Oktober/ridning

Äntligen har jag kommit igång med Kajsa. Jag har de senaste dagarna hunnit rida henne två gånger på banan. Visserligen två korta turer, men ändå. Det är nötandet som gör skillnad. Nu jäklar ska vi ta vara på höstens fina dagar och kämpa på.
 
Första gången i förrgår kände jag bara av henne i mest skritt och lite trav. Hon har inte haft en sadel på sig på hela sommaren och det märktes verkligen att hon har lagt på sig en del, jag fick spänna sadelgjorden ett helt hål lösare än vanligt haha. Hon var uppmärksam och verkade njuta av att få röra på sig och göra något utöver det normala. När jag hade släppt ut henne i hagen igen sprang hon längst stängslet och gnäggade efter mig. Varje gång jag dök upp kom hon glatt frustandes och småtravandes, sådär exalterad som att hon ville ha mer...
 
Idag red jag henne en längre stund på banan. Mycket skritt och lite mer trav än sist, vi trappar upp. Nu lägger jag stor fokus på att verkligen titta vart jag vill och styra med hela mig, det vill säga både med sinnet och med kroppen. Förut tyckte jag att styrningen var svår att få till. Men nu när jag tydligt vrider på överkroppen åt det håll jag vill gör det sådan skillnad eftersom även höfterna vrider sig, vilket hästen känner. Det är så man blir som en och inte en som bara rider på en häst. Så med tydligt kroppsvridning + rätt tanke + titta var jag ska + lätt tryck på ytterskänkeln + noll tryck på innerskänkeln + yttertygeln över halsen, så behöver jag inte ta ett ledande tygeltag alls. Och när jag måste det för att vara extra tydlig så gör det inte ett smack, för inget bett ligger i munnen. Härligt!
 



"MEN KRISTIN KAN DU INTE RIDA?! VAD GÖR DU, HON GÅR JU INTE I FORM, NER PÅ TYGELN!!! HÄR, FORT, TA MINA INSPÄNNINGSTYGLAR SÅ HJÄLPER JAG DIG!!!!!!!"

 
Hoppade av på ridbanan och ledde Kajsa tillbaka till hagen för ovanlighetens skull. Lät henne käka av den höga, gröna gräset utanför stallet en stund. Lillen kikade på henne från hagen, avundsjuk. Nästa ridpass ska jag låta Kajsa arbeta mer. Små steg i all ära, det kommer jag aldrig att sluta predika om, men det är lätt att fastna i samma mönster och aldrig riktigt utvecklas. Jag ska göra ridningen rolig för Kajsa så att hon inser att ridning inte behöver innebära tvång och diktatur. Men för att komma dit måste hon röra på quarterrumpan också. :)

20. Hur många prisrosetter och plaketter har du

Inga alls. Och inte blir det några i framtiden heller. Ännu en både enkel och kort dagens!

På gården finns däremot en hel del prisrosetter och plaketter för den som är intresserad:
 


19. Ditt mål med din häst


Att ha det som på den vackra målningen ovan. Målet med båda hästarna är att få de att älska mitt sällskap och äventyren som vi ger oss ut på. De ska vara så trygga med mig som de bara kan bli. Och allt som fortfarande är nytt och skrämmande, ska vi arbeta oss igenom tilsammans. Vi ska ta långa ridturer i den fantastiska naturen och vi ska göra upp läger inför nätterna som vi ska spendera i skogarna. Jag längtar...

18. Bilder på hästen som föl

Det känns väldigt speciellt att jag faktiskt träffade Lillen första första gången när han var en väldigt litet föl! Därför har jag en del bilder på honom som liten. Här är de som jag själv har tagit på Lillen:
 

Puffe!!! ♥


Mamma Sussie och Lillen sida vid sida på väg hem från sommarbetet.

Alla hästarna släpptes lösa med flockledaren Bonny längst fram i grimma. Då tog sig alla hem snabbt och smidigt. Sussie är så vacker!


Lillen töntig i ett pösigt regntäcke.

Mystery, Sussie och Lillen - något äldre här.


Gullig lillkille-rumpa!

Kikar fram...
 
Här är ett par bilder till på Lillen som föl, fast dessa är tagna av Elisabeth:


Så liten och ynklig! ♥

Första dagarna att upptäcka världen. Tänk vilken grej för en häst att få alla intryck av vår planet på en och samma gång, så spännande och läskigt samtidigt (fast de flesta föl är ju allt annat än rädda och reserverade tills mamman lär dem att man bör vara försiktig...)
 
På Kajsa har jag endast två bilder, även dem tagna av Elisabeth. Önskar att jag hade fler där man kunde se hennes ansikte tydligare! Så söt, min älskade tjej:

Bara kolla den där fjantiga lilla svansen! Jag dör så söt. ♥

Bebis-snuttar.
 
Klämmer in Manson i ett hörn... Snuttan vad söt! Kolla pannan vad fölig och go! ♥

17. Min favorithästgrej

Repgrimman, utan tvekan. Det är bara fördelar med en repgrimma. Jag som rider i den slipper ha en massa olika utrustning att hålla reda och bära på, den är lätt och smidig, inga dumma metallspännen som kan gå av när som helst, skön för hästarna, hästarna förstår mina signaler mycket bättre, visuellt vackert och enkla att göra själva. Att använda en normal grimma känns så långt borta nu. Främst för att vanliga grimmor går sönder så lätt. Ni vet att det första som går sönder på en vanlig grimma är just metallen, alltså spännena och ringen man hakar fast grimskaftet i. Om de går sönder har man just lärt sin häst att det fungerar ypperligt att slita och dra i grimman om man vill bli av med människan. Tips till många som gillar natural horsemanship och använder sig repgrimma; köp en bra repgrimma utan metallring och knyt istället ledrepet direkt i repgrimman. Ser många som använder repgrimma men som ändå har ledrep med metallspänne. Enkelt och praktiskt för stunden, ohållbart i längden...
 
Själva repgrimman går inte sönder och jag har fått höra ett flertal gånger att "HÄSTEN GÅR SÖNDER FÖRE REPGRIMMAN!!!", "BIND ALDRIG UPP HÄSTEN I REPGRIMMA!!!" och så vidare. 1. Se till så att du inte hamnar i en situation där hästen behöver gå sönder. 2. Sker en incident så lär sig hästen fasligt snabbt att repgrimman inte viker sig och kommer att koppla repgrimma med att inte dra, ingen häst gillar tryck. 3. Är det inte bättre att hästen lär sig själv en gång att det är lönlöst att slita och att den själv kan lätta på trycket i läskiga situationer (alltså genom att slappna av och inte genom att dra), istället för att man har en häst som lär sig slita sönder grimmor, tar sig lös och springer och blir påkörd av någon långtradare på 76:an?
 
Jag rider i repgrimma, jag arbetar hästarna från marken i repgrimma, jag gör allt i repgrimma. Mina repgrimmor är av märket Double Diamond, från Buck Brannamans egna kollektion. Köpa från Kulan Trading, en av få sidor från Sverige som säljer repgrimmor utan metall. Jag har två olika, en med tjockare rep som är styvare, och en med tunnare rep som är mjukare. Hittills gillar jag den mjuka bäst, den som ni ser på bilden nedan. Dels gillar jag den för att den har inget metall på sig alls, inte ens i repets ände. Där är det istället en knut som man mycket smidigt kan fästa i repgrimmans ögla när man vill hänga upp den, utan att behöva knyta ihop den. Jag gillar den också för att den är följsam och formar sig direkt efter hästens huvud. Det innebär både att det är bekvämare för hästen och att hästen känner signalerna bättre eftersom knutarna hamnar på rätt ställe.
 
Det är inte alls svårt att knyta ihop repgrimman på hästens huvud, som många tror. Däremot finns med många dåliga knutar som många använder sig av, sådana som är onödigt knöliga och sådana som inte håller, alltså att de glider upp. Jag kan göra ett inlägg om hur man knyter repgrimman korrekt, men den bästa knuten som jag använder mig utav! Det är inte heller svårt att knyta sin egna repgrimma from scratch, det kan jag också skriva om i framtiden om intresse finns... :)


Kajsa inför en ridtur i sin bruna repgrimma. ♥

16. Gamla bilder på min häst

Här kommer en hel drös med gamla bilder på hästarna, från tiden på gården när jag inte hade en aning om att de en dag skulle bli mina. ♥ Lillen gick från att vara föl till unghäst och Kajsa var en gosig treåring. Ha överseende med bildenas kvalitet!





 






 






 
 


Sista september

Fick ett par bra kommentar i inlägget under om att gå kurs i barfotaverkning. Jag kollade upp sidan som ni länkade och upptäckte att kurserna hålls i Lingbo! Det hade jag inte väntat mig! Lingbo är en väldigt liten men otroligt vackert ort en bit utanför Gävle. Det var i Lingbo vi hämtade stockbakarna och det är i Lingbo som min älskade Johan arbetar. Liksom, hur stor är chansen att hovverknings-kurserna finns just där? Men väldigt praktiskt för mig, nära och bra.
 
När jag och Johan var ute på gården sist fick vi uppleva ett jäkla ståhej på hästfronten. Vi kommer precis ut med fyra höpåsar att placera ut hagens skogsdel för natten. Kajsa upptäcker oss från andra sidan av hagen och kommer hastigt travandes emot oss, och ökar nästan genast till galopp. Då hänger Lillen på Kajsa i den mest kraftfulla galopp jag någonsin har sett! Han bara flyger fram och tar världens mest avlånga steg, kastar sig över stenar och är så jäkla explosiv! När de kommer fram till den jämna plätten mark som finns precis vid högöppningen börjar Kajsa bocka och sparka rakt ut med båda bakhovarna, gång på gång. Lillen börjar han med fast en bit ifrån för att inte få sig en smäll då Kajsa verkligen är inne i sin bubbla. De stegrar sig och slänger sig åt alla håll och kanter. De måste ha fått någon makalös energi nu på hösten med dynamisk väder och väldigt frisk luft, det är det enda jag kan tänka på som förklaring till detta! Det var samma slags lyckorus som hästar brukar få på våren, fast detta var hundra gånger mer mäktigt. Häftigt tycker jag. Idag när jag kom ut med höet gjorde de samma sak, kom springades för att sedan stå och hoppa på samma ställe. Fast denna gång var det inte lika länge eller lika kraftfult. De tog nog ut sig första gången haha... Fortsätter hästarna såhär kommer Kajsa få bra kondition på nolltid!
 

Lillen fick tillfälle att smaka på höet innan klot-Kajsa kom och jagade bort honom.


Såhär ser det ut i skogsdelen i hagen där hästarna får som mest vind- och regnskydd. Därför lägger jag höet i flera högar där så de har under natten. Längtar tills foderbordet blir klart så de kan äta bäst de vill dygnet runt!

Mysigt.