Praktik och ponnyridning

På måndag börjar jag praktisera på på en gård som ligger i Norra Åbyggeby. Ni vet stället som jag skrev om för ett tag sedan här i bloggen! Roligt. Det kommer bli hårda arbetsdagar, så är det på en bondgård. Men jag vill härdas ordentligt. Och jag trivs så bra bland djur (där finns kor, hästar och får) så jag är bara ivrig. Förhoppningsvis kommer jag att lära mig grundpelarna i vad det innebär att vara köttbonde.

I lördags hjälpte jag till med ponnyridningen på Sandvikens barnfestival. Två av gårdens hästar var med, en stor nordsvensk och en söt liten ponny. Det var en populär attraktion kan jag säga! Barnen tog aldrig slut och kön var 20 meter lång hela tiden... Om jag inte ledde runt lillponnyn så hjälpte jag barn upp på storhästen, tog på hjälmar, fixade stigbyglar, lyfte av. Hetsigt som tusan men kul. Det är det som är grejen med mig och sådant här slags arbete... Jag kan bli utmattad, svettig, stressad... Men jag tröttnar inte. Det är fortfarande givande efter flera timmar i sträck utan paus. Jag kan vara trött på morgonen men blir taggad så fort jag tänker på att det är hästar eller andra djur som väntar på mig. Helt enkelt så hör jag hemma i detta slags arbete. Till skillnad från andra ställen där man bara väntar ut timmarna för att det är så tråkigt eller segt.

Q&A - Westernridning i Gävle

 
Svar: Du kommer inte att ångra att du börjar med westernridning... Tyvärr så är det dåligt med westernstall här i Gävle. Närmaste ridskolan där det finns westernridning vad jag vet är i Ockelbo (Ockelbo Ryttarförening). Jag tror att det ska finnas en ridskola i Hedesunda också, men jag är inte helt hundra. Om du vill hitta ett privatstall med westernhästar är det nog enklast att lägga upp en medryttarannons eller liknande där du skriver att det är westernridning du är inne på, så privatpersoner får kontakta dig. Annars är det svårt att hitta tycker jag. Lycka till!

SCANDINAVIAN COUNTRY FAIR 2012

Countryfestivalen i Furuviksparken 2012 var precis som jag hade förutspått, amazing. Och extra speciell detta år eftersom killarna var med oss, killarna som vi såg för exakt en år sedan på samma ställe men som vi aldrig trodde att vi skulle se någonsin igen.

Jag och Fia (min syster) åkte dit tidigare då vi ville vara där under dagen också. Johan och Joel ville komma senare, men det var lika bra så vi fick chans att uppleva samma ögonblick som när de kom gåendes emot oss för ett år sedan. Under dagen gick jag och Fia omkring och kikade, drog in den gamla goda Furuviksstämningen och grillade på Furuskär. Jag tvingade Fia att åka karuseller med mig (hon hade inget val när jag köpte ett dyrt åkband till henne), trots att hon var något sjuk och seg. När eftermiddagen gick över till kväll promenerade vi bort till lilla scenen för att lyssna på lite band och dricka öl. Enligt mig är den lilla scenen allra mysigast och oftast är banden som spelar på den scenen lite mer i vår smak, det vill säga bluegrass/folk/country. På den stora scenen spelar de lite större artisterna, ofta pop-country, dansband och liknande. Visst är jag även svag för modern pop-country men Misters & Sisters trivs bättre bland de aukustiska musikerna!
 
 
 
 
 
Vid sextiden kom våra snygga män. Åh vad jag älskar min Johan! Han var så fin i jeansskjortan, ljusblåa jeans, stråhatten och nya bootsen. Och han är bara min min min. Vi alla lyssnade på musiken tillsammans och sedan traskade vi omkring resten av kvällen. Åkte karuseller with my darling som var så otroligt gullig, för han var tydligen jätterädd för att åka! Det hade jag inte väntat mig. Så sött. Vi slösade bort pengar på spel (men ack så roligt det var), kollade in Trenna Barnes på stora scenen som körde härliga Cash-covers, drack öl, åt god mat och shoppade i stånden. Helt enkelt en förjävla bra kväll som jag sent kommer att glömma!

 

På marknaden fick jag tag på en läderväst med fransar, stora fjäderöhängen och ett halsband. Jag köpte även en väldigt snygg hatt till Johan. Han har ju bara en stråhatt, visserligen väldigt snygg den med, men en riktig cowboy behöver en normal filthatt som håller när vi ska ut och rida på vår framtida gård.

Countryfestivalen, i år alla fyra.

Nu bär det av till Countryfestivalen i Furuviksparken. För exakt ett år sedan såg jag Johan för allra första gången, när han kom gåendes genom parken. Han fick smeknamnet "heta cowboyen" resten av sommaren när han kom på tal. I år ska vi alla fyra dit tillsammans (jag, syster, hennes Joel och min Johan) för att njuta av musiken, stämningen att faktumet att vi alla är ihop där idag som vänner, bandmedlemmar, och livspartners. Vi ses där!