Galoppen kommer när själen mår bra

Livet är bra härligt just nu. Hästarna njuter, jag njuter. Torsdagen bjöd på en underbar stund med Kajsa i ridhuset. Hon hade inte varit där inne på länge och jag tänkte att det skulle vara skönt för henne att röra lite på sig på stabilt underlag. Och som hon sprang! Först provade jag göra pussljudet för att se om hon fortfarande kopplade det till galoppen och om hon ens ville ta en galopp, eftersom det var så länge sedan vi red eller tränade överhuvudtaget. Hon tog galoppen nästan direkt, och sedan var hon igång. Hon galopperade runt på arenan, helt på eget bevåg, och bara stornjöt över att få sträcka på benen ordentligt. Huvudet sänktes, ryggen sköts upp och hon verkade så otroligt glad. Det var så himla fint att se henne lycklig och med ny energi. Som att hennes trasiga lilla kropp och själ äntigen började hela. Vi busade en massa. Hon jagade mig, jag jagade henne, vi sprang tillsammans. Fintade varandra, gjorde tvärnitar, så otroligt kul och häftigt att uppleva! Kändes som en början på något fantastiskt, som att vi börjar närma oss en sådan där förtrollande kontakt jag alltid drömt om, men som varken hon eller jag har haft energin och andan för. 
 
Efteråt fick hon mumsa på sin goda müsli i boxen. Hon glufsade på i alldeles för rask takt samtidigt som hon inte riktigt hade varvat ner från busandet, så jag passade på att öva på varsågod-kommandot några gånger, så hon hann tugga och andas emellanåt. Vi har precis börjat med detta då jag upplever att både Kajsa och Lillen är alldeles för på maten, så fort de ser de svarta gummibaljorna blir de helt till sig och glömmer bort tid och rum. Hittills har båda varit superduktiga! Vi ställer oss framför matskålen och varje gång de drar ner huvudet för att börja smaska håller jag bara fast repet så det tar stopp. Jag är bara tyst och lugn och inväntar att de slutar försöka komma fram till maten. När de står snällt och väntar och jag märker att de vänder uppmärksamheten på något annat, som mig, säger jag "varsågod" samtidigt som jag rör mig nedåt mot maten för att vara extra tydlig. Det var lite knepigare när Kajsa stod lös i boxen än när jag hade grimma och ledrep, men då använde jag bara mitt kroppsspråk mer för att blocka henne tills hon hängde med. Inspirerad av LibertyHorse som har en fantastisk blogg och Instagram-konto!




Kommentarer
Kommentera inlägget här:

Namn:


Emailadress: (publiceras ej)


Webbplats:


Text: