Hovverkning, Sole Callus & Mugguppdatering

Återigen är det ett ljust vinterlandskap ute. Igår natt kom flera decimeter snö, i alla fall här i Norduppland... Dagen efter att jag kom hem från resan i Norrland, var jag ivrig att komma ut till hästarna och kontrollera Kajsas mugg. Till min stora lycka hade hon inga krustor på något nytt område! Däremot hade det blivit som en ny liten skorpa på det område var gult i nyansen när jag tvättade rent senast. Som jag misstänkte, var inte det området helt färdigt ännu och av färgen döma, fortfarande infekterat.

Idag tog jag upp Kajsa på plattan för att både verka hovarna och behandla muggen. Det var inte särskilt länge sedan jag verkade Kajsas hovar, kanske två eller tre veckor. Men egentligen ska jag göra det i alla fall en gång i veckan för att verkligen behålla den hälsosamma formen och därmed främja Kajsas hovmekanism, vilket i sin tur hjälper henne att anpassa hovformen själv. Dessutom är det så mycket skönare att bara behöva dra några få rasptag, än att köra en oändlig verkning av övervuxna hovar som både jag och hästen ledsnar på.
 
Verkningen gick bra och det märks att Kajsa inte besväras mycket alls längre av den hov som spökade ett tag. Hon var nämligen lite halt på höger framhov under några dagar i höstas, och det verkade som att det kom från vissa punkter i hennes väldigt trasiga stråle. Jag misstänkte att det var strålrötan som letat sig in för djupt, och är därför angelägen om att läka detta problem från både insidan och utsidan. Nu ska strålrötan bort och framhovarna ska börja fungera, en gång för alla! Det är stor skillnad på fram- och bakhovarna. I bak är strålarna mustiga och hela, samt att hoven nästan verkar sig själv. Trots långt mellan verkningarna så behövs aldrig tången, endast raspen i några få drag. Jämfört med framhovarna vars strålar knappt existerar och alltid är söndertrasade. Hovväggen sticker iväg på höjden snabbt och mycket, traktstöden lika så. 
 
Tycker alltid att det är lite jobbigt att lägga upp hovbilder för att bilderna aldrig gör verklighetens hovar rättvisa. Vinklarna blir liksom förvrängda på något vis. Men struntsamma - vi är i en utvecklingsfas och då är inte hovarna perfekta. Jag vill ju kunna gå tillbaka för att identifiera våra framsteg, så här kommer Kajsas högra bakhov:

Såhär fina strålar har hon aldrig haft, det säger ju en hel del! Dock lite rötig och utdragen lamellrand.

Dagens verkning var nog den första som jag känt mig skapligt självsäker med. Även om jag tog god tid på mig som vanligt så hade jag bättre koll på vinklar, trakter, avrundning och allt där emellan. För den som inte vet så gick jag i september en grundkurs i barfotaverkning! Det var en fantatsiskt duktig kursledare som lärde ut och jag gick där ifrån mer inspirerad och taggad på barfotahovar än någonsin. Att lära mig verka mina egna hästar har stått på mållistan länge, så jag är väldigt glad att det äntligen blev av... Mer om det i ett annat inlägg.


Kajsas bakhovar, nyverkade.

Kajsas framhovar, nyverkade. 
 
Kajsas framhovar bakifrån. Trasiga små strålar men som ändå börjar få mer och mer kontakt med marken.

En sak som jag har noterat på senaste, är att Kajsas sulor på framhovarna har en uppbyggnad framme i tån. Som ett avlångt litet berg av extra tjock sula. Jag vet att hästar själva bygger upp mer sula på ställen som behöver förstärkas av någon anledning, till exempel vid yttre slag - en sten som borrat sig in eller liknande. Läste även att eftersom hästar som betesdjur lägger mycket vikt på tårna när de har huvudet nere i backen, är det vanligt att de bygger upp extra sula just där som en såkallad tåförstärkning. Alltså inga konstigheter, utan helt normalt. Ändå snurrar det ju alltid i mitt huvud när jag stöter på något jag inte förstår fullt ut och jag börjar spekulera i hovbenssänkning och alla möjliga läskiga saker. Men med tanke på att hästen skulle ha extremt ont och inte kunna gå om hovbenet var påväg ut genom sulan, och Kajsa inte ens reagerar om jag slår hårt eller klämmer med med järntång (jag testade), så tror jag att det är lugnt. Vill även minnas att Kajsa sett ut såhär i perioder längre tillbaka och att jag då frågade min hovformsspecialist om det som sade att det var normalt.

Jag kom dock över något positivt och intressant när jag läste på om detta. Nämligen att när hästen får en överbyggd sula i tån så kan det bero på att hästen håller på att forma om sin egen hov. Tån kommer helt enkelt kortas och uppbyggnads-berget indikerar var lamellens/hovväggens nya position kommer vara. Ofta är ju hästar långa i tån och man strävar efter att korta den. Alla bilder jag sett på denna såkallade sole callus stämmer exakt överens med Kajsas och alla skriver att uppbyggnaden är ett gott tecken som man inte bör röra, vilket jag inte har gjort. Kanske Kajsas framhovar äntligen börjar aktiveras! Spännande att se utvecklingen... så länge den är bra.

Kajsas "Sole Callus", uppbyggnad av sula kring tån.

Hovspår man blir glad att se - stråle i markkontakt! 

Samtliga hovar ger strålavtryck i snön...

Efter hovverkningen behandlade jag Kajsas mugg med både Hibiscrub och Salicylsyrevaselin. De sista krustorna över det gulaktiga området är mest envisa att ge sig. De är inte de vanliga och ytliga skorpona som enkelt pillas bort, utan känns mer som sår. Eller som att de inte är redo att pillas bort än. Så jag avvaktar ytterligare, förhoppningsvis påskyndar vaselinet processen. 
 
Kajsas vänstra bakben efter behandling. Fortfarande något inflammerat/infekterat vid det mörkare röda/gula området.

Efter vaselinet med några få krustor kvar. Överst på det drabbade området (precis där den mörka pälsen börjar) syns som en större, gul fläck. Det är som ett litet sår, nästan som en blåsa som är något svullen och verkar ta längst tid på sig att läka.
 
Imorgon ska jag verka Lillens utflutna hovar, behandla Kajsa samt börja förbereda inför veterinär- och tandläkarbesöket på torsdag. Vi kommer hålla till i garaget för att veterinären ska kunna arbeta i värme, så imorgon ska vi se över lokalen, göra i ordning och eventuellt grusa lite utanför. Ska även ta reda på var kontakten till kompressorn sitter så att den inte drar igång och skrämmer livet ur oss alla mitt i allt... Mycket att hinna med på några få ljusa vintertimmar. Nu när snön kommit har jag dessutom börjat dela upp högivan på två gånger om dagen istället för en, och måste fylla höpåsar kors och tvärs.

Duktig tjej färdig med dagens bestyr! ♥



Kommentarer
Kommentera inlägget här:

Namn:


Emailadress: (publiceras ej)


Webbplats:


Text: