Hovvård, ridhus, Kajsa-dusch och tankar om världens finaste Lillen.

I lördags var Marie ute och verkade hästarna. Kajsa och Lillen var jättelugna och fina under promenaden från sommarbetet till stallet med alla hästar. Planen var att låta Lillen rejsa av sig ordentlgit i ridhuset innan min hovvårdare kom ut, i hopp om att han skulle stå mer stilla när överskottsenergin var borta. Tyvärr kom vi lite efter med tiden och Lillen hann bara springa lite grann i ridhuset. Han gnäggade mest efter Kajsa och det kändes som att han kom mer upp i varv än ner. Däremot var han ganska avslappnad innan och han travade bara i ridhuset. Normalt börjar han supergaloppera och bocka ganska direkt, så att han nu inte kände något behov av att springa för livet, är rätt trevligt ändå! Efteråt fick Kajsa fick springa lös i ridhuset för första gången, under tiden stod Lillen i boxen och skrek. Kajsa svarar honom aldrig, hon orkar inte bry sig haha. Älskade smulan verkade njuta av att springa lös och vi övade på puss-ljudet som galoppkommando.

Verkningen gick helt okej! Först var det kaos med Lillen, som att det var värre än vanligt med att stå stilla i gången med hovarna i luften. Jag blev tokfrustrerad då jag verkligen inte förstår varför detta eskalerar trots mina försök att arbeta på olika sätt för att lösa problemet. Men sedan hittade jag något som hjälpte enormt... Jag började klia honom på bogen och i armhålorna där all knott sitter på kvällarna, och Lillen tyckte det var så skönt att han stod blickstilla med hoven i luften och tillslut sänkte han till och med huvudet, samt började hänga med läppen. Så jag fortsatte på den taktiken, en massa skönt kliande och hopp om att han skulle associera hovverkning med något bra och skönt. Det kändes i alla fall som att han för första gången kunde se stallgången som en plats att koppla av på! Det var nästan så att Lillens verkning gick snabbare än Kajsas, trots att hon oftast ger hovarna villigt och står stilla. Hon är dock också rätt flitig med att rycka ifrån sig hoven när hon känner för det. Men inte alls lika dramatiskt som Lillen, hon skulle aldrig ramla eller bli upprörd. Hon bara säger att, nu era jävlar, får ni ta och ge er.
 

Kajsas framhovar som börjar bli små, runda, låga och fina!

Ett tecken på att vi är på rätt spår; hovavtrycken börjar visa tydliga, aktiverade strålar!
 
Efter hovvården fick Lillen chilla mer i boxen och jag tog en till runda i ridhuset med Kajsa. Det var så kul att jobba och leka med henne där! Vi tränade mer på pussljudet tills jag kände att hon kopplade det rätt och tog galoppen snabbare. Tre snälla damer knackade på och kom in för att titta på ridhuset, Kajsa gick artigt fram och hälsade på dem. Efter ridhus-vistelsen fick sig Kajsa första duschen på ett år! Jag kör på schampoo kanske en gång om året och sedan bara vatten vid svett och andra tillfällen. Tanken var att schamponera henne nu men vi hade inte tid, så det fick bara bli svalkande vatten istället. Så imponerad av min fina Kajsa, har inte blivit duschad på så länge men står som ett ljus, i nytt stall, ny spolspilta och allt. 
 
Nöjd Kajsa efter dusch! Som vanligt sänkte hon huvudet och njöt av att känna vattnet rinna ner mellan öronen...
 
Den här dagen upplevde jag dock några ledsamma men också väldigt goda och utvecklande känslor. Och det var att jag hade så otroligt kul med Kajsa och all hennes träning/lek/umgänge, medan det inte kändes vidare givande alls med Lillen. Jag älskar Lillen av hela mitt hjärta, han är så speciell för mig precis som Kajsa är och jag kommer aldrig att separera dessa hästar. VI är flocken, vi har alltid varit flocken och så kommer det förbli. Men nu kände jag så starkt att jag verkligen måste ta hjälp för att starta mig och Lillen. Starthjälp! Jag måste svälja min stolthet att göra allting själv, och hitta en person jag litar på som kan ge mig vägledning när jag blir osäker. Jag vill absolut inte ha någon som sköter träningen åt mig, det får jag inte ut någonting av alls. Jag ska vara med varje steg av vägen, men behöver sällskap av en hästintresserad person som har öga för detta och kan hjälpa mig när jag kör fast.
 
För såhär känner jag nu; När jag gör saker med Kajsa är jag alltid trygg och tycker att det är så roligt och givande. Vi blir starkare, modigare och närmare. Med Kajsa kan jag försöka allt jag har lust att försöka med, och det är ingen stor grej då jag kopplar med hennes personlighet och förstår hur hon tänker. Hon är mer förutsägbar, samtidigt som hon har sååå mycket mer att bjuda på! Med Lillen känner jag mig till 80% osäker, spänd och ofokuserad. De gångerna jag verkligen njuter av att vara med Lillen, är i hagen. Där är både han och jag 100% avslappnade. Utanför hagen, i ridhuset, i stallet, i stallgången, på gårdsplanen, i skogen, var som helst annars hakar jag upp mig på att jag har en unghäst att arbeta med, fokuserar alldeles för mycket till den punkten att jag inte kan fokusera alls. Jag undviker att öva på saker som vi verkligen måste öva på. Som duschen. Kajsa vet vad en dusch innebär, no big deal. Jag väljer att duscha henne. Lillen som aldrig fått en riktigt dusch i hela sitt liv, som är livrädd för att bli duschad på sedan en viss idiot attackerade honom med duschslangen, som är naturligt osäker på nya ställen utan sin flockkompis och själsfrände Kajsa, honom väljer jag medvetet att inte duscha. När han är den som behöver det mest. Därför vill jag ha hjälp, av en person som är vettig, respekterar våra filosofier men ändå är opartisk och obunden till Lillen och hans bakgrund, som vågar rycka in där det behövs och vägleder mig när jag backar undan. 
 
Exakt så! Kajsa och Lillen, min älskade hjärtan. ♥
 
 


Vinnarna av tävlingen

I söndags utsedde jag två vinnare av tävlingen om en naturlig insektsspray från HästoSåntFörhoppningsvis kommer vi köra en liknande längre fram så håll utkik, man vet aldrig! Här är vinnarnas fina motiveringar:
 
Marica: 
"Jag skulle vilja vinna för att jag skulle vilja testa att använda något mer naturligt på hästen istället för Ultra Shield som är full med hemska saker. Något mer naturligt som säkert fungerar lika bra men är bättra för hästen och människorna runt omkring! Jag skulle också vilja vinna för då skulle jag testa den på våran stackars exemponny på mitt jobb och se hur det fungerar på honom! :)”
 
Sophie:
"Jag och min sambo är nervösa "förstagångs-uppfödare", eftersom vi för första gången har tagit föl på två av våra ston. Första fölet föddes för tre dagar sedan, och det gick sååå bra! Nu ser vi fram emot nästa föl och såklart mot sommaren, och jag håller tummarna för ett giftfritt alternativ som vi kan spraya på hästarna. =) Det skulle verkligen lugna oss att ha ett bra alternativ till alla kemikalier, särskilt nu när vi har små föl som ska skyddas.”

Den första padden beställd!

Min plan om att samla alla mina köp på en och samma hemsida sprack ju ganska snabbt. Finns helt enkelt ingen butik eller webshop som har alla de olika sakerna jag behöver och vill ha!
 
Alldeles nyss klickade jag hem en sprillans ny pad, denna från Tyskland för att slippa tullkostnader från USA. Jag är totalt kär i den! Det är en Mustang Durango Wool & Fleece Western Show Pad. Ja kan ni tänka er, en showpad... Men eftersom jag föredrar lite tunnare paddar så känns denna rätt. Fleece-insidan gör mig lite skeptisk men i överlag är det en skaplig kvalitetspad, och om jag tycker att den blir för varm eller för tunn, så kan jag alltid lägga en 1/2"-underpad i ull underst. Då får jag (hästen) extra stöd samt ventilation. Jag tänker också att jag ska rida i denna lite längre fram, när jag har kommit igång mer med Kajsan och Lillens inridning är på god väg att kännas stabil. 

Jag valde den ljusa färgen (inte riktigt vit, mer ull-beige) för att den passar lika fint på Lillen som på Kajsa. Med ett otroligt vackert, handgjort mönster! Läderförstärkningen är också bra. Och jag tror att den raka formen på padden passar båda hästarnas ryggar, som är raka och med rätt rund kropp naturligt.
 
 
Nästa steg är då att köpa en pad som är mer för slit-och-släng-träning och om Lillen eventuellt behöver mer stoppning tills att han har växt på sig. Men nu har tankarna istället börjat gått från en built-up-pad till en tjock ullpad och eventuellt filt över. För den kan då användas på både Kajsa och Lillen. Måste tänka ekonomiskt också. Fast innan jag bestämmer mig för något ska vi självklart se hur sadeln ligger! Bara då vet jag vad som behövs. Jag beställde paden ovan just för att det är ett säkert kort, den kommer användas förr eller senare hur som. 
 
För övrigt har jag flera intressanta sadlar på gång. Förhoppningsvis kommer jag ta hem en och prova de nämrsta dagarna, om inte det går blir det i månadsskiftet. Tacka andevärlden för Facebooks Westernsadlar i Sverige!

Pad-djungeln!

Det blir nog, efter eftertanke, snack med kunniga och råd i bloggen, att hitta en sadel som ligger riktigt bra på Kajsa och sedan köra på en built-up-pad för Lillens del, OM han skulle behöva växa i den. Det är ju som sagt inte säkert att sadeln skulle ligga dåligt på Lillen, det skulle jag inte heller acceptera. Men han har lite växande kvar både på bredden och höjden, och därför kan en built-up-pad göra jobbet!
 
Nu kommer det roliga steget att leta paddar. Även det har visat sig vara svårt! Det är så typiskt mig. Något jag ser fram emot att köpa för det känns så lätt bland alla bra alternativ, verkar helt plötsligt som en djup djungel och jag tittar på så många alternativ att jag till slut ser i kors och förstår inte vart jag började. Men denna är jag riktigt sugen på:



En Weaver Leather All Purpose Built-Up Cut Back Saddle Pad. Bra märke, bra material, bra recensioner, bra uppbyggnad och många fina färger och mönster. Tyvärr verkar inte den färgen jag vill ha (den ni ser på bilden; Buckaroo Sunset) finnas någonstans. Värt att beställa från USA för att få den färgen jag vill, eller köpa ett annat mönster/färg jag inte gillar lika mycket, men billigare i Sverige? Försöker intala mig själv att jag inte bryr mig om utseendet, men om produkten är i bra kvalité och man välja, ja självklart vill jag då ha det snyggaste! Tror denna färg skulle bli jättefin på Lillen med hans kulörer.
 
Sedan funderar jag på ett underpad i ull med en filt över till Kajsa, och Lillen när han inte behöver en built-up-pad längre. Förut har det känts krångligt med underpad och filt, som att de inte vill hålla sig på sin plats. Men jag kanske bara har haft otur? Och jag vill absolut ha en pad i ull i vilket fall, det har jag trivts bäst med och det är riktigt bekvämt för hästen eftersom ullen andas. Någon av dessa har jag tänkt:
 

1/2" Tan Wool Pad Protector, 30"x30"

1/2" Wool Liner Diamond Wool, 30"x30"
 
Filtar finns det ju massvis av och billiga är dem! Men även där vill jag ha ett vackert mönster men jordnära färger vilket verkar vara svårt att hitta i Sverige... Jag ska nog tänka riktigt noga på allt detta, för om jag ska beställa vill jag gärna köpa från ett och samma ställe så det inte blir skyhöga fraktkostnader. Ser ut som att det blir en beställning från USA där en butik har nästan allt, om jag lyckas undvika tullkostnader.

Hästar på volt

Longerade både Kajsa och Lillen i hagen häromdagen. Inte för att hårdträna, mest bara några varv som påminnelse om vart vi lärt oss hittills. Jag tycker att de har en tendens att börja strunta i mig så fort de går på sommarbete. Hagen är absolut deras fristad men jag vill kunna göra saker med dem, och de ska tycka att det är roligt också. Som innan longeringen sket Kajsa i mig totalt och var inte alls intresserad av att komma till mig. Fem varv i båda varven senare och hon följde mig som en svans när jag släppte henne lös igen. Som att hon insåg att det faktiskt är ganska trevligt och givande att vara i närheten av mig. Dit vill man ju alltid komma!

Haha, blev jätterädd när jag longerade Kajsa. Ni vet när man är inne i longeringen och snurrar runt så blir man nästan lite yr för att man är så fokuserad på hästen? Plötsligt, från ingenstans, ploppade Lillen upp i mitten av cirkeln och stod totalt i vägen för Kajsa. Vet inte varför, men fick för mig att han var en älg. För det är ju mer logiskt att en älg ställer sig i longeringsvolten än Lillen som jag vet går runt lös i hagen... Eller inte.

 
Lillen var förvånadsvärt duktig och följsam för att inte ha longerats på länge och för att vara i hagen där han alltid tror att det är lattjolajban. Han verkar börja förstå det här med att gå självständigt på volten medan jag står kvar i mitten. Och han är ganska lyhörd på mina pekande armar/fingrar också! Nu gäller det bara att få upp tempot lite. Då gissar jag att han kommer få ett ryck och slita mer i linan, kanske trassla in sig också om jag känner Lillen rätt. Men det måste ju hända någon gång så vi sedan kan arbeta vidare med det!
 


Dags för sadelköp!

ÄNTLIGEN är det dags för att köpa sadel! Som jag gått och längtat, trånat och planerat. TIll månadsskiftet ska sadel köpas så nu börjar istället det stora sökandet efter den rätta. Förut har det inte känts lönt att svara på annonser och gräva allt för djupt på marknaden då jag ändå inte har haft råd att köpa en. Har bara blivit deppad typ, haha. Det blir fortfarande en billigare sadel, min drömsadel får jag vänta med tills jag jobbat ett par år. Men jag har i alla fall höjt ribban från 3000-4000 kronor till 5000-6000 kronor. Det går bara inte att hitta en kvalitétessadel för 3000 spänn. Och nu ser det ut att bli en sadel med bom också. Ska jag köpa en bomlös i bra kvalité klättrar det i pris ganska snabbt för då vill jag helst ha en helt ny. Men en begangad bomsadel som har okej kvalité, kan ju egentligen vara hur gammal som helst bara den är väl omhändertagen och hel!
 
Den stora utmaningen nu blir att hitta en sadel som passar både Kajsa och Lillen. Jag vill absolut hitta en som ligger bra på båda utan att skada. De har väldigt lika rygg i formen men sedan är ju Kajsa bredare och rundare än Lillen. Lillen kommer ju bli bredare och muskla på sig, men sådant kan också ta sin lilla tid. Men jag funderar; OM jag skulle prioritera att sadeln ligger snäppet bättre på en av hästarna, vilken är klokast att välja? Kajsa med hennes bakgrund av ryggproblem behöver verkligen en sadel som ligger rätt för några symptom på ryggont inte ska börja påvisas i framtiden. Men Lillen å andra sidan, ska ridas in och då vill man verkligen ha en sadel som ligger bra på honom så han trivs, och som jag sitter stabilt i själv. Fast sedan kommer han också att både växa sig större och bli muskligare, samtidigt som Kajsa kommer bli lite smalare och muskligare. En bra och tjockare pad kan ju hjälpa mycket också just under uppbyggnaden. Vad tror NI? Behöver råd!

Jag är riktigt sugen på att besöka Scandinavian Western/Sadelhuset för pad-köpet. Det är en produkt jag gärna vill klämma och känna på plats då jag är rätt kräsen där med material, tjocklek och så vidare. Avskyr till exempel när en pad är för tjock så det känns i vägen för skänklarna, eller när den inte täcker tillräckligt stor yta av hästen under sadeln. Önskar att jag hade råd att köpa drömsadeln redan nu samt tränat mer med hästarna, då hade jag tagit med Kajsa och Lillen dit för att prova sadlar och kanske köpa på plats. Men i dagsläget får jag nöja mig med att köpa hem sadel, prova och få hjälp av sadelkunniga i min närhet, lämna tillbaka om det behövs och fortsätta så tills jag hittar den rätta. Andra saker som ska köpas är hackamore med bosal, men det kanske jag väntar med lite längre. Vill fortsätta köra med repgrimman så länge den känns bra för oss. Däremot måste jag ha nytt rep, kvalitétsrep, för att göra nya tyglar av. 

Just nu är jag bara så otroligt peppad på att ha en sadel så vi äntligen kan börja träna och rida på riktigt! Jag vill liksom få detta med sadeln ordnat så snart som möjligt, så jag inte missar hela sommar- och höstsäsongen. Vill inte missa mer tid nu. Förut har det känts som det rätta för jag själv inte har varit tillräckligt redo eller bestämd, men nu är tiden kommen. Jag märker för första gången på Kajsa och Lillen att de vill ha mer och jag vill dela ett härligt liv med dem till skogs. Komma tillbaka till det jag föll för från första början med K. 
 

Snärta energihästar

Nästan lite läskigt hur hästar kan ändra fysik och kroppsutseende endast av lite rörelse. Som när Kajsa och Lillen släpptes på betet så blåste de ju upp sig ordentligt av energi, potentiella rovdjur, bus. Kajsa blev plötsligt den snärtaste och snyggaste pållan på jorden (det är hon ändå men ni förstår) och Lillen, som redan har alldeles lagom med hull, såg nästan undernärd ut! Haha, titta på bilderna nedan. Detta var ganska direkt efter att de hade sprungit som galningar, Lillen ser ut att ha en sådan där insjunken gammel-häst-mage?!

Ja, såhär ser processen ut när Lillen kommer för att hälsa...
Lite närgången, i hopp om att bli kliad på favoritstället. ♥







Stalltjänst & hagmockning

Dagen började med stalltjänst klockan 8 på morgonen. Vi var helt överbenannade, speciellt när stalltjänsten är så pass enkel på denna gård. Finns inte mycket att göra! Fem personer var vi som kastade ut några tussar hö i ett par hagar. När det var klart inväntade jag resten av lösdrift-gänget och tillsammans mockade vi klart den andra stora rutan av sommarbetet. Där finns det bra mycket mer ätbart gräs (ser det ut som i alla fall) än den plätten som Kajsa och Lillen går på nu. I nuvarande hagen finns det fläckar av högre och finare gräs men de ratar det totalt. Istället äter de små mini-strån som växer där det mest är jord. Så troligtvis är det finare gräset gamla hästtoaletter eller har något annat lurt i backen som de inte gillar.
 
Hoppas att de gillar gräset i nästa del av sommarbetet. Känns som att de är sugna på att gå över i alla fall! Nu har vi bara den sista rutan kvar att mocka (ta upp ihopkrattade högar rättare sagt, så det går ganska fort om man har fyrhjulingen). Sedan lite sista småfix som att sätta handtag på ännu till öppning, stängla upp en bit i skogen och till sist ta bort plaststängslet så de släpps ut på hela stora ytan! Åh vad härligt det ska bi!

Kajsa betedde sig förresten skumt idag. Hon är ju alltid den som vill äta eller bara chilla. Sällan är hon leksugen och hon brukar aldrig bara gå runt ensam om hon inte har någon anledning till det. Men idag gick hon fram och tillbaka i hagen medan Lillen stod i skogen och ugglade. Det var regnigt och skönt för dem utan insekter. Jag slängde åt dem hö som de först blev jätteglada över, men Kajsa struntade i det efter ett tag. Liksom what?! Lillen var ju överlycklig att få allt för sig själv, men jag har aldrig upplevt Kajsa på detta vis förut. Kanske att hon är brunstig? Vandrar omkring och väntar in potentiella ungkarlar?
 
Islandshäst-gänget nyfikna på mina pälsbollar. Förresten är jag lite kluven till det här med elledning i hagen. Är det bra eller dåligt? Om det åskar, är det bra att ha en sådan i närheten så den tar upp blixten istället för att den slår ner på träd eller hästar, eller blir det tvärtom så den alstrar ström över en stor yta? Någon som vet? Skönt i alla fall att mina bara har elledningarna i ett hörn av hagen istället för hela. Kajsa och Lillen verkar inte bry sig alls. 

Film från betessläppet i Stackbo

Nu har det snart gått en vecka sedan sommarbetes-släppet och jag har inte uppdaterat om det! Utsläppet gick jättebra! Kajsa och Lillen var så himla lyckliga av att få äta gräs och springa utan att snubbla på stenar och stubbar. De busade av sig ordentligt må ni tro... Ganska imponerande då de inte alls har så mycket mark att springa på. Undrar hur det då kommer se ut när vi öppnar upp de två andra större delarna av hagen, och släpper in de andra hästarna!
 
Nu har Kajsa och Lillen gått på betet en vecka och livet är fint. De får fortfarande en del hö, dels för att vänja in sig med gräset men också för att det inte har vuxit tillräckligt med gräs ännu. Dagen efter utsläppet fick jag sms från en tjej i stallet att hästarna verkar trivas i hagen då Lillen tydligen låg helt pladask utsträckt och sov i gräset. Utmattad och lycklig! Märker dock att insekterna kommer med en jäkla fart. Knott och småflugor sätter sig på magar, armhålor, skap och juver. Dags att dra fram sprayen...

Ja, här är en liten kort film från utsläppet. Det här är kanske en femtiodel av allt extremt bus då min telefon lade av. Mamma och Fia har bättre material i sina kameror men de filmade så klart ståendes så det blir det inte någon vidare film utav haha. Men slå på HD och njut av det lilla ni får se! (OBS! Verkar som att bara jag kan se videon från min telefon, säg gärna till om det krånglar för er att titta med!)



Konstig, knubbig stråle...

Lillens högra bakhov har fått en konstig stråle. Den har liksom kortats av och blivit knubbigare. Kanske fortsätter hoven att utvecklas så bra att den nu är under ytterligare omforming och strålen byts ut? Han har i alla fall haft lite röta i strålarna sen i vintas men de börjar bli finare nu. Det är alltid värst i fram, men även där börjar dem bli mer hela och tåliga. Det är ju såklart ingenting mot Kajsans superröta, men jag håller gärna ett vaksamt öga på Lillens strålar med, det är så svårt att få bort röta när det väl startat. Märks redan nu. Nedan tycker jag faktiskt att det ser ut som att han håller på att byta stråle. Förhoppningsvis till en bättre denna gång. Det är tack vare den torra våren och torra hagen de stått i, att strålrötan börjar försvinna! Det är snustorrt i denna jord, nästan för torrt så att sulorna och nagelbanden börjar få sprickor och flagnar. Blir nog suveränt när de kommer till sommarbetet med gräs och mer näringsrik gjord!

Dags för verka hovarna snart också. Bäst att ringa hovformsspecialisten i tid denna gång så det inte blir så lång väntan! 

Arbetsfredag

Vilken jäkla dag. Bara jobb och inget fredagsmys, men ibland är det skönt att få saker gjorda också. Dagen började med att jag och Johan gjorde klart sommarhagen för betessläppet, tack så jättemycket för hjälpen älskling! Vi både mockade färdigt det som var kvar (hela skogsdungan och lite på åkern) samt stänglade en hel del. I fem timmar kämpade vi på i spöregnet. Imorgon ska Kajsa och Lillen äntligen få komma till sommarhagen! Vi väntar ytterligare med hopsläppet då resten av flocken skulle avmaskas och jag riskerar inte att mina får mask nu, när Lillen nyss blivit avmaskad och Kajsa inte har något alls. Men det blir faktiskt riktigt bra i slutändan! För då kommer Kajsa och Lillen gå bredvid storflocken (som fortfarande går i vinterhagen till hopsläppet). När de ser varandra varje dag så blir nog själva hopsläppet snäppet lugnare.
 
Fast jag ser fram emot att se dem busa, springa och fightas, det hör ju till.

Johan i gråa tråkvädret. ♥

Direkt efter hästarna så åkte vi hem och arbetade i ytterligare tre timmar med att sätta upp underlagstapet i vår kaos-garderob. Sedan har jag själv organiserat och vikt kläder i hundra år fram tills nu. Vilket helvete det har varit att renovera denna skit! Förra hyresgästerna hade inte tagit hand om det överhuvudtaget, kladdat, använt hemska färger, slarvat och så vidare. För en vecka sedan målade jag om och precis när jag skulle dra sista roller-draget så råkade en bit gammal tapet fastna och följa med. Sedan bara föll all jäkla tapet samman... Fyfan, gissa om jag blev förbannad? Det värsta jag vet är att spacka, måla och tapetsera. Speciellt när man bor på ett ställe där man vet att man inte ska bo kvar. Då orkar jag verkligen inte göra ett bra grundarbete när ingen annan har brytt sig om det alls, men det får man ju sota för senare. Nu har vi i alla fall en någorlunda fräsch och organiserad klädkammare så nu rör jag inte roller igen förrän den dagen vi står på vår egna gård, haha.