa naturlig hästhållning- och hantering är det enklaste och mest givande viset att uppnå det resultat vi alla vill ha, vilket är trygghet och förståelse. Och det jag tycker är viktigast att poängtera är att just se naturlig hästhållning/hantering som en evig process, inte en aktivitet. Många säger att de brukar träna NH ibland med sin häst och då övar de på att "lyfta hoven" eller "buga". Det är inte naturlig hästhållning. Det är trickträning. Den största anledningen till varför jag har valt western som inriktning är att NH ofta går hand i hand med träningen.


Westernbloggens första inlägg och min första träning

Idag var jag på min första privatlektion i Westernridning. Jag har försökt förklara ett flertal gånger hur himmelskt det var att sitta på hästryggen igen, men simpla ord kan inte beskriva det! Lyckan är total. Som att jag äntligen har hittat tillbaka till platsen där en stor bit av min själ gömt sig så länge.

Strax utanför Uppsala ligger Sandbyholms Westernridskola, och dit åkte jag imorse. Stället är stort, med nybyggt ridhus och jättefint stall, men samtidigt känns det någorlunda privat vilket jag älskar. Inga småbarn som springer omkring dag ut och dag in. Jag var till och med den enda som var där.

Jag fick hälsa på min nya instruktör och efter det gick allt ganska snabbt. Vi hämtade en superfin, snäll quarterhäst som jag fick borsta, sadla och tränsa. Det var härligt att se att hästen kunde stå helt fritt i gången, så ska det vara. Vi gick in i ridhuset och jag satt upp (då mina gamla trasiga jeans sprack totalt). F började prata om grunderna i westernridning. Det mesta kom jag ihåg från när jag red lite western som liten och jag tycker allt känns väldigt logiskt i denna inriktning av ridning. Western är avslappnande... Såklart det är mycket nytt när man inte har suttit på en häst på flera år, men sinnena visar vägen. Idag hann jag inte mer än att skritta och trava litegrann, tiden gick otroligt fort. Vi gick igenom de allra mest grundläggande sakerna, och det tycker jag är bra. Man ska inte gå för snabbt fram, och jag är tusen gånger mer intresserad av att ha en uppmärksam häst som jag känner mig trygg med (och att den känner sig trygg med mig).

Detta var bland annat med i dagens lektion:
 
- Att börja skritta på rätt sätt
- Byta från skritt till trav, att hålla igång traven
- Styra på en volt
- Rida sicksack mellan koner
- Halt från både skritt och trav
- Backa

Ridning är en konst, westernridning en vacker sådan. Första privatlektionen i westernridning blev mycket lyckad, och jag är så glad!