5. 10 saker du inte visste om mig

 
1. Jag är en väldigt snäll person, ofta för snäll för mitt eget bästa. Det är något jag får jobba med varje dag. Dock tycker jag att det är förkastligt att vi lever i en värld där snälla människor blir trampade över, istället för uppskattade. Snälla människor får "tuffa till sig" och förändra sig själva, medan mobbare gottar sig i att så är världen - deal with it, ungefär. Men blanda inte ihop snällhet med osäkerhet - jag är väldigt trygg i mig själv. Trots att jag kan vara blyg/analyserande/nervös som de flesta homo sapiens är, så är jag mycket självsäker.
 
2. Jag fick, för ett tag sedan, min allra första anställning! Nu arbetar jag halvtid med att städa en second hand-butik. Det är kvällstid och bara några timmar åt gången så det är perfekt och flexibelt för mig som har hästar och dessutom är en kvällsmänniska.
 
 
3. Jag bor i hus med min pojkvän Johan och vår pitbull Adolf. Huset vi hyr ligger precis vid Furuviksparken och alla apor.
 
4. Om lite mindre än en månad ska jag köra upp och jag är sjukligt nervös.
 
 
5. Vi har alldeles för mycket instrument hemma, musiker som vi är. Över tio gitarrer (och alla spelas på), två banjos, en fiol, en mandolin, tre flöjter (native american), tolv munspel och två keyboards. Så har vi fler instrument utlånade till kompisar... Ingen plats kvar...
 
 
6. Just nu sitter jag och är galet irriterad på Adolf som skäller på något svagt ljud han har hört. Han är en väldigt vaktig och osäker hund. Jag kan berätta mer om Adolf och hans bakgrund i ett annat inlägg kanske.
 
7. Jag gick aldrig klart gymnasiet helt och kunde inte vara gladare. Visst försökte jag ett antal gånger, men med allt som var då och med allt som är nu så känner jag att det inte hade givit mig någonting alls. För vissa är gymnasiet väsentligt, för andra helt fel. Idag är jag så lycklig över besluten jag tog!
 
 
8. Jag tror att jag är en av få i min ålder som vet exakt hur jag vill ha min framtid. Och nu snackar vi alla detaljer i livet! Många kanske tycker att det låter tråkigt, att jag vet redan nu hur det kommer att bli. Personligen tycker jag bara att det är jäkligt skönt och tycker också att det är väldigt överskattat att man ska plugga flera olika saker och arbeta på en miljon ställen innan man får en idé om hur man gillar livet. Att klättra på karriärsstegen endast för att tjäna pengar har aldrig intresserat mig.
 
 
9. Att vara ute i naturen är, som ni kanske redan vet, bland det bästa jag vet. Campa, fiska, plocka svamp, utforska nya områden, rida, simma, paddla kanot, älskar alltihopa!
 
 
10. Både jag och Johan älskar hantverksprojekt. Nu har precis börjat med våra handgjorda knivar. Johan är svetsare och gör riktigt vassa, rejäla knivblad på jobbet. Vi är i full rulle med att samla olika slags träslag och ben till skaftet. Om någon är intresserad kan jag dokumentera processen och publicera i bloggen. Nästa projekt är att göra våra egna pilbågar. Jag blev så sugen efter att jag testade bågskytte första gången (i framtiden ska jag lära mig och hästarna beridet bågskytte!).
Kommentarer
Postat av: Klara

Blev lite nyfiken när du skrev att du inte gått klart gymnasiet. Jag går sista året på samhällslinjen nu och känner att det inte ger mig nånting, varken nu eller i framtiden. Har haft tankar om att hoppa av skolan i ungefär ett år eftersom det bara känns fel. Men vad gjorde du i stället, är gymnasiet verkligen så viktigt för att klara sig senare i livet som andra påstår osv osv? Dela jättegärna med dig av dina åsikter, jag vill ha så mångas tankar och reflektioner som möjligt innan jag tar beslutet om att hoppa av eller gå kvar :)

Svar: Åh, spännande! Mitt svar är....... det beror på. Men det förstår du säkerligen själv också. :) Vad vill du jobba med i framtiden? Vill du bli advokat/lärare/journalist eller liknande - gå klart gymnasiet. Är du som jag och vill arbeta med djur eller starta eget inom liknande, gå antingen naturbruksgymnasium eller strunta i gymnasiet helt som det känns helt fel. Att gå gymnasiet för att klara sig genom livet är en av de största lögnerna vi har i samhället. Fast igen, det beror på vad man vill bli. Inte för att det är sjukt viktigt att kunna algebra och människokroppens anatomi för att bli hotellvärdinna, utan för att vi lever i ett sjukt samhälle där vi går på poäng/nivå/rykte/status/betyg istället för passion. Såklart en viss kunskap är väsentlig i de flesta fall, men vill man bli försvarsadvokat trots att man aldrig klarade gymnasiet så går det om man har viljan. Det skulle ju också bli en jäkligt bra försvarsadvokat, eftersom den personen gick efter brinnande intresse och inte efter vad föräldrarna tyckte var lämpligt...



Hade jag vetat för fem år sedan var jag skulle vara nu hade jag inte gått på gymnasiet alls för det skapade endast en massa oro och stress inom mig och fick mig att gå flera steg bakåt i livet. Jag bytte linje och skola tre eller fyra gånger. Däremot om jag hade fått börjat om och varit pigg och taggad på gymnasiet, hade jag valt något naturbruksgymnasium just för att lära mig om de saker jag tycker är intressant.Att jag inte gjorde klart gymnasiet har inte påverkat mig på något negativt sätt överhuvudtaget. Jag har några vänner som gick bra linjer som är arbetslösa idag och känner att allt är hopplöst, medan jag faktiskt arbetar samtidigt som jag älskar livet som det är utan krav från samhället, föräldrar, mig själv. Men de är ju dock på väg mot ett spikat mål, och jag mot ett annat. Allt är vad man gör det till.




Jag började gå på natur-internationell linje på Vasaskolan i Gävle. Kort därefter bytte jag till sam-internationell. Allt gick åt helvete och jag bytte skola helt, gick journalistik på GUC i Uppsala. Varje linje klarade jag mig cirka en månad på, så motigt var det. Jag var påväg att byta till en annan skola i Gävle ännu en gång, men då kände jag att det var nog. Jag tog en paus och sedan började jag plugga gymnasiet på distans via Korrespondensgymnasiet, alltså jag skötte allt arbete hemifrån med muntliga prov genom webcam med lärarna. Den fysiska skolan låg i Småland. På distansgymnasiet klarade jag mig längre för det passade mig som person bättre. Men stressen och den hemska känslan av hur fel allt var, satt kvar. Jag vet inte om jag blev kvar på distansgymnasiet ett halvår eller ett år, men till slut bestämde jag mig för att avsluta hela skiten med ett samlat betygsdokument. Jag har kanske hälften av de poäng man ska ha ha efter tre fullständiga år. Världens tyngd lyftes från mina axlar, den bästa känslan någonsin att bara strunta i alla normer om gymnasiet och göra det som kändes rätt! Kunde inte vara lyckligare över mitt beslut idag.




Du som har ett år kvar kan fundera över om det känns värt att lida igenom sista året (trots allt inte så långt kvar, vintern och sedan kommer våren och sommaren snabbt). Jag kan bara tala för mig själv. Jag vet att en anledning till varför det också kändes så motigt för mig, var för att jag aldrig kom igång. Hela tiden började jag om och var på ruta ett, jag visste att jag hade tre oändliga år framför mig. Du har ett halvår kvar drygt. Så vad känner du, är det värt det efter allt slit hittills? Om du vet till 100% att du inte behöver gymnasiekompetens till det du vill arbeta med i framtiden, är valet ganska lätt.Hoppas detta hjälpte något. Vore kul att höra vad du kommer fram till. :)
Kristin Schyllner

2013-10-07 @ 11:59:53
URL: http://klaraf.blogg.se
Postat av: Klara

Tack så jättemycket för ditt svar! Jag vill inte ha nått "fint" arbete som läkare, advokat eller liknande. Min dröm är att driva ett eget hästföretag, jobba med sånt som får mig att må bra och jag tycker är kul, sen om det inte ger superbra med pengar spelar ingen roll. Tycker själv att jag skulle kunna bita ihop och bara hålla ut eftersom det är så kort kvar men samtidigt får hela situationen mig att må så otroligt dåligt. Har kontakt med skolkuratorn så vi ska träffas i veckan igen och försöka komma fram till nånting. Tack igen :)

2013-10-13 @ 21:19:29
URL: http://klaraf.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: