Vecka 39

Det blev ridning i skogen på måndagen. Jag på Davinda, Emma på Nice och Emmas syster Elin körde ponnyn Pärla. Var härligt. Jag känner att det går framåt med Davinda! Hon är ganska rusig och hetsig av sig, men nu lyssnar hon bara bättre och bättre tycker jag. Roligt! Jag fokuserar mycket på det grunderna, att hästen stannar när jag säger till, att det saktar ner när jag säger till, att den helt enkelt respekterar mina viljor för att allt ska vara så säkert som möjligt. Det är så himla mycket svårare att arbeta med en häst när man är ute flera stycken i skogen, för hästen man rider är så inne i hästen framför och det blir kedjereaktioner, instinker och rangordning som hamnar i vägen. Fast det måste man ju komma över. Hästar är flockdjur och man ska kunna fungera flera stycken samtidigt. Inte behöva strunta i vissa saker eller hoppa över helt att rida ut tillsammans.
 

 
På tisdagen red vi på banan. Jag på Davinda, Emma på Nice och ett par till tjejer i stallet. Jag, Kristin Schyllner, ingrodd westernryttare, hoppade hinder. Tro det eller ej! Resten av tjejerna håller på med engelsk, klassisk ridning, speciellt hoppning då. Så jag tänkte att jag kunde försöka jag med. I westernsadel. De lägsta hindren (en bom på kuber som låg ned) var läskiga dem med må ni tro. Så otroligt skumt det där! När man är ute i skogen och galopperar i full fart och det kommer en gigantisk stock eller ett långt dike, då tänker jag inte alls på att jag hoppar högt. Och trots att det är i westernsadel så slappnar jag av och allt går galant. Men när det ligger ett lågt hinder på en ridbana känns det så allvarligt! Davinda kände av min osäkerhet så då blev också hon, som aldrig riktigt hoppat hinder, osäker. Vek av när vi kom fram. Men jag kämpade på och peppade oss och vi klarade det till slut. Eller ja, vi snubblade snarare över hindret i halvskritt/halvtrav, men vi kom över i alla fall. I fortsättningen håller jag mig nog till gammal god westernridning och om jag ska hoppa så blir det i terrängen.

Sedan kom torsdagen och då blev det mest arbete med ligghallarna och ladan där korna snart ska in för vintern. Jag stod med högtryckstvätten största delen av dagen och gjorde fint. Många tycker att det är drygt att högtryckstvätta. Jag älskar det. Finns inget härligare än att se skiten försvinna så effektivt! Jag och Emma hittade en massa ormskinn uppe i halmen där korna håller till. Tydligen föds ormarna där uppe och ömsar skinn. Och en riktigt stor hittade vi, som inte var trasig någonstans. Häftigt. Lite äckligt, men häftigt.
 

Ormskinnet

Som sagt, ormskinnen var i bra skick!

Imorgon börjar en ny vecka och vi ska flytta kor hela dagen verkar det som. Aveltjuren Lulles gäng står på tur. Ska försöka filma lite, för det blir nog en härlig syn.

Trötta dagar på bondgården

De senaste dagarna har varit tunga på grund av att jag har varit så trött. Fast på något mirakulöst vis klarade jag mig fint ändå... Tisdagen började med att vi fick åka till Avan och jaga kor. Åtta djur hade smitit så vi fick valla dem genom djungeln och sedan ut på asfaltsvägen och vara noga med att de inte sprang ut på Gävles golfbana, då hade det blivit problem! Men allt gick bra och tillsut var korna hemma igen.

Senare under dagen red vi ut. Jag på Davinda, Emma på Nice och Larsa på Tusingen.En mysig, rätt lång stig i skogen och sedan ut på några mjuka grusvägar där det blev en hel del galopp. Hovarna smattrade och leran stänkte upp i ansiktet så jag var tvungen att blunda. På vägen tillbaka snubblade Davinda på en sten. Man är så van vid att hästarna snubblar ute i skogen så man knappt reagerar när det skakar till. Men när hon hade snubblat på stenen tror jag att hon snubblade på sin hov för fallet bara fortsatte och det slutade med att Davinda stod på knäna, eller åtminstone ett knä (kunde inte riktigt se). Stackarn, jag kände hur hon tog för att dra sig upp på dallrande ben. Alltid lite läskigt när en häst är nära på att gå omkull, det är så pass onaturligt för ett sådant fotsäkert djur.
 

The bush

Kovallning (Emma lockar med hinken)

Hemma igen!

Emma på Nice i skogen

Jag och mina sadelhorn-bilder...

Onsdagen skulle bli en kort dag, men det blev en normallång dag. Vi åkte och hämtade halmbalar med traktorerna för nu är det dags att göra fräscht för korna inför vintern. Det är kul att se när det bilr fint. Halmen spreds ut till en fluffig bädd. Härligt att se djuren bona in sig i det nya. Emma hopptränade också på banan, så jag var hennes assistent och hjälpte till med hindren. Jag kan ju absolut ingenting om hoppning men det var spännande att titta på ändå. Emma tar bra hand om sina hästar.
 

Nya bädden, glada kossor!


Sötkalvar

17/09/12 - Höbalar och förrymda kor

Ännu en lång men rolig dag på bondgården. Regnade hela morgonen och förmiddagen (vilket jag faktiskt tycker är mysigt) men efter lunch klarnade det upp. Jag och Emma fixade den dagliga häst- och koskötselrutinen. Bland annat fyllde vi på vatten i alla hästhagar, vilket vi gör med hjälp av en stor tunna som sitter fast på en traktorskopa med galler. Vi fick åka och hämta nytt vatten två gånger då det var rätt svårt att träffa rätt... Att vinkla skopan och stå i rätt läge är inte det lättaste när hinken är pytteliten jämfört med traktorn! Senare försökte vi också tämja fåren lite grann genom att mata dem från handen. Det gick bättre än förväntat.
 
På eftermiddagen åkte vi och hämtade balar en bra bit från gården. Två traktorer och två stora släp, så Larsa och Emma hjälptes åt att lassa balar/flytta släpet. Sedan spände vi fast balarna och åkte hem. Det låter som att det gick värsta snabbt men det hela tog några timmar. Ett riktigt moment. På vägen hem blev det pizza och sedan åkte vi till Avan för att kolla till korna där. Det visade sig att cirka fem stycken hade smitit så det blev att försökte valla tillbaka dem... Vilket inte gick så bra. De började springa så fort de såg oss men det var svårt att ta sig fram i värsta djungel-terrängen med träd, högt gräs och hala, leriga stigar. Så efter ett gjorde korna ett snäv sväng tillbaka, ännu längre än där vi startade... Så jag antar att vi får försöka imorgon igen när det är ljust ute.
 
På väg till balarna
 

Lilla släpet (inte så litet)


Lassa på med klämman


På väg hem, monstret!

Onsdag på bondgården

Gårdagen blev lång, men ändå kändes det som att det gick snabbt. Ensilaget skulle nämligen täckas (de har ju kört över 45 gräslass och packat tätt som en gigantisk kulle) så jag fick vara med och sträcka den enorma plasten som skulle på. Det gick bra och tydligen ganska fort enligt Larsa! Under dagen målade jag också ladugårdsväggen som jag har borstat för fullt med stålborsten. Blev fint. Fast ännu är det inte klart, så nästa vecka får jag fortsätta med det. Annars var det dagliga häst- och koskötseln. Får hoppas på lite mer ridning nästa vecka när Emma är tillbaka från semestern.
 

Stora gräshögen som de kör över fram och tillbaka med traktorn för att packa tätt. Plasten som ni ser på sidorna drar vi sedan över och sedan ytterligare en plast på toppen. Sidorna tyngs ner med grus så att ingen luft kommer in eller så att plasten blåser bort.

Galopp genom skogarna

Veckan har hittills varit jättebra. Igår var det rätt lugnt men jag fick ändå mycket gjort. Bytte täcken och släppte ut alla hästar på morgonen, fixade morgonfoder/hö, åkte med balar till en av koflockarna, fyllde höpåsar, vattnade kossor och så vidare. Började skrubba bort gammal målarfärg med en stålborste på en laduvägg som ska målas om. Tar sin lilla tid! Idag gick dagen snabbt. Körde morgonrutinen och sedan kom Emma så red vi ut, jag på Davinda. Galopperade en hel del på grusvägarna, det var så härligt. Jag är så van vid att galoppera mycket och länge i skog med både plan mark och världens terräng med stockar, stenar och grenar. Så jag har saknat det så himla mycket. Davinda som är gammal blev helt genomsvettig efter travandet och de korta galoppsträckorna. Så hon fick sig en skön dusch efteråt. Sedan bytte vi hage till stona och resten av dagen bestod av väggborstning, kovattning och hästmatning. 
 

Avelstjuren Jack (ligger ner längst bak) bevakar sina kvinnor


Två fulla tunnor med nytt vatten, ändå skulle sötbollen slurpa i sig direkt från slangen!


Slick


Ivriga djur får nytt hö och vatten


Före-bild på väggen jag borstar ren... den ska bli lika fin som på högersidan där!


Borstade Tusingen och kliade honom hårt och länge så hans haka/läpp börjde dallra av njutning


Gårdskatten Rolf. Jag trodde att han hatade mig först, för han sprang alltid iväg när jag kom. Men efter att jag introducerade mig ordentligt är han min nya bästis... nu vill han inte lämna mig i fred...

Första veckan på praktiken

Måndag:
Första dagen på praktiken var väldigt härlig med ridning, häst- och kosseskötsel. Kan inte bli mycket bättre än så! Emma, en tjej som jobbar på gården, visar mig hur de vardagliga sysslorna sköts som att vattna kor, utsläpp för hästar, utfodring och mer. Vi flyttade bland annat häst- och koflockar till andra hagar. 
 
Jag red två hästar - båda Larsas (gårdens och företagets ägare då). Först Tusingen och sedan Davinda. Båda är kraftfulla nordsvenskar men de är också gamla så man kan inte köra allt för hårt med dem. Med Tusingen travade vi mest på skogsvägar med lite skritt emellanåt, Emma körde sin ponny Nitro. Tusingen är så skön att rida! Helt orädd och trygg, har ett lugnt tempo, lyssnar bra och är mjuk i kroppen. Det trodde jag faktiskt inte då han på marken är lite svårare att hantera. Och han är troligtvis den starkaste hästen jag någonsin träffat på! Om han hittar gräs på backen är det kört, då får man liksom inte upp honom. I skogen tog jag också en kort galoppsträcka och vad underbart det var! Jag har inte galopperat i skog på över ett år nu, så det kändes himla fint. Davinda har jag ridit en gång förut på banan men nu red vi runt byn tillsammans med Emma och hennes häst Nice. Även hon är en trevlig häst att rida. Lite tittig och lättare skrämd än Tusingen men ändå lugn. I traven ville hon dock bara rusa på, det märkte jag även när jag red henne på banan förut. Så det är något jag vill träna på med henne i fortsättningen, att få henne att bli mer uppmärksam på mig och att slappna av lite mer.
 

Tusingen innan ridning


Davinda innan ridning

Tisdag:
Den här dagen var jag så trött! Jag är inte van vid att gå upp klockan sex. Så jag lärde mig att det är bäst att lägga sig i tid. Men dagen gick ändå. Fyllde höpåsar, åkte traktor, matade kor och annat smått och gott.


Många påsar att fylla.


En kviga, ko eller stut?


Två kalvar


Lurvpannan


Hungriga kossor

Onsdag:
Åkte och tittade till en annan kosseflock på bete lite längre bort i Gävle där vi samtidigt åt lunch. Tre förrymda får fick jag locka in i en hage med hjälp av hink och grus, lättlurade små sötisar! Vi red också denna dag, jag på Tusingen och Emma på Nice. En tur i skogen på steniga grusvägar så klumpedunsen T fick lära sig att lyfta på hovarna. Han snubblade bra många gånger. Fick också galoppera några steg när jag skulle komma ikapp Emma, tar varje liten chans jag får hehe... Sist på dagen kom Larsa med gräslass som ska bli balar. Då lade vi ut två gigantiska plastar bredvid varandra med ett mellanrum där gräset hälldes ut flera meter fram. Jag förstår ännu inte hur processen går till men får det väl förklarat för mig nästa gång. Annars kanske jag hinner googla innan, tycker att det är intressant så jag vill verkligen veta nu.
 

Där vi åt lunch, finaste utsikten


Tusingen redo för ännu ett stenigt äventyr!


Under ridturen


Jag tycker att många av Åbyggebys skogsvägar liknar varandra, så jag skulle nog tappa bort mig om jag var själv... Men då får hästen leda mig hemåt.


Fåren som hade rymt


Grässpridande


Och lite kor såklart. Längst bak till höger ser ni Jack som är en av de två avelstjurarna. Jack är yngre och därför lär man vara försiktig kring honom då jag antar att han är noga med revir och har mycket hormoner flödandes genom kroppen. Han jagade ut mig och Emma ur en beteshage här om dagen...

Torsdag:
Idag var det lugnt. Larsa fixade med åkrarna och Emma och hennes syster fixade i butiken. Så jag pysslade med hästar och gjorde lite annat. Skulle borsta Emmas shettlandsponny med föl i hagen. Lillfölet nafsar väldigt mycket nu (tänderna växer väl ut) så hela tiden fick jag peta bort den nypande mulen. Antingen så stod han och var på mig eller så roade han sig med att plocka ut alla saker ur ryktlådan, en efter en. Smakade på dem, puttade lite, och gick sedan till nästa. Så det blev en kort visit i hagen! Jag lagade även strängsel med en annan praktikant på gården. Åkte lite traktor, fyllde på vatten i två av hästhagarna. Ungefär! Nästa vecka har Emma semester så då blir det upp till bevis om jag har förstått hur alla grejer sköts. 
 

Här har vi Jack i egen hög person. En stor kille. Och då är han ändå ingenting mot Lulle, den äldsta avelstjuren.


Här får ni en till bild på Jack, bara för att han var så söt när han slickade sig om munnen.