Hard working' Lurv

Det blev en hård arbetsdag för Lurven på ranchen. Men han lyckades både rida in Lillen och fånga in kalvarna för märkning.

Färdigverkade hovar och en gårdslurv!

Verkningen av hovarna gick bra! Sådan lättnad att ha det avklarat. Jag tog in Kajsa och Lillen i stallet 20 minuter innan min hovvårdare kom, så de fick landa lite i den nya miljön och vänja sig vid boxarna. Sedan började vi med Lillen, känner alltid att jag vill ha den största utmaningen klar först!
 
Han har blivit bättre med att plocka upp framhovarna men drar ändå tillbaka dem efter några sekunder. Man lär ju ha lite mer tid på sig om man ska kunna verka, det är så otroligt frustrerande för både mig och hovvårdaren. Vi krånglade ett tag, jag styrde hans huvud bort från M som han skulle sniffa och nafsa på hela tiden, avktade mig för flygande hovar som han slog rakt fram riktigt hårt, parerade upp honom när han föll och så vidare. Sedan sade jag: "Ska vi testa att binda upp honom istället?". Då alltså med cross-tie i gången och inte i ett styvt rep. Så vi körde på det. Då hade vi precis gjort klart ena fram- och bakhoven och jag kände mig nervös över att han skulle falla ihop med andra framhoven uppe medan han var uppbunden och få panik över att det tog stopp... Men, denna metod fungerade faktiskt bättre! Jag var lite beredd när han krånglade med framhoven och liksom rättade till honom. Annars lät jag honom vara så mycket jag bara kunde, och jag tror han lugnade ner sig mer när jag inte var där och fjollade, plus att han fick lite att fundera över när han satt fast i två ändar. Mental sysselsättning kan man säga. Dessuotm verkade han hittade balansen bättre när han fick luta huvudet lite som han ville i grimman, han kanske helt enkelt behöver tyngden där. Sedan hjälpte det mycket när folk kom och gick med hästar i stallet, jag trodde att han då skulle kasta iväg med hovarna, men istället stod han som ett ljus helt blickstilla medan han tittade på allt intressant haha. Förutom en gång när han bestämde sig för att gå fram till en häst, men glömde bort att han satt fast. Så det blev en liten tvärnit. Bakhovarna är Lillen jätteduktig med så där känns det inte jobbigt på något vis. Det var bra att lillgrabben fick träna på att stå fast utan mig vid sin sida, vi kör nog på denna metod nästa gång också!

Hovarna: Äntligen fick vi bort den skadade delen på ena framhoven, ni vet där det hade brutits loss en del! Så jäkla tur att det inte bröts upp ännu mer under tiden vi väntade på verkning. Bakhovarna har blivit jättefina som jag nämnt förut, hovvåraden behövde bara ta lite grann där. Börjar komma till självverkande! Lite röta kvar i alla hovar dock, ska bli bra snart.

Sedan var det Kajsas tur. Med henne känner jag mig alltid lugn. Tog även henne på cross-tien då jag vet att hon står stilla när hon verkas. Hon har ju däremot fått panik flera gånger när hon sitter fast, men med cross-tien har hon lite mer utrymme. Jag föredrar fortfarande ett rep för uppbundna hästar, men tills den dagen kommer då Kajsa förstår sig på hur det fungerar till 100%, är jag hellre på den säkra sidan. Haha, Kajsa fick en tillsägelse från en häst i en box som stod snett mitt emot henne. Den stod och åt och Kajsan blev då genast väldigt intresserad och glodde som en riktig drygkorv. Så hästen i boxen gjorde ett mini-utfall då han inte hade så mycket plats i boxen. Men han lyckades ta ett bock-galoppsprång emot henne med bakåtstrukna öron. Tillräckligt för att Kajsan inte vågade titta åt det hållet så mycket mer, haha!

Hovarna: Kajsas bakhovar är näst intill rötfria!!! Kan ni tro det?! Kajsa, som alltid har haft helt söndertrasade eller snarare icke-existerande strålar, har nu utvecklat fullt jämna, stora och hela strålar. En liten skåra i mitten (men den går inte djupt någonstans) och lite röta kvar i hörnen. Hennes bakhovar har ju precis som Lillens fått mycket bättre form och sliter sig själva. Alltså har trakterna kommit ner, strålen har fått liv och aktiverat sig. Nu gäller det bara att hålla detta, men jag är så lycklig över detta! Framhovarna är dock fortfarande rötiga. Där har inte trakterna kommit ner tillräckligt ännu så strålarna förblir inaktiva. Det hjälper med rengöring och luft för att de inte ska bli värre, men för att hon ska få fungerande strålar så måste hoven få rätt form så att strålarna faktiskt får kontakt med marken. Rörelse och motion hjälper ju också mycket, så snart hon få springa av sig i nya ridhuset som har grusaktigt underlag. Perfekt för då sjunker hovarna ner, strålarna får kontakt och får använda sin stötdämpning.


Pedikyr!
 
KOLLA! Vilken fin stråle!

Igår var det ett hektiskt schema. Först stalltjänst vid halv åtta på morgonen. Kunde inte ha det så mycket bättre på en stalltjänst. Min uppgift var att räkna så att de 21 islandshästarna och de 9 unghästarna/mammorna fanns i hagarna. Resten gjorde den andra som jag delade passet med, fanns inget mer att göra haha. Efter detta åkte jag och mamma vidare till förra stallet där jag tog itu med det allra sista, samt hämtade mig kvarglömda longerlina. Så otroligt skönt att vara helt färdigt med det stället nu! Hem en snabbis för att slänga i mig mat. Skyndade sedan tillbaka till bilen för stallmöte vid 17-tiden. Ville gärna vara med första möten liksom! Där fick jag se nya stalltjänst-schemta för april månad men såg inte mina hästars namn någonstans. Frågade när mina pass var. "Nej men du hade ju i mars så då har inte du i april". Haha, jaså? Här har man tydligen bara stalltjänst varannan månad! Jag har alltid tänkt att ju fler hästar på en anläggning desto stökigare och sämre, men detta ställe har bevisat motsatsen. Här har dem koll, resurser och vettigt tänk. Och då menar jag fler saker än bara stalltjänsten!

För övrigt hade Lurven ett förjävla bra dag som den lilla ninen han är (alltså i lördags). Han fick vara med och titta när hovarna verkades, gosa med hästarna, rida på både Kajsa och Lillen, träffa fåren, äta massa gräs, sola på en stubbe, bli gullad med av stallfolk och hoppa runt i halm. Glad lurv! 


Planer för helgen

Imorgon kommer hovformsspecialisten ut till nya gården för första gången. Jag skäms att det har gått sådan lång tid sedan den senaste verkningen, jag glömde bort att min hovvårdare nu pluggar i en annan stad och endast är hemma en gång i månaden. Så jag fick snällt vänta ett par veckor extra eftersom jag var sent ute att boka! Men tur som är har jag underhållsraspat en hel del, i alla fall i början. Så hovarna har vuxit rätt mycket, men klarat sig från sprickor och vassa kanter.
 
Har fixat så att Kajsa och Lillen kan stå i varsin box bredvid varandra en stund innan hovvårdaren kommer ut. En box är redan min, men jag vill att båda ska få vara i stallet samtidigt nu när Lillen speciellt är nervös och spänd inför alla nya intryck och hästar. Jag gissar att det kommer vara en hel del människor och hästar som kommer och går, en solig lördageftermiddag. Hoppas det går bra och att Lillen vill samarbeta lite med att hålla upp fossingarna. I värsta fall får vi väl verka på grusvägen utanför hagen istället där det är lugnare, om hovvårdaren min går med på det... Men jag ska inte ta ut något i förskott, det kanske går jättebra!

Sedan på söndag har jag min andra stalltjänst för månaden. Megaskillnad på den fronten mot förra stället vi stod på! Där hade jag fyra stalltjänster i månaden, ett pass gick på 1-2 timmar. Knöligt system med tunga lyft, plus att vi på lösdriften även tog in boxhästarna i stallet. Nu har jag max två stalltjänster i månaden, som jag dessutom delar med en annan person så man är aldrig ensam vilket är skönt (som när man är osäker på något,  under mörka kvällar eller om det skulle hända en olycka). Skulle jag vilja ha bara ett pass i månaden kan jag välja att göra det själv. En stalltjänst går på ett nafs för vi med lösdrift beblandar oss inte med boxhästarna mer än att ge färdiga höpåsar i stallet. Det enda vi behöver göra egentligen är att ta fyrhjuligen med släp (smidigt som tusan!) och kasta ut hö till alla flockar, se att alla mår bra, fixa maten inne som är redo i påsar/hinkar, mata katter, sopa, larma och släcka. Bara på sommaren fyller vi vatten. Det känns tydligt att gården vi står på nu har satsat mer för att få det bra för alla.

För övrigt är det en stor lättnad att ha hästarna så mycket närmare min egen bostad. Det tar en kvart så är jag där ute. Gården är stor och öppen, omringad av åkrar och oändliga ridvägar som inte ligger vid någon stor väg. Det känns tryggt för oss helt enkelt. Jag tror att detta är så bra som det kan bli, tills den dagen vi äntligen får vårt eget. Ingenting är jobbigt eller motsträvande. Bara upplyftande! Efter stalltjänsten på söndag åker jag vidare till gamla gården för att ta itu med det allra sista innan vi släpper det stället helt och hållet. Kanske hinner jag sedan tillbaka till hästarna till fem-tiden då det är möte i ridhusstallet. På kvällen vankas bio med min älsklingsgrabb!
 
Lillen då. Kliade honom på sidan av mulen och det var så skönt att han inte visste var han skulle ta vägen. Så han började åla sig mot trädet i brist på andra idéer...

Crimson Catalyst

När vi ändå forskar lite om hästföräldrar ska vi självklart visa upp Kajsas pappa också! Hans namn är Crimson Catalyst. Ännu en ståtlig hingst. Ser massvis av Kajsa i honom. Från mamma Sussie har hon mest fått personligheten, lite mer av det ljusa i pälsen och kurvorna. Tyvärr finns inte Crimson kvar med oss idag, han galopperar nu på de evigt gröna ängarna. ♥

Ras: American Quarterhorse
Färg: Svartbrun
Mankhöjd: 148cm
Född: 1994, Texas

Läs mer om Kajsas pappa härhär och här!

    
Bilder: http://www.luckyrider.se/soderkvists-toppar-svensk-quarteravel/, http://www.greyboo.se/crimson.htm
 


Bilder: http://www.painthorses.se/index.php?id=22&uid=27
    
    
Och här är min älsklingstjej! ♥

Whata Luck

Lillens pappa, Whata Luck, är verkligen en vacker hingst! Jag ser mycket av Lillen i honom. Samtidigt som Lillen har flera av mammas mjuka drag. Den perfekta kombinationen, helt enkelt. Skulle gärna träffa detta charmtroll i verkligheten! Kort fakta:

Ras: American Painthorse
Färg: Sorrel/Overo
Mankhöjd: 155cm
Född: 1988

Läs med om Whata Luck här!



Bilder: http://www.western-journal.de/news/130901.htm
 

Bild: http://double-h-ranch.de/?page_id=9


    
Och här har vi min egna lilla grabb! ♥ 

High Chaparral Western Riders nya hemsida

Jag vill stolt presentera HCWR:s nya hemsida som jag har fått nöjet att skapa! HCWR står för High Chaparral Western Riders, där min vän Emmy nu sitter i styrelsen. Gå in och klicka runt på hemsidan, de har mycket spännande på gång framöver. Som ni ser är det lite småsaker kvar att fixa, som att lägga in den nya loggan och uppdatera diverse information i vissa meny-flikar.
 




Minnen

Oslättsfors naturreserveat har några av de vackraste skogsslingorna jag har vandrat på. Jag och Johan promenerade här med vår älskade Adolf förra våren och lovade oss själva att ta med honom dit till sommaren så kan kunde bada vid grillplatsen. Finaste grabben som älskade att simma. Såklart tog man tiden för givet och Dolfen hann aldrig bada där med oss. Jag och Johan besökte reservatet igen tillsammans förra helgen och det kändes tomt utan vår favoritvovve med oss. Vi saknar dig Dolfen. ♥





 

Hantverks-sug!


Åh vad det kliar i mina skaparfingrar nu! Jag vill knyta repgrimmor, göra knivar, arbeta med päls & råhud, renovera möbler, ha en gård att pyssla med, stöpa ljus, odla grönsaker, bygga en sadel. Så frusterande när det krävs startkapital för allt man vill göra.
 
Kniven på bilden ovan har min Johan gjort, det är så vacker tycker jag. Allt är handgjort. Bladet är utskuret och slipat i rostfritt järn, och delarna av skaftet är dessa i ordning uppifrån och ner: älghorn, mässing, läder, alträd, läder, mässing, läder, björkvril, mässing, läder, älghorn. Den mest magiska delen är när man doppar skaftet i linolja och alla vackra färgskiftningar träder fram! Jag har haft en egen kniv på G länge nu men så fort det saknas något del eller något material för att gå vidare, rinner det liksom ut sanden. Dags att ta tag i pysslet igen!

Såhär ser mitt egna knivblad- och skaft ut från grunden hittills, innan första formgivningen och slipningen:

 

Pömsig vårgrabb

 
Lillen har alltid varit rätt känslig för väderomslag som under nya årstider. Nu har han haft rinnande näsa och ögon ett tag och ser lite tuffsig ut, men är annars pigg och som sig själv. Förutom att han är lite segare sådär som de flesta hästar är under pälsfällning. Ser dock att Lillen fäller en massa päls precis som han ska, medan Kajsa knappt fäller något alls? Har det att göra med deras pigment? Någon som vet? Jag tänkte att mörkhåriga hästar som Kajsa, borde vara mer utsatt för solen och därmed fälla mer och snabbare.

Ordning & reda

På en anläggnings med mycket hästmänniskor (som vi alla vet äger en enorm drös hästprylar) gäller det att göra det bästa av det lilla utrymme man tilldelas. För mig som inte alls har mycket grejer så räcker ett helskåp gott och väl! Köpte min lilla ställning med fyra trådbackar på IKEA i söndags, vilket underlättade en hel del för att få ordning på allt. Kunde knappt fylla de två sista backarna dock, haha, så lite saker har jag. Viktigast för mig är att ha alla sjuk- och medicinartiklar för olycksfågeln Lillen, mina rep, ryktlådan och allt vad den innebär samt olika skjotor när jag svettas ihjäl i sommar (klämde in fyra skjortor på en galge hehe). Plus lite smått och gott som anteckningsblock, pennor, batterier, tejp, måttband. Upptäckte igår att jag har, av någon konstig anledning, sparat pinnen som satt fast djupt inne i Lillens sticksår i höstas. Den är fortfarande lite hårig och blodig. Känner mig lite halväcklig nu, men det var sentimentalt haha.

Sadelkammaren här är fullt utrustad med kylskåp, diskho, mikro, fikabord och skåp att förvara mat i, det uppskattas! Jag har redan förberett med saft i kylskåpet som jag kan blanda alla varma sommardagar när jag haft ett intersivt och rogivande pass med hästarna. Hm, måste fylla på kakförrådet nu bara... Okej, jag erkänner. Jag är en töntig stalltjej som gillar pysslet och fixet. Kan inte hjälpa det, är ju bara så mysigt och tillfredsställande att ha systematiskt ordning!



Farlig stall-upptäcksfärd

Ännu en sån där oförskämt härlig vårdag hos hästarna. Mocka skit i hagen, mysa med sömniga och pälsfällande lurvbollar, promenera och öva på roliga, lätta saker. Började dagen med att bara sitta i ligghallen med Kajsa och Lillen, riktigt länge. För mig är den delen lika viktigt som alls slags träning, att umgås och bara vara. Jag känner i alla fall starkt hur Kajsa och Lillen ser mig mer och mer som en flockmedlem, eftersom jag spenderar så många timmar med dem i hagen.

Idag fick Lillen se insidan av stallet för första gången. Då vaknade han dock upp från sin trötthet, haha! När han kom en bit ifrån hagen och en gnäggande Kajsa, blev allt plötsligt väldigt läskigt. Han blev spänd när vi gick förbi den stora islandshäst-flocken (cirka 30-35 hästar) men höll sig i skinnet. Men när vi kom till knuten av ridhusstallet strömmade hög musik ut från stallets radio. Dörren stod öppen och det var flera personer i stallet som pysslade och skramlade. När vi hade passerat hörnet av byggnaden såg han samtidigt fler hästar och några transpoter, vilket gjorde att det rann över lite för honom och han flög bakåt av förskräckelse haha. Jag blev lite nervös att han skulle fortsätta slita bak som han har gjort förut och tillslut stegrat, men jag bestämde mig för att hålla mig lugn vilket hjälpte Lillen. Klappade lite på honom och bad honom sedan följa med mig in i stallet. Lillgrabben tvekade länge så jag fick insistera. Då trampade han försiktigt in. Kort därefter blev han skrämd av en tjej som stod i första boxen och mockade. En grep är tydligen en väldigt farlig sak när man är nervös! När han såg den liksom sprätte han till med samtliga hovar så han nästan halkade. Vi hann gå ett par steg innan han sprätte till igen av nästa tjej som stod och mockade i boxen bredvid. Haha, de såg lite förvirrade och förvånande ut över att en häst var rädd för precis varenda ljud. "Första gången på nya gården utan flockkompisen" skrattade jag. Jag som nyss skrytit över att Lillen har blivit så världsvan efter transport-resan! 

Vi traskade igenom stallet och kom ut på andra sidan, där såg han Kajsa i horisonten som gnäggade för kung och fosterland. Ibland tänker jag att jag har överskattat Kajsa och underskattat Lillen vad gäller separationsångest - Kajsa har faktiskt visat sig vara den som blir mest orolig när hon blir ensam kvar i hagen. Jag tycker i alla fall att Lillen var superduktig som valde att lyssna på mina råd när saker blev läskiga, istället för att försöka sticka eller skrika efter syster! Resten av vägen till hagen varvade han ner ordentligt.

Kajsa tog jag en promenead med på skogsvägen som går förbi hagen. Där vi gick förra gången, fast en bit länge nu. Lillen gnäggade precis när vi försvann bland träden. Sedan hördes ingenting förrän vi hade kommit en bra bit. Då gnäggade han hejvilt. För första gången provade jag att bara strunta i det, och låta honom reagera tills han kom över det. Det gick ju bra - men det kanske är helt annorlunda om jag skulle vara borta med Kajsa i längre än tre minuter. Är så nojjig att han ska få panik och försöka ta sig ut ur hagen och trassla in sig i eltråden eller något. Kajsa litar jag på att inte försöka sig på något sådant, men Lillen fungerar lite annorlunda, rätt impulstänkande.

Kajsa har förresten blivit jätteduktig på kommandot "trav"! Nu räcker det med att jag säger ordet en gång så travar hon, utan att jag behöver uppmuntra till trav med min egen kropp. Så snuffan fick sig ett mindre motionspass på hemvägen. ♥


En sömning lillgrabb som försöker hålla sig uppe på benen medan Kajsa ockuperar ligghallen.


En av de bästa sakerna med den tillfälliga hagen de är i nu, föl- och unghästflocken bredvid! Bara kolla denna lilla kobenta, lurviga minisnutt. Så jäkla söt!
 
Idag fick jag även den sällsynta upplevelsen av en Lillen som vilade mot min kind. Han är alltid väldigt gosig och pussig, men har ju svårt att stå stilla. Nu stod han såhär och andades djupt och vi utbytte luft i varandras näsborrar, älsklingsplutten...

Älskade vår!

Det har varit en sån himla underbar dag! Jag har varit med hästarna flera timmar i solen, arbetat i endast skjorta och ändå svettas ihjäl. Hoppas så innerligt att  vårvärmen håller i sig!

Idag kände jag att det var dags att köra igång med hästarna på nya gården. Först mockade jag ett par kärror i hagen, och under tiden höll Kajsa och Lillen mig sällskap. Sedan kom alla unghästar och föl som går i hagen bredvid. K & L verkar trivas med det gänget riktigt bra. De gosade över stänglset och hade det allmänt mysigt. När armarna blev trött av mockandet så tog jag ut Kajsa från hagen på nya gården för första gången, passade på medan Lillen hade sällskap av unghäst-flocken. Vi gick en liten promenad förbi hagen och in mot skogen. Hörde Lillen gnägga en gång men sedan var han helt tillfreds. Vi gick sedan förbi hagen igen och ner mot stallet/ridhuset där Kajsa fick se en massa andra hästar. Det är så skönt med Kajsa för hur exalterad eller nervös hon än blir så behåller hon alltid lugnet och lyssnar på vad jag har att säga. Gillar hennes energi. Sedan fick Kajsa se insidan av stallet första gången. Det finns två dörrar in/ut så vi gick rakt igenom stallet som en del av vår promenad. Snuffan kikade omkring och var så duktig. 

Efter den lilla rundturen mockade jag ett till par kärror i hagen, och sedan hämtade jag ut Lillen istället. Han är ju inte lika världsvan och sansad som storasyster så han blev mer nervös och spattig. Han har ingen vidare koll på var han sätter fötterna när han går och vrider på huvudet hela tiden, så jag fick en och annan hov på mig. Därför övade vi på att hålla lite mer avstånd och chilla, trots allt som är så spännande. Tränade också på att stå stilla utanför hagen utan att göra något annat än bara tråka. Det gjorde vi rätt bra. Stallet får han se en annan dag, vi var inte i bra läge för det just idag. 


Väl inne i hagen igen återgick hästarna till att sola, mysa och vila. Då fick jag plötslig lust att hänga på Lillen så vi körde på! Med grimma denna gång så jag kunde ställa honom till rätta ordentligt. OJ så duktig han var! För första gången någonsin gick han från att vara lite spänd och andas snabbt när jag hänger, till att totalt slappna av i kroppen och inte bry sig. Han tog till och med en tupplur ett tag där, ett av mina mål haha! Att jag hänger på hans rygg ska vara sådan liten grej för honom att han till slut bara somnar av att det är så ointressant. Lade även ena benet över honom, strök omkring med det över rumpan, kliade på magen medan jag hängde och så vidare. Avslutade med flex-träning vilket han lärde sig snabbt, gjorde en sista hängning med inböjt huvud vilket han tyckte var lite skumt med helt okej! Jag tror det gick så bra att hänga idag just för att jag gjorde det i hagen och när hans energi-nivå var rätt, det vill säga tillfreds och lite sömnig. Det är ju super om jag kan hänga och sitta på honom så mycket som möjligt i hagen där han känner sig som mest hemma och bekväm, så blir det inte en sån stor grej för honom i främmande ridhus och liknande senare. Men självklart ska vi varva mellan båda.

Vilka underbara hästar jag har! Medan jag fortsatte mocka hagen (har en hel del att komma ikapp med) så förflyttade de sig hela tiden dit jag gick. De fick sig en ordentlig pälsfällnings-skrubb-massage och verkligen njöt av att ha mig nära. Härlig känsla när man vet att ens häst uppskattar en och gnäggar när man kommer. ❤️

Första ridturen på månader!

Hade en sån underbar dag hos hästarna igår med min syster! Dessa varma vårdagar är magiska. Kajsa och Lillen stod och sov i solen när vi kom, vilka myspluttar. Oj vad Lillen fäller päls nu! Det bara yr runt omkring honom. Kajsas har inte kommit igång lika mycket än.

Syster Fia ville träna sig med hästarna, veta hur man på bäst sätt leder en häst och lite sådana grundläggande saker. Så vi tog Kajsa i grimma så fick hon promenera runt med henne i hagen. Så duktiga så! Lillen envisades med att följa efter utifall att Kajsa skulle tas utanför hagen. Antingen låg han med mulen direkt i arslet på henne eller så gick han sida vid sida så nära att deras tjockismagar stötte ihop. Kajsa blev ordentligt irriterad men hon visste att hon inte bara kan sticka ifrån den som leder henne för att jaga bort Lillen, vilket är bra! Man kan säga att det var träning för Kajsas tålarmod hehe. Jag tog Lillen i grimma efter ett tag och checkade av att han var följsam som vanligt, nu när jag knappt hanterat dem under vinterns halka. Han var riktigt lugn tack vare tuppluren han hade tagit! Vi gick över riktigt höga stockar (för för att vara en lillgrabb) och det märktes att han tyckte det var kul, för oj vilka kliv han tog och sprallig blev han efteråt. Vi utmanade även hästarna att gå igen om en stor vattenpöl som nu börjar torka upp (det var en mindre sjö för en vecka sedan). De gick över slask-området galant men själva vattenpölarna tog de största omvägarna runt haha. Ska fortsätta med detta tills de inte har något problem med det alls!

Sedan det bästa med hela dagen. Jag släppte lös Lillen och tog över Kajsa från Fia. Kände att det var dags att sitta upp och se hur hon mår med ryggen! Eftersom ingen har suttit på henen på månader nu så hängde jag först för att chekcka av. Allt lugnt så jag gled upp. Hade bara ett ledrep på ena sidan istället för tyglar, men oftast går det ju enklare desto mindre saker man lägger på. Satt först och filosoferade på hästryggen. Sedan bara lutade jag mig framåt och snuddade lätt med hälarna och Kajsan började lunka på. Överlycklig var jag att få rida på min fantastiska häst! Och så härligt följsam hon var! Inte ett dugg tvivel om att gå fram, som ni vet förut har varit ett stort problem. Alltså tror jag att ryggen hennes har mått riktigt bra av denna vila, sedan jag fick reda på hennes skador. När jag gled på ryggen så reagerade hon inte alls, och tidigare kunde hon sjunka ner med ryggen som i ett ryck, troligtvis för att det gjorde ont. Nu kändes allt så stabilt! Vi svängde hur lätt som helst endast genom att vrida på höfterna, behövde inte alls ta i tygeln. Lillen gnäggade när han såg att jag satt på henne, han förstod inte alls var som pågick haha. Sedan svingade jag repet över ansiktet på henne för att byta sida då jag ville göra en snävare sväng. Älskade pluttan brydde sig inte ett dugg att jag viftade med repet hit och dit! Hittills har jag bara gjort det med henne från marken, aldrig uppsuttet. Vi red runt några varv och sedan gled jag av, som tack för att hon är sådan guldklimp. Av något såhär enkelt kände jag total kärlek och lycka och pussade halvt ihjäl henne efteråt. Känner bara att jag kopplar med denna häst på så många plan. ♥

För övrigt är det riktigt bra på denna gård hittills. Har väl inte hunnit känna av så mycket ännu men det är i alla fall väldigt lugnt. Trodde det skulle vara mycket mer fartfyllt eftersom det är så många hästar/människor inhyrda, men inte då! Jag klagar dock inte, älskar att ha tid och plats för oss själva.