Ridbanan, skogen och rundkorallen

Vilken underbart vårig och produktiv dag! Direkt när jag vaknade tog jag Adolf (hunden) och åkte iväg till havet här i Furuvik. Där fick han bada och jag njöt länge i solen, en perfekt start på dagen. När jag kom hem igen gjorde jag i ordning frukost och åt den i bilen påväg till hästarna, jag ville inte missa en minut av solskenet och värmen. Väl ute på gården hämtade jag Kajsa på en gång, sadlade och skrittade iväg till ridbanan. Hon försökte som alltid vika undan vid ingången, men nu behövde vi bara tjafsa i en halv minut istället för fem som det brukar vara. När vi väl kom ner på ridbanan blev hon lyhörd och följsam som alltid, det är bara den där biten till banan som hon ska testa mig på haha... Eftersom det var ett tag sedan jag red nu så skrittade jag länge, böjde hals och flyttade rumpa åt båda hållen. Travade ett par volter. Sedan kände jag att det var dags för oss att rida i skogen på egen hand.
 
Red en bit på grusvägen ifrån gården. Kom till en plats där det går en traktorstig in i skogen åt vänster och en mindre grusväg till höger där man tillslut hamnar på ett mindre gärde. Jag ville rida in i skogen och Kajsa har alltid varit positiv till det förut, men nu ville hon inte. Det kändes helt omöjligt att få henne att gå framåt. Däremot ville hon själv in på vägen mot gärdet. Sådana här situationer tycker jag är svåra... För min del spelade det inte så stor roll vart vi red och jag tänker att om Kajsa hellre vill åt ett annat håll (som inte är hem) så provar jag gärna det. Men samtidigt så vet ju hon att hon vinner när hon testar mig på detta vis, vilket saboterar för ledarskapet och vänskapen i längden. Så jag tänkte att vi kunde mötas halvvägs... Jag red bortåt, förbi båda vägarna. Efter ett tag vände jag henne och gjorde lite olika svängar och böjningar för att få henne att tänka på annat. Sedan svängde jag in tydligt på vägen mot gärdet som att det var mest min idé. Båda var nöjda, men nästa gång ska jag möta problemet bättre och hitta en lösning så hon inte kommer undan alls.
 
På gärdet skrittade vi bara ett par varv innan vi vände tillbaka mot gården. För första gången kände jag att Kajsa inte var lika positiv och framåt till uteritter som hon han varit tidigare när jag har haft någon med mig gåendes. Jag tror inte att hon känner sig lika trygg med bara mig, och målet är ju att jag ska vara den mest trygga personen i hennes liv... Så där har vi massor att arbeta med. Vi kom till gården och jag tänkte att vi kunde ta en snabbis på ridbanan igen. Kajsa totalvägrade att gå den vägen. Då fick jag nog och kände att det var dags för markarbete och riktigt tydligt ledarskap. Lerig rundkorall eller ej, jag skulle dit och reda ut ett och annat. Till min stora lycka var rundkorallen nästan helt torr! Och dessutom skapligt jämn också, så himla härligt. Jag släppte Kajsa lös och lät henne undersöka det nya området (hon har ju varit där förut men det var länge sedan nu och jag har aldrig någonsin arbetat med henne på riktigt i rundkorallen).
 
När hon hade gjort sig hemmastadd så tog jag ut henne på volten i skritt. Hon ville gärna hålla sig nära mig och gillade inte idén av att behöva gå ända ut i spåret, men det förbättrades ju längre vi höll på och ju mer jag var på henne. Röstkommandot "trav" har hon lärt sig bra, hon travade så snällt när jag bad henne. Efter något minuts travande tyckte hon att det blev jobbigt och strök öronen bakåt och skakade på huvudet lite hotfullt. Sedan vände hon in rumpan mot mig lite lätt och sparkade. Då gick jag på henne på en gång med hela min kropp och svingade ledrepet/repgrimman mot henne. Hon gick då ut längst ut i spåret. Hon försökte skrämma mig gång på gång men det var inga svårigheter att ge tillbakaSkillnaden mellan Kajsa och Lillen här är att Lillen går emot mig väldigt nära och sparkar högt, han har världens energi och kan bocka förevigt. Med honom tar det lång tid innan han tröttnar och accepterar. Kajsa är en stillsam häst som inte är så mycket för att busa (förutom några få vår-busryck), och dessutom är hon i väldigt dålig kondition. Så att arbeta med henne i rundkorallen kändes roligt och inte så fasligt utmanande.
 
Hon galopperade runt efter att jag hade jagat ut henne, fortfarande med aggressiva och hotfolla språng. Då och då saktade hon av till trav för att hon är så otränad, och då testade jag att göra pussljud för att få upp henne i galopp igen. Det fungerade ypperligt tillsammans med en lätt repsvingning. Så förhoppningsvis kan jag göra galopp-röstkommandet så ingrott i henne från marken, att hon sedan har lättare att förstå det från ryggen. Pussljudet är ju inget nytt för henne eftersom hon har tränats och tävlats av westernryttare, men hon kan behöva en reminder. Vi bytte varv, gick från galopp "Pussljud" till trav "Traaav" till skritt "Mmmm" till att stanna "Whoa". Hon jobbade på riktigt bra mot slutet och när hon följde efter mig som en svans kände jag att vi var klara för dagen. En riktigt lyckad första session i rundkorallen med min fina tjej!
 
Så bara måste jag berätta en lustig grej som hände idag... Jag släppte ut Kajsa i hagen och tog ut Lillen för att rykta honom vid tie-posten utanför stallet. Han skötte sig kanon och lyfte alla hovarna när jag bad honom, till och med under tiden gårdens två hundar sprang omkring vid honom. Men tillbaka till ämnet... Plötsligt hörde jag hur det skrapar till bakom oss. Vid släpkärran (utanför hagen) står Kajsa och smakar på plåten, för att sedan börja äta gräs nedanför. Lillen var lika förvånad som jag. "Hur kom du ut då?" frågar jag och ser mig omkring. Då upptäcker jag att ena ingången till hagen är helt öppen haha. Travhästarnas ägare hade ju tagit in Lillen när jag red ut på Kajsa, och då lämnade hon den ingången öppen och trodde att jag skulle släppa in Kajsa där och då självklart stänga efter mig. Jag är van att släppa ut hästarna i en av ingångarna längre ner mot ligghallen. Haha, jag kunde inte hålla mig för skratt. Kajsa var så lugn och höll sig vid oss, Lillen var lika lugn han. Jag släppte ut  Lillen i hagen så att jag kunde ta hans grimma, så fångade jag in Kajsa. Inga konstigheter, hon verkade inte ens ha uppfattat att hon var utanför hagen. Min söta häst. ♥
 
Jag hann även med lite flyttförberedelser idag, jag tömde hela tvättrummet och gjorde ren väggarna och golvet. Det tog sin lilla tid men så otroligt skönt att ha det färdigt! Nu ska jag bara kånka in tvättmaskinen igen, det var inte lätt att få ut den...
 
En bild från i höstas, men såhär såg vi ut idag.

Senaste nytt

En uppdatering om det senaste för mig och hästarna...
 
• Rundkorallen har börjat torka upp så snart kan jag äntligen arbeta hästarna där! För att jämna till marken funderar jag på om det går att harva jorden, bra idé i teorin i alla fall...
 
• Pälsfällningen har officiellt startat. Det är så häftigt tycker jag, från att de inte fällde ett enda hårstrå den ena dagen, till att fälla stora pälstussar den andra. Exakt samtidigt för båda två. Fascinerande! Så nu börjar perioden av hästhår på alla klädesplagg man äger. Jag ska hjälpa dem på traven så mycket som möjligt genom att grooma ordentligt varje dag.
 
• Jag är så otroligt ridsugen och nu var det ett tag sedan. Direkt när solen och värmen kommer så vill jag inget annat än sitta i sadeln. Anledningen till varför jag har haft fullt upp och inte kunnat ridit så mycket förklaras i nästa punkt.
 
 Jag och Johan flyttar ut till gården om cirka två veckor. Ja det är sant!!! Helt fantastiskt! Ord kan inte beskriva hur mycket jag har längtat och hur bra jag vet att detta kommer att bli. Hur länge vi bor där där är en annan femma men nu vill jag bara göra det bästa av nuet och njuta till fullo. Just nu packar/rensar/kastar/städar jag konstant så mitt liv ser ut ungefär såhär nu: Vakna, äta, gå ut med Adolf, packa, tvätta, städa, gå ut med Adolf, åka till hästarna, gå ut med Adolf, packa, jobba sen kväll, gå ut med Adolf, sova.

Free

 
En deppig dag som denna tittar jag på gamla videoklipp från i somras och längtar tillbaka. Så vackra mina hästar är. Ännu vackrare när de är på sommarbetet med oändliga ängar runt omkring sig. De är alltid så fria där.