Country Music

Jag följer inte Idol, men var tvungen att se den senaste programmet endast för att det var countrytema. Och som jag redan var lite inställd på, blev jag besviken över hur pass lite country det var och hur snedvriden syn alla verkar ha kring country? Herregud, hur många gånger ursäktade sig inte programledaren om att det var countrytema, att "var inte oroliga, vi ska inte spela sådan där country!" Och de flesta deltagarna erkände att de inte direkt gillade veckans tema. Bered er på ett långt inlägg!
 
Människor som inte lyssnar på country, tror att country är är något av följande alternativ: 

- Skämtmusik, extrem redneck-skoj som ingen tar på allvar, typ Cotton Eye Joe av Rednex (roligt att jag nämner den för vi har precis sjungit den för fulla muggar i stallet haha), och andra konstiga mixar eller helt enkelt dålig, överdriven musik.

- Popcountry. Den moderna Taylor Swift-musiken där allt handlar om pojkar i ett kaxigt sound. Jag kan älska vissa typer av pocountry, typ Tim McGraw och mycket av Dolly Partons nyare musik är min ultimata peppmusik. Men country är fortfarande så mycket mer än det.

Den ultimata countrymusiken enligt mig, är den som går rakt in i hjärtat och som har riktigt innebörd. Det var i alla fall något som Idol-programmet hade förstått någorlunda när de pratade om ämnet, att country till stor del handlar om hjärta och smärta och där texten betyder allt. Det är countryartisterna som faktiskt är de riktiga musikerna enligt mig då de flesta både skriver sina egna briljanta texter, samt faktiskt kompar med instrument till. En sann musiker för mig kan ju skapa och uppträda självständigt om så behövs, visa var den går för utan en massa mixtrande och trixande med hundratals prylar i en studio och en drös människor bakom varje låt. För att vara extra kritisk måste jag dra igenom vad jag tyckte om country-Idols olika uppträdanden... Vill egentligen inte kritisera deltagarna i sig lite halvtaskigt, men ni får stå ut med mina synpunkter nu.

Axel - Life Is A Highway. Håller med Bagge om att sångaren i Rascal Flatts har mycket bra och stabil röst så det blir lätt svagt med Axels ganska monotona och försiktiga sound. Han är inte min favorit sång- eller röstmässigt helt enkelt, men jag tycker om honom mycket som person, fin och ödmjuk på alla sätt och vis. Detta är ju en glad, typisk popcountrylåt. Bidrar till bilden av en endast poppig, lite cheesy bild av countryn men låten är ju bra så inga riktiga klagomål...

Ida - Man! I Feel Like A Woman! Hon var inte imponerad av countryveckan för det var inte hennes grej och det märktes från hennes låtval. Det är absolut inget fel på låten, jag tycker att Shania Twain är riktigt skön men det är ju sådan typisk gammal 90-tals-country som mer påminner om något från Melodifestivalen, så det kändes bara lite halvirriterande. Inte konstigt att dissar countrymusik om man tror att det är sådana här låtar man har att välja på?

Simon - My Silver Lining. Denna låt är ju underbart vacker i original. Simon gjorde den okej men långt ifrån så bra som First Aid Kit, enligt mig. Det här är mer folklig, indie-country som jag älskar så kul att lite sådan musik också fick plats. Simon har däremot otroligt bra röst och är duktig med gitarren, jag uppskattade att han hade knåpat ihop ett ordentligt intro till och med.

Tove - Love Story. Det var ju givet att någon skulle sjunga en Taylow Swift-låt, igen, "detta är country!"... Jag tycker att Tove är en helt fantastisk sångerska men håller med juryn om att hennes vibrato tog över alldeles för mycket så det lät falskt.

Martin - Hey Brother. Jag älskar Martin! Har har sådan fantastiskt röst och karisma och passar helt perfekt för countrygenren. Dock tycker jag att det här var ett av hans svagare uppträdanden, men är nog bara för att originalets röst helt enkelt inte går att slå. Det här är ju verklingen inte en renodlad countrylåt men mycket inspirerad från countryn och det bästa av allt - originalet sjungs av en av mina manliga favoritcountry-gubbar, nämligen Dan Tyminski. Han är musiker och sjunger med Alison Krauss & Union Station, ett av mina stora favoritband. Att Avicii väljer att använda hans röst är ju bara hur bra som helst!

