Första ridturen i vår egna sadel

I lördags introducerade jag sadeln på Kajsas rygg i ridhuset. Jag bestämde mig innan att inte tveka och mesa när det gällde att hämta henne från hagen och låta Lillen bli kvar med de andra utan henne. Jag vet ju att han är trygg med dem, och jag vet att Kajsa är van att göra saker på egen hand. Så jag gick helt enkelt till hagen och plockade ut Kajsa. De andra hästarna förstod direkt att hon skulle någonstans och började gnägga för kung och fosterland, speciellt Aira som sprang längst staketet och var riktigt förtvivlad. Lillen låg tätt bakom och såg skärrad ut. Jag lät Kajsa beta lite längst vägkanten för att avdramatisera separationen lite grann, men sedan kände jag att nej, nu går vi. Och det gjorde vi, hela vägen till stallet (en ganska bra bit längst en grusväg). Jag hörde några gnäggningar i bakgrunden. Kajsa höll sig tyst och lugn hela vägen. Bara när vi kom in i stallet blev hon lite spänd när hon insåg att det inte fanns några andra hästar i närheten. Men det var inte mycket värre än att hon inte ville stå stilla. Måste verkligen ta itu nu med uppbindnings-problemet vi (jag) har. Den här dagen hade jag hästrädda mamma med mig som absolut inte kände sig bekväm med att hålla Kajsa medan jag hämtade grejer, vilket bidrog ännu mer till en spänd stämning. Så vi ska verkligen öva på att stå uppbunden själv så kan jag bli ännu mer självständig i träningen.
 
Sadlade för första gången med min nya ullpad, som för övrigt är helt perfekt! Bild kommer senare, hann inte ta några bilder alls. Den låg som ett smäck på Kajsan och sadeln bara lade sig på plats av sig själv, så bra som det bara kan bli! Måste verkligen också fixa nytt rep att ha som tyglar, alternativt bosal-hackamore. Använde nu mina slitna gamla rep som är olika långa och sitter ojämnt under Kajsas haka, vilket ger ojämna sinaler och bara massa krångel. Vi gick in i ridhuset, kände att första ridturen med sadeln skulle vara i ett tryggt inhägnat område utan distraktioner. Promenerade ett par tre varv i ridhuset så hon fick känna in sadeln på ryggen, hon var så följsam och fin. Sedan satte jag upp. Jag använde mig av en pall då jag inte ville spänna sadelgjorden överdrivet mycket och känna om den snurrade eller ej vid uppsittning. Till min stora lycka låg den riktigt stabilt även med en ganska lös sadelgjord, vilket den ska göra! Har sett filmer på när ryttare sitter upp i sin sadel från marken, utan att ha sadelgjorden spänd överhuvudtaget. Och den ligger kvar som den ska. För när man sitter upp rätt, och sadeln ligger rätt, ska man inte behöva slita på hästens rygg alls. Något jag definitvt kommer lära mig att göra!

När jag väl satt i sadeln kände jag genast hur bekväm den var. Kajsa som har en "ovana" att gå iväg vid uppsittning, stod stilla. Nu kanske jag är överdrivet optimistisk, men jag ser det som ett tecken på att sadeln inte klämmer någonstans och hon inte får en signal om att börja gå. Vi skrittade iväg. Hon var så uppmärksam, följsam och lättsam. Det märktes tydligt att hon inte är överviktig längre. Jag har aldrig upplevt henne så lätt och framåt, utan att vara stressad. Visserligen hjälper det när hon är ensam, på ett nytt ställe, utan sina kompisar med massa nya intryck. Men jag väljer att också se det som goda tecken. Efter en ganska lång stund av skrittande bad jag om trav som hon gladeligen gick med på. Nu kände jag verkligen vilken rörelsefrihet hon har i denna sadel. I tidigare sadlar, som ser ut att ha varit för trånga och tryckt i fram, har hon känts blockerad vid axlarna. Nu var det som att bogbladen var fria, jag kunde verkligen känna hennes steg och muskler arbeta under mig. En ovan men underbar känsla! Jag kände allmänt hur lättad hon själv var, att kunna röra på sig utan övervikt, opassande utrustning och smärta. 
 
Egentligen ville jag hålla passet väldigt lugnt eftersom det var länge sedan vi red, och för att jag inte ville förstöra det som hon tyckte var roligt och lagom med passet. Men jag testade ändå att få upp henne i galopp, för att magkänslan sade att det kunde bli bra. Ett pussljud och så galopperade vi! Jag förberedde mig på släng med huvudet och bocksprång efter lång vila, men inte alls. Bara stark galopp i en alldeles lagom takt, men mer snabb än långsam vilket jag också ser som något otroligt positivt då hon tidigare knappt velat ta galoppen och när hon har gjort det så har den varit motsträvande och avsaktande på en gång. Vi galopperade i båda varven, vänster varv var svårare för det är det varvet som jag har svårare för, vilket innebär att hon också får svårare för det.
 
Avslutade passet med att skritta på långa tyglar. Hon blev lite energifylld av galoppen så tanken var att låta henne skritta/trava i den takt hon ville, på långa tyglar, tills hon själv varvade ner och fann ett lugnt tempo där hon kunde slappna av. När vi kom dit kollade jag så att stanna - Woah - satt som det skulle vilket det gjorde riktigt fint. Efter passet fick hon sig en välförtjänt dusch. Ännu ett jättebra tecken på god sadelpassning var att hon hade jämna svettavtryck från sadeln på ryggen. Alltså trycker den jämnt överallt. Hon skötte sig exemplariskt i duschen och njöt av det kylande vattnet. Oj så svettig hon var sedan tidigare också, förståeligt efter allt spring med hopsläpp, sommarbete och så vidare. Vitt salt över hela kroppen, skönt att bli av med det!
 
Kan bara säga att Kajsan är en världens två finaste och bästa hästar på alla sätt och vis. Så klok och insiktsfull. Jag frågade och hon gav respons på allt, efter så lång tid. På ett helt nytt ställe, utan sina hästvänner. Så  fantastisk! Jag måste vara den mest tursamma människan på jorden som har dessa två fulländade hästarna!

På vägen till hagen igen gnäggade hon för att stämma av med flocken. Då samlades de vid stängslet och gnäggade så högt de kunde, samtidigt i kör haha. Det var första gången jag upplevde Kajsa så ivrig att komma till sina vänner, hon som aldrig annars orkar bry sig. Aldrig sett henne dansa fram sådär haha. För att undvika inklämning vid den trånga ingången så fick hon beta lite på gräsplätten bredvid hagen, tills de andra inte brydde sig lika mycket längre. Väl inne i hagen rejsade de omkring länge, Kajsa försökte lägga sig för att rulla bort vattnet från duschen men de andra tillät henne inte. De ville ju busa, no time for rolling!
 
Längtar tills nästa ridpass! Då ska jag ta en massa bilder på sadeln, padden och filten. Samt min nya ridhjälm som jag är jättenöjd med. Tills dess får ni ett par andra bilder från hagen. En snufsig Kajsa som hälsar och en Lillen som är nöjd att ha sin nya partner in crime; Aira. Hon är lika dryg som Lillen med att välta skottkärror, slänga iväg borstar, tugga på grepar och så vidare. Knasbollar. Aira var skitsöt häromdagen. Hon plockade upp min poncho som låg i skottkärran. Den är ju vit och ganska stor när den "vecklar upp sig". Då blev hon rädd för ponchon men förstod inte hur hon skulle bli av med den (släppa den, med andra ord...). Så hon dansade omkring på en och samma plätt men huvudet i luften och min poncho svingandes åt alla håll, resten av hästarna kom och blev lika panikslagna. Till slut släppte hon den, stampade på den och ba "I got it guys, den är död nu"...
 
 
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: