Hästar flyttade och klara!

Igår flyttade vi hästarna till den nya gården, och allt har gått bra! Jag har haft en riktigt pissig period den senaste tiden av oro, stress och dålig energi. Nu känner jag en sådan enorm lättnad efter allt!
 
Klockan nio på morgonen var min kära transporttjej på plats. Jag hade sådan tur att hon fann en lucka i sitt arbetsschema med så kort varsel, efter att jag hade hört av mig och sade att vi skulle flytta två månader tidigare än beräknat. Jag och Johan åkte till stallet en timme tidigare för att ta in hästarna i stallet, städa ur mina grejer och förbereda så gott det gick. Lastningen då? Haha ja, det gick inte lika smidigt som sist kan jag lova, i alla fall för Kajsas del! Först testade vi gå på med Kajsa, Lillen stod precis bakom så hon skulle känna sig trygg med honom nära. Förra gången vi lastade så tvekade hon i en minut och sedan gick hon på fint, så jag antog att det skulle vara ungefär samma nu. Men hon demonstrerade tydligt denna gång, redan på första försöket. Så direkt provade vi med Lillen först istället, så kanske Kajsa kunde känna sig med manad att gå på med honom redan inne i transporten. Lillen är så grym! På första försöket traskade han in i transporten, utan att vi ens behövde fresta med godsaker. Moroten kanske hjälpte till viss del, men mest var han bara glad och nyfiken till att kliva in haha. Vilken cooling! Typ tredje gången han åkte transport och han gick på som att det inte finns något mer naturligt i världen.
 
Med Lillen klappad och klar försökte vi med Kajsa igen... Men det gick inge vidare alls. Varje gång hon tog ett kliv på rampen så backade hon tillbaka. Först var det så pass lugn stämning så vi lät henne ta sin tid, men sedan eskalerade det ganska snabbt. Vid varje framåtkliv kastade hon sig bakåt och tusan vad stark en häst är alltså! Transporthjälpen föreslog korsat rep på rumpan för att trycka henne framåt. Jag har blandade känslor kring det och tror att hästen blir mer stressad av rep och människor i alla hörn och kanter, men samtidigt kände jag att det viktigaste var att få henne lastad innan det blev ännu värre. Nu är ju tanken att vi faktiskt ska lastträna - då kommer vi inte behöva sådana metoder alls när jag har gjort mitt jobb! Vi höll på med detta ett bra tag. Kajsa var inte rädd på något vis då hon gladeligen smaskade i sig morötterna när hon tog ett steg framåt. Hon var som vanligt i humöret och temperamentet, sansad och snäll. Direkt innan och efter bakåtkastningarna så bara chillade hon liksom. Men jag blev nervös som fan när hon började ställa sig på bakbenen, och jag var rädd att hon skulle halka eller trassla in sig om hon slängde sig bakåt för kraftfullt. Men till slut kom hon upp en bra bit på rampen och vi hjälpte till genom att lyfta fram ena hoven. Då plötsligt gick hon självmant in, nästan som att hon tyckte transporten var helt okej när hon fick sniffa på golvet och se att allt var i sin ordning. Det är nog just rampen som är lite knepig. Hon fick då en massa beröm och godsaker medan bommen stängde in henne och vi kunde rulla iväg. Bästa av allt var att Lillen under hela denna svåra lastning (kanske 30-40 minuter med Kajsa?) stod som ett ljus. Han bara käkade hö och var nöjd i sin minimala spilta medan Kajsa fick hela transporten att vibrera och låta läskigt. Imponerad är jag!

Resan till nya gården gick bra, tog bara cirka 20-25 minuter. Som tur var fanns en stor plätt med bar mark där de kunde lastas av. Avlastningen gick suveränt - Kajsa fick bara bak själv och lös så tog transporttjejen emot henne. Jag backade bak Lillen som tog ett litet snedsteg men rättade till sig snabbt. Vi ställde dem i en tillfällig hage så vi i lugn och ro kunde hitta den riktiga hagen och hitta en säker icke-hal rutt att gå på. Medan vi gjorde det kom alla 20-30 islandshästar från hagen mitt emot för att hälsa. Kajsa och Lillen har nu blivit lite malligt världsvana och brydde sig inte om dem alls, de ville bara käka gamla höstrån på backen, haha. Det är över 40 hästar totalt på denna gård, så de har ju lite att titta på i alla fall.
 
 
Den hagen Kajsa och Lillen skulle flyttas till är egentligen också en tillfällig hage - vi ska vänta med att släppa ihop dem med resten av storhäst-lösdriftsgänget tills det är helt bar mark. Dumt att riskera halkskador när de kommer busa och jaga iväg varandra till en början. Johan och jag hittade den tillfälliga lösdrift-hagen lite längre bort och vägen dit var en blandnig av bar mark, snö och ren is. Så vi tog varsit spätt och hackade upp isen i en timme så att hästarna kunde flyttas säkert. Jobbigt som tusan men så värt det, när vi äntligen anlänt så ska det inte hända något tråkigt i sista momentet känner jag. När vi var färdiga tog jag hästarna själv en och en. Först Lillen. Försiktigt gick vi vår lilla terrängbana - över upphackad is, upp på den snöiga kanten, tillbaka på upphackad is, raksträcka på bar mark, upp i ett buskage och sedan in i hagen. Han gick lugnt och lyssnade på mig trots distrationen av nya hästar när han var ensam utan Kajsa. Sedan hämtade jag snabbt Kajsa som också gick fint hela vägen. Nu står de tillsammans i denna tillfälliga lösdrift-hage som är 90% bar mark, så otroligt skönt! På ena sidan går en föl/unghäst/sto-flock och på andra sidan finns ridhuset där hästar kommer och går hela tiden.
 
Jag var ute idag för att titta till dem, och de stod och sov så belåtna. Det blev en mysstund och kroppsvisitering, imorgon ska jag komma tidigare och vara där i några timmar. Bland annat för att få i ordning på alla mina grejer som jag bara har proppat in i ett skåp än så länge. Nu ska alltså Kajsa och Lillen stå i denna hage tills isen försvunnit helt - förhoppningsivs om ett par, tre veckor, sedan släpps de ihop med storhäst-flocken som blir deras permanenta flock, i en hage längre upp på gården med större markytor och en rejält stor ligghall. Vi längtar alla tre. ♥
 
Tänk att alla svåra och jobbiga saker klarar man till slut, på något vis fixar man det alltid. Varje gång jag har genomfört något som varit ångestladdat blir jag lugn vid tanken på att saker alltid löser sig. Ändå blir man lika oroad när nästa grej dyker upp... kropp och knopp fungerar märkligt ibland!



Kommentarer
Namn: Chrissie P
Datum: 2015-03-03 klockan 20:53:55 ~ Webbplats: http://chrissiep.blogg.se/ 

Skönt att ha kommit i ordning :) Låter som ett toppenställe och vilken klippa Lillen är, han är världsvan nu ;) Skönt att iaf han var cool vid lastningen, underlättar ju lite iaf. :)

Namn: Elin Nes
Datum: 2015-03-12 klockan 22:04:00 ~ Webbplats: http://sagapach.blogg.se/ 

Skönt att Lillen tog det coolt trots en svårlastad kompis. Verkar vara ett riktigt mysigt ställe de flyttat till :)

Kommentera inlägget här:

Namn:


Emailadress: (publiceras ej)


Webbplats:


Text: