Lillen-longering med sadeln på!

Åh sådan underbar hästdag! Jag började med att ta in Lillen i stallet, så fick han vila lite från värmen. Han fick stå i sin box med insmord Helosan-mule i kanske 40 minuter. Planen var att senare ta honom till ridhuset och longera lite, länge sedan och bra att komma igång med. Då kom en tjej till stallet som har islandshäst på gården, och vi snackade lite. Det slutade med att hon hjälpte mig med Lillen i ridhuset! Jag sadlade honom vilket också var länge sedan nu, typ ett halvår, om man inte räknar med när jag provade sadeln på honom vid köpet. Han tog det så bra! Inte en reaktion. Spände sadelgjorden och han var kolugn. Jag var nervös att han skulle sprätta iväg när han kände att sadel satt kvar, men han tog det bara som ingenting. Kanske han helt enkelt vet vad det innebär nu, no big deal. Men jag förväntar mig lite bocksprång vid nästa galopp med sadeln, då den flaxar och slänger lite mera.
 
S visade mig hur hon tänker med longeringen och att få ut honom på en självständig volt. Vilket var super, då jag verkligen blir velig och osäker, och jag kommer över min spärr så mycket lättare när någon med mer erfarenhet kan peppa och hjälpa lite sådär i början. Så att jag får se att det faktiskt är okej, Lillen är cool och jag inser att jag inte behöver oroa mig så mycket. Och händer det något, ja då löser vi det. Jag tog över efter ett tag och fick guidning under tiden, och kände hur jag slappnade av mer och mer. Lillen var ju superduktig! Efter ett tag förstod han verkligen vad vi ville och han fick bättre framåtbjudning på sin volt, mer än att gå och söka sig inåt, vackla fram och tillbaka, sakta ner och så vidare. Vi böt av en gång till och sedan avslutade jag när det kändes bra. Lillen var tillfredsställd, slickade runt munnen, tuggade och var allmänt lugn och sansad. Tog av sadeln och lilltönten hade svettmärken från sadelgjorden. Haha, så söt! Av att skritta några minuter. Men det är väl både fysiskt, psykiskt och från den tjocka värmen i ridhuset hehe.
 
Nu ska jag fortsätta med detta tills vi är redo att öka till trav, galopp och till sist sitta upp med någon annan longerar. Blir kalas! Lillen är världens coolaste och finaste, så jag måste sluta underskatta honom och bara köra. Han var för övrigt väldigt duktig i stallet idag, stod ensam i boxen utan en häst i sikte i nästan en timme och gnäggade inte en enda gång. Börjar Lillen bli en världsvan liten pålle tro?
 
Imorgon ska jag rida ut för första gången på Kajsa, om allt går som tänkt. Ser fram emot det! Livet är bra just nu. Hela den här dagen har varit fantastiskt med en massa roliga och positiva saker. Svävar lite på moln faktiskt. ♥
 
Dagens Lillen men insmord mule. Fy vad han bränner sig, mulen är helt trasig. Smörjer hur mycket som helst men det hjälper inte. Nästa år blir det muleskydd på grimma istället, måste vara det enda som verkligen gör skillnad. Jag har ju aldrig grimma i hagen och vill inte ha det heller för skaderisken bland annat, men jag får väl ta och skaffa en sådan där med svaga punkter som lätt går sönder om han skulle fastna.
 
Min fina vän Bella och sötaste Kajsan! Bellson följde med till hästarna igår, det var första gången hon träffade dem sedan de blev mina. Annars var det nog många år sedan i Holmsånger när hästarna bara var bebisar. Det var mysigt! Vi tog in Kajsa i stallet, jag longerade henne och kämpade för att få en galoppfattning. Sedan fick hon en skön dusch och var superduktig som tillät mig att ha vattenstrålen rakt i ansiktet på henne. ♥

If you take the time it takes, it takes less time.

Den här sommaren blev helt okej ändå, i alla fall i hästväg. Jag kan inte riktigt säga att vi har fått en massa gjort och blivit supertränade, men psykiskt sett så har vi (jag) tagit stormsteg! Kajsa har jag kommit igång med själv, vilket är en stor grej för mig. Att ta till stallet, göra i ordning, sadla och rida utan att någon är med mig och peppar/hjälper till. I slutändan är det upp till mig om det ska hända något, och lösningen har varit att "tvingas" till att utvecklas. Och massa kul har vi haft också. Nu ska vi bara göra fler och mer varierande saker. Rida ut till exempel. Som jag saknat det! Och nu känner jag verkligen att vi är redo, speciellt om vi har sällskap med någon annan trevlig häst i skogen. Då ska vi klättra och gå på spännande turer som Kajsa uppskattar. För övrigt på Kajsa-fronten så måste hon lägga på sig mer vikt nu. Ja, har ni hört så kontigt? Tjockis-Kajsa, lägga sig? Men så är det. Hon har rasat i vikt sedan betet blev så fattigt så nu är det stödfodra som gäller tills hon ser kryare ut. Däremot är jag skapligt fövirrad över att hon har blivit så tunn runt höfterna. Som att hon är helt urholkad där, ett hål på vardera sida. Alla jag pratat med i stallet är lika förvirrade. Hon ser ju nästan perfekt ut runt magen, förutom att revbenen synd lite grann nu. Hon är varken öm eller trasig på något sätt vid höften. Funderar på om det kan vara att hon är så jäkla brunstig när hon går med den här flocken, att hon kanske går och blåser upp sig. Men enligt veterinär kan det möjligen vara just att hon har tappat muskler när hon gått ner i vikt och att mer protein kan vara värt att testa. Så det kör vi på nu. 

Med Lillen känner jag enormt glädje och lättnad då jag har kommit långt över min spärr att göra saker med honom. Förut kände jag att han var otrygg, explosiv, osäker och att våra energier inte kopplade alls. Nu känner jag tvärtom. Att han är världens mest positiva och coolaste grabb, min drömhäst. Mycket energi ja, och grön på många fronter så han kan bli väldigt osäker och rädd. Men vi tar oss förbi hinder efter hinder och nu vet jag att det finns inga gränser för hur långt vi kan gå om jag bara behåller denna ljusa attityd. På senaste tiden har jag gett mig fan på att åka ut till stallet varje dag, och det hjälper massor. För när man väl är där ute vill man inte bara titta på hästarna och sedan vänta in nästa buss som går varannan timme. Utan då vill jag få någonting gjort och känna mig nöjd i slutet av dagen! Så nästan varje dag har jag gått med Lillen till stallet, vilket är en ganska bra bit. Något som jag förut var väldigt osäker över om jag var ensam med honom. Nu är det hur lugnt som helst. För första gången har jag gått rakt in i den läskiga stallet utan att tveka, han bryr sig mindre och mindre om fåren som bräker, om bilar, traktorskopan och konstiga ljud. Vi promenerar runt i ridhuset och backar in i spolspiltan. Allt för att förbereda honom inför de riktiga momenten som longering, ridning, dusch. Jag har alltid förstått att jag inte kan ta några genvägar, men däremot har jag blivit frustrerad när saker inte går snabbt nog när jag väl gör det på "rätt" sätt. Och varför är det så? Jo, för att jag inte har investerat tiden i de där små, jättegrundliga men viktiga sakerna innan. Så prio ett med Lillen nu är att han ska bli en trygg häst för att jag är en trygg människa. Han ska vara lugn när vi står i stallet med hästar och människor som låter överallt, han ska lita på mitt omdöme när jag säger att vi ska gå en ny väg. Bara då kan inridningen sedan bli bra.

Viktigt nu också är att jag inte vill tappa träningen bara för att vintern kommer. Därför ska jag så snart som möjligt köpa ett par Renegade-boots med bra brodd. Annars vet jag att de kommer stå där i hagen för att det är alldeles för halt att gå till stallet. Nu när jag har ett ridhus ska jag utnyttja det! Och ha massa mys i fluffiga snön. Så länge jag håller i min nya regel att åka ut till hästarna nästan varje dag, så kommer det flyta på.

Några bilder och korta sammanfattningar från senaste dagarna/veckorna:

Kajsa i full outfit med boots och nya filten. Så vacker den är! Det är kalas att kunna ha endast padden, eller både pad och filt om det så behövs.
 

Världens finaste tjej. Märkte stor skillnad när hon fick på sig boots i ridhuset, som tyvärr inte har det bästa underlaget. Dock känns Cavallo-bootsen lite klumpiga och jag ser fram emot att testa Renegade-bootsen som är smidigare och ger hoven mer frihet och flex.


På promenad med Lillen som passar på att äta så mycket gräs och blad som bara möjligt, skynkelmulen.


Akrobatiska Kajsa som står och supersvankar med rumpan upp i vädret för att få tag i mer gräs. OBS! Hon ser överdrivet knotig och urholkad ut här eftersom höftbenet sticker ut när hon står så extremt. Men ni ser ändå hålrummet vid höften, som ser ut ungefär så när hon står vanligt också. Konstigt.


Red Kajsa för första gången på ridbanan, då man tvingas gå förbi de läskiga hönsen. De var tyvärr inte framme den dagen så det blev ingen direkt miljöträning där, men på flera andra vis! Bland annat kom två islandshästar och delade ridbanan med Kajsa och hon tog det galant. Nyfiken men lyhörd till mig. Sedan var det mycket maskiner och prylar i den öppna laduväggen som avgränsar banan. Ny utsikt mot höbalar, ängar, stall, katter, bilar och ljud.


Bästa dagen med Lillen! Vi hade gjort en massa nya och spännande saker. Till sist skulle vi gå förbi grillen och en tunna, med cirka en meters mellanrum. Först var han jättespänd och slängde sig bakåt, men efter lite sniffande trippade han snällt förbi. Sedan sniffade han ännu mer på engångsgrillarna och var bara allmänt cool.

Senaste ridpasset med Kajsa, en blåsig dag med åska i luften. Jag bestämde mig för att strunta i det och träna på som vanligt. Kajsa hade spring i benen för ovanlighetens skull. Flängde mest omkring, men nyttigt att vara ute i oväder ändå.