En februaridag i ridhuset

Vilken underbar dag! I skapligt god tid åkte jag ut till hästarna, i värmande vårsol och torra vägar. Tog in Kajsan, fick gå försiktigt på vissa hala partier men det gick jättebra. In i stallet och fram med ryktskrapan. Helvete vad med päls hon fäller nu! Det blev ett berg runt omkring henne. Hon verkade njuta av ryktningen, bli kliar och bli av med massa hår på samma gång. Sedan sadlade vi upp och traskade in i det ljusa, alldeles tomma ridhuset. Älskar att vara i stallet tidigt på dagarna när man har hela gården för sig själv! 

Idag var Kajsa helt fantastisk. Det märks tydligt att hon har mer energi och styrka nu när hon har lite hull och muskler tillbaka på kroppen. Självmant ville hon hela tiden trava, trots att jag ville börja lite långsamt och försiktigt. Vi övade en massa på att hitta den naturliga formen genom att backa, aktivera rumpan och sedan få över det medan hon går framåt. Ibland backade hon med huvudet rakt upp i luften men då och då kurvade hon hela ryggen och nacken superfint och då fick hon en massa beröm. Nästa steg är att plocka upp den signalen medan vi går framåt, när backningen och den bärande formen sitter.

Provade galoppera lite lätt, vilket hon gjorde så himla bra! Alltid lite svårt i början, men när hon kom igång var det otroligt fint. Jag påminde hela tiden mig själv att sitta rakt i sadeln och varken tippa fram eller bak, och då gick allt så mycket bättre när jag inte slängde Kajsa ur balans. Hon galopperade till och med stabilt på kortsidorna, något som varit en av våra stora svårigheter. Jag pushade inte galoppen allt för mycket när hon är så otränad och allt, men det var roligt att prova på och se sådan direkt framgång. 

Det blev ett lagom pass på kanske 20-30 minuter. Men Kajsan var så svettig efteråt, både för all päls men också det faktum att hon inte är så vältränad. Skönt för henne att varva ner i stallgången med en smaskig portion Naturmüsli och Irish Mash. Lillen fick endast pussar och kramar i hagen, samt sin mat. Inte så dumt det heller säg. Mockade ligghallen och lite utanför, längtar så tills all snö i borta och kärran är lagad så man kan göra rent i hagen ordentligt! Det är förmodlingen en meter skit packad under snön nu. 
 

Finaste Kajsa idag. Första gången jag också red på riktigt med sidepullet och det fungerade hur bra som helst för oss! Kajsa tog svängarna som aldrig förr!

 Pälsmonster på golvet?

Veckan, helgen och dagen

Förra veckan var så fruktansvärt tråkig vädermässigt. Den enda årstiden jag verkligen avskyr är denna period mellen vintern och våren, när vädret inte kan bestämma sig överhuvudtaget och pendlar mellan femton minusgrader och fem plusgrader. Grått, slaskigt, halt, blekt. Jag längtar så mycket till våren och sommaren nu, när jag kan ta min gitarr och spela med Kajsa och Lillen. Inte behöva borsta av bilen varje dag eller oroa sig för att åka av vägen. Rakt ut i värmen med bara ben och nytvättat hår som inte fryser till is efter tre minuter. Doften av mossa, grus, gräs och blommor. Citronfjärilar och torra hästar. Åh, vilken lycka!

Har inte missat att uppdatera om så mycket då det inte hände något speciellt på hästfronten förra veckan, förutom mina vanliga dagliga besök med pälsborstning, hovkratsning, mockning och gos. Kajsa har börjat fällt päls som bara tusan nu, och skönt det, eftersom hon har börjat svettats rejält! Nästan alltid blöt vid armhålor och höfter, så lilltjejen blir nog gärna av med fluffet nu. Ett drag med borsten och den är fullsmockad av hår. Jag välkomnar det med öppna armar, vårtecken! Även Lillen är på gång då han kan svettas på varma dagar, men än så länge har han inte börjat fällt någon päls.

Pälsmonstret på piggborsten

Tog in Lillen i ridhuset för några dagar sedan med målet att få honom att galoppera på longerlinan. Eftersom han är så duktig lös nu och tar galoppen på pussljudet (och en hel del springande från mig), kände jag att det var dags att uppgradera till linan som han har har svårt för. Det är som att han känner sig hejdad av linan och den lilla volten, trots att jag släpper ut honom så mycket som han önskar. Vi kämpade länge och jag gav mig inte, eftersom jag vet att han kan om han bara försöker. Till sist, efter kramp i munnen av allt pussande och en jäkla massa drivande och uppmuntrande, tog han en galopp! Den första varade dock i endast ett par sekunder och det var mest att han ballade ur i bock och skutt haha. Men fortfarande, på rätt spår. Så vi fortsatte. Nästan direkt gjorde han det igen, men jag var kvick med att driva vidare och då höll han galoppen i nästan ett helt varv! Älskade lillgrabben!
 
Sedan förstörde jag dock allt, genom att tänka "En gång till, for good measure!". Borde bara ha slutat när han äntligen gjort det. Men jag skulle minsann prova en sista gång och få till det på riktigt. Vid det här laget var Lillen riktigt trött och svettig efter att ha skrittat, travat och galopperat runt i ridhuset rätt länge. Lillen som vanligtvis ber om att få leka, kände sig utmattad och hade fått nog. Så han sade ifrån genom att springa bort, stegra och konstra, vilket gjorde att jag pushade på ännu mera. Tydligt sade han nej, jag är färdig för idag. Och jag borde ha lyssnat på honom. Så istället avslutade vi på ett dåligt sätt där vi varken fick till en galopp eller någon belåtenhet, snarare negativa vibbar. Avskyr när sådant händer. Jag lever i den där drömbubblan att Lillen ska älska varje sekund att arbetar med mig. Visst kan det bli sanning, men jag måste också inse att jag behöver ställa krav då och då. Som Buck Brannaman sade: "But it's no different with a horse than with a kid, you can't always be the kid's best friend. First you have to be the parent". Och jag vet att hästar är förlåtande djur där allt är glömt till nästa gång när man gör saker annorlunda, men jag gillar inte känslan av att någon av mina hästar skulle se mig som en tråkig och orättvis ledare. 
 
Detta var dock i början av veckan och sedan dess har vi lekt, kliat och pussats en massa. Jag lär in båda hästarna trickset att buga, än så länge är Lillen stjärnan som tycker det är sååå kul. Självmant plockar han fram ena frambenet och böjer vackert på huvudet. Kajsa gör det också, men hon försöker sedan sig på trickset ensam när jag gått iväg, genom att leta godisar mellan sina framben. Hittills har hon blivit besviken haha. 

Lipande Lillen...

Kajsa har blivit longerad med sadeln på, inte så ofta jag gör det faktiskt. Jag hade tänkt rida men den nya tie strapen behövde fler hål för att kunna spännas ordentligt. Så innan jag kunde göra dem hålen fick Kajsa nöja sig med en inte allt för tight sadel i longering istället. Hon var så himla duktig och tog galopperna klockrent efter ett tag! Höjde ryggen och sänkte huvudet, brummade belåtet. 

Fintjejen!  

I helgen var det middag på Berggrenska Gården med ett gäng från stallet, så trevligt! Åt god mat, drack några öl, lyssnade på våra exemplariska musiklistor och skrattade. Lördagen bestod av hästvisit med Johan, han fick se ligghallen i dagsljus och så promenerade vi bort mot bäcken för att kika på den magiska skogslagunen. På söndagen hade jag stalltjänst på morgonen vilket gick lätt som en plätt efter en god natts sömn. Mamma och jag hade med oss Lurven till hästarna, så för första gången på riktigt länge fick han rida och gosa med dem. Senare på dagen åkte jag och Johan ut till Marmas fantastiska skogar och vandrade i det vilda. Såg en massa räv- och rådjursspår, samt även spår efter grävling. Så tydligen har dem börjat vaknat till liv nu! Vi gick cirka en halv mil tills vi blev hungriga. Vi hade inte med oss någon torr ved men vi försökte bäst vi kunde ändå med halvtorra kvistar, tidningspapper och några större bitar. Kämpade länge och väl, tills vi gav upp och åt kall korv med bröd. Jag upptäckte till min stora glädje att det var till och med godare än varm korv! Efter skogsäventyret åkte vi och hälsade på Vevve. Satt och pratade tills det började skymma, då vi körde hemåt. Tog världens varmaste dusch och njöt av ledigheten.

Snuttarna hälsar på Lurvis (eller mer varandra?)

Nu sitter jag här med matematiken. Bara två veckors studier kvar nu, sedan fortsätter jag med Svenska 3. Imorgon tänkte jag ta in Kajsa och grooma henne ordentligt så hon blir av med all lös päls. Sedan kanske rida en sväng, se om nya repgjorden håller...

Knowing is the easy part; saying it out loud is the hard part.







 
... realities that kept the music silent, the dreams in a box.

Sadelsmörjning och nytt läder!

Off billet-remmen och tie strapen hämtades ut på posten idag och de var helt perfekta i färgen! Blev så glad. Efter att jag hade mockat ligghallen och fyllt på med två nya ströbalar samt pussat ihjäl Kajsa och Lillen (Lillen har aldrig varit så söt och dryg på samma gång), tog jag tag i sadelfixandet. Tog bort de gamla fula och slitna nylonremmarna, den gamla sadelgjorden och diverse detaljer. Sedan rengjrode jag sadeln noggrant med både lädertvål och vatten och till sist smorde jag hela sadeln riktigt med fett. Det behövdes, för lädret sög åt sig det riktigt snabbt. Fäste de nya remmarna och smorde även dem lite lätt, satte på den nya repgjorden, dammade av padden, filten och sadelhängaren och sedan var det klart! Blev så fint, himla skillnad när man har rätta läderdetaljerna till. Nu var jag också duktig och hängde en stor handduk över sadeln så slipper den bli smutsig och dammig. Kanske ska skaffa ett westernsadel-överdrag ändå...

Nya och stela tie strapen. Lite ljusare än bakgjorden (ser mycket ljusare ut på bilden men den ljuger). Off billet-remmen samma färg som tie strapen. Dessa syns ju ändå inte så mycket under stiglädren, men det känns bra att de har samma bruna nyans som resten av sadeln i alla fall, och inte någon röd färg.

Mohair-gjoren på plats!

Alldeles ren och blänkande! Enda som saknas nu för att göra min sadel komplett, är ett läder/gummiband att linda hornet med istället för de mockaremsor jag har nu. Även ett par knytremmar som lossnat i bak på sadeln. Samt en brösta! Det blir nästa hästinköp skulle jag tro.
 

The sweetest smiles hold the darkest secrets...

Just när jag tror att det är förbi kommer nya mysterium till ytan. Även insikter. Nytt perspektiv med stark ståndpunkt, men lika vacklande för det. Hjärtestyrd, som vanligt. Dom säger att det är en bra sak i längden. Men jag börjar tvivla alltså...

Kanske det inte är långt kvar nu, tills hjärnan kommer ikapp.
 





Veckan, helgen och läderfakta...

Förra veckan var lugn. Jag hade så mycket på schemat med icke-hästrelaterade saker samt start på en förjäkla svår matematikkurs, så hästarna fick snällt ta det lugnt dem med. Men Marie kom ut och verkade hovarna i alla fall, och vi fick göra det uppe vid hagen då det var isgata ner till stallet. Så skönt att vi kunde göra det i frid på bra underlag! Kajsa skötte sig exemplariskt och passade på att sova under verkningen. Lillen var däremot krångligare än krångligast. Frustrerande när det pendlar så vilt, senaste gången i stallet stod han som en ljus. Dessutom skulle Lillen slingra sig iväg till den enda isfläcken som fanns vid ingången, och halkade omkring som en tok (jag var nog den största token som desperat försökte hejda honom). Lustigt det där, för när hästen själv väljer var den sätter fötterna på isen och fokuserar på sin kropp, har de jättebra fäste. När hästen gör något impulsivt eller i rädsla/oförståelse, halkar den jättelätt. Men vi blev klara till slut och hästarna fick fina hovar! Gröna hovar dessutom. Vi fick prova en spray som ska hjälpa mot rötan. Lillens hålvägg hade blivit bättre, och trots att den hoven fortfarande har lite konstig form än resten så är vi på god väg att återställa balansen. Kan ju inte ändra allt i ett svep!

I lördags fick både Kajsa och Lillen komma in i stallet, fast en och en såklart så inte Egon blev ensam.
 Lillen njöt stort av att få springa av sig i ridhuset och han tog galopperna på mina pussljud så himla fint. Om han är lika lyhörd när han inte är på bushumör, det är en annan fråga... Kajsa fick springa av sig även hon. Precis som förra gången så ville hon inte sluta galoppera. Runt runt runt, jag drev inte alls på men hon fortsatte ändå. Känns underbart att hon har sådan energi. Jag satte även upp barbacka och red den första korta svängen på länge! Hennes rygg kändes nu som den skulle, och som den en gång var, bred och bekväm. Ingen vass cykelstång till ryggrad uppstickandes. Jag skrittade mest omkring för att känna av henne samt prova styrningen i det nya sidepullet, som älsklingstjejen tog superbra! Så roligt att rida min fina Kajsa igen.

Lillen stod och var alldeles sömnig i solen innan han fick gå ner till stallet. Men det blev fart i han när Karina kom med traktorn för att lasta in en ny höbal! Då var det bus för hela slanten, med hela gänget.

Kajsa och Lillen fick sin mat i boxen och vi alla var allmänt glada, en varm och solig februaridag. Idag fick jag sms om att mina läderremmar har kommit så imorgon blir det ett besök på posten och sedan vidare till stallet för att putsa och smörja sadeln, samt fästa de nya remmarna! Det har tagit sådan tid för jag fick hem off billet-remmen coh tie strapen, men de var i olika nyanser. Off billet-remmen brun som jag ville ha den (dock väldigt ljus men det gör inte så mycket), och tie strap-remmen oxblodsröd. Jag trodde att den skulle vara i samma nyans som off billet-remmen, så jag ringde företaget och frågade om byte. Då fick jag veta en intressant fakta; att tie strap-remmen görs endast i latigoläder, som alltid har den oxblodsfärgade, röda nyansen. Detta för att laitgolädret är det enda som är starkt nog att hålla för vind, väder, röta och allt sådant, vilket uppenbarligen är väldigt viktigt då den håller hela sadeln på plats. Därför ska man passa sig för företag som säljer tie straps i regnbågens alla färger och olika slags läder, för då är det inte latigo. Däremot har Weaver (märket min tie strap kommer ifrån) lyckats framställa ännu en tie strap i en mer brunaktig nyans, men som fortfarande är latigoläder. Och det är denna rem jag har väntat på att få hem nu! Den ska matcha off billet-remmen och min sadels nyans i det stora hela.