Frihetstur på Kajsabanan!

Känns så bra nu när Kajsa får komma in och gödas upp ordentligt. Idag fick jag in ett bra system med att blöta upp fodret med lagom mängd vatten och mycket snabbare gick det också då jag använde vattenkokaren. Varmt vatten gör jobbet! Sköljde även rent Kajsas hovar i spolspiltan. Jag ska försöka hjälpa hennes rötiga framstrålar ytterligare på traven nu. De har ju börjat tagit sig ganska bra tack vare regelbunden bra hovverkning samt aktivering och slitage. Men bra att hålla dem extra torra och rena. Sprayade efteråt med alldeles nyblandad kopparsulfat, fortsätter med den rutinen framöver nu med!
 
Hade lust att göra något med älsklingsnurpan men ville inte sadla och tjata ut alla vanliga gamla träningsmoment. Så vi gick in nakna till ridhuest (ja, i alla fall Kajsa) så lekte vi lite från marken. Leka från marken i Kajsas värld innebär att gå långsamt efter mig för att få en morotsbit då och då, haha... Skulle vilja koppla in musik på högtalarna och känna lite inspiration, jag vet att jag blir oerhört uttråkad av en ekande tystnad. Behöver musik och energi!
 
Hoppade sedan upp barbacka, något jag undviker nu när hennes ryggrad är så blottad. Men en kort tur någon gång ibland går ju bra! Hade repgrimman på med tyglar, men använde dem inte alls. Tanken var att verkligen öva på tydligheten i sitsen och svängarna, och herregud vad duktig hon är! Jag rörde inte tyglarna överhuvudtaget, hade händerna knutna bakom ryggen. Hon svängde så fint endast för att jag vred höfterna och då automatiskt lade på ytterben och öppnade innerben. Riktigt snäva svängar lyckades vi med också! Att stanna helt på kort tid var svårare men efter några försök gjorde hon det riktigt bra. Jag testade även, för första gången någonsin, att lägga upp mina ben och fötter över hela hennes rygg och rumpa. Det är något jag vill att mina hästar ska hantera bra, att jag lägger vikt och kroppsdelar på alla möjliga ställen ska inte vara något problem! Hon tog det galant. Lite obekvämt för henne när jag kravlade mig upp med sedan var det lugna puckar. 
 
E kom in i ridhuset och Kajsa är ju väl medveten om att godis alltid finns närvarande med E. Det var ganska mycket svårare att öva på momenten när E samtidigt gick framför henne, fokusen dog ut lite haha. Att stanna var svårast, hon ville ju fortsätta promenera med den spännande människan framför. Men efter lite träning gick även det super och hon var riktigt duktig och tog en snäv sväng bort från E när jag guidade henne. Hoppade av och tränade lite ground tie. Ville att Kajsa skulle kliva på repet för att känna tryck och lära sig logisk lösa problemet själv (då hon brukar kunna få lite tillfällig panik av sträckta rep och fasthållet huvud), men bara för det så stod hon som ett ljus. Så duktig, i vilket fall!
 

Tyd mina drömmar...


I natt drömde jag en så magisk dröm. Jag anländer till en gård som är helt fantastisk, men jag vet inte exakt vad jag ska göra där. Jag vet vilken gård det är, men i drömmen är den så många gånger större och mäktigare. En man, som är en vän till mig idag, skjutsar mig på en fyrhjuling över gårdens enorma ägor. De egna landområdena tar inte slut och vi reser länge utan att ens se en skymt av någon annans mark. Det är kustklimat och öppna landskap med skogsdungar här och var. Gräskullar, sanddyner, mossa och sten, kanske en orealistisk blandning men precis så som det ska vara för att kännas perfekt. Solnedgången är på intåg, en varm sommarkväll och ljuset är förtrollande. Tillslut når vi vårt mål; en hagöppning, där Kajsa och Lillen står innanför stängslet och tar en tupplur i kvällssolen. När jag ser dem stå på denna gård, utan min vetskap att de ens har flyttats, så sköljer en våg av lycka över mig. Bakom dem ligger ett enormt hav som glittrar likt kristaller, och den oändliga hagen fortsätter långt ut i vattnet, det finns ingen gräns. En plats där betet aldrig tar slut och insekterna inte saboterar.

Direkt känner jag sådan total lättnad och glädje, det är här vi är hemma och ingenting är fel på något vis. Ingen ångest, oro, rädsla. Bara harmoni, lugn och frihet. Det finns ett par till hästar längre bort i hagen och jag tror att jag har en aning om vilka de är. Utanför ingången står en man och arbetar med en stor rundbal hö som doftar sött och ljuvligt i värmen. Jag vet precis vem mannen är. Vi är alla så tillfredsställa, rena och balanserade. Jag gosar med mina älskade hästar en stund vilket framkallar tårar av kärlek, men låter dem sedan njuta av solnedgången i fred. Istället fortsätter vi till en lada med höskulle fylld av årets skörd. Där packar vi jutesäckar med hö, utan någon riktig anledning då det är mitt i sommaren och djuren inte behöver något hö ännu. Men vi mår bara så bra av det så vi fortsätter.


En sak vet jag säkert, och det är att jag ska hitta gården i drömmen och leva där föralltid.

Dagens korta ridpass på vinterbjörnen Kajsa

Red Kajsa en lugn tur på ridbanan idag. Det var bokat i ridhuset och jag hade verkligen lust att skritta runt lite, så vi gick till utebanan. Hon hade bra, pigg energi med utomhus-luften och alla saker att titta på! Hönsen var bra intressanta, samt ladans öppna skjul fyllt med prylar. Kul med variation på omgivningarna. Hade ingen direkt ork att köra på intensivt, plus att underlaget inte var optimalt för hennes hovar, så vi höll det lugnt med mycket skritt och lite trav. Dagens träning var att få in stoppen bättre, för jag har märkt att hon har börjat halvstanna, det tar alldeles för många steg innan hon står helt stilla. Och hon var superduktig när vi övade! Mycket tack vare att jag faktiskt sköt fram mitt bäcken så hon kände viktskiftet. Från trav gjorde hon tvärnit, så jag är väldigt nöjd och stolt över min snurpa! För övrigt har vinterfluffet officiellt anlänt:

 
Älskar björnpälsen. Kajsa får så fin, fluffig och utstående päls. Silkeslena hårstrån, men inte så täta. Lillen har tjockare, sträva och platta strån. Dock får han en jäkla täthet så jag tror absolut att han har bäst skydd mot väder. Troligtvis tack vare att han knappt blivit duschad, och typ aldrig med schampo. Han har nog en massa bra oljor och naturliga skydd kvar. Fast jag längtar tills han väl blir ordentligt rengjord, för under den guldiga ytliga pälsen, är han helt grå haha. 

Lucernpellets och kallpressad linfröolja

Idag påbörjades projekt få-upp-hullet-på-Kajsa. Det projektet har varit igång ett ganska bra tag egentlligen, men nu känns det mer på riktigt när jag har de rätta redskapen så att säga. För det första har jag köpt lucern i pelletsform istället för strå. Den enda anledningen till det är för att pelletsformen är mer koncentrerad, annars är vi jättenöjd med hackad strå. Dock blev jag påmind om en stor nackdel med pelletsen och det är melassen som binder det. Vill ju undvika socker så långt som möjligt med Kajsa för hennes hovar... Men vi kör på denna säck nu, så får jag se hur vi fortsätter när den är slut. Tycker också att strå blir sådana enorma mängder om det ska göra skillnad, samt att det lätt blir torrt och hostigt. Kajsa gillade inte när jag fuktade strålucernen... Som sagt, vi får se!

Jag har också köpt linfröolja att blanda ut. Som Ahnna sade till mig när jag funderade varför Kajsa inte verkade ta upp proteinet hon fick av lucernen; Det kan vara så att hennes kropp inte orkar ta upp proteinet, för hon saknar energin. Och olja är en perfekt källa för energi och fett som bara innebär bra saker för Kajsa just nu. Ger dessutom fin päls och som S säger - smörjer tarmarna! Jag har läst på en hel del nu om olika oljor och vad som anses vara bäst för hästar. Tänkte först på rapsolja, men läste mycket negativt om att vissa substanser i den oljan kan bli farligt för hästarna. Som hästen inte kunna bearbeta då de saknar gallblåsa. Tydligen var den ingrediensen borttagen men alla verkar ha så många olika åsikter om det, så jag avstår helt enkelt. Har istället läst en massa bra saker om linfröolja, bara positivt och verkar vara ett säkert kort utan några biverkningar och konsekvenser för längre fram. Så det körde jag på! Ekologisk och kallpressad. Börjar småskaligt med en kork om dagen, och ökar successivt tills jag kommer upp till cirka en deciliter.

Utöver detta får hästarna hö morgon och kväll, det har dem fått ett bra tag nu. När de flyttas över till vinterhagen och vintern traskar in så får de tre mål om dagen istället för två, och när vintern kommer på riktigt (eller tidigare) blir det fri tillgång. Så det kommer vara lätt att hålla hullet, hon kommer snarare bli sin vanliga tjockistunna hon brukar vara. Men det är fortfarande proteinbristen som måste hållas under kontroll, för höet har inte helt optimala värden. Att hantera torr pelletslucern var ju väldigt mycket smidigare än strålucern. Däremot att blötlägga och låta det svälla, var en annan femma. Jag är supernoga med att det ska svälla ordentligt då jag är livrädd för kolik, foderstrupsförstoppning och så vidare. Men man vill ju inte heller ge en sölig gröt om det går bra att behålla lite kärna. Så jag trixade rätt länge med det idag för att få det rätt. Så småningom lär jag mig väl på ett ungefär hur mycket vatten som krävs för mängden pellets.

Blandade ner linfröoljan och lite morotsbitar för att första måltiden skulle vara extra smaskig för Kajsan. Och hon åt självklart med stor glädje! Roligt att se, för först hade hon inte riktigt tekniken när det var så blött och mjukt. Hon typ slickade på det och det tog evigheter. Men sedan lärde hon sig att gapa och ta en större tugga att smutta på, och då gick det ju betydligt snabbare.

Lucernpellets under bearbetning, ser ut som en mindre trevlig gröt...

Jag hade även gjort i ordning en liten portion till Lillen så han också fick smaka. Gav honom måltiden utanför hagen men han ratade den totalt! Han är inget för blöta och mjuka godsaker har jag märkt. Han gillar det torrt och krispigt! Det blev dock lite mer intressant när jag gav Kajsa resterna i hagen och alla andra hästar försökte ta sig dit. Då kom han minsann och skulle ha. Så han åt kanske hälften av portionen i alla fall.

Flockens senaste tillskott...

Ja hörni... Häromdagen dog man ju sannerligen söthetsdöden. Det har anlänt en liten ponny till gården, och i söndags skulle han släppas in i storhästlösdriften, alltså flocken som Kajsa och Lillen går i. Hopsläppet skulle ske på sena eftermiddagen, men tidigt den dagen dök ett meddelande upp i gårdens gemensamma Facebook-grupp att Krut, som han heter, hade rymt. Ägaren letade efter honom och bad alla hålla utkik. En stund senare kom ett nytt meddelande upp om att Krut hade släppt in sig själv till den rätta flocken han senare skulle in i! Hur söt får man vara egentligen? Han hade alltså på helt egen hand tagit sig från stallet och hela vägen till hagen. Som ni vet ligger vår hage längst bort av dem alla, bort mot skogen. Och dit hittade han, stampade kaxigt in och var allmänt tillfreds. D hade fått tag på honom tillslut och fört honom till stallet, och senare på eftermiddagen hade vi det "riktiga" hopsläppet. Som gick kalas! Precis så bra som det kan gå. Flocken jagade bort honom, han höll sig på avstånd, då och då gick dem ihop och flyttade runt varandra och så vidare. Men Krut alltså... Han lever upp till sitt namn, för grabben har definitivt krut i sig. Kan ni föreställa er det mest fjantiga lilla ponny-pipet varje gång hästarna närmare sig... Han vände rumpan mot dem och backade, sparakde bakut flera gånger hoppandes på framhovarna. Underbart gullig!
 
Bild på flocken när Krut släppte in sig själv. Ja man ser ju rätt tydligt vem som är den nya lilla ponnyn...

Idag hängde Krut betydligt närmare resten av flocken, och han håller verkligen huvudet högt om man säger så. De betade ihop skapligt nära varandra, men alla hästar som närmade sig på ett konstigt vis fick sig en rejäl omgång sparkar och tjut. Det var så jäkla kul att se gigantiska Aira ha värsta respekten för en minitönt! Lillen försökte sig på att jaga bort honom men misslyckades som vanligt ganska brutalt, låg i rang som han är. Kajsa verkar helt ointressant redan från starten och försöker sig inte ens på ett närmande, om hon inte måste. Egon är på hugget att äntligen få ha någon att bossa över och biter Krut i rumpan precis hela tiden, men Egon är också väldigt låg i rang och har oflyt överhuvudtaget, så han får sig ordentliga smällar hela tiden. Den enda som lyckas hysa bort lilla Krut, är flockens lugna och trygga ledare Roger. Han går bara fram med bestäma steg och bakåtstrukna öron, om det krävs travar han mot honom och då springer Krut iväg illa kvickt utan att ens testa på en bakutspark. Så roligt med en liten gulleponny i flocken! ♥

Fields of gold

Min barndoms bygd jag bjuder ömt farväl. Du äger hälften av min själ! Den andra hälften tillhör dig, som lärt mig älska, och som älskar mig. Du väna björk, som bär hans namn, tag mot en jungfrus ömma famn, och tälj för framtids unga par, hur stor och rik min kärlek var.
 
 

 


 
 
 

Instagram-videos från i somras och senaste

Här kommer en massa filmklipp på Kajsa och Lillen (och några andra pållar) från de senaste månaderna. Mycket på Instagram som man missar att lägga ut här! Börjar från gammalt till nytt. En blandning av vackert, mysigt, energiskt och roligt...

 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Maj 16, 2015 kl. 10:25 PDT

 
 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Maj 19, 2015 kl. 1:12 PDT

 
 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Maj 28, 2015 kl. 11:28 PDT

 
 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Maj 28, 2015 kl. 11:33 PDT

 
 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Jun 1, 2015 kl. 4:09 PDT

 
 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Jun 1, 2015 kl. 4:11 PDT

 
 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Jun 4, 2015 kl. 7:07 PDT

 
 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Jun 4, 2015 kl. 7:09 PDT

 
 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Jun 20, 2015 kl. 12:12 PDT

 
 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Jul 1, 2015 kl. 7:01 PDT

 
 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Aug 21, 2015 kl. 10:05 PDT

 
 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Sep 2, 2015 kl. 8:26 PDT

 
 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Sep 2, 2015 kl. 8:32 PDT

 
 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Sep 4, 2015 kl. 12:43 PDT

 
 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Sep 4, 2015 kl. 12:57 PDT

 
 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Okt 6, 2015 kl. 6:08 PDT

 
 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Okt 6, 2015 kl. 6:18 PDT

 
 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Okt 6, 2015 kl. 6:25 PDT

 
 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Okt 18, 2015 kl. 9:13 PDT

Vår första självständiga ritt!

Idag red jag Lillen för allra första gången utan longerlina, vi tog alltså våra första självständiga steg ihop. ♥ Jag älskar denna häst så jag håller på att explodera, världens finaste grabb. Min stora kärlek!

Vi började i vanlig ordning med att hänga på båda sidorna - sitta upp - bli omkringledda av S - träna på att göra halt/skritta iväg, svänga och så vidare. Sedan longerade S oss lite grann men ganska så snabbt testade vi på att släppa helt. För första gången hade jag även fötterna i stigbyglarna samt två tyglar, det gick helt suveränt! Alltså vilken guldklimp han är. Snigelfart, men fortfarande uppmärksam på mina signaler och inget vägrande alls. Det kändes helt fantastiskt att sitta och rida på min häst, den första ryttaren på hans rygg någonsin. Han är jätteduktig på halt (hans favoritdel haha) men även att skritta iväg släppte en hel del idag! Jag lutar mig lite fram, klämmer med låraren, gungar lite om det behövs och smackar. Så går han, en sån underbaring! Att svänga är rätt stelt och okoordinerat, men det kändes mycket bättre mot slutet av passet. Helt magiskt. Som jag älskar dig Lillen!

De allra första bilderna på oss som ett självständigt ekipage: 
 










 
Kommande pass/planer jag och S har för att motivera Lillen lite mer:

• Rida ut en kort skogssväng med Kajsa och Bullen och ha Lillen som handhäst, så han får uppleva just den slingan och se lite nytt, hänga med gänget och så vidare.

• När punkten ovan gått bra ska vi faktiskt rida ut med Lillen och Bullen, samma väg så han känner att allt är lugnt. Utomhus kommer han definitivt få mer energi när han känner vind, dofter, ser hästar, hör ljud. Så fort jag känner att vi har halt - skritta fram och svänga-grunderna så kör vi.

• Första traven, inte för att få Lillen taggad men för att se hur det går helt enkelt. Förhoppningsvis vid nästa pass kan vi prova på en trav på longerlinan!
 
• Göra lite mer av allt möjligt! Som tidigare nämns vill jag inte stanna i ridhuset för länge utan komma ut och göra samma saker ute i den stora världen. Variera träningen, bygga upp styrka, leka, busa, vara ensam, vara med flera hästar med mera. 

Han är ju väldigt lugn och sansad nu, vilket jag tycker är fullkomligt underbart, och lite förvånadsvärt. Självklart ska Lillen få ta den tid han behöver för att känna in vikten och allt nytt som kommer in. Dock vill jag så snabbt som möjligt ta tag i just motivationen, så det inte går åt fel håll direkt från början och han tröttnar helt. Godiset har hjälpt mycket för att han ska koppla allt vi gör till något trevligt och ofarligt, men lite energi och livsglädje vill vi allt ha! Haha, jag kanske får ångra det jag säger när han väl försökt kasta av mig och blir fylld av livsanda... Men hellre att det händer snart och Lillen känner att han också får uttrycka sig, än att han slås ner och blir en ridhäst helt utan anda. Sedan hjälper det säkert inte heller att han inte är 100% i sitt ben ännu. Det är så konstigt, när vi tränade med honom sist så var han helt ren och han verkade också piggare. Idag såg man pyttelite igen i traven. Så skumt att det går fram och tillbaka. Jag hoppas av hela mitt hjärta, att det inte har någnting att göra med den gamla skadan på hans andra framben. Veterinär ska i alla fall tas ut snart så vi får utreda alltihopa! 
 
Avslutningsvis, en kort filmsnutt från dagens ridning. Se så duktig han är!!! Halt och fram:
 




Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Okt 21, 2015 kl. 7:10 PDT

Kajsas mjuktrav, hetstrav och supergalopp.

En äkta grå och ruskig höstdag. Mysigt nu när vi har haft så många soliga höstdagar, men jag är inte heller den som klagar på en blå himmel. Hösten får mig att sakna tider som dessa i Holmsånger:
 


Kajsa och jag på ängen i Holmsånger. ♥

Igår följde min kusin med till stallet. Vi tog in Kajsa så red jag henne i ridhuset. Hon kändes ganska fin trots lite seg till en början. Vi tränade galoppfattningar, och oj vad Kajsan förstår själva fattningarna nu! Flera flera gånger tog hon till och med galopper utan att jag ens hann ge min signal haha. Framåtbjudningen tackar jag inte nej till. Däremot måste jag komma in i en bättre rutin för att träna bort hetstraven mellan galopperna, känner att jag inte riktigt har någon koll på vad jag gör där för att bättra situationen. Det är sjukt obekvämt när hon bryter av sina galopper och bara flyger iväg i en stenhård, snabb, smattrande trav. Jag gör det inte heller lättare när jag kommer ur balans och lutar mig framåt, dunkar i sadeln och så vidare. Jag förstår ju att det handlar om att hon inte är tillräckligt stark och jag har fått tips på hur vi kan träna upp det, som intervaller - fatta galopp - bryta av - fatta galopp och så vidare. Men jag får så svårt att kontrollera något alls när det väl händer, så jag hinner inte göra så mycket mer än att sakta ner henne. Hon blir svårstyrd och genar över alla hörn, korsar sina ben hit och dit och det känns nästan som att hon kan gå omkull för hon snubblar då och då när hon bara rusar utan att ha kontroll på sin egen kropp. Jag tränade på att i alla fall försöka hålla hörnen och trava i dem, och sedan fatta galopp på raksträckorna. Att hålla sig i hörnen var jättesvårt men det blev bättre tror jag.
 
Tipset jag har fått är att se till att Kajsa kommer ner i sin vanliga mjuka trav, innan jag fattar galopp igen. Men det är just det som är så svårt, eftersom hon rusar så in i helvete att jag kämpar med att sänka tempot, och när hon väl gör det tappar vi istället flytet så hon stannar. Tips på hur jag kan få henne att slappna av och inte börja hetsa så fort vi tagit första galoppen? För innan hon har tagit första galoppen, kan hon trava väldigt mjukt och fint, nästan samlat. Sedan efter första galoppfattningen är det som att hon blir alldeles superpigg och hetsig och hittar inte tillbaka till den lugna traven, utan ökar på som tusan och höjer nacken så fort jag ber henne trava. Att hålla sig i skritt är också rätt svårt.
 
För övrigt var jag väldigt nöjd med att Kajsa nu tar galopperna så lätt. Som sagt, känns så skönt att den biten har släppt! När jag hade ridit klart fick min kusin hoppa upp och rida för första gången på länge, och för första gången på Kajsa. Hon fick lära sig grunderna av hur jag rider mina hästar och de var så duktiga. Jag passade även på att longera Kajsa med kusin min på hennes rygg, det är toppen för mig att få se Kajsas rörelser med en annan ryttare. De fick till och med galoppera några varv och det såg riktigt fint ut!
 
Kort film på när kusin Felice travar på kajsa:

 

Ett filmklipp publicerat av Kristin Schyllner (@kristinliddie)Okt 19, 2015 kl. 11:49 PDT

Andra ritten/åkturen på Lillen!

Det blev en tidig morgon idag, då jag och S skulle köra ett pass med Lillen innan arbetsdagen började. Hästarna hade ganska nyss fått frukost i hagen så Lillen var inte särskilt peppad av följa med mig, men han blev gladare när han fick komma in i en box fylld med mat.
 
Det gick så himla bra med Lillen idag igen! För andra gången satt jag upp och red på Lillen, alltså skrittade ihop. Egentligen åker jag väl mest, men mer och mer lägger jag in hjälper och medan S gör samma på marken kommer han lättare lära sig att koppla rätt när jag väl rider honom helt själv. Jag hängde bara ett par gånger på båda sidorna ochs sedan satte jag upp. Det är verkligen fantastiskt härligt att jag är så orädd nu, jag vet faktiskt inte vad som har hänt? Jag var inte rädd innan, men osäker absolut. Nu tycker jag bara att det är roligt och känner mig så trygg med Lillen. Kanske säger annorlunda när (om) han bockar iväg och jag kanske blir avslängd, men jag måste ju försöka behålla denna positiva inställning för det hjälper säkerligen en hel del!
 
Vi skrittade omkring, S gjorde oss redo för svängar, sade till när vi skulle stanna, gå, korsa snett över, göra en snäv vändning och så vidare. Så jag kunde baka in mina hjälper från sadeln. Idag hade jag även ledrep på ena sidan för första gången, så jag tog lite i det när vi svängde. Idag introducerade vi även longeringen med mig på ryggen, för första gången. S tog ut honom på en liten volt runt henne och han var sååå duktig! Varje gång han gick in till S igen så fick hon ut honom nästan direkt, och han blev inte upprörd på något vis utan bara accepterade läget. Det var också super, för på volten kunde jag öva på att själv stanna honom utan att han bara lyssnade på att S stannade. Och han var riktigt uppmärksam! Haha, att stanna kan man ju inte säga nej till anser Lillen. Att smacka igång honom var svårare och han lyssnade nog mest på vad S gjorde där, men som sagt, att fortsätta baka in mina signaler samtidigt gör nog mycket.
 
Har nu de officiellt första bilderna på mig och Lillen i rörelse! Bortse att jag ser ut som en barbamama på grund av min feta jacka, och att sadeln ser ut att ligga åt helvete, allt ser charmigare ut i verkligheten... Sedan känns det som att jag ser sjukt stor ut på bilderna jämfört med Lillen, men det är nog också vinklarna och min jacka som bidrar till det haha. Enjoy!

 
 
 
Jag hoppade av och ville som vanligt pussa ihjäl Lillen av kärlek, men jag hejdade mig för att istället skynda mig in med honom till boxen för att påbörja arbetsdagen. Jag lät honom äta sin hötuss medan vi gick och kollade vilken uppgift vi hade, sedan var tanken att jag skulle gå och släppa ut honom i hagen igen innan vi började. Men jag glömde bort det totalt, så vi gick och målade bommar i ett par timmar. Kom tillbaka till stallet långt senare och såg en halvt ledsen och gnäggande Lillen i boxen. Haha, stackarn! Alldeles bortglömd och övergiven i det helt tomma stallet, utan mat, så "länge". Länge för Lillen i alla fall. Han undrade, "är detta tacken för att jag låter dig rida på mig utan rodeo-bockningar?". Men det var ju ganska bra träning ändå och han verkade inte alls så upprörd, så igen, duktiga Lillen. ♥

October sunday

Två långa stalldagar på raken. Igår var det mockdag med flock-gänget. Nu när det är avmaskningstider och vi alla har slarvat med mockandet under sommaren, gäller det att få hagen kliniskt ren så den sedan får vila och så att hästarna inte blir smittade igen. Jag fick tillbaka odlingen på Kajsa och Lillen, och Kajsas 60 EPG visade förekomst av stora blodmasken! Läskigt! Dessa maskkoller kan vara missvisande EPG-mässigt då det ofta handlar mer om ögonblicksblider än något annat, men det finns i alla fall stora blodmasken i denna flock vilket inte är bra. Lillen hade bara lilla blodmasken gudskelov, eftersom hans EPG var högre (om det nu stämmer). Resten av hästarna vet vi inte ännu. Så svårt att säga också var exakt den kommer ifrån. Kajsa hade ju inte någonting alls när vi kom hit, Lillen hade bara lilla blodmasken. Hästar kommer och går i flocken och man vet inte exakt hur marken har varit innan. Komplicerat, helt enkelt.
 
Efter mockningen hängde jag med S och F i några timmar, vi bara snackade i eftermiddagssolen och hade det allmänt mysigt. Det blev knappt någon hästgöra alls denna dagen, istället blev det lite socialt med härliga människor vilket inte är fy skam det heller!
 
Idag var det ännu en arbetsdag i Stackbo. Jag och S körde ett andra lager färg på de nya bommarna, trötta och rätt omotiverade, men kul var det ändå! Skulle ha fortsatt mocka hagen men istället fixade vi med hyllorna i stallet. Jag ordnade två hyllplan till mig själv, blev finfint. Skönt att ha lite mer grejer ute i själva stallet, som ryktlåda, stövlar, IKEA-kassar, sådant man man gärna slipper larma av sadelkammaren för att hämta lite snabbt. Sedan lindade jag mitt sadelhorn lite provisoriskt, tills jag kan köpa riktiga grejer. Gillar ju lite stubbigare och tjockare horn samt med läder/mocka-yta för bättre grepp. Kan vara bra nu när jag förlitar mig på hornet om Lillen skulle få något rodeo-anfall haha!
 
Fick skjuts till bussen av snälla S, men först åkte vi och hälsade på hennes andra pålle som står på en annan gård. Sååå fin! Och snäll, och mysig och allt det där. Hon kommer bli en grym ridhäst tror jag. Det var en flock med en massa islandshästar och jag måste säga att det var riktigt härligt att hänga i en flock man inte känner för en gångs skull. Hästar överallt men man vet inte vilken som gör vad, så man bara är där ändå. Det fanns två föl, varav ett pyttelitet, som var typ det sötaste jag någonsin har sett. Ville seriöst packa in bebisen i bilen och rymma iväg. Fölisen ville smaka på mig och mina kläder hela tiden, en liten gulletönt.
 
 
Så skönt att komma hem idag och vara helt ledig! Hoppade direkt in i duschen följt av rostat bröd, fruktsoppa, bra TV, och nu godis och massa annat gott. Ha en bra kväll, ett till inlägg kommer snart om nya stora framgångar med Lillen. ♥

KS Horsemanship

Tänk så indelat det blir med alla olika inriktningar i hästvärlden. Westernhästar, islandshästar, hopphästar, dressyrhästar, galopphästar. Svart och vitt, inget mellanting. De flesta har lite hemligt agg mot varandra. Jag var väldigt insnöat på western till en början när jag tog upp ridningen igen vid 17-årsålder, men jag har kommit ifrån det av den enkla anledningen att jag inte rider 100% western exakt hela tiden. Jag blandar tekniker från flera inriktningar, till vad som fungerar bäst för mig och mina hästar. Det finns inget rätt och fel, allt är så individuellt. Många vill gärna ha bekräftat "Så det är western du rider?" märker jag. Vad svarar jag då? Vad exakt definerar "western"? Rida samlade hästar på långa tyglar, med stångbett, rida reining-mönster, säga "whoa", valla kor, skritta över trail-broar, göra ett slidestop? Jag gör, eller kommer att göra, flera av dem sakerna så småningom men ingenting är renodlat. Jag skulle snarare säga att min stil är western. Jag rider i westernsadel, min utrustning är i westernstil och mycket av mitt tänkande är influerat av western. Men jag tycker att det är lika roligt att hoppa över små hinder och leka fritt med godis, som att öva på att få en fin, långsam jog. I det stora hela strävar jag efter att få en mjuk och välmående häst och att vi kan göra allt vi vill ihop. Och det strävar väl de flesta ryttare efter, eller? Kanske inte alla. Vissa övar ju faktiskt mer på bestämda moment för att de är fokuserade på att tävla, och då kanske man bara hinner koncentrera träningen till vissa delar. Det känns också som att jag inte får helt identifiera mig med western, bara för att jag rider utan bett och inte heller är intresserad av att tävla. Typ som att jag är lite på "låtsas". Men då kan ju jag säga med huvudet högt att jag inte heller är en renodlad westernryttare. Jag rider och hanterar mina hästar enligt Kristin Schyllner Horsemanship, precis som bloggen heter.

Och ordet horsemanship. Hur definerar man det? "Träna NH" säger många. För mig är det mer än så. Natural Horsemanship är ingenting man tränar på under ett specifikt pass, det är ett tankesätt man för med sig på automatik, i vad man än gör. Men horsemanship kan ju innebära olika för alla förstås. För mig är det inte endast träning, utan också hur hästen lever de resterande 22 timmarna om dygnet som människan inte är där och tränar. Man glömmer lätt alla dessa timmar som vi faktiskt inte finns där. Sedan får man också komma ihåg att det inte finns helt naturliga sätt för människor att hantera hästar, för att vi ens har hästar i fångenskap är inte naturligt någonstans för djuren. Däremot strävar jag efter att hantera hästarna och ta hand om dem på ett naturlikt sätt. Notera skillnaden - naturligt, naturlikt. Och för mig innebär det en massa utevistelse med gott om flockkompisar, fri tillgång till grovfoder eller att kunna tugga/slicka/sysselsätta sig. Fungerande hovmekanism, pälssättning, tuggtid. Att ge hästen de bästa förutsättningarna för att kunna ta hand om sig själva, för jag tror helt enkelt att deras egna kroppar har bättre system än oss människor. Skulle det inte fungera för hästen får man självklart då hjälpa till eller hitta en lösning! Jag tror på pressure and release som när hästarna själva flyttar varandra, men aldrig smärta. Det kan vara jäkligt svårt att inte undermedvetet eller medvetet utsätta sin häst för tvång/smärta (som alla gånger jag försöker få med Kajsa på en ridtur och man måste göra något åt situationen), men jag försöker tänka på det hela tiden. Godis och andra positiva förstärknings-metoder är jättemotiverande och utvecklande för hästarna så det älskar jag. I den här bloggen - KS Horsemanship - skriver jag om mitt liv med mina hästar. Vår typ av horsemanship. Eftersom som sagt, allas uppfattning av horsemanship är olika!
 
 
Något jag fortfarande måste lära mig, trots att jag redan sagt det till mig själva flera gånger, är att sluta tveka på mig själv och nästan be om ursäkt för att jag vet att folk tycker olika. Om alla andra får predika om hur man bäst sköter om hästar, varför får inte jag vara självsäker i mitt eget? Jag är en känslig person som väldigt lätt märker tonfall hos människor när de frågar eller påstår något, och jag tar åt mig snabbt. Jag kan upptäcka mig själv förklara varför jag gör något på ett visst sätt, innan de ens sagt något om det, för jag känner på mig att de dömer innerst inne. Det är jättedumt och jag måste lägga av med det, för människor kommer att döma och tycka och tänka vare sig man vill det eller inte. Att jag står i ett större stall med flera människor av alla olika ridstilar gör det inte lättare, men visst fan är det bra så att jag kan öva på detta. Känslighet är en fin egenskap som gör mig till en ödmjuk och snäll människa, men det gör en väldigt trött också. Tyvärr så utnyttjar ju oftast energitjuvar snälla människor för att stärka sitt ego, istället för att uppskatta snällheten och ge samma medicin tillbaka. Sedan vet jag också att jag ger människor för mycket av mig själv, rapporterar om mig själv utan att personen i fråga har något med det att göra, eller har undrat överhuvudtaget. Jag behöver inte blotta hela min själ för att försäkra mig om att jag duger. Så länge jag vet om det räcker det.
 
Det kanske är mina hjärnspöken som säger att människor dömer. Men det känns fortfarande som att alternativa ridstilar och såkallade fria sätt att hantera hästar, får så mycket skit från den traditionella hästvärlden. Som att man trampar klassiskt hästfolk på tårna genom att säga att man rider bettlöst eller håller hästen barfota. Jag tänker typ om vilken häst som helst i stallet skulle halka på vintern och fläka sig, eller bryta ett ben när den vrider sig i broddskorna, skulle alla ha sådan supersympati och anse att "det händer den bästa". Skulle samma sak hända någon av mina hästar, känns det som att folk skulle säga, eller tänka i smyg att "inte konstigt att hästen skadar sig när den är barfota/utan täcke/har fri tillgång till mat" och så vidare, att det skulle vara jag själv och min envishet som skadat hästen. Rätta mig om jag har fel, men det känns bara som att det så mycket förakt i det hela, som egentligen grundar sig i okunskap eller ovilja att öppna sina ögon. I det stora hela så har hästmänniskor en jäkla massa åsikter om precis allt. Jag träffar massvis med rötägg och massvis med fina människor. Men även de jag tycker är vettiga på jättemånga vis, kan ändå tycka helt tvärtom än mig på flera punkter. Fast om jag känner att den personen har en ödmjuk inställning i grund och botten, spelar inte olikheterna någon roll.

Jag önskar att hästvärlden kunde ta ett kliv framåt och att människor slutade vara så stolta, för att istället vidga sina vyer för hästens skull. Det är vad jag har gjort, och gör fortfarande. Och då menar jag inte enbart att sköta mina hästar på ett naturlikt sätt, utan även att jag blir mer ödmjukt inställd till mer traditionella tekniker/hjälpmedel. Sedan ska jag också vara ärlig och säga att jag många gånger stör mig på andras sätt att hantera sina hästar, man kan ju inte vara hjärtligt inställd till allt helt enkelt. Jag kommer nog aldrig acceptera ryttare som sitter och sliter sina hästar i munnen medvetet och malligt för att de ska visa vem som bestämmer. Eller människor som bestraffar hästar med flera slag med helt fel timing som hästen inte kopplar rätt någonstans. Eller människor som kallar hästen för "elak" eller "dum" när den beter sig på ett visst sätt. Jag kan rida jättefel och göra en massa misstag med mina hästar, men jag vet att det är mig det handlar om, ingen annan. Hästen är bara en häst och kommer alltid att bete sig som en häst vad du än gör, så sluta skyll på den när det inte går som du tänkt dig.
 
Nu börjar mitt inlägg spåra ut här känner jag. Men jag behövde nog få ur mig lite tankar, sådant som går och gnager. Ha en fin kväll och fortsätt älska era underbara hästar. ♥

Stunder från mitt liv

Det blir mycket hästinlägg och hästbilder på denna blogg. Inte konstigt, det är ju en hästblogg... Eller rättare sagt, en blogg om livet med mina hästar. Nu tänkte jag dock bomba med en massa bilder från icke-hästrelaterade dagar ur mitt liv. Känner för att dela med mig av mer om mig själv för en gångs skull. Så här är lite av vad jag har gjort det senaste året... Texter finns under bilderna. ♥

Lärde mig åka skidor i vintras, hur kul som helst! Jag har ju försökt med snowboard ett antal gånger förut men det är så himla svårt, blir ett framtida projekt. Vi var ett helt gäng som åkte hela dagen i Kungsberget. Från vänster: Kusin Felice, Johan, syster Fia, Linnea, svåger Joel, Linn (ihopkrupen framför), jag och Dennis!


Efteråt var det mat och fest i Fias och Joels gigantiska gamla hus i Torsåker. Fast här låg jag däckad på soffan, men träningsvärken från helvetet och full efter första ölen. Man blir trött av att åka skidor ju...


Promenad med Johan i Oslättsfors vackra naturreservat. Saknade Dolfen en massa, filosoferade vid Testeboån och fick för oss att vi hörde björn som vaknade ur idet.


Denna bild visar det magiska ljuset som var denna dagen, bättre än den förra. Här är vi. ♥


En hel del turer till Johans jaktmarker, denna dag för att imponerat kolla på hans egengjorda åtelplats, men autmatisk foderspridare som går på solceller. Den ni!


En trip till Järvsö för att kolla på bössor. Johan blev här ägare till sitt första egna vapen.

Torsåkers-tomten blomstrade och två systrar var älvor i grönskan. 
 

En försommardag roadtrippade jag och mamma till Fagerviken, en plats hon kallar sitt hem då hennes föräldrar, eller mina morföräldrar, hade stuga där.

Lurven var självklart med som den självständige vildkaninen han är!


Sommaren kom och jag, mamma och pappa besökte Untra Gård för att äta ekologisk gårdsglass och prata med ägarna om hästar. Visste ni att till denna gård importerades de allra första Quarterhästarna till Sverige? Intressant! Jag växte upp i Älvkarleby/Marma som ligger väldigt nära Untra.


En dag på Laxön och Gårdskär med syster.

Jag vid ett magiskt, alldeles underbart litet båthus (snarare hydda). Det var så perfekt och exotiskt på något vis, hade lust att bara stanna kvar där och göra mig hemmastadd.


Ölkväll i baren på Church Street i Gävle. Lyckan som infann sig när jag insåg att man inte behövde äta svindyr mat utan kunde faktiskt bara sitta i baren också. Ett hak i min smak - de spelade bra countrymusik exakt hela kvällen och jag kunde sjunga med varenda låt. Det händer inte ofta när jag är ute annars kan jag säga!

Jag, mamma, Lurven och Folke. ♥
 

Min linedance som mer liknar en polkadans...


Drömmigt!


Härliga, varma sommarkvällar i Stackbo.


En spontan-trip till Blommaberg (min pappas stuga i älskade Hälsingland) med syster och Folke. Inte så jättekul att sitta i en pytteliten bil, med ett gigantiskt Grand Danois i baksätet som dreglar ner allt i sin väg.


Den klassiska lean-back-and-enjoy-bilden när man äntligen anlänt till stugan, men sin alldeles egna tjärn på baksidan.

Agerade naturfotograf medan Folke badade i Voxnan.
 
Pappas egenbyggda lägerplats vid forsen som ligger precis nedanför stugan. Är man inte rädd för björn är detta ett underbart ställe att äta, njuta och fiska vid!
 

På hemvägen stannade vi till vid Vinströmmen, en av de mest fantatsiska platserna jag vet. Naturen är sagolik.

En annan dag skulle vi resa till Djupaspen, Joels familjs stuga i Dalarna. Kvällen innan byggde jag en utegård till Lurven så han fick äta gräs ostört från katter och hundar. Solade med Joel, fick dregelhögar på ryggen av Folke, njöt av sommarvärmen.
 
Min allra senaste bild när jag och Johan var och tog upp båten från sjön förra helgen. Officiellt höst. Och jag klagar inte ett dugg, allt är så mysigt, vackert, harmoniskt och lyckligt.

Lillens första steg med mig på ryggen, våra första steg tillsammans ♥

En storslagen dag gott folk. Fyra stora första-gången-upplevelser med hästarna. I stora drag: 1. Lillens första gång som handhäst. 2. Min och Lillens första ritt. 3. Första gången jag leder båda hästarna tillsammans till- och från hagen. 4. Kajsas första nyp på mig. Ja, den fjärde punkten var ju inte så mycket att hurra för, men fortfarande, en första gång haha!

S plockade upp mig vid bussen så åkte vi tillsammans till stallet, planen var att jobba med Lillen och sitta upp igen om det gick bra. Men först skulle vi prova på att ha Lillen som handhäst. Något han aldrig varit förut, jag har aldrig ridit med handhäst och Kajsa tvekar jag på att hon har gjort mycket på den fronten. Så lite en första gång för oss alla. Men först av allt värmde jag upp Kajsa i ridhuset, fick lite tips och bra tänk om galoppfattningarna från S. Kajsa kändes allmänt motsträvig idag, stel och hård i nacken, seg och ganska ouppmärksam, men hon gjorde ändå det jag bad om. Galoppfattningarna gick lika bra idag som i söndags, men hon orkade knappt hålla galoppen alls idag. Så vi fortsätter träna. Sedan fick Lillen komma in, så satt jag upp och vi provade att gå iväg hela gänget haha. Det var ganska mycket att hålla reda på faktiskt, svårare än jag trodde. Styra och guida Kajsa samtidigt som Lillen bestämde lite själv när han ville gå och inte, S instruerar och ja, mycket att strukturera haha. Men det gick bra! Travade också några steg, finfint. Mina armar slets dock itu lite då och då när Lillen tyckte det var dags att sakta ner och Kajsa fortsatte att gå, det är vid sådana tillfällen jag måste komma ihåg att bromsa Kajsa först innan jag försöker få igång Lillen... Min vänstra arm är typ en spaghettiarm nu, påfrestades en hel del tror jag. Känns som träningsvärk redan nu haha. Kanske ska prova högerarmen nästa gång ändå, som jag är starkare i. Men vänsterhanden kändes ändå mer naturlig att hålla Lillen i?

Vi skrittade även runt ridhuset utomhus med Lillen som handhäst. Gick kalas! S sade när vi skulle gå, göra halt, gå igen, halt, och så vidare. Bra träning och jag vill gärna också att jag gör mer med Lillen ute, så inte bara ridhuset bli en trygg plats där han ska göra nya saker, lyssna på kommandon och sådär.
 
Sedan fick Kajsa gå och äta i boxen. Lillen blev sadlad och vi satte igång med lite arbete. Jag började med att longera Lillen men alltså, det typ inte alls idag haha. Från ena dagen när han longerar hur fint som helst och typ självmant går ut på volten, till en dag som denna när han bara tittar in och vill inte alls. Var dock duktig stundtals. Tror han börjar tröttna lite. S hjälpte att få i ordning på honom och efter ett tag verkade det släppa. Kort därefter var det dags att hänga, och det gick ju super! Jag var inte ett dugg nervös och kände mig helt rätt klädd, typ smidig och flexibel, så det var bara att köra. Jag hängde över hans rygg direkt och stannade där ett tag, istället för att bara hoppa lite i stigbyglarna och vara flängig. Körde ett par gånger på båda sidorna och sedan satt jag upp.
 
När jag satt upp förra gången var jag supernervös, trots att jag försökte slappna av. Idag var jag verkligen jätteavslappnad och kände mig mer exalterad än något annat. Det var riktigt fint att känna! Fötterna dinglade ner lösa och handen låg på hornet, men jag kände inte att jag behövde hålla någon dödsgrepp, läget var bara lugnt. Efter ett tag frågade S om vi skulle traska iväg och det gjorde vi. Våra första steg ihop! Så länge har jag drömt om denna dagen och undrat hur Lillens kropp skulle kännas, hur hans muskler aktiveras och hur han bär upp mig. Det var helt fantastiskt! De allra första stegen stapplade han iväg lite och kände av min vikt, sedan blev det mjukare och mjukare. Men han var ändå precis som jag föreställt mig honom, en liten okoordinerad grabb där fötterna landade lite var som, men samtidigt stabil och världens bästa. Och inte ett enda reaktion på att jag satt där uppe medan han gick! Även om jag var helt orädd, så var jag ändå ganska säker på att han skulle få ett utbrott när han tog de första stegen. Men ingenting! Som S sade, det kanske kommer senare. Men det hände inte idag och det är jag så glad över, en perfekt första ritt. S ledde runt oss i ridhuset ganska länge ändå måste säga, några stora varv, lite svängar. Jag pratade med honom och kliade honom överallt, lade händerna på hans rumpa och så vidare. S sade till när vi skulle stanna så jag samtidigt kunde säga mitt "Woah" och sitta tyngre i sadeln. Samt när vi skulle gå, så jag kunde smacka. Allt sådant förberedande så Lillen lättare kopplar rätt. Mot slutet lade jag även till lite skänklar. Inte direkt med hälarna, men jag klämde lite med låren och liksom omslöt hans mage med hela min benlängd. Och han brydde sig inte alls, däremot gick han glatt framåt.

Jag är överlycklig!!! Det kunde inte ha gått lugnare, finare, mjukare. Alltså det var inte en endaste plötslig reaktion. Han körde inte upp huvudet och tog inga skutt. Han var bara världens coolaste Lillen. Hoppade av och gav honom en massa kärlek. Och S! Ville bara ge henne en fet kyss, sådan underbar känsla när saker släpper och människor är så fina som hjälper till och peppar. Har tyvärr inga bilder/filmer från våra första steg (vi hade fokus på viktigare saker) men här är ett par fina bilder på oss, hela gänget, när Lillen var handhäst:
 
 
 
Gick tillbaka med Kajsa och Lillen till hagen i solnedgången. Första gången också som jag tog dem tillsammans, har annars så svårt vid de trånga ingångarna till hagen där resten av flocken alltid står och trycker. Men provade idag och det gick bra när jag hade ett system. På vägen tillbaka blev jag dock biten av Kajsa, den jäveln! Det var helt klart riktat mot Lillen för hon gick och strök öronen mot honom när han kom nära (hon var lite halvgrinig med Lillen som handhäst också). Bara det att jag stod i vägen för henne när hon skulle hugga. Så jag fick mig ett litet nyp på armen. Men att det inte var meningen eller ej, Kajsa ska ha koll på var hon har tänderna så jag blev riktigt förbannad haha. Sedan var det glömt och vi hade myspys i hagen innan jag sade hejdå. ♥
 
Svårt att toppa denna dagen känner jag! Men det kanske jag gör riktigt snart ändå, när jag har ridit på Lillen helt självständigt. Och det ska inte vara långt dit heller om vi fortsätter som vi gör nu!
 
Någon minut innan Kajsas ilskna nyp...

Äntligen fattar vi galoppen!

Min mamma, som är typ den mest hästrädda personen jag vet, satt upp och red på Kajsa i söndags. Se där! Och det gick ju hur fint som helst, inget att oroa sig för. Men jag förstår henne, när man byggt upp en rädsla så länge. Hon kände sig mycket lugnare ett tag när hon umgicks mycket med Kajsa och Lillen, men sen kom det ju fler hästar i flocken vilket gjorde henne osäker bland dem hon inte kände. Jag ledde i alla fall omkring dem i ridhuest, stannade, backade, svängde lite. Den stösta utmaningen var att sitta av, då mammas deformerade knä höll på gå itu haha. Hon stod där, med en fot på pallen och den andra över Kajsas rygg, och fick panik för att den inte kom loss. Men med lite lugn och logisk strategi gick även det kalas!

Innan mamma red på Kajsa så körde jag en stund i ridhuset. Övade på galoppfattningar bland annat, och vet ni vad? Nu har det släppt nästan helt. Alltså, nu fattar hon galoppen på en gång, till och med från skritt, nästan stillastående om jag vill. Hon håller inte galoppen länge alls men hon var hur duktig som helst och kämpade på. Som längst höll hon den i typ en stor volt. Jättesvårt att hålla kvar i kurvorna men vid ett par tillfällen gjorde hon det, vilken kämpe! Båda varven fungerade också nästan lika bra. Så nu äntligen äntligen ÄNTLIGEN har denna jobbiga bit släppt och vi kan istället öva på att stärka oss och orka. Jag vet inte hur länge vi har jobbat med just galoppfattningen, och det har varit så mycket hetstrav hit och dit. Hetstraven kommer fortfarande när hon bryter av från galoppen, just för att hon inte orkar bära sig för fem öre, men jag är bara överlycklig att hon nu förstår vad det är jag är ute efter i alla fall...
 
Jag och mamma var superhurtiga och gick hela vägen från Stackbo till Valbo Köpcentrum, endast för att vi inte orkade vänta på 91:an som går så sällan på söndagar. Vi tog bakvägarna längst åkrarna, tittade på fina kor, otroligt mysiga betesmarker och hade det allmänt fint, trots mörbultade fötter.
 

NativeHorse

Ett av mina absoluta favoritkonton på Instagram, YouTube och så vidare - NativeHorse. Två tjejer som är fantastiskt duktiga och underbara med allt som har med hästar att göra. Sådan total frihet och glädje, det är såhär det ska kännas och vara med sin häst, punkt slut. Och de visar inte heller bara alla perfekta stunder, utan också utveckligen och de sämre dagarna. Det gillar jag! Som i videon nedan, så otroligt inspirerande och hoppfullt! Och vad bra fina hästen Estella ser ut att må idag jämfört med förr.
 
Fem år har det tagit för dessa tjejer att få den relation med hästen som de har idag. Jag menar, det är verkligen ingen dans på rosor. Men är man på rätt spår, och har hjärtat på rätt ställe, så kan det kännas meningsfullt och lyckligt hela resan. Kajsa, Lillen och jag kommer dit vi med!
 

Senaste veckan; lite ridning, lite hoppning, lite svampplockning.

Ett längre inlägg om de senaste dagarna jag missat att uppdatera om:

I lördags red jag och Kajsa ut med S och Bullen. Fast vi kom knappt iväg. Kajsa hade en sådan där dag, och jag hade en sådan där dag. Det tog en bra stund innan vi kom från gården. Hon tvärvägrade nästan omedelbart när vi skulle skritta ifrån stallplanen, så vi krånglade där ett tag fram till lilla stallet och hönsen. Då kändes det som att hon skulle börja gå, eftersom barriären normalt är den första sträckan. Men då fortsatte hon tvärvägra även på den långa grusvägen bort från gården, där hon normalt brukar traska på eftersom vi offciellt är utanför gården, typ. Vi backade, snurrade runt, stod stilla, gick i sidled, allt förutom att gå framåt. Som grädde på moset hade vi en publik av hästmänniskor som satt och grillade precis bredvid, efter deras Rosa Bandet-ritt. Detta gjorde mig självklart ännu mer stressad vilket förmodligen smittade av sig extra på Kajsa. Kände pressen särskilt mycket när Kajsa backade bak på gårdsägarens privata, fina gräsmatta. Men vi kämpade på, vad ska man annars göra? Hästmänniskor om några vet väl hur det kan vara. Till slut bad jag S komma och hämta oss bokstavligt talat haha, så hon och Bullen fick ta mig och Kajsa på släp med ena tygeln. Travade en stund och det gick ganska bra, sedan tappade jag ena tygeln i backen och var tvungen att stanna, och då var det bara att börja om från början haha.
 
Vi kom i alla fall iväg till slut, men Kajsa var långsam och motsträvig hela ridturen. Fortfarande jättetråkigt att det är såhär, så ska det inte behöva vara. Men det gäller att vara tålmodig, Kajsa testar faktiskt mig ganska mycket. Jag är helt för att det ska vara ömsesidig respekt och på bådas villkor, men hästar testar faktiskt av naturliga skäl, för att se vem som är ledaren och vem som är följaren. Hästar är vänliga djur, förlåtande djur, närgångna djur. Det är människans påfund att man inte kan gå bakom en häst "för då sparkar den". Det stämmer inte, titta på hästarna i flock och se hur närgångna de är och bryr sig inte ett dugg om att de står med ansiktet vid rumpan av en högre häst. Men visst fan finns den struktur i en flock. Nu vill jag dock balansera detta, genom att övertyga Kajsa om att hon kan slappna av och lita på mitt omdöme, men också genom att vi gör mer roliga saker ihop där hon verkligen känner sig motiverad.
 
Premiär för våra reflexer!
 
 
 
I söndags var det arbetsdag i Stackbo. Jag, S och A målade alla nya bommar. Riktigt snyggt blev det, vi betade av bommarna i rask takt tycker jag! Sjöng en massa under tiden och var allmänt roliga/övertrötta/fula. Hade stallmöte vilket kändes skönt, lite mer uppklarat för vintern. Sedan red jag ut med F och Roger för första gången. Det var dagen efter vår kaos-tur när Kajsa inte ville gå ifrån gården på långa vägar, men konstigt nog gick hon nästan direkt denna dag. Halvstannade ibland men jag fick igång henne lika snabt, säg mig någon, hur kan det skilja så enormt från den ena dagen till den andra?! Denna dagen provade jag även att ha Kajsa helt barfota, nu när hon går ganska bra med bootsen i fram. Måste ju börja härda och aktivera framhovarna någon gång. Men tyvärr var Kajsa riktigt öm, hon stapplade rejält på grusvägarna. Asfalten och platta vägar utan sten gick jättebra, samt alla mjuka sandvägar förstås. Men det kändes inte bra på grusvägarna och där det fanns sten. Jag hoppade av och gick en bit av hemvägen för att underlätta lite. Så det blir boots ett tag till på uteritterna. Planen är följande: Barfota i ridhuset, där det är grus/sandunderlag. Hon ömmar knappt något där så det är optimalt att vänja in sig mer där först, hovarna fylls ju i alla fall av material och vi kan jobba mer. På uteritterna får hon ha boots i fram, eventuellt att jag tar av bootsen när vi kommer till de mjukare vägarna så får hon prova både och. Barfota i hagen och vid promenader, såklart. Det ska nog gå, så långt som vi har kommit skulle jag aldrig ge upp!
 
Morgonmatade flocken innan arbetsdagen började, härligt med en tidig, solig morgon trots allt.
 
F och Roger, Kajsa-öron och en massa fin sand!
 
På vissa ställen är sanden riktigt djup och väldigt finkornig, känns lite som att rida i en öken. 
 
Förbi stora elområden, Kajsa bryr sig inte ett dugg...
 
Kajsa passade på och tog ledningen när hon chansen, hon verkade gilla att gå först! 
 
Den klassiska gå-undan-för-grenar-och-barr-i-ansiktet-looken. Speciellt när man rider Kajsa som gärna går in på sidospåren rakt igenom buskagen, där marken är mjukare eller plattare.
 
I tisdags kände jag att det var dags att sätta igång Lillen igen, nu när hältan är borta. Men istället för att longera och göra samma trökiga sak som alltid, drog jag fram två sockerbitar och en bom. Lillen skulle för första gången få hoppa ett hinder! Tanken var att longera honom så han själv fick hoppa över hindret från trav och förhoppningsvis självmant börja galoppera, samtidigt som jag lärde in ett röstkommando, i hopp om att han skulle förstå vad jag menade med galoppen. Men vi började med att hoppa över hindret tillsammans. Han var så duktig! Först traskade vi över det försiktigt och han släpade i tre av fyra klumpiga hovar. Sedan sprang vi emot det, första försöken klev han över väldigt högt men när det blev jobbigt provade han tillslut att hoppa. Jag tror faktiskt han tyckte det var riktigt skoj, speciellt när han fick belöning i form av godis direkt efteråt. Roligt att se att han inte var ett dugg nervös eller rädd för hindret, han var helt enkelt bara en cooling. Det var dock svårare än jag trodde att longera honom över hindret själv, men vi lyckades till slut. Dock bara i skritt, men jag nöjde mig efter goda försök. Märkte också att han var inte helt hundra procent i det haltande benet/hoven, så vi avslutade. Onödigt att påfresta för mycket.
 
Igår var jag ute i stallet med mina fina vänner Bella och Nanna, två systrar som älskar svampplockning lika mycket som jag. Så vi gav oss ut i Stackbos skogar och hittade en jäkla massa trattkantareller! Sådan otrolig glädje av att plocka sin egna rena mat i skogen. Innan svampplockningen stannade vi givetvis hos hästarna och gosade med dem, Bella träffade ju mina i somras men Nanna har inte sett dem på flera år. Kärt återseende. Väl ute i skogen hittade vi en tipi där jag åt min frukost, en himla fin dag var det. Det blev sedan tre timmars plockning och tre timmars rensning hemma hos mig, i kombination med prat, musik och en massa godis. 
 
Lillen och Nanna, så fina! ♥
 
Fika ute i det fria...
 
Svamp för hela vintern!

Årets stora dusch

En alldeles lagom, bra dag i stallet igår. Kollade Lillens mycket bättre icke-haltande ben i hagen, han kliver forfarande liiite försiktigt men haltar inte uppenbart på något sätt. Avvaktar dock fortfarande tills det blir helt bra, innan vi fortsätter med våra äventyr. Plockade in Kajsa och lät henne äta länge i boxen. Är ju igång med projekt göda-upp-Kajsan-så-hon-inte-ser-ut-som-ett-benrangel. Jag har aldrig fått uppeleva henne smal, ännu mindre för smal. Hon har alltid varit lättfödd och alltid varit överviktig, men det har ju också varit för att vi knappt tränat något alls. Kanske blir likadant i vinter om vi inte är igång lika mycket. Jag vet inte anledningen till varför hon är så smal nu, det kan vara flera orsaker. Dels har vi kommit igång med träningen (men inte tillräckligt för att hon skulle ha rasat i vikt på det sättet, hon blev smal innan i vilket fall). Dels går hon på ett mindre, mycket fattigt bete just nu, med fyra andra hästar. Tror på det senare helt klart. Men det måste finnas någon mer anledning? Kan hästar verkligen vara så olika i hur de håller vikten?
 
Det börjar gå åt rätt håll nu i alla fall, när jag under ganska bra tid tagit in henne nästan varje dag, gett henne massa mat tills hon själv känner sig tillfredsställd, lucern, mineralsten. Sakta men säkert byggs hullet upp mellan/över revbenen igen. De dagar jag inte tar in henne i stallet, ser jag till att alla hästsar får mat ute istället.
 
Myspys i boxen med min böna!
 
Efter maten igår tog jag in henne i ridhuset, så körde vi ett longeringspass. Det var ganska länge sedan nu, bara för att vi har kommit igång med ridningen. Lek och markarbete är minst lika viktigt att utforska då och då! Planen var att öva på galoppfattningar från marken och träna in röstkommandot ordentligt, så kanske det blir lättare uppsuttet också. Det var riktigt svårt till en början, hon ville inte alls fatta galopp. Jag ville hålla igång pussljudet hela tiden så hon kunde koppla det rätt, och jag fick fan kramp i munnen för att jag pussade så mycket och hårt haha. Men när hon väl tog galoppen så nöjde jag mig med några steg och sedan fick hon direkt stanna, jag tittade bort, gods, belöning och allt sådant. Och efter några sådana gånger verkade hon förstå vad det var jag var ute efter, när hon fick sådan välkomnande eftergift, efter all mega-hets-trav. Shit vad benen gick på henne, när hon bara ökade traven istället för att fatta galopp.
 
Normalt är vänster varv Kajsas svårare, men hon verkade ha lättare för galoppen i det varvet nu plötsligt. Märkligt det där. Men jag nöjde mig med passet när hon lyckades galoppera en hel volt i båda varven. Hon slickade sig hejvilt om munnen efteråt, och vi båda var tillfredsställda. Efter passet fick jag för mig att duscha Kajsa, årets enda schamponering. Gillar att göra det såhär efter sommaren för att få bort alla insektssprayer, gifter och ingrott skit. Resten av året nöjer vi oss med hederligt vatten för att få bort svetten, men undviker produkter som rubbar balansen i huden, de goda oljorna och så vidare. Kajsa var så otroligt duktig under duschen! Hon stod som ett ljus, lös i spolspiltan, i cirka en halvtimme (jag är rätt seg när det gäller sådana här saker, lite pedantisk). Jag tror faktiskt hon tyckte det var riktigt skönt, och jag fick till den ultimata temperaturen av ljummet vatten. Hon var också jätteduktig med vattnet i ansiktet, tycker bara så synd om henne när hon typ vänder ögonen ut-och-in för de får vatten i sig haha. Mot slutet började hon bli lite otålig med skötte sig ändå exemplariskt. Dessutom kom E, och Kajsa vet ju att när E kommer brukar också godis dyka upp. Och mycket riktigt blev det så, välkommet tyckte Kajsan. E erbjöd oss även balsam för svansen och manen så Kajsa blev förjäkla ren och tjusig.
 
En extraordinär schampo-smula!
 
Det var en pefekt dag att köra årets schamponering på eftersom det var så otorligt varmt ute, som en sommardag. Men jag blev lite stressad när Kajsa stod och torkade i boxen medan hon åt, och solen började gå ner ute. Lite orolig att hon skulle vara för blöt under kalla natten, men turligt nog hann hon bli nästan helt torr i boxen. Jag uppmuntrade Kajsa till att ta sig en skön rullning i jorden vid utsläppet med hästkompisarna, men hon var rätt nöjd med att hänga bredvid Lillen i solnedgången. ♥