Turridning i nostalgiskt landskap

I lördags var jag på turridning ute i vackra Karlsäters och Marmas förtrollande skogar. Vevve har basjkirhästar, en ras som lämpar sig väl för turridning på flera vis; lugna, stabila, starka och uthålliga. Det var så fantastiskt underbart att rida på dessa marker igen! En sommar var hästarna där på sommarbete, den där magiska sommaren som jag aldrig kommer att glömma. Mina allra bästa riddagar var under den tiden, i den oslagbara naturen som består av allt från trollskog och bäckar till sanddyner och vilda ängar. 

Vi red i tre timmar med en fikapaus precis när regnet började falla. Det gjorde mig inte någonting, jag som älskar regn. Hästen jag red, Ninja (den enda utan ryskt namn), var så himla fin. Liten i storleken men en riktigt stabil pjäs. Lugn och obrydd utan att vara långsam. Jag fick rida i en bomlös sadel som var otroligt bekväm, samt i repgrimma som jag är van vid. Ritten var lugn, mest skritt och lite trav vissa sträckor. Ninja och jag tog en och annan smyggalopp när traven blev alldeles för snabb och stötig. Vid en lång sandsträcka med en bäck/å på ena sidan flög det plötsligt upp en massa fåglar, eller änder kanske det var. Då blev alla fyra hästarna tokrädda och vek av åt sidan, två sprang rakt upp för en lång och brant slänt medan vi andra hann sansa oss nedanför. Nära på att jag åkte av där men vi alla höll oss kvar! Förutom det lilla äventyret flöt allt på galant. Hoppade över en hel del diken och hade det allmänt kul!

Att jag inte gjort detta tidigare. Det blir definitivt fler gånger. Är ni intresserade av denna turridning kan ni läsa mer här. ♥


Omväxlande landskap.


På en skogsslinga hade vildsvinen bökat och härjat precis överallt!


Fyra ryttare, fyra hästar.


Fikapaus i trollskogen...


Senare kom solen fram och värmde upp oss rejält!


Vackra natur.

Förbi bäck och björkskog.

Tack Ninja och Vevve för en dag i världsklass!

My pastures of plenty must always be free.

En vy jag saknar. Översvämning av tussilago och maskrosor! En speciell väg på många vis. 

Jag saknar även den här perfekta dagen på sommarbetet. Hästarna fick sin dagliga dos av mys och kliande i den bromsfria lagunen och jag var lycklig på alla plan möjliga...

No hour of life is wasted that is spent in the saddle...

Jag vaknade idag med halsont och diverse andra sjukdomssymptom. Att vara förkyld är bland det värsta jag vet, jag blir så arg och kan inte sluta tänka på det! Speciellt när jag ganska nyligen varit sjuk och dessutom behöver det som allra minst nu. Jag hade sett fram emot den här veckan med sista studierna för Svenska 3, hästar, mockning och torsdagens äventyr. Sedan ska jag jobba på fredag och nästan hela veckan efter, då vill jag vara pigg. Men förhoppningsvis bryter inte hela förkylningen ut, så nu kämpar jag för att hålla tillbaka den. Jag minns en tid när jag inte var sjuk på nästan tre år i rad. Det var under mina mest aktiva hästdagar, fyllda med boxar att mocka (andas in ammoniak haha), ridning och god energi.

Trots smärtan i halsen åkte jag iväg till stallet. Hade ett litet jobbmöte med E, gjorde i ordning mat till hästarna. Tog in Kajsa och sadlade upp. Det blev ett kort och mycket lugnt pass i ridhuset medan L red lektion för sin tränare. Vi gjorde verkligen ingenting speciellt alls. Motivationen hade jag någonstans, men inspirationen låg på noll. Att rida för någon tränare kan verkligen vara på sin plats nu. Men, ingen tid i sadeln är i onödan! Vi tränade ändå på grunder såsom svänga, stanna, rygga, rakställa och så vidare. 

Kajsa fick sin mat i boxen, Lillen fick sin uppe vid hagen. Imorgon eller på torsdag ska jag faktiskt ta och sadla Lillen. Longera, kanske sitta upp. Vi måste komma på spår igen som vi var i höstas. Lillgrabben vill ju också komma igång! För övrigt har det varit en lugn helg. Den bestod mest av icke-hästrelaterade saker såsom min systers 25-årsfest, familjefirande i Torsåker och middag ute. Hästarna fick mest några snabba pussar och kramar. Självklart var de gosigare än någonsin, bara för att vi inte hade någon tid att stanna länge. Så typiskt. ♥


Fia höll sig i vanlig ordning på säkert avstånd från Kajsa. Men måste ändå säga att hon har tagit enorma kliv framåt med sin hästrädsla!

Kajsa, jag och Lillen. Vi tre, precis som det ska vara.
 
Kajsa och Lillen hjälptes åt att klia och rykta!


Tydligen är det skönt att få små skarpa nyp och hårt gnussande på exakt samma ställe i tio minuters tid...

Dagarna som gått...

Ja men då kör vi en senaste-dagarna-med-bilder-uppdatering igen då!



Jag, Tania och mamma har mockat en hel del. Äntligen börjar man se skillnad i hagen och snart är det inte långt kvar! 


 
Kajsa har blivit riden ett par gånger. Jag försöker nu hålla mig till grunden och göra den stabil, istället för att skynda på med moment som Kajsas kropp inte är redo för. Nu vill jag att vi ska bli ett riktigt lyhört team som förstår varandra och jobbar rätt och hållbart. Eventuellt ska jag rida för en westerntränare om någon vecka, om jag gillar människan kan det bli bra! Jag behöver framförallt få något att öva på, lite vägledning för att ta oss framåt. 


Lillen har blivit longerad (även Kajsa för den delen som är helt fantastisk!). När jag anlände till stallet efter jobb hela dagen kände jag mig full av energi och glädje, så jag plockade in Lillen direkt. Vi promenerade omkring i ridhuset länge med smattrande regn på taket. God träning för Lillen som tyckte det lät lite läskigt. Senare kom ett annat ekipage in i ridhuset, mer god träning. Övade på detaljer kring att lyssna, vara uppmärksam, följsam och så vidare. Att fokusera på varandra helt enkelt, och inget annat. Longeringen gick lite trögt men jag är glad att jag inte pushade det mer än nödvändigt, utan höll det positivt hela tiden. Det märktes på Lillen att han hade kul också!



Kajsa har varit världens finaste smula, som alltid.



Lillen också, inget ovanligt där! Tillsammans har de fått hovarna verkade. Kajsa skötte sig exemplariskt och stod stilla nästan hela tiden. Lillen var också jätteduktig så länge jag kliade honom i armhålarn eller på rumpan. När två hovar var klara blev jag tvungen att ta upp Kajsa till hagen för att göra Egon sällskap, och då ville inte Lillen samarbeta längre. Gjorde sina plötsliga stång- och vevrörelser med frambenen, ramlade ihop, slingrade sig omkring... suck. Men det gick tillslut! Det är bara framhovarna som är problemet ännu. I bak kan man andas ut, för då står han stabilt och lugnt för det mesta. Hans hålväg i vänster framhov har i alla fall blivit bättre och det som flutit ut kunde verkas bort. Marie gröpte ut ytterligare så jag enklare kan hålla rent så nu är jag noggrann med att få ut alla gruskorn och liknande som kan gräva sig in där och vidga ytterligare.



Förra helgen kom även Johan ut och hjälpte till med mockningen. Här tuppar han stolt upp sig bredvid mamma!



Tre släpkärror fick vi ut i söndags. Jag försökte locka Johan med att köra fyrhjulingen, men det var tydligen inte så intressant längre. När han väl gjorde det körde han så himla långsamt för att inte stänka ner kläderna med lera. Vad har hänt med crosskillen jag en gång kände? Ombytta roller?


Igen, jordklotets vackraste Kajsa. Den som säger något annat är en lögnare!



Idag gick jag, Kajsa och Johan ut på en längre promenad. Det gick snabbare än väntat men ändå tog vi oss in i skogen, runt åkrarna och genom byn. För första gången någonsin upplevde jag att Kajsa var väldigt alert, nästan lite nervös. I början gjorde hon lite hetsiga flämtningar men coolade ner när vi hade kommit en bit. TIll min stora lycka gick hon på bra på grusvägarna utan att ömma. 


Tvingade Johan posera med Kajsan. Se så liten hon ser ut här? Som en liten ponny.


Och här bredvid mig, plötsligt normalstor? 

Lillen in, skit ut

Ännu en fantastisk vårdag... Varmare idag med närmare tolv plusgrader. Skit mockades och svetten rann! Tog även in Lillen för första gången på evigheter och hittade på lite skoj med honom. Först fick han träna på att stå i gången, och han stod som ett ljus. Till och med när jag gick iväg långt borta för att fixa med maten. Sedan sprang vi runt i ridhuset. Han hade en massa överskottsenergi, men han var inte särskilt sugen på att springa. Istället tog jag fram linan och longerade honom och då bjöd han på fin trav. Svettig var han efteråt i alla fall, så hoppas det gjorde någon nytta...


Lillen har börjat fälla päls som en galning nu han med. Han tyckte det var så skönt att bli ordentligt ryktad!


Fina killen. Stod bara där som att han inte gjort något annat.

Jag har bestämt mig för att ta en bild på varje släpkärra med skit vi fyller. För att i slutändan se hur mycket vi har mockat... Kommer bli en hel del.

I mitten av mars, stormockning och smålongering

Vilken vårvärme! Jag har haft en helt fantastisk dag ute i stallet. Solen värmde så mycket att jag svettades i endast en tunn skjorta och vägen upp till hästarna var nu helt fri från is och snö. Jag och Tania mockade en full släpkärra i hagen samt fyllde upp ligghallen med två torvbalar och fyra spånbalar. Vem behöver ett gym när man har hästar? Imorgon ska vi fortsätta slita med hagen, det krävs några släpkärror innan det blir helt rent. Men gärna för mig, jag stornjöt av att vara ute hela dagen. Och imorgon ska det bli ännu varmare, närmare tolv plusgrader! Synd att temperaturen ska sjunka sedan igen mot slutet av veckan... Men man får glädjas åt lyckan för stunden.

Utan is på backen kunde jag även ta in hästarna för första gången på evigheter. Idag fick Kajsa komma in en stund. Jag tvättade rent hennes hovar och ben i spolspiltan innan hon fick stå och torka i boxen. Sedan gick vi in till ridhuset och longerade en kort stund. Finaste tjejen hade en massa överskottsenergi och tog galopperna klockrent! Mycket släng med huvudet och en hel del bocksprång, men jag lät henne bara bralla av sig tills hon gick fint. För övrigt lyssnade hon superfint på alla mina röstkommandon. Hon var riktigt uppmärksam på alla mina smackningar och vad de olika ljuden betydde. Tonlägen och flera "Mmmm" som betyder sakta ner, och hon gjorde det hur bra som helst! 

Hästarna fick varsin matbytta i hagen och vi fyllde på extra med vatten då de hade helt tomt i baljorna. Lillen slickade på mineralstenen och Kajsa åt gammalt gräs som kommit fram. Helt enkelt en underbar dag. Just nu befinner jag mig i ett euforiskt tillstånd där jag älskar allt som har med sommarhalvåret att göra. Jag trånar verkligen efter solen och det är så märkbart hur mycket bättre människor mår av solens strålar och D-vitaminerna vi saknat hela den långa, mörka vintern.


Lillen belåten med sin mineralsten. Nu har även han börjat fälla en massa päls!

Jag och Kajsa i ridhuset, några ögonblick från den korta longeringen. 

En jäkla massa skit och en nypiffad ligghall! När jag kom tillbaka med Kajsa från stallet hade den tidigare nyborstade Lillen ett alldeles färskt lager med nytt, vitt spån över hela ryggen. Tagen på bar gärning med att ha rullat sig minsann...

All good things are wild and free.





















Kajsa och Lillen, de två vackraste varelserna på hela denna jord. Styrka, frihet, passion och törst efter mer...

En februaridag i ridhuset

Vilken underbar dag! I skapligt god tid åkte jag ut till hästarna, i värmande vårsol och torra vägar. Tog in Kajsan, fick gå försiktigt på vissa hala partier men det gick jättebra. In i stallet och fram med ryktskrapan. Helvete vad med päls hon fäller nu! Det blev ett berg runt omkring henne. Hon verkade njuta av ryktningen, bli kliar och bli av med massa hår på samma gång. Sedan sadlade vi upp och traskade in i det ljusa, alldeles tomma ridhuset. Älskar att vara i stallet tidigt på dagarna när man har hela gården för sig själv! 

Idag var Kajsa helt fantastisk. Det märks tydligt att hon har mer energi och styrka nu när hon har lite hull och muskler tillbaka på kroppen. Självmant ville hon hela tiden trava, trots att jag ville börja lite långsamt och försiktigt. Vi övade en massa på att hitta den naturliga formen genom att backa, aktivera rumpan och sedan få över det medan hon går framåt. Ibland backade hon med huvudet rakt upp i luften men då och då kurvade hon hela ryggen och nacken superfint och då fick hon en massa beröm. Nästa steg är att plocka upp den signalen medan vi går framåt, när backningen och den bärande formen sitter.

Provade galoppera lite lätt, vilket hon gjorde så himla bra! Alltid lite svårt i början, men när hon kom igång var det otroligt fint. Jag påminde hela tiden mig själv att sitta rakt i sadeln och varken tippa fram eller bak, och då gick allt så mycket bättre när jag inte slängde Kajsa ur balans. Hon galopperade till och med stabilt på kortsidorna, något som varit en av våra stora svårigheter. Jag pushade inte galoppen allt för mycket när hon är så otränad och allt, men det var roligt att prova på och se sådan direkt framgång. 

Det blev ett lagom pass på kanske 20-30 minuter. Men Kajsan var så svettig efteråt, både för all päls men också det faktum att hon inte är så vältränad. Skönt för henne att varva ner i stallgången med en smaskig portion Naturmüsli och Irish Mash. Lillen fick endast pussar och kramar i hagen, samt sin mat. Inte så dumt det heller säg. Mockade ligghallen och lite utanför, längtar så tills all snö i borta och kärran är lagad så man kan göra rent i hagen ordentligt! Det är förmodlingen en meter skit packad under snön nu. 
 

Finaste Kajsa idag. Första gången jag också red på riktigt med sidepullet och det fungerade hur bra som helst för oss! Kajsa tog svängarna som aldrig förr!

 Pälsmonster på golvet?

Veckan, helgen och dagen

Förra veckan var så fruktansvärt tråkig vädermässigt. Den enda årstiden jag verkligen avskyr är denna period mellen vintern och våren, när vädret inte kan bestämma sig överhuvudtaget och pendlar mellan femton minusgrader och fem plusgrader. Grått, slaskigt, halt, blekt. Jag längtar så mycket till våren och sommaren nu, när jag kan ta min gitarr och spela med Kajsa och Lillen. Inte behöva borsta av bilen varje dag eller oroa sig för att åka av vägen. Rakt ut i värmen med bara ben och nytvättat hår som inte fryser till is efter tre minuter. Doften av mossa, grus, gräs och blommor. Citronfjärilar och torra hästar. Åh, vilken lycka!

Har inte missat att uppdatera om så mycket då det inte hände något speciellt på hästfronten förra veckan, förutom mina vanliga dagliga besök med pälsborstning, hovkratsning, mockning och gos. Kajsa har börjat fällt päls som bara tusan nu, och skönt det, eftersom hon har börjat svettats rejält! Nästan alltid blöt vid armhålor och höfter, så lilltjejen blir nog gärna av med fluffet nu. Ett drag med borsten och den är fullsmockad av hår. Jag välkomnar det med öppna armar, vårtecken! Även Lillen är på gång då han kan svettas på varma dagar, men än så länge har han inte börjat fällt någon päls.

Pälsmonstret på piggborsten

Tog in Lillen i ridhuset för några dagar sedan med målet att få honom att galoppera på longerlinan. Eftersom han är så duktig lös nu och tar galoppen på pussljudet (och en hel del springande från mig), kände jag att det var dags att uppgradera till linan som han har har svårt för. Det är som att han känner sig hejdad av linan och den lilla volten, trots att jag släpper ut honom så mycket som han önskar. Vi kämpade länge och jag gav mig inte, eftersom jag vet att han kan om han bara försöker. Till sist, efter kramp i munnen av allt pussande och en jäkla massa drivande och uppmuntrande, tog han en galopp! Den första varade dock i endast ett par sekunder och det var mest att han ballade ur i bock och skutt haha. Men fortfarande, på rätt spår. Så vi fortsatte. Nästan direkt gjorde han det igen, men jag var kvick med att driva vidare och då höll han galoppen i nästan ett helt varv! Älskade lillgrabben!
 
Sedan förstörde jag dock allt, genom att tänka "En gång till, for good measure!". Borde bara ha slutat när han äntligen gjort det. Men jag skulle minsann prova en sista gång och få till det på riktigt. Vid det här laget var Lillen riktigt trött och svettig efter att ha skrittat, travat och galopperat runt i ridhuset rätt länge. Lillen som vanligtvis ber om att få leka, kände sig utmattad och hade fått nog. Så han sade ifrån genom att springa bort, stegra och konstra, vilket gjorde att jag pushade på ännu mera. Tydligt sade han nej, jag är färdig för idag. Och jag borde ha lyssnat på honom. Så istället avslutade vi på ett dåligt sätt där vi varken fick till en galopp eller någon belåtenhet, snarare negativa vibbar. Avskyr när sådant händer. Jag lever i den där drömbubblan att Lillen ska älska varje sekund att arbetar med mig. Visst kan det bli sanning, men jag måste också inse att jag behöver ställa krav då och då. Som Buck Brannaman sade: "But it's no different with a horse than with a kid, you can't always be the kid's best friend. First you have to be the parent". Och jag vet att hästar är förlåtande djur där allt är glömt till nästa gång när man gör saker annorlunda, men jag gillar inte känslan av att någon av mina hästar skulle se mig som en tråkig och orättvis ledare. 
 
Detta var dock i början av veckan och sedan dess har vi lekt, kliat och pussats en massa. Jag lär in båda hästarna trickset att buga, än så länge är Lillen stjärnan som tycker det är sååå kul. Självmant plockar han fram ena frambenet och böjer vackert på huvudet. Kajsa gör det också, men hon försöker sedan sig på trickset ensam när jag gått iväg, genom att leta godisar mellan sina framben. Hittills har hon blivit besviken haha. 

Lipande Lillen...

Kajsa har blivit longerad med sadeln på, inte så ofta jag gör det faktiskt. Jag hade tänkt rida men den nya tie strapen behövde fler hål för att kunna spännas ordentligt. Så innan jag kunde göra dem hålen fick Kajsa nöja sig med en inte allt för tight sadel i longering istället. Hon var så himla duktig och tog galopperna klockrent efter ett tag! Höjde ryggen och sänkte huvudet, brummade belåtet. 

Fintjejen!  

I helgen var det middag på Berggrenska Gården med ett gäng från stallet, så trevligt! Åt god mat, drack några öl, lyssnade på våra exemplariska musiklistor och skrattade. Lördagen bestod av hästvisit med Johan, han fick se ligghallen i dagsljus och så promenerade vi bort mot bäcken för att kika på den magiska skogslagunen. På söndagen hade jag stalltjänst på morgonen vilket gick lätt som en plätt efter en god natts sömn. Mamma och jag hade med oss Lurven till hästarna, så för första gången på riktigt länge fick han rida och gosa med dem. Senare på dagen åkte jag och Johan ut till Marmas fantastiska skogar och vandrade i det vilda. Såg en massa räv- och rådjursspår, samt även spår efter grävling. Så tydligen har dem börjat vaknat till liv nu! Vi gick cirka en halv mil tills vi blev hungriga. Vi hade inte med oss någon torr ved men vi försökte bäst vi kunde ändå med halvtorra kvistar, tidningspapper och några större bitar. Kämpade länge och väl, tills vi gav upp och åt kall korv med bröd. Jag upptäckte till min stora glädje att det var till och med godare än varm korv! Efter skogsäventyret åkte vi och hälsade på Vevve. Satt och pratade tills det började skymma, då vi körde hemåt. Tog världens varmaste dusch och njöt av ledigheten.

Snuttarna hälsar på Lurvis (eller mer varandra?)

Nu sitter jag här med matematiken. Bara två veckors studier kvar nu, sedan fortsätter jag med Svenska 3. Imorgon tänkte jag ta in Kajsa och grooma henne ordentligt så hon blir av med all lös päls. Sedan kanske rida en sväng, se om nya repgjorden håller...

Sadelsmörjning och nytt läder!

Off billet-remmen och tie strapen hämtades ut på posten idag och de var helt perfekta i färgen! Blev så glad. Efter att jag hade mockat ligghallen och fyllt på med två nya ströbalar samt pussat ihjäl Kajsa och Lillen (Lillen har aldrig varit så söt och dryg på samma gång), tog jag tag i sadelfixandet. Tog bort de gamla fula och slitna nylonremmarna, den gamla sadelgjorden och diverse detaljer. Sedan rengjrode jag sadeln noggrant med både lädertvål och vatten och till sist smorde jag hela sadeln riktigt med fett. Det behövdes, för lädret sög åt sig det riktigt snabbt. Fäste de nya remmarna och smorde även dem lite lätt, satte på den nya repgjorden, dammade av padden, filten och sadelhängaren och sedan var det klart! Blev så fint, himla skillnad när man har rätta läderdetaljerna till. Nu var jag också duktig och hängde en stor handduk över sadeln så slipper den bli smutsig och dammig. Kanske ska skaffa ett westernsadel-överdrag ändå...

Nya och stela tie strapen. Lite ljusare än bakgjorden (ser mycket ljusare ut på bilden men den ljuger). Off billet-remmen samma färg som tie strapen. Dessa syns ju ändå inte så mycket under stiglädren, men det känns bra att de har samma bruna nyans som resten av sadeln i alla fall, och inte någon röd färg.

Mohair-gjoren på plats!

Alldeles ren och blänkande! Enda som saknas nu för att göra min sadel komplett, är ett läder/gummiband att linda hornet med istället för de mockaremsor jag har nu. Även ett par knytremmar som lossnat i bak på sadeln. Samt en brösta! Det blir nästa hästinköp skulle jag tro.
 

Veckan, helgen och läderfakta...

Förra veckan var lugn. Jag hade så mycket på schemat med icke-hästrelaterade saker samt start på en förjäkla svår matematikkurs, så hästarna fick snällt ta det lugnt dem med. Men Marie kom ut och verkade hovarna i alla fall, och vi fick göra det uppe vid hagen då det var isgata ner till stallet. Så skönt att vi kunde göra det i frid på bra underlag! Kajsa skötte sig exemplariskt och passade på att sova under verkningen. Lillen var däremot krångligare än krångligast. Frustrerande när det pendlar så vilt, senaste gången i stallet stod han som en ljus. Dessutom skulle Lillen slingra sig iväg till den enda isfläcken som fanns vid ingången, och halkade omkring som en tok (jag var nog den största token som desperat försökte hejda honom). Lustigt det där, för när hästen själv väljer var den sätter fötterna på isen och fokuserar på sin kropp, har de jättebra fäste. När hästen gör något impulsivt eller i rädsla/oförståelse, halkar den jättelätt. Men vi blev klara till slut och hästarna fick fina hovar! Gröna hovar dessutom. Vi fick prova en spray som ska hjälpa mot rötan. Lillens hålvägg hade blivit bättre, och trots att den hoven fortfarande har lite konstig form än resten så är vi på god väg att återställa balansen. Kan ju inte ändra allt i ett svep!

I lördags fick både Kajsa och Lillen komma in i stallet, fast en och en såklart så inte Egon blev ensam.
 Lillen njöt stort av att få springa av sig i ridhuset och han tog galopperna på mina pussljud så himla fint. Om han är lika lyhörd när han inte är på bushumör, det är en annan fråga... Kajsa fick springa av sig även hon. Precis som förra gången så ville hon inte sluta galoppera. Runt runt runt, jag drev inte alls på men hon fortsatte ändå. Känns underbart att hon har sådan energi. Jag satte även upp barbacka och red den första korta svängen på länge! Hennes rygg kändes nu som den skulle, och som den en gång var, bred och bekväm. Ingen vass cykelstång till ryggrad uppstickandes. Jag skrittade mest omkring för att känna av henne samt prova styrningen i det nya sidepullet, som älsklingstjejen tog superbra! Så roligt att rida min fina Kajsa igen.

Lillen stod och var alldeles sömnig i solen innan han fick gå ner till stallet. Men det blev fart i han när Karina kom med traktorn för att lasta in en ny höbal! Då var det bus för hela slanten, med hela gänget.

Kajsa och Lillen fick sin mat i boxen och vi alla var allmänt glada, en varm och solig februaridag. Idag fick jag sms om att mina läderremmar har kommit så imorgon blir det ett besök på posten och sedan vidare till stallet för att putsa och smörja sadeln, samt fästa de nya remmarna! Det har tagit sådan tid för jag fick hem off billet-remmen coh tie strapen, men de var i olika nyanser. Off billet-remmen brun som jag ville ha den (dock väldigt ljus men det gör inte så mycket), och tie strap-remmen oxblodsröd. Jag trodde att den skulle vara i samma nyans som off billet-remmen, så jag ringde företaget och frågade om byte. Då fick jag veta en intressant fakta; att tie strap-remmen görs endast i latigoläder, som alltid har den oxblodsfärgade, röda nyansen. Detta för att laitgolädret är det enda som är starkt nog att hålla för vind, väder, röta och allt sådant, vilket uppenbarligen är väldigt viktigt då den håller hela sadeln på plats. Därför ska man passa sig för företag som säljer tie straps i regnbågens alla färger och olika slags läder, för då är det inte latigo. Däremot har Weaver (märket min tie strap kommer ifrån) lyckats framställa ännu en tie strap i en mer brunaktig nyans, men som fortfarande är latigoläder. Och det är denna rem jag har väntat på att få hem nu! Den ska matcha off billet-remmen och min sadels nyans i det stora hela.

Kajsas och Lillens skylt

Här är fina skylten för Kajsa och Lillen, som nu sitter på både boxen och skåpet:


Har inte så mycket på min boxvägg. Grimman jag använder mest, nu skylten och min svarta tavla med penna där jag har telefonnummer och kan skriva om det är något viktigt som gäller hästarna.

Skylten med deras namn, närmare detaljer samt mina egna uppgifter. Älskar bilden på dem från Holmsånger när de står och kliar varandra. Bästisarna som alltid har varandra! ♥

Hästhelgen i fyra bilder

Kom ut i lördags och Lillen hade en jättelång gren alldeles invirad och släpandes i svansen. Händer bara Lillen! Kajsa klev på den medan Lillen traskade omkring, så han blev rädd och sprätte iväg haha. Han verkade lättad när jag trasslade ut den... 


Lite smaskens båda dagarna. Kajsa har snygg ståstil som vanligt! Mamma fick för sig att ge hästarna tranbär. Det var en hit, trots att Lillen var misslyckad som vanligt och inte kunde greppa dem... miffo-älsklingen våran.

Måste faktiskt säga att Kajsa inte är särskilt fotogeniskt. Hon ska alltid ge sitt "finaste" leende med tänderna. Här ser hon ju ut som en efterbliven lama. Varför så ful, Kajsabanan? (♥) 

Så lycklig över att det är bar mark i nästan hela hagen nu! Lite överkurs med overall i vårvädret, men what the heck...

Nu är jag precis hemkommen från stallmöte, handling, mat och lite till. Tog världens varmaste dusch och känner mig så tillfredsställd på alla plan. Veckan är ganska fulladdad med registreringsbesiktning, hovverkning, ny kurs att sätta mig in i, slutprov i historian, fix med vindrutan i fram, hämta mina nya glasögon, fixa gnisslet på framdäcket och återsända paket.

Grusad hage - check!

Idag åkte jag och hämtade grus på Näringen i Gävle. Så bra att sådana ställen finns för allmänheten. Särskilt för ägare till barfotahästar såhär i slutet av vintern haha... Fyllde fem IKEA-kassar och drog vidare till stallet är jag fyllde på rikligt runt vattnet, vid ingången, utanför ligghallen och fläckvis på ställen där jag tyckte det verkade suspekt. Egentligen var det inte alls så farligt i hagen, i skogsdelarna var mossan och gräset framme nästan överallt, så skönt! Det blir bara is där det är tryck på backen. Samt där vi körde upp med traktorn under bygget. Det var synd, gick ju inte att undvika för att det skulle bli så bra byggyta som möjligt. Nästa vinter efter en sommar av gräs och torka kommer det nog inte vara lika halt där!

Idag var flocken riktigt trött. Stod och sov i en klunga tätt intill varandra. Och inte fan hjälpte dem mig när jag drog svintunga grussäckar över hagen, jag tog i allt vad jag hade och kom cirka tre decimeter. Lillen gick fram till mig men bara glodde, så ohjälpsam. Hade faktiskt förväntat mig att han skulle ha svingat upp en säck på ryggen och burit iväg med den... Nu håller jag tummar och tår att värsta isen på vägen ner mot stallet hinner försvinna till på måndag, så jag i alla fall kan gå en slingrig stig med hästarna in till boxen. Mina har gått på betydligt värre underlag och håller man sig på sidan brukar det gå bra, men vi får se. 

Grab a shovel!

Då har årets fulaste och hemskaste tid officiellt börjat. Den grå slaskperioden. Full med halka, smuts och vattenpölar (eller snarare hav). Vad är det man brukar säga, det som göms i snö kommer fram i tö? Det stämmer bra med hagen i alla fall. All skit var framme idag när jag kom. Trots att vi mockat som galningar så har det varit svårt att få bort allt när det var som mest snö. Såg ut som värsta krigsfältet av bajs. Jag mockade tre kärror, det fick räcka för idag. Så jäkla tungt när skiten är blöt och att gå på en hal väg till gödselstacken är inte det lättaste...

Vacker syn, eller hur?

Åh vad jag önskar att snön, slasket och framförallt halkan kunde försvinna här och nu. Än så länge är det bra på backen i hagen, inte direkt halt någonstans eftersom det inte varit plogat eller packat. Men det gäller att hålla koll närmaste dagarna nu när det är plusgrader. Sedan ska det bli minus igen och snö... Orkar inte! Blir så deprimerad när jag tänker på faktumet att det kommer vara så här bra länge framöver. Pendla mellan äcklig skitslask och hal is. Det där med att uppskatta alla årstider för vad dem är gäller faktiskt INTE denna period. Det har jag skrivit in i regelboken nu.

På måndag kommer min hovformsspecialist ut och jag ber till gudarna att det är skaplig mark att gå på till och från hagen då. Som det ser ut nu finns det en bar markstripa nästan hela vägen, men vissa partier är helt istäckta och blanka. Måste verkligen verka hovarna på hästarna då de ser ut som ett helvete, men vill ju inte heller att dem halkar på vägen in. Kanske löser det på något annat sätt, trampar upp en ny stig eller något...

Annars var den en rätt simpel och härlig dag. Gjorde inget annat med Kajsa och Lillen än att rengöra hovar, pussa och klia. De verkade vara på lite bushumör, i alla fall för uttråkade för att stå och äta. Egon traskade omkring och grävde efter rötter, Lillen försökte få igång lite lek och Kajsa följde efter mig i hopp om att