Första traven på lina!

Igår gick det superbra med älskade Lilen, jag longerade honom i vänster varv och vi försökte oss på trav för första gången, vilket gick galant! Jag var lite nedslagen efter att jag var med honom i ridhuset sist. Först var jag ju där med S när hon hjälpte oss och det gick jättebra, men sedan var jag där igen själv för några dagar sedan och det gick inte alls, typ. För första gången på veckor var det riktigt kyligt och blåsigt ute, det regnade och var allmänt ruskigt. Vilket innebar att hästarnas energi var på topp, för första gången på evigheter. Utöver det hade jag Kajsa i en box i stallet och då kunde inte Lillen fokusera på något annat än henne. Jag trodde att han skulle känna sig mer lugn av att veta att hon finns där ute i närheten, men tydligen blir han bara mer stressad då. När jag har honom själv i stallet slappnar han av för han vet att Kajsa är långt borta i fjärran (hagen) och det är ingen idé att ens gnägga. Men när jag försökte longera honom då så började han sprätta och trava bara när jag bad honom flytta undan för mig, han skrek hejvilt och hade ingen koll på mig överhuvudtaget. Så då gjorde jag det bästa av situationen och släppte honom lös istället, så han fick springa av sig lite av överskottsenergin. Försökte leka med honom men han var ändå inte tillräckligt fokuserad på mig haha. Så jag kände mig som sagt lite missnöjd efter det "passet", speciellt när det hade gått så bra bara ett par dagar innan. Kände att jag gav upp för snabbt bara för att jag blev osäker igen. Men så förskte jag igår igen!
 
Jag lämnade Kajsa i hagen och gick med Lillen till stallet och in i ridhuset. Han var hur cool som helst! För första gången var han inte ett dugg spänd över att vara i ridhuset, utan bara traskade omkring och sniffade. Undersökte, istället för att hålla sig ifrån alla läskiga objekt och väggar. Sedan longerade vi. Han var så otroligt duktig! Höger varvet tränade vi på sist så igår var det vänster varv på agendan. Tog en liten stund för honom att förstår att han faktiskt skulle stanna ute på volten och inte komma in till mig, men när han väl kopplade så var han helt fantastisk. Fin framåtbjudning också. Jag hade inte sadeln på igår, men jag är helt säker att den inte hade gjort någon skillnad. Min kusin kom in i ridhuset och hälsade på, och då blev jag lite extra modig och fick lust att testa trav för första gången. Vilket gick så fint och flytande! Lärde in ett röstkommando (som jag inte är riktigt helnöjd med ännu så ett bättre ljud ska kommas på) och manade på med kroppsspråket, och plötsligt travade lillgrabben. Först bara några steg innan han saktade av och jag berömde en massa. Sedan försökte vi igen och tillslut skulle han kunna ha travat flera cirklar utan problem, men jag avslutade när jag kände att han var mjuk och fin i båda varven. Så himla duktig! Han fick inget ryck av energi, utan höll sig i långsam trav. Blev bara lite starkare och drog lite utåt till en större volt, men det är ju förståeligt när han känner att linan är spänd och han måste ta i mer med sin kropp för att orka.
 
Sedan det bästa av allt; under traven gjorde jag mitt sakta-ner-ljud "Mmmm" och han bröt av till skritt. Sedan en djupt "Whoa" och han stannade ute på volten, utan att vända in till mig. Älskade Lillen så bra han är! En massa morotötter och skönt kli blev det efteråt kan jag lova. Han var bara allmänt coolt i ridhuset igår, stod lös bredvid mig och bara chillade, istället för att gå iväg och hetsa upp sig över att jag är tyst/stilla. Ville bara pussa ihjäl honom. Så, nu fortsätter vi här... Och vi ska fortsätta både på de energiska kalla dagar, samt de varma sega dagarna. Om han har en explosiv dag ska jag vara mer bestämd och kräva att han faktiskt testar att lyssna på vad jag har att säga, istället för att bara ge upp direkt. ♥
 
Nästa utmaning på schemat är att vänja Kajsa och Lillen vid fåren. Det finns en massa får på gården och tydligen rymmer de väldigt ofta, vilket jag har börjat märkt av på senaste. Innerst inne glädjer det mig att fåren finns eftersom det är enormt bra miljöträning på alla sätt och vis, men jag gillar inte tanken av att det kommer tjugo får springandes när man är helt oförberedd. Jag menar Lillen stelnar till som en pinne eller flyger iväg bara han hör eller ser ett får långt borta i horisonten, så skulle de smita och komma till oss medan jag hanterar honom har jag garanterat en häst lös, eller en häst över mig. Därför vill jag vänja hästarna vid fåren innan detta händer. Kajsa är ju allmänt lugn, hon kan titta lite nyfiket men sedan hålla sig sansad. Det är mer Lillen som tokreagerar vid minsta känning. Ska försöka promenera förbi fårens hage med hästarna tillsammans någon dag, eller med någon annan häst som garanterat inte bryr sig om fåren. Så kanske det förhoppningsvis blir en lugn kedjereaktion.
 





Kommentarer
Namn: Chrissie P
Datum: 2015-09-09 klockan 21:40:56 ~ Webbplats: http://chrissiep.blogg.se/ 

Kul att det går så bra :D Han börjar bli stor den där lille :)
Alltså får är en svår grej :P Dusty är inte impad av får ändå går han i hagen mittemot dem. Men han är skeptisk. Ibland rusar han runt o fnyser åt dem i sin egna hage, haha. Men vi har ridit förbi får ute och då bryr han sig inte, o ibland bryr han sig VÄLDIGT mycket haha

Svar: Haha, ja, vad är grejen med får egentligen? Det är faktiskt rätt de gör ljud eller springer och är "farliga" så varför så otäcka? Kanske du och Dusty borde prova att valla får precis om med korna, så får han lite mer självkänsla när han ser hur ofarliga de faktiskt är och han tar lite kommando? Haha...
KS Horsemanship

Kommentera inlägget här:

Namn:


Emailadress: (publiceras ej)


Webbplats:


Text: