Värme + broms + hästar = helvete

Vilken galet varm dag!!! Här har det varit över 30° i skuggan och man blir svettig av att andas, typ. Men jag klagar inte, jag älskar riktig sommarvärme. Man är bara inte van att få en sådan här extrem sommar i Sverige!
 
Det mindre roliga med sommarvärme kommer när man har djur, hästar för att vara specifik. Vilket helvete de har med all broms alltså! Igår kväll tog vi hem hästarna från sommarbetet till gården. Så över natten stod dem i stora hemma-hagen med ligghallen. Tidigare idag fixade vi stängslet på andra sidan vägen precis här vi gården, för vi tänkte att det är bättre bete där (fattigt bete nu i hemma-hagen) och det finns mycket skog där för hästarna att gömma sig i. Så vi flyttade över dem. Stort misstag! Jag satt inne i lägenheten när jag hörde smattrande hovar, flås och pust. Gick ut och såg hästarna galoppera fram och tillbaka längst stängslet i det höga gräset. Och jag såg ganska snabbt att det inte var bus eller lyckorus av nytt bete, utan det var ren stress/panikspring. Så vi gick ner för att ta tillbaka dem till hemma-hagen (där står de i ligghallen under dagen och får skydd ifrån insekterna). Fyfan vilken syn när vi kom till hästarna. Helt genomblöta av svett och broms över hela deras kroppar! Vissa partier såg man mer broms än päls! Vidrigt!
 
Sture (gårdens nya tillskott, berättar mer om honom senare!) fick grimma på sig så skulle K stänga igen grinden när P hade gått ut med honom, men då smet Kajsa rangledare förbi. Inte optimalt att ha just henne lös, men vi tänkte att de säkerligen går till den andra hagen med Sture, så vi lät även Lillen och Lonsan gå lösa. De gick så fint ihop upp mot gården. P släppte ut Sture i andra hagen och Kajsa såg ut att vara påväg in hon också. Men plötsligt svängde hon vänster och fortsatte upp mot stallplanen. Jag fick lite panik och tänkte att hon skulle gå in i stallet och raka vägen till hingsten som står där och blir helt till sig när han ser andra hästar, så jag sprang efter för att blockera henne framför hans box. Men när jag kommer in står Kajsa så lugnt så i Lonsans box. Och direkt efter kommer även Lonsan och Lillen in. Tillsammans står de och toknjuter av den svala och framförallt BROMSFRIA luften. Inget bråk och ingen trängsel, utan de bara slappnar av och ÄR. Ni vet ju att jag förespråkar att alltid ha hästar ute, men om de själva går in i stallet och klämmer ihop sig i en box, ja då jävlar vill de vara inne just då, och vem är jag att säga nej till det?
 
Vi delade upp hästarna så alla fick en varsin box. K & P duschade Sture och sedan duschade jag Kajsa. Så himla skönt! Jag svampade av Lillen i hans box eftersom han är väldigt skeptisk till vatten nu, även svampen för den delen. Gav honom lite havre under tiden så han kunde associera sköljningen till något bra (tycker att det kalla vattnet på hans svettiga kropp borde kännas bra nog?). Det hjälpte inte så jättemycket, för varje gång jag närmade mig backade han in i väggen. Men med lite hederlig pressure & release så gick det lite framåt. Sedan släppte det nästan helt när jag kom på ett trick; jag tog vattenskraparen (som kliar väldigt skönt) och gjorde varannan skrap/klining och sköljning. På så vis tänkte han inte på vattnet lika mycket. Han lät mig till och med svampa uppe vid öronen och på käkarna! Någonstans såg han ut att gilla det ändå. Tillsist behövde jag knappt använda skraparen, han accepterade svampen bra ändå. Lite skeptisk på vissa ställen men bra stort framsteg ändå! En sådan här rutin varje varm sommardag så kommer han nog älska vattnet tillslut. Nästa steg är att vänja honom vid vattenslangen avstängd, sedan rinnandes bredvid honom på backen och sedan på honom, sakta men säkert.
 

En rätt nöjd, avsköljd lillgrabb.

Bränd mule. Det värsta han vet är jag när jag kommer och ska kladda på Helosan-Sol!

 
Hästarna stod inne flera timmar. Det kändes okej eftersom de var så otroligt trötta och bara sov hela tiden. När jag kom hem på kvällen låg Kajsa ner i boxen och snarkade. Vilken stress för dem med bromsen, att de blir så utmattade efter något sådant. Nu är hästarna ute igen och har det gott under den svala, insektsfria sommarnatten. Vi har mockat och förberett boxarna med hö, så vi kan ta in dem några timmar även imorgon när det ska bli ännu varmare. Det är en sak om det är insekter men ganska kallt ute, då kan hästarna slappna av på ett annat sätt. Men faktum är att hästar har svårt att hantera värme (en vinterdag på -20° är bra mycket bättre för dem) och en miljarder bromsar på det är inte bra för dem helt enkelt.
 
Imorgon ska vi även fortsätta med alla projekt vi sysslar med. Det är stallstädning, ordentligt rensning uppe på höloftet, bygga färdigt steketet till ridbanan, sortera täcken och mer. Jag ska även hinna verka hovarna på både Kajsa & Lillen imorgon kväll. Det är nämligen så att på tisdag ska vi ha köra en heldagsclinic här och då vill vi ha fint och nog med utrymme att vistas på loftet för fika/genomgång och så vidare. Och alltid kul att ha det fräscht såklart... Dock måste man ta många pauser i denna värme. Höll på smälla av ett tag tidigare idag. Som tur var åkte vi senare och badade en massa i Dalälven... Får hoppas på mer lagom värme till clinicen.

Chinook i rundkorallen dag 1 & 2

Förutom Kajsas galopperande så har jag ganska stora nyheter på Lillen-fronten också! K arbetade med honom ett par sessioner i rundkorallen. Dag 1 jobbade han mest med att få honom att sluta sparka och gå emot en så fort man ber om att öka farten, byta varv eller gå ut i spåret. Ni vet ju att det har varit det svåraste med Lillen för att han har så otroligt mycket energi och det tar riktigt lång tid innan han ger upp... Men det gick framåt efter ett ganska långt pass med K.
 
Jag tror att han helt enkelt behöver drivas tills hans överskottsenergi tar slut, så han kan lugna ner sig och istället fokusera på vad vi faktiskt frågar honom om. Jag är egentligen väldigt emot att "köra slut" på hästar men det är en helt annat sak jämfört med denna situation. Han slutade sparka nästan helt och hållet, bytte varv utan att snubbla av explosion, och började rikta sin uppmärksamhet mot personen i mitten. Vinklade öron och ögon och lugnade tempot. Stora framsteg alltså! Jag var nyfiken att testa om han skulle vara detsamma med mig där inne, eller om han skulle testa lika mycket med mig i början. Men eftersom det gick så bra så kändes det bäst att avsluta på topp. Svettig var han, men så mycket mer fridfull och lätthanterlig efteråt.
 

Snäva svängar.


Kraftfulla vändningar.


Ibland ljusnade till det och han travade på i fin takt.


Då och då kikade han på mig och hoppades på räddning...


Fattade sedan galopp utan att sparka bakutt och backa in mot K.


RIktar uppmärksamhet rätt och inser att allt blir enklare om han lyssnar på vad personen i mitten har att säga.

Stannade ibland men ville inte riktigt än komma in till K och följa honom...

Bus-killen!

Dag 2 sadlade vi Lillen och lät honom för första gången känna hur sadeln verkligen satt fast på ryggen med tyngd, åtsittande gjord, slängande stigbyglar och allt vad det innebär. Vi lade på sadeln på stallplanen vilket gick suveränt, det har ju jag gjort några gånger förut och han har aldrig brytt sig särskilt mycket. Vi promenerade ner till rundkorallen och jag lät K arbeta med honom eftersom han hade kört dagen innan också, jag ville se hur detta utvecklades. Jag inväntade Lillens reaktion när han blev lös med sadeln på. Jag har alltid undrat om han skulle acceptera den ganska snabbt eller om han skulle försöka få av sig oavsett vad, med tanke på att han inte ger upp i första taget med många andra saker. Först skrittade/travade han runt ett par varv. Sedan satte han igång med bockandet. Jag förväntade mig en evighets-rodeo men till min stora förvåning slutade han nästan på en gång. Tre-fyra varv och ordentligt bockande och sedan var det bra. På så vis tror jag att det är en fördel med att lägga på täcken och dylikt i tidig ålder (som Lillen hade som föl) för de vänjer sig vid remmar, vikt på rygg, spännen och liknande. Det kanske inte blir en sådan stor grej då när sadeln kommer in i bilden.
 
K arbetade med honom rätt länge. Lillen sparkade knappt någonting, trots att det var något helt nytt denna dag. Han bytte varv ganska lugnt och arbetades i alla gångarter (svårt att få honom att skritta dock). Vid den punkten tyckte jag att det räckte, för han skötte sig faktiskt exemplariskt för att vara sadlad första gången och för att ha gått igenom så mycket dagen innan. Varje gång han sprang förbi ingången (vilket bara är två bredare stängseltrådar utan el) så saktade han ner och nosade vid backen. Varken jag eller K tänkte något speciellt på det eftersom han fortsatte i spåret nästan direkt. Men plötsligt, i ett varv, så stannade han helt vid ingången och på en halv nanosekund dök han under med huvudet och rakt igenom trådarna. Han dundrade iväg med sadel på, upp mot stallplan och iväg till hagen där Kajsa och Lonsan stod. Ja, det var ju jävligt dumt. Alltså av oss, inte Lillen. Man måste sluta när det går bra och när det inte har gått för lång tid, även om det inte är perfekt ännu. Man måste uppmuntra hästen till att vilja fortsätta och tycka att det är roligt. Inte få honom att känna att arbetet aldrig tar slut så hans sista utväg är att gå igenom stängslet. Timingen är allt! Han lärde sig en dålig läxa som förhoppningsvis inte kommer att sitta i för länge, det beror på hur vi hanterar detta i framtiden. Jag och K var lite oense om när rätt tid för avslut var, men vi båda var överens om att Lillen nu behövdes tas tillbaka så att vi kunde avsluta passet på ett positivt sätt. Allt kändes såklart väldigt tråkigt, en onödig situation som jag anser att man hade kunnat undvikit utan att göra för lite med hästen. K drev honom lite mer och jag stod redo vid ingången att driva bort honom med mitt rep, eftersom han nu stannade där varje gång och tänkte försöka igen.
 
Efter detta var Lillen så svettig att han verkligen behövde duschas av. Han har aldrig blivit spolad på med vattenslang så jag sa att vi fick ta det väldigt lugnt och pedagogiskt för att inte stressa upp honom. Det gick åt helvete och han slet sig och nästan stegrade. Vi fick ta ett kliv bakåt och svampa av honom istället, vilket också stressade honom mycket till en början. Men tillslut accepterade han det och njöt av det kalla vattnet istället, så lite framsteg på den fronten i alla fall. Den här dagen med Lillen var för mig ett misslyckande. Jag gillar inte att skynda när det gäller hästträning. Absolut ska man inte vara för mesig så att man inte utvecklas något alls, och det erkänner jag att jag har varit med mycket. Men hellre för lugnt än för snabbt. Det gynnar både hästen och människan mest i längden, när man hela tiden bygger upp självförtroendet så inget nytt känns för stort eller för läskigt.
 
Bra saker med dagen:
1. Sadlade Lillen och lät honom reagera till sadeln ordentligt vilket gick väldigt bra, ett stort steg framåt!
2. Att han var så pass lugn och och ostressad i rundkorallen med sadel utan att sparka (tills han fick nog).
3. Att han accepterade svampen med vattnet tillslut.
 
Dåliga saker med dagen:
1. Att han gick igenom tråden och lärde sig att han kan gå sticka när han vill.
2. Hanterandet av vattenslanget och konsekvenserna av det, ännu en dålig, långvarig läxa.
3. Att jag och K var något oklara med varandras olika tänk av åsikter innan träning, vi borde ha diskuterat mer innan så slipper man bädda för trubbel.
 
Och här kommer de allra första bilderna på en sadlad Chinook:
 






Galopperande Kajsa!

Ja, precis som rubriken säger... så har det har hänt en hel del sedan min senaste uppdatering! Jag vet att jag inte håller mitt löfte om att hålla igång bloggen... Denna gång skyller jag på semestertider och resor. Men nu lovar jag på riktigt att uppdatera regelbundet! Främst för att det händer så mycket spännade med hästarna nu och jag vill inte missa att få allt det antecknat och förevigat!

Så, jag kan nu stolt meddela att spärren för Kajsas galopp verkar som bortblåst! K hjälpte mig en dag och tittade när jag red Kajsa samt red henne själv. Han försökte fatta galopp och hon började hetstrava istället som vanligt. Dagen efter försökte han igen och fortsatte driva henne när hon försökta "smita undan". Med hans långa ben och knipande säte som inte gav upp samt drivning på rumpan med ena tygeln och så plötsligt galopperade min vackra, underbara Kajsa. Jag hoppade upp och testade själv och efter mycket envishet gick det för mig med. Lyckan var total!!! Jag har ju galopperat med henne ett par tre gånger i skogen vilket har varit fantastiskt. Men de gångerna var över så snabbt och nu på ridbanan fick jag verkligen känna hennes galopp en längre sträcka. Hon är så lugn, mjuk och lyhörd! För att inte ha galopperats ordentligt på bra länge så tycker jag att hon var kanon på alla sätt och vis.
 
Däremot är det något som känns fel med galoppen. Kajsa vet ju hur man galopperar, hon har ju för tusan tävlats i reining. Det är något annat som är i vägen, kanske mår hon inte bra? Vill inte skylla på något sådant om det egentligen handlar om hennes dåliga kondition eller att jag inte vet vad jag gör, men OM hon skulle ha ont eller liknande så känns det ju inte jättebra att tvinga henne?
 
Vi galopperade några varv runt ridbanan och sedan avslutade vi när det gick som bäst. Efter den dagen har vi ridit flera gånger till på banan och det verkar bli bättre och bättre för varje gång... Fattar galopp nästan på en gång när jag ber om det. Jag nöter in att ställa henne rätt inför galoppen och ibland får vi till perfekta two-track rörelser. Någon som minns hur otroligt svårt jag har haft för two-track/skänkelvikningar genom åren? Övade ju på det som en tok med Cloudy men klarade aldrig riktigt av det. Men med min egna pärla Kajsa så förstår jag det på ett helt annat sätt. Och ännu bättre ska det bli! 

Bild tagen precis innan första ordentliga galoppen tillsammans. ♥
 
Hundarna Duchess & Teddy sprang runt som två galningar på banan under hela passet, vilket jag anser är bra träning för Kajsa, att bli van vid hundar, bus och ljud. Fast en gång blev hon riktigt trött på dem och försökte döds-sparka i farten, sedan fick hon ett mindre utbrott och började bocka med mig på ryggen haha. Lugnade ner sig snabbt dock.
 

Väldigt fint att få hjälp från Kari, alltid lika glad att få arbeta med honom!

Nöjd smula efter givande pass.