Veckan, helgen och läderfakta...

Förra veckan var lugn. Jag hade så mycket på schemat med icke-hästrelaterade saker samt start på en förjäkla svår matematikkurs, så hästarna fick snällt ta det lugnt dem med. Men Marie kom ut och verkade hovarna i alla fall, och vi fick göra det uppe vid hagen då det var isgata ner till stallet. Så skönt att vi kunde göra det i frid på bra underlag! Kajsa skötte sig exemplariskt och passade på att sova under verkningen. Lillen var däremot krångligare än krångligast. Frustrerande när det pendlar så vilt, senaste gången i stallet stod han som en ljus. Dessutom skulle Lillen slingra sig iväg till den enda isfläcken som fanns vid ingången, och halkade omkring som en tok (jag var nog den största token som desperat försökte hejda honom). Lustigt det där, för när hästen själv väljer var den sätter fötterna på isen och fokuserar på sin kropp, har de jättebra fäste. När hästen gör något impulsivt eller i rädsla/oförståelse, halkar den jättelätt. Men vi blev klara till slut och hästarna fick fina hovar! Gröna hovar dessutom. Vi fick prova en spray som ska hjälpa mot rötan. Lillens hålvägg hade blivit bättre, och trots att den hoven fortfarande har lite konstig form än resten så är vi på god väg att återställa balansen. Kan ju inte ändra allt i ett svep!

I lördags fick både Kajsa och Lillen komma in i stallet, fast en och en såklart så inte Egon blev ensam.
 Lillen njöt stort av att få springa av sig i ridhuset och han tog galopperna på mina pussljud så himla fint. Om han är lika lyhörd när han inte är på bushumör, det är en annan fråga... Kajsa fick springa av sig även hon. Precis som förra gången så ville hon inte sluta galoppera. Runt runt runt, jag drev inte alls på men hon fortsatte ändå. Känns underbart att hon har sådan energi. Jag satte även upp barbacka och red den första korta svängen på länge! Hennes rygg kändes nu som den skulle, och som den en gång var, bred och bekväm. Ingen vass cykelstång till ryggrad uppstickandes. Jag skrittade mest omkring för att känna av henne samt prova styrningen i det nya sidepullet, som älsklingstjejen tog superbra! Så roligt att rida min fina Kajsa igen.

Lillen stod och var alldeles sömnig i solen innan han fick gå ner till stallet. Men det blev fart i han när Karina kom med traktorn för att lasta in en ny höbal! Då var det bus för hela slanten, med hela gänget.

Kajsa och Lillen fick sin mat i boxen och vi alla var allmänt glada, en varm och solig februaridag. Idag fick jag sms om att mina läderremmar har kommit så imorgon blir det ett besök på posten och sedan vidare till stallet för att putsa och smörja sadeln, samt fästa de nya remmarna! Det har tagit sådan tid för jag fick hem off billet-remmen coh tie strapen, men de var i olika nyanser. Off billet-remmen brun som jag ville ha den (dock väldigt ljus men det gör inte så mycket), och tie strap-remmen oxblodsröd. Jag trodde att den skulle vara i samma nyans som off billet-remmen, så jag ringde företaget och frågade om byte. Då fick jag veta en intressant fakta; att tie strap-remmen görs endast i latigoläder, som alltid har den oxblodsfärgade, röda nyansen. Detta för att laitgolädret är det enda som är starkt nog att hålla för vind, väder, röta och allt sådant, vilket uppenbarligen är väldigt viktigt då den håller hela sadeln på plats. Därför ska man passa sig för företag som säljer tie straps i regnbågens alla färger och olika slags läder, för då är det inte latigo. Däremot har Weaver (märket min tie strap kommer ifrån) lyckats framställa ännu en tie strap i en mer brunaktig nyans, men som fortfarande är latigoläder. Och det är denna rem jag har väntat på att få hem nu! Den ska matcha off billet-remmen och min sadels nyans i det stora hela.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: