Stund av guld

Förra veckan när jag och Tania mockade i hagen fick jag uppleva något så magiskt med Lillen. Jag visste att Egon stod och hängde i ligghallen, samt att även Lillen hade gått in där. På långt håll hörde jag att någon av dem lade sig ner och när jag kikade runt hörnet var det Lillen. För mig är det fortfarande ganska sällsynt att någon av mina hästar lägger sig ner i människors närvaro och de få gångerna det händer hinner jag aldrig fram för att försäkra dem om att jag inte har någon avsikt att jaga bort dem, endast mysa. Så nu stod jag en lång stund och bara iakttog Lillen, men kände så starkt att jag ville prova att gå fram eftersom han var extra sömnig den dagen, och med andra ord, ingen ork att bry sig om omvärlden. Så jag smög fram...

Utan minsta tecken på att Lillen var obekväm så kom jag hela vägen fram, så pass att jag hann klappa honom på halsen och få honom avslappnad med min närhet. Men det behövdes inte ens då han var så himla trött. Jag satte mig ner bredvid honom, något jag aldrig gjort förut, och mitt hjärta bara exploderade av kärlek! Den lilla grabben bara låg där, med sina fjantiga ihopvikta ben. Jag fick klappa, klia, pussa och gosa så mycket jag bara ville och jag kände verkligen att Lillen tyckte det var skönt på något vis. Vi var så nära varandra hela tiden. Egon stod tätt intill och höll vakt. Jag låg bredvid honom så pass länge att jag till slut reste mig och gick försiktigt därifrån, också för att visa Lillen att jag inte tänkte hänga på honom förevigt, utan att han kunde känna sig helt bekväm med mig. Då kom Kajsa på håll med sin vanliga bestämda avsikt att jaga bort Lillen och Egon från ligghallen. Men då var jag riktigt kvick och jagade bort Kajsa innan hon ens hann fram. Jag svär att jag kunde känna Lillen slappna av ännu mer, som att han förstod att jag var hans beskyddare. Kajsa fick gott vänta utanför ligghallen för en gångs skull. Efter en stund reste sig Lillen och jag trodde inte att han skulle vilja lägga sig igen. Men då vände han bara på sig och lade sig på den andra sidan av kroppen! Älskade, sömniga lillplutten! Det kändes himla bra, att han var så bekväm med mig där att han valde att lägga sig en andra gång.

Nu har jag fått umgås nära både Kajsa och Lillen en gång. Några fler gånger med Kajsa för länge sedan, men aldrig på det här sättet. Det känns så fulländat. ♥


Innan jag gick fram för första gången lade Lillen huvudet ner i bädden en stund, tröttisen!


Nedgrävda små hovar...


Så mäktigt med en gigantisk hästkropp som ligger ner. På något märkligt vis känns de plötsligt ännu större.


Alltså, söt-Egon på vaktpost! 


Vilade mulen mot bädden som stöd. ♥


Quarterrumpan har landat...


Åh, kärlek!


Han har aldrig varit så pussbar och mjuk.

Ihopfällda små ben...




Kommentarer
Kommentera inlägget här:

Namn:


Emailadress: (publiceras ej)


Webbplats:


Text: