Att rida med bosal (hackamore)

 
Här kommer en introduktion av den traditionella hackamoren med bosal, för er som är nyfikna. Detta handlar alltså inte om en mekanisk hackamore, här är det endast rådhud, läder och rep som gäller.
 
Ordet hackamore kommer från spanskans "jáquima" som betyder huvudlag och bosal är den spanska ordet för muzzle som till svenska kan översättas till både mule och munkorg. Bosalen är delen som sitter runt hästens nos, gjord av flätad råhud, ogarvat läder (stora gula "öglan" på bilden ovan). Denna får man justera för att den ska ha rätt form och sitta i lagom höjd. Bosalen kopplas ihop med huvudlaget som är enkla läderremmar som går upp längst käkarna och bakom öronen, som på vilket träns som helst. Det tunnare vita repet på bilden ovan kallas fiador eller throatlatch. Det är inte absolut nödvändigt att använda en fiador men den håller allt på plats bättre och hindrar en rätt lössittande bosal att glida över mulen. Tyglarna kallas mecate och kommer i olika typer av materal som tagel, bomull, nylon, läder. Personligen gillar jag att använda juterep till det mesta när det gäller hästhantering. Reptyglarna knyts på ett speciellt sätt under bosalen och det är den knuten som bildar som en klump. Där kan man även fästa tageltofsar och liknande för att vifta bort flugor under sommarperioden.
 
Alla dessa delar; the bosal, the headstall, the fiador (throatlatch) och the mecate reins, bildar tillsammans the hackamore.
 
Hackamore med fiador och hackamore utan fiador.
 
Folk stör sig på att man säger att man rider med bosal för egentligen ska man säga att man rider med hackamore (eftersom bosalen endast är nosdelen). Men jag säger att jag rider med bosal av samma anledning som du säger att du rider med stångbett eller med repgrimma eller med sidepull. Bosalen är huvudnyckeln i en hackamore och säger jag bosal och inte hackamore, förstår människor lättare exakt vad jag gör.
 
Så varför rida med bosal, hur fungerar den? En bosal fungerar i stort sett likadant som en repgrimma. Enda skillnaden är att den har en fast form till skillnad från repgrimman som är mjuk och följsam. Från det kan man lätt tro att bosalen är hårdare, men det är den inte, den ska inte vara det. Om en bosal är i rätt storlek och i rätt form, ska den inte kännas alls på hästen när man inte har kontakt i tyglarna. Som repgrimman har bosalen olika tryckpunkter genom nerverna i bland annat hakan och nosen. Drar jag i höger tygel känner hästen tryck från den vänstra sidan av bosalen, flyttar sig från trycket och svänger höger. I USA är det vanligt att rida in unghästar med bosalen under tiden som de är känsliga och tänderna fortfarande växer, sedan börjar de ridas med bett. Om ni frågar mig är det rätt onödigt att gå vidare till hårdare medel om det första fungerar bra.
 
Jag gillar det så simpelt som möjligt och därför fungerar repgrimman bra i allt jag gör. Anledningen till varför jag vill rida med bosalen ibland är för att det är en gammal spansk och västamerikansk tradition, det är historia, det är bra att testa olika saker och vänja hästen vid olika typer av huvudlag och för att denna typ av utrustning är väldigt vacker enligt mig. Variation! Men som sagt håller jag mig helst dagligen till det som är allra enklast, och för mig är det repgrimman.
 

Dags för ett bad...

Helt otroligt hur vacker Lillen är, min Chinook, min varma vind. I solen lyser han som en guldpolett, pälsen glittrar nästan. Ser att han börjar få mer och mer av sin mammas metallic-färg. Funderar på att försöka tvätta honom någon dag snart, kanske imorgon om solen ligger på. Han är helt grå i lagret under den yttersta pälsen. Borstar man honom med vanlig mjuk borste så "göms det" och han ser lika gul och fin ut som vanligt, men ruggar man upp pälsen så kommer smutsen fram haha. Gör mig inte ett dugg att han är skitig men jag vet inte om han någonsin har blivit duschad så jag ser ännu ett bra träningstillfälle... Samma gäller Kajsa, men hon har säkerligen blivit tvättad förrut.


That ass! Han har blivit kanonduktig med hovarna. Han faller inte ner alls längre (tror det var en blandning av att testa mig och vinter-stelhet) och ger mig nu hovarna istället för att jag får dra upp dem.


Ser ni det svarta märket på bakhoven jag är påväg mot? Det är ett ytligt sår han har fått men det verkar läka fint av sig själv. Jag får inte ta på det alldeles för hårt (och det försöker jag inte med heller) för då känns det obehagligt för honom, men annars verkar han inte ha ont alls. En del jord och smuts i såret är bra som skydd, men det är viktigt att hålla koll så läkningen inte förhindras.


Vänjer Lillen att öppna munnen och acceptera mina fingrar inuti.

Avslappnad och nöjd efteråt - som ni ser...

Min stjärna

Kajsa och jag tog oss vår första tur på ridbanan. Fan vilken fin häst hon är alltså. Det är säkert ett år sedan hon reds sist (innan mig) men hon är lugn och sansad, positiv och framåt. Men det handlar om vad jag har skrivit om tidigare, att hästen är en reflektion av dig. Och eftersom jag har valt att bry mig om alla dessa smådetaljer och det mest grundliga markarbetet, behöver jag inte jobba ihjäl henne nu på ryggen. Fortfarande tar jag små steg i taget för det är just på det viset som hästen bygger självförtroende att tycka om arbetet och därmed samarbeta.
 
Det finns säkert många som läser mina texter och tycker att jag är alldeles för långsam med processen och anser att detta litet-steg-i-taget-snacket är bara trams. Men skillnaden på mig och ni som tycker så är att jag inte är ute efter en bästa klassens tävlingsmaskin, utan en lugn och trygg partner livet ut som jag kan avnjuta jordens vackra natur tillsammans med.
 



På ridbanan tog vi bland annat vår första trav ihop.
 Mjuk och härlig trav har hon! Annars lade jag fokus på att stanna och få Kajsa att stå kvar. Backade tillbaka henne varje gång hon gick fram utan att jag hade gett signal, tills hon stod stilla. Försökte tänka på mycket av mina egna grejer som jag lätt glömmer, som att titta vart jag ska och vara ännu tydligare med mina hjälper. Gick så bra alltihop! På vägen till och från ridbanan finns mycket gräs som Kajsa ville smaska på. För mig får en häst absolut äta även om jag sitter på ryggen, det beror på vad vi gör. Om jag vill någonstans men hon stannar för att käka och vägrar gå vidare, ja då ska hon självklart lyssna på mig. Men om jag gör halt och vill stå en stund, då får hon naturligtvis äta. Att beta är avslappnande för en häst, de sänker nacken och spänner av, visar tecken på att de inte är rädd för något och får hålla sig sysselsatt = endast fördelar. Så vi stabiliserade även det, att när jag medvetet stannar henne får hon äta, men om hon kör ner huvudet när vi är påväg någonstans, får hon jobba. Enklare än så kan det nog inte bli.






















Horse knows best.

Åh vad pollarna mår bra av att vara ute dygnet runt nu. Det spelar ingen roll om det blir rätt kallt om nätterna, det är grönt i hela hagen (som är bra stor) och så länge de kan tugga håller de värmen. Jag tycker att det märks så otroligt fort och tydligt att hästar helt enkelt mår bäst utomhus. En helt annan stämning i deras miniflock nu. Ett visst lugn och en annan slags harmoni. Och inte slänger jag på regntäcken så fort det duggar eller "sommartäcken" för insekter. Bättre att spraya dem ordentligt eller se till att de rullar sig. Låt hästarna vara hästar. Märkligt hur många vill tro att de hjälper sina hästar med alla lager men i själva verket gör dem det bara mer komplicerat, opraktiskt och obekvämt för alla.
 

Avnjuter lite gotta på kvällskvisten. Nu har jag hela sommaren och tidiga hösten på mig att få klar ligghallen, och bygget börjas alldeles snart!

Westernsadel och allt vad det innebär

 
Fintjejen i finsadeln. Men jag tror inte att den ligger bra på henne! I förra inlägget var det bilder på när jag red i en svart sadel. Det är en slitvänlig sadel som kommer till användning vid inridning, hårda miljöer och väldigt bra att ha när man är flera som ska ut. Dock är den inte den bekvämaste... Den är rätt liten i sitsen och man sitter högt, som samlad på en topp. Sadeln på bilden ovan är en bättre sadel! Fin kvalité, väldigt skön. Men jag ser att den är nästan som ny och jag vill nog inte vara den första att börja nöta... Finns dock en till som ser likadan ut fast med floralmönster istället för korgmönster. Väldigt vacker och dessutom den skönaste sadeln jag någonsin har suttit i. Men ingen av dessa sadlar ligger som de ska, känns trånga och bara fel. Den är redan lite nött så den kan jag rida i med gott samvete. Som ni ser har jag brösta också, men bakgjord saknas än så länge. Jag gillar brösta och bakgjord för att de håller sadeln på plats. Bröstan förhindrar att sadeln glider bak. Bakgjorden skapades för rancharnas ropinghästar. När man lindande lassot runt sadelhornet höll sig sadeln på plats utan att tippa fram, tack vare bakgjorden. Men det finns även fördelar med en bakgjord även om man inte sysslar med roping. Praktiskt i kuperad terräng med upp- och nedförsbackar.

Our very first ride

Äntligen har jag börjat rida Kajsa! Jag har inte haft så mycket tid över att skriva här, men tre korta ridturer har jag nog hunnit med sedan dess. Vilken känsla det var att för första gången sitta upp på sin egen häst och ta de allra första stegen som en. Visserligen har vi bara skrittat runt stallplanen och runt gården men det är bättre att rida lite varje dag även om det bara är fem minuter åt gången, än att rida en gång i veckan för att man vill göra det "ordentligt".

Kajsa är hur fin som helst, men det kanske ni redan har förstått efter alla bilder och ord från mig. Två gånger red jag i repgrimman och en gång i bosalen för att testa hur den satt på henne. Tänkte strunta i fiadoren eftersom jag inte hann knyta den rätt, men drog på den ändå bara över nacken utifall att bosalen skulle sitta för löst. Upptäckte dock att den inte satt löst alls, snarare tvärtom. Lite trång och lite för högt upp. Så jag ska binda om tyglarna så det blir mer andrum under, sedan blir den nog perfekt. För övrigt tycker jag att det går bäst i repgrimman vilket glädjer mig då den är lätt för hästen och praktisk för mig som använder den konstant. Det är ju olika beroende på situationen vad som passar bäst av repgrimma och bosal, och när jag har justerat bosalen vet jag bättre.
 
Där Kajsa var på träning och tävlades förut reds hon med bett. Jag tycker att hon lyssnar bra utan bett med tanke på att det var länge sedan hon reds utan och hon är mer van med en annan slags kontakt. Så länge jag är tillräckligt tydlig så hon förstår vad jag vill är det inga problem. Det ledarskapet vi stabiliserade under vintern och våren gynnar oss nu. Plötsligt sitter jag på hennes rygg men hon vet ändå vad som gäller. Jag längtar så in i helvete mycket till sommarens mysiga uteritter! Nya utmaningar finns överallt och jag förväntar mig mycket givande arbete med denna fantastiska tjej. Spännande att se hur hon är när vi rider ut och kommer ifrån Lillen på riktigt.

Bilder på mig och Kajsa under vår första ridtur:

















Egengjord och naturlig insektsspray

Det verkar bli mycket mygg, knott och flugor i sommar efter allt vatten överallt och den plötsliga värmen. Jag hoppas innerligt på minimalt av de hemska hästbromsarna som tar stora tuggor av hästarna...
 
I stallet finns gott om insektssprayer som fungerar bra och är relativt naturliga. Men jag gillar det 100% naturligt eftersom det faktiskt sitter på hästarna som får medlet i sig när de groomar varandra, kliar sig själva och leker. Tur att stallet också har mycket användbart för att göra egna, naturliga läkemedel. Det är Holmsånger i mitt hjärta... Det helande, det läkande, det naturliga och det vilda.
 
Såhär har jag gjort min:
 
1. Började med att riva ner vitlök i kokande vatten. Silade sedan ut vitlöken. OBS! Vitlök är inte bra att utfodra hästar med, det är skadligt i längden. Tänk vad som är naturligt för en häst att äta i det vilda. Trots att hästarna även kan få insektsmedlet i sig så är det betydlig skillnad med utspätt vitlöksvatten blandat med andra ingredienser, och ren vitlök direkt i systemet.
 
2. Blandade sedan i olika oljor i olika mängder droppar. Citronellan från citronellagräset håller insekter borta, Eukalyptus likaså (speciellt löss) och kan fungera som substitut till citronellan som i vissa fall kan bli ganska stark. Lavendeln har en lugnande effekt, doftar gott och ger pälsen glans.
 
3. Samlade allt i en sprayflaska och spädde ut ytterligare med vatten samt blandade i äppelcidervinäger som mygg och knott ogillar starkt. Spraya hästen när insekterna är som värst.
 
Varma sommardagar/kvällar är det bra att spola av hästen, ta bort det mesta av vattnet och sedan släppa ut i hagen för då kommer hästen vija rulla sig. Då packas lera och annan skit in ordentligt vilket skapar ett skyddande lager mot insekterna. En rullning är alltid bra, det ökar blodcirkulationen, ger en naturlig grooming, sprider oljor och är framförallt väldigt skönt för våra kära hästvänner! Så bli aldrig arg på din häst när den vill rulla sig efter att du har borstat den perfekt - det är just då det är som bäst för dem och ren och fin hinner han bli nästa dag igen, det lovar jag.

En spegelbild av dig

Igår var det varmaste vårdagen hittills, som sommar. Igår satt jag även på min ena häst för första gången. Med andra ord, en magisk dag. Dock inget mer än lite skrittande på stallplanen. Men mer om det senare, det får ett eget inlägg med bilder!

Äntilgen känns det som att jag lyckas rulla igång träningen med båda hästarna och inte bara prioritera en i taget. Bara för att jag har en unghäst vill jag inte glömma bort min vuxna inridna häst, och bara för att det är kul att hålla på med en hanteringsvan häst får jag absolut inte glömma bort Lillen som träningen är livsnödvändig för. Varje dag tar jag ut hästarna en och en och gör allt jag kan komma på. Vänjer dem vid nya föremål, flyttar runt, förstäker kommunikationen, groomar, tränar att binda upp och stå uppbundna, hjälper dem att lista ut saker, låter dem lista ut saker själv och vänjer dem vid att vara ifrån varandra. Bra går det. Det märks så tydligt hur positiv utvecklingen blir när man tar ett litet steg i taget. Det ligger sådan vikt i just den delen.

Lillen är jättecool på alla sätt och vis. Han tycker nu att det är roligt att gå ut med mig eftersom han litar på mig och inte är nervös, osäker och rent ut sagt skiträdd som han var förrut när jag var alldeles för kaxig och tog honom till rundkorallen dag ett. Hästen är en spegelbild av din själ. När jag är spänd, rädd eller på dåligt humör så överförs det direkt till hästen. Den blir exakt likadan - på grund av mig. Det innebär inte att hästen är galen, surig eller blir arg utan anledning. Men många gillar att skylla på hästen, för det är lätt och det är vad vi människor är vana vid. Då slipper vi ändra på oss själva. När jag andas djupt, är glad, positiv, lugn och avspänd - då blir hästen likadan och vi lever i samspel med varandra.

 


 

That feeling

Känslan att mötas av denna syn en solig och alldeles lagom varm vårdag, följt av gnäggningar.
 
 
 

Guldklimpen

 
Duktig häst som står uppbunden långt ifrån sin flockkompis. Och ännu en duktig häst som inte gör ett ljud från hagen! Snart ska jag ta henne runt hörnet där Lillen inte kan se henne. Så småningom kan jag börja arbeta henne i rundkorallen och då blir det också ridning... Kajsa är inriden och tydligen tävlad också, så en människa på ryggen är inget nytt för henne. Men jag vill ta den tid det tar för jag är främmande, utrustningen kommer kanske att vara främmande och tekniken kommer att vara främmande. If you take the time it takes, it takes less time. Har bra känslor om denna tjej, min guldklimp! Men det är jobbigt att inte veta hennes bakgrund. Vad kan hon, vad är hon van vid, vad är hennes svaga sidor, vad kan jag förvänta mig? 

Torvbalar och höbalar

En grå och disig kväll kom jag till gården och till min stora förtjusning hade torvbalarna äntligen levererats. Fina Johan åkte och hämtade en ny höbal medan jag tog in allt torv i stallet. Vilket jäkla träningspass det var! Sex gånger fram och tillbaka, tre balar på pirran varje gång. Gick baklänges i rask fart, upp för backen till stalldörrarna. Lastade av, ställde upp prydligt i en box, gick ner igen. Svårt att vara ensam och få ner de första tunga balarna på toppen dessutom. Men jag lyckades få in alla samt fixa stallet lagom tills Johan kom tillbaka, hurtig som man är...