Att verka utflutna Lillen-hovar

Ja, det blev en hovverkning på Lillen idag som planerat... Men en väldigt otillfredsställande sådan. För det försa var jag under tidspress, och eftersom Lillen inte var vidare samarbetsvillig (men ändå duktigare än vanligt) så hann jag bara med framhovarna. Det sistnämnda känns dock inte så jobbigt då Lillens bakhovar är väldigt fina och bara behöver några få rasptag, så det är ingen stress. För det andra så blev inte verkningen av framhovarna bra. Lillens framhovar har ju, som jag alltid skrivit, väldigt lätt för att flyta ut. Jag tror att han är överpronerad på fötterna (likt mig själv), det vill säga att han står mer på insidorna av hovarna istället för jämnt över hela ytan. Detta leder till att den mesta vikt läggs på insidorna och utsidorna får då utrymme att sticka iväg och bli övervuxna. Resultatet; ankfötter som blir mer och mer sneda när utsidorna flyter ut.

Jag har försökt att hålla efter Lillens hovar och snedhet genom att verka in de utflutna sidorna, korta tårna och ta ner trakterna. Men detta känns ändå som en för komplicerad situation för mig som precis lärt mig verka själv. Idag när jag tittade på hovarna var jag förvånad att se att de knappt vuxit någonting alls på hovväggen, alltså höjden av den. Den var istället i sulnivå, såsom det såg ut när jag verkade klart dem för flera veckor sedan. Detta är ju såklart positivt, men jag vet inte varför de inte vuxit - om det har att göra med den sjunkande näringen när sommarhalvåret är över (betet får ju hovarna att växa som ogräs), eller om han själv slitit och hållit dem i trim. Oavsett vad så blev jag glatt överraskat som bara behövde ta ner trakterna som hade blivit för höga i vanlig ordning. Samt att jag försökte raspa in utsidorna som sticker ut som vridna hörn. Det är så himla svårt eftersom hovarna ser så sneda ut underifrån, så jag vet inte hur jag ska förhålla mig till allt. Jag vill inte ta bort för mycket hovvägg så pass långt bak på sidorna som man helst inte ska röra, och dessutom har Lillen hålväggar på båda insidorna av hovarna vilket innebär att han kanske behöver extra stöd från utsidorna. Riktigt knepigt!

Jag tror definitivt att de envisa hålväggarna har att göra med att hovarna flyter ut. När majoriteten av vikten läggs på insidan av hovarna skapas ett övertryck där som gör att hålväggarna dyker upp, eftersom utsidorna av hovarna inte alls hjälper till på den bärande fronten.

Tidigare idag skrev jag till min hovformsspecialist och frågade om hon kan komma ut någon gång längre framöver. I Lillens fall vore det optimalt om M kunde verka hovarna rätt och visa mig hur de bör se ut, så får jag studera och utgå från det. Det kanske tar ett tag att uppnå den mest optimala formen för Lillen, men nu vet ju jag i alla fall hur jag ska hålla efter emellan gångerna. Förut hade jag varken kunskap eller verktyg. Om det nu är såsom jag misstänker, att Lillens ben/hovar är överpronerade, är ju detta något jag kommer behöver hålla efter resten av hans liv. Jag tror inte man kan verka sneda fötter till perfektion när det är själva skelettet som orsakar problemet. Men vem vet, jag kanske har helt fel! Lås oss hoppas.
 
Överlag gick verkningen ganska snabbt idag, dels för att jag endast fixade framhovarna och för att de hade vuxit så pass lite. Men jag kände mig inte nöjd. Jag tycker inte om att lämna något med ett halvdant jobb. Fast i ett sådant här fall ser jag väl hellre att jag är försiktig och tar bort det värsta, än att jag gör något dumt som kan göra med skada.

Här är Lillens ankfötter idag efter verkningen:


Bättre än innan men inte bra. På hans högra framhov ser man en bit av det utflutna hörnet, alldeles till vänster av det vita pigmentet i hornet. På hans vänstra framhov (närmast) synd också lite av snedheten. Den mörka fläcken vid tån är vatten/is, inte något läskigt hål som det ser ut som.

Här syns det vridna hörnet mycket tydligare, som en kurva i hornet.



Kommentarer
Kommentera inlägget här:

Namn:


Emailadress: (publiceras ej)


Webbplats:


Text: