Sorg

Dagen med hästarna som jag skrev om i det senaste inlägget, visade sig vara den sista. De flesta hästarna på gården där jag har ridit i lite mer än två år har sålts. Nu är det bara ett par kvar som snart är borta de också. Men det är det vi kallar livet. Vi möter nya vändningar och utmaningar, framgångar och motgångar. Jag kommer förevigt att minnas min värdefulla tid på gården och alltid se tillbaka med glädje, kärlek och saknad. Det känns väldigt tungt. Jag kan inte bara börja leta andra westerngårdar. Så enkelt är det inte. Inget ställe kan ens jämföras med Holmsånger. Det här kan inte vara allt?