Framme i Marmas skogar

Hästarna är på plats och vi har bott här på gården i närmare en vecka nu! Dagarna har gått så otroligt fort att jag inte hunnit med så mycket och dessutom fungerar endast mitt internet på telefonen ute på landet. Det är faktiskt oerhört skönt att inte vara ständigt uppkopplad och jag får tid för viktigare saker. En sann semester!

För tillfället är jag tillbaka i stan då jag ska jobba och skriva prov imorgon, så jag passar på att berätta om de senaste dagarna i några olika inlägg. Vi börjar med den stora transportdagen!

Jag packade ihop mitt liv i Chevans trånga lilla baksäte, och begav mig mot hästarna i Stackbo. Glad men väldigt nervös, som jag alltid blir inför hästtransporter. Väl på plats hade Tania mockat det sista i hagen och tillsammans hjälptes vi åt att flytta vattenbaljor, grejer samt ta in hästarna i stallet. Egon fick sig en ordentlig dusch eftersom hästarna skulle iväg till en ekologisk och kravcertifierad gård, så viktigt att gamla giftiga kemikalier inte följde med i pälsen. Mina fick nöja sig med att vila i den svala luften, eftersom jag inte har använt något annat än mina egna hopkok. 

Jennie kom med den stora transporten och det började knyta sig rejält i min mage, men på något vis var jag ändå rätt lugn eftersom jag visste att det skulle gå bra till slut. Och det största orosmomentet med transportlastning och halka, existerade inte denna gång alls. Egon började lastas i sin egna transport (han åkte bakom oss hela vägen). Sedan började vi med Lillen i vår transport, eftersom han hittills alltid varit sådan cooling. Och det var han detta gång också! Alltså vilken guldklimp han är. Bara sniffade lite på rampen, tog några steg åt sidan och sedan klev han på. Inga konstigheter alls. Började direkt smaska på höet och kunde inte bry sig mindre. Sedan var det Kajsas tur och i vanlig ordning var hon den såkallade svårlastade. Men det var stor skillnad denna gång mot den förra, för nu tog det inte mer än ganska sju minuter. Sist tog det kanske 45 minuter. Så det känns ju alltid som en evighet när en står där och krånglar, men i själva verket handlar det om korta minuter. Hon kom på i alla fall! Så skönt! Men det märktes att hon var mer nervös då hon genast började trycka rumpan mot bommen och kunde inte slappna av med höet som Lillen gjorde.

Vi åkte på en gång och hela resan gick som smort. Inte ett ljud från transporten. Jag satt med övervakningskameran i högsta hugg och iakttog hur mina hjärtegryn åkte motorväg. Surrealistiskt att Kajsa och Lillen plötsligt reser med sådan hastighet, på trafikerade vägar. 


Strax innan lastning!


TractorCam, vad skulle jag göra utan dig?

Vi anlände till Karlsäter och lastade av hästarna, vilket gick fint och smidigt. De kikade runt lite men var inte alls så uppspelta som jag trodde de skulle vara. Eftersom gräset var så himla högt i den tillfälliga hagen de skulle in i, valde vi att leda gänget i grimma längst med tråden samt hönshagen (som ligger inuti hagen), så de inte skulle sprätta iväg i full galopp senare utan att se stängslet. Även det gick bra, förutom att hästarna genast blev torterade av mygg och broms. Precis den dagen vi kom och flera dagar efteråt, var det så himla typiskt innan-åska-väder. Det vill säga väldigt fuktigt och kladdigt i luften, massvis med broms och insekter samt väder som aldrig vill bestämma sig. Så det var lite synd om hästarna som fick ta emot insektschocken, men så fort det kom en regnskur blev det bättre. Och efter lite spray blev det nästan helt lugnt!


Första bilden från nya betet. Insektsirriterade, men glada hästar! De åt hejvilt utan knappt något springande alls.

Så just nu går de i denna mindre hage (roligt att säga mindre när den fortfarande är minst dubbelt så stor som den hagen de hade i Stackbo) tillfälligt tills dess att V har tagit hö, och då får de komma ut på resten av de stora ytorna. Idag (fem dagar senare) har gårdsägaren slagit gräset på ett av områdena så förhoppningsvis får hästarna komma ut där i helgen! Just nu känns allt så fantastiskt underbart. Transporten gick så fint som vanligt, jag oroar mig alltid i onödan, och hästarna har varit så lugna och glada på det nya stället hittills. Förutom när det är som värst med bromsarna på dagtid i solen och då är det stackars Kajsa som är den mest utsatta. Något med de mörka hästarna alltså. Lillen får en del, men inte i närheten av Kajsas svärmar runt omkring sig. Han blir mest svettig av att springa efter Kajsa. Egon får knappt något på sig, så han har det lugnast. Jag bara älskar när det kommer stora regnskurar för då vet jag hur hästarna njuter! 

Första kvällen i Karlsäter, insekterna sade godnatt och den lilla flocken var så vacker i solnedgången. ♥

Lugnet före stormen

Klockan är ett på natten och jag har precis lagt mig i sängen efter att ha packat och förberett hela kvällen inför morgondagen. Det känns lika nervöst som spännande, Imorgon åker vi söderut och blir kvar där över resten av sommaren. Eftermiddagen har spenderats med Kajsa och Lillen. Det var lugnet före stormen med tre sovande hästar bredvid mig i gräset, som att de visste att något stort snart skulle ske. Mina älskade hjärtan, jag hoppas allt går bra imorgon. ♥

De sista bilderna från Stackbo på länge, sömniga hästar på rad: