Kajsas och Lillens skylt

Här är fina skylten för Kajsa och Lillen, som nu sitter på både boxen och skåpet:


Har inte så mycket på min boxvägg. Grimman jag använder mest, nu skylten och min svarta tavla med penna där jag har telefonnummer och kan skriva om det är något viktigt som gäller hästarna.

Skylten med deras namn, närmare detaljer samt mina egna uppgifter. Älskar bilden på dem från Holmsånger när de står och kliar varandra. Bästisarna som alltid har varandra! ♥

Bästa westernhaket

Måste verkligen tipsa alla westernälskare om restaurangen Tre Små Rum i Skutskär (av alla ställen). När jag och Johan bodde i Furuvik och Holmsånger var det vår number one pizzeria samt restaurang att gå på (det finns både och i samma byggnad). I fredags var vi där igen. Inredningen är i gedigen amerikansk anda, med duktiga Kent Nyström som designat. Han och hans familj gör indianhantverk och har en jättefin gård med massa westernpållar, alldeles vid Dalälven. Varje gång jag åker förbi där spänner jag blicken på stället! Restaurangen påminner mycket om Church Street Saloon men enligt mig är Tre Små Rum ännu bättre med supergod mat, större ytor att röra sig på och överlag mysigare lokal. 

Jag åt världens godaste mat. Oxfilé med dollar chips, hot bbq-sås, grönsaker, majskolv, vitlökssmör samt en supergod hot beans/chili corn care-liknande röra i gammal konservburk. Lyssnade på bra countrymusik och var allmänt lycklig! Världens bästa kväll med min älskling. Känns som att detta var världens superreklam-inlägg om Tre Små Rum, men vafan, gillar man det så ska man väl sprida budskapet vidare! 


Hästhelgen i fyra bilder

Kom ut i lördags och Lillen hade en jättelång gren alldeles invirad och släpandes i svansen. Händer bara Lillen! Kajsa klev på den medan Lillen traskade omkring, så han blev rädd och sprätte iväg haha. Han verkade lättad när jag trasslade ut den... 


Lite smaskens båda dagarna. Kajsa har snygg ståstil som vanligt! Mamma fick för sig att ge hästarna tranbär. Det var en hit, trots att Lillen var misslyckad som vanligt och inte kunde greppa dem... miffo-älsklingen våran.

Måste faktiskt säga att Kajsa inte är särskilt fotogeniskt. Hon ska alltid ge sitt "finaste" leende med tänderna. Här ser hon ju ut som en efterbliven lama. Varför så ful, Kajsabanan? (♥) 

Så lycklig över att det är bar mark i nästan hela hagen nu! Lite överkurs med overall i vårvädret, men what the heck...

Nu är jag precis hemkommen från stallmöte, handling, mat och lite till. Tog världens varmaste dusch och känner mig så tillfredsställd på alla plan. Veckan är ganska fulladdad med registreringsbesiktning, hovverkning, ny kurs att sätta mig in i, slutprov i historian, fix med vindrutan i fram, hämta mina nya glasögon, fixa gnisslet på framdäcket och återsända paket.

Ordning i stallskåpet!

Äntligen har jag köpt en hylla till mitt stallskåp och fått i ordning en gång för alla. Tog bara ett år, haha... En sådan där vanlig Hööks-hylla med korg och några krokar. Korgdelen blev alldeles perfekt att förvara allt hästgodis i, samt snacks och sådant till mig själv. På krokarna fick jag upp mina rep, repgrimmor och träns så sådant slipper ligga tvärs över alla prylar. På stången hänger nu endast rep som inte används så ofta samt kläder. 

Här ser ni det nya arbetsrepet, som hänger på kroken längst till höger! Så himla fin med tageltofsen, och långt som tusan är repet. Jag som själv gör tagelsmycken blev dock lite tagelperfektionist och började genast rensa ut lösa och korta hårstrån ut tofsen haha. Och än är jag inte klar...

Korgen högst upp i min ställning är det inte meningen att man ska kunna dra ut för här har jag istället hjälmen, longerlinan, kartongen till mina boots, Cavallo-bootsen och en bra-att-ha-saker-kopp ovanpå. Bra-att-ha-saker är bland annat pennor, rakhyvel, skruvar, post-it-lappar, tejp och olja (till trimmaskin och liknande, för alla vet att jag använder en sådan väldigt ofta... eller inte, äger inte ens någon haha!)

Korgen längst ner innehåller en papperspåse med flera plastpåsar, mina gamla ridstövlar och extra linfröolja. Nästa korg innehåller två mindre korgar med alla medicin- och apoteksartiklar, tvättsvampar och liknande. Längst bak ligger sprayflaskor av olika slag, impregneringsmedel och schampo. Näst-översta korgen innehåller en extra vanlig grimma och läderförkläde. Insåg nyss vilket konstig ordning jag har i dessa lådor, måste gå igenom och rensas snarast.. På sidan om ställningen har jag en plastpåse fylld med alldeles rena, fluffiga handdukar. Den översta är en äckel-handduk som jag typ dammar av sadeln med.

Min sticka står lutad längst bak mot vägen, nya repgjorden hänger där uppe på stången. Visar den närmare någon annan dag! Klädesmässigt har jag bara nu mina chaps, olika jeans, bälte, slitna skjortor, jacka och min hatt.

Hästgodis, hästgodis, människogodis, hästvitamin. Kan faktiskt tipsa alla köttätare där ute om Beef Jerky, så gott och jättepraktiskt att ha i stallet när man blir panikhungrig. Tar ju fan tio minuter att tugga sönder en bit haha. 

Grusad hage - check!

Idag åkte jag och hämtade grus på Näringen i Gävle. Så bra att sådana ställen finns för allmänheten. Särskilt för ägare till barfotahästar såhär i slutet av vintern haha... Fyllde fem IKEA-kassar och drog vidare till stallet är jag fyllde på rikligt runt vattnet, vid ingången, utanför ligghallen och fläckvis på ställen där jag tyckte det verkade suspekt. Egentligen var det inte alls så farligt i hagen, i skogsdelarna var mossan och gräset framme nästan överallt, så skönt! Det blir bara is där det är tryck på backen. Samt där vi körde upp med traktorn under bygget. Det var synd, gick ju inte att undvika för att det skulle bli så bra byggyta som möjligt. Nästa vinter efter en sommar av gräs och torka kommer det nog inte vara lika halt där!

Idag var flocken riktigt trött. Stod och sov i en klunga tätt intill varandra. Och inte fan hjälpte dem mig när jag drog svintunga grussäckar över hagen, jag tog i allt vad jag hade och kom cirka tre decimeter. Lillen gick fram till mig men bara glodde, så ohjälpsam. Hade faktiskt förväntat mig att han skulle ha svingat upp en säck på ryggen och burit iväg med den... Nu håller jag tummar och tår att värsta isen på vägen ner mot stallet hinner försvinna till på måndag, så jag i alla fall kan gå en slingrig stig med hästarna in till boxen. Mina har gått på betydligt värre underlag och håller man sig på sidan brukar det gå bra, men vi får se. 

Berättelsen om SuperChevan - kärleken till en bil

Som jag kanske tidigare har nämnt, har jag och Johan nu länge kämpat med att fixa upp vår (hans) älskade gamla Cheva. Eller nu för tiden - min Cheva. En helt fantastisk Chevrolet s10 från 1996. Ni som läst min blogg ett längre tag vet att Chevan bodde med oss ute i Holmsånger, där den tjänade oss som vår trogna gårdsbil. En hel del höbalar låg på flaket under den perioden. Och en hel del gyttja byggdes upp på undersidan, efter otaliga fastkörningar i leriga hagar. Chevan var ursprungligen Johans bil som han köpte ganska direkt efter att vi blev ihop, för lite mer än fyra år sedan. Eftersom han hade så många andra bilar och projekt, användes bara Chevan vid speciella tillfällen men knappt alls egentligen. Den var i alla fall helt anmärkningsfri på besiktningen och gick som en dröm! Det var bilen jag lärde mig köra i, tills jag var redo att uppgradera mig till manuell körning. Chevan har hängt med på campingresor, genom flera flyttar samt en och annan roadtrip. Under alla dessa år har jag älskat bilen av hela mitt hjärta och känt att en dag ska jag ha min alldeles egna bil som ska vara som SuperChevan! Så förstå min lycka när Johan sade i somras, att jag kunde få henne (Ja det är en hon och hennes namn är SuperChevan). Jag ville dock betala honom ändå, för det är en fin bil som är värd några kronor ändå. Dessutom har Johan hjälpt mig så otroligt mycket med att fixa upp den så självklart ska han ha sitt! Tack så himla mycket för all hjälp älskling, om du läser detta. Du är bäst! ♥ Men det var ju inte bara och bara att fixa upp henne kan jag säga...
 
När vi började uppfixandet hade bilen stått i över ett år. Efter flytten från Holmsånger var den oskattad, obesiktad och avställd. Problem kommer med att låta bilar stå längre tider utan att ses över. Redan innan viloperioden hade bensin börjat läcka, man kunde känna en stark bensindoft utan att ens motorn var igång. Men när man väl drog om nyckeln startade motorn i ett nafs! Så har Chevan alltid varit, stark och bra i motorn. Vet inte hur länge vi körde med tunga höbalar med bensinmätaren längst ner på rött, den bara gick och gick. Men gammalt hö och frätande hästskit gjorde ju även sitt och allt som allt fanns en hel del att göra. Jag som tror att alla bilar ska explodera utan anledning, var ivrig att få den ordentligt fixad en gång för alla.

Under några månader har vi åstadkommit följande:

- Bytt och skarvat bensinslang på flertalet ställen.

- Bytt bromsrör, fyllt bromsvätska och luftat cirka hundra gånger.

- Lagat ett hål i bensintanken som visade sig vara läckage-boven. I framtiden ska jag byta tank helt när jag har råd, hittills fungerar vår lagning klockrent!

- Bytt bakaxelkåpa, packning och oljan i den.

- Bytt oljefilter, fyllt på ny olja.
 
- Slagit ut bakrutan, hämtat ny på skroten och bytt ut.

- Fått ny framruta (på försäkringen). 

- Bytt undre spindelled på höger framdäck.

- Limmat fast lösa lister.

- Duttat i svart nagellack för att dölja vitt lim...

- Kopplat om extraljusen på taket.

- Rustat upp hela baklämmen på flaket, den enda delen på bilen som var riktigt rostig. Ersatt med helt ny plåt, glasfiberspacklad, slipat, spacklat ännu mer och till sist lacka om.

- Klistra på dekaler på nytt.

- Bytt torkarblad på framrutan.

- Slipat ner tröskellådans kanter och lagt på ny bodyspray.

- Lagat ett rosthål innanför flaket.

- Tagit bort plogfästet och vinschen (ville ha kvar den men går inte igenom besiktning med den placeringen).

- Placerat om registreringsskylten. 

- Bytt bromsljus vänster bak.

- Fixat ena registreringsskylt-ljuset som inte fungerade.

- Oljat gnissliga dörrar.

- Oljat trögt låshål.

- Tagit bort plogens kontrolldosa och dess sladdar inuti kupén.

- Tagit bort gamla träväggar innanför flaket.

- Rengjort petnoga utvändigt och invändigt.

- Fyllt på med spolarvätska.

- Stansat in nytt chassinummer.

- Bunkrat upp med bra-att-ha-saker i bilen såsom papper, våtservetter, rep, startkablar och isskrapor.

- Betalat skatten.

- Kontrollbesiktat två gånger.

- Fixat försäkring.

Ja... alltså en hel del! Och ändå är vi inte riktigt klara. Kvar på listan är:

- Registreringsbesiktningen på måndag. Kom tyvärr inte undan det då de få sifforna vi hittade från chassinumret inte räckte hela vägen. Så nu lär jag punga ut 800 spänn på att de ska titta på mitt nya chassinummer. Slapp i alla fall 1500 kronor för att vi lyckades fixa det själva utan att lämna in på verkstad...

- Eliminera ett förjäkla irriterande gnissel som har uppstått på höger framdäck. Förmodligen något som har med den nya spindelleden att göra. Eller något gummiaktigt som ligger och trycker någonstans.

- Troligtvis göra en ordentlig hjulinställning på verkstad i framtiden. Bilen har blivit väldigt spårkänslig, vilket den inte var förr i tiden. Nu sitter man och rattar som en rallyförare och lär ha superkoll på att däcken verkligen är i spåren vintertid, annars sticker den iväg. Trögrattad och känslig. Detta uppstod även efter spindelledsbytet så det har nog något med den att göra. Måste kollas upp snarast för det är lite läskigt att köra när den är som den är just nu.

- Byta trägolvet på flaket. Lät det gamla ruttna golvet ligga kvar nu så plåten under inte tar onödigt med stryk tills vi har tid att byta. Ska i alla fall få fint, nytt trägolv som är tätt och helt!

- Montera något slags flaköverdrag så man smidigt kan täcka grejer på flaken utan att behöva spänna fast dem.


- Fixa halkskydd på baklämmen, något som glömdes bort i allt fixande.

- Ordna så att centrallåset fungerar helt så man slipper låsa passagerardörren inifrån innan man hoppar ut.

- Byta bensintank, men bara om vår lagning inte skulle hålla. Och hittills är det läckagefritt!

- Täta bakrutan som är lite skallrig i ena hörnet.

- Rikta upp ratten. Påverkar inte något negativt men det är ju störande att den inte är helt rak!

- Egentligen borde alla spindelleder och bussningar bytas innan man gör en hjulinställning resten verkade rätt slitna dem också. 

- Eventuellt köpa spacers så att vinterdäcken inte tar i med fullt rattutslag.


Lite bilder från vår tid av oändligt bilmeck och fix:

      
Bort med supervinschen och plogfästet!
 

Bortmonterad tanklock för att färgbutiken skulle kuna skanna och hitta rätt färgkod.


Tröskellåda-fix med slipande och svart bodyspray.


Sprillans nya bromsrör.


Den gamla bakaxelskåpan, bra rostig och sunkig.


En dyr dag hos Proffs Bildelar. Vet inte hur många gånger jag gick till den butiken! Här ser ni bland annat den nya fräscha bakaxelskåpan...


Bild från första mecktillfället, en allmän check på tillståndet.

Dagen jag åkte och bytte framrutan, så himla skönt att bli av med den stora sprickan precis i ögonhöjd.
 
Och här har vi SuperChevan idag! Coolast i stan! En mindre modell på en pickis, men lika snygg för det. Jag bara älskar att köra SuperChevan (förutom just nu när den är spårkänslig), så lättmanövrerad och bekväm. En pickup känns för mig så självklart då flaket är så jäkla användbart och händigt, bara att slänga upp hö eller virke utan att behöva oroa sig för att smutsa ner. Och man får plats med en hel del också! Dessutom är det en stark bil men dragkrok som behövs till framtiden när jag kör hästtransport. Helt enkelt den perfekta gårdsbilen för alla hästägare! Extraljusen på taket ger världens starkaste helljus. Helt galet, man kan åka och spana efter vilt på ängar och skog för den lyser upp så bra både framåt och åt sidan. Just nu sitter feta vinterdäck på som är näst intill nya, Johan beställde svindyra sådana men hann aldrig köra med dem haha, bra för mig. Dock är de något för breda så det tar i när man gör fullt rattutslag. Lite drygt, men påverkar inte särskilt mycket. I sommar blir det töntiga små däck, men jag kanske lyckas hitta lika höga fast mindre breda. Bakhjulsdriven bil som är toppen i vissa lägen, sämre i andra. Såhär vintertid med halkan är det ju inte helt optimalt. Men på somrarna ser jag fler fördelar med det. Längtar så fruktansvärt till sommaren nu så man kan vara ute och köra, njuta av värmen och bra väggrepp! Jag + SuperChevan = True Love. ♥


Grab a shovel!

Då har årets fulaste och hemskaste tid officiellt börjat. Den grå slaskperioden. Full med halka, smuts och vattenpölar (eller snarare hav). Vad är det man brukar säga, det som göms i snö kommer fram i tö? Det stämmer bra med hagen i alla fall. All skit var framme idag när jag kom. Trots att vi mockat som galningar så har det varit svårt att få bort allt när det var som mest snö. Såg ut som värsta krigsfältet av bajs. Jag mockade tre kärror, det fick räcka för idag. Så jäkla tungt när skiten är blöt och att gå på en hal väg till gödselstacken är inte det lättaste...

Vacker syn, eller hur?

Åh vad jag önskar att snön, slasket och framförallt halkan kunde försvinna här och nu. Än så länge är det bra på backen i hagen, inte direkt halt någonstans eftersom det inte varit plogat eller packat. Men det gäller att hålla koll närmaste dagarna nu när det är plusgrader. Sedan ska det bli minus igen och snö... Orkar inte! Blir så deprimerad när jag tänker på faktumet att det kommer vara så här bra länge framöver. Pendla mellan äcklig skitslask och hal is. Det där med att uppskatta alla årstider för vad dem är gäller faktiskt INTE denna period. Det har jag skrivit in i regelboken nu.

På måndag kommer min hovformsspecialist ut och jag ber till gudarna att det är skaplig mark att gå på till och från hagen då. Som det ser ut nu finns det en bar markstripa nästan hela vägen, men vissa partier är helt istäckta och blanka. Måste verkligen verka hovarna på hästarna då de ser ut som ett helvete, men vill ju inte heller att dem halkar på vägen in. Kanske löser det på något annat sätt, trampar upp en ny stig eller något...

Annars var den en rätt simpel och härlig dag. Gjorde inget annat med Kajsa och Lillen än att rengöra hovar, pussa och klia. De verkade vara på lite bushumör, i alla fall för uttråkade för att stå och äta. Egon traskade omkring och grävde efter rötter, Lillen försökte få igång lite lek och Kajsa följde efter mig i hopp om att få lite gotta. Imorgon tänkte jag åka och hämta lite sand. Bra att bunkra upp med utifall att det blir isbana i hagen. Men det är superbra grepp runt höhäcken så länge hästarna står på allt hö som ramlar utanför häcken. Och vi har en gigantisk hög med gammalt dålig hö ingen äter av, så man kan också sprida runt lite av det på de värsta partierna. Om jag inte skulle hinna få tag i någon sand.

En avslappnad, sömnig Kajsa.

Igår var jag hos hästarna i bra många timmar, umgicks mest med dem i hagen. När mörket började falla gick jag in i ligghallen. Lillen hängde på och visade så tydligt att han ville ha närhet. Var jag än ställde mig följde han efter och lade sin sammetslena mule mot min axel. Jag satte på huk och vi utbytte luft med varandra, min näsa var helt inborrad i hans gigantiska näsborre och vi andades djupt tillsammans. Jag kliade honom i ansiktet tills han höll på trilla ihop av trötthet, hans ögon flackade och underläppen hängde. Så höll det sig ett bra tag tills han piggnade till och sträckte på ryggen så det knakade högt. Jag gick ut och Lillen placerade sig istället vid foderhäcken för lite kvällsmat.

Senare hände något helt magiskt! Jag gick återigen in i ligghallen och denna gången följde Kajsa efter mig. Kajsa har alltid varit mycket reserverad och på sin vakt, och kroppslig närhet han inte riktigt varit hennes kopp té. Dessutom har hon nästan alltid varit ledarsto och därmed varit den som hållit vakt. Men nu ville hon vara med mig och höll sig nära, trots att hon gärna undvek kroppslig kontakt. Plötsligt vände hon sig om, fällde ihop sina fjantiga med och lade sig ner!!! Jag höll på att smälla av, sådan glädje! Det är otroligt sällsynt att mina hästar, men framförallt Kajsa, ligger ner i min närhet. Vi har inte riktigt kommit till den punkten där det är en helt normal sak och har inte heller direkt gjort något för att utvecklas på den fronten. Men nu kände Kajsa uppenbarligen att hon var trygg nog med mig för att lägga sig, tätt intill. Försiktigt satte jag mig mer bekvämt och där satt/låg vi. Länge, säkerligen över en timme. Efter en stund klappade jag henne försiktigt på halsen och huvudet. Hon var lite skeptisk men lät mig. Det tog inte lång tid förrän hon blev helt bekväm med att jag fick röra, klappa och klia. Jag kröp bakom henne och strök mina händer längst hela hennes kropp. Det är så annorlunda att se och känna sin häst när den ligger på backen. Kroppen känns konstigt nog ännu mer gigantisk när den är ihopfälld på marken. Så förtrollande att vara med sin älskade häst i sådant tillstånd! 

Efter en ordentlig tupplur började hon veva med svansen i spånet, lade ner huvudet och tog sig en härlig rullning. Sedan reste hon sig upp och gäspade cirka en miljon gånger. Ingenting slår dock den gången för ett par år sedan när Kajsa sov så himla djupt att hon låg och sparkade i sömnen, gjorde töntiga gnäggljud och vibrerade med läpparna. Alldeles nergrävd i halmen. Då måste hon ha drömt om något riktigt spännande! 

Det tog emot att ta fram kameran och slå på blixten, men var ju tvungen att föreviga stunden. Tur att Kajsa låg och blundade ändå, hon verkade knappt märka av när bilden togs...

Första utprovningen av sidepullet...

Senaste dagarna har bestått av pakethämtning... paket innehållandes mina skinande nya hästprylar! Känner mig som ett barn på julafton! Hittills har sidepullet, tyglarna, arbetsrepet och repgjorden kommit. Inväntar fortfarande latigon och off billet-remmen. Jag lägger upp bilder när allt har anlänt.

Provade sidepullet på Kajsa dock... hon var inte så jättefin i det, haha. Eller rättare sagt så gillar jag inte pannbandet så mycket. Jag tycker sällan om pannband och detta var stort, vitt och mycket synligt. Så jag funderar på att antingen ta bort pannbandet helt, eller färga/olja det mörkare så det smälter in bättre. Och kanske även då nosdelen så det matchar. Men vi får se, för jag provade sidepullet på även Lillen idag och han var mycket finare i det! Passar bättre med hans ljusa färger tror. För övrigt älskar jag sidepullet. Supersköna tyglar, rätt tyngd, vackra detaljer, bra passform.

Här är ett par halvkassa bilder på Kajsa i sidepullet att visa så länge. Kanske ser lite extra fult ut just för att pannbandet var för lågt inställt? Går förhoppningsivs ihop bättre när det sitter högre upp haha! Men nu ska jag inte överdriva för jag tycker överlag att Kajsabanan är jättefin i sidepullet! Bara pannbandet som gjorde mig lite tveksam.


Free and loose housing

Så bra Kajsa och Lillen har det, på sin lilla lösdrift. Fria att röra sig och socialera, precis som hästar är konstruerade för. De har ligghallen när de själva känner för att stå eller ligga torrt. Väljer de att vara ute och bli blöta så är det uppenbarligen så dem vill ha det. Ingen fryser och mat finns 24 timmar om dygnet. Lugn flock, harmonisk stämning. Helt enkelt underbart!

Lillen kikar ut från sitt krypin. Vilken liten gullegrabb han är!

Hederligt hö

Något alldeles fantastiskt, som jag är väldigt glad över, är att gården vi står på har tagit in hö som foderalternativ istället för endast hösilage. Vi var några i stallet som ville ha det och planerade att ordna själva, men bästa gårdsägarna såg till att fixa det åt oss alla istället. Det var detta jag syftade på när jag skrev för ett tag sedan att en sak kanske ska hända som skulle göra läget för Kajsa och Lillen ännu mer ultimat. Och nu är det så bra som det bara kan bli! De har köpt in ett gäng rundbalar från en bonde inte allt för långt borta. För att prova och se hur det fungerar för allihopa. Jag blev överlycklig när jag såg balarna stå i ladan... det doftade underbart och var så lätthanterligt. Hittills smaskar Kajsa, Lillen och Egon i sig höet med glädje!

Var lite nojig då vi inte hann vänja in dem med höet samtidigt som de hade hösilaget så länge som jag hade hoppats. Men lite i alla fall och ingen verkar ha problem med magen eller annat ännu. Däremot lär man verkligen se till att hästarna har vatten nu när de äter hö som inte innehåller mycket vätska. Det är väl en av de få nackdelarna, att man lär ha bättre koll för att minimera risken för magknip eller kolik. Å andra sidan får man just bättre koll på hur mycket vatten hästarna får i sig, och jag föredrar alla dagar i veckan att de dricker rent vatten de mängder de behöver. Anledningen till varför jag gillar hö åt mina hästar är att de helt enkelt alltid mått som bäst när de äter torrt hö. De är mer stabila i magen och överlag känns det bara fräschare, enligt mig. Skönt också att slippa plasten faktiskt. Kajsa och Lillen verkar även föredra smaken av hö. Men det där varierar såklart beroende på hur bra/dålig balen är. Vi slängde ut hösilage några dagar efter foderbytet men hästarna har valt att fortsätta äta torrhöet. I alla fall de gångerna jag har varit där. En nackdel dock med torrt hö är att det dammar, oavsett hur bra lagrat det är. Hästarna har hostat lite grann vid foderbytet. Får se om det lägger sig när de ställer om sig, men desto viktigare att de har vatten!


Nu är jag så peppad att komma igång med träning och allt vad det innebär! Kajsa och Lillen står på en toppenbra lösdrift, vi har nära till stallet och ridhuset, jag har full koll på vad de äter med hö och tillskott. Vi har fungerade utrustning efter senaste inköpen och är ivriga att sätta igång! Jag tror just att Kajsa och Lillen kommer må ypperligt bra när de får börja röra på sig mer. Nu är dem stabila på lösdriften och har kommit in i miljön, men nu behövs ytterligare stimulans och träning för att det inte ska fallera. Bli starka, mjuka och hela. Kajsa mår verkligen bara bättre och bättre och det är så härligt att se. Hennes ögon ser inte längre ut att lida, tvärtom är hon pigg och personlig som förut! Hon går stadigt upp i vikt och ser faktiskt riktigt fin ut nu min pärla. ♥

Lillen och jag fluffar ligghallen...



 

Fixardag i lösdriften med mina pälsbollar!

Idag fick jag en hel del gjort uppe hos hästarna. Jag lastade på fyra spånbalar och en vattendunk på pickup-flaket och körde upp till hagen. Tur att jag tog med mig lite vatten för det var alldeles tomt i baljorna och pållarna blev så glada när jag kom! Stod i kö för att få dricka. Sedan släpade jag spånbalarna till ligghallen en och en. Lillen passade på att försöka gnaga upp plasten när jag var borta... Mockade ur ligghallen men tog inte med mig någon kärra så samlade ihop en hög utanför istället. Sedan fyllde jag ligghallen med det nya spånet, kändes så nytt och härligt! Lillen var med mig exakt hela tiden, världens mest sociala grabb. Han hjälpte även till att fluffa ut spånet genom att veva och skrapa med sina fjantiga små ben. Sötploppen! Efter det borstade jag Kajsa och Lillen, kände igenom kropparna och tog hovarna. Kom på ett smart sätt att få bort de sista isbitarna som sugit sig fast runt lamellranden, det som man inte alltid får loss när man kratsar bort isklumparna. Kajsa och Lillen väntade tålmodigt med fossingarna i luften medan jag pickade och höll på. Rensade även upp runt foderbordet, slängde tillbaka lite fräscht hö som hästarna hade bökat ut. Så glad över att ha foderhäcken, det minskar spillet avsevärt! 

Sist men inte minst skruvade jag upp fästen utanför hagens ingång, på ett vägg till den stora ligghallen. Det är nu som vår egna redskapsvägg, för att underlätta vardagen ytterligare med mockningsgrep (Sverigegrepen, så otroligt skön att arbeta med!), kratta, spade att hacka is med och några batteridrivna glödlampor som sitter fast med magnet på plåtväggen. Suveräna att ha när man mockar ligghallen när det är mörkt! Så småningom ska vi ställa dit en skottkärra också, åtminstone en mindre för när man bara mockar lite grann eller så. Kajsa och Lillen stod precis bredvid mig fast innanför hagen och iakttog allt jag gjorde. Hamrade och skruvade högljutt, ingen verkade bry sig alls. Däremot när en stackars häst rullade sig på andra sidan ligghallen blev det livat, trots att det händer bra mycket oftare. 

Lillen och Egon drack samtidigt ur denna lilla balja, men jag lyckades såklart inte få med det på bild. En av våra nyinköpta baljor sprack under den värsta kylan, så typiskt... 

Kajsa bjöd på sitt vackraste leende! Haha, så himla fulsöt så jag dör! Typ försöker vara fin på skolfotot...
 
Lillen när han höll mig sällskap i ligghallen. Hur gullig är inte han?!

Redskapsväggen. Grejerna sitter högt eftersom jag var tvungen att skruva i en träregel som satt bakom, fanns ingen längre ner... Om ni undrar! Jag tar även på mig skulden för den trasiga krattan, var lite för hårdhänt när jag slog bort snö från eltråden haha. På marken står vår favoritstubbe, när snön är borta ska ni få se hur fin den är!

Har ett fäste kvar (där en glödlampa hänger) som vi inte har något redskap till ännu. Vad kan tänkas behövas? Kanske en järnkratta som tål lite mer hugg?

Hängde även upp Egons grimma så den slipper ligga och bli blöt i snön. Prima!

Failbild... eller?


Såhär ser de flesta bilderna ut när jag försöker fotografera mig och Lillen som det perfekta, vackra häst-och-människa-paret. Lillen har ett jäkla behov av att lägga sitt huvud ovanpå mitt huvud och av någon anledning gör han alltid det när kameran kommer fram haha. Ibland brukar han försöka tynga ner mitt huvud med sitt och det är ju inte bara några kilon som väger där uppe! Jag brukar trycka tillbaka uppåt tills han viker av men det tar inte lång tid förrän huvudet är där uppe igen... Man kan ju inte låta bli att skratta, precis som på bilden. Min konstiga lilla korv. Så snäll, glad och underbar!

Nyttiga träd?

Gott med gran och tall tydligen! Mina har varit barkgnagare och barr/lövätare i perioder över året. Inte mycket men någon gång ibland står de gärna och smaskar en stund. Har läst någonstans att gran ska vara naturligt avmaskande, någon som vet om det finns studier på det? Kådan i gran ska tydligen vara mycket rikt på C-vitamin men å andra sidan producerar hästen C-vitamin själv i kroppen. Tycker i alla fall att det är kul att se att Kajsa och Lillen sysselsätter sig med det som naturen har att erbjuda. Och jag är rätt säker på att hästar bara får för sig att äta något rakt av om de verkligen känner att det finns något där inne som de behöver för tillfället, eller om det faktiskt är gott.





Lillen och jag ♥



 




Efterlängtade inköp! Repgjord, läder, sidepull och rep.

Äntligen har jag beställt all hästutrustning som har stått på min att-köpa-lista så himla länge. Saker som behövs till träning och för att det ska kännas riktigt optimalt! Väntar nu spänt på mina beställningar. Här är inköpen:

1. Sadelgjord i 100% Mohair, med läderförstärkningar för mer stabilitet och bekvämlighet. Nu ska min sketna Hööks-gjord få ligga och damma i skåpet. Jag har för mig att jag har 32" på min nuvarande gjord så jag tog samma storlek, jag tror det ska stämma efter lite research. Vet dock inte om repgjorden töjer ut sig, vi får se! Från Scandinavian Western.

          

2. Off Billet från Weaver till min sadel. När jag köpte sadeln kom den mer slitna remmar i nylon. Från Kulan Trading.


3. Latigo Tie Strap från Weaver till min sadel. Se texten ovan. Lite skumt, för Off Billet-remmen och Tie Strap-remmen hade inte samma färger som valalternativ. Fanns mörkbruna, en i mer kall nyans och en i rödare nyans. Med de hade olika namn. Så jag får hoppas att de jag valde stämmer in någorlunda med min sadel eller min bakgjord. Gör ingenting om remmarna skulle vara något mörkare än sadeln, precis som min bakgjord är. Bara de inte är helt fel nyanser eller för röda och poppar ut. Från Kulan Trading.

          
 
3. Sidepull från Acorn. Jag har önskat ett sidepull så länge nu, då jag vill kunna variera mitt bettlösa ridande! Tror också det kan främja Lillens inlärning av styrningen när det blir så tydligt som det bara kan bli. Gillade detta väldigt mycket. Äkta råhud på pannband och nosdel, vadderat bakom öronen och justerbart på båda sidorna. Matchar min sadelfärg skapligt bra också tror jag. Köpte de matchande tyglarna till som man både kan sätta ihop till hel tygel och även separera om man vill ha delade. Så perfekt för jag vill alltid ha olika från pass till pass beroden på vad vi ska göra! Från Taur. 





4. Mecate och arbetsrep. Egentligen gillar jag mina egna rep mest och har tänkt pyssla ihop några nya till olika syften, men jag måste beställa mina favoritrep från en leverantör som aldrig har mina dimensioner på lager. Så var detta på rean så jag var bara tvungen att slå till! Med tofs av äkta tagel i ena änden och läderflärp i den andra änden. 6,5 meter långt, kan med andra ord användas till en hel del! Från Taur. 

En liten snöhälta

Lillen var lite halt häromdagen när jag tog in honom i stallet. Det syntes först efter att han fick komma in och gå på bra underlag i ridhuset så min gissning är att han har spänt sig under snöiga omständigheter, uppbyggnader av snö under hovarna, halvdant underlag och så vidare. Han hade extra mycket hård snö under just den hoven på det benet han var halt i, så förmodligen var det sned belastning eller ojämnt tryck/spändhet. Fick hjälp med att lokalisera och stretcha, Lillen tyckte det var lite konstigt men rätt så skönt ändå! Det knäppte till svagt i bogen och sedan var det bättre. Idag syntes ingenting så jag är inte särskilt oroad. Får se imorgon. Lillen var förresten jätteduktig i ridhuset, för rätt som det var rasade all snö från ridhustaket. Arenan nästan vibrerade av snöns kraft, och det lät rätt obehagligt också. Han tittade och åt alla möjliga håll och spetsade öronen, hoppade lite åt sidan men höll sig annars lugn och cool. Älsklingsgrabben då.

Idag blev det bara en snabbvisit hos hästarna. Mockade ur ligghallen, skottade runt vattnet, tog bort is, pussade och kliade mina hjärtegryn. Några godisar slank ner också där emellan. Båda var väldigt sociala men främst Kajsan som följde efter mig var jag än gick. Imorgon ska hon få komma in och torka några timmar tänkte jag.


Så himla svårt att få bra bilder på Kajsa när hon är en mörk häst. Det är därför det är flest bilder på Lillen i bloggen, för mina Kajsa-bilder inte visar den rätta Kajsan, om ens en Kajsa alls. Nästa sak att införskaffa blir definitivt en ordentlig kamera, så jag får en massa fina bilder på mina snuttar. En fin snösnurpa ändå här! Hon följde till och med efter mig in genom snöiga buskagen och grenarna, där det var trångt, stenigt och vid hagens hörn.
 
Om man tittar noga ser man att en fjantig Lillen som kikar fram mellan kvistarna också... ♥

Buspromenad i förtrollande vinterlandskap

I fredags blev det en promenad med Lillen på helt nya marker. Bakom hagen finns det en hel del lummiga skogsvägar och stigar och dessa ska utforskas på Kajsas rygg när vi kommit igång! Men för stunden får vi nöja oss med korta och mysiga promenader. Lillen var... energisk, minst sagt. Det så himla länge sedan vi var ute och gjorde något roligt nu, samt första snön och allt det där bidrog till en sprallig grabb som tyckte att jag gick alldeles för långsamt. Han ville helst bara springa iväg mot horisonten i en rad bakutsparkar. Men han var ändå jätteduktig och höll sig vid mig. Önskar vi var på sådant ställe i livet så jag kunde släppa honom och låta honom busa av sig, men är 99,9% säker att han skulle sticka ifrån mig idag, haha. Vi kommer dit. När han var avslappnad och lugn belönades han med gotta. En gång fick han ett litet glädeutbrott, slängde med huvudet och kastade sig åt sidan i en halvbockning typ. Försöka bör man annars dör man!

I vilket fall en lyckad första-gången-ifrån-miniflocken-separation, på nytt territorium och allt. Sedan fick även Kajsa hänga med ut en sväng och stencool som hon är upptäckte vi lite fler nya vägar. Vi hittade en stig som ledde ner till ån. Mitt ute i skogen och med åkrar som utsikt fann vi där som en glänta med stuga, separat bastu, vedbod, dass, grillplats och brygga. Så himla vackert! Jag måste genast ta reda på om detta är privatägt eller om man möjligen kan hyra in sig på detta ställe. Vore fantastiskt att spendera någon vecka där i sommar, endast ett stenkast ifrån hästarnas hage! Kajsa var i alla fall nyfiken och utforskade området noga, min älsklingstjej. 



 

Linfröolja i liten mängd

Även om Kajsa inte får samma mängd linfröolja som när hon var så mager, så ger jag fortfarande linfröolja i mycket små mängder till både Kajsa och Lillen. Nu har de fri tillgång på grovfoder och bra (som jag hittills upplever det) samt mer heltäckande foder med Natur Müsli SOLO och Irish Mash. Men linfröoljan ger bra extra tillskott av Omega 3, Omega 6, antioxidanter med mera. Dessutom smörjer den tarmarna som minskar risken för kolik, förstoppning och så vidare.

Rätt kostsamt med linfröolja. Men jag köper ändå de små, dyra och lättillgängliga flaskorna i vanlig matbutik. Dessa är ekologiska och kallpressade. Giftfritt för mina hjärtegryn så långt det går. ♥

Galoppen kommer när själen mår bra

Livet är bra härligt just nu. Hästarna njuter, jag njuter. Torsdagen bjöd på en underbar stund med Kajsa i ridhuset. Hon hade inte varit där inne på länge och jag tänkte att det skulle vara skönt för henne att röra lite på sig på stabilt underlag. Och som hon sprang! Först provade jag göra pussljudet för att se om hon fortfarande kopplade det till galoppen och om hon ens ville ta en galopp, eftersom det var så länge sedan vi red eller tränade överhuvudtaget. Hon tog galoppen nästan direkt, och sedan var hon igång. Hon galopperade runt på arenan, helt på eget bevåg, och bara stornjöt över att få sträcka på benen ordentligt. Huvudet sänktes, ryggen sköts upp och hon verkade så otroligt glad. Det var så himla fint att se henne lycklig och med ny energi. Som att hennes trasiga lilla kropp och själ äntigen började hela. Vi busade en massa. Hon jagade mig, jag jagade henne, vi sprang tillsammans. Fintade varandra, gjorde tvärnitar, så otroligt kul och häftigt att uppleva! Kändes som en början på något fantastiskt, som att vi börjar närma oss en sådan där förtrollande kontakt jag alltid drömt om, men som varken hon eller jag har haft energin och andan för. 
 
Efteråt fick hon mumsa på sin goda müsli i boxen. Hon glufsade på i alldeles för rask takt samtidigt som hon inte riktigt hade varvat ner från busandet, så jag passade på att öva på varsågod-kommandot några gånger, så hon hann tugga och andas emellanåt. Vi har precis börjat med detta då jag upplever att både Kajsa och Lillen är alldeles för på maten, så fort de ser de svarta gummibaljorna blir de helt till sig och glömmer bort tid och rum. Hittills har båda varit superduktiga! Vi ställer oss framför matskålen och varje gång de drar ner huvudet för att börja smaska håller jag bara fast repet så det tar stopp. Jag är bara tyst och lugn och inväntar att de slutar försöka komma fram till maten. När de står snällt och väntar och jag märker att de vänder uppmärksamheten på något annat, som mig, säger jag "varsågod" samtidigt som jag rör mig nedåt mot maten för att vara extra tydlig. Det var lite knepigare när Kajsa stod lös i boxen än när jag hade grimma och ledrep, men då använde jag bara mitt kroppsspråk mer för att blocka henne tills hon hängde med. Inspirerad av LibertyHorse som har en fantastisk blogg och Instagram-konto!

Swedish winter wonderland

Under gårdagen föll snön och förvandlade det grå omgivningarna till förtrollande vinterlandskap. Jag satt länge och funderade över det här med vintern och min extrema längtan till sommaren, ända sedan jag tog över Kajsa och Lillen. Den enda anledningen till varför jag känner mig obekväm med vintern, är halkan. Främst för hästarna men också när jag kör bil. Egentligen älskar jag allt annat som har med vintern och snön att göra, där också, främst för hästarna. Det är behagliga temperaturer för Kajsa och Lillen, de störs inte av insekter, de fullkomligt älskar att rulla i snön, hovarna och strålarna är rena och mår oftast ovanligt bra. Det är helt fel att jag ska gå och avsky en årstid för en enda anledning som halka. Alla årstider är vackra och magiska på sina vis och jag kan inte gå runt och önska bort vintern för saker jag inte kan kontrollera. 

Så nu ser jag det fina i vintern och uppskattar förändringarna, precis som jag alltid gjort förut. Jag vill trots allt ännu mer norrut, där jag känner att jag hör hemma. Och jag vet att i framtiden kommer inte halkan vara något problem för hästarna vintertid, för jag kommer ha så stora arealer på hagarna så marken aldrig hinner bli packad och hal. Exakt så har det varit tidigare för Kajsa och Lillen, halkan existerade inte i vår värld då.
 
Igår var en magisk dag med Kajsa och Lillen. De upptäckte naturen på nytt, med tjocka höljen av vitt över granriset och stora, lätta, alldeles perfekta snöflingor som yrde ner och lade sig som täcken på deras värmande pälsar. De var så sociala, nära och älskande. Det jag älskar mest med nysnön, är hur den tystar hela landskapet. Dämpar ljudet, nästan som att man har lock för öronen. Allt blir ljust och betryggande. Trots att snön döljer med sitt täcke, känner jag att saker träder fram mer än någonsin...



 
 
 
 
 
 


Fritt fram till rent, friskt vatten.

En annan gigantisk lättnad med flytten till vår nya lösdrift, är att hästarna har vattnet nära till hands och dricker precis lika mycket och ofta som de ska göra. En häst ska ju ändå få i sig en hel del liter vatten per dygn. Vi har ställt vattnet en bit bort så det inte blir ihopklungade samlingsplatser och för att hästarna ska få röra på benen så mycket som möjligt. Men ändå finns det nära så alla kan i lugn och ro gå och dricka, utan att känna sig separerade från resten av gänget genom att gå på en lång vandring för en klunk liksom. I förra hagen var vattnet och maten väldigt långt ifrån varandra. Vilket jag normalt anser är helt korrekt, man ska sprida ut de olika stationerna, men jag tror faktiskt inte att hästarna där drack så mycket som de borde för att det helt enkelt var lite för långt. De kanske gick när någon annan gick, eller tillsammans allihopa någon gång ibland. I alla fall mina, väldigt sällan såg jag någon av mina där nere ensam.

Intressant också att se att allt-i-allo-mineralstenen är mera populär än den vanliga saltstenen. Åh, det är så underbart att känna att jag har bättre koll på vad mina hästar äter, dricker, mängder, vad de gillar och ogillar! Också jättekul då jag precis börjat med vår Natur Müsli SOLO. Hittills är det bara positivt. Mer om det i ett annat inlägg!


Kajsan tar sig en slurk, älsklingstjejen. Vi är också hela tiden noga med att ta bort isen från backen (som det ni ser vid baljan på bilden) för att det inte ska byggas upp ett isberg som sedan tar evigheter att smälta på våren.

Egon kom och gjorde Kajsa sällskap, de drack länge ur samma balja och sedan snuttade Kajsa med mulen mot Egons mage medan han drack färdigt.

Gottigotta! Sötaste tungan någonsin. På den här bilden ser Kajsa riktigt fin ut i kroppen, det går stadigt åt rätt håll. Och kolla hennes päls, vilka fantastiska färger. På vintern blir hon mer varm-rödbrun och på sommren med kall-nötbrun. 

Förtrollande vardag!

Första snön har fallit och dagen spenderades med Kajsa och Lillen, de mest fantastiska själarna på jorden. Det har bara gått några dagar sedan flytten till nya lösdriften på gården men vi känner oss redan som hemma. Hittills har jag bara hunnit tagit hästarna utanför hagen en och en vid matdags, alldeles snart tänkte jag komma igång mer med båda i stallet, ridhuset och naturen. Passa på innan snön hinner bli till is! Att mocka och hålla fint känns så kul nu. Bara en vanlig dag i hagen - bestående av gosande, gotta, kliande, pussar, mockning och fix. Kajsa och Lillen följer mig som små svansar så glada och positivt inställda.


Lillen - en sådan vacker kille. Förmodligen den vackraste, tror jag till och med. På insidan och utsidan.


Kajsa med huvudet djupt i maten. Hon vet sina prioriteringar. Nog för att jag gärna slipper vintern och snön nu, men det är faktiskt ganska fint med lätta snöflingor utspridda över den lurviga pälsen. Dock tittar jag ut från fönstret just nu och ångrar mig bitterst när jag inser att det kommer vara ett snötäcke på backen imorgon...

Jag och min gosgrabb. ♥

Nya lösdriften - Premiären

Vi hann i tid till nyåret! Dagen innan nyårsafton flyttade Kajsa, Lillen och Egon in i den nya lösdriften och det kunde inte möjligtvis ha känts bättre. Vilken succé! Jag var till och med nervös innan, för det var så länge sedan hästarna hade varit utanför hagen överhuvudtaget. När det var dags att flytta över dem till den nya hagen tog vi först in töntarna i stallet, så de fick puffas till och bli lite tjusiga till VIP-premiären. Så himla skönt att borsta mina älsklingar ordentligt och reda ut manen/svansen för första gången på så länge!

Vi gick upp till hagen, som tog magiska en minut, knappt det. Kan ni förstå vad nära denna lösdrift ligger stallet och ridhuset?! Känns så otroligt härligt och tryggt så jag vet inte var jag ska ta vägen, helt lyrisk. Släppte ut hästarna och inväntade spänt reaktionerna. Kajsa var den första inne i ligghallen, en snabb sväng. Lillen gjorde en bestämd entré och lade genast den första bajshögen. Haha, nej Lillen, nej! Vi skrattade och jag kunde inte låta bli att glädjas åt tanken att han var bekväm nog att göra så. Egon följde efter men gick ut ganska snabbt. Kajsa gick bortåt och började undersöka skogen. Och hon blev alldeles till sig när hon insåg att det fanns gräs, mossa, rötter, träd och en massa gotta att smaska på! Så hon satte igång att äta direkt. De andra gjorde likadant. Kort senare möttes de alla vid foderstationen för att smaka på den nya hösilagebalen. Där stod dem ett bra tag, tills jag tog Kajsa i grimma och traskade iväg till vattnet. Ja, jag vet att hästarna hade upptäckt vattnet själva senare, men jag ville ju se det med egna ögon! Lillen och Egon följde efter oss och alla tog sig en första slurk. Sedan följdes dagen av små visiter i ligghallen samt gräsätande. Stora valackflocken som är deras grannar kom för att hälsa över stängslet, trots att de inte kan nå varandra. Intressant och roligt tycker korvarna! Även ett gäng på tre boxhästar som går i hagen mitt emot vattnet kikade nyfiket. Vi gick ner till stallet då och då för att fika och låta hästarna känna in hagen på egen hand. Jag upplever ofta att hästarna upptäcker mer när människorna försvinner och mycket riktigt var det så, för de var på olika ställen och gjorde nya saker varje gång vi kom upp igen. 
 
Ett ord för att beskriva denna fantastiska känsla och upplevelse... Enkelt! Precis som det ska vara! Allt kändes så tryggt, säkert, fräscht och självklart. Kajsa, Lillen och Egon stod och åt hö med mularna tätt intill varandra, trots att de hade all plats i världen att sprida ut sig runt foderhäcken. De drack ur samma balja utan minsta ivägjagande. De fungerar så jäkla bra ihop och det gör mig så glad, för jag märker hur lugna och tillfredsställda hästarna blir av det.
 
Jag firade in nyåret med mina älsklingar, tillsammans med Johan som var underbar nog att åka ut med mig. Bättre än så kunde det inte bli, en kyss på tolvslaget från min vackra man och såklart en massa nyårspussar från mina pälsbollar. Det var mycket mer smällar och fyverkerier än jag trodde det skulle vara, så jag är glad att jag åkte ut. Höll dem sällskap hela tiden och uppehöll med en massa godis när det var som värst. De skötte sig exemplariskt, tittade upp lite skeptiskt men lugnade ner sig väldigt snabbt igen. 2016 fick verkligen en fantastisk start, mina hästar är mitt liv och när dem mår bra mår jag bra. Så enkelt är det. Oavsett vad som händer nu, står de nära stallet i tryggt förvar, i en liten flock där vi har så mycket bättre koll och skulle det hända något är det så lätt att ta sig till stallet eller köra upp med bil. Nu ska det inte hända något hemskt, men som ni vet är det alltid bäst att vara förberedd som hästägare.

Vi ser till att sköta mockning ordentligt, speciellt i ligghallen och runt foderhäcken. Nu medan det fortfarande inte är någon snö passar vi på att mocka överallt för att hålla fint, men viktigast är att de ska ha rent där de ligger ner och där de äter. Hittills har vi mockat varje där när någon av oss är där, så ska vi försöka hålla det så de dagar vi är där och har tid. Känns bara så jäkla bra med allt! Och en annan sak är på intåg nu, som skulle få allt att kännas helt optimalt. Mer om det om det blir aktuellt.


Den första titten runt omkring, självständiga på varsitt håll!

Ligghallen! Med plats för tre hästar. I vår ska den målas och sedan är allt tiptop. 

Det mesta byggt av återbrukat virke. En härligt blandnig av spontad panel och vanliga plankor. Tre rejäla stolpar som grund samt dubbla bärlinor. Takläkten av okantade brädor, väggarna inklädda med använda men jäkligt slitstarka formplywood-skivor, bakar att klä in skivorna med nedtill, nytt plåttak. Långsidan/baksidan av ligghallen är ju ihopbyggd med en befintlig mycket större ligghall, så det sparade en hel del tid och material. 
 
När vi skulle göra bädden trodde vi att vi att det skulle bli för lite. Men 18 torvbalar och 12 spånbalar gav mer än nog... Det blev världens tjockaste bädd, som såklart också sjunker och trycks ner av hästarna. Blandade torven och spånet lager för lager så den eventuellt fuktiga torven inte skulle frysa, men det var svårt att slå sönder de mindre torvbollarna som var lite hårdare. Blev i alla fall suveränt!

Foderplatsen, alldles intill ligghallen så höhäcken kunde placeras där det var högt, torrt och med jättebra sandmark. Lera är dock inget problem nu med den frusna marken. Men bra ställe också för att maten och hästarna får lä från två olika håll. Är så innerligt glad över att marken hann bli hård innan hästarna kom över till hagen! Kajsas svullnader i benen gick ner ganska direkt, av att slippa stå på alldeles bucklig, frusen mark. Plan och orörd mark är mycket bättre!
 

Saltstens-station på hörnet av ligghallen.

Kolla Egons mun, så himla gullig! Tar sig en tugga.
 

Mineralstens-station längre bort mot skogen. För att uppmuntra rörelse och slippa platser där alla klungar ihop sig hela tiden. Hittills har mineralstenen varit favoriten... Älskar också skogen i denna hage. Det må vara en liten hage, men naturen är helt rätt. Äldre skog, höga träd, fin mossa, stora stenar, blandning av vegetation och helt enkelt vackert.


Grannarna på andra sidan vägen och vattenställe, där det är så öppet som möjligt. J var snäll och flyttade stora stubbar och stenar precis här samt planade ut marken med traktorn. Vi gjorde ännu en hagöppning vid vattnet så det underlättar för K när hon ska fylla, om hon nu skulle behöva öppna. Sedan är det alltid bra att ha en extra utgång vid nödfall. Just nu har vi bara två baljor, men en isolerad låda att placera dem i är på gång. Om den kommer att hjälpa är frågan, verkar fungera jättebra för vissa och inte alls för andra. Beror väl på hur man gör den, men vi tänker att det kan ju inte bli sämre haha. Kanske tinar upp snabbare i alla fall!

Ridhuset och stallet (samma byggnad) ett stenkast bort, hur nära och bra är inte detta?!

Nöjda med sin matstation! Mina älskade hjärtan. ♥