Some things are just meant to be.

Första gången jag någonsin red på en stor häst var på en westernhäst. Det var helt enkelt meningen att jag skulle hitta tillbaka... Bildbevis:

 

Två avramlingar under loppet av tio minuter

Igår var det en ytterst spännande dag på gården... Jag ramlade nämligen av en häst för första gången någonsin. Mer om det längre ner i texten. I torsdags hjälpte jag till med hö ute på gården, och igår åkte både jag och mamma ut för att hjälpa till med nästa hölass. Först fixade vi stallet, gick snabbt när vi var fyra stycken. Efter det longerade jag och K unghästarna Lacey och Dolly. Vi tog en promenad bort till sommarhagen för att sedan arbeta lite med hästarna i djupsnön. Gick helt okej - roligast var när Dolly gång på gång lade sig ner och rullade i snön, med grimma, lina och allt! Under tiden red E ut på Sussie med lille Prinsen på släp. Mamma följde med och hade tydligen fått lossat repet som Prinsen hade trasslat in sig lite i, duktigt för att vara hästrädd tycker jag.
 
Höet kom och vi fyllde på loftet rätt snabbt. Efter det åt vi lunch och sedan var det dags för en ridtur i eftermiddagssolen. Jag och K red ut på en lång grusväg som inte var alltför isig. Och en icke-isig grusväg = full galopp! Det var så underbar härligt att galoppera efter vintervilan. Noche och Cloudy tyckte att det var så kul, det var svårt att bromsa Cloudy minsta lilla. Jag har aldrig galopperat en sådan lång sträcka utan paus förut, helt underbsrt. Vi galopperade största delen av vägen tillbaka och svängde sedan in på en skogsväg. Hur djup snön var varierade ganska mycket, och det var en skapligt lång väg hem också. Vi kom till en stock som jag hoppades att Cloudy fint skulle kliva över, men han bestämde sig för att hoppa istället. Vanligtvis brukar jag hålla mig kvar i sådana lägen men inte denna gång. Hal, kall sadel + täckbyxor och utan att jag hann reagera. Kände hur jag låg på rygg över sadeln och Cloudys rumpa och sedan flög jag av. Landade mjukt och fint i den höga snön! Kunde inte göra annat än att skratta, K såg mest förvånad ut när han såg sig över axeln. Kan bara föreställa mig hur roligt det måste ha sett ut!
 
Andra gången jag flög av (ja, jag lyckades ramla av två gånger under en och samma ridtur) var cirka tio minuter senare när vi kom ut på ett fält med väldigt djup snö. Kari hann precis säga "här är det viktigt att man håller hästarna lugna när de vill rusa genom snön" när Noche och Cloudy började galopp-hoppa, ni vet sådana där konstiga och avlånga känguru-skutt hästar lyckas få till i djup snö. Det var inte speciellt skönt att hela tiden dunsa ner hårt med ryggen i sadeln. Jag höll mig kvar (på sidan av sadeln) ett tag, sedan gav jag liksom upp och flög av på sidan igen. Cloudy tittade på mig med valpögon och stod både gångerna stilla och snällt när jag skulle sitta upp igen. Jag minns även att jag, i all hets och fart, kunde urskilja Karis kropp som fortfarande höll om hästen med benen men låg liksom helt i sidled i 90 graders vinkel... Men han lyckades minsann klamra sig fast. Vi säger att jag också hade lyckats med det om jag hade lika långa ben som honom.
 
När vi kom tillbaka till gården var hästarna så trötta. Cloudy genomsvettig. Han flåsade, gjorde sina brummande björn-läten som han gör när han är genomarbetad och belåten. Efter ridturen fikade vi alla i huset, jag fick ett par torra strumpor efter att ha fått in cirka två liter snö i bootsen, och 18.50 tog vi bussen hem. Mycket blev gjort igår, alltid trevligt!



Lyckorus

De njöt verkligen av vårvädret, rullade sig, busade, hoppade, sprang omkring. Lyckades filma en del, som nu har klippts ihop till denna korta men väl beskrivande film:

Vågar man kalla det första vårturen?

Igår var jag ute på gården. En helt magisk dag. Solen sken, det var plusgrader med varma vindar och allt var bara så härligt på alla sätt och vis. Direkt när jag kom drog jag och E ut på en ridtur, för att ta vara på det fina vädret. Jag red Cloudy och E red Noche med Noches tvååring Dolly på släp. Vi red bort till åkrarna för att pulsa igenom den väldigt höga snön, bara i skritt då eftersom hästarna har vilat länge. Tror inte de skulle orka mer ändå. Cloudy flåsade hårt, men verkade samtidigt njuta en hel del. Så kul att rida genom hög snö, man riktigt ser hur hästarna lyfter varenda ben rakt upp i luften! Förutom att Cloudy direkt skulle trava ikapp Noche och Dolly när de hamnade längre fram, så höll han sig lugn och fin. Vi stannade inte så länge på gärdet, lill-Dolly var trött och vi alla kände oss nöjda.

Vi kom tillbaka till gården och fixade stallet.När vi släppte ut hästarna bröt de ut i lycko-vår-bus-rus i hagen! Alla hästar rullade sig hit och dit, de sprang runt, bockade, hoppade och hade så kul! Sedan gick vi på promenad i hagen med Pricken (shettisen) och lilla Prinsen.

Onsdagsäventyr

Fantastisk dag... Solen skiner och luften känns vårig. Om en timme går bussen ut till gården, det kan inte bli mycket bättre än så.