Hela individen

Den här stressamma och oroväckande perioden jag har haft den senaste tiden (som handlar om mer än bara hästarna), har fått mig att fundera mycket på Kajsas och Lillens verkliga hälsa och det viktiga, allomfattande välmåendet. 
 
Trots att jag förespråkar en naturlig och förebyggande hälsa, känner jag ofta att jag bara springer omkring och släcker bränder. Det uppstår akuta problem med hästarna där situationen blir både ångestladdad och dyr, av den enkla anledningen att jag inte vårdar grundbehoven tillräckligt bra innan. Ändå har jag alltid varit övertygad om att man bör sträva efter en holistisk hälsa likt homeopatin där man läker hela individen istället för att bara behandla de enskilda symptomen. Kroniska besvär och sjukdomar byggs upp när man inte värnar om helhetens djup. Ett symptom motas bort men det verkliga problemet kvarstår. Så varför faller man ändå tillbaka i samma gamla ohållbara mönster? Varför värderar man inte kroppen och hälsan högre, som faktiskt är väsentligt för att kunna leva livet till fullo? För min del handlar det mest om stress. Jag känner mig konstant stressad över att inte ha de medlen jag behöver för att kunna göra det jag vill - för att må bra. Men det är egentligen bara struntprat, eftersom en bra grundhälsa bara kräver rätt prioritering. Man prioriterar helt enkelt fel och låter vardagliga bekymmer ta över i form av snabba lösningar och oansvariga olater. Och stress är ju också ett enormt samhällsproblem som bara verkar bli större och större. På grund av orimliga krav och pressande normer mår människor skit... men psykisk ohälsa tas aldrig på samma allvar som fysisk ohälsa.

Nu börjar inlägget spåra iväg här... Detta skulle ju inte handla om människor eller mig själv, utan om Kajsa och Lillen! 

Jag har länge känt att något är fel med Kajsa. Det tillhör inte vanligheterna att hon mår helt bra. Hennes ansikte och ögon uttrycker lidande och hennes kropp fungerar sällan som den ska. Det har varit allt ifrån strålröta och mystiska hältor till ryggproblem och hudirritation. Ett tag gick hon ner så mycket i vikt att jag trodde hon led av njusvikt, och sedan gick hon upp lika snabbt igen och blev sitt normala, runda jag. Men hennes övervikt är inte heller något som är önskvärt. Vanligt, i hästvärlden, men inte att föredra. De senaste veckorna har Kajsa dessutom fått mugg. Ett dilemma vi aldrig har varit med om tidigare, tro det eller ej. Över en kortare period innan var hon halt på höger framhov och det har varit flera episoder med gåtfulla symptom som kommer och går. En sak är dock säker; och det är att något djupare i Kajsa skapar alla dessa problem. Kärnan är inte frisk och då svarar kroppen med utslag, utrensningar och reaktioner. 

 
Min övertygelse är att Kajsa inte har en helt fungerande ämnesomsättning samt att magen är i obalans. Dessa två går ju hand i hand. Allt börjar med kosten, det är grundpelaren till god hälsa. Kajsa har definitivt fått i sig för mycket socker sedan många år tillbaka. Sockret göder svamp (Candida) som förändrar tarmens PH-värde och i sin tur tar bort de goda bakterierna som finns där för att smälta maten på rätt sätt. Störningar i tarmarna och ämnesomsättnignen gör att hästen inte optimalt kan tillgodogöra sig näringen. Allt detta leder till ett försvagat immunförsvar vilket tillslut visar sig genom hudåkommor, inflammationer, strålröta, mag- och hovproblem, brist av energi och så vidare. Flera av dessa besvär har Kajsa och vissa har hon haft länge. Och jämför Kajsa med Lillen - de äter och rör på sig exakt lika mycket och likadant. Lillen är också ganska rund, men med honom känner man starkt att det finns en god grundhälsa. Han ser belåten och glad ut, han är nyfiken och positiv utan krämpor och andra kroppsliga problem. I och med att hans immunförsvar förmodligen är okej, så kan han tackla allt utifrån och inifrån på ett stabilt vis. Men visst är det viktigt även för honom att rätta till strukturen i tid, så att han inte hamnar i samma, oroväckande fack som Kajsa. 

Kajsa då, som länge varit rund. Ja, man kan faktiskt vara överviktig men samtidigt ha näringsbrist precis som det kan fungera tvärtom. Nu säger jag inte att Kajsa lider av näringsbrist, för det tror jag inte, men jag menar att man bör se över kosten så att man får i sig allt det nödvändiga, innan man panikartat bantas ner i form. När man har någorlunda koll på intag av näring, mineraler, vitaminer och liknande, kan man även reglera mängden. 

Det har också varit påtagligt hur Kajsa har närmat sig fång för varje år som går. Jag vet inte om hon har haft någon riktig fångepisod innan min tid med henne, det är mycket möjligt, men nu utgår jag från vad jag upplevt med henne under vår tid tillsammans. Jag har aldrig varit med om att hon har fått en typisk, fullt utvecklad fångattack. Däremot ligger hon i riskzonen med vikten, och troligtvis ämnesomsättning och insulinresistens, samt att hennes nacke har fått en fettdepå som är svår att bli av med. Sådana är ju det sista som försvinner, sägs det. I somras var det en riktig fångskur på gården vi står på. Ett par av basjkirerna påverkades (en som verkligen fick ett tydligt, långvarigt utbrott) samt en annan inhyrd häst som fick stå under vila med smärtstillande i ett par månader om inte mer. Även Kajsa blev berörd, men inte alls lika starkt. Hon verkade mer öm än vanligt i framhovarna (strålrötan gör ju henne vanligtvis öm jämt i mindre eller större grad), och jag blev skrämd. Vi stängde av det värsta av betet och lät henne och Lillen gå i skogsdelen, med en liten plätt bete som vi utökade allt eftersom. Vad jag känner starkare än någonsin är att jag måste förebygga fång och andra kroniska sjukdomar, innan det äf försent.

 
Genom åren har Kajsa tacklats med följande problem:

• Envis strålröta
• Ett par-tre hålväggar
• Spökhältor som försvinner  lika snabbt som de kommer
• Övervikt
• Potentiella fångkänningar
• Muskelspänningar och allmän ömhet i huden
• Mugg, nytt problem
• Ännu utan full vetskap: Något fel med tänder/munhålan

Jämfört med Lillen:

• Hålväggar, återkommande
• Lite strålröta på framhovarna (nästan borta nu)
 
Så visst är det stor skillnad på mina två, älskade hästar. När Lillen var yngre hade han mest otur med just sårskador och andra skador från yttre våld, eftersom han var en sprallig och rätt klumpig unghäst. Han har haft allt ifrån stora skrapsår på samtliga ben till djupa sticksår i muskler och ögon. Kajsa har klarat sig bra ifrån sådana skador, som den ansvarsfulla och lugna damen hon är, men har istället haft svårare problem med det andra. Nu är jag så angelägen om att båda mina pälsbollar ska må så bra som möjligt från insidan till utsidan.

 
Vad jag har gjort och vad jag gör för att hjälpa Kajsas och Lillens läkning samt vad som kommer ske framöver:

• Den 14 december kommer veterinär och hästtandläkare ut för att undersöka munhålan på båda. Det känns viktigt eftersom Kajsa har uppvisat symptom på att något är fel, även om dessa symptom har avtagit nästan helt nu. Oavsett vad behövs kanske hakar/vassa kanter slipas ner och foderinpackningar rensas ut.

• I september började jag ge Kajsa en kur med Pau D'arco (Handroanthus impetiginosus). Barken från det brasilianska trädet är mycket effektiv mot inflammantioner och infektioner som bland annat Candida. Jag märkte tydlig skillnad bara efter någon vecka. Kajsa visade högre välmående på flera plan såsom mindre ömhet i huden, mindre reserverad, bättre strålar och mer avslappnad. Jag använde mig av en doseringspipett så att jag kunde lägga medlet direkt i hennes mun och ju fler dagar som gick desto ivrigare blev hon få medicinen (som inte smakade sockrigt och sött). Hon liksom gapade självmant och snappade åt sig pipetten - det är för mig ett fantastiskt tecken på att något bra händer i kroppen! När kuren på en månad var färdig avvaktade jag några veckor och började sedan på nytt, men jag har inte märkt av ytterligare, positiv skillnad.
 
• Jag har varit ytterst noggrann med hovarnas ytliga behandling, alltså för strålrötan och hålväggarna. Jag har rengjort för att de ska kunna lufta ordentligt, sprayat dagligen med kopparsulfat och även provat behandla med Hooflex Frog & Sole Care, men den sistnämnda vet jag inte om den fungerar alls. Svårt att säga. Lillens hålväggar har jag verkat upp för att minska trycket, tvättat ur och stoppat tjärade lindrevstussar i. Dessa har hållit sig på plats otroligt bra då jag har bytt ungefär en gång i veckan och de har suttit som berget! Helst av allt skulle jag vilja hålla hålväggarna tomma och luftiga, men det är ju tyvärr inte möjligt med hästar på lösdrift i plusgradernas lervälling. Då känns det bättre att stoppa hålväggarna med bakteriedödande massa istället för bakteriefrodande massa. I övrigt verkas båda hästarna regelbundet men på denna punkt jag kan absolut bli bättre på att göra det oftare så att hovarna inte hinner bli för långa en endaste gång.

• Socker ska undvikas långt det går. Kajsa och Lillen brukar aldrig äta kraftfoder eller annat som innehåller mycket melass, men morötter, äpplen och allt godisliknande måste elimineras. Trots att det är små mängder de får för sin storlek så är det endast onödigt. De får nöja sig med nypon som de fullkomligt älskar och har massvis av i hagen. Nypon sägs även vara bra för leder, inflammationer, hovar och immunförsvar. Om det stämmer helt vet jag inte, men det har helt klart bättre förutsättningar än godsaker i ren sockerform.
 
• Jag är med noggrann med att känna och klämma på mina hästar. Det var jag definitivt bättre på förr, speciellt när jag red mer. Det är lätt att glömma sådana saker när jag mest hänger med Kajsa och Lillen i hagen, även om det är ett perfekt tillfälle att göra det på. Att undersöka kropparna är betydelsefullt för att bedömma hull, muskler, spänningar, ömhet, skador och så vidare. På vintertid blir man lätt lurad av vinternpälsen när revben inte syns lika bra, och då är det extra viktigt att ha koll. 
 
• Muggen på Kajsa behandlar jag dagligen, eller varannan dag beroende på hur lerigt det har varit. Hon har fått mugg på sitt vänstra bakben, det enda vita, opigmenterade benet (där mugg oftast brukar sätta sig). Till en början trodde jag det var ett litet skrapsår och lät det vara. Efter några dagar hade det blivit större och värre. Eftersom jag aldrig hade upplevt mugg tidigare var jag osäker på hur det skulle behandlas. Först smorde jag in muggen dagligen med olja eftersom den både kväver bakterierna samt mjukgör och lukrar upp skorpan. Det fungerade ypperligt till en början och nästan hälften försvann. Sedan avtog effekten och jag fick dra till med hårdhandskarna. Nu tvättar jag hela området omsorgsfullt med vatten och Hibiscrub (bakteriedödande). Löddret får verka i cirka tio till femton minuter innan jag sköljer av det och torkar ordentligt, först med handduk och sedan får det lufttorka en stund till. Till sist smörjer jag alla krustor med Salicylsyrevaselin som är både uppmjukande och upplösande av just sårskorpor. Denna metod har gjort stor skillnad och bara medan jag schamponerar så lossnar mycket av krustorna, vilket är viktigt eftersom det är under dessa som bakterierna lever frodas utan syre. Dock känns det frustrerande för varje gång jag fått bort ett område så verkar ett nytt visa sig. Man ser inte de nya krustorna direkt eftersom de gömmer sig under den vita pälsen, och plötsligt uppenbarar de sig. Muggen är ju uppenbarligen en reaktion som visar sig på grund av något som händer på insidan, därför tror jag den kommer ge sig med kombination av innerlig och ytlig behandling. Men jag känner mig ändå bekymmrad och uppjagad kring detta.
 
• När Kajsa visar mer lättnad i kroppen och mindre ömhet i hovarna ska vi ta oss ut och motionera mer. Det är något som alltid tagit emot för mig, trots att jag älskar ridning, just för att Kajsa aldrig har känts fräsch och positiv inför detta på grund av alla krämpor och besvär. Men om jag gör detta på rätt sätt och bygger upp motionen sakta men säkert, kommer det säkerligen kännas bättre. Detta gäller även Lillen såklart. Promenera kan vi alltid göra nu så länge de inte rids på grund av hälsa, halka och allt vad det är. Jag ser fram emot att komma igång på riktigt i vår om möjligt!

• Slutligen, kosten. Kajsa och Lillen har betat på de enorma arealer som de har på gården, långt in på hösten. Tack vare det milda vädret har gräset har varit både smakligt och grönt, så det har gjort dem gott för tuggbehovet, vikten, rörelsen och allt vad det innebär. Nu är dock mindre högivor på sin plats kombinerat med betet. Vi har börjat vänja in hästarna på hö (som jag vill ta långsamt för att inte orsaka ännu mer tarmstörning) och det känns bra att se att de inte hetsäter, utan snarare lämnar stora delar av höet och fortsätter med gräset. Det betyder att det inte är så fasligt lågt näringsvärde ens nu och att de äter allsidigt. Samtidigt har de fri tillgång till halm i ligghallen, men den åts mest av i början när den var sådär extra spännande. Så i vinter blir det gårdens ekologiska hö som vanligt, betet (som de fortfarande gräver sig ner till i snön) och halm. Utöver detta får de dagligen en varsin matbytta innehållandes en till två deciliter Irish Mash som främjar mag- och tarmfunktionen. Jag gillar att ge sådana slags basfoder som är i små mängder, men ändå någonting så man samtidigt kan blanda ut andra nyttigheter såsom olja, frön, medicin eller annat. Nu har jag köpt en säck Glyx Mash som är lika bra som Irish Mash men som knappt innehåller socker alls.
 
Ett tag fick Kajsa och Lillen naturliga mineraler och örter i sand/grusform. Denna har jag dock blivit skeptisk mot nu eftersom sanden kan lägga sig kvar i botten av tarmarna. Om jag nu har rätt med att Kajsa, och kanske även Lillen, har obalans i magen så vill jag inte riskera att förvärra det ytterligare. De får just nu också små mängder loppfrön som jag blöter upp. Dessa hjälper på ett säkert sätt till att rensa ur tarmarna och ska vara effektivt mot just sandpartiklar. Men jag ger ändå bara små mängder. Uttrycket less is more står jag verkligen fast vid. Hellre små givor av ett varierande spektrum, än stora mängder av något man inte är så säker på. För man vet ju faktiskt aldrig till hundra procent vad de olika medlen gör och i vilken utsträckning de gör skillnad. Slutligen får båda hästarna även B-vitamin som är bra vid pälssättning- och fällning och främjar ämnesomsättningen. Jag har nyligen lärt mig att B-vitamin inte kan överdoseras eftersom överskottet helt enkelt kissas ut, vilket känns betryggande.

Sammanfattning av kost och tillskott: 

• Små givor ekologiskt hö dagligen som ökas successivt
• Betesmarkernas gamla gräs
• Fri tillgång på halm
• Fri tillgång på vatten, ThermoBar på vintertid
• Fri tillgång på saltsten
• En deciliter Irish (Glyx) Mash
• En till två matskedar B-vitamin
• Ett kryddmått kopparsulfat på grund av otroligt höga järnvärden i gårdens vatten vilket eliminerar kopparn
• En till två matskedar psylliumfrön (loppfrön) över en kortare period
• Nypon som belöning och gotta
• Pau D'arco som kur vid behov, ett doseringsrör per dag
• Djävulsklo som antiinflammatoriskt och smärtstillande vid behov och skador, har alltid fungerat så himla bra!






 
Jag kommer att försöka uppdatera med fler inlägg oftare då det verkligen hjälper att få en bra översikt, sortera tankarna samt att det är mycket värdefullt att kunna gå tillbaka och se utvecklingen. Det har jag gjort nu den senaste tiden när jag har funderat en hel del kring Kajsas och Lillens historia och hälsotillstånd. Det får mig att ångra att jag inte har hållit min sida levande de senaste två-tre åren när mycket har hänt med oss alla.
 
Kajsa och Lillen, mitt allt. ♥



Kommentarer
Kommentera inlägget här:

Namn:


Emailadress: (publiceras ej)


Webbplats:


Text: