Lösdrift färdig - Ligghall & Foderbord

Roligt att se att jag har mina läsare kvar! Då ska ni få se hur lösdriften blev till slut.
 
Egentligen skulle jag vilja visa er när allt är 100% färdigt och när jag har bättre bilder. Det är fortfarande finslip och detaljer kvar på både ligghallen och foderbordet, som vi blev tvungna att spara till nästa vår. Däremot är ligghallen helt beboelig och säker för mina älskade lurvbollar och det är det viktigaste. Sedan har jag bara några få, halvsuddiga bilder att lägga upp nu så jag lovar att ta bättre bilder snarast! Just nu har jag inte en enda bild där man kan se hela ligghallen.







FODERBORD:

Foderbordet och dess konstruktion blev så otroligt bra! Jag och Johan var på helspänn när dagen äntligen kom då vi skulle placera in den första höbalen. All planering och engagemang jag lagt ner för att det tekniska skulle fungera utan problem. Nu var det upp till bevis om hela byggnaden skulle braka ihop eller inte. Men allt gick som smort och jag bara kände hur jäkla mycket det lönar sig att göra något ordentligt från början! Det var så kul att få trä på nätet runt rundbalen och så himla pirrigt att få se hästarna gå fram till foderbordet och undersöka deras nya matstation. Och det har gått så grymt bra med hönätet! Innan oroade jag mig att de skulle slita sönder nätet direkt i frustration. Men inte då - Kajsa och Lillen förstod slowfeeding-tekniken omedelbart! Jag var så sjukt imponerad. Nu har det snart gått en vecka och jag inte behövt laga nätet en endaste gång. Jag tror att det har gått så bra för att jag gav hästarna rätt förutsättningar att lyckas direkt genoma att peta ut småtussar genom maskorna och stödfodra med ett par kassar hö fritt i hagen. Detta behövde jag bara göra det första dygnet, för höet på marken åt de knappt upp, de stod hellre vid rundbalen. Det är en sådan harmoni nu. Förut blev Lillen alltid bortjagad av Kajsa så fort de fick syn på en höpåse och båda hetsåt eftersom de inte visste när de skulle få mat nästa gång. Nu är de fullt stimulerade med fri tillgång dygnet runt i lagom mängd tack vare nätet som låter dem jobba lite för sin mat. Vilken framgång!

Vad som är kvar att göra på foderbordet:

- Klä in kanterna med bakar (där takstolar och takläkt fortfarande syns).

- Hyvla marken något på två av sidorna, som ni ser på den sista bilden står Lillen i lite nedåtlut.
Just det har inte så stor betydelse men det blir enklare att backa in Chevan utan en tröskel.
 
- Placera en eller två solcellslampor på antingen stolparna eller under taket.
 
 
 
 
 
LIGGHALL:

Ligghallen är på lite mer än 40 kvadrameter. Skärmtaket sträcker sig ut nästan fyra meter så hästarna har gott om plats att stå på om de vill vara utomhus men ändå under tak. Snacka om att det var nervöst när mina pälsbollar skulle gå in för första gången! Först in var självklart Lillen som alltid är snäppet kaxigare. Han tog en ordentlig runda och gick sedan lugnt ut. Lite senare kom Kajsa, först lite skeptisk och kikade in från ingången, men tog sedan ett kliv in och undersökte nya krypinet. Jag har ännu inte varit där på natten, men jag tvivlar på att de är där inne då redan nu. De har skogen som de är vana att hänga i om nätterna och ligghallen känns nog för ny, mörk och läskig ännu. På dagarna brukar de gå in lite då och då och för varje gång stannar de lite längre. Jag gör mitt bästa för att få dem att associera ligghallen med något bra, men jag är också noga med att inte vara för mycket i vägen. Häromdagen när jag kom till gården och mötte Kajsa såg jag att hennes svans var full med halm. Så kanske har hon varit där inne och tagit sig en rullning. ♥
 
Det är galet mycket halm i ligghallen! Två rundbalar. Ja ni hörde rätt... Inte en, men två. Efter första rundbalen tänkte jag att jäklar, det blev en hel del... Men jag körde ändå på med en andra eftersom jag vill att första bädden ska vara ordentligt tjock och jag vill inte riskera att hästarna får någon som helst kontakt med grusplattan under. Inte för att det är farligt på något sätt, utan för att jag vill ha en bra och tjock bädd som alltid är torr överst. Jag och Johan fick trampa runt ganska länge för att få ner halmen till normal höjd innan vi släppte in hästarna, haha. Den är fortfarande hög men inte på något obehagligt vis, man går lätt igenom den. Hästarna har nu fått ner den mer också.
 
Vad som är kvar att göra på ligghallen:

- Olja in glespaneln (den panelen som sitter mellan stockbakarna) och bakarna. Glespaneln måste jag olja in snarast eftersom det är olika typer av virke och allt är inte impregnerat. Så innan snön ska jag i alla fall olja in nederkanterna där snön kan ligga och pressa emot. Bakarna oljar jag in kanske nästa sommar när de har torkat och härdat mer.

- Placera två eller tre solcellslampor, två stycken på varsin stolpe under skärmtaket och en över ingången. Jag vill inte ha något starkt ljus och absolut inte inuti ligghallen, men led- och mysljus för att hästarna ska se var allt finns utan att känna sig osäkra.

- Installera köldridå av plast för ingången för att hålla kyla och vind ute (och insekter ute på sommaren). Detta vill jag dock inte göra förrän hästarna vistas självsäkert i ligghallen.

- Såga av en bit av plasttaket på själva ligghallen som sticker ut ett par decimeter för långt på ena kortsidan.

- Såga ur för en dubbeldörr på ena kortsidan där man ska kunna komma in med traktorn och tömma bädden (dessutom blir det en valfri extra öppning om somrarna, utifall att hästarna inte trivs med endast en ingång!).

- Förankra skärmtakets stolpar ytterligare.

- Täta den lilla springan som finns överst på kortsidorna samt i bak på långsidan. Just nu har vi en tillfällig lösning över vintern.

- Klä in fula kanter och liknande med bakar.

- Gräva bort överskott av grusplatta under skärmtaket så att hästarna får mer plan plats att stå på.

Redo att komma tillbaka

Det har gått närmare två månader sedan jag bloggade sist. Två månader! Vet ni varför? Jo, för att jag nådde en punkt i livet där jag hade så mycket att göra att jag till slut var tvungen att prioritera bort något för att orka med. Precis allt hände samtidigt, oändliga projekt som kändes lika svåra allihopa. Ligghalls-bygget var projekt nummer ett som blev det stressigaste projektet av alla. Vilken enorm press jag har haft på mig med tid, pengar och bekräftelse från alla personer runt omkring som är inblandade i detta. Att försöka få ihop allt utan att en enda sak har flutit på som den ska. Så osmidigt och olidligt som det bara kan bli. But guess what? Ligghallen och foderbordet är klart. Jag trodde aldrig att jag skulle få yttra de sagolika orden, i alla fall inte detta år.
 
När jag insåg att vi hade påbörjat bygget alldeles för sent och jäktandet slog mig, så kände jag att jag hoppar över bloggandet helt tills allt var under kontroll igen. Det gick två månader utan någon känsla av kontroll överhuvudtaget. Och i nästan ett halvår har varenda helg gått åt jobb och planering. Snacka om att jag har fått lärt mig innebörden av arbete! Jag har inte burit några andra kläder än fula täckbyxor, mössor och stövlar. Inte varit ute med vänner eller kunnat gjort något roligt med Johan eller familj. Hade det endast var bygget på schemat, så hade det inte varit så farligt. Men det som har gjort allt så slitsamt är att allt kom på en och samma gång. Samtidigt som lösdriftsprojektet har jag slitit med att ta körkort (som är taget!), att vara anställd och ha ett riktigt jobb för första gången i mitt liv, att ta hand om två hästar på helt eget ansvar, att bo i hus med Johan och allt vad det innebär, att leva med hemskt taskig ekonomi och att dalta med människor runt omkring mig. Med andra ord, motsatsen till vad jag är van vid. Förutom den sista punkten.
 
Nu är de största momenten över och jag har varit sjukskriven i en vecka. Min kropp har säckat ihop totalt. Värst med ryggen som gör så satans ont. Min högra hand är överansträngd efter allt byggande och städande så att jag knappt kan använda den längre. Lillfingret fastnar och jag vaknar om nätterna av att hela armen har domnat bort. Mitt knä är tillfälligt ur funktion. Och som grädde på moset har jag en förkylning som är påväg att bryta ut. Jag är övertygad om att min kropp har slappnat av och då kommer allt fysiskt. Men jag är tacksam och förundrad över att kroppen ändå håller ut tills det värsta är över, hellre ont nu än när jag absolut inte hade tid att vara hemma! Tack kroppen. Hoppas bara att du återställer dig. Det är skönt att få vara hemma, trots att jag inte känner mig helt rofylld än.
 
Har jag några läsare kvar i bloggen? Om ja, vill ni se hur lösdriften ser ut?