Hit och dit...

 
Ännu fler ändringar med bygget... Det går inte ett par timmar utan att jag tänker på ligghallen och hur jag ska få ihop allt. Stress och press och oro. Men nu har jag bestämt mig för att ta det lite lugnt de närmsta dagarna, och när det gäller ligghallen ska jag göra det så enkelt som bara möjligt. Så bra som möjligt, men så enkelt som möjligt. Tills den dagen jag känner att det är rätt tid att göra mina drömmars ligghall. Viktigast nu är att hästarna få gå på lösdrift från och med denna höst.
 
Från och med imorgon kommer jag och mamma vara en hel del ute på gården då hon kommer att ha lite semester där ute. Roligt med sällskap! Förhoppningsvis får jag en del gjort med hästarna. Nu står det två till hästar på gården, och ännu en kommer snart. Travare allihopa, står på inackordering i stallet. Därför är det bra att mina hästar får komma tillbaka till gården en stund (de är på sommarbetet nu och har varit där ett bra tag) för att träna sig lite i att träffa andra hästar och få tillbaka lite rutiner.

Ändringar i bygget

Okej, mitt senaste inlägg som handlade om never ending, krypande stress... Nu har jag tänkt och tänkt och kommit fram till att lösningen blir att göra ligghallsbygget enklare. Detta för att jag ska hinna göra klart den denna sommar/höst. Så istället för att bygga för fem hästar så kommer jag att bygga för tre hästar, vilket innebär att jag kan ta tillvara på allt material och alla resurser som redan finns på gården. Istället för sadeltak blir det ett typisk pulpettak som man oftast ser på ligghallar. Och... jag får stunta i att gjuta platta. Det känns inte så bra att jag får hoppa över den delen då jag verkligen hade planerat ut allt i minsta detalj och kommit fram till att gjuten platta har sina fördelar jämfört med grusad yta. Men! Istället får jag göra det bästa av situationen och se till att grusplattan blir så bra som den möjligtvis kan bli. En grusad markyta behöver inte alls vara dålig överhuvudtaget, men jag har ändå ett bättre första intryck av betongplatta... Jämförelse:

Betong:
+ Väldigt stabilt
+ Torrt och varmt, om dräneringen fungerar bra
+ Enklare att tömma ur bädden
Kostar tid och pengar att göra
 
Grus:
+ Snabbt, enkelt och billigt att lägga dit
+ Självdränerande om det görs rätt från början
Svårare att tömma ur bädden
Mindre stabilt med plintar
 
En grusad platta kan alltså vara lika bra, om jag som människa lägger ner kraft på att göra den bra och att hålla efter noggrannt. Det är vad man gör det till och oftast faller saker på grund av människans lathet. With that in mind, kommer hästarna att trivas lika fint så länge jag gör mitt jobb.
 
Jag har gjort upp ritning på foderbordet också. Min händige pojkvän kom på den briljatna idén att få in höbalen under foderbordets tack med hjälp av en skena + lyftblock som han kan få tag i på sitt jobb. Med andra ord behöver jag inte bygga ett tak som går att luta bak, och då slipper jag krångel på vintrarna när det är mycket snö. Placeringen av höbalen blir inte heller ett problem, då det bara är att backa in pickupen/släpet, haka på saxkroken på lyftblocket, sätta fast den på höbalen och sedan skjuta in den förhand på skenan. Då blir det också superlätt att sätta på hönätet underifrån och spänna fast det på kroken. Åh, jag blir så exalterad av praktiska lösningar!

Krypande stress

Den här sommaren har jag hittills känt mig rätt stressad kring en hel del. Främst för att ligghallen ska byggas och det känns som att varje minut jag inte är ute på gården förlorar jag väldigt dyrbar tid. Plötsligt kommer det vara vinter och då är det försent. Och det är ju inte bara själva ligghallen som ska byggas. Förutom ligghallen ska det bli ett ordentligt foderbord med tak, lösning för vattnet samt att fixa staketet runt hela hagen, en gång för alla.

Utöver byggstressen har jag två hästar som jag vill arbeta med. Nu står de på sommarbetet vilket ligger en ganska bra bit bort från gården. När jag vill rida Kajsa tar jag med utrustning på fyrhjulingens släp, så för hennes del fungerar det väl. Fast det sker alldeles för sällan eftersom jag har tusen andra saker i huvudet hela tiden. Och de gångerna jag väl gör någonting med henne, så är det krångligt när de de är i sommarhagen. Noll fokus, ingenstans att binda upp hästarna, Lillen busar och försöker dra med Kajsa, insekter åt alla håll. Alla dessa såkallade störningsmoment är goda läxor att lära ifrån, men det faller ganska naturligt att man vill ha det praktiskt. Och Lillen då? Han måste ridas in. Där har jag visserligen jobbat en hel del och jag nöjer mig egentligen med att kunna sadla, sitta upp och skritta lugnt denna sommar/höst. Det är de grundligaste momenten han måste vänja sig vid, så att jag fortsätta inridningen under helvetesvintern.
 
Såhär ser oftast mitt packade släp ut: Sadel (vare sig jag har planerat ridning eller ej, man kan lätt ändra sig), pad, repgrimmor, ryktsaker, kniv, vattendunkar och extra tråd till hagen om det behövs fixas någonstans.

Hästarna mår i alla fall bra. Jag ser till dem noggrannt, det får man aldrig glömma när man har hästar på sommarbete. Givetvis klarar de sig ändå för att de är hästar - men det är vårt ansvar att se till att de mår bra fysiskt och psyiskt genom att visitera, umgås, kolla hovar, spraya, vattna. Många tror att det är bara att släppa iväg hästarna och sedan komma tillbaka två månader senare. Men även om hästarna mår bra och njuter av deras enorma sommarbete, så får jag sådan ångest av tanken att tiden bara flyger iväg och jag vet inte vad jag kan åt saken.