På min ädla springare...

De senaste två dagarna har jag och Vevve ridit ut på våra hästar som behöver det mest, det vill säga Kajsa och Lajka. Och så ska vi fortsätta tills mina lediga dagar är slut. Gårdagens tur bestod av lite över en timme med mest skritt och lite trav. Terrängleden mot Myrbo då skjutfältet var stängt. Vi mötte bland annat läskiga motorcrossar som väsnades en väldig massa, samt försökte ta oss över ett och annat vattenhål som Kajsa tyckte var urläskigt. Idag gick hon rakt igenom utan att bry sig. Nyckeln är att ta sig förbi otäcka hinder på hemvägen när hästen både är trött och helst av allt vill komma till sin hage. Då finns tydligen inget utrymme för tvekan... För övrigt var det en riktigt bra ridtur idag. Jag blev dyblöt av alla trädkvistar som hängde ner efter spöregnet, sådant man får stå ut med när man går först i ledet, en del av charmen. Vi travade mycket på långa sträckor i hopp om att få hästarna att flåsa lite, och det lyckades vi med tror jag. Jag provade att ha fullt långa tyglar på Kajsa och helt enkelt bara acceptera den fart hon ville hålla, även om det kunde innebära en obekväm hetstrav med slängande huvud. Men hon reagerade väldigt bra på friheten och travade snabbt men mjukt, så hädanefter ska jag sluta hålla henne tillbaka och förebygga problem som kanske inte ens existerar. Det blev även en snabb galopp på en sandsträcka, det tyckte nog Kajsa var kul eftersom hon bara laddade på mer och mer.

Vi kom hem vid 22-tiden. Tiden fram till midsommar är den bästa då det är ljust nästan dygnet runt, minimalt med insekter och naturens alla dofter är ljuvliga. Efter regnet lade sig en magisk dimma över ängarna, så tät att vi knappt kunde urskilja Lillen när vi gick mot hagen igen. Det var en sådan vacker syn när hästarna tillsammans försvann in i misten för att påbörja sin juninatt. 

Imorgon är vi på det igen. Mina sittben ömmar så in i norden på grund av min stenhårda sadel, men det är okej. Det är bra att härdas. Känner jag mig riktigt ambitiös imorgon ska även sadeln smörjas, för det behöver den.


Mjuka stigar på ett av skjutfältets områden.

Kajsa kikar mot hagen och undrar varför hon hör gnäggande men inte ser någon häst...

Gårkvällen utan dimma var lika vacker den.

Botanisk vandring

Tisdagskvällar har den senaste tiden tillägnats botaniska vandringar runt om i en av Nordupplands kommuner. Det är lärorikt och inte minst härligt, att komma ut i naturen och se vår flora med nya ögon. Mitt intresse för växtriket blir bara starkare och starkare. Nu börjar jag bli en sådan där gammal trollgumma som inte kan låta bli att plocka med mig allt jag ser och pressar det i böcker för att kunna bevara och beundra senare. Det är kul. Och när man artbestämmer blommor och andra växter så lär man sig massor om vad de är bra till. Finns det något vackrare än naturmedicin? 

Här är några av de växter jag fotograferade under den senaste vanrdingen. En del sällsynta och många vanliga, men lika fina för det. Guckuskon var höjdpunkten, en botanisk raritet som vi har turen att kunna se på vissa ställen häromkring. Ett par andra vilda orkidéer syntes också till.