Mun- och tandkoll avklarad!

Veterinär- och tandläkarbesöket är över och allt har gått så himla bra! Detta skedde ju faktiskt i torsdags, men som alltid när något fyllt med nervositet är över, går jag in som i en liten dvala direkt efteråt när jag slappnar av efter all oro. Men nu är jag tillbaka med detaljerad uppdatering!

Klockan nio på morgonen stod vi redo, med gårdens garage som tillfällig - och om jag får säga det själv - mycket välfungerande vårdcentral. Hinkar med varmvatten, eluttag, och 15 plusgrader efter nattens eldning tack vare V och T. Vädergudarna var på vår sida den dagen med plusgrader även utomhus vilket gjorde nysnön mjuk och slaskig istället för hård och hal. Vi behövde inte grusa något alls på gårdsplanen vilket kändes skönt, och Kajsa och Lillen verkade allmänt lugna i humöret. 

Veterinärsbussen rullade in och vi började med Lillen. Av någon anledning vill jag alltid börja med honom, förmodligen för att han stressar upp sig mest om han får vänta ensam utan Kajsa i sin närhet. Jag var lite nervös över hur Lillen skulle hantera garaget som han aldrig hade varit i tidigare. Dels för att gå in genom porten med buss och traktor på varsin sida, och dels för alla tusentals saker att titta på med nya, konstiga dofter. Men lillgrisen var så otroligt duktig och trampade nyfiket in. Han gör mig alltid lika stolt och imponerad! Precis som när han ska lastas på transport och bara kliver på utan tvekan. Veterinären kollade hjärta och allmäntillstånd vilket var fint. Då snurrade han runt något varv och ville inte riktigt stå stilla eftersom det fanns så mycket intressant att titta på. Men lyhörd och ostressad hela tiden. Och när sprutan med lugnande medel stacks in, blev han ett trött fyllo på bara några sekunder. Jag tycker det är så himla lustigt att se mina hästar med lugnande i sig. Roligt, men även lite hjärtskärande. De blir så ynkliga och hjälplösa. Men jag är glad att detta fantastiska medel finns, för tänk vilka viktiga procedurer och behandlingar som kan utföras på ett säkert sätt tack vare dem!

Lillen fick på sig tandstegen och så påbörjades undersökningen. Hans milda överbett och tandnötningsavvikelser fanns förstås kvar. Några nya, ganska stora hakar som orsakat låsningar. En vass kant som orsakat ett sår i kinden. Sedan, en frakturerad vargtand som satt lös! Denna vargtand var varken trasig eller lös när han fick tänderna kollade sist, och eftersom han fortfarande aldrig haft ett bett i munnen (och aldrig kommer att ha) så har tanden förmodligen gått sönder när han tuggat på något hårt, eller fått sig en smäll på något vis. Oavsett vad så är en lös tand inte så bekväm att ha kvar i munnen, så den hävlades ut. Lite äckligt fascinerad som jag är har jag sparat den... I övrigt slipades hakarna och de vassa kanterna ner. En positiv sak är att han inte hade några foderinpackningar! Det hade han ju många av sist vilket var ett av de större problemen. Nu var det bara någon ynka som spolades ur när veterinären rengjorde munnen med vattensprutan.

Världens sötaste Lillen med munstege.

Lillens munhåla. Den blodiga delen är området där vargtanden satt efter att den drogs ut.

Under behandlingen fick Lillen mer lugnande medel minst ett par-tre gånger, precis som sist. Grabben är snabb med att kvickna till. Jag upplevde dock att han var mer vinglig nu än förra gången. Som tur var hade veterinären med sig en assistent så vi kunde stå på varsin sida och hjälpa honom parera. Förutom de återkommande problemen Lillen har med tänderna, såg allt bra och friskt ut. Behandlingen avslutades med fluorlack. I maj ska vi boka ny tid för Lillen. Och denna gång ska jag verkligen hålla efter som jag bör för allas skull, men främst Lillen såklart. Så i juni någon gång kommer veterinären ut igen och då kan vi hålla till på plattan där vi känner oss hemma, härligt!

Trött kille efter färdig behandling. Han är blöt på kroppen av snövädret, inte svett. Däremot blev han rätt svettig bakom öron och i ansiktet som han alltid blir med lugnande.

När Lillen var färdig fick han stå och slumra, tillsammans med mor min som hjälp, i ett hörn längre bort. Sedan var det Kajsas tur. Hon gick så snällt in i garaget och placerade sig artigt på plats. Hennes hjärtslag var tydligen snabbare än Lillens, men jag är ganska så säker på att det berodde på att hon hade stått ensam i hagen och gnäggat efter bror sin i över en timme. 

Kajsas undersökning och behandling gick otroligt fort. Hon fick sin lugnande spruta och tio minuter senare var allt färdigt! Veterinären sade att hon såg jättefin ut i munnen med endast ett par hakar att låsa upp, lindrig tandnötningsavvikelse och lindrigt skarpbett. Jag blev väldigt lättad eftersom jag varit bombsäker på att något allvarligt har spökat i hennes mun. I några inlägg längre ner har jag skrivit om Kajsas märkliga och plötsliga symptom - att hon har fyllt munnen med gigantiska tuvor halm/gräs/jord och haft dessa i munnen medan hon sovit, samt att hon gäspat och sågat med käkarna. Det var den största anledningen till varför jag genast bokade tid med veterinär/tandläkare, och jag hade stenkoll under väntetiden att Kajsa inte tappade hull. Men hon kunde hela tiden äta normalt och gick inte ner något i vikt alls. Och plötsligt en dag var symptomen som bortblåsta. Från ena dagen till den andra försvann alla konstigheter! Därmed drog vi alla slutsatsen att Kajsa förmodligen fått in någon kvist eller rot som envist kilat fast sig mellan ett par tänder eller liknande. Vi alla vet ju hur irriterande och obekvämt en sådan sak kan vara, och hur bra alls känns omedelbart när det är borta. Veterinären kunde inte hitta några tecken på något annat trauma. Inga sår, ömma punkter eller slemhinnor, frakturerade tänder. Om det nu verkligen var något som fastnat kommer vi aldrig få veta - men eftersom symptomen är borta, munnen ser fin ut och Kajsa mår bra så får vi nöja oss med den förklaringen! För övrigt behöver inte Kajsa återbesök förrän om cirka ett och ett halvt år.

Drogad Kajsa med jordens mest perfekta hästtunga!

Kajsas munhåla. Frisk och fin!

När veterinärsbussen åkte vidare mot nästa patient, stod vi kvar i garaget för att hålla drogade Kajsa och Lillen sällskap. Lillen piggnade på sig mycket snabbare än Kajsa och blev tillslut lite otålig i garaget, så då promenerade vi lite försiktigt utanför på gårdplanen. Innan vi gick ut hann han kissa en gigantisk pöl på garagegolvet, tack för den... Efter en stund vaknade även Kajsa till liv och ville gå ut för frisk luft. När de var hundra procent sig själva igen fick de komma ut i hagen. Lättnaden var enorm! Vi åkte tillbaka senare på kvällen för att titta till dem och de var så nöjda och glada.

På uppvak med Kajsa.

 Väntar tålmodigt på att få komma in i hagen!

Lillen dagen efter, en livsnjutare med sin matbytta. Det känns underbart skönt att ha detta besök avklarat och veta att hästarna mår så bra som de bara kan i munnen just nu! ♥



Kommentarer
Kommentera inlägget här:

Namn:


Emailadress: (publiceras ej)


Webbplats:


Text: