Tävling - Vinn en naturlig insektsspray från Hästosånt!

Dags att köra igång en tävling i bloggen, det var ju flera år sedan sist! Denna tävling handlar om en produkt som jag är stolt över att få presentera i min blogg, nämligen en 100% naturlig insektsspray för hästar från Hästosånt. Två vinnare får hem varsin sprayflaska på 0,5 liter värde 169 kronor.

Vi som håller på med hästar vet ju hur mycket insekterna irriterar och plågar under de finaste och varmaste sommardagarna. Jag har alltid haft lite dåligt samvete när jag har sprayat Kajsa och Lillen med medel som är fruktansvärt starka och fulla med kemikalier och gifter. Man står i valet och och kvalet, ska de lida av insekterna eller av huden som hamnar i obalans? Jag har försökt mig på att koka ihop egna medel, de har känts betydligt snällare men effekten höll sig bara korta stunder. Hästosånts insektsspray har fått ett gott rykte om att hålla längre och dessutom vara helt giftfritt. Jag ser fram emot att få prova den själv!
 
Produktinformation från hemsidan:

• Förändrar och döljer doften av hästen
• Helt fritt från gifter och kemikalier
• Avvisar de flesta stickande och bitande insekter
• Ingen karenstid
• Kan med fördel användas på dräktiga hästar.
• Fungerar utmärkt på eksemhästar
• Miljövänligt
• Skonsamt för häst och ryttare
• Lämpar sig även till andra djur
• Diskret sprayfunktion som förenklar användandet på lättskrämda hästar
• Doftar örter, doften försvinner relativt snabbt
• Producerad i harmoni med naturen

 
Vill du vara med och tävla, lagom nu till sommarbetet? Då gör du såhär:

1. Skriv ett inlägg i din egen blogg om att du tävlar och länka till Hästosånt samt min blogg. Har du ingen blogg kan du dela tävilngen på andra vis, till exempel genom Facebook eller Instagram.

2. Motivera gärna varför just du vill vinna, men det är inget krav. Använd bilden ovan om du vill.

3. Kommentera detta inlägg och skriv med din epostadress så jag kan kontakta dig vid eventuell vinst.

Tävlingen avslutas söndag den 10 maj, alltså om drygt en och en halv vecka. Lycka till! ♥

Djupaspen

Det har blivit några dagar av blogg-frånvaro då jag och gänget har varit i Djupaspen. Det är Joels familjs timmerstuga i Dalarna, mitt i vildmarken utan varken el eller rinnande vatten. Precis så som det ska vara! Med jämna mellanrum i alla fall, för att andas ut och komma i kontakt med sig själv igen. Synd bara på vädret. När vi anlände var det varmt i luften, men alla dagar vi faktiskt var där så blåste det kallt och var mulet mest hela tiden. Därför blev det inte lika mycket fiske som vi hade hoppats på, båten ville nästan tippa av vågorna. Vi kastade och trollade lite grann men gav upp snabbt.
 
Det blev desto mer mys framför brasan, vår enda värmekälla. Lite gitarr- och flöjtspelande, årets första grillning, öl och kortspel. Kan inte klaga! Haha, jag och Fia försökte skriva en låt om naturväsen i Djupaspen. Gick sådär. "Gömd bakom skog och snår, vandrar en flicka med eld i hår". Sedan tog kreativitet slut och sången eskaledeade till något helt annat haha...

Lite bilder från vackra Djupaspen. Vi fick parkera bilen där vägen slutade och sedan gå fram och tillbaka ett par kilometer med alla grejer. Då vet man att man verkligen är ifrån civilisationen! Timmerstugan och snickeriet (ett före detta stall som gubbarna hade sina timmerdragande hästar i en gång i tiden) ligger på en höjd med Djupaspen (sjön) som utsikt, omringad höga tallar. Ganska magiskt! Var dock olidigt att vara ifrån Lurven och hästarna de sista dagarna. Älskar djuren över allt annat! Det blev en längre dag hos Kajsa och Lillen igår. Även Lurven var med. Massa gosande och ryktande, jisses vad pälsen yr åt alla håll nu.

Joel i kanoten första kvällen, innan helvetesvädret smög sig på.
 

Joel och jag (syster Fia tar bilden).

Folke och Johan höll sig på torra land... ♥

Pojkarna var självklart tvungna att dra fram en stock och klyva lite ved för att känna sig som två äkta skogshuggare (och för att vi inte skulle frysa ihjäl).


Den lilla famijen; Joel, Fia och Folke!

Jag kände att Folke blev min vän på riktigt under denna resa. Tidigare har vi gillat varandra, men varit lite skeptiska samtidigt. Han är allt en fin liten (stor) vovve!

Ridhus-introduktion, longering och bus!

Vilken underbar dag jag, mamma och Lurven hade hos hästarna igår! Värmen var fenomenal och gården bara vibrerade av liv och glädje. Hönsen har fått små minikycklingar, fåren har fått fluffiga lamm och de minsta kattungarna i världen trampar omkring försiktigt. Människor är glada och hästarna stortrivs. Lycka!
 
VI började med att hänga utanför fårhagen en stund. Lurven stack in huvudet i en av rutorna på stängslet och försökte smita in, vi fick slita tillbaka honom illa kvickt haha. Fick senare redan på att det var el i det stängslet, hoppsan! Sedan fick jag hålla i en kyckling för första gången i livet. Så otrolig liten och mjuk! Jag passade också på att köpa de finaste, mest ekologiska äggen direkt från gården. I olika färger och storlekar, precis som de ska vara!
 
Efter allt djurgullande körde vi igång med lite arbete istället. Mötte upp en tjej som har häst i lösdriften (dit mina ska flytta) och tillsammans rensade vi grenar och ris i skogen. Sommarhagen ska göras om så vi förberedde inför stängslingen. Vi blev snabbt trötta i värmen och avslutade efter kanske ett par timmar. Istället hämtade jag Kajsa och Lillen från hagen då jag kände att detta var dagen de skulle få se ridhuset för första gången! Lillen fick först stå i boxen medan jag och Kajsa utforskade ridhuset ensamma, bra att träna på separation. Kajsa var stencool i nya ridhuset. Först promenerade vi tillsammans ett par varv så hon fick sniffa på alla suspekta väggar. Sedan longerade vi en stund. Tänk att hästarna har inte kunnat sträcka på benen ordentligt på hela vintern! Inte heller nu på våren då hagen är så stenig. Kajsa var så underbart lyhörd och följsam. Jag kunde byta varv på henne med sådant flyt, jag bara pekade så vände hon smidigt. Det räckte med ordet "trav" så började hon trava. Smulan har alltså lärt sig röstkommandet helt nu! Jag kände på mig att hon nog ville sträcka på kroppen i en galopp, men undrade om hon verkligen skulle ta den med lätthet med tanke på hennes rygg och tidigare strul. Men ett enda pussljud så var hon igång! Och direkt så började hon slänga med huvudet, sparka med bakbenen, hoppa och skutta. Sååå kul och skönt var det! Jag bara log och lät henne få utlopp för alla känslor. Små småningsom hade hon fått ut sig det mesta och frustade nöjt. Vi fortsatte med skritt och trav i intervaller samt någon mer galopp. Jobbigt med tillfredsställande verkade Kajsan tycka.
 
Ett par varv till i ridhuset och lite följa-övningar. Hon var så himla uppmärksam på mig! När jag backade så backade hon i den fart jag valde, utan att jag behövde säga "back" eller ta på henne överhuvudtaget. Så roligt att komma igång igen!
 
Utploppande, nyfikna ögon... ♥

Sedan var det dags för Lillens tur. Han var rätt uppspelt och hetsig efter att ha stått ensam i boxen i cirka tjugo minuter, men jag svalade min egen nervositet och gick iväg med honom till ridhuset (efter att han hade fått sniffat på Kajsa en stund). Direkt släppte jag honom lös. Med Lillens enorma energi är det bättre att honom få springa av sig och utforska på egen hand, med min närvaro och vägledning. Oj så spännande och läskigt allt var på samma gång! Först vågade han inte gå till bortre delen av ridhuset utan höll sig vid dörren och oss, där han skrek efter Kajsa. Jag blir alltid spänd kring Lillen i dessa situationen men försökte verkligen slappna av. Istället gick jag lugnt runt i ridhuset. Han följde efter mig men vek av ibland för att skrika lite mer efter Kajsa. När jag kände att han slappnade av för en stund så fick han en godis, som han gladeligen tog emot. Alltså kan han inte ha varit livrädd direkt haha.
 
Efter ett tag började hans egen nervositet släppa och han gav sig iväg i världens jäkla bus-galopp! Jag trodde helt seriöst att han skulle knäcka av ryggen då han skruvade på sig så extremt i sparkarna haha. Man såg hur lillgrabben verkligen njöt av att få springa ordentligt uan att snubbla och behöva hejda sig. Plötsligt var ridhuset lite roligare. Jag höll min egen energi nere och gick runt. När han stannade och stressade upp sig lite igen, gick jag lugnt emot honom och drev iväg. Han har blivit så himla mycket bättre med att hålla avstånd nu, förut kunde man nästan vara helt säker på att han skulle galoppera rakt in i en. Ett tag kände jag att han verkligen kom ner på jorden och tyckte att jag var mer intressant än ridhuset och separationen från Kajsa. Han började slicka och tugga och jag gav honom ytterligare några minuter för allt att sjunka in. Jag lät honom komma in till mig för en godis och kliande när jag kände att han fokuserade på mig och inte stressen. Tog på honom grimman när han såg belåten ut och vi gick tillbaka in i stallet. Svettig var grabben! Över hela kroppen med inte något extremt, mer fuktig. Tror det var 25% värmen i ridhuset, 25% allt springande och 50% psyket av alla nya intryck och nervositeten.
 
När Lillen vågade sig bort till andra änden av ridhuset stod han där och kände sig bra mallig!

En sådan härlig känsla att ha ridhus-introduktionen färdig! Nu känner jag att den spärren är över. Nu gäller det bara att hålla i detta. Att göra något med hästarna flera dagar i veckan, för att komma dit vi vill. Jag menar, såsom Lillen var i ridhuset nu visar att det inte är läge att sitta upp och börja rida. Men om man får vistas där nästan varje dag och vi gör nya saker tillsammans ofta, kanske vi kan köra igång på riktigt om ett par veckor eller så. Men det är inte hållbart att han springa av sig en gång varannan månad, då kan jag inte förvänta mig att något kommer gå framåt överhuvudtaget. Samma sak med Kajsa. Hon kan ju redan så mycket men det vi måste öva på är full tillit - hon ska tycka att det är roligt och tryggt att göra saker med mig - och fysiken, hon måste få tillbaka musklerna och konditionen. Men jag kan inte köra slut på henne en gång varannan månad. Och det räcker inte heller med ett lätt tjugo-minuterspass som igår. Men ett tjugo-minuterspass var eller varanann dag, då ser man skillnanden och kan trappa upp och verkligen utvecklas.
 
Hade lite beta-gräs-mys med Kajsan utanför hagen efteråt. Det uppskattades att få äta att nytt gräs som vuxit!
 
 En kort film på Lillen när han hade varvat ner och tog lite lugnare galopper, haha:



 

A video posted by Kristin Schyllner (@kristinliddie) on Apr 20, 2015 at 9:24am PDT

Tagelarmband & tageltofs

Något jag har knåpat på ett tag nu för att få det alldeles rätt - ett tagelarmband gjort av Kajsas och Lillens dyrbara hårstrån. Nu är de sammanflätade förevigt och jag kan alltid bära dem med mig. Jag fullkomligt älskar den silver-nyans som trädde fram när jag blandade Kajsas svarta hår med Lillens vita hår. Tycker också mycket om det speciella låset, en alviskt känsla.
 
Absolut ett av de roligare projekten. Detta är nu det mest värdefulla smycke jag har!



Jag gjorde också en tageltofs (tassel) av de kortare hårstråna som blev kvar. Denna kommer jag ha på nyckelknippan, eller bara låta vara en vacker detalj i hemmet. 

Do it yourself - Hästgodis

Hästgodis-bak stod på agendan idag! Som jag nämde i ett tidigare inlägg har jag tänkt göra detta länge men har inte fått tummen ur röven. Så jag passade på idag när glädjen och energin var på topp!

Det enkla receptet cirkulerar omkring på nätet, fast jag har ändrat det lite efter mitt eget tycke. I det stora hela behövs vetemjöl, havregryn, sirap, morötter och/eller äpplen (vad nu hästen gillar bäst). Jag använder bara ekologiska produkter, hela poängen är ju att komma ifrån köpt godis som är proppat med konserveringsmedel och besprutade ingredienser! Då jag undviker socker för mina hästar tog jag hälften vatten och hälften sirap, istället för endast sirap. Det gav degen den perfekta konsistensen. Sedan valde jag att göra två separata godissorter, en med smak av äpplen och en med smak av morötter.
 
1. Riv önskad frukt/grönsak och blanda ner i mjölet och havregrynen. Vanligtvis brukar man krama ut vätskan i de rivna grönsakerna/frukterna men jag behöll ungefär hälften av vätskan, vilket bidrog till bra konsistens (mindre sirap) och mer smak!



2. Två olika degar, äpplen och morötter. Dessa kavlade jag till avlånga rullar och körde sedan in i ugnen. Eftersom jag hade rätt mycket vätska kvar så tog det längre tid för dem att stelna, plus att jag valde lägre värme för att de skulle få lika konsistens rakt igenom. 125° i 30-40 minuter (olika beroende på vätskenivå så håll koll!).
 


3. Färdiga, se så fina de blev! Godiset med morötter blev helt klart bäst, både på utsidan och på insidan. Eftersom jag kunde riva morötterna i mindre bitar blev godiset slätare. Dessutom smakar dessa verkligen morot! Äppelgodisarna smakar mest havre, men riktigt mumsiga ändå. Till min stora lycka blev de inte alls särskilt söta, tack vare att jag använde minimalt med sirap.



4. Jag hittade två perfekta små plastlådor att förvara godiset i. Istället för att skriva en etikett så klistrade jag på APHA:s och AQHA:s medlemsmärken. Logik: Lillen (American Paint) föredrar morot framför äpplen, så APHA sitter på morotgodisets lock. Kajsa (American Quarter) älskar äpplen över allt annat så då fick äppelgodisets lock ett AQHA-märke. Sedan tycker jag att klistermärkena är fina att titta på! Notera dock att jag har råkat satt dem tvärtom på just denna bild...



5. Redo för att provsmakas, tränas med och njutas av!
 

Dags för förändring



Lillen stod länge i blåsvädret och iakttog de två galopperande hästarna i hagen mitt emot. Han längtar nog till hopsläppet med de andra storhästarna så han också kan springa och busa.

En fin dag med uppfriskande regnväder. Jag har alltid älskat doften och känslan av regn. Hagen är nu helt ren (bara en daglig kärra i fortsättningen för att hålla efter tills vi byter hage). Lillen och Kajsa fick träna på att flexa nacken och vi lade till ett röstkommando som hjälp på traven. Lillen flexade väldigt bra och villigt, roligt med framgång! Kajsa tyckte inte det var så jättekul, hon kändes hård och stel och gav aldrig riktigt efter. Jag tror att älsklingstjejen behöver mycket mjukgörande övningar med hennes kropp och hälsas bakgrund. Så det ska vi börja jobba med ordentligt nu.
 
Ord kan inte beskriva min kärlek för dessa två hästar. Känslan när jag kommer ut och vi ser varandra, hur de följer mig som en svans i hagen medan jag mockar, deras sammetslena och underbart doftande mular. Lillens blick när han ber om att få mysa, Kajsas tunga andetag och hängande läpp när vi vilar ihop. Jag struntar fullständigt i folks åsikter. Jag älskar dessa hästar av hela mitt hjärta och de är värda varenda öre och varenda sekund av mitt liv. Vi kommer ta oss dit vi vill på vårt sätt, för inget betyder mer. 

En-tygels-ridning

En bild från gårdagen när jag skrittade omkring med Kajsan i hagen. I detta ögonblick stannade hon för att Lillen kom och tryckte på bakifrån, unghästflocken stod och glodde och hon kände sig allmänt trängd och irriterad haha.

Det nyttigaste som finns är att rida men en tygel, som repet till grimman på bara ena sidan. Automatiskt börjar man rida med sitsen och när jag väl behöver ta ledande tygeltag så blir det så tydligt som möjligt för hästen. Plus att hästen ett rep svischat framför ansiktet hela tiden, en bra sak att vara van vid! Kajsa var lite nojig med det förut men blinkar inte ens nu. En virades repet runt mulen och hon kunde inte bry sig mindre.

Ljust ridhus

Vill bara visa er gårdens ridhus, jag tycker att det är så luftigt, ljust och härligt. Älskar takets bågvalv. Ser fram emot att springa, busa, lattja och träna med hästarna där snart! Tänkte faktiskt introducera ridhuset för dem i veckan. ♥

Kläng & häng

För övrigt red jag en sväng på Kajsa idag. Satte upp och skrittade iväg i hagen. Det var inte lika harmoniskt som sist (då jag var helt överlycklig om ni minns?) eftersom Lillen insisterade på att följa efter och inspektera. Han frustrade, slängde med huvudet och blev busig. Det är ju absolut bara en positiv sak, men jag kände att Kajsa var på hugget att vilja jaga iväg honom. Och där satt jag barbacka och med ett rep på ena sidan som tygel. Kunde knappt hålla mig kvar när hon stod stilla då min balans blivit så dålig, så gled av innan hon fick för sig att knäppa Lillen. Men alltid lika underbart att få känna styrkan av min fina tjej under mig!

Hängde också på Lillen, och hoppade massa bredvid honom men händerna och armarna på hans rygg. Höll på tills han slutade reagerade och bara struntade i mig. Sedan är det förstås förståeligt att han reagerar genom att nicka med huvudet, när någon lägger plötsligt tryck på ryggen. Är ju inte direkt det skönaste. Så man får mötas i mitten. :-)

Lillgrabben fick chilla med min jacka på ryggen, som han efter ett tag snappade åt med mulen och drog ner i backen...

Lillens avmaskning

Idag avmaskades Lillen. Mycket för grabben nu! Men jag bara älskar att få ordning på saker och veta att mina guldklimpar mår bra. Han hade ju trots allt 1500 epg med lilla blodmasken vilket är en hel del (gjorde odling och som tur var handlade det om lilla och inte stora blodmasken).

Johan var med och assisterade. Tog bara på honom grimman i hagen och körde där, lika bra att göra det där han är som mest bekväm och lugn. Han visste allt att det var något fuffens på gång, för när jag bara testade öppna munnen på honom med fingret (det tränar vi ju på ofta och han gör det ganska samarbetsvilligt) stretade han emot haha. Ålade in avmaskningssprutan i mungipan så långt jag kunde och avfyrade medlet. Det var en riktigt bra spruta som inte gjorde något motstånd utan bara lätt tömdes och medlet stannade kvar i munnen eftersom det var rätt fast och kletigt. För säkerhetens skull höll jag upp hans huvud ett tag efter så att han inte spottade ut det. Haha, han tyckte det smakade riktigt skumt då han höll upp överläppen och blottade tänderna/tandköttet sådär fult som hingstar brukar göra när de känner doften av  ett brunstigt sto! Kunde inte hålla mig för skratt. Efteråt försökte jag ge honom morötter så han kunde få bort den äckliga smaken i munnen, men älskade lillplutten var nu skeptisk till allt jag erbjöd honom och trodde att jag skulle lura honom... Haha stackarn... Men efter ett tag smakade han försitkigt på en morot och då kom han igång. Kajsa fick en halv morot hon med.

De fick också ett par hästgodisar som jag har köpt på Hööks. Egentligen har jag tänkt baka mitt eget hästgodis hur länge som helst, jag menar varför kontunuerligt köpa något som är mycket dyrare, äckligare och sämre för hästen? Men denna gång testade jag dessa Apple Crunchies, som har fått godkänt av glupska Kajsan. Lillen däremot håller sig alltid ifrån syntetiska smaker. Jag lägger upp ett inlägg om hästgodiset jag bakar senare! Skönt i alla fall att ha avmaskningen avklarad nu. Perfekt då jag precis mockat hela hagen. Hopsläppet med stora lösdrift-flocken blev uppskjutet ett par veckor vilket nu bara är bra så avmaskningsmedlet hinner verka medan hagen är ren.

 

Lillens chipmärkning & passansökan

Ja, i onsdags blev Lillen chipmärkt samt fick sitt konturdiagram och tagelprov. Allt gick bra men lite skärrad blev allt min älskade lillgrabb! Det var som tur var en bra veterinär som både var trevlig och sansad kring Lillen. Först gjorde hon konturdiagrammet. Då fick Lillen stå med cross-tien i stallgången, bra att träna på att stå uppbunden ensam också. Konturdiagrammet tog längst tid men gick ju lätt och smärtfritt. Veterinären hade lite svårigheter att bestämma om Lillens bakben är halv- eller helstrumpor då de tydligen ligger precis på gränsen till helstrumpa. Men det blev tillslut det sistnämnda, efter lite rådfrågningar med annan veterinär på telefon. Har alltid sett Lillen som en helstrumpa så lika bra att fortsätta den vägen haha!

Sedan var det dags för chipmärkning som jag har varit mest nervös kring, eftersom jag inte vet hur exakt det går till och har hört att många hästar reagerar starkare på det än vanlig spruta som vacction exempelvis. Veterinären började med att raka en ruta på hans hals. Lillen som aldrig blivit rakad förut, eller varit i närheten av en surrande rakapparat, blev lite skeptisk. Men det gick väldigt fort och jag kliade honom i örat samtidigt så han inte fokuserade så mycket på apparaten. Sedan skulle den rakade rutan tvättas rent ordentligt. Detta var konstigt nog det mest traumatiska med hel processen eftersom Lillen avskyr att få vatten på sig sedan en idiot-grej i somras. Med sig hade veterinären en liten plastlåda med färdiga, genomvåta kompresser så han blev riktigt blöt och stramade emot medan hon gnuggade honom ren. Men han stod kvar! Sista delen i chipmärkningen var såklart själva chippet. Det gick också väldigt snabbt, jag hann knappt reagera men Lillen ryckte till. Känns förmodligen som att få ett nyp från en annan häst så han undrade vad han hade gjort för att förtjäna det från veterinären haha. Fick order om att låta den blodiga halsen vara helt och hållet till dagen efter då jag skulle göra rent med vatten och kolla så att allt var okej. Vilket det var!

Slutligen skulle veterinären ta tagelprov på Lillen. Det gjorde hon genom att rycka ut en bit av svansen illa kvickt. Det uppskattades inte av Lillen, som sprätte iväg när det kom så plötsligt. Ännu en gång funderade han varför denna främmande person gav sig på honom, haha... Tagelproven delades upp i två kuvert, jag fick fylla i lite papper och sedan var det klart! Så otroligt skönt att ha detta färdigt. Nu har jag gjort i ordning alla papper som behövs för att göra ett pass. Man ska skicka med chipmärkningsintyg, konturdiagram, tagelprov, passansökan samt registreringspapper i original. Med andra ord kommer jag definitivt skicka detta med rekommenderad post, jag är livrädd att posten ska slarva bort dessa värdehandlingar! Förlorar jag hans registreringspapper måste jag själv pröjsa för ett nytt bevis från USA. 
 
Bilder!


En förvirrad lillgrabb med skärrad blick i stallgången...


Halsen efter chipmärkning, fick skriva på whiteboard-tavlan i stallet att han hade blivit chipmärkt så ingen undrade varför han var helt blodig på halsen haha.


Syster Fia var med som hålla-och-leda-häst-assistent!

Konturdiagram. Nu finns Lillens alla fläckar och virvar med i arkivet.

Dagen efter. Nu (tre dagar senare) har pälsen redan vuxit ut en hel del och hålet syns knappt. Skönt med ingrepp utan komplikationer.

Dagen och veckan som kommer

Idag hängde jag en massa på Lillen i hagen och det märktes tydligt att det inte är en sådan stor grej för honom längre! Jättekul! Det har gett effekt, att hänga lite men ofta. Först hoppade jag riktigt högt brevid honom med händerna och armarna på hans rygg så han både fick uppleva plötslig rörelse och plötsligt tryck på ryggen. Han stod där fint! Sedan stod han lägligt precis bredvid en stubbe så jag hängde med hela överkroppen och lyfte till och med fötterna från stubben, så han hade hela min tyngd. Han brukar då böja nacken och försöka sniffa/nafsa på mig. Nu började han nacken åt den sidan där mitt huvud tittade fram, så jag klappade och borstade på honom en massa. Petade på mulen och liksom accepterade att han kom och kikade, istället för att bara säga AJABAJA för att han nafsade. Och då valde han faktiskt själv att strunta i mig och titta framåt istället. Fick en bra känsla idag! Han var avslappnad och det känns verkligen som att han börjar tycka att det är rätt ointressant när jag klänger på ryggen hans. Förut gick han ju iväg vid minsta tryck på ryggen, men nu står han stabilt och godkänner det.
 
Mockade sex kärror och hade det allmänt mysigt med mina fina idag. I helgen som kommer ska Kajsa och Lillen byta hage, till den permanenta storhäst-lösdriften. Spännande! Den hagen ligger mycket längre ifrån stallet och ridhuset, men jag värdesätter att de istället har en flock och mer/bättre mark, alla dagar i veckan. På onsdag kommer även veterinär ut för att chipmärka Lillen samt rita kontursdiagram för honom. Vill få hans pass i rullning. Ska även avmaska Lillen i veckan tänkte jag. Det har dragit ut på tiden men nu känner jag att det är dags att få ordning på allt. Måste dock få hjälp att avmaska honom, har aldrig gjort det tidigare och gissar att lillgrabben inte kommer att uppskatta det äckliga medlet haha.
 
Lillen hade fått sig ett skrapsår på benet, ytligt som tur är. Nu börjar sommarsäsongen när klumpedunsen snubblar och trängs in i alla möjliga hörn och kanter haha!

Lillen fick förresten vara med om en nyttig grej idag! Jag hade två tomma IKEA-påsar liggandes på en sten i hagen. Det kom en stark vind som gjorde att de blåste iväg med en jäkla fart, varav både Kajsa och Lillen flyger iväg från sina hö-högar alldeles vettskrämda. Jag gjorde då lite sacking out med påsarna så att Kajsa och Lillen förstod att de inte var några monster (Lillen är ju för övrigt jättecool med sådant men inte Kajsa, hon undviker prasslande ting in i det sista så mer träning behöver damen). Efter det hängde jag upp påsarna rätt högt i ett träd istället, så hästarna fick äta bredvid dem och bara vänja sig vid att de fladdrar omkring och låter. De brydde sig inte alls om dem efter ett tag. Lillen gick såklart fram för att undersöka. Han smakade, bet tag och började rycka i dem hejvilt. Tillslut gick grenen som de hängde på av, och påsarna föll ner på marken. Då börjar Lillen leka med dem på backen istället och sparkar dem under sig. Han fastnar med en påse på bakbenet och en påse på frambenet haha. Egentligen är ju det ett helt perfekt tillfälle att bara låta honom lösa det, men jag blev lite nervös eftersom hagen de står i nu är endast stenar, stubbar och uppstickande grenar. Han hade liksom inget utrymme att springa och reagera. Men jag höll mig så gott jag kunde, jag gick lugnt och sakta emot honom medan han började bli lite förtvivlad eftersom påsarna aldrig lossnade. För varje steg påsarna följde efter honom blev de lite läskigare. För en sekund körde han upp huvudet i luften och såg något rädd ut, men sedan var det som att han hajade till och sänkte huvudet, lyfte försiktigt ena benet så att den ena påsen lossnade, och gjorde sedan samma sak med bakbenet. Hästar kan! Fantastiska och smarta Lillen! ♥
 
Känns som att jag bara har skrivit om Lillen idag. Det var en Lillen-dag helt enkelt! Kajsa var bara allmänt gosig och pluttig. Hon följde efter mig när jag mockade i hagen som den sötsnufsan hon är, och vi övade lite på att öppna munnen. Något denna tjej kan mycket väl, bara jag petar på mungipan så gapar hon stort haha.