Rida och sadla

Igår arbetade jag med hästarna enligt de planerna jag lade upp tidigare... Här kommer mina reflektioner träningen.
 


KAJSA:

Jag red Kajsa på banan. Vanligtvis tycker jag att det är så fruktansvärt tråkigt att virra omkring på en ridbana, men jag känner att jag fortfarande håller på att lära känna Kajsa.
Jag vill kunna göra allt med henne på banan innan jag ger mig ut i skogen på riktigt. Så på banan fortsatte jag med grunderna samt att få henne att röra på fläsket. Hon är fortfarande rund som ett klot och hennes kondition måste bli bättre nu, JAG måste bli bättre på att vara ihärdig med hennes träning. Kajsa lyssnade fint på det mesta förutom när hon blev trött och bestämde sig för att plantera hovarna i marken. Då gick hon var som helst förutom framåt... Jag testade att haka på hennes egna idé och började att backa henne så fort hon stannade. Men hon verkade inte koppla det till att det faktiskt är enklare att bara gå framåt när jag ber om det, för hon fortsatte att stanna så fort jag drev framåt igen. Jag backade länge och långt men hon föredrog det framför att jobba (trots att hon fick jobba mer genom att backa). Innan detta gick det dock bra med traven. Jag ville få upp henne i en ökad, nästan lite hetsig trav just för att det är bra för strålarna vid röta, de får tyngre kontakt med marken.
 
Sedan är det en sak som jag helt enkelt inte kan lista ut, och det är att jag inte lyckas få upp henne i galopp! Jag är säker på att det kommer att lösa sig med bättre kondition + massor av markarbete och ridning, men fortfarande. Tidigare har jag väntat med galoppen för jag ville ta allt sakta men säkert tills jag känd henne helt. Men nu när jag känner att det verkligen är dags för galopp, så går det inte alls istället haha. Jag har försökt med alla slags hjälper som är de typiska galopp-hjälperna. Sitter ner/tungt/centrerat, fram med innerskänkeln, driver på, pussljud. Även psykiskt är jag väldigt inställd på galoppen och driver framåt i mitt huvud vilket alltid har fungerat för mig och hästar, tankar gör mycket. Men inget händer. Då kommer hon upp i en hetstrav med högt huvud och sedan inget mer. Jag tänker inte längre skylla på att hon inte orkar bära upp mig och sig själv i galoppen med tanke på hur mycket hon kan rejsa omrking i hagen när hon har lust. Jag vet säkert att jag måste arbeta med henne mycket mer på marken, det är säkert där det faller just nu. Hon är otränad och vi har inte den kontakt hon behöver för att känna att jag är värdig att lyssna på. En sak att jag är ledare och att hon är lägre än mig i hagen och i flock, men i riktig träning så räcker jag inte till för att hon ska gå med på det. Tankar någon?



LILLEN:

Det blev mörkt och jag tänkte skjuta fram planerna med honom, men då fick jag påminna mig själv om att leva som jag lär - fem minuter varje dag är bättre än en timme varannan vecka. Och vi höll på ganska länge till slut, säkert en halvtimme i alla fall. Kajsa stod uppbunden vid tie-posten och Lillen stod bredvid fast jag höll i ledrepet när jag arbetade med honom. Lade på sadelpad, inga problem. Tog fram sadeln som han fick sniffa på från alla håll och vinklar (han har haft sadel på sig en gång förut men det var utan pad och utan att den var faststpänd, då låg den på hans rygg i några sekunder). Jag strök sadeln överallt på hans kropp, slängde omkring med stigbyglarna så att de slog till hans rumpa, ben, mage. Till slut brydde han sig inte alls. Testade att slänga upp sadeln, han stod stilla trots att sadeln hamnade knöligt och obekvämt. Paden gled iväg så jag tog bort sadeln och tog han paden. Lät han fundera. Lade på paden igen, strök omkring med sadeln. Slängde upp sadeln igen, den hamnade rakt men vek sig på ena sidan. Då gick jag runt honom och fixade till det i lugn och ro, han var lugn men något skeptisk, kikade bakom sig och undrade var det för för något tungt som låg där.
 
När han slutade att bry sig och återgick till att sniffa på Kajsa och försöka snappa åt sig lite rötter på marken så provade jag att gå iväg med honom, utan att sadeln var fastspänd. Det gick så bra så! Vi gick ett par varv på stallplanen, gick tillbaka när jag såg att saden började glida. Då lyftde jag upp hela paden och sadeln så att han fick andrum. Lade på igen och spände sadelgjorden. Först inget alls, endast så att sadelgjorden nuddade hans mage. Gick ett par steg. Spände ett par hål till så att hela sadegjorden hade kontakt med magen utan att vara spänd på något vis. Då gick vi runt lite mer på stallplan samtidigt som Johan ledde Kajsa. Jag skulle precis gå tillbaka till tie-posten när han slängde upp huvudet i luften lite hastigt och liksom studsade lågt med frambenen, han blev nervös/irriterad/spänd. Jag ville inte ta av sadeln direkt när han gjorde så eftersom jag inte vill att han ska koppla studsa/slänga med huvudet = sadel av. Så jag gick tillbaka till tie-posten och sedan ett litet varv till och sedan spände jag upp sadelgjorden. Om man svarar på hästens negativa reaktion med att ge release i samma sekund som den reagerar, lär man den en dålig läxa. Alltid bättre att försöka låta det gå några sekunder och ge hästen något annat att tänka på, för att avsluta på ett bra sätt.
 
Jag ska dock lugna mig med att sadla Lillen och hänga i stigbyglarna. För där gäller samma sak som med Kajsa fast ännu mer - jag MÅSTE arbeta med honom på marken mer. Innan jag sadlar och sitter upp, vill jag att vi ska ha fullt fungerade kontakt på marken. Jag ska kunna longera honom fritt och med rep, kunna ändra rikting på honom lugnt och harmoniskt, flytta runt honom som jag vill utan hot/aggression, kunna få upp honom i alla gångarter och kunna hålla honom i dem. Jag tänker inte vara kaxig och försöka sitta upp när han fortfarande inte lyssnar på mig i rundkorallen. Jag menar, visst har det blivit mycket bättre sedan jag slutade att mesa med honom, men vi har så mycket kvar. Men precis som med Kajsa ska jag vara riktigt ihärdig nu och få saker att hända, fast alltid på Lillens villkor och bara när han och jag är redo. Det sista jag vill är att jag går för snabbt och hårt på så att det blir ett hål i träningen/inridningen som påverkar oss senare i livet eller blir ett problem som är svårt att få bort.

Bunkrat upp

 
Jag och Johan åkte långt idag för att hämta hem hö och halm. Jag skulle adrig resa så långt för hö om det inte vore för att jag behövde nya balar ganska plötsligt och för att jag vet att detta hö är bra. Det är både dyrt och icke-miljövänligt att köra långa sträckor med så mycket last. För jäklar vad vi lastade på, haha... Två rundbalar hö på släpet och en på flaket. Sedan fyra större fyrkantsbalar med halm ovanpå släpets rundbalar, samt tre stycken halmbalar inpackade bakom rundbalen på flaket. Men har man ändå åkt så långt kan man ju lika gärna få hem mycket på samma gång, och nu känns det jäkligt skönt att ha bunkrat upp!
 
Jag får se hur länge dessa rundbalar räcker, om det går åt två i månaden eller mer/mindre. Jag vet inte riktigt om hästar käkar mer av hösilage eller vanligt torrhö? Vet ni? Måste läsa på om det. I vilket fall bör det räcka i ett par månader och halmen kommer att räcka riktigt länge har jag räknat ut. Idag fyllde jag på i ligghallen med en sådan här fyrkantsbal med halm. Det blev sjukt mycket och det är första gången jag fyller på sedan bygget var klart, det vill säga i sutet av november och då lade jag två rundbalar halm som första bädd. Så jag tror att en fyrkantsbal med halm att pudra på med varannan månad blir bra.
 
Idag mockade jag även runt foderbordet och i ligghallen. Det blir mycket skit kring foderbordet, men det är väl ganska logiskt eftersom det är där hästarna står mest och äter. Annars har hästarna två officiella toaletter; en cirka åtta meter snett ifrån ligghallen och en nere i skogsdelen av hagen. I ligghallen är det inte mycket alls, och egentligen kan jag bara lägga ny halm ovanpå. Men eftersom de är så pass lite så tar jag hellre bort det så att det är fräscht. Urinet får ligga kvar eftersom det rinner igenom halmen och sjunker till botten och skapar den där stadiga underbädden, som jag sedan kommer att tömma helt någon gång om året. Så det enda jag gör i ligghallen regelbundet är att ta bort värsta skiten, jämna till halmen där hästarna har bökat ihop större högar samt sprida ut nytt där det känns blött/tunnt. 

Hovformsspecialist & strålröta

En rolig sak som jag har glömt att berätta - en hovformsspecialist har varit ute och verkat hästarnas hovar! Äntligen! Ni anar inte vilken lättnad det var att träffa den duktiga tjejen som verkligen visade sin kunskap och omsorg, mina hästars hovar tog ett jättekliv framåt. Hon spenderade lång tid att se över hovarna, verka och finjustera. Det märktes så tydligt hur noggrann hon var, allt kändes helt fantastiskt. Lillen och Kajsa fick även uppleva en hovpall/hovstöd för första gången, vilket de klarade utmärkt. Så skönt för dem att vila hovarna på en stadig pall istället för att klämmas fast mellan två ben, för att sedan släppas ner utan förvarning. Jag ska köpa en Hoof Jack så snart jag bara kan. Nu är jag så taggad på att fortsätta ta ut hovformsspecialisten och se hur hästarnas (speciellt Kajsas) hovar blir som de ska vara från grund och botten. Jag har tyvärr inga bilder att visa, men jag ska försöka fotografera fossingarna deras någon dag snart när de inte hunnit växa så mycket.
 
Hovformsspecialisten kollade även över Kajsas röta som är värst i framhovarna. Ännu en sak jag har glömt att ta upp i bloggen, Kajsas strålröta. Jag har övervakat hennes hovar noga sedan hon blev min. Direkt när jag tog över henne så tog jag av skorna och sedan dess har hon gått barfota utomhus dygnet runt och ridits lätt då och då. Hennes strålar har varit hela och jämna under våren och sommaren. I slutet av sommaren när det blev lerigare ute så började de få ett tillplattat, gulaktigt utseende. Det var ingen lukt eller typisk strålröta-kladd som det kan vara så jag tänkte att hon kanske höll på att byta ut strålen efter en hel sommar av utevistelse, jag ville i alla fall förebygga strålröta så gott jag kunde eftersom det är svårt att bli av med när det väl har kommit.
 
Men nu på senhösten såg det inge bra ut alls. Strålarna har blivit mycket mindre och väldigt trasiga. Ändå har jag varit väldigt noggrann med att göra rent hovarna och spraya på äppelcidervinäger. Fortfarande ingen lukt eller kladd, men det är svårt att rengöra under de trasiga bitarna som inte går att skära bort. Jag är bombsäker på att detta kommer inifrån, alltså någonting hon äter som det blir för mycket av, typ socker. Det är en av anledningarna till varför jag vill byta hösilaget till vanligt hö, det är mildare. Men strålrötan uppkom inte när lösdriften sattes igång och jag började med hösilage-balarna, utan det kom tidigare än så under tiden de åt vanligt torrhö som jag packade i påsar. Jag ska också rida henne mycket mera , för hon är lika rund nu som i somras på grönbetet och strålarna behöver cirkulation/markkontakt, och motionen förbänner sockret/kolhydraterna som ger henne svampen.
 
Titta på bilderna nedan, tagna innan verkning. Bild 1 är Kajsas ena framhov, trasig stråle, torr just här. Det ser värre ut när den är fuktig. Bild 2 är Lillens ena framhov, betydligt bättre och köttigare, trots existerande skåra i mitten.
 
Klicka på bilderna för att se dem i större format.

Q&A - Lösdriftsbygge

 
Jag fick flera frågor om lösdriftsbygget i kommentarsfältet och tänkte att jag kunde svara på dessa i ett eget inlägg så att fler av er som planerar att bygga ligghall kan få mer tips.
 
För det första så har jag inte använt mig av några speciella hemsidor alls för att planera bygget, jag tycker inte att det finns några bra sidor som specifierar sig på just denna typ av bygge. Jag har kollat runt en hel del i olika forum men jag hittade inget som var särskillt hjälpsamt.
 
Det kostar att bygga en välfungerande och snygg lösdrift! Mer än vad man tror, men det kanske beror på vem man talar med. Jag hade turen att få använda mig av mycket material som redan fanns på gården såsom glespanelen mellan stockbakarna, nästan allt det var spillvirke och annat finare virke de hade sparat undan men inte längre behövde. Jag har "snålat" så mycket som bara möjligt och ändå lyckats fått det stabilt och bra. Alla vägreglar är av tjockare, spontade brädor. Man behöver faktiskt inte köpa nytt om man tänker lite utanför ramarna. Istället för att köpa vanligt regelvirke på 2 tum 3 (45x70mm), kan man använda tjockare brädor (brukar vara spontat) och såga upp, förutsatt att de håller ungefär lika dimensioner. Finns det ingen möjlighet att få tag på billigt virke eller gratis spillvirke, ja då får man helt enkelt köpa nytt och det är just då som det blir dyrt.
 
Det enda jag har betalat för är:
Grus till grund - Cirka 2000 kronor
Hyra av markvibrator - 600 kronor
Tio slipers till grund - 500 kronor
Sex stycken takstolar till skärmtaket - Runt 450 kronor
Stockbakar till panel - 700 kronor
Plasttak - 2000 kronor
Vinkelbeslag, hålplattor, takskruv, spik - 2000 kronor, mer eller mindre
Rundbalsnät - 2000 kronor
Solcellslampor - 600 kronor
 
Jag tycker att det drar iväg mest på spik och skruv och sådana tillbehör, det behövs väldiga mängder och det tar slut snabbt. Så totalt har jag betalat runt 10.000 kronor. Och då har mycket varit gratis. All virke till stommen, glespanelen, väggreglar, takläkt, takstolar och trästolpar har varit gratis. Johan fixade lyftblocket till foderbordet från jobbet utan kostnad. Och det som jag faktiskt har betalat för, har vi fått mycket billigt tack vare att vi har känt folk och att jag har prutat/förhandlat. Utan allt vi fått gratis skulle nog detta ha gått på en närmare 18-20.000 kronor. Men sedan beror det helt på hur man vill ha ligghallen, och nu har jag även räknat med foderbordet. Kanske vill man bygga mindre, då blir det genast mycket billigare.
 
 
Mitt bästa tips är att försöka få tag på så mycket spillvirke och sådant som du bara kan. Även om du inte känner folk inom branschen så går det alltid att få tag på. Jag hämtade till exempel hem tjugo rejäla brädor som saknades till glespanelen, helt gratis från Byggmax. Jag gick bara in och frågade om de hade något virke som var fult och icke-säljbart. De hade det så jag fick ta det gratis. Hörde även med bygghandeln som ligger närmast gården om de hade spillvirke över att få köpa billigt/hämta gratis. Då kom jag försent, för de hade haft en kille som hade hämtat ett helt lager fyllt med alldeles utmärkt byggmaterial hela hösten! Så ni ser, det finns. På sensommaren/höst är det störst chans att bygghandlarna har spillvirke de vill bli av med. Passa på då.
 
Planera mycket kring storlek på ligghallen och eventuellt foderbord. Jag byggde på cirka 40 kvadratmeter, vilket är lagligt för fem hästar, men jag skulle inte vilja ha mer än kanske 3-4 hästar där för att känna att de har mycket plats att röra sig på, bråka och busa. Det ska kännas lugnt för dig och bekvämt för hästarna. Sedan råder alla om att bygga i söderläge, vilket är kanon om marken utanför tillåter det - alltså att hästarna kan gå in och ut ur ligghallen där det är plant och säkert. Jag byggde inte i söderläge eftersom då skulle hästarna fått ha gått ur ligghallen och komma ut direkt ut på en stenig, brant backe. Det ville jag inte ha när en hal, kall vinter kommer. Så jag byggde åt andra hållet där de kommer ut på plan, öppen mark. Hittills känns det bra, hästarna verkar känna sig säkra med att de kan fly ut hur som helst. Men kan man bygga i söderläge och det är bra ytor utanför är det självklart att föredra, det kommer att torka upp ligghallen bättre om det har dragit in snö. Att bygga på en höjd är även en bra idé då hästar naturligt känner sig säkrare ju högre upp de är, inte lika instängda. Jag byggde på en högsta punkten i hagen där det har stått en byggnad en gång för länge sedan, så marken var redan skapligt plan, ett stort plus!
 
Jag älskar skärmtaket, så det är något jag verkligen kan uppmuntra till om du har möjlighet att bygga ett sådant. Det slår ifrån stora mängder av snö och regn som annars skulle blåsa rakt in i ligghallen. Dessutom kan hästarna stå under tak på sommaren utan att behöva vara inne i ligghallen. Det ger även en fylligare känsla på ligghallen, ser mer ut som ett ordentligt stall och inte bara en låda i hagen.
 
 
Angående materialet och varför jag har valt just det, så har det handlat mest om pengar. Jag har använt mig av det som funnits till hands. Stockbakarna som panel blev väldigt billigt men det ville jag faktiskt ha för att det är så otroligt vackert, det ger ett naturligt utseende, i westernstil. Av samma anledning gjorde jag taket på foderbordet likadant. Däremot tar det längre tid att bygga panel med glespanel och bakar. Enklare att slå upp vanliga brädor som är likadana bredvid varandra. Jag var fast besluten om plasttak istället för plåttak, plasten dämpar ljudet av regn mest vilket gör det ännu mer behagligt för hästarna att stå där inne. Dessutom släpper plasten in så enormt mycket ljus, till och med på kvällarna lyser det upp ligghallen lite grann eftersom det är som självlysande!
 
 
Halm är det allra bästa alternativet som bädd. Spån eller torv kommer bli blött, om man nu inte har en ligghall som verkligen stänger ut all regn och snö. Halmen är så mysig för hästarna att böka omkring i och det absolut bästa är att hästarna alltid har något att tugga på. Det har varit en stor lättnad när rundbalen har tagit slut i foderbordet, att veta att hästarna har något att smaska på tills en ny rundbal är på plats. Gör bädden rejält tjock första gången för den plattas till och försvinner allt eftersom. Jag tog två stora rundbalar av halm och det blev som ett enda halm-berg. Men nu eftersom cirka en månad är det bara ett par decimeter ner till grusbädden (i alla fall vid ingången, den är tjockare längre in), så det är dags att fylla på snart.
 
En lista på saker du kan börja planera och ta reda på redan nu (för sådana här saker tar tid!):

- Om du vill lägga grusbädd som grund - vem ska köra dit gruset åt dig, vem är billigast eller närmast?

- På sensommaren/hösten, hör med flera bygghandlar/sågverk om spillvirke och paxa snabbt!

- På stora ligghallar blir det dyrt med plasttak som måste vara av någorlunda bra kvalité för att hålla, så försök få tag på begagnat plasttak billigt. Plasttaket till själva ligghallen fick vi köpa för endast 2000 kronor - det var inte använt men däremot hade det flugit iväg under en stormen så det var små repor på dem vilket gjorde att killen inte kunde sälja dem till fullpris. Plasttaket till skärmtaket fick vi gratis då det var använt, men det är absolut ingenting man märker när det är fastskruvat och klart.

- Hitta en kunnig person som är noggrann med byggen om du inte förstår allt själv. Personen behöver inte göra allt åt dig men han/hon kan förklara vad som är viktigast i varje moment. Exempelvis att hålla stommen rak och i våg är extremt viktigt, annars blir det ett helvete ju längre in man kommer i bygget och allt är snett, bara för att man slarvade i början.

- En 200-kilospadda (markvibrator) räcker lätt till att packa en bädd av singelgrus.

- Planera hur du ska bygga för att enkelt kunna tömma bädden någon gång om året. Jag har byggt en extra dubbeldörr på ena kortsidan där man kommer in med traktor.

- Gör foderbordet (eller vad din lösning för fodret nu blir) praktiskt! Det ska vara enkelt att köra in i hagen, placera in höet och köra ut. Fri tillgång är alltid bäst och rundbalsnätet är så genialt.

- Just själva grunden tar nästan längst tid, så planera i god tid var du vill ha ligghallen, undersök olika alternativ och bestäm/boka med folk långt i förväg för plötsligt är det dags och då står man där, oförberedd och stressad. I alla fall jag...
 

Update, senaste nytt i hästlivet...

Kan nöjt meddela att varje dag jag kommer ut till hästarna ser jag hästformat och tillplattat halm i ligghallen, samtidigt som Kajsa och Lillen vandrar omkring ute med halm i svans och pannlugg... ♥

Solcellslamporna kom upp förra helgen. De skulle ladda i två dygn innan första användning, men eftersom solen inte lyser särskilt mycket under vinterhalvåret så slogs de av efter bara tio minuter. Enligt Johan ska de laddas upp av själva dagsljuset och då ska inte direkt och starkt solljus behövas... Uppenbarligen har det inte fungerat. Jag har placerat själva solcellerna där de får som mest sol, men ändå något skyddade under tak. Vi får väl se om det fungerar när solen är framme någon dag! Det har varit kraftigt månsken i ett par dygn nu och en fullmåne lyser upp natten allra skönast. Men annars sitter solcellslamporna på bra ställen - en över ingången på ligghallen och en under foderbordets tak. Det blev ett väldigt behagligt ledljus, speciellt när man kan rikta lampan åt vilket håll man vill, så kan man undvika att blända hästarna när de ser ljuset.

Hästarna är nu inne på sin tredje rundbal sedan lösdriften kom igång, så jag snittar på 1,5 rundbal per månad verkar det som. Det tar tid att få in rutin och kunskap på vad som fungerar bäst. Jag har lyckats kört hem två rundbalar själv körkortsbrud som jag nu är! Darius och Edgaras hjälper mig att placera rundbalen rätt på foderbordet. Det krävs ändå att man är ett par stycken som hjälps åt, men snabbt går det! Rekordtid idag, cirka fem-tio minuter och vi var klara... Dock kommer jag att byta hösilagebalarna till höbalar (torrt). Det känns som att mina hästar mår bättre av vanligt hö. Mer balans i magen samt att det känns mildare och renare vilket jag tror att mina behöver nu, det kan ha blivit för mycket med plötslig fri tillgång med hösilage.

Häst-planer för morgondagen: Rida Kajsa och fortsätta jobba upp konditionen, kanske prova på en galopp om hon orkar. Promenera Lillen med pad + sadel på hans rygg. Spänna gjorden lite mer och hänga med sadeln på.

Älskade Chevan som klarar det mesta vi utsätter henne för!

Törst

But you know it
And always have from the instant
Our eyes met
Eyes know even across burning asphalt
Ages barriers and business relations
 
But rude awakenings
Love and trenchant strangers leap up
And alter the balance another creature
 
Another wondering
Fodder for my neuroses
When you never come
Peeping in and out
In months without beginnings and ending
Over and over again
 
I measure the years long too long
And then much shorter
Then jumbled atop one another
While you linger on the fringe of my sensibilities
And throb in my pulse
 
I love you to a fantasy
When the moon rises
One too many times
 
And i lie alone
Tucked in a pocket of myself
I recreate the world
For walking and running and screaming
As you never come

Lättnad & Lycka - Årets genombrott

Igår hände något fantastiskt. Håll andan...
 
Jag och Johan åker ut till hästarna tillsammans på kvällen. Fixar vatten, rättar till hönätet, tar hand om hovarna. Sedan går vi mot ligghallen och jag ser att Kajsa kommer emot oss med bestämda steg. Vi går in i ligghallen och Kajsa går självsäkert in med oss. Kort därefter kommer Lillen. Jag blir glad och går längst långsidan, Johan håller sig lite utanför vid ingången. Jag märker att Kajsa inte tar en vanlig snabbrunda i ligghallen, utan hon stannar faktiskt kvar. Jag vill vara kvar och se vad som händer, så jag slår mig ner bekvämt längst bak i ligghallen så att Kajsa inte ska känna att jag blockerar öppningen. Kajsa ställer sig tillrätta vid ingången så att huvudet kikar ut lite snett med kroppen. Då inser vi att hon faktiskt har ställt sig där för att vila! Jag blir så otroligt glad! Efter en stund går även Johan in och sätter sig en bit ifrån mig, vi har en varsin katt i famnen. Lillen trampar runt i hela ligghallen och äter halm. Sedan positionerar han sig stadigt intill Kajsa som står och blundar. Väldigt länge sitter vi och tittar på dem, i över en timme.
 
Johan börjar frysa alldeles för mycket så han går försiktigt ut och bort in i stallet. Jag är kvar... Kanske två minuter efter att Johan har gått... Var redo nu... SÅ LÄGGER SIG KAJSA SIG NER. Ja. Ni hörde rätt. Kajsa, den reserverade flockledaren som jag aldrig har sett ligga ner förutom när hon rullar sig, dämper ner i halmen. Jag blir helt till mig men försöker behålla lugnet. Jag trodde aldrig någonsin att det här skulle hända med Kajsa, och verkligen inte så snart! Liksom, kanske hade jag hoppats på att Lillen skulle känna sig bekväm nog att ligga och sova där inne någon gång i framtiden. Men inte Kajsa! Jag är så chockad! Men min berättelse är ännu inte slut... Kajsa ligger med benen infällda och kikar runt lite då och då. Jag ser hur hennes huvud blir tyngre och tyngre... Till slut lägger hon sig helt på sidan, benen utsträckta, huvudet platt mot halmen och ögonen stängda. Hon andas så djupt och kroppen är totalt avslappnad. MIN ÄLSKADE HÄST!!! Efter bara några få minuter börjar hon göra underliga flåsgnäggningar och rycksparkar i sömnen. Finaste tjejen drömde!!! ♥♥♥
 
Såhär fortsätter det. När jag har suttit inne i ligghallen i över två timmar med bortdomnad rumpa och fingrar så måste jag helt enkelt kravla mig därifrån. Jag vill försöka att inte väcka henne så jag ålar iväg som en riktigt ful mask genom halmen. När jag är ett par meter ifrån henne vaknar hon till och lyfter huvudet. Men sedan ligger hon kvar när jag sakta men säkert reser mig och går förbi henne. Hon bryr sig inte ett dugg att jag klämmer mig förbi hennes huvud. Lillen fortsätter att stå och sova bredvid.
 
 
Jag var tvungen att försöka ta ett par bilder, även om det var kolsvart. Fast jag hade suttit med ficklampan vilket gav lite ledljus. Jag undvek att lysa hästarna rakt i ögonen, men de brydde sig inte alls de få gånger jag råkade göra det, samma sak när jag tog dessa bilder. För sömniga för att uppfatta omvärlden... ♥
 
Jag är så jäkla lycklig! Jag har helt seriöst inte trott att jag skulle få uppleva detta! Men nu har jag det, och dessutom med min underbara Kajsa. Vem trodde det? Ingen! Om ni bara visste vad jag har fått debatterat och daltat med människor runt omkring mig som har tyckt att lösdriftsbygget har varit onödigt och dumt. Alla som säger "Hästarna går bara in för att skita de kommer aldrig att stå där inne". För det första - jag har inte byggt en ligghall för att hästarna ska stå där inne dygnet runt, eller någonsin. Jag har byggt den för att de ska ha ett ALTERNATIV, för att hästar mår bäst när de får välja själv. Vill de stå ute när det är tjugo minusgrader, be my guest. Då trivs de uppenbarligen bäst i kylan just då. Punkt slut. Och för det andra - Visst känns det bra för mig att se dem vara gulliga och sova i ligghallen men mest av allt gör det mig glad för att jag vet att hästarna nu vet. Nu har de gett ligghallen den första chansen, precis lagom till snöstormen, och vet nu de att den fungerar bra som vindskydd och inte är så läskig som de kanske trodde innan.

Hudknutor och vinterpäls

 
Kajsa har fått som hårda, torra knutor i pälsen. Känns som små ärtor ungefär. Några på halsen/bröstet och några i bak på toppen av rumpan i själva svank-skåran. Det här är andra gången hon har detta. Första gången var i somras men det var bara ett par och med alla insekter tänkte jag att det var bett som skulle försvinna och det gjorde de efter någon dag så jag oroade mig inte. Men nu blir jag lite fundersam eftersom de här hon har fått nu inte verkar försvinna. Hon har inte ont och de kliar inte såvida man inte själv börjar klia dem, då tycker hon att det är väldigt skönt och hon kör sitt klassiska mule-rakt-upp-i-luften-move. De lossnar ganska lätt, men jag försöker inte pilla bort dem eftersom jag inte vet vad de är... De som har lossnat är som små torra pälsknutor. Väldigt skumt!

Nu undrar jag vav som är orsaken till detta hudproblem. Jag har läst på om såkallade "proteinknölar" och "sadelknutor" men det är ingenting som stämmer in särskillt bra på Kajsa. Hon har inte haft täcke på sig i över ett år så huden och pälsen luftas ordentligt. Det har inte regnat eller varit fuktigt ute på flera flera veckor nu, det är alltså ingen fuktskada (nu får jag henne att låta som ett hus). Då tänker jag att det kanske har med fodret att göra, sådana här saker är ju oftast något som uppstår innifrån. För högt energi/proteinvärde i nya hösilaget? Men hon åt ju bara halvfärskt gräs när hon fick de två första i somras. Och de som hon har nu fick hon innan jag började med detta hösilage, alltså under tiden de åt torrhö. Så jag förstår inte!
 
Hon verkar inte besvärad på något sätt i alla fall. Men det kan ju bli värre så jag vill ta reda på vad tusan det här är för något! Kan tillägga att hon har sett lite matt och tuffsig ut i pälsen. Men Kajsa och Lillen har så himla olika päls! Kajsa har silkeslen, lätt och luftig päls i ett väldigt tjockt lager. På grund av de finare och utåtstickande hårstråna så ser pälsen tunn ut, nästan som att man ser igenom den. Men när man tar på den så känner man vilken björn hon är. Lillen har grövre hårstrån som ligger packat och längst med kroppen, alltså en mer normal variant i min bok. Ingen av hästarna har fått sin fulla vinterpäls ännu eftersom det är så ljust och varmt fortfarande. 
 
Så innan jag går in djupare på detta, har ni läsare haft liknande hudbesvär med era hästar? Konsiga pälsknutor som hästen inte verkar bry sig om?

Ligghalls-Lillen

Åkte till gården tidigt idag för att jag ville spendera så mycket tid som möjligt med hästarna medan det var ljust. Satt i ligghallen i över en timme och Lillen gjorde mig sällskap där inne. Framsteg med ligghalls-invänjningen! Nu trampar han runt självsäkert och äter av halmen. Idag tog han till och med en kort tupplur med mig där inne! ♥ Stående såklart, det är nog lite tidigt för honom att ligga och snarka haha. Det gör han inte ens i skogen med Kajsa ensam... Lillen roade sig också med att förfölja stackars Grålle som gjorde sitt allt för att fräsa åt honom. Men till slut fick han nog och fräste till åt Lillen som hoppade till. Så lärde han sig att man inte tränger sig på orädda stallkatter.
 
Kajsa var in en sväng tidigare men gick ut ganska snabbt igen. Det jobbiga är att Lillen är naturligt obrydd, nyfiken och gillar att utforska - men han gör ju alltid i slutändan som flockledare Kajsa gör, för hon vet bäst. Kajsa är istället naturligt reserverad, och då lär sig kanske Lillen att ligghallen inte är något att hänga i granen om inte Kajsa tokälskar den från början. Fast jag ska nog bara sluta överanalysera detta och istället ge hästarna det som de behöver allra mest - tid. Jag blir bara så glad när jag ser hur de sakta men säkert börjar vistas mer i ligghallen!

 
 

Fler bilder på lösdriften - Grålles nya hem

 
 
 
 
 
 
 
Grålle har fått sitt nya hem i ligghallen. Han är en väldigt speciell och tuff katt, tar ugglor när han känner för det och fräser åt de som är påväg sluta klappa honom (läs: mig, jag är livrädd för honom). Med detta har jag alltid trott att han är den coolaste katten som jagar bort stallets två andra katter, Merlin och Majsan. Men nu har det visat sig att det är tvärtom, han är faktiskt ganska utmobbad av Merlin och Majsan. De jagar bort honom så fort han kommer nära och han får aldrig en lugn stund att vila, varken på höloftet, eller i stallet. Nu förstår jag varför han är så otroligt på en när man kelar med honom, han blir liksom arg om man försöker att gå. Katt-outcast.
 
Dagen efter att jag hade släppt ut hästarna på lösdriften så gick jag in i ligghallen endast för att se Grålle ligga och sova i en tunnel har har format i halmen, längst bort i ett hörn av ligghallen. Det såg sååå mysigt ut, önskar jag vore en gårdskatt. Se så fint han har gjort:
 
Image and video hosting by TinyPic

Ny flockmedlem - Lonsan



Kom ut till gården idag och fick se en flock på tre hästar istället för två. 26-åriga Lonsan (inackorderad i stallet) hade rymde igår för fjärde gången och då släpptes hästarna ihop. Uppenbarligen trivdes hon inte med att stå i en hage ensam, helt rätt att hon gjorde uppror haha. Jag är glad att Kajsa och Lillen har fått en ny medlem i gänget. Det blir en helt annan stämning, ju fler hästar desto finare harmoni i flocken. Lonsan är tydligt låg i rang och flyttar sig direkt när mina två närmar sig. Ibland skriker Kajsa till när de sniffar på varandra men de gillar att vara nära.
 
När Lonsan togs in i stallet för natten gnäggade Kajsa hysteriskt efter henne. Det hade hon tydligen gjort igår också när jag inte var där på kvällen. Jag hoppas att det är en vanesak och att Kajsa tillslut förstår att Lonsan försvinner på kvällen men kommer alltid tillbaka på morgonen. Vore mindre bra om det blir permanent och Kajsa blir hetsig/nervös. Det blir ju ändå en disorientering när en flockmedlem försvinner, förvirring av rangordning och allmän saknad, sällskapliga som hästar är, och speciellt för Kajsa då som är flockledare. Lillen var obrydd som vanligt, lunkade efter Kajsa lugnt när hon sprang omkring och letade efter Lonsan.
 
Nya gänget.