Besök av veterinären, läskig ögonskada!

När jag kom ut till hagen idag så hade Lillen öga inte bilvit bättre. Det kändes mer stängt och svullet så jag ringde veterinär direkt. En timme senare var hon ute och behandlade Lillen, och jag är så glad att jag tog ut henne! Usch, att ens tänka på konsekvenserna annars. Jag tog ut Lillen i stallgången och veterinären började med att kolla hjärta, temperatur (ingen feber) och ögonens reaktionsförmåga. Pupillerna var samma storlek och som tur var hade ingenting påverkat hans syn. Sedan fick Lillen gå in i boxen igen där han fick lugnande och smärtstillande. Ett snabbt stick i halsen han knappt hann reagera på. Sedan började han genast gunga och hänga med huvudet, det gick så otroligt snabbt! Han nästan trillade innan han lyckades balansera upp sig, hans små framben stod i kors. Jag fick världens mamma-hjärta-känslor för han kändes så ynklig och liten.
 
Vilket mirakel-medel lugnande är alltså... Hon fick gröpa och pilla i hans öga hur mycket som helst och han brydde sig eller märkte ingenting. Hon sprutade i någon slime-grön vätska som kollade att hornhinnan och ögongloben var okej vilket den var, lättnad! Samtidigt placerade hon en massa plast/papperslappar i ögat så han såg riktigt konstig ut där ett tag. Efter detta började hon rengöra såret för att se hur det egentligen stod till... Och fy vad läskigt det var! Det som vi trodde var ett ytligt skrubbsår visade sig vara ett 2 centimeter djupt sticksår!!! Veterinären hade som en tjock ståltråd som hon vispade omkring med i såret för att avgöra bredden, djupet och så vidare. Hon visade långt in tråden gick, ända in till skelettet där det blev alldeles stumt! Älskade Lillen, hur lyckas du med allt egentligen??? Sådan jäkla tur att det sitter där det sitter, och inte en halv centimeter mer åt höger så det penetrerar själva ögat! För nu sitter det precis bredvid men ögongloben är orörd.

Hon sprutade med en massa rengörande lösning flera gånger inne i hålet för att få ut eventuell smuts och rester av föremålet som stack honom. Torkade runt omkring och avslutade med en antibiotika-salva som hon lade längst tårkanalen och i hålet. Såret blev riktigt klart och fint och hon sade att jag borde se skillnad på en gång, att jag inte borde behöva torka upp mer rinnande var framöver, detta ska ha fått ut det lilla som var infekterat. Men nu kommer det här med sticksår som är så svårt - det ska läka inifrån och ut och därför ska man hålla det öppet och rengöra så att det inte läker på en gång. Men det är inte det lättaste när hålet fylls upp av läkande vätska och vill sluta igen sig själv! Och Lillen tycker inte att det är så skönt när man slår hål i hinnan, det minns jag väl från hans sticksår på benet i somras.

Hans behandling blir denna antibiotika-salva 2 gånger om dagen i 10 dagar. Utöver det en pasta som är antiinflammatorisk och smärtstillande, som jag kan ge i maten för hästar tycker tydligen att den smakar ganska gott (underlättar en hel del!). Det får han en gång om dagen fram till söndag. Samt rengöring och sprutande av koksaltlösning eller liknande preparat. Nu fick även både Kajsa och Lillen påbörja sin grundvaccination för stelkramp och influensa. Det var tänkt att jag skulle göra det så fort vi hade landat på nya gården, men i och med att jag ändå pröjsade för att ta ut veterinär idag kunde jag lika gärna få det gjort för både Kajsa och Lillen. Dessutom för stor risk för stelkramp med detta sår. Vaccinationen gick också så himla snabbt att jag knappt hann reagera! Tog på Kajsa grimman och förberedde mig för värsta processen med sprutor och tejp hit och dit. Veterinären gick fram och stack henne snabbt med en pytteliten spruta och gick därifrån. Jag ba: "Okej nu håller jag henne då, vi är redo!!!" och hon ba "Jag har redan vaccinerat henne"... Jag hänger inte med i den moderna hälsovårds-värld.

Saker som känns bra:
1. Jag tog detta på allvar och tog ut veterinär på en gång vilket jag är så glad över nu på efterhand!
2. Det kändes så betryggande med en kunnig, riktig doktor. Hon var så noggrann, lugn och duktig.
3. Även Lillen var duktig. Min älskade plutt tog allt så bra och kvicknade till snabbt efter att veterinären åkte!
4. Prognosen ser bra ut, hon tyckte inte att penicillin vad nödvändigt och sade att detta bör läka fint.
5. Lättnaden att både hästarna är vaccinerade! Nästa gång blir om en månad när vi har kommit till rätta på nya gården.

Saker som känns mindre bra:
1. Oroad över att detta behövde hända just NU så nära in på flytten. Undrar hur det kommer påverka Lillen med transport-lastning, resan och allmänt mående de första dagarna på nya stället.
2. Fattig... såklart värt det för Lillens skull men det kunde som sagt inte hända vid en sämre tidpunkt.
3. Mitt under Lillens behandling blir Kajsa dålig i magen i boxen bredvid. Fyra stycken lösa högar fick hon ur sig från ingenstans. Varför hände det nu plötsligt? Det var innan hon fick vaccinet så det kan inte ha med det att göra. Ännu en sak att oroa sig över...
4. Det blir ett hektiskt hästschema då Lillen behöver mycket tillsyn och behandling de närmsta tio dagarna, vilket innebär att jag måste åka till stallet två gånger om dagen när vi har flyttat. Det är en bit att åka och samtidigt kommer vi ha KAOS hemma under flytten.

Efter rengöring av sårfickan, nu syns det tydligt att det handar om ett sticksår och inte ett sketet skrubbsår!

Johan hjälpte mig med Lillens kvällskur av rengöring och antibiotika. Nu hade hålet fyllts upp av vätska men det var inte lika tjockt sekret och det hade inte heller runnit så mycket längst tårkanalen. Blev ändå lite fundersam och hörde av mig till veterinär eftersom hon sade att det bör inte fortsätta komma sekret alls nu. Men vi kom fram till att avvakta, hålla kontakten och så länge det går att rengöra och hålla såret öppet så borde det vara lugnt. Det var inte lika lätt att hantera Lillen nu när han var helt vaken och rejält trött på allt pillande i hans öga, men jag tyckte han skötte sig fint ändå. Först rengjorde jag runt om ögat och tog bort det lilla som hade runnit med koksaltlösning på bomullslappar. Sedan försökte jag lägga antibiotika-salvan längst tågkanalen på det viset som veterinären visade mig, INTE så lätt kan jag säga! Skitsvårt att öppna hans starka ögonlock och när man väl lyckas med det så rör han sig hela tiden. Man vill ju inte peta ögat med tuben så det gäller att vara försiktig. Däremot gick det jättebra att klämma in salvan i själva sårfickan, det trodde jag inte.
 
Hoppas hoppas hoppas att det ser bättre ut imorgon. Lillen hade i alla fall båda ögonen nästa lika öppna nu så det borde ju inte bli värre i alla fall. ♥

Storshopping!

Inför nystarten för mig och hästarna har jag handlat alla grejer vi behöver och saknar i den nuvarande kollektionen. Saker från Granngården, Börjes Tingsryd, Hööks och Biltema. Ursäkta för den kassa bildkvalitén men bättre än såhär blev det inte på kvällskvisten i värdelös belysning:


Översikt!


Gummibalja med gummihandtag. Älskar att ge hästarna mat och gotta i dessa just för att de inte har någon metall på sig överhuvudtaget de kan fastna i. Lätthanterliga, ofarliga och slittåliga. Två stycken rotborstar, svett/vatten-skrapa, extra hovkrats, man&svans-borste, gummikarda och ryktsten. Två stycken stora svampar till tvätt, borste till hink-rengöring samt Renons Man & Svans-spray. Tycker den är väldigt bra för att reda ut hårsvallen med och håller dessutom länge. Till de tillfällena när kokosnötoljan inte lyckas med hela jobbet!


Gummibalja #2, de måste ju ha varsin. Två stycken vanliga grimmor till transporten, termometer (samt andra första-hjälpen-artiklar som inte finns med på bild), longerlina. Easy Measure-band så jag kan hålla bättre koll på hästarnas vikt och hull. Hovrasp, den billiga varianten från Hööks, men den duger bra till mina underhållsverkningar. Och två stycken Kolla Masken. Imorgon ska jag skicka träckprov och sedan avmaska (om nödvändigt) innan vi kommer till nya stället. Nu jäklar ska det bli ordning och hälsa för mina pållar!

Fodertunna som nu håller min lusern som jag ger någon gång ytterst sällan, när jag känner att det behövs eller när de förtjänar extra gotta. Foderskopa och två stycken vanliga grimskraft med panikhake, till de vanliga grimmorna. Vilkt skit-rep! Helt ihåligt! Men det fungerar de få gångerna jag behöver dem. Sist men inte minst, två stycken vinter/regn-täcken! Det är bara ett på bilden då jag har skickat tillbaka det ena för storleks-byte. Mer om täckena i nästa inlägg. 

Nytt kapitel

Om en vecka flyttar jag, Johan och hästarna. Det blir inte det stället jag skrev om för några veckor sedan, utan ett annat. En gård med ridhus, stor ridbana, flera lösdrifter och stall. Jag hoppas det blir bra! Kajsa och Lillen kommer gå tillsammans i en hage med fyra stycken uteboxar. Kanske utökas flocken lite senare men det blir bra att låta hästarna öva på att stå ensam någon halvtimme medan jag rider eller pysslar med den ena. Jag kommer stå på lösdrift-inackordering med full service och åka till hästarna nästan varje dag men nu kan jag fokusera mer på träningen. Det enda jag sköter själv regelbundet är att mocka i min egna lösdrift samt stalltjänst ett par tillfällen i månaden. 
 

Ögonskada

Gissa vad? Lillen har skadat sig igen. Helt seriöst, vad är det med denna olycksdrabbade häst? Det måste ju ha att göra med att han är låg i rang och ett jävla busfrö som ska utmana ödet hela tiden, med de högre hästarna. De senaste dagarna har han börjat kaxat upp sig mot Sture rejält (den största hästen). Han stegrar, biter, sparkar och jagar honom på ett icke-busigt vis. Jag tror att han börjar komma i åldern och försöker klättra i rang.
 
Nu till dagens skada. Ögat denna gång, inte kul alls! Igår kom jag ut och såg att han var svullen precis under ögat. Precis på underkanten av ögat, i yttre hörnet, hade han som ett avlångt skrubbsår/skorpa på en halv centimeter drygt. Däremot var det mer på utsidan än på insidan vid de känsliga slemhinnorna. Han ville gärna inte att jag tog runt och på ögat men var annars pigg, glad och åt lika friskt som vanligt. Så jag avvaktade. Idag när jag kom ut i det pissiga vädret så hade svullnaden gått ner nästan helt men det var tjockt, gult äckligt serket i ögonvrån, den främe/inre, alltså motsatta sidan av själva såret. Då tog jag in honom i stallet så jag kunde rengöra och titta ordentligt.
 
Ringde olika veterinärer som sade att jag skulle försöka avgöra sårets dimension och placering, för om det är ytligt så är det ingen större fara men har det skurit hornhinnan eller liknande, ska det behandlas snarast för att det inte ska bli värre. Fick råd om koksaltlösning och ordentlig rengöring. Så det gjorde jag i ordning och tog hjälp av Johan när han kom hem. Lillen var sååå duktig! Trots att Kajsa & S stod ute i hagen och gnäggade (Lillen hade Lonsan och hingsten som sällskap i stallet men han är ovan att vara ifrån syster K) och trots att han inte ville ha någon i närheten av ögat så lät han mig badda och göra fint.
 
Försökte öppna hans ögonlock för att se hur långt in såret gick men han hade för starka ögonlocks-muskler haha. Men vi lyckades se vilket skick såret är i. Ser ut som ett litet skrubbsår eftersom det har lagt sig en skorpa över och sekretet som "rann" från ögat var sekret från själva såret som hade glidit längst nedre ögonkanten. Jag kunde lätt badda bort skorpan men vi lät den vara så det fick chans att läka. Fina Lillen stod helt stilla, lite obekväm men lät oss pilla. Nu ska jag fortsätta rengöra med jämna mellanrum då sekretet kommer tillbaka till övervrån. Så får vi hoppas att det inte har blivit värre imorgon, i sådana fall tar jag ut veterinär direkt. ♥
 

Att älska hästen för den den är

Har tänkt på en sak mycket den senaste tiden och det är att älska någon för vem/vad den är. I hästvärlden verkar det sällan gälla och det normala är att förändra hästen till något vi människor behöver och mår bra av. Till exempel täcken, luvor, perfekta svansar och glänsande päls. Innan det blir något missförstånd så vill jag säga att jag absolut inte är emot täcken eller rena, skinande hästar. Faktum är att hjälpmedel ibland behövs, speciellt i Sverige och andra vinter-halva-året-länder på jordklotet, som hästar i vissa fall till och med skulle må sämre utan. Det är lätt att se på Natural Horsemanship-videos på YouTube inspelade i Arizona och tänka att om inte de behöver täcken på sina hästar så behöver inte jag det heller. Vilket då blir problematiskt med tanke på klimatskillnaden. Det där med ett kritiskt öga och bilda sina egna uppfattningar...
 
Jag förstår också känslan av att vilja ha sin häst ren och fin. Det är också något som främjar hästen när man dagligen visiterar dess kropp och man lättare kan hitta sår, svullnader och ömma punkter. Pälsen mår bra av att bli borstad, uppruggad och hästen får hjälp på traven när det är dags för pälsfällning och så vidare. En genomborstad svans och man gör en bättre piska för flugor, när håren är spridda och täcker större yta. Däremot tycker jag att det finns en gräns mellan vad vi gör för hästens skull och vad vi gör för att tillfredsställa våra egna sinnen. Och då kommer vi tillbaka till det här med att älska hästen för den den är.  
 
Hästen har, mer än något annat djur, blivit levande dockor för oss människor. De ska kläs upp i regnbågens alla färger, vara trimmade, pälslösa, lackade och till och med sminkade ibland. Det finns tyg och olika skydd att sätta på nästan varenda kroppsdel på hästen. Det är vintertäcken, stalltäcken, transporttäcken, regntäcken, vindtäcken, flugtäcken, sommartäcken, ridtäcken, undertäcken, fin-inför-besök-täcken. Mössor, hovlack och glittrande sprayer. Alla dessa saker är nödvändigtvis inte dåligt för hästen, men mycket av det är onödigt. Då kanske man tänker att om hästen inte tar skada av det, vad spelar det för roll? Då vill jag säga att det spelar roll, för man lär sig inte älska hästen för den den är. En häst i sin mest naturliga form är lerig och lortig. Den får gräs- och kissfläckar. På sommaren kan hovarna och nagelbanden se torra och trista ut. Svansen slits för att den uppfyller sin funktion och det "fula" skägget och känselhåren finns där för en anledning. Men vi ska ändå fortsätta att förvandla hästen till något som inte existerar. För mig hör det här ihop med det själviska tänkandet gällande första pris i en tävling och prestige. Hästen betalar, inte du. Vi ställer aldrig frågan "vad vill min häst?".
 
Kan man älska sin pälsboll hur den än ser ut så inser man snabbt hur mycket pengar man bara kastar i sjön, för något som hästen inte ens uppskattar. Så även om den inte skadas av mössorna och balsam-inpackningen så tror jag ändå att de skulle hellre vara utan något som tynger ner, är i vägen, tar bort hörsel eller möjligtvis kan klia i pälsen. En häst vill ju bara vara en häst. Vilken gigantisk marknad hästsport egentligen är, och då är en enorm del bara accessoarerna!
 
Det är som sagt inget fel med att vilja ha sin häst ren och fräsch och göra den extra fin inför tävling. Men många spenderar så lång tid varje dag med att tvätta, borsta, spraya, gnida och lägga täcken, och så fort hästen kommer ut i hagen och rullar sig hör man "MEN ÅÅÅH VAR DU TVUNGEN?!". När jag har kämpat med att få mina hästar rena så blir jag aldrig irriterad när de går och skitar ner sig igen för jag hade ju ändå gjort det jag skulle - att få hästen ren och visiterad. Jag gör det inte för att jag ska ha något attraktiv att titta på. Det är mina hästar i vilket skick som helst. I stort sett varje dag när jag kommer ut till hästarna på hösten så har de ett tjockt lager av torkad lera över hela kroppen. Det syns mest på Lillen såklart och han ser så nöjd ut med sin fina inpackning! Jag har en gummikarda som jag först skrapar bort det mesta av leran med, och inte för att ta bort leran, men för att känna över varenda centimeter på hans kropp. Om jag vill få fram hans riktiga färg (haha) så tar jag bort resten med vanlig borste. Borstar sedan svans och man och är det riktigt trassligt så håller jag i håren så det inte slits för mycket på honom. Det ska ju vara skönt att bli ryktad! Är svansen alldeles för inpackad av lera och piss så väntar jag tills jag har en utredande spray eller olja, annars riskerar jag att få bort halva svansen med allt slit och det vill vi inte. Tips - ekologisk kokosnötolja! Jag använder den till allt. Matlagning, sväljer en sked/dag, ytligt över hela kroppen, i håret. Till hästarna är det ypperligt att reda ut man&svans, och oljan hjälper även håren att växa snabbare, starkare och tjockare.
 
Jag bara älskar Kajsa och Lillen så mycket. De är de finaste själarna på jorden och jag känner mig så tursam som får vara deras människa. ♥ Här har ni några tjusiga bilder på Lillen. Jag hade haft hästarna inne en hel natt endast för att de skulle torka ordentligt under den blöta perioden som var. Det första Lillen gör när jag släpper ut dem är att hitta det lerigaste hålet och verkligen grotta ner sig i det. Uppenbarligen gillade han det bättre. Lillen behöver minsann inte gå till salong, han fixar slingorna själv han. :)
 




Rosa Canina

 
Man får försöka se det ljusa i dessa mörka tider. Som alla nypon som finns i hagen! Jag brukar vara snäll och plocka åt hästarna så de inte river upp ansiktena alldeles för mycket. Lite lirk-pillande är såklart lärorikt för dem men jag undviker gärna att de får en tagg i ögat och blir blind haha. Nypon är nyttiga på så många olika sätt! Bomb av C-vitamin och antioxidanter. Har även läst att det ska vara bra för leder och därmed rörlighet, något som är bra för både hästarna men främst Kajsa. Perfekt att använda nypon som godis/belöning också, i alla fall för mina som blir som galna när jag erbjuder dem!

Min stjärna

Igår tog jag en riktigt lång promenad med Kajsa, lång för att vara oss i alla fall... Men en halv mil fram och tillbaka är inte så dumt! Det gick jättebra och var så roligt. Jag bara bestämde mig för att göra det utan att tänka på alla saker jag är osäker över. Jag var framåt och stark och varje gång jag kände mig nervös över något så andades jag djupt eller började sjunga. Det hjälpte också mycket att gå i ett raskt tempo så man automatiskt blir uttröttad, andas normalt och därav slappnar av.
 
Vi gick förbi åkrarna med de gigantiska bergen av vita ensilage-balar. Kajsa tittade knappt på dem, trots platsen som fladdrade och prasslade i vinden. Det flög en massa gäss precis över oss som lät högt och läskigt. Då såg hon bara lite frågade ut som att hon undrade var ljudet kom ifrån, sedan brydde hon sig inte mer. Vi sprang en kort sträcka. Jag sade "trav" och på första försöket började hon trava. Duktiga gullsnuffan! Jag fick dock också röra på fläsket, annars hamnade vi i otakt. Imorgon ska jag longera henne på banan och eventuellt ta en till promenad, fast en roligare väg. Vi ska fortsätta vårt komma-i-form-projekt men inte så mycket uppsuttet, tyvärr. Förhoppningsvis i framtiden när jag vet mer om hur det står till med henne. Jag tycker dock att det är minst lika roligt att arbeta med henne från marken! Promenader, longering, springa lös på banan, trixa och ha kul tillsammans. Bygga upp vår relation och tillit. Kan ju inte bli så mycket bättre. ♥
 

Kajsan

Under ett par dagar har jag lärt mig mycket om mina hästar, framförallt Kajsa. Saker som har fått mig oroad, ledsen och riktigt arg. Men det har bara fått mig att älska denna häst ännu mer, jag står vid hennes sida oavsett vad. Vilken fantastiskt kämpe hon är, och den finaste i världen! På delad första plats med Lillen såklart... Jag berättar mer när tiden är rätt.

Min underbara snuffsmula. ♥ Se så vackert hon ler med tänderna: