Ridtur för Kajsan och skogspromenad för Lillen

Idag blev det en väldigt kort ridtur på Kajsa. Jag tog henne till stallet där jag satte fast henne i spolspiltans crosstie. Tänker att det är steg ett att ha henne uppbunden med crosstrie, där hon ändå har lite utrymme att gå fram och tillbaka utan att det tar tvärstopp. Sedan får vi uppgradera oss till rep i galler och liknande. Innan vi gick in i ridhuset fick hon beta utanför på stallplan och bara chilla lite. En hund sniffade omkring, hästar gnäggade i horisonten, människor i stallet, bilar på parkeringen. Bra att göra ingenting på nya platser helt enkelt. Satt sedan upp i ridhuset där vi skrittade omkring en stund. Det var stor skillnad på tyglarna idag när jag hade knutit på ett annat vis så det blev lika tryck på båda sidorna, så skönt!
 
Kände ganska snabbt att det var tråkigt och vi red utan mål. Travade lite men ville liksom inte fortsätta att nöta på något och uttråka oss båda. Ville bara ut i skogen, men inte utan sällskap såhär första gången. Så jag bestämde mig för att rida tillbaka till hagen, alltid något! Kajsa trampade belåtet ut ifrån ridhuset och gick med glädje tillbaka till hagen. Halvvägs dit testade jag att stannade henne och vända tillbaka till ridhuset för att se om det gick för sig. Det gjorde det inte! Kajsa protesterade starkt genom att göra allt annat än att ta ett enda steg i rätt riktning. Varför vända när vi äntligen var på väg hem liksom? Snurrade runt många varv och backade hejvilt. Provade det enda som brukar fungera, att backa henne åt det hållet jag vill. Vanligtvis brukar hon då självmant vilja vända på sig och gå framåt för att det var snäppet jobbigare att backa. Men jag vet inte vad det var, allt tjafs och all slags träning bara tog emot. Det hjälpte inte heller att hela flocken hade fått syn på henne och gnäggade i kör. Kajsa ville så gärna tillbaka. Istället tränade vi på att bara stå stilla. Det ville hon inte heller. Stod och dansade, hade nästan kunnat anmält oss till en dressyrtävling för att hon trampade så mycket haha. När hon stod någorlunda stilla gick vi vidare, så fortsatte jag att stanna henne då och då tills hon förstod att vi skulle tillbaka, bara hon varvade ner lite.

Resten av hästarna kom galopperandes med Aira i täten. Aira och Kajsa verkar ha blivit extremt tighta! Aira tar inte blicken från Kajsa för en sekund när väl kommer tillbaka, i rädslan om att förlora henne igen. Lillen är också väldigt mån om Kajsa på det viset, men han slappnar i alla fall av ganska snabbt.  Jag red förbi ingången till hagen och fortsatte upp på en skogsväg, bort mot ligghallen i vinterhagen. Av någon anledning hon mer än gärna med på det! Trots att hästarna gnäggade bakom henne. Hon kanske kände sig mer trygg av att veta att de andra fanns i närheten.

Nä, idag var en sådan där dag när det inte gick bra och jag blev nedslagen istället för att se allt positivt som man ska försöka göra. Jag vet ju hela tiden vad det såkallade problemet är, att Kajsa varken litar på mig eller tycker det är särskilt kul att göra saker ensam med mig. Varför ska hon gå och dra på mig när hon dessutom har sin flock att ta hand om? Jag måste göra det roligt för henne. Vi måste börja leka mer och uppskatta varandra. Jag menar, normalt njuter jag av alla ridturer oavsett hur jobbiga de blir. Men jag är över det nu, det är omöjligt att glädjas åt något som inte riktigt stämmer. Men vi kommer dit. Jag är i alla fall glad att vi avslutade det på ett bra vis med att rida upp mot skogen och äta lite gräs. Sedan övade vi på att stå stilla och slappna av innan jag hoppade av.
 
Dock alltid en lika fin Kajsa, till och med bredvid en mindre charmig plasthög:



 
Efter ridturen mockade jag några kärror i hagen. Sedan hämtade jag ut Lillen för att smörja hans mule med Helosan Sol. Stackarn bränner ju sönder mulen varje sommar så det gäller att smörja i tid. Han har redan hunnit bli röd och fått några märken. Ska köpa en oparfymerad och vattenfast kräm med hög solskyddsfaktor, då kanske han får lite mer utrymme att läka. Han var i alla fall extremt duktig utanför hagen! Han gnäggade inte efter hästarna en endaste gång utan var bara allmänt tillfreds. Han fick sniffa på läskiga objekt som en stor plasthög, bilen med gammalt vildsvinsblod på sig, Lurven (ja, han är alltid med), en suspekt skottkärra och så vidare. Han tycker absolut inte om att få mulen insmord med Helosan men han blir bara duktigare och duktigare när det är dags! Han ser ju för rolig ut med ett tjockt vitt lager klet på mulen. Sedan gick vi faktiskt en liten promenad i skogen. Först var han något tittig och skuttig men lugnade ner sig ganska snabbt. Åt gräs och verkade gilla livet. Jag blir så stolt över min coola grabb!

När jag släppte ut honom i hagen igen noterade inte ens de andra hästarna att han var tillbaka... Haha, stackars Lillen, ingen märker honom! Han kommer med bestämda steg ba "Hej allihopa nu är jag tillbaka shit vad jag har varit med om grejer", men ingen tittade ens upp från gräsätandet. Tillslut började han småtrava och frusta för att få uppmärksamhet. Ingen vinklade ens ett öra åt hans håll. Lite skillnad på när Kajsa är borta från flocken och när Lillen är borta haha... Men jag tycker det är underbart att ha det så ändå, och jag tror det underlättar en hel del också när Lillen ska vara ensam med mig längre stunder. Önskar att Kajsa kunde vara mer ranglåg ibland, känns som att saker blir mindre komplicerade. Eller så blir saker exakt så komplicerade som vi själva gör dem... 

Den nya ullpadden

Såhär ser nya ullpadden och sadeln ut på Kajsas rygg! Notera att sadeln ser ut att tippa framåt på bilderna. Har märkt att den gör det lite grann med nya padden så den är så ny och inte har format sig efter ryggen ännu, alldeles rak i formen nu haha. Sadeln lägger sig som den ska när jag sitter upp!

Är hittills väldigt nöjd med padden (förutom att den inte format sig än då). Den har perfekt tjocklek. Och krymper knappt något när jag nyper på den, ull är bäst! Roligt att det var en Mustang Elite, det såg jag inte förrän jag fick hem den. Det märket har ju jag kollat på en massa filtar ifrån! Är som vanligt glad över att jag alltid lyckas köpa prisvärda kvalitetsprodukter, det lönar sig att kolla hundra olika hemsidor och jämföra innan man bestämmer sig.

 


 
Här är några bilder som bättre visar hur sadeln ligger när den inte har en ny och stel padd under sig. Som man ser på första bilden så ligger den ryggen även i bak och har samma höjd fram som bak. Men jag blir ändå lite fundersam till att sadeln tippade fram så pass mycket med padden, trots att den är ny, stel och oformad. Känns som att sadeln snarare borde lyftas upp över hela området då. Å andra sidan är det just i bak som padden inte har format sig ännu. I fram har den ju utskuret för manken och där låg padden verkligen som den skulle. Det var i bak som den inte hade lagt till sig och det kanske tar ett tag innan den gör det... Nu blir jag nojig! Men, så länge sadeln ändå ligger som den ska när jag sitter på ryggen, känns det lugnt. Så får vi väl helt enkelt se hur det utvecklar sig.

 
 

Jag minns en mer magisk midsommar för ett par år sedan.

Midsommar 2015 var inte mycket att hurra för. Det enda som var direkt bra, var den dagliga turen till hästarna. Jag försökte ta fina midsommarbilder på Kajsa och Lillen med blommor i manen, men de åt upp blommorna innan jag ens hann rigga upp haha. Vi hade det i alla fall mysigt. Mot kvällen kikade solen fram i ett magiskt ljus och jag kände ännu en gång så starkt, att hästarna är de viktigaste jag har. Min familj, tillsammans med min mamma, pappa och syster. Det enda som verkligen betyder något. 



Beställa tagelsmycken av mig

Vill du ha ett tagelsmycke och bära din älskade häst med dig vart du än går? Då kan du nu beställa av mig. Jag gör armband, tofsar och hjärtan. Från dig behöver jag en slinga av din hästs tagel!

För armband och hjärta: Minst 30 centimeter lång och minst 5 millimeter tjock. Om du kan ta en tjockare slinga är det att föredra då en hel del tagel försvinner när jag rensar ut korta hårstrån som inte kan användas. Klipp under svansroten längst bak i hästens svans så syns det ingenting när håret växer ut igen.

För tofs:
Minst 15 centimeter lång och minst 5 millimeter tjock, ju tjockare slinga desto tätare tofs.

Vill du beställa både armband/hjärta och tofs måste du se över så att taglet räcker till, men oftast går det att lösa på något vis! Jag tvättar taglet så det behöver du inte tänka på. Skicka ett mail till mig på kristin@kshorsemanship.se där du anger:

- Vad för typ av smycke/smycken du vill ha.

- Vid armband/hjärta skriv vilken typ av fläta du vill ha. Exempelvis vanlig trebensfläta, fyrbensfläta, fiskbensfläta, två separata flätor lindade i varndra, och så vidare. Armbanden på bilderna nedan är fiskbensflätor.

- Om du har två slingor med tagel av olika nyanser och vill ha två separata flätor i samma armband, ange om du vill att de olika nyanserna ska blandas i en fläta eller om de ska vara separerade, alltså en färg för vardera fläta. Till exempel hade jag en vit slinga från min ena häst och en svart slinga från min andra häst, men jag blandade deras tagel så det blev en silver-nyans tillsammans. Detta gäller även för tofsar, om du har olika färger på flera slingor. Se bild 1 och 2 nedan så förstår du mitt vad jag menar!

- Ditt handledsmått, mät runt den bredare delen av din handled.

- Om du vill ha en lössittande eller tight passform på armbandet.

- Hästens namn.

När smycket är klart skickas det i miljövänliga smyckesaskar, naturfärgade eller mörkbruna. Jag ansvarar inte för postens slarv och försvunna brev, men om du verkligen vill vara säker på att allt kommer fram som det ska, så kan du välja att själv betala för frakten tillbaka med rekomenderat brev så du får ett spårnummer. Annars står jag för normal frakt.
 

Bild 1: Armband av mina två hästars tagel, en fiskbentsfläta med svarta och vita hår blandade.


Bild 2: Tofs av mina två hästars tagel, deras svarta och vita hår blandade.


Bild 3: Vackra bruna nyanser, samma design som armbandet på bild 1.

Bild 4: Två längre tofsar och ett armband av en fiskbensfläta.


Bild 5: Detaljer på tofsarna.

Bild 6: Tagelhjärta. 


Bild 7: Smyckesask i naturfärgat, återvunnet och miljövänligt material.


Bild 8: Smyckesask med jutesnöre. 

