Swedish winter wonderland

Under gårdagen föll snön och förvandlade det grå omgivningarna till förtrollande vinterlandskap. Jag satt länge och funderade över det här med vintern och min extrema längtan till sommaren, ända sedan jag tog över Kajsa och Lillen. Den enda anledningen till varför jag känner mig obekväm med vintern, är halkan. Främst för hästarna men också när jag kör bil. Egentligen älskar jag allt annat som har med vintern och snön att göra, där också, främst för hästarna. Det är behagliga temperaturer för Kajsa och Lillen, de störs inte av insekter, de fullkomligt älskar att rulla i snön, hovarna och strålarna är rena och mår oftast ovanligt bra. Det är helt fel att jag ska gå och avsky en årstid för en enda anledning som halka. Alla årstider är vackra och magiska på sina vis och jag kan inte gå runt och önska bort vintern för saker jag inte kan kontrollera. 

Så nu ser jag det fina i vintern och uppskattar förändringarna, precis som jag alltid gjort förut. Jag vill trots allt ännu mer norrut, där jag känner att jag hör hemma. Och jag vet att i framtiden kommer inte halkan vara något problem för hästarna vintertid, för jag kommer ha så stora arealer på hagarna så marken aldrig hinner bli packad och hal. Exakt så har det varit tidigare för Kajsa och Lillen, halkan existerade inte i vår värld då.
 
Igår var en magisk dag med Kajsa och Lillen. De upptäckte naturen på nytt, med tjocka höljen av vitt över granriset och stora, lätta, alldeles perfekta snöflingor som yrde ner och lade sig som täcken på deras värmande pälsar. De var så sociala, nära och älskande. Det jag älskar mest med nysnön, är hur den tystar hela landskapet. Dämpar ljudet, nästan som att man har lock för öronen. Allt blir ljust och betryggande. Trots att snön döljer med sitt täcke, känner jag att saker träder fram mer än någonsin...



 
 
 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: