Kom igen nu april!


Dregel tror verkligen att han är sadelkammarens konung. Detta är hans tron. Det spelar ingen roll var jag placerar stolen, han ska sätta sig/lägga sig där och se överlägsen ut.
 
KÄNNER NI VÅREN ELLER? Vaknade klockan sex imorse av att solen lyste upp hela mitt rum.

Obalanserad häst

Jag märker mer och mer hur obalanserad Lillen är. Det är något som är fel och nu har jag blivit orolig. Han står och nickar med frambenen, knäna liksom viker sig. Jag är ganska säker på att det är ett av frambenen specifikt men det kan också vara båda. Dock den ena benet mer än det andra. Ni vet hur jag skrev tidigare om att han har svårt att stå square, han vill gärna sprida ut benen lite överallt när jag hanterar honom i gången. Fast han har blivit mycket bättre med det nu, ikväll var han till och med så duktig så att han parerade upp jämnt själv utan vägledning av mig och när jag bad honom backa eller gå fram så gjorde han det noggrant, försiktig och långsamt så att han behöll square-formen. Men sedan hände något väldigt märkligt! Jag stod och försökte få ut en ispärta ur hans vänstra framhov. Han var så himla duktig och lyfte hoven med minimal hjälp och hade stort tålamod då jag stod och hackade bra länge, utan minsta försök att ta tillbaka hoven. Plötsligt lutar han sig ner, börjar liksom böja sig nästan så att knäet är i golvet, precis som att han ska lägga sig ner. Jag sätter ner hoven i golvet för att jag måste så att han inte faller ihop och det blir en paniksituation. När han har återhämtat sig provar jag att lyfta igen och efter ett tag händer samma sak igen. Jag fortsätter istället på nästa hov och där är det inga problem alls trots att jag höll den länge. Återgår till första hoven igen och gör färdigt utan att han böjer sig.
 
Denna bild visar ganska bra hur han brukar stå med frambenen, böjda knän. Visserligen står hästarna såhär när de käkar hö ute i en uppförsbacke, men ni förstår. Han ser nästan jämt ut såhär, medan Kajsa står rakt och stadigt. Lillen står och ranglar.

Jag har sökt information på nätet (Google is your friend) och det verkar som att det kan vara någon form av problem med lederna eller hovarna. När hovslagaren kommer på torsdag ska jag göra honom medveten om Lillens obalans så att han eventuellt kan upptäcka något i hoven. Titta på denna bild. Lillen har liknande märken på ena benet, tecken på en såkallad splint. Men han är inte svullen och inte känslig vid området. Jag har tänkt att det har varit gamla sår för de ser ur som ärr, men det kanske är något allvarligare. Jag har också funderat på om det kan vara för att han är rent utav svag? Han är drygt tre år gammal och är inte mer än vardagshanterad, aldrig blivit riden eller vart under hårdare arbete. Nu under vintern står hästarna bara stilla och förflyttar sig väldigt sällan, det är i sådana fall när mat kommer, när de går ner i skogen för vindskydd och när de blir riktigt uttråkade. Han lär ju därför inte ha mycket muskler så kanske blir han så ansträngd i benet efter ett tag så att han viker undan det? Fast jag tvekar på att det är det sistnämnda. Han ser fin och musklig ut tycker jag, som en normal häst, och han har ju inte samma problem med övriga hovar.
 
Han är i alla fall glad och pigg, går lätt och är smidig. Först får hovslagaren säga vad han tror och sedan får Kari titta på honom.

Saddles; roping & ranch

Jag måste börja spara ihop till en sadel (en av tusen saker jag sparar ihop till). I sadelkammaren finns tre westernsadlar, en svart lite mer slit-och-släng-sadel och två bruna reiningsadlar. Det är två sådana där fina reiningsadlar som man gärna inte nöter sönder till vardags. Jag vill ha en simpel och praktisk sadel, en som jag kan rida i varje dag, länge och bekvämt, kunna tappa i backen och kunna smutsa ner. Struntar fullständigt i mönster och detaljer, visst är det vackert och passar vid tjusigare tillfällen, men det fyller ingen funktion för vardagsbruk. En typisk ranch/roping-sadel skulle passa bra. Ordentligt och stadigt horn, högt bakvalv, rejält läder, djup sits, remmar på de rätta ställerna. Ungefär som dessa:

Verka hovar, kratsa hovar, ducka för hovar.

Hovslagaren skulle ha kommit igår men han ringde tidigare och avbokade då han hade fått en akuttid på någon hovböld. Hoppas att det gick bra för hästen! Istället kunde hovslagaren klämma in oss på skärtorsdagen. Då ska hästarna bli ordentligt verkade, barfota som de är. Kajsa har väldigt bra hovar, de växer inte så snabbt och är i princip hela, jämna och fina. Lillen däremot har alldeles för långa, speciellt bakhovarna. Spetsiga tår och obalanserade. Så det blir skönt för honom att få de jämna. Jag ska försöka lära mig så mycket som möjligt av hur hovslagaren arbetar för sedan kommer jag att verka mina egna hästar. Jag kan grunderna teoretiskt i hur det fungerar men mer kunskap behöver jag och hovslagaren kanske har bra tips.

 

Inte dumt att vara katt och steka i solen, i en hö-hög, vid en hästmule.

Lillen är så jäkla duktig ska ni veta! Nu tar jag ut honom i gången nästan varje kväll och han förstår nästan helt att meningen är att han ska stå stilla där jag släpper ledrepet i golvet. I förrgår var han omständig och skulle vända, gå in i boxen och ville inte lyssna alls. Men jag tog tillbaka honom illa kvickt och gick på lite hårdare än vanligt och sedan var det hur lugnt som helst. Han behövde helt enkelt ett tydligare budskap. Idag gick det kanon, tog ut honom, han stannade direkt, no muss no fuss. Kratsade alla hovar ordentligt, höll i dem länge och pickade och tog i för att förbereda honom lite inför hovslagaren. Inga bekymmer!
 
Taggad som tusan nu inför våren. Kunna arbeta hästarna i rundkorallen. Måste först och främst träna dem att vara ifrån varandra lite oftare och lite mera. De får seperationsångest nu då de aldrig har varit ifrån varandra. Så jag får ta ett litet steg i taget tills de vants av utan att märka det. I början när jag har en en häst i rundkorallen kan den andra hästen få stå utanför och käka gräs, träna lite på att vara uppbunden där jag samtidigt har koll. Vi får se. Spännade! Detta gjorde jag ju ett redigt fel med i början när jag precis startat med hästarna haha... Skulle "cowgirl-up" och blev alldeles för kaxig, tog ut Lillen i rundkorallen = så nervös och rädd, vi hade knappt lärt känna varandra och där kom jag, det hotfulla rovdjuret och drog iväg honom långt ifrån sin enda flockkompis och skulle vara "tuff" och "bestämd" och arbeta honom. Det var ju inte en särskilt vacker session kan jag säga. Nåväl, man lär sig sannerligen efter sina misstag. Efteråt när jag såg över situationen så insåg jag hur otroligt ogenomtänkt det var. Och när den biten föll på plats så föll många andra. Just därför gillar jag att göra misstag. 

Våra rutiner - vardaglig hästhantering

Det går så bra med mina fina. Vissa dagar är det såklart svårare, men det är just det som är det underbara med hästar; motgångar - utveckling - lyckan när det väl går framåt. Varje kväll när jag tar in dem (inte länge till, lösdrift is coming) passar jag på att göra det jag kan. Jag kan förklara hur rutinen brukar se ut för båda hästarna! Först och främst leder jag Kajsa från hagen och Lillen går lös efter.

Kajsa:
Kommer in i stallet och stannar henne i gången precis före boxöppningen. Förr stannade hon när jag tog ordentligt i ledrepet, sade "whoah" och omvandlade min energi. Nu efter nötning stannar hon blixtsnabbt på ett "whoah" (det blir ju lite vana också att göra det på ett och samma ställe så jag är noga med att be henne stanna lite överallt). Jag tar av henne täcket innan hon får gå in, så då övar vi samtidigt på att stå ground tied. I början kunde hon plötsligt gå iväg när hon fick nys om något, och då hakade jag på hennes idé - vill du röra på dig ja men absolut... Då fick hon gå i en cirkel, backa och så vidare. Nu har hon lärt sig att det bästa är att stå stilla när ledrepet är i golvet. Minst arbete på det viset... Borstar av henne, visiterar, kollar hovar, rör henne, hänger på henne. Sedan tar jag av repgrimman och låter henne gå in i boxen själv. I början var hon ivrig, gick in hårt och utan större respekt. Då har jag stannat henne, tvingat henne att rikta uppmärksamheten mot mig och sedan låtit henne gå in. Nu för tiden när jag knyter upp repgrimman så brukar hon stå kvar tills jag ger tecken att det är klart för min del. Mycket respektfullt. Under tiden hon går in pekar jag in mot boxen, så jag samtidigt utvecklar hjälpen att kunna sända henne dit jag pekar (eftersom hon alltid vill in till boxen där maten finns).
 
 
Lillen:
Min härliga unghäst som behöver minst lika mycket träning om inte mer! Han går ju in i sin box under tiden jag håller på med K. När jag är färdig med henne går jag in till honom och tar av täcket i boxen. Jag är noga med att han ska vara uppmärksam på mig när jag kommer in, men samtidigt vill jag inte komma in och "visa vart skåpet ska stå" när han står inklämd i en box med hörn åt varje håll, ingen chans att fly. Om de nu står i ett stall tills lösdriften är kvar, då ska de få vara avslappnade och må så bra som möjligt. När jag har tagit av honom täcket brukar jag antingen borsta och kolla honom lös i boxen, eller ta ut honom i gången. Ju mer vardaglig hantering han får desto bättre så jag försöker ta ut honom så ofta som möjligt. Även han står ground tied i repgrimma. Mer komplicerat med honom som ung, men jag märker verkligen att han börjar hänga med. I början stod han inte stilla en sekund, han började vrida och vända på sig samma ögonblick som jag släppte ledrepet. Då kör jag samma taktik som med Kajsa, jag hakar på hans idé och sätter honom i arbete. Nu är han så mycket bättre! Idag behövde jag inte korrigera honom en enda gång, han verkar ha förstått. Sedan kommer det givetvis dagar när han har annat i huvudet men då är det bara att fortsätta. Så länge arbetssättet ger resultat.
 
Jag tränar mycket på att lyfta hovar med Lillen. Han är van vid det och har blivit hanterad av hovslagare flera gånger. Men jag känner att han är ganska obalanserad i kroppen och har lite svårt för att stå rätt när man hanterar hans hovar. Så jag började om från början med honom och startade med att stryka benen överallt, få honom att lita på mig med hans viktigaste kroppsdelar i mina händer. Uppmuntrar honom att lyfta hovarna och ger beröm när han gör det. Är noga med att han ska stå balanserat innan jag lyfter hovarna så att han kan slappna av. När han väl ger mig en hov snällt så ger jag snabbt tillbaka den. Jag håller dem lite längre varje gång, pickar med fingrar, hovkratsen. Kratsar, ger tillbaka. Jag hade lite problem med hans hovar i början, han fick för sig att han inte behövde ge dem till mig. Sådan stor skillnad nu. Idag kratsade jag ena framhoven och när jag gav tillbaka den så lyfte han bakhoven och gjorde den redo av egen vilja... När ena sidan var klar och jag skulle gå till nästa blev han dock uppe i att nosa på mig vilket ledde till att han vred kroppen och flyttade på sig. Jag försökte flytta tillbaka honom så han stod bra, redo för nästa hov. Det slutade med att han blev nervös eftersom att jag var för otydlig. Då ändrade jag istället mål till att få honom att stå stilla, squared och avslappnad. När han gjorde det nöjde jag mig med att lyfta på hovarna snabbt och sedan ge release. Det är det som är så viktigt att tänka på när det gäller god hästhållning! Att man faktiskt kan nöja sig innan det är 100% som man hade tänkt sig från början. Utan istället bygga upp självkänslan i hästen på nytt och fokusera på ett delmål.

Därefter gör vi lite annat smått och gått. Jag borstar, hänger på honom (förbereder för sadel och vikt), kliar, rör honom över ögon, öron, kön. Efter Lillens visitering får han återgå till maten. Och så ser min dagliga hästrutin ut för tillfället.
 

10/03/2013 - Sol, lösdrift och harmoniska hästar

En sådan fantastisk dag! Totalt upplyft och lättad. Så fort snön försvinner ska lösdrift-bygg påbörjas. Allt som saknas nu är en bra ritning på konstruktion, och det ska jag pyssla med framöver. Det kommer att bli så bra! Så skönt för hästarna. Nästa höst ska de inte ha täcke på sig en enda dag så de gror en ordentlig vinterpäls. Jag vill att de ska se ut som två troll. För övrigt var det en fin dag idag. Kall luft men mycket sol. Hästarna njöt. Som ni ser på bilderna nedan lyckades Lillen ta sig höet lite diskret igen, sakta men säkert. Båda är mer harmoniska med maten nu för tiden.  Troligtvis för att jag försöker se till att de alltid har något att tugga på, då är de inte lika försvarsstarka.





THE AVETT BROTHERS, Live in Stockholm 02/03/2013



Slå på HD och njut av några av mina klipp från förra helgens spelning i Stockholm, THE AVETT BROTHERS. Deras röster hörs dåligt genom iPhonen, men jag lovar er att de var så grymt bra... Bland det sjukaste jag har varit med om. Två extraordinära musiker-bröder från North Carolina. De är välkända i USA och går man på en konsert där så är det tjugo meter till scenen, stängsel och livvakter som gäller. Här i Sverige där endast en liten skara känner till dem, blir det otroligt intimt och häftigt på alla sätt och vis. Flera amerikaner var där, som säkerligen förstått att de får stå närmare sina idoler om de åker till ett land där inte många ens vet vilka de är. Titta lite mer än halvvägs i filmen så ser ni hur jävla nära vi stod! Jag fick kontinuerligt svett- och spottstänk i ansiktet och på händerna och hoppades att deras briljans skulle smitta av sig på mig.
 
Scott och Seth Avett, vilka killar. Sådana personligheter och sådana talanger. De gav verkligen sitt allt till publiken och jag känner mig mer inspirerad än någonsin när det gäller låtskrivning. Vem vet, nästa gång de kommer till Sverige kanske de har blivit kända och spelar i Globen. Så att vi kunde känna deras andedräkter och höra plektrumen slå mot strängarna utan hjälp av mikrofonen, det är nog rätt unikt.