Stackbo Islandshästar

Kajsa och Lillen har nu kommit upp på Stackbo-gårdens hemsida med egna presentationer:



Vill lägga ut ett gott ord för gården jag står på, Stackbo Islandshästar. Min erfarenhet av inackorderingsstall var inte den bästa sedan det förra stället vi stod på i Storvik, och ärligt talat var jag ganska nervös av att komma till Stackbo. Trodde det skulle vara ännu mer stök och tjafs eftersom det var ett större ställe. Men det var och är faktiskt helt tvärtom. Jag tror att ju större anläggning med fler människor, desto mindre orkar folk lägga sig i andras grejer och "sätta sig in" i alla personer och deras hästar. Man lär känna de man vill/orkar lära känna, annars räcker det med att hälsa och vara trevlig. Det är fin stämning och det finns flera olika typer hästar med mål/hantering.
 
Gården investerar i det som behövs så det är funktionellt för inackorderingarna och de som fodrar, vattnar och så vidare. Bara en sådan grej som att jag var orolig över halkan längst den ganska långa grusvägen som leder till lösdriften för mina hästar. Berättade att jag var ängslig över att inte kunna ta in- och ut hästarna så ofta som jag vill när halkan är som värst, men förväntade mig absolut inte att man kunde göra något åt det, det är trots allt en rätt lång väg till hagen. Ingenting man går och stör sand på från en hink liksom. Så kommer J någon dag senare och berättar att de ska köpa en sandmaskin att ha efter fyrhjulingen, eftersom jag ska kunna ta in mina hästar utan att känna oro. Det uppskattar jag enormt! Liksom, även om det skulle visa sig att all sand i världen inte skulle göra isgatan trevligare, så är det initivativet. Gårdsägarna vill det bästa för alla helt enkelt.
 
Fantastiska ridvägar, som ni redan vet efter min uteritts-lycka haha. Ridhuset direkt i anslutning till stallet där det alltid är ledigt och tillgängligt. Nybyggt och fräscht alltihopa. Fri tillgång på hö och absolut inget snålande där vilket är superviktigt för mig. Man tar vad hästarna behöver, så enkelt är det. Stalltjänsten är typ obefintlig, vi uppmuntrar till och med att vi ska kunna göra mer på passen för att känna att man kan hjälpa till. Ridbana, rundkorall, bra med hagar för att vara så många hästar på gården. Alltid flockkompisar, alltid ridsällskap. Gemensamma arbetsdagar och möten för att stämma av att allt fungerar. Bra system på saker! Sedan ligger det endast två minuter från centrum, och typ en kvart ifrån mitt hem. Samtidigt som det ligger ute på vischan omringat av åkrar och skog. Mycket mark, mycket privacy. 
 
Trots att jag alltid kommer att längta till min egen gård, det finns inget jag vill hellre, så trivs vi väldigt bra i Stackbo. Även om vintern skulle bli ett helvete med mörka dagar, en massa snö, hala vägar och allt sådant, så är det ingenting som har med gården att göra. Det är så bra som det bara kan bli, medan vi fortfarande står inackorderade någonstans. Känns bra att vara nöjd på den fronten. Det lugnar mitt hästhjärta! ♥

Analyserna från träckproven

Redan tidigare idag kom analysen från träckproven, det var väldigt snabbt och bra! Kajsa, som inte hade 0 EPG sist jag kollade hennes träck i våras, hade 60 EPG nu. Alltså väldigt lite. Lillen, som hade över 1500 EPG (väldigt mycket) i våras och avmaskades, hade nu 550 EPG. Jag hade faktiskt väntat mig mer då han fortfarnde är ung och hade mycket sist, så jag blev glatt överraskad även om man egentligen inte önskade någonting alls. Så nu blir det att invänta odling för stora blodmasken (och hoppas att det inte visar något) samt kontakta veterinär och kolla vilket avmaskningspreparat jag ska använda och hur mycket.

Det är klurigt det där med avmaskningsmedel. Man vill ju absolut inte ge för lite så masken tillslut blir resistent och aldrig försvinner, men man vill inte heller ge överdos av något som faktiskt är riktigt giftigt och farligt för hästen. 

 
 

Utvecklas till en galen shopping-hästägare.

Inhandlat lite nödvändigt inför höst & vinter, för både mig och hästarna. För ett tag sedan skrev jag faktiskt en lista på allt som jag måste köpa. Och då menar jag saker som jag verkligen behöver. För om jag har en lista kan jag beta av den allteftersom jag har råd, och känna att jag är trygg med alla nödvändigheter haha... Här är några av de senaste inköpen:

1. Reflexer som jag aldrig ägt innan, jätteviktigt i mörket ju! En brösta och remmar att ha runt hästens ben. 2. Vinterhandskar (för både ridning och stallsysslor), så himla sköna och dessutom med superreflexer. Inga osynliga hästar och ryttare här inte. 3. Gula läderhandskar, tappade bort den ena på mitt förra par. Gillar egentligen inte att rida med handskar, men dessa är okej och lagom på hösten. 4. Några fler sterila kompresser, för att fylla på mitt medicin-kit, de började ta slut. 5. Två stycken KollaMasken-kit, redan använda och postade nu! 6. Utredningsspray, 5 Star Detangler. Ska tydligen vara relativt ogiftigt med bra ämnen, i alla fall var jag kunde tyda av innehållsförteckningen. Fungerar kalas i alla fall! Bra att ha nu när det blir många blöta dagar, så kanske man & svans håller sig hel och fin. 7. En himalaya-saltsten, som jag nu funderar på att ta bort, efter att ha läst på om den på nätet. Tydligen för hög salthalt/fel salter, som kan rubba funktionen på sköldkörtlen och en massa annat. Kajsa slickade på den igår, kanske byter ut den mot en vanlig.
 
 
Har även köpt dessa vinterstallkängor, så jäkla sköna! Känner mig dock lite som en förvuxen bebis i dessa. Särskilt i kombination med min overall och öronlappsmössa haha! Men vafan, jag vill vara varm och bekväm i vinter. Och fuskpälsmuffar är med i den ekvationen helt enkelt. Jag tog en storlek större än vanligt, så jag får plats med extra varma sockor och för att mina fötter ska lätt kunna glida ut om jag fastnar i stigbygeln eller något... Min största farhåga. 
 
Detta är kvar på min inköpslista: 

• Tie Strap från Weaver (har en sliten i syntet nu, jag vill ha läder hela vägen)
• Off Billet från Weaver (se förklaring ovan)
• Sadelgjord i mohair och extra läderförstärkning i mitten, de allra bästa att rida i enligt mig.
• Läderbrösta som matchar min sadel
• Renegade-boots med brodd inför nästa hovverkning då M får hjälpa mig med storlekspassning
• Glasögon (kan ju inte vara blind när jag kör bil hela dagarna lång)
• Extern hårddisk, måste rädda alla mina miljoner värdefulla  bilder och filmer innan datorn kollapsar!
• Fuji-bilder, har en liten besatthet av att få alla mina bilder på riktigt fotopapper med jämna mellanrum.
• Halsar till hästarnas vintertäcken, om jag hittar några med rätt fästen.
• Broddar till mig själv
• Maskmedel (om provresultaten visar något)
• Vaccination i november
 
Utöver detta är det en massa kostnader för att fixa klart bilen inför vintern. Men det får ni höra om en annan gång!

Höstens träckprov, inte det lättaste...

Igår stod träckprov på schemat. Med två osamarbetsvilliga hästar... Jag tog in Kajsa och Lillen i riktigt god tid för att de skulle hinna bajsa efter en massa gotta i boxarna. Normalt är det först på agendan när de kommer in i boxarna, men när man ska ta träckprov ska de självklart dryga ut på processen så långt de bara kan. Efter ett tag tog jag in Lillen i ridhuset, han brukar ju bli så nervös där inne när han vet att Kajsa är i stallet, så de brukar stå och skrika efter varandra. Men just den här dagen var han naturligtvis den coolaste pållen på jorden som struntade fullständigt i Kajsas alla gnäggningar, han bara traskade omkring bakom mig eller stod i en solstrimma och njöt. Gav upp efter ett tag (kunde ju inte rejsa omkring honom på grund av hältan) och tog in honom i stallet igen. Gick förbi spolspiltan där S stod och rengjorde foderhinkar. Normalt är ju Lillen superrädd för vatten och brukar alltid nervositetsbajsa i närheten spolspiltan och aktiva vattenstrålar, men den här dagen var han ju givetvis en cooling. Ställde till och med in honom i spolspiltan medan vattnet var på, han blev spänd som en fiolsträng, men bajsade aldrig ändå. In i boxen igen. Mer mat, mer väntan. Jag hade världens tidspress med att hinna till den sista bussen som skulle ta mig till Valbo för att hinna till postlådan som tömdes klockan 18. Bussen gick tjugo över fem.
 
Typ vid halv fem fick jag den briljanta idén att ta Kajsa till rundkorallen där hon aldrig varit förut. Sagt och gjort, vi gick ut och Lillen började gnägga hysteriskt som blev lämnad ensam i stallet. Bra tänkte jag, då kanske han lämnar en nervositetshög i boxen... Efter cirka fem steg i korallen stannade Kajsa och bajsade! Lycka! Skyndade in i stallet, där jag till min enorma glädje såg att även Lillen hade bajsat. Fort som tusan hämtade jag KollaMasken-kiten. På med plasthandskar, samla träckbollar som en galning, försöka stänga de defekta ziplock-påsarna som jag tillslut fick tejpa igen. Tillbaka med Lillen till hagen som ligger långt bort i fjärran, han gick så sjukt långsamt bara för att. Tillbaka med Kajsa som också var otroligt seg (hade ju underlättat om jag kunde ta båda samtidigt, men så svårt vid den trånga ingången till hagen där resten av flocken står och trycker jämt). Sedan bara rusade jag tillbaka för att hinna mocka boxarna, sopa stallet, hämta mina grejer och sedan flyga iväg på cykeln för att hinna till bussen som gick om typ 10 minuter. Mötte P och E på vägen som påpekade mina totalt platta cykeldäck, cyklade som en idiot och krånglade sedan med mitt cykellås i evigheter. Bussen skulle komma vilken sekund som helst och mitt jäkla cykellås valde att motarbeta mig just denna dagen. Hann till bussen i alla fall, lånade en penna av busschauffören då jag glömde att fylla i provtagningsdatum på papprena. Jag satt där och flåsade på bussens om ett riktigt äckel, stinkandes av svett och hästskit. Kan inte ha varit en vacker syn. Hoppade av vid IKEA och skyndade mig in på Köpis för att posta mina träckprov i grevens tid, bara några minuter innan de tömde lådan.
 
Känns förjävla bra att jag hann i alla fall haha. Och att det blev rykande färsk träck istället för nattens eller så. Men alltså, Kajsa och Lillen, vilka töntar. Så typiskt att man inte får hästbajs, den enda gången man verkligen vill ha hästbajs. Annars kommer det hela tiden, när man minst anar det och när man minst behöver det... Charmiga djur det där. ♥

Hovverkning på en halt Lillen

I söndags kom M ut och fixade fossingarna på mina fina pållar. Innan hon kom, när jag och F var i hagen och jag skulle börja med att ta in Kajsa, upptäckte F att Lillen var halt. Så hon hjälpte mig och tog in honom medan jag tog Kajsa. Han var inte mycket halt, men ville inte belasta vänster framben helt och fullt utan gick lite försiktigt på det. I stallet kratsade jag hovarna och hittade en ganska stor sten fastkilad i den halta hoven, dock inpackad i lera. Men ändå, det kan ju ha gett ett obehagligt tryck. Men när han hade rena hovar tycker jag att han blev ännu värre. Tog in honom i ridhuset och kollade, han var okej i skritt men i trav haltade han rejält. Det var liksom, ena sekunden syntes inget alls och andra sekunden var han jättehalt. Det skiftade hela tiden. Tog in honom i boxen igen och inväntade M, det kanske var meningen att min hovformsspecialist skulle komma ut just den dagen så hon kunde titta på hovarna närmare, om det rörde sig om hovböld eller något annat.
 
Vi började verka Kajsa, så Lillen fick vila lite mer. Under tiden Kajsa fick hovarna fixade, såg jag i boxen att Lillen stod på benet bättre och bättre. Kajsas hovar blev jättefina! Till min stora lycka har hon börjat slita mer naturligt på bakhovarna och fått in sina långa tår där. Tack vare att jag har ridit henne helt bar där i bak. Framhovarna hennes är fortfarande de svagaste med strålarna och allt, de vill gärna inte komma ikapp och aktiveras. Men nu har jag också ridit mycket i boots, så det är nästa steg, att rida mer barfota i fram också. Så de börjar slita naturligt, fylls upp mer material, aktiverar trampdynorna och så vidare. Men så himla roligt att känna att vi är på rätt spår nu!
 
När det var Lillens tur kollade vi först så han skulle stå med ett ben uppe i taget, om han orkade gå igenom en verkning. Men det var inga problem! Faktiskt, så lyfte Lillen alla ben snällare än någonsin och stod lugn och stilla typ hela verkningen. Han körde inga stånga-med-benen-manövrar och ålade sig inte heller igenom hela stallgången. Jag fick klia honom då och då för att uppmuntra att inte börja röra på sig, men det behövdes knappt heller. Äntligen börjar träningen ge resultat! Skojade med M och sa att jag ska se till att Lillen är halt vid varje verkning så han står såhär fint... Haha, nej, men det berodde nog inte på det. Trots lite hälta så var Lillen som vanligt pigg, matglad och sig själv i humöret. Han var bara extraordinärt duktig.
 
Kändes så skönt att få båda hästarna verkade och klara trots allt. Lillens hovar var fina som alltid, bara ett blåmärke på ena bakhoven samt en hålvägg på ena framhoven. Första gången jag ser en hålvägg, aldrig hört talas om något sådant. Den var dock rätt liten tror jag. M raspade upp en vinkel där så hålrummet kunde läka/växa ut av sig själv mer ostört. Hon hittade inga tecken på hovböld eller så. Hon sade att om det nu skulle röra sig om hovböld, så är det vanligt att han blir väldigt halt plötsligt, när den vill ut, och sedan snabbt blir helt bra igen. Så det borde inte vara så mycket att oroa sig för, men jag ska hålla koll.
 
Tog en ytterst kort ridtur på Kajsa efter verkningen. Planen var att rida till lilla stallet och sedan tillbaka, bara för att prova på det när det endast var hon och jag, ingen annan häst som motivation. Det gick ju inte för sig för Kajsan kan jag säga... Vi stod där, typ hur länge som helst. Backade, vände, gick ner i diken, backade lite mer. Hon slutade till slut att lyssna på backningarna och allt, men jag gav mig inte förrän jag fick några steg. Vi kom till slut till lilla stallet, förbi bäcken och hönsen. Där stod vi ett tag och njöt i solen/vinden, tills vi sedan vände om och Kajsa ba "Jaha, skulle vi bara hit?"... Får jobba upp det stegvis, haha. Men jag vill verkligen att hon ska tycka det är kul att vara med endast mig. Det finns ingen värre känsla, än när sin egen älskade häst blir tvingad att göra saker med en. Jag vill att båda ska ha lika kul, att jag är värdig hennes sällskap precis som hon är och alltid kommer att vara värdig mitt. Jag tror på en fin balans mellan ömsesidig respekt, på bådas villkor, en massa beröm och motivation, men också att kunna leda vägen där det behövs, om man ska komma iväg någonstans. Inte så svart och vitt helt enkelt.
 
Dagen efter var Lillens hälta mycket bättre! Redan när jag släppte ut honom i hagen efter verkningen var det stor skillnad, Aira jagade iväg honom och han travade iväg utan att halta avsevärt. Igår travade vi längst grusvägen och han haltade nästan ingenting. Dock lite nickande, så helt bra är det inte. Men han gick betydligt bättre på hårda betonggolvet i stallet och är allmänt tillfreds som vanligt, så jag avvaktar ytterligare. Han är ju inte heller varm eller svullen någonstans, så det känns rätt lugnt.
 

Kajsa i en mjuk jog!

Ikväll skedde ett efterlängtat och stort breakthrough för mig och Kajsan! För första gången under våra tre år bar upp upp sig själv i riktigt fin form, i en lugn och mjuk jog. Det bara hände plötsligt från ingenstans! Normalt i traven har hon korta och hårda steg, huvudet upp i skyn och hon vill gärna rusa. Så jag har alltid jobbat på att sänka tempot på hennes trav men inte mycket mer än så, eftersom jag vill att formen ska komma för henne automatiskt när hon själv känner sig stark nog. Ikväll travade vi och det enda jag gjorde var att bromsa med sitsen och ett "Mmmm" som vanligt, och plötsligt kände jag hur hon reste ryggen och sänkte huvudet. Skillnaden var väldigt tydlig, från en stapplig och obekväm trav, till en långsam, mjuk jog där hon jobbade med bakdelen. Så otroligt lycklig! Jag vet inte vad det var som utlöste detta just ikväll, men troligtvis och förhoppningsvis har vår ihärdiga träning gett resultat. Uteritter med mycket skritt där hon har fått möjligheten att bygga upp råstyrka. Jag har också på senaste tiden fokuserat på att rakställa henne, hon vill gärna gena i hörnen och går själv in på volter när det blir för jobbigt. Hon har uppenbart svårare i vänster varv. Där är det svårt att fatta galopp och där var det svårare att hålla i joggen. Men hon gjorde det i alla fall! Och kändes så avslappnad och tillfreds. Dessutom hade vi sällskap av två andra hästar i ridhuset, bland annat Sonny, en ny Paint-kille på gården. Hon kanske tyckte han var lite tjusig och ville visa sin bästa sida utåt helt enkelt, haha...
 
Tänkte att jag skulle fatta galopp och jobba lite med det, men kände sedan att nej. Varför gå vidare med något ännu tuffare och svårare när vi precis knäckt den här nöten? Låt det smälta lite först, vi har fortfarande massvis kvar. Sedan vet inte jag heller om hon jobbade i exakt rätt form, hon kan ju bara ha sänkt huvudet extremt mycket för att "komma undan" på ett annat vis. Men jag litar ändå på min magkänsla och jag kände ju otroligt tydligt hur hon höjde ryggen och aktiverade bakdelen. Så något rätt gjorde vi allt! T som såg allt utifrån ett annat perspektiv sade att det såg jättefint ut precis när jag själv kände att det var rätt. Nästa gång får hon filma så får jag också se hur det faktiskt ser ut.

Ett väldigt givande pass helt enklelt! Kajsan gäspade en massa efteråt. Var kolsvart när vi gick tillbaka till hagen, jag brukar aldrig rida vid den här tiden så det var lite ovant för både mig och Kajsa. Men hon var lika grym och cool som alltid. Jag hade även stalltjänst ikväll så det blev att mata lite hästar sådär på kvällskvisten. Vaknde upp halvt förkyld idag och är livrädd att det ska bryta ut på riktigt (det värsta jag vet är att vara sjuk). Så egentligen hade jag inte alls tänkt rida, bara göra stalltjänsten och dra hem så fort som möjligt. Men ibland är spontanarna de bästa, är riktigt glad att jag körde på nu i alla fall.


Red Kajsa tidigare i veckan då hon var jätteduktig med galoppen i ridhuset, men tröttnade ganska fort. Då hade vi inte kommit till travformen så det blev en hel del hetstrav, men vi jobbade mycket med att rakställa då så kanske det har gett resultat nu. Jag longerade även Lillen med sadel häromdagen och hängde en del. Inte sådana där super-hängningar som när jag satt upp i sadeln med hjälp av S. Kände mig lite velig nu, men det lilla jag hängde var han superduktig. Han bryr sig inte ett dugg om att få sadeln på sig nu så det känns riktigt bra. Longerade i både skritt och trav. Kämpar nu med att få till en galopp men det visar sig inte vara det lättaste haha.

På söndag kommer hovformsspecialisten ut så då blir det också en tur på Kajsa. På lördag får jag jobba med Lillen, för imorgon är jag rätt säker på att jag blir liggandes innan kvällsmecket med Chevan. Godnatt från en lyrisk Kristin som älskar sina fina pälsbollar. ♥

Galopp i sanden!

Ett par tillfällen jag har missat att uppdatera om; en uteritt med Kajsa och longering med Lillen. Uteritten var med Bullen och hans nya medryttare, vilket gick lugnt och fint! Vi var dock båda lite virriga med att hitta rätt bland alla nya vägar så det blev lite hit och dit, och vi avrundade ganska snabbt. Men alltid lika härligt ändå! Lillen longerade jag en regnig dag följt av en massa lek, lös i ridhuset. Han tyckte det var riktigt skoj och travade efter mig öronen framåt.
 
Idag red jag ut på Kajsa med S på coola Bullen. Kajsa och Bullen verkar trivas ihop, de kan vara riktigt nära varandra utan att någon får ett utbrott, men de är inte heller sådär tighta som kan bli lite jobbigt i längden. Lagom helt enkelt. Vi tog en rätt lång (för att vara mig) tur i regnrusket, så mysigt med höstväder. En annan rutt denna gång, där vi fick passera flera bilvägar samt längre sträckor på grusväg. Kajsa verkar vara riktigt trafikvan, vinklar knappt ett öra när bilar åker förbi. Då tittar hon mer på mindre saker som cyklister och hundar, men även där stencool måste jag säga! Vi red till ett stort sandtag och precis intill låg de stora grusgroparna där en massa enduro-cyklar brummade i kör. Hon brydde sig inte alls, utan traskade bara på bakom och bredvid Bullen. Det blev även en massa galopp och Kajsa var så fantastisk! Mjuk och fin, det märks att hon börjar bli starkare med mig på ryggen, och tycker det är skönt att få sträcka på benen. Hon gjorde till och med en liten glädjekick när hon ökade på haha. Vi galopperade en hel del på grusvägen också och hon kändes inte ett dugg stel eller öm. Känns jättebra överlag helt enkelt! Jag spricker av kärlek och stolthet! Det enda vi lär öva på med galoppen är när vi bryter av till traven, då liksom har hon ingen kontroll på kroppen sin. Slänger ut benen hejvilt och hetstravar snabbt men huvudet upp i skyn haha. Men det där kommer kanske lite på köpet när hon får mer råstyrka och balans. Men jag vill ändå träna på att bryta av och att hon fokuserar på mig att vi travar i lagom tempo ganska snabbt, istället för att hon fortfarande har fokus på att ligga nära hästen framför.

Innan och efter turen fick Kajsa en massa gotta, nu jobbar vi på att få upp hullet och kunna bygga lite muskler. Skönt att kunna ta in sin häst för att torka innan ridtur. Lillen fick bara tillsyn idag, imorgon ska jag ta in honom och jobba på lite. Nu är livet riktigt bra. Kom hem från mys-regnrusket och maten stod serverad på bordet, mammas fantastiska lasagne. Nu sitter jag i varma och torra kläder, pluggar jag lite grann, äter godis och hör teven i bakgrunden. Känner mig allmänt tillfreds. Tänk så det kan pendla. Igår hade jag världens pissdag och tyckte synd om mig själv som tusan. Idag är jag på jättebra humör, och faktiskt tack vare att jag red ut på min fina häst. Alltid efter en lyckad dag i stallet svävar jag på moln. 
 




Dagens Lillen

Ännu en bra hästdag. Egentligen är alla hästdagar bra dagar, men speciellt när jag känner att vi gör något utvecklande tillsammans!

Idag fick Lillen komma in så jobbade jag med honom i ridhuset själv. Planen var att longera honom med sadeln i alla gångarter, alltså även galopp denna gång. Först körde jag utan sadel och provade att för första gången öka traven till en galopp men just idag lyckades vi inte. Lillen blev väldigt förvirrad när han tyckte att han inte kunde trava snabbare än vad han redan gjorde, så istället bröt han av, vände in huvudet mig mig och stannade. Och då var det svårt att "vara på honom" direkt för då tappade jag longeringsvolten. Svårt att förklara, men jag ska be om lite råd eller helt enkelt försöka igen nästa gång!

Annars var vi jätteduktiga. Hängde lite i stigbyglarna, men ytterst lite för sadeln är verkligen för stor för honom nu. Å andra sidan var inte sadelgjorden tillräckligt spänd heller, märkte att det var väldigt lös när vi skulle gå in. Lillen hade väl blåst upp sig lite innan haha. Men en sadel som ligger rätt ska ju egentligen inte heller behövas spännas alls, om man sitter upp på rätt sätt också. Jag släppte Lillen lös och lekte lite med honom ett tag, han blev ganska taggad när han insåg att det fanns godis i hans närvaro.

Efteråt ställde jag honom i läskiga spolspiltan ett antal minuter, han var jätteduktig! Jag satte även fast honom i stallgången med cross-tien och bara lät honom förstå på egen hand att han satt fast. Gick iväg långt borta och hörde att han klampade lite fram och tillbaka, men sedan stod han som ett ljus och vilade på ena höften. Älsklingsgrabben!

Lillen med sadeln lite på sniskan och en skeptisk blick...

Självklart måste man passa på att undersöka sadeln när man är ensam med den för en gångs skull!

Lillen är verkligen som guld i solnedgångens ljus. Så vacker!

Första uteritten och första uppsittningen i sadel!

Gårdagen var definitivt den bästa hästdagen på detta år, hittills. Jag både red ut på Kajsa för första gången här i Stackbo (och för första gången på evigheter), samt satt upp på Lillen med sadel på, för allra första gången någonsin! Förbered er på ett långt inlägg.
 
Kajsa:
Red ut med S och hennes fina islandshäst Bullen. Först ville inte Kajsa ens rida ifrån gårdsplanen, så typiskt henne haha. Jag trodde det skulle hjälpa att det var en annan häst framför henne men hon var inte så intresserad av att haka på. Så det var bara att ha tålamod och jobba på. Det enda som riktigt fungerade, som alltid har fungerat när hon tokvägrar att ta ett endaste steg framåt, var att backa henne åt den riktningen jag ville gå. Och sedan vända henne efter ett tag och testa om hon gick fram, och oftast känner hon ganska snabbt att det är enklare att traska framåt än att backa haha. Och det är alltid så att hon går snällt fram när man väl har kommit en bit ifrån gården, när hon inser att det är no turning back, typ. Men självklart måste snurpan försöka såg gott hon kan när hon fortfarande är på gården!
 
Vi kom iväg och red först igenom ett villaområde på grusväg, gick hur bra som helst. En cyklist for förbi och vi passerade ett gäng hundar och människor bakom en husknut som hon bara tittade lite grann på. Grusvägen övergick till asfalt, första gången hon någonsin sätter en barfotahov på asfalt! Eller ja, hon hade bootsen på i fram, men inte i bak. Det märktes ingen skillnad från grusvägen och asfalten så det var ju toppen. Vi red över en bilväg och in på skogsvägarna. Först var det stora klumpstenar att gå över en kort bit vilket gick bra, men sedan började drömvägarna! Och då menar jag drömvägar för alla som har barfotahästar. Alltså vilka fantastiska ridvägar jag har här, alldeles i närheten! Sandvägar så långt ögat kan nå. Breda som smala, som sprider sig exakt överallt. Då menar jag ljus, fin sand. Riktigt djup på vissa ställen och mer packat på andra, så optimalt som det bara kan bli. Branta backar, diken, lite off-road om man så önskar, perfekta klätterställen. Jag har alla möjligheter i världen här, för att göra det jag vill med mina hästar.
 
Kajsa skötte sig exemplariskt. Ett tag hade vi stora vägen bredvid våran slinga med lite skog och buskage emellan. Flera långtradare dånade förbi och Kajsa vinklade knappt ett öra. Vi red förbi en gokart-bana som dök upp mitt i skogen där en gokart brummade omkring och Kajsa var så lugn och fin. Vi red också förbi ett stort elnätsområde, vilket jag personligen tycker ser väldigt läskigt ut, men Kajsa brydde sig inte alls. Senare red vi även igenom och under flera stora elledningar vilket också gick galant. Det enda hon tyckte var lite otäckt var ett oskyldigt litet svart däck på vägkanten, haha. Vi körde mest skritt, några korta travsträckor samt en galopp! Vid den perfekta sand-raksträckan i uppförstbacke frågade S om det var okej att ta en galopp, vilket det absolut vad för mig, men jag tvekade på att Kajsa skulle ta galoppen och istället bara hetstrava. Men min älskade fina tjej tog galoppen nästan direkt, och ökade verkligen i uppförsbacken. Sträckte på benen ordentligt och sänkte huvudet. Vår första galopp i bootsen också. Jag som var så nojig att hon skulle bli klumpig i bootsen, men tvärtom, hon är otroligt smidig. Det märkts att hon är mer bekväm när hon inte ömmar helt enkelt. Fast på detta fantastiska underlag skulle jag lätt kunna rida henne utan bootsen. Det är bara vägen dit på grusväg och asfalt som jag behöver dem, men jag skulle ju kunna ha dem på tills sandvägarna börjar och sedan ta av dem och knyta fast på sadeln! Bra med westernsadlar på det viset.
 
Vi tog en annan väg tillbaka, genom lite tätare skog och blåbärsstigar. Kajsa passade på att snappa åt sig lite blåbärsris. Sedan ut på grusvägen som leder mot gården, förbi fåren, förbi hönsen, bilar, hästar, allt möjligt. Mitt hjärta vill explodera av stolthet och kärlek till Kajsa, hon är världens bästa. ♥ Hon var inte ett dugg svettig efteråt konstigt nog, vi var ändå ute ett bra tag för att vara mig och Kajsan. Men hon fick i alla fall varva ner i boxen med sin lusern och lite morot. På fredag ska vi kanske ut igen!
 
Jag och Kajsa i villaområdet, precis innan vi red över bilvägen.

Lillen:
Jag gick tillbaka med Kajsa till hagen och hämtade Lillen. Han fick äta lite i boxen och sedan longerade jag honom i ridhuset. S var där för att hjälpa mig och E var med för att kika. Jag blir ju spänd av göra nya saker med Lillen (även om det släppt mycket), och då ännu mer när jag har folk som tittar på. Men jag bestämde mig för att strunta i det och fokusera på Lillen istället, det är ju faktiskt bara kul att ha folk med och då blir jag ännu mer motiverad när man har roligt med andra. Jag sadlade honom på en gång och longerade honom sedan i båda varven. Snacka om att poletten har trillat ner för honom (och mig) med longeringen nu, han förstår helt nu att han ska gå ut på en volt själv när jag ber om det. Fortfarande får jag hålla igång när han saktar av och vill komma in, men i det stora hela har han nu förstått vad longeringen innebär. Vi longerade mycket i trav i båda varven, första gången med sadeln på. Det gick jättebra och han reagerade inte ett dugg till att sadeln floppade upp och ner. Dock så sitter sadeln inte bra på Lillen nu. Konstigt, det kändes mycket bättre när jag provade ut den. Men jag hoppas och tror att den kommer ligga bättre när han musklar på sig. Under tiden får jag ha filten så det blir extra stoppning på padden.
 
Efter ett tag tyckte S att det var dags att sitta upp. Det tyckte väl jag också egentligen, men osäker som man blir började jag vela haha. Men jag visste ju att det var det rätta nästa steget så vi körde på. Vi började med att hänga i stigbyglarna, vilket jag aldrig någonsin gjort på honom förut. Bara hängt och suttit upp barbacka. Att känna sadelns vikt och hur den drar är ju en annan upplevelse. S höll longeringslinan så om han skulle sprätta iväg kunde hon få in honom snabbt igen och varva ner. Till en början gick det kalas när jag bara satte foten i stigbygeln och hopp-hängde lite grann. Liksom tog stöd i stigbygeln, hoppade lite upp och ner, hängde någon sekund och hoppade ner igen. Jag gjorde det på båda sidorna flera gånger. När det sedan var dags att hänga lite mer, högre upp och mer mer vikt, så gjorde han ett litet sprätt haha. Precis som när Emmy var på besök och han sprätte iväg, den där första gången när han inte är beredd på hur det kommer kännas. Men det var lugnt ändå, S fick in honom direkt så slappnade vi av en stund. Jag visste ju att 90% var mina egna hjärnspöken. För hur mycket jag än tänkte att jag skulle vara positiv och slappna av, så kunde jag inte låta bli att tänka "Nu placerar jag foten här och hänger på honom och då kommer han bocka iväg och oj oj oj". Såklart det blir så då, när Lillen känner hur spänd hela jag blir. Så jag försökte verkligen sedan fokusera på att inte tänka så, utan ha rätt sinnesstämning. Det är så otroligt lätt att glömma det tycker jag, för hur mycket man än fokuserar på det precis innan man gör det man ska, så sätter instinkterna in sekunden jag faktiskt gör det, att vara beredd på vad som kanske kan hända. Så det är sannerligen viktigt att tänka och träna på konstant, så kanske det sitter automatiskt senare.
 
Andra gången gick det ju mycket bättre, just för att jag andades och tog det lite mera piano. Och gjorde som S sade, "prata med honom, klappa honom, rör honom". Just att prata med hästen har jag märkt är väldigt effektivt. Inte för att Lillen behöver höra att han är en fin pålle, men för att jag slutar tänka när jag istället pratar. Och andningen kommer på köpet då. Jag hände där rätt länge och S sade att jag kunde sitta upp när och om jag kände mig redo. Vilket jag gjorde innerst inne, så jag trotsade min osäkerhet och lät det andra benet glida upp. Så där satt jag. Med sadeln alldeles på sniskan för att den hade rört sig så mycket haha. Jag kliade Lillen och pratade med honom och bara satt stilla. Han stod stabilt och kändes relativt cool. Mina fötter hängde löst utan stigbyglarna vilket är bra på flera sätt, dels för att jag ska kunna ta mig av smidigt men också för att jag slappnar av i benen när de bara hänger där. Jag har en tendens att spänna benen när de är i stigbyglarna, oavsett om jag är nervös eller inte. Därför gillar jag att ha riktigt långa stigbyglar så benen blir nästan helt raka.
 
Ja, det var den uppsittningen! Efter ett tag gled jag ner och Lillen fick en massa gotta. Påväg till hagen tog vi sällskap med två islandshästar han aldrig har träffat förut, samt en hund. Duktig världsvan Lillen var helt lugn och cool. Och det var slutet på en fantastisk hästdag på alla sätt och vis!

Tills på söndag ska jag kunna longera Lillen även i galopp har jag tänkt, med sadeln på. För på söndag kunde S eventuellt hjälpa mig igen och då blir det en andra uppsittning och förhoppningsvis våra första steg tillsammans, om allt känns bra. Lillen ska också få följa med som handhäst under någon uteritt snart så även han får uppleva lite spännande, nya områden. ♥
 
Lite ocharmig bild på första uppsittningen, men det är ju faktiskt såhär det såg ut! Men sadeln på sned, jag allmänt ful och Lillens fyra ben alldeles utspretade och kobenta, haha. Det är vi helt enkelt. ♥

Första traven på lina!

Igår gick det superbra med älskade Lilen, jag longerade honom i vänster varv och vi försökte oss på trav för första gången, vilket gick galant! Jag var lite nedslagen efter att jag var med honom i ridhuset sist. Först var jag ju där med S när hon hjälpte oss och det gick jättebra, men sedan var jag där igen själv för några dagar sedan och det gick inte alls, typ. För första gången på veckor var det riktigt kyligt och blåsigt ute, det regnade och var allmänt ruskigt. Vilket innebar att hästarnas energi var på topp, för första gången på evigheter. Utöver det hade jag Kajsa i en box i stallet och då kunde inte Lillen fokusera på något annat än henne. Jag trodde att han skulle känna sig mer lugn av att veta att hon finns där ute i närheten, men tydligen blir han bara mer stressad då. När jag har honom själv i stallet slappnar han av för han vet att Kajsa är långt borta i fjärran (hagen) och det är ingen idé att ens gnägga. Men när jag försökte longera honom då så började han sprätta och trava bara när jag bad honom flytta undan för mig, han skrek hejvilt och hade ingen koll på mig överhuvudtaget. Så då gjorde jag det bästa av situationen och släppte honom lös istället, så han fick springa av sig lite av överskottsenergin. Försökte leka med honom men han var ändå inte tillräckligt fokuserad på mig haha. Så jag kände mig som sagt lite missnöjd efter det "passet", speciellt när det hade gått så bra bara ett par dagar innan. Kände att jag gav upp för snabbt bara för att jag blev osäker igen. Men så förskte jag igår igen!
 
Jag lämnade Kajsa i hagen och gick med Lillen till stallet och in i ridhuset. Han var hur cool som helst! För första gången var han inte ett dugg spänd över att vara i ridhuset, utan bara traskade omkring och sniffade. Undersökte, istället för att hålla sig ifrån alla läskiga objekt och väggar. Sedan longerade vi. Han var så otroligt duktig! Höger varvet tränade vi på sist så igår var det vänster varv på agendan. Tog en liten stund för honom att förstår att han faktiskt skulle stanna ute på volten och inte komma in till mig, men när han väl kopplade så var han helt fantastisk. Fin framåtbjudning också. Jag hade inte sadeln på igår, men jag är helt säker att den inte hade gjort någon skillnad. Min kusin kom in i ridhuset och hälsade på, och då blev jag lite extra modig och fick lust att testa trav för första gången. Vilket gick så fint och flytande! Lärde in ett röstkommando (som jag inte är riktigt helnöjd med ännu så ett bättre ljud ska kommas på) och manade på med kroppsspråket, och plötsligt travade lillgrabben. Först bara några steg innan han saktade av och jag berömde en massa. Sedan försökte vi igen och tillslut skulle han kunna ha travat flera cirklar utan problem, men jag avslutade när jag kände att han var mjuk och fin i båda varven. Så himla duktig! Han fick inget ryck av energi, utan höll sig i långsam trav. Blev bara lite starkare och drog lite utåt till en större volt, men det är ju förståeligt när han känner att linan är spänd och han måste ta i mer med sin kropp för att orka.
 
Sedan det bästa av allt; under traven gjorde jag mitt sakta-ner-ljud "Mmmm" och han bröt av till skritt. Sedan en djupt "Whoa" och han stannade ute på volten, utan att vända in till mig. Älskade Lillen så bra han är! En massa morotötter och skönt kli blev det efteråt kan jag lova. Han var bara allmänt coolt i ridhuset igår, stod lös bredvid mig och bara chillade, istället för att gå iväg och hetsa upp sig över att jag är tyst/stilla. Ville bara pussa ihjäl honom. Så, nu fortsätter vi här... Och vi ska fortsätta både på de energiska kalla dagar, samt de varma sega dagarna. Om han har en explosiv dag ska jag vara mer bestämd och kräva att han faktiskt testar att lyssna på vad jag har att säga, istället för att bara ge upp direkt. ♥
 
Nästa utmaning på schemat är att vänja Kajsa och Lillen vid fåren. Det finns en massa får på gården och tydligen rymmer de väldigt ofta, vilket jag har börjat märkt av på senaste. Innerst inne glädjer det mig att fåren finns eftersom det är enormt bra miljöträning på alla sätt och vis, men jag gillar inte tanken av att det kommer tjugo får springandes när man är helt oförberedd. Jag menar Lillen stelnar till som en pinne eller flyger iväg bara han hör eller ser ett får långt borta i horisonten, så skulle de smita och komma till oss medan jag hanterar honom har jag garanterat en häst lös, eller en häst över mig. Därför vill jag vänja hästarna vid fåren innan detta händer. Kajsa är ju allmänt lugn, hon kan titta lite nyfiket men sedan hålla sig sansad. Det är mer Lillen som tokreagerar vid minsta känning. Ska försöka promenera förbi fårens hage med hästarna tillsammans någon dag, eller med någon annan häst som garanterat inte bryr sig om fåren. Så kanske det förhoppningsvis blir en lugn kedjereaktion.