Midsommar & High Chaparral

Jag hade en väldigt fin midsommar med vänner och familj här i Holmsånger. Vi hade laddar upp ordentligt med mat, dessert och öl. Spelade musik och kubb. Sjöng och ylade. Vi fyra i det gamla goda bandet/gänget (jag, Johan, syster Fia och hennes Joel) satt ute vid elden till fyra på morgonen. Det är så trivsamt i vår lägenhet i stallet och det var härligt att få vara kvällens värdar för en gångs skull. Detta måste vi göra fler gånger, och förhoppningsvis får vi lite sommarvärme i framtiden.
 



 
Nu till nästa ämne! Denna helg är det High Chaparral & Western Weekend som gäller! Jag och Johan ska bila ner till Småland imorgon och ska för första gången träffa min kära vän Emmy som jag lärde känna genom bloggen för några år sedan. Eftersom hon och killen bor där nere och jag aldrig någonsin varit på Chappen så bestämde vi att nu jävlar ser vi till att ses! 
 
Jag är så himla exalterad! Synd att plånboken ekar tom för tillfället för jag känner på mig att jag kommer att bli grymt sugen på allt fint som säljs där. Hade ställt in mig på att hitta mina dröm-boots men det får bli senare. Är bara så glad att vi ska dit! Vi kommer att bo på campingen som äkta hillbillys haha. Någon som läser bloggen som ska dit? Skriv så kan vi alla ta en öl tillsammans!!!
 
Jag uppdaterar nog lite smått på plats. Jag finns även på Instagram för den som är intresserad. Kristinliddie heter jag där. Nu bör jag försöka sova eftersom vi åker ifrån Gävle klockan sju imorgon bitti. Vi hörs snart!

Två korta ridpass och ett misslyckat rundkoralls-besök...

Igår red jag ut en snabbis på Kajsa medan Johan promenerade med Adolf. Förväntade mig att hon skulle stäva emot en hel del som hon brukar, speciellt nu när de gått på betet några veckor. Men inte då! Det blev den mest positiva ridturen jag någonsin haft med K. Hon stannade inte en endaste gång! Hon var påväg att stanna precis i början när vi lämnade gården men direkt när jag märkte att hon saktade av så skänklade jag på bestämt och sedan blev det inget mer bråk alls, tänka sig! Och hon gick dessutom på grusvägen, snabbt och framåt utan att ömma en gnutta. Vi skrittade längst åkrarna och sedan vände vi. Johan tog en längre promenad med Adolf och jag fortsatte mot ridbanan. Jag har ju aldrig någonsin ridit till ridbanan utan tjafs på vägen. Men nu var hon nästan lite för framåt! Ryckte till en aning när hon gick förbi det otroligt läskiga fotbollsmålet som står på gräsmattan (som vi ridit förbi massvis med gånger utan reaktion) och sedan var det bra. Skrittade och travade på ridbanan. Försökte mig på galopp men det ville hon inte. Jag hade inte tänkt galoppera då jag vet att det faktiskt är för mycket att kräva av henne första ridturen efter betet, otränad och utan upptrappning. Så jag ångrade mig efteråt för det känns som att jag vände om denna positiva tur till något lite mer negativt för henne.


Jag och min pärla!


Vackra vyer över åkrarna.

Idag red jag en supersnabbis på cirka fem minuter. Fick ett ryck när jag kände hur varmt och skönt det var ute och hämtade K direkt från hagen. Band upp henne och borstade, kliade och sprayade. Vanliga rutinen för att hon ska vara så bekväm som möjligt nu bland insekterna. När jag sprayade henne så började hon backa lite sakta som hon brukar göra i hagen. Jag undrade om hon visste att hon var fastbunden. En gång förut så backade hon ju så att repet blev spänt och fick panik så då fick jag lära mig att hon inte riktigt förstår pressure & release på alla fronter. Eftersom jag hade min vanliga säkerhetsknut nu så lät jag henne känna repet spännas åt. Och hon fick panik. Gnäggade till med en ljus, skrikande ton och drog upp huvudet. Jag borde ha gett henne ett par sekunder att försöka lösa det själv men jag hade gjort en slarvig knut som gick upp. Så... dumt nog lärde jag henne att repet släpper genom att hon drar. Idiot-jag. Samtidigt får man ju själv lite panik och tänker överlevnads-tankar i stundens hetta.
 
Mitt normala jag skulle ha fått lite kalla fötter här och struntat i ridturen. Men nu kände jag att vad fan, gör jag det till en stor grej så gör också K det! Så jag tog en djupt andetag, slappnade av i kroppen och fortsatte som att ingenting hade hänt. Idag red jag med barpackapaden istället för sadel. Underbart att rida i barpackapad! Kanonbra balansträning. Välbehöveligt, för jag märkte hur kass min balans har blivit de två senaste åren. Först ville inte K alls gå framåt eller mot ridbanan. Jag var på henne direkt men kände hur mycket mer osäker jag var när jag inte hade säkerhet med stigbyglar, djup sits och sadelhorn. Men då ändrade jag attityd ännu en gång och tänkte att K vet ju inte att jag sitter mer osäkert barbacka, så varför skulle hon jävlas med mig mer än vanligt om jag säger ifrån nu? Och skulle jag ramla av så är det bara att sitta upp igen, ingen big deal. Måste lära mig att det inte är en sådan jävla big deal med allt jag gör! Jag fick backa K en del på vägen mot ridbanan. Tillslut gick det mer mycket bestämd skänkling och tanke. Kom ner på ridbanan (där hon aldrig får för sig att stanna) och där skrittade vi runt mestadelen av tiden. Vilken otrolig skillnad med barbackapaden. Alla hjälper känns så mycket tydligare och K reagerar på sekunden! Inte en massa tjocka läderremmar i vägen. Endast mina ben och fötter mot hennes mage så jag kan riktigt finslipa rörelserna. Mot slutet travade vi också ett par varv och jag var förvånad över hur snabbt balansen kom tillbaka. Mitt sits i trav barbacka kändes så mycket mer stabil än i sadel. Övade också mycket stopp vilket också gick galant, nu nästan tvärnitar hon från trav när jag ber om det. Avslutade när jag kände att jag verkligen hade henne med mig.
 
Släppte K i hagen och tog istället ut Lillen. En bil kom åkandes snabbt på gården och jag tänkte att jag skulle gå lugnt bredvid honom och inte ens märka av den, för att se om han reagerar något. Då bilen kom i hög fart och väldigt nära så hoppade han någon meter bortåt. Men jag behöll lugnet och fortsatte gå utan att stanna, fast jag kände mig lite nervös. Band upp honom och tog hovarna, kliade och sprayade. Gick sedan till rundkorallen och tänkte att han kunde få beta lite av det höga fina gräset som vuxit där. Alltså inget arbete och inga krav, bara en chillstund i rundkorallen med mig närvarande, så den platsen inte blir så laddad inför framtida arbete. Men det gick inge bra alls. Lillen (och jag) hann bli något uppjagad från bilen och precis när jag släppte honom lös i korallen så hördes världens brak från skogen på andra sidan grusvägen. Något stort djur var där och rasslade omkring. Lillen stirrade och blåste upp sig. Började trava omkring och kunde inte alls slappna av som jag hade hoppats på. När han väl lugnade ner sig och smakade på gräset så började vår hund, Adolf, att skälla som en galning genom fönstret där han hade fått syn på oss. Då blev Lillen ännu mer spattig och jag kände att jag inte ville ge mig in på det äventyret djupare just då. Så när han kom till mig självmant tog jag på honom grimman och gick tillbaka till hagen. När vi gick förbi fönstret där Adolf stod och skall så andades jag djupt för att lugnet skulle smitta av sig på Lillen och det verkade fungera för allt han gjorde var att titta. Sedan var det bra.

Foderbordspyssel

Har spenderat halva dagen med att mocka runt och under foderbordet. Det har varit en härlig blandning av lera, hö, skit och piss. Både nedtrampat och knöligt. Det syns inte så bra på före-bilderna, men det har varit riktigt mycket och ett helvete att få bort. Men tillslut så! Nu ska marken få torka över sommaren och till hösten ska jag lägga ett ordentligt gruslager. Jag försöker att vara noga med att ta hand om marken när mina hästar går ute dygnet runt. Speciellt runt foderbordet och liknande platser där de är mestadelen av tiden. Då vill jag inte att de ska stå i ett sunkigt och blöt skitunderlag och öka risken för röta.
 
Denna sommar har jag ganska mycket att hinna med vad gäller lösdriften. Foderbordet är inte färdigt som ni ser, taknocken och alla kanter ska kläs i bakar och göras tjusiga. Sedan ska träet oljas. Samma sak gäller ligghallen, plus att jag ska justera plasttaket.

FÖRE:



 
EFTER:
 



Hade det bästa sällskapet man kan ha under arbetet:

Kajsa 7 år!


Samma dag som vi tog hem hästarna från betet så fyllde Kajsa hela sju år! Officiellt vuxen och färdigvuxen! Min älskade, vackra, bruna och något runda quartertjej. Självklart kan man aldrig välja mellan sina två hästar och jag vet att jag ger mina två samma komplimanger om och om igen... Men så är det när man känner en sådan gigantisk kärlek till dem. Grattis till Kajsa - RED HOT CATALYSATOR - som blev sju år gammal den 07/06/2014! ♥
 
Se så fin hon är i sommarpälsen. Hennes färger och de såkallade trivselfläckarna kommer fram och hela hon ser så pigg och fräsch ut. Älskar mina pållar i vinterlurvet men det är ändå något speciellt med sommarpälsen.

Maniska, slickande hästar...

Tog hem hästarna i lördags. Promenaden gick bra, jag längst fram med Lillen, Lotta i mitten med Lonsan och Johan längst bak med Kajsa. Tvärtom-rang alltså hehe. Väl på hemmaplan fick de en salt/mineralsten som de blev helt besatt av, precis som jag räknat ut. Deras kroppar måste verkligen ha skrikit efter innehållet. K lät självklart ingen komma i närheten av henne och stenen, så jag lade till slut ut en till så att Lillen och Lonsan slapp vänta. Naturlig rangordning i all ära, men nu när de haft salt- och mineralbrist känns det taskigt att låta resten vänta och vara frustrerade. Undvika onödigt bråk dessutom.

Hästarna har nu slickat två dagar oavbrutet. Till min stora lycka hade de druckit upp hela baljan med vatten. Första gången de har varit törstiga sedan vi släppte dem på betet! Så mycket vätska i det nya gräset. Men jag gillar när de får i sig rent, gott och svalkande vatten också.

 
 
Såhär kan det se ut när Lillen har försökt smyga sig på stenen rätt länge och K tillslut får nog:

Vackra varelser fria på sommarbete

Film från när vi släppte hästarna på sommarbetet. Välj HD och njut av Thomas Newmans magiska musik och den vackra synen av dessa fyrbenta, galopperande, kraftfulla, harmoniska, energigivande djur...

Trötta gänget

 
Gillar att anlända till sommarbetet och se flocken vila tillsammans. Härlig syn. Kajsan tar en för laget och håller vakt... livet som flockledare är tröttsamt. När jag tog denna bild hann Lillen resa huvudet men tidigare låg han helt platt mot marken. Trodde att han hade kolat vippen först innan jag hörde hans högljudda snarkningar. Gamla Lonsan är så söt, ser lite ut som en giraff haha.

Bortglömd födelsedag - ledsen Lille

Dagen jag upptäckte Lillens sårskador så tyckte jag ju att han var lite nedstämd, vilket jag tänkte kunde bero på både hettan och skadan. Men sent på natten tittade jag av en slump över hans registreringspapper (som väntar på att bli ivägskickade) och upptäckte till min stora förskräckelse att det var Lillens FÖDELSESAG den dagen! Det vill säga den 21 maj. Inte konstigt att han var deppig... Han var inte bara skadad utan dessutom hade hans värdelösa matte totalglömt hans födelsedag och gav honom inga extra-kliningar i öronen! Som tur var hade han fått lite kornkross tidigare under kvällen i samband med Arnica-pillren. Så lite speciell var dagen ändå haha.

Min Chinook - som fortfarande är ung nog att kallas Lillen - blev den 21 maj 2014 exakt fyra år gammal!
Min älskade, vackra paintkille. ♥

En skadad trubbelsökare

Hästarna har släppts på sommarbetet och har nu gått där i ett par, tre veckor. Att släppa hästar på sommarbete är definitivt en av de bättre stunderna i livet. Vilka kraftfulla varelser. Jag har tänkt att ta hem hästarna snart för att jag inte ska tappa ridandet med K. Hon är redan stor och tjock från både vinter och betet. Dessutom ska det ju hända en massa spännande med Chinook denna sommar! Medan de har varit på betet har jag ändå gjort lite nytta med Lillen. Vi har promenerat långt och till ett ställe han aldrig har varit på förut och han var så duktig. Utan Kajsa dessutom. I hagen har jag gjort lite rep-arbete med honom och liknande. 

Planerade en dag att ta hem honom och sadla honom i rundkorallen. Men när jag kommer till hagen får jag istället se att han har skadat sig. Ganska stora skärsår på alla fyra ben. Vi har kommit fram till att han måste ha sprungit in i ett av de få stenrasen som finns på betet... Oändlig öppen mark, men C ska självklart in där det är knöligt att gå... Som ni kanske minns skar han sig också på något förra hösten. Bara han som lyckas. Kajsa unviker trubbel, så på det viset är det bra att hon är trök-tanten som inte gillar att busa.
 
Jag tänkte visa er bilder på såren och berätta det har läkt under den veckan som gick. VARNING FÖR KÄNSLIGA!

Såren var inte djupa som tur var, med tanke på alla leder och senor som finns i närheten. Bakbenen var de ytligaste där endast rosa skinn var framme. Där har redan pälsen växt ut nu. Hans vänstra framben hade lite mindre skrubb- och skärsår, ett som satt riktigt nära hovkanten men det har läkt helt. Däremot har det blivit lite komplikationer på hans högra framben. Där hade han det största såret till ytan, i fram precis under knäet. Först var vi alla så lugna för det hade redan blivit en sårskorpa dag 1 och såg ut att växa ihop fint. C var inte ett dugg halt och hade ingen feber. Han var sitt vanliga glada jag, bara en aning slö på grund av värmen (detta var typiskt nog under de två 30°-dagarna). Jag gav honom Arnica i pillerform på kvällen. 
 
En eller två dagar senare var det svullet på insidan av benet, alltså till höger om såret. Så hade också sårskorpan brutit upp en aning. Jag var ute med hästarna i sommarbetets stora skogsparti och pysslade om dem. Då snubblade Lillen till på en stubbe och då började det rinna vätska ur såret i fram. Den lilla svullnaden på insidan var alltså där all sårvätska hade legat och tryckt. Jag petade försiktigt på svullnaden och då kom det en massa. Så jag hjälpte till att tömma med inte överdrivet, det är bäst att låta kroppen sköta det den kan själv. På kvällen tvättade jag rent med desinfekterande svamp för att inte riskera infektion i värmen. Lillen var fortfarande glad och nu riktigt pigg igen, skönt att få ut allt.

Översikt dag 1; höger framben (vänster framben är inte med på dessa bilder eftersom såren var så små), och båda bakbenen (hans vita strumpor):


 
Det gick ett par dagar och jag fortsatte övervaka och ta temperatur. Gjorde rent om det behövdes men såret hade redan växt ihop igen. En dag kom jag ut och fick se en gul-röd böld sticka ut från samma ställe där svullnaden med sårvätskan hade varit. Lillen reagerade inte alls när jag klämde och kände. Böldens hinna var liksom väldigt tjock och stark så det gick inte att rubba den, och jag ville heller inte ta hål på den. Fick tips om att lägga en kompress dränkt i sprit runt för att spriten drar ut varet, utan att man behöver öppna bölden. Rådfrågade med veterinär och de tyckte att det lät som en bra idé. Så på kvällen hjälpte Johan mig att hålla Lillen medan jag lindade hans ben, första gången jag någonsin lindar ett hästben... Haha, jag borde ha lindat hela vägen ner till hoven för såsom jag gjorde satt den inte kvar länge. Lillen rejsade omkring i hagen med lindan och ett par timmar senare hade den glidit ner helt. I samband med detta fick han Calcarea Carbonica.
 
 
 
En suddig lillkille som var rätt skeptisk till benlindan.
 
Eftersom det inte gick så bra med kompressen så baddade jag istället bölden med sprit de kommande två dagarna och den blev mindre och mindre. Den liksom skrumpnade ihop som ett russin och blev mörk. Till slut var det helt platt där bölden hade varit, förutom att han fortfarande var lite svullen runt om.
 
 

 
Såret i fram på benet (som hade läkt ihop efter vätske-tömmningen) öppnades igen för att byta ut skorpan. Så i någon dag har det nu varit färskt blod, men väldigt rent, platt och fint. Det är ingenting kvar av bölden utan det är också bara en platt och jämn skorpa. Det är bara lite kvar av svullnaden runt om och benet från knäet till hoven är fortfarande lite varmt. Men enligt veterinären kan det ta lång tid innan svullnad och värme går ner, så länge har inte är halt eller har feber. Vilket han inte har. Så älskade Lillen mår så bra så.
 

 
Jag kommer att fortsätta fotografera läkningsprocessen och uppdatera om den!