Amanda - Jolene. Okej... Här kickade min irritation och frustration in rejält. Alltså Amanda kan väl sjunga, det är inte så att hon sjunger falskt eller är tondöv. Men hon är enligt mig en "Idol" för att hon har paketet med image, vara snygg, kan waila, lite kaxig sådär. Inte för att hon besitter en magnifik sångtalang. Jag stör mig som tusan på hennes uttryck. Och nu kanske jag är väldigt elak, men hon sabbade Jolene totalt. Jag blev jättepaff när hela juryn var överens om hur hon totalägde låten. Jag såg mest att hon dansade och åmade sig och försökte så mycket att förmedla känslan i låten, att hon tappade det totalt för hon var mer fokuserad på att visa upp en djup blick, än att känna in varför blicken skulle vara djup från första början. Lyssnade hon ens själv på texten? Dolly Parton är my number one och när hon uppträder Jolene kan hon göra det med all dramatik i världen, utan att någonsin förlora känslan. Det är enkelheten i countrymusiken som alla dessa idoldeltagare glömmer bort, performance kommer av sig själv genom genialisk musik, så det blir bara flådigt med teater och dans. 

Frans - Not Ready To Make Nice. Inga direkta kommentarer. Låten passar in med resten av popcountry-gänget och är en välkänd låt som många förknippar med country, så jag förväntade mig väl att denna också skulle dyka upp. Frans gjorde den bra dock, var glatt förvånad hur fint han faktiskt sjunger! Har ju som sagt inte direkt följt Idol någonsin och jag trodde att Frans skulle vara som Axel, ganska osäker sångmässigt. Men han kändes trygg, förutom att han var lite tråkig.

Jag ville inte såga någon deltagare men insåg nyss att jag gjorde det ändå. Jaja, så tycker jag! Men sämst av allt var just att det var så mycket snack kring att oj oj oj nu är countrytema hur ska det här gå, tro inte att programmet ska suga, ungefär. Jag lyssnar på allt från gamla klassiska countrydängor till folkcountry, indiecountry och bluegrass. Det är sådan enorm variation i countrygenren men ikväll hade jag föredragit att få se lite mer äkta country med bra musikalisk uppbyggnad, mindre studio och mer instrumentalt. Mer folklig, betydelsefull musik och mindre boyfriend-drama-kaxiga-tjejer-som-dumpar-killen-musik. Country är starka röster, sanna texter, gitarr, banjo, fiol, slide guitars, mandolin, kontrabas, stämmor i harmoni och så mycket mer!

Avslutningsvis, på detta oändliga åsiktsfulla inlägg, kommer en rad låtar som jag tycker är fullkomligt fantastiska och som dessutom visar bredden på country, de bättre varianterna enligt mig! Sit back and enjoy.

Alison Krauss & Union Station i en egen version på den gamla traditionella folksången A Lazy Farmer Boy. Samma Dan Tyminski som sjunger Aviciis Hey Brother, i ett otroligt bra live-uppträdande:



Min pärla, Dolly Parton, i en gåshudsframkallade låt vid namn Only Dreamin'. Allt är perfekt i detta musikstycke men jag är extra förtrollad av den instrumentala biten:



The Avett Brothers, som är sjukligt bra live, har ungefär en miljard briljanta låtar. Sådana talangfulla bröder:
 

Emmylou Harris med sin fantastiska röst i Red Dirt Girl (ni som har sett Jills Veranda känner säkert igen låten!):



Darius Rucker med Wagon Wheel som är rätt ny, modern och trendig men som jag fullkomligt älskar! Exakt det rätta, mysiga soundet och hans röst är gudomlig. Denna har man ju spelat på en och annan roadtrip:
 


NEEDTOBREATHE, som jag skrev om senast igår, är ett av mina favoritband. Känns som att jag säger så om alla med det finns ju så jäkla många bra artister! Dessa killar är lite mer country-indie-rock. Även här två bröder. De är också alla religiösa och sjunger mycket om spiritualitet och tro, det tycker jag är fint och dessutom ovanligt:
 


Sarah Jarosz med Run Away. Underbart talangfull, ung tjej som skapar ren skönhet och mystik:
 


Avslutningsvis lite instrumental musik också, från den bästa filmen någon, The Horse Whisperer. All musik i filmen är skapad av världens mest talangfulle kompositör (enligt mig), Thomas Newman. Bara jag hör introt på detta stycke - The Whisperers - bildas tårar i mina ögon. Så djupt berör det mig.
 
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: