Fri tillgång har officiellt startat...

Fick veta att flocken har fått sin första höbal i foderhäcken nu! Så typiskt att jag inte var i stallet just idag då... Men jag får kika länge imorgon istället! Det är en sådan enorm lättnad att veta att just nu, står mina två hästar utomhus i friska luften, tillsammans med flera andra hästar, och äter sig glada och mätta på hö. Ligghallen med torr bädd runt hörnet och friskt vatten på änden av hagen, dock i hopplösa lervällingen, men ändå. Rörelse och frihet att själva bestämma. Tydligen hade inte ranglägsta Egon fått gått fram till höbalen, men jag tror han kommer få sin chans när värsta hetsen av ny mat har lagt sig. Exakt alla hästar kommer inte stå runt höbalen 24 timmar om dygnet. Och den 7 december kommer två nya hästar till flocken, så då måste vi nog ändå ha två balar framme för att alla ska få plats. Då kommer han komma fram någonstans i alla fall! Synd att vi inte har foderhäck till den andra höbalen också... men det kanske går att ordna, om jag får tag på ännu en billig. Och om den kan placeras på så sätt att man kommer fram med traktorn.

Helgen är rätt fullpackad men rolig. Det är hästar, stall, Cheva-meck, födelsedagskalas om jag hinner, Cheva-besiktning (hoppas innerligt på att den går igenom efter allt slit), lösdrifts-möte, årligt julbak med släkten, mer hästar och Torsåker på söndagskvällen. Ska vara Folke-vakt (min systers Grand Danois) över måndagen så blir kvar i Torsåker till tisdagen. Hoppar av hos hästarna på hemvägen för veterinären som kommer på morgonen. Sedan hem och försöka hinna ikapp all studietid jag missar dessa dagar, ha teleonsamtal med min franska-lärarinna och sedan är jag nog på rätt spår igen. Puh! Ska nog sätta igång med nästa veckas studier redan nu så kanske jag kan andas lite emellanåt också... Ha en bra kväll.
 

Midsommar, Adolf (vi saknar dig varje dag Dolf ♥), Johan, jag, Joel och en bebis-Folke men skadad fot, dagen till ära.
 

Öl på sommaräng, slår sällan fel.

Westerngala, dagens hästäventyr och gamla lösdriftsbilder...

I år vill jag och Emmy gå på Westerngalan. Jag vill det nästan mest för att den hålls på Jultorp Ranch, verkar vara en sådan himla fin gård. Och självklart också för att hänga med min pärla på en riktig fest med likasinnade! Får se om vi har lyckats spara ihop några slantar till januari då... Jultorp Ranch har i alla fall typ 30 hotellrum så det vore hur mysigt som helst att sova där ett par nätter. Framförallt vill jag hänga med Emmy just, so bad!

Idag var jag ute i stallet strax efter åtta, det händer inte ofta, om jag nu inte har stalltjänst eller liknande. Men känner starkt att jag måste ta vara på det lilla ljuset vi får nu. Började morgonen med att halvsova i ligghallen. Ja, sådant gör jag ute hos hästarna... Ville så gärna att Kajsa och Lillen skulle komma och snutta med mig, men de kom bara för att hälsa en snabbis. Kajsa fick sin superportion mat och sedan tog jag Lillen och gick den långa vägen till stallet. Där fick han äta lite grann och efter det körde vi ett pass i ridhuset. Först var ett annat ekipage där och red omkring, så jag passade på att longera lite så Lillen fick öva på att behålla fokusen på mig oavsett hur intressant den andra hästen må vara. Han var superduktig och hade jättebra energi! När det andra ekipaget gick ut släppte jag honom lös och vi busade loss. Jag tror nog att vinterns överskottsenergi börjar byggas upp, för han sprallade rejält när jag bad om galopp. Bockade, sparkade, slängde med huvudet. Men galopperna tog han allt, efter en hel del lekande och jagande. Sista gångerna tog han galoppen klockrent på mitt pussljud! Dock gick det inte att föra vidare till longeringen på lina. Det var riktigt nära för han krullade upp sig och förberedde för ett galoppsprång, men han hann avbryta. Vi körde på ett rätt bra stund för jag ville inte riktigt ge mig, men fick till slut nöja med med ett par till galopper lös och lekande. För att avsluta bra liksom. Just det, jag satte även upp på honom barbacka. Det var ett år sedan jag gjorde det, när Emmy var med och jag satte upp för allra första gången. Nu blev det mest en spontanare, satt där i cirka två sekunder och sedan gled jag av på andra sidan. Lillen tog det finfint!

Klockan är nu halv fyra och hästarna bör ha fått sin höbal i foderhäcken nu! Gårdsägaren skulle fixa det när hon kom hem. Så spännande det ska bli att se dem äta där nästa gång jag är ute! I brist av färska bilder från dagen, får ni se några gamla bilder från lösdriften jag byggde och en väldigt smutsig Lillen en vinterdag då leran vann över nysnön:


Foderbord och ligghall av min design och vårt bygge (jag, Johan, mamma, pappa, Fia, Joel). Fungerade så bra!


Halm-mys. Det var härliga dagar med kattgos i ligghallen!


Dagen Kajsa och Lillen fick en ny flockmedlem; Lonsan. Det blev himla lyckat.

Smutsig och blöt men lika glad för det! Grabben hade tydligen bestämt sig för en rullning


Skitgrisen inspekterar vattenbaljan. Ser till att jag inte gör några misstag liksom.

Foderhäck färdig!

I helgen har jag, Johan och Emil slitit med foderhäcken vi var och hämtade i Marma. Igår var jag och Johan och skruvade ihop den i hagen, på den mest öppna platsen vi kunde hitta. Den kostade inte mycket att köpa men rätt jobbig att fixa upp. Det var några vassa kanter som skulle slipas ner och hamras in, samt lappa igen de öppna hålen i bågarna som sticker upp. Jag tycker bågarna är bra att ha kvar för det ger hästarna lite mer separation och ännu mindre spill, men att ha öppna hål för hästarna att sticka in ben/hovar i är ju inte att föredra. Vi började med att svetsa, men plåten vi hade var för tunn för de tjocka järnrören, och svetsen var inte så mycket att hänga i granen den heller. Så det blev att använda fantasin! Rostfri metalltråd fick bli lösningen. Borrade en massa hål i varje plåt, kilade in dem vid bågarnans mittenstång och lindande sedan tråden hårt. Fäste på insidan. Klart!

Foderhäcken är rätt ful, bucklig, sned och lite rostig... Men den fyller helt klart funktionen så hästarna snart kan börja få mat dygnet runt och med mindre spill! Lillen var den första som undersökte foderhäcken i hagen, resten var ett gäng mesar som bara frustade på håll. När morötterna kom fram var den plötsligt inte längre så farlig för någon...
 

Förberedelser inför den långa vintern...

Den första december kommer veterinär ut för att kolla en massa saker med Kajsa och Lillen. Först och främst är det tandkoll och eventuellt raspning. Jag har inte kollat tänderna på mina någonsin, Lillen har nog aldrig blivit kollad i hela sitt liv. Kanske är det något med Kajsas tänder som är orsaken till hennes magrande? Är i alla fall lite nervös över tandkollen då jag inte vet hur mina hästar reagerar till tandstegen och allt vad det innebär... Men det går nog bra, i värsta fall är det väl bara att ge lugnande! Sedan ska båda två få sin årliga vaccination. Går på två sekunder. För övrigt ska jag be veterinären titta på allt som jag går och nojar över, precis varenda detalj som oroar mig om nätterna. Det är Kajsas smalhet såklart, Lillens ögon som rinner mycket (de är jättefina nu och har varit sedan kylan kom så jag gissar att det hade med sommarklimatet att göra, men ändå, han verkar känslig), Lillens gamla skada på benet, där han har överben och som jag nu misstänker inte är helt bra på något vis. Kajsas ben och gamla hältor/gallor, ta upp det här med hennes rygg som var ett problem förut innan min tid, om det är något veterinären kan uttala sig om. Sedan allmän koll, sådant jag inte har vetskap om själv. Klämma och känna. Räknar med ett dyrt besök...
 
Utöver detta ska Kajsa och Lillen få sina fossingar fina snart också. Lillen har fått en spricka, eller snarare en bit som har flärpt upp sig på ena sidan. De båda är lite långa nu så vill hinna verka ordentligt innan halkan och innan flärpen gör så att en del hovbit lossnar. Annars har det hittills varit en hektisk helg. Skulle hinna med att både bygga foderhäck och mecka med bilen men det blev bara det förstnämnda. Så är det alltid, man planerar in hundra saker som bara måste göras men man blir bara klar med en tredjedel ungefär. Dock skönt att få klart höhäcken! Jag fick tag i en billigt som Johan sedan var så snäll och hjälpte mig att fixa upp. Var nämligen lite öppna hål/ytor för hästarna att sticka in hovarna och fastna i, så de har vi lappat igen. Vi började svetsa men resultatet med inge vidare med en halvkass svets, så istället körde vi på en annan, något mer konstnärlig lösning, haha... Ni får se när den väl står på plats! Imorgon ska vi köra ut den så hoppas jag på att fria tillgången börjar i veckan, allra senast nästa helg.

När mina hjärtan var hälsosamma, pigga och glada. Då var jag bra lycklig.
 
 
 


 

Once upon a time...

Chattar (det ordet existerar fortfarande) med Siri och skickar bilder, då börjar jag leta i arkivet som vanligt och blir alldeles nostalgisk! Denna gång från tiden som bandmedlem. Saknar Misters & Sisters-tiden, den allra bästa perioden var de långa repen inför vår första spelning på Musikhuset. Vi taggade så länge för att det skulle bli perfekt, men första giget var ounvikligt att sabba på ett eller annat vis av alla nerver, haha. Ska väl inte överdriva och säga sabotera, men vi var ju inte direkt nöjda med våra insatser. Bästa spelningen var på en mindre pub i sandviken. Vi ställde in vår spelning på Kungsberget eftersom när vi kom dit skulle vi  tvingas bära upp hela PA-systemet och instrumenten upp för hela skidbacken där scenen låg mitt i kullen, det var iskallt och fingrarna kunde omöjligt spela i den luften. Istället drog vi till en pub som en spontanare, frågade om de ville ha ett band för kvällen och så spelade vi, med massa folk och gratis öl till oss. Avspänt och kul, precis som det ska vara! Åh, goda tider. Vi var så sammansvetsade i gänget. När vi inte spelade musik var vi ute i naturen och fiskade eller grillade... Men gitarren åkte ju självklart fram även där! Här kommer en drös bilder:

 
 













¨




Haha, jag bara måste avsluta med denna video på min syster och Joel som försöker göra en cover på Ring Them Bells och deras totalfail! Jag skrattar ihjäl mig, Joels gyllende gitarrsolon och Fia som inte kan vara seriös...

We only know when it's gone.



Om jag kunde gå tillbaka i tiden. En ridtur som visade sig vara den sista, men det visste jag inte då. Utom kontroll tynade det bort, så långsamt att vi inte hann märka det själva. Jag rider än idag men hjärtat finns inte där. Åren går som stenar under rusande vatten, vi vet bara när det är borta. 

The Last Ride


 
 

Akrobatik på häst

I ridhuset häromdagen fick jag en impulsidé om att det var dags att ställa mig upp på Kajsa för första gången. Sagt och gjort, där uppe stod jag och Kajsa brydde sig inte ett dugg. Det var dock rätt veligt, men riktigt kul när man känner sig så säker i det stora hela. Försökte sedan rida iväg damsadel-style. Och satte mig bak-och-fram i sadeln och trixade omkring lite. God övning för hästarna att känna tryck och kroppsdelar överallt, tycker jag. Nästa projekt blir att glida av från Kajsas rumpa, det har jag alltid velat gjort!
 
 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Nov 15, 2015 kl. 11:57 PST

 
 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Nov 15, 2015 kl. 12:08 PST


För övrigt var det ett ganska bra pass i ridhuset. Det var enklare nu att få Kajsa att tagga ner i traven mellan galopperna, men det är fortfarande en lång väg kvar. Bad Johan och mamma (mina följeslagare för dagen) att filma mig så jag kunde se vad det är för fel jag gör när jag tar och bryter galopperna. Kan nu konstatera att jag inte är balanserad i galopperna. Antingen lutar jag mig för mycket framåt för att jag då tror att jag "hjälper" och "berömmer" Kajsa som tog galoppen, vilket gör att hon hamnar i obalans. Eller så lutar jag mig för mycket bakåt när vi kommer på raksträckorna och farten ökas. Inte bra! Men såklart jättebra att få se sig själv i film. 
 
Innan Kajsas pass fick även Lillen busa lite i ridhuset. För första gången på otroligt länge fick jag upp honom i galopp när vi bara sprang runt tillsammans. Jag gjorde pussljudet för fulla muggar och drev på, och tre gånger tog han galoppen, tillsammans med lite bakutsparkar. Tror grabben nu är som han brukar bli på vintern i leriga och steniga hagar, tacksam över att ha en plan yta att springa av sig på. Men super för att vi fick till galoppen jag väntat på så länge! Hoppas han kopplade ihop den till röstkommandot. Longerade även på lina och var riktigt nära att få till en galopp där med. Han var i alla fall mycket piggare och drog lite kaxigt i linan. Jag longerade även en stund med sadeln på. Hans framåtbjudning var på topp, jätteroligt! Det kom in två hästar i ridhuset som red runt och vi fortsatte även då. Suveränt att öva på fokus när det händer så mycket spännande saker runt omkring honom. Först tittade han mycket åt dem och gnäggade när de närmade sig, men sedan slappnade han av och koncentrerade sig på longeringen och mig istället, men god fart. Duktig grabb!

November thursday

Ett par lugna lugna och sköna timmar med hästarna idag, dock i strid mot mörkret som kommer allt snabbare nu på eftermiddagen. Stressamt. Jag gjorde i ordning hästarnas mat och cyklade på en isig och lång väg med två tunga mathinkar, påse fylld med grejer och en grep tvärs över styret. Hästtjejer kan!
 
Tog ut Kajsa och Lillen en och en så att de fick äta sin mat samtidigt som jag borstade och kollade hovar. Lillen är ju för hopplös. Eftersom han har ratat sin blöta pelletslucern totalt hittills, så fick han ingen sådan idag. Istället fick han bara Irish Mash-röran med lite äpplen i, som han normalt älskar. Men då ska han ju självklart äta Kajsas lucerngröt istället! Hur jag än försökte gömma den och servera hans egen portion så gav han sig inte. För honom är gräset alltid grönare på andra sidan. Men han fick äta halva Kajsas måltid, han ville väl ha det av en anledning. Medan Kajsa glufsade i sig resterna av måltiderna, stod Lillen innanför stängslet och tittade på buttert. Jag lovar att han kommer dissa sin lucern imorgon, om jag gör en egen portion till honom. Haha, min knasboll. Resterande tid gick till att mocka ligghallen och utanför, längst gräsvägen till hagöppningen där maten kommer stå senare. Lillen höll mig sällskap mest hela tiden. Han tackde genom att dra en härlig, lång kiss.
 
För övrigt en vacker solnedgång.
 
Avundsjuk Lillen med höst-kalaskula! ♥
 
Mockning med en värdelös kärra som knappt gick att dra när den blev full...
 


Foderföreläsning & St. Hippolyt

I söndags var det foderföreläsning på gården, St. Hippolyt kom ut och upplyste om hästens kropp, tarmsystemet och hur allt hänger ihop och jag lärde mig otroligt mycket! Så uppskattat. Visst var jag redan påläst om flera saker sedan innan men det var mycket ny information som jag gladeligen sög upp som en svamp. Känns som att jag nu bättre förstår helheten i hästens hälsa och behov vad gäller foder, bete, tillskott och allt där emellan. Fick också många av mina egna teorier bekräftade och kände allmänt att det var en riktigt bra föreläsning. I slutet pratade de om sitt eget märke, men inte på ett sådant säljande och drygt vis utan mer detta har vi och det här innehåller våra grejer. Jag har provat några av deras produkter tidigare och blivit intresserad, men sedan istället kört på gamla säkra kort. Var också lite skeptisk men det försvann rätt mycket med föreläsningen. Fodret är inte närproducerat vilket är synd, det är producerat i Tyskland. Dock är det till största del ekologiskt odlat vilket för mig är tumme upp! Och innehållet är varierande och täckande med frön, örter, oljor, protein, mineraler, vitaminer och så lågt innehåll av socker och stärkelse som möjligt. Att det sistnämnda är en särskild fokus de har, är det som verkligen fick mig att vilja prova då jag undviker socker och stärkelse så långt jag kan. Förutom de obligatoriska morötterna och äpplena för gottigotta såklart.

Det jag är intresserad av att testa är deras Natur Müsli Solo. Den skiljer sig från deras vanliga müsli med att det är extra mycket fokus på proteinet och ytterst lågt innehåller av socker/stärkelse, med andra ord perfekt för mina hästar som proteinbrist (i alla fall Kajsa) och för hovarna. Dock fanns inte detta foder tillgängligt att köpa dagen då föreläsningen var, då jag får snällt vänta till december då nästa utskick kommer från leverantören. Kanske blir lagom att göra slut på min lucern tills dess! Däremot köpte jag St. Hippolyts Irish Mash till att börja med under tiden. Det är ett basfoder som ska stabilisera magen på hästen och vara förebyggande för tarmarna. Ges i små mängder ett par gånger i veckan, passar utmärkt för vilodagar, transporter, sjukdom och så vidare. Även bra när hästen byter foder så det känns överlag passande nu. Hittills glufsar Kajsa och Lillen i sig maten med glädje! St. Hippolyt har även ett specialfoder inriktat till westernhästar (främst av quarterrasen) men jag känner att vi ligger långt ifrån den prestationsnivån så det är mest överflödigt. 
 
            
 
Natur Müsli SOLO

Irish Mash
 
Jag har alltid stått starkt för att bra grovfoder, rent vatten och fri tillgång på mineraler ska vara tillräckligt för att hästen ska må bra. Det tror jag fortfarande på till 100%, men, det är sällan grovfodret är så bra som vi vill ha det, och det är få gånger som den svenska naturen räcker till vad gäller jord, bete, mineraler och vitaminer. Det är nog det viktigaste jag snappade upp på föreläsningen, just det här kring vitaminer och mineraler. Så att ge tillskott, i form av ett förbättrat grovfoder eller extra kraft utöver det, kan vara en god idé i flera fall än man kanske tror. Hästen kan visa symptom som är svåra att koppla till något, eller inte visa symptom alls men helheten känns inte bra. Det kan ju handla om en sådan liten sak som vitaminbrist, så det känns värdefullt och enkelt att ta reda på det. Hoppas detta foder kommer fungera bra för oss nu. Människor kommer alltid att tycka olika om exakt allt, jag har researchat nätet och vissa fullständigt hatar fodret medan andra fullkomligt älskar det. Så jag kör på nu, i hopp om ett mer heltäckande foder som inte behövs ges i enorma mängder, och ser hur det fungerar för oss. Om inte så är det ju inte svårare än att lägga ner!

Skrittur i novemberregn.

En ruggig, blöt men varm höstdag som denna pallrade jag mig ut till stallet för att rida ut med S som skulle hjälpa bortresta D med att rida hennes Asse. Jag plockade in en blöt Kajsa, men som visade sig inte vara så värst blöt utan mer bara lockig. Sadlade och begav oss ut. En lugn skrittur på sandvägarna. Kajsa var ovanligt pigg, långsam som vanligt till en början men fick upp farten senare mot passet och ville självmant trava på. När vi alla bestämde oss för att ta en riktig trav tillsammans så var hon till och med svår att få stopp på, det är faktiskt inte ofta det händer med den annars så sansade Kajsan. Hon börjar kännas mindre öm på grusvägarna nu också. Vi har boots i fram fortfarnde och hon går saktare där, men hon känns mer härdad.
 
Mysig och lättsam tur i alla fall. Tillbaka i stallet fick hon sin lucern med olja och till min stora glädje idag upptäckte jag att hon har ökat nästan ett helt hål på sadelgjorden! Revbenen känns fortfarnde tydligt men de begravs av fint hull sakta men säkert. Skönt att veta att det går i rätt riktning! På vägen tillbaka från hagen smög sig det där magiska ljuset på. Magiskt för mig, i alla fall, för att jag kopplar det till speciella minnen. Ni vet när det varken är ljust eller mörkt, ett mellanting som gör att man ser dåligt och blir snurrig i huvudet. Twilight. Tät dimma på åkrarna, fuktigt i luften, grått och nervkittlande. Det fick mig att känna lite grann som förut, men den viktigaste biten saknades.
 
Nu ligger jag ensam hemma för tredje natten i rad och är sömnig, men inte trött. Jag har för första gången tittat på filmen Thelma & Louise, och herregud vilken härlig film. Slutet var så episk att jag höll på att smälla av, vilken vänskap och desparation! Imorgon bitti har jag stalltjänst så jag ska befinna mig i Stackbo klockan åtta. Det innebär sju-bussen och inte många timmars sömn om jag känner mig själv rätt. Det gör dock inte så mycket. Efter stalltjänsten har jag två timmar innan en foderföreläsning, då tänkte jag ta in Lillen och hitta på något skoj med honom. Slutligen efter föreläsningen ska vi i flocken mocka sommarhagen. Evighetsprojektet... Jag borde väl gå och lägga mig nu, men jag har ingen lust. Kanske om jag drömmer om något vackert så blir det bra.
 

Morgondagg på gyllene ängar, en natt av minnen.


 





Ridning innan gryning under månsken, tjugo minusgrader över glittrande snötäcken. Galopper i bäcksvart mörker i de djupaste skogarna, men hästarna hittade hem. Den där midsommarkvällen. Iskalla men omfamnande nätter på loftet. Otaliga bussresor för att vandra vägen över åkrarna. Gulröda och dimmiga höstddagar. Karlsäters förtrollning. Slingriga stigar och kryptiska konversationer. Slagen av vinden över havet och smultron på strån. Kraftfulla hopp över stockar och bäckar, piskande grenar i ansiktet. Stormigt och harmoniskt. Balans. Det är annorlunda nu.

Country Music

Jag följer inte Idol, men var tvungen att se den senaste programmet endast för att det var countrytema. Och som jag redan var lite inställd på, blev jag besviken över hur pass lite country det var och hur snedvriden syn alla verkar ha kring country? Herregud, hur många gånger ursäktade sig inte programledaren om att det var countrytema, att "var inte oroliga, vi ska inte spela sådan där country!" Och de flesta deltagarna erkände att de inte direkt gillade veckans tema. Bered er på ett långt inlägg!
 
Människor som inte lyssnar på country, tror att country är är något av följande alternativ: 

- Skämtmusik, extrem redneck-skoj som ingen tar på allvar, typ Cotton Eye Joe av Rednex (roligt att jag nämner den för vi har precis sjungit den för fulla muggar i stallet haha), och andra konstiga mixar eller helt enkelt dålig, överdriven musik.

- Popcountry. Den moderna Taylor Swift-musiken där allt handlar om pojkar i ett kaxigt sound. Jag kan älska vissa typer av pocountry, typ Tim McGraw och mycket av Dolly Partons nyare musik är min ultimata peppmusik. Men country är fortfarande så mycket mer än det.

Den ultimata countrymusiken enligt mig, är den som går rakt in i hjärtat och som har riktigt innebörd. Det var i alla fall något som Idol-programmet hade förstått någorlunda när de pratade om ämnet, att country till stor del handlar om hjärta och smärta och där texten betyder allt. Det är countryartisterna som faktiskt är de riktiga musikerna enligt mig då de flesta både skriver sina egna briljanta texter, samt faktiskt kompar med instrument till. En sann musiker för mig kan ju skapa och uppträda självständigt om så behövs, visa var den går för utan en massa mixtrande och trixande med hundratals prylar i en studio och en drös människor bakom varje låt. För att vara extra kritisk måste jag dra igenom vad jag tyckte om country-Idols olika uppträdanden... Vill egentligen inte kritisera deltagarna i sig lite halvtaskigt, men ni får stå ut med mina synpunkter nu.

Axel - Life Is A Highway. Håller med Bagge om att sångaren i Rascal Flatts har mycket bra och stabil röst så det blir lätt svagt med Axels ganska monotona och försiktiga sound. Han är inte min favorit sång- eller röstmässigt helt enkelt, men jag tycker om honom mycket som person, fin och ödmjuk på alla sätt och vis. Detta är ju en glad, typisk popcountrylåt. Bidrar till bilden av en endast poppig, lite cheesy bild av countryn men låten är ju bra så inga riktiga klagomål...

Ida - Man! I Feel Like A Woman! Hon var inte imponerad av countryveckan för det var inte hennes grej och det märktes från hennes låtval. Det är absolut inget fel på låten, jag tycker att Shania Twain är riktigt skön men det är ju sådan typisk gammal 90-tals-country som mer påminner om något från Melodifestivalen, så det kändes bara lite halvirriterande. Inte konstigt att dissar countrymusik om man tror att det är sådana här låtar man har att välja på?

Simon - My Silver Lining. Denna låt är ju underbart vacker i original. Simon gjorde den okej men långt ifrån så bra som First Aid Kit, enligt mig. Det här är mer folklig, indie-country som jag älskar så kul att lite sådan musik också fick plats. Simon har däremot otroligt bra röst och är duktig med gitarren, jag uppskattade att han hade knåpat ihop ett ordentligt intro till och med.

Tove - Love Story. Det var ju givet att någon skulle sjunga en Taylow Swift-låt, igen, "detta är country!"... Jag tycker att Tove är en helt fantastisk sångerska men håller med juryn om att hennes vibrato tog över alldeles för mycket så det lät falskt.

Martin - Hey Brother. Jag älskar Martin! Har har sådan fantastiskt röst och karisma och passar helt perfekt för countrygenren. Dock tycker jag att det här var ett av hans svagare uppträdanden, men är nog bara för att originalets röst helt enkelt inte går att slå. Det här är ju verklingen inte en renodlad countrylåt men mycket inspirerad från countryn och det bästa av allt - originalet sjungs av en av mina manliga favoritcountry-gubbar, nämligen Dan Tyminski. Han är musiker och sjunger med Alison Krauss & Union Station, ett av mina stora favoritband. Att Avicii väljer att använda hans röst är ju bara hur bra som helst!

Amanda - Jolene. Okej... Här kickade min irritation och frustration in rejält. Alltså Amanda kan väl sjunga, det är inte så att hon sjunger falskt eller är tondöv. Men hon är enligt mig en "Idol" för att hon har paketet med image, vara snygg, kan waila, lite kaxig sådär. Inte för att hon besitter en magnifik sångtalang. Jag stör mig som tusan på hennes uttryck. Och nu kanske jag är väldigt elak, men hon sabbade Jolene totalt. Jag blev jättepaff när hela juryn var överens om hur hon totalägde låten. Jag såg mest att hon dansade och åmade sig och försökte så mycket att förmedla känslan i låten, att hon tappade det totalt för hon var mer fokuserad på att visa upp en djup blick, än att känna in varför blicken skulle vara djup från första början. Lyssnade hon ens själv på texten? Dolly Parton är my number one och när hon uppträder Jolene kan hon göra det med all dramatik i världen, utan att någonsin förlora känslan. Det är enkelheten i countrymusiken som alla dessa idoldeltagare glömmer bort, performance kommer av sig själv genom genialisk musik, så det blir bara flådigt med teater och dans. 

Frans - Not Ready To Make Nice. Inga direkta kommentarer. Låten passar in med resten av popcountry-gänget och är en välkänd låt som många förknippar med country, så jag förväntade mig väl att denna också skulle dyka upp. Frans gjorde den bra dock, var glatt förvånad hur fint han faktiskt sjunger! Har ju som sagt inte direkt följt Idol någonsin och jag trodde att Frans skulle vara som Axel, ganska osäker sångmässigt. Men han kändes trygg, förutom att han var lite tråkig.

Jag ville inte såga någon deltagare men insåg nyss att jag gjorde det ändå. Jaja, så tycker jag! Men sämst av allt var just att det var så mycket snack kring att oj oj oj nu är countrytema hur ska det här gå, tro inte att programmet ska suga, ungefär. Jag lyssnar på allt från gamla klassiska countrydängor till folkcountry, indiecountry och bluegrass. Det är sådan enorm variation i countrygenren men ikväll hade jag föredragit att få se lite mer äkta country med bra musikalisk uppbyggnad, mindre studio och mer instrumentalt. Mer folklig, betydelsefull musik och mindre boyfriend-drama-kaxiga-tjejer-som-dumpar-killen-musik. Country är starka röster, sanna texter, gitarr, banjo, fiol, slide guitars, mandolin, kontrabas, stämmor i harmoni och så mycket mer!

Avslutningsvis, på detta oändliga åsiktsfulla inlägg, kommer en rad låtar som jag tycker är fullkomligt fantastiska och som dessutom visar bredden på country, de bättre varianterna enligt mig! Sit back and enjoy.

Alison Krauss & Union Station i en egen version på den gamla traditionella folksången A Lazy Farmer Boy. Samma Dan Tyminski som sjunger Aviciis Hey Brother, i ett otroligt bra live-uppträdande:



Min pärla, Dolly Parton, i en gåshudsframkallade låt vid namn Only Dreamin'. Allt är perfekt i detta musikstycke men jag är extra förtrollad av den instrumentala biten:



The Avett Brothers, som är sjukligt bra live, har ungefär en miljard briljanta låtar. Sådana talangfulla bröder:
 

Emmylou Harris med sin fantastiska röst i Red Dirt Girl (ni som har sett Jills Veranda känner säkert igen låten!):



Darius Rucker med Wagon Wheel som är rätt ny, modern och trendig men som jag fullkomligt älskar! Exakt det rätta, mysiga soundet och hans röst är gudomlig. Denna har man ju spelat på en och annan roadtrip:
 


NEEDTOBREATHE, som jag skrev om senast igår, är ett av mina favoritband. Känns som att jag säger så om alla med det finns ju så jäkla många bra artister! Dessa killar är lite mer country-indie-rock. Även här två bröder. De är också alla religiösa och sjunger mycket om spiritualitet och tro, det tycker jag är fint och dessutom ovanligt:
 


Sarah Jarosz med Run Away. Underbart talangfull, ung tjej som skapar ren skönhet och mystik:
 


Avslutningsvis lite instrumental musik också, från den bästa filmen någon, The Horse Whisperer. All musik i filmen är skapad av världens mest talangfulle kompositör (enligt mig), Thomas Newman. Bara jag hör introt på detta stycke - The Whisperers - bildas tårar i mina ögon. Så djupt berör det mig.
 

Mysstund i regnet, skyddad i en fluffig ligghall.

Jag har julkänslor! Sitter här hemma nyduschad efter en kall dag utomhus, och kastar i mig chokladpraliner från Aladdin-asken. Senare väntar lite hederlig varm köttsoppa med ostmacka. Ska bara plugga klart så jag kan njuta av kvällen med gott samvete. 
 
Idag har varit en alldeles lagom, lugn dag i stallet och för första gången på väldigt länge umgicks jag bara med mina älskade pälsbollar, helt kravlöst i hagen. Det är för mig minst lika viktigt som träning och ridning. Och att jag inte gjort det så mycket på senaste är egentligen sjukt, men ibland måste man prioritera annat med den tiden man har. Förut satt jag alltid i ligghallen och myste med Kajsa och Lillen. Brukade till och med ha med fika eftersom jag blev kvar i evigheter. I Holmsånger tog jag med mig filt och brukade till och med somna där inne med mina sötnosar. Det gjorde jag bland annat på julafton för ett par år sedan... Det blev dock inte en särskild lång mysstund idag. Jag får göra mer tid för det framöver. ♥ Kajsa fick också sin mat i vanlig ordning, smaskens tyckte hon. Nu har vi kommit upp till en deciliter linfröolja per måltid/om dagen, det får räcka. Vill inte överdosera så det blir något annat skit istället med levern eller magen. Jag läste dock att hästarna kan äta upp till fyra deciliter olja om dagen, men då ska det småportioneras ut med max en deciliter åt gången, alltså utspritt över flera timmar. Och eftersom jag inte kan åka ut fyra gånger om dagen, bilir en deciliter alldeles lagom för att det ska hjälpa Kajsa på traven med hullet.

Efter stallet for jag och S och åt lunch, och sedan till hennes andra fina pålla. Men hon gömde sig med sina kompisar, så vi dissade henne och åkte hem istället. Nu lär jag sätta igång kvällens studier!
 
Här är några bilder från dagen:


Kajsa blev tagen på BAR GÄRNING att hon hade snuffat ner sig i ligghallen. Snacka om att vara en liten ligghalls-tönt!


Lillen gick iväg för att uträtta sina behov, duktig som valde att göra det utanför ligghallen!

Min underbara tös.
 
Bebistungan!

Hästansikten sedda nedifrån måste vara det fulsötaste som finns. Utploppande ögon och leende mungipor...

Ja jag var visst med på alla mysbilder... Lillen är allt en liten gosegris. Ska alltid vara nära med huvudet! Ibland är han däremot dryg och ska försöka nocka en med hans underkäke. Vet inte varför, men jag brukar nocka tillbaka haha.

NEEDTOBREATHE.



Dessa killar. Jag lever för deras musik, den går rakt in i min själ. Och jag bara älskar när de kör Live Room Sessions, att de lyckas göra deras redan så perfekta låtar ännu vackrare är bortom min kunskap men jag bara älskar dem. Bear, vilken människa du är. Din röst är så bra så det går inte att beskriva, och ditt uttryck och styrka när du sjunger. Sådan enorm talang och sådant fint hjärta! Difference Maker, så in i norden. ♥

Självständig trav på ridbanan med Lillen, långsam uteritt med Kajsan.

Måndagen bjöd på en hel del hästaktiviteter. Först var det träning med Lillen på ridbanan igen och det gick superduper! Jag skulle värma upp med att longera och så, under tiden gick S och fixade vatten till sina. Jag kände ganska snabbt att det gick bra, vi var båda mer lyhörda och fokuserade. Så när S kom tillbaka hängde jag redan på Lillen, kände varför vänta när allt känns så bra och säkert? Måste passa på när självsäkerheten kickar in liksom. Så S blev kvar på en pall utanför ridbanan hela passet. Jag hoppade upp och precis då ringde min telefon, ett mindre roligt samtal att ta uppe på unghästryggen haha. Så jag hoppade av efter ett tag, pratade klart och hoppade sedan upp igen på andra sidan. Sedan körde vi igång! Det kändes alldeles fantastiskt att för första gången sitta upp på min unghäst helt själv och rida iväg utan något direkt stöd. Lillen var superduktig och var mycket piggare idag än de tidigare passen. För första gången var det faktiskt svårt att stanna honom, tidigare gjorde han det mycket lättare. Nu var han starkare och hårdare i huvudet, tog flera steg innan han stod helt stilla. Men med beröm när han väl stod stilla, blev det bättre. Att svänga är inte heller superenkelt. Att svänga åt vänster är definitivt bättre än att svänga till höger, och han får för sig att plötsligt vika av till vänster när det passar honom. Så förmodligen är han starkare i den sidan och föredrar att vistas där. Det ska vi försöka balansera upp så snabbt vi kan!
 
Vi travade en massa också, första gången ensamma. Han var hur duktig som helst! Kämpade på fint och kändes pigg och de få gångerna han saktade ner och ville stanna, så var det lätt att hålla igång honom bara jag var på snabbt. Men oftast var jag lite för långsam haha. Vi travade nästan hela fyrkantsspåret, förbi läskiga ladan med alla prylar och han tog det galant. Är så stolt över min grabb! Det var ett riktigt bra pass. Kändes som att han ville göra rätt och försökte fokusera mer än förut. Och han stressade inte upp sig någon gång, han är bara cool. Någon gång började han backa när jag bad om att gå fram, och han gnäggade åt någon häst i horisonten. Men aldrig blev han rädd eller exploderade på något sätt. Älskade lillgrabben!
 
Sedan red vi tillbaka till stallet. S gick bredvid oss men hon höll oss inte en endaste gång. Duktiga Lillen. ♥

Senare på eftermiddagen red jag ut med S och F, på Kajsabanan såklart. Det var rätt länge sedan nu. Hon var superduktig och kånkade på, trots att vi låg flera meter bakom resten av gänget. Vi hade boots men Kajsa får ta det i sin egna takt nu när hon är tunn, svag och fortfarande inte 100% i bakhovarna heller. Mycket grusvägar, vilket jag alltid haft riktigt svårt för. Fast vi kom också in på fina sandvägar och mysiga skogsstigar. 
 
Bild från när Lillen för första gången hade sadel på sig på riktigt och verkligen fick känna av den i rundkorallen. Tänk så mycket som har hänt sedan dess! Här var han helt ovan vid allt som har med ridning att göra. Nu är vi på god väg att kunna rida ut och göra mer och mer saker på egen hand. En sådan kämpe han är!

Rensa sly och övergång till vinterhagen!

I helgen kom hästarna över till vinterhagen, känns riktigt bra och skönt på flera vis! Mer att äta (gräs, blad, träd och sly överallt), mer och hårdare terräng som bara främjar hästarnas rörelser och hovar, en torr och fluffig ligghall om de vill vila ordentligt. På lördagen kämpade vi på med att rensa upp alla rishögar. Det finns sjukt många högar i denna hage med massa trädgrenar och sly. Så vi samlade ihop dem till färre men större högar så hästarna får mer öppna ytor och så det blir mindre risk ett de springer över småhögar och fastnar/skär upp halva benen. Vi spred även ut sex balar strö och sex balar torv och blandade ihop med den tidigare, urmockade bädden. Senare mot vintern kommer även halm som ska läggas på, mys.

På söndagen var det dags att släppa över dem men när vi då kollade igenom tråden lite sådär supersmart i sista sekund, upptäckte vi en stor björk som hade fallt över tråden på ett sätt. Som tur var fanns pappa på plats som hjälpte oss såga ner den med motorsågen. Häsarna kom över lite senare än planerat men det var i alla fall fortfarande ljust. Och det var sådan lättnad att se dem sysselsatta med naturen igen! De gick in och inspekterade ligghallen, men stannade inte länge. Igår fick jag en bild skickad till mig på en Kajsa som stod och chillade där under taket... Vilken liten töntsnurpa!

Strö- och torvbädd. 

Saltstensstation finns både på sidan av ligghallen och baksidan. Nu ska bara lite fräscha salt/mineralstenar upp där.

Senare under dagen gick jag och kikade på löshoppningen i ridhuset. Det var kul och alla deltagande hästar var så duktiga, nästa gång ska jag och Lillen lätt vara med! Kanske ockå Kajsa, i framtiden.

Första traven på Lillen

För några dagar sedan bockade vi av en hel del grejer på att-göra-med-gröna-Lillen-listan! Det var bland annat:
 
- Första riktiga utevistelsen och utomhus-träningen med sadel utöver korta promenader som knappt räknas.
 
- Första gången på ridbanan, då vi gick förbi hönsen, bäcken, traktorskopa, hästhagar och en massa annat nytt.
 
- Första traven tillsammans!
 
- Första ridningen utanför inhägnat område.
 
S hjälpte oss som hon brukar, men att träna utomhus och på ridbanan var ju något nytt för Lillen! Tanken var att han skulle bli piggare och kanske få mer framåtbjudning. Det blev lite på två sätt. Han blev absolut piggare och mer energisk av allt nytt, dofter, vind, väder, prylar och så vidare. Men det gjorde honom också mer ofokuserad, svårt att vara intressant nog när det händer så mycket runtomkring.
 
Vi började i vanlig ordning med att jag longerade. Ett tag var han påväg att få sitt första lilla utspel, när han blev upprymd så krökte han plötsligt på halsen, skjöt upp ryggen och gjorde ett miniskutt, men han avbröt själv innan det blev någon bockning. Nästan lite synd för jag vill gärna uppleva det nu, så vi kan kommunicera och komma över det så han sedan inte behöver prova så många gånger igen. Klart han får testa, jag känner mig helt enkelt redo att hantera den situationen nu, om ni förstår vad jag menar. Longerade i skritt och trav och efter det körde S på. Konstaterade och insåg att jag använder för mycket ljudsignaler och röstkommandon och med fel timing så Lillen börjar bli förvirrad kring vad som verkligen menas. Eftersom han saktar ner så ofta och snabbt blir det att jag snackar och "håller igång", och då blir det lätt för mycket. Så måste verkligen tänka på det, så han inte börjar ignorera ljud för att de tillslut inte har någon mening för honom. 
 
Träningen fortsatte med att hänga, sitta upp, traska omkring och tillsist att bli longerade. Ganska kort därpå provade vi första traven och det gick super! Ingen som helst reaktion av Lillen att jag satt där uppe och gungade. Jag både satt ner och red lätt så han fick känna på båda. Och tro det eller ej, men han har världens mjukaste trav! Höga steg så man gungar ganska kraftigt, men mjuka och lätta steg! Svårt var det dock att styra ut honom på volten när han sökte sig inåt, han blev riktigt hårt och stark i nacken. På det viset längtar jag tills jag kan köpa mitt sidepull så styrningen blir lite tydligare. Repgrimman fungerar bra och ska absolut inte vara något problem, men det har ju en tendens att glida runt mer och tyglar på varsin sida av huvudet vore bra att testa nu. Ett tag blev Lillen rejält gnäggig efter någon häst borta i horisonten. Det kändes lite obehagligt när hela han vibrerade och att jag kunde känna honom bli spänd. Vilket såklart gjorde mig ännu spändare. Men det lugnade ner sig. När passet var slut ledde S oss tillbaka till stallet, första gången utanför staket eller väggar! Han blev skrämd för traktorskopan och hoppade lite åt sidan men inget farligt alls. När vi närmade oss stallet kopplare S av longerlinan så se sista metrarna skrittade vi faktiskt helt på egen hand utomhus. Även om inte Lillen visste om det. 
 
Riktigt kul är det nu och jag känner starkare och starkare att jag faktiskt inte är så orolig alls. Har också börjat sadla i stallgången nu istället för ridhuset, känns bra att få in mer normala rutiner på allt. Nu är det nog dags att börja rida mer självständigt. Alltså jag vill ju gärna ha någon med mig oavsett, och vi kör longerlina för alla nya moment, men att bara skritta runt i ridhuset och träna styrning och sådant utan stöd vore toppen. Försöka göra det så enkelt och tydligt som möjligt med färre signaler runtomkring. Lillen och jag. Dock kändes dessa pass lite sisådär. Naturligtvis är jag glad för alla nya utmaningar vi mötte och klarade av, men jag kände ändå att Lillen var för ofokuserad och oförstående om vad vi var ute efter i sin helhet. Som att det gick lite åt fel håll. Samtidigt som vi tog flera steg framåt och ska vara extremt nöjda, men ni vet, man blir överanalyserande och självkritisk.
 
Imorgon blir det Lillen-ridning igen, får se vad den dagen har att bjuda på!
 
En skeptisk Lillen på ridbana. Ännu en första gång - första gången med reflex (eller något överhuvudtaget) på benet! Han fick dock bara en, för han är en tönt.


Min vackra kille, Luck Of Chinook.

Ett jäkla snyggt ekipage!