Första ridturen i vår egna sadel

I lördags introducerade jag sadeln på Kajsas rygg i ridhuset. Jag bestämde mig innan att inte tveka och mesa när det gällde att hämta henne från hagen och låta Lillen bli kvar med de andra utan henne. Jag vet ju att han är trygg med dem, och jag vet att Kajsa är van att göra saker på egen hand. Så jag gick helt enkelt till hagen och plockade ut Kajsa. De andra hästarna förstod direkt att hon skulle någonstans och började gnägga för kung och fosterland, speciellt Aira som sprang längst staketet och var riktigt förtvivlad. Lillen låg tätt bakom och såg skärrad ut. Jag lät Kajsa beta lite längst vägkanten för att avdramatisera separationen lite grann, men sedan kände jag att nej, nu går vi. Och det gjorde vi, hela vägen till stallet (en ganska bra bit längst en grusväg). Jag hörde några gnäggningar i bakgrunden. Kajsa höll sig tyst och lugn hela vägen. Bara när vi kom in i stallet blev hon lite spänd när hon insåg att det inte fanns några andra hästar i närheten. Men det var inte mycket värre än att hon inte ville stå stilla. Måste verkligen ta itu nu med uppbindnings-problemet vi (jag) har. Den här dagen hade jag hästrädda mamma med mig som absolut inte kände sig bekväm med att hålla Kajsa medan jag hämtade grejer, vilket bidrog ännu mer till en spänd stämning. Så vi ska verkligen öva på att stå uppbunden själv så kan jag bli ännu mer självständig i träningen.
 
Sadlade för första gången med min nya ullpad, som för övrigt är helt perfekt! Bild kommer senare, hann inte ta några bilder alls. Den låg som ett smäck på Kajsan och sadeln bara lade sig på plats av sig själv, så bra som det bara kan bli! Måste verkligen också fixa nytt rep att ha som tyglar, alternativt bosal-hackamore. Använde nu mina slitna gamla rep som är olika långa och sitter ojämnt under Kajsas haka, vilket ger ojämna sinaler och bara massa krångel. Vi gick in i ridhuset, kände att första ridturen med sadeln skulle vara i ett tryggt inhägnat område utan distraktioner. Promenerade ett par tre varv i ridhuset så hon fick känna in sadeln på ryggen, hon var så följsam och fin. Sedan satte jag upp. Jag använde mig av en pall då jag inte ville spänna sadelgjorden överdrivet mycket och känna om den snurrade eller ej vid uppsittning. Till min stora lycka låg den riktigt stabilt även med en ganska lös sadelgjord, vilket den ska göra! Har sett filmer på när ryttare sitter upp i sin sadel från marken, utan att ha sadelgjorden spänd överhuvudtaget. Och den ligger kvar som den ska. För när man sitter upp rätt, och sadeln ligger rätt, ska man inte behöva slita på hästens rygg alls. Något jag definitvt kommer lära mig att göra!

När jag väl satt i sadeln kände jag genast hur bekväm den var. Kajsa som har en "ovana" att gå iväg vid uppsittning, stod stilla. Nu kanske jag är överdrivet optimistisk, men jag ser det som ett tecken på att sadeln inte klämmer någonstans och hon inte får en signal om att börja gå. Vi skrittade iväg. Hon var så uppmärksam, följsam och lättsam. Det märktes tydligt att hon inte är överviktig längre. Jag har aldrig upplevt henne så lätt och framåt, utan att vara stressad. Visserligen hjälper det när hon är ensam, på ett nytt ställe, utan sina kompisar med massa nya intryck. Men jag väljer att också se det som goda tecken. Efter en ganska lång stund av skrittande bad jag om trav som hon gladeligen gick med på. Nu kände jag verkligen vilken rörelsefrihet hon har i denna sadel. I tidigare sadlar, som ser ut att ha varit för trånga och tryckt i fram, har hon känts blockerad vid axlarna. Nu var det som att bogbladen var fria, jag kunde verkligen känna hennes steg och muskler arbeta under mig. En ovan men underbar känsla! Jag kände allmänt hur lättad hon själv var, att kunna röra på sig utan övervikt, opassande utrustning och smärta. 
 
Egentligen ville jag hålla passet väldigt lugnt eftersom det var länge sedan vi red, och för att jag inte ville förstöra det som hon tyckte var roligt och lagom med passet. Men jag testade ändå att få upp henne i galopp, för att magkänslan sade att det kunde bli bra. Ett pussljud och så galopperade vi! Jag förberedde mig på släng med huvudet och bocksprång efter lång vila, men inte alls. Bara stark galopp i en alldeles lagom takt, men mer snabb än långsam vilket jag också ser som något otroligt positivt då hon tidigare knappt velat ta galoppen och när hon har gjort det så har den varit motsträvande och avsaktande på en gång. Vi galopperade i båda varven, vänster varv var svårare för det är det varvet som jag har svårare för, vilket innebär att hon också får svårare för det.
 
Avslutade passet med att skritta på långa tyglar. Hon blev lite energifylld av galoppen så tanken var att låta henne skritta/trava i den takt hon ville, på långa tyglar, tills hon själv varvade ner och fann ett lugnt tempo där hon kunde slappna av. När vi kom dit kollade jag så att stanna - Woah - satt som det skulle vilket det gjorde riktigt fint. Efter passet fick hon sig en välförtjänt dusch. Ännu ett jättebra tecken på god sadelpassning var att hon hade jämna svettavtryck från sadeln på ryggen. Alltså trycker den jämnt överallt. Hon skötte sig exemplariskt i duschen och njöt av det kylande vattnet. Oj så svettig hon var sedan tidigare också, förståeligt efter allt spring med hopsläpp, sommarbete och så vidare. Vitt salt över hela kroppen, skönt att bli av med det!
 
Kan bara säga att Kajsan är en världens två finaste och bästa hästar på alla sätt och vis. Så klok och insiktsfull. Jag frågade och hon gav respons på allt, efter så lång tid. På ett helt nytt ställe, utan sina hästvänner. Så  fantastisk! Jag måste vara den mest tursamma människan på jorden som har dessa två fulländade hästarna!

På vägen till hagen igen gnäggade hon för att stämma av med flocken. Då samlades de vid stängslet och gnäggade så högt de kunde, samtidigt i kör haha. Det var första gången jag upplevde Kajsa så ivrig att komma till sina vänner, hon som aldrig annars orkar bry sig. Aldrig sett henne dansa fram sådär haha. För att undvika inklämning vid den trånga ingången så fick hon beta lite på gräsplätten bredvid hagen, tills de andra inte brydde sig lika mycket längre. Väl inne i hagen rejsade de omkring länge, Kajsa försökte lägga sig för att rulla bort vattnet från duschen men de andra tillät henne inte. De ville ju busa, no time for rolling!
 
Längtar tills nästa ridpass! Då ska jag ta en massa bilder på sadeln, padden och filten. Samt min nya ridhjälm som jag är jättenöjd med. Tills dess får ni ett par andra bilder från hagen. En snufsig Kajsa som hälsar och en Lillen som är nöjd att ha sin nya partner in crime; Aira. Hon är lika dryg som Lillen med att välta skottkärror, slänga iväg borstar, tugga på grepar och så vidare. Knasbollar. Aira var skitsöt häromdagen. Hon plockade upp min poncho som låg i skottkärran. Den är ju vit och ganska stor när den "vecklar upp sig". Då blev hon rädd för ponchon men förstod inte hur hon skulle bli av med den (släppa den, med andra ord...). Så hon dansade omkring på en och samma plätt men huvudet i luften och min poncho svingandes åt alla håll, resten av hästarna kom och blev lika panikslagna. Till slut släppte hon den, stampade på den och ba "I got it guys, den är död nu"...
 
 

Världens finaste Lillen!

Helgen har bjudit på några fantastiska dagar, i riktigt varmt och härligt sommarväder. Mindre roligt att ha en förkylning på gång med irriterande halsont, men hästarna måste ses till ändå och de ger mig alltid så enormt med energi.
 
En dag kom jag ut till hagen och såg på långt håll att Lillen låg ner. Platt som en pannkaka, blick stilla. Vanligtvis hör han mig på långa vägar och reser sig upp, men jag fick ingen reaktion överhuvudtaget. Blev ganska oroad när jag inte kunde se honom andas och började nästan småspringa... Men cirka femton meter ifrån honom så ryckte han med benet, djupt inne i sina drömmar. Gjorde töntiga snark- och mutterljud. Efter en stund vaknade han till och reste på huvudet, men låg stabilt kvar på marken. Jag närmade mig försiktigt och för första gången någonsin fick jag gå fram och klappa honom medan han låg ner! Det är en milstolpe för oss! Så otroligt söt var han, alldeles avslappnad och pömsig medan jag smekte honom på mulen. Jag backade dock ganska snabbt så han kunde känna sig fri att fortsätta sova om han ville. Då lade han ner sitt huvudet igen och bara toknjöt i gräset! Älskade lillplutten! Lite senare kom dock Egon och då var det dags att resa på sig helt tyckte han.
 
Både Kajsa och Lillen mår så otroligt bra med sin nya flock. Alla hästar verkar må bra för den delen! Dessa djur ska vara tillsammans, ju större flock desto bättre, punkt slut. Det blir en helt annan harmoni och stimulans, ett lugn som inte kan rubbas. Men det glädjer mig också att Kajsa och Lillen fortfarande går till mig varje gång jag kommer, gnäggar oftast och tycker att jag är speciell nog för att slitas från flocken en stund. Vi är ju vår egna lilla flock på ett vis. ♥
 

Den platta, halvdöda pannkakan! 


Reste sig inte ens när Birk kom och kollade läget, Lillen måste ha varit riktigt trött.

Den vackraste valacken på jorden.


Förbereder sig för uppresning...


... Fick ta i med alla sina Lillen-krafter för att orka upp...


... Lite halvt missnöjd av att vara på benen igen.

Flocken! Från vänster; Birk, Roger, Kajsa, Aira, Lillen, Egon.

Sadeltillbehör-shopping!

Till min sadel måste jag givetvis ha tillbehören som känns nödvändiga för mig. Det vill säga pad, filt och bakgjord (den sista är absolut inte nödvändig men jag gillar och föredrar att ha en bakgjord vid vissa tillfällen). Plånboken får verkligen lida nu, men jag får tänka att det är till något bra och som jag faktiskt behöver! Hade jag gått och snålat eller sparat på pengarna hade det gått åt annat istället, som godis, mat, onödiga bensinpengar och så vidare... Förresten så blev det ingenting med den förra padden jag beställde från Tyskland. Efter beställningen fick jag inte något mail om betalningsinformation, och inte heller några svar när jag frågade om det. När jag väl skulle betala så krånglade min bank med att det var internationell betalning, allt bara strulade. Så jag kände att det var någon mening med det och avvaktade med den padden så länge. Jag skulle fortfarande väldigt gärna vilja ha den då den är otroligt fin, men jag nöjer mig gott och väl med det jag har köpt nu - tills jag vet vad jag verkligen behöver utöver detta. 

Först ut! En alldeles underbart fin pad i 100% ull! Som jag letat efter den perfekta ullpaden. Först var tanken att ha en tunnare underpad med en filt över. Men det kändes som att jag blev lite fastlåst på det viset, att de två alltid skulle behöva hänga ihop annars skulle stoppningen bli för tunn. Sedan finns det nästan bara svarta och gråa underpaddar. Jag gillar ju varmare och ljusare färger som brun, beige och tan. Sedan kostar riktiga ullpaddar skjortan. Så hittade jag den ultimata som inte alls är särskilt dyr men har alla de bra egenskaperna jag vill ha!

- 100% ull
- Beigefärgad
- Kontursskuren efter ryggraden
- Frihet för manken
- Läderförstärkningar på manken, ryggraden och vid skänklarna
- Utskuret vid skänklarna för närmare kontakt
- Perfekt tjocklek, knappt 2 cm
- Lagom pris! 1095 kronor från Tumbleweed.

 
Nummer två på listan. En väldigt fin filt, och en tjock sådan, i 100% ull den med. Trots att jag har en snygg och funktionell ullapd som kommer fungera vid alla ridtillfällen, så är det bra att ha en bra filt också. Inte bara för att det är kul att variera utseendet, men framförallt om jag känner att jag skulle vilja ha mer stoppning under sadeln. Typ om det visar sig att Lillen har lite kvar att fylla ut så kan filten hjälpa ytterligare. Köpt på Scandinavian Western & Co, 795 kronor. Fanns flera färger att välja mellan men jag gillar denna allra bäst med jordnära färger som passar både Kajsa och Lillen!

 
Sist men inte minst, en bakgjord som förhoppningsvis kommer att matcha lädrets färg på min sadel. Det fanns en lite ljusare variant men den gick i en starkare röd färg och min sadel är inte så värst röd, mer varm än röd. Denna är en kallare brun men också mörkare men jag ser på det som såhär; jag riskerar hellre att bakgjorden är lite för mörk än lite för ljus. För ljus så poppar den ut, för mörk så smälter den mer in. Dessutom är sitsen på min sadel ganska mörk så bakgjorden kommer matcha sitsen i värsta fall ändå! 635 kronor, även denna från Scandinavian Western. 

 
Jag måste bara nämna vilket otroligt bra kundservice Scandinavian Western har! De har varit så hjälpsamma när jag har frågat en miljon frågor om olika paddar, bakgjordar, filtar och så vidare. De har tagit bilder i dagsljus när jag vill jämföra färger och stått ut med allt mitt krångel, haha. Finns inget som jag avskyr mer än företag som slarvar eller inte svarar ordentligt på frågor. Så tumme upp för Scandinavian Westerns personal!

Det jag har kvar att köpa är en ny sadelgjord (mohair-ull), off-billet och tiestrap. Jag fick med två gamla slitna remmar i syntet ( i olika färger haha), men de fungerar gott och väl tills jag har råd att köpa nya i läder. Min billiga Hööks-gjord fyller också funktionen tills jag vet vad jag verkligen vill ha. En enkel packrem skulle också behöva köpas, då en saknades i bak på sadeln. Men inget viktigt alls egentligen, kommer inte ens användas förrän vi är redo för våra långa skogsturer!
 
Imorgon bär det av till Tjäder-Läder i Järbo för att köpa läder till ett litet DIY-projekt jag har till sadeln, eller stigbyglarna för att vara mer specifik. Tur att man har en syster som har alla läderkarvnings-verktyg som jag kan snylta av. :-) Mer om det kommer i inlägg längre fram!

Min första egna sadel!

Senaste helgen var det sadelprovning på schemat. På fredagen hämtade jag ut den på posten och hade till måndagen på mig att prova och beställa, tack vare en liten smart uppfinning vid namn Blocket-paket! Till min stora lycka (och förvåning) låg sadeln bra på båda mina underbara hästar. Lillen har pyttelite att växa i, men i överlag låg den riktigt bra på båda. Rätt vinkel och jämn längst hela ryggen. Inga extrema tryckpunkter men inte heller för vid, som jag var lite orolig över att den skulle vara eftersom Lillen är lite tunnare.
 
Så jag kan med enorm glädje meddela att jag nu äger min alldeles egna westernsadel! Och en bra sådan också. Märket är Billy Cook, vilket känns ännu bättre och mer rogivande. Att veta att det är en kvalitétssadel som ofta ligger bra på flera olika hästar, och inget skit rent ut sagt. Sadeln är jättefin! En lagom mörk nyans av brun som passar både Kajsa och Lillen, och det perfekta slitaget. Simpelt halvmatt läder, men med detaljrika sömmar. Alltså inte för mycket utsmyckning som jag inte gillar. Är väldigt kräsen med hur utsmyckning och mönster ska se ut i sådana fall haha!

Det är inte en ranch/roping-sadel som är min absoluta drömsadel, men den är nära. Vet inte vad detta är för typ av westernsadel faktiskt. Trail kanske? På ett vis känns denna väldigt rätt just nu eftersom den väger mindre och är kanske enklare att hantera när det gäller Lillens inridning och Kajsas igångsättning. Den väger mellan 14-15 kilo. Samtidigt har den mycket av ranchsadel-funktionen/looken som jag tycker om med djupt säte, ganska rejält horn, rätta lädret och så vidare. Hon som jag köpte sadeln av var jättegullig och bytte aluminium-stigbyglarna som satt på, till dessa råhudsstigbyglar. Jag hade köpt sådana till annars, så det var ju snällt att jag fick med dessa gratis istället!

Gårdagen spenderades med att tvätta, smörja och putsa sadeln. Än så länge hänger den hemma tills jag har en ordentlig hängare i stallet, och jag kikar på den med jämna mellanrum och flinar fånigt för mig själv. Säger då och då "Hej sadeln. Vad fin du är."... Okej, lite creepy-varning på det sista där.

Måste bara säga JAG HAR EN SADEL!!!!!!!!!!! Jag är SÅHÄÄÄÄÄÄÄÄÄR glad över detta! Nu kan vi äntligen komma igång på riktigt när hästarna har kompisar i hagen och jag har kontroll över mitt eget liv och min egen utrustning. 
 
Bättre bilder på sadeln kommer inom kort. Än så länge får ni njuta av dessa, innan putsning måste jag påpeka. :-)
 

Ett litet hopläpp och ett större hopsläpp

Förra torsdagen kom en ny häst till Kajsa och Lillen! Den väldigt vackra Aira som stod på granngården bredvid tidigare. Ser ut som en Appaloosa men är en Knapstrupper, såklart mycket större än Kajsa och Lillen så nu ser de ut som två små töntbebisar haha. Hopsläppet gick hur fint som helst! Först lite sniffande, sedan en massa busspring, lite mer sniffande och sedan var det lugnt. Inte så värst mycket jagande, förutom att Kajsa skyddade Lillen från Airas försök att hälsa. Hon var lite utstött första dygnet, dagen efter när jag kom ut så betade dem tillsammans. Härligt!
 
I söndags skedde dock det stora hopsläppet med resten av lösdriftgänget. Äntligen! Som jag och hästarna har väntat, det har bara dragit ut på tiden så länge nu. Man kunde ju ha valt en bättre dag med bättre väder, regnet piskade ner och det blåste som bara tusan. Vattenpölar som hav och lervälling i delar av hagen. Men ingen hade så stor lust att vänta mer och ibland får man bara sluta fjanta och låta hästarna sköta det själva, eftersom de alltid gör det så bra! Det blev rätt vilda galopper, ett par gånger gick det så snabbt att de knappt hann med själva och höll på att snubbla. I alla fall klumpen Lillen som inte riktigt vet vart han har fossingarna. Men snabb är han! Han och Kajsa låg i täten. De två flockarna delade på sig naturligt, tre hästar i varje. Höll sig på 50 meters och arbetade sig lite närmare, mycket försiktigt. Men dag två när jag kom ut såg jag till min stora lycka att alla sex hästar var samlade i en klump, varav tre stycken låg ner! Kajsa och Lillen var två av dem. Snacka om att ha kommit tillrätta och vara utmattad efter allt bus och spring senaste tiden! 
 
Flocken nu är fyra valackar och två ston. Blandade åldrar. Lillen yngst. En som är 22 år. En bra mixat gäng! Just nu känner jag sådan total lättnad. Mina älskade pållar har nu flera kompisar och gott om sysselsättning. Dessutom utökade vi betet så de har mer att äta. Inom närmsta två veckorna ska vi öppna upp hela betet där de också får tillgång till mer skog samt ligghallen. Och så otroligt skönt att jag nu kan ta en häst i taget bort från hagen och träna, utan att vara spänd över att en blir ensam kvar! Nu kan jag leda bort en med gott samvete så får de gnägga bäst de vill, för jag vet att de mår bra och har trygghet med flocken. ♥

Här är en film med blandade klipp från sommarbetet, när Aira kom in i flocken och det stora hopsläppet med resten av lösdriftgänget. Klicka i HD och njut av dessa vackra, majestätiska varelser:


Synen när jag kom ut till dem igår: