Min älskade Lillen

Häromkvällen satt jag i bilen utanför hagen efter att ha umgåtts med Kajsa och Lillen. Efter ett tag gick Kajsa och Egon iväg för att äta gräs långt borta i horisonten, men Lillen stod kvar vid stängslet alldeles intill bilen. Jag pysslade med telefonen och när jag tittade upp igen hade den lilla tönten lagt sig ner i gräset. Så jag öppnade dörren försiktigt och smög ut till min älskade guldklimp. Han verkade inte ett dugg störd över att jag kom fram. Så jag satt i gräset länge med honom medan hans små ögonlock fladdrade sömnigt. Han balanserade huvudet med mulen i backen och jag kröp runt honom typ två varv för att klappa överallt. Ville att han skulle känna sig trygg med mig från alla hörn. Till slut lade han sitt tunga huvud ner i gräset och sträckte ut benen fullkomligt avslappnat. Jag höll på smälla av, han var så söt. Hans ögon rullade bak i skallen och tänderna blottades från de hängande läpparna. Åh, älskade Lillen. Flera bilar åkte förbi på vägen men han var för trött för att orka reagera. Efter en stund vaknade han till liv och reste sig, sakta och kontrollerat. Jag pussade honom hejdå men sedan följde han efter mig till ingången, så hjärtskärande. Men när jag hade satt mig i bilen så lunkade han långsamt iväg till resten av flocken så då kändes det okej att åka. ♥



 
 
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: