Regnet smattrade poetiskt mot backen.

 
En sådan underlig dag. Det är obotlig lycka, när man är tillbaka på tunga marker. Samtidigt sköljer det tomma och dystra över en likt en tsunamivåg. Det har verkligen blivit något helt annat nu. "The years go by like stones under rushing water"...
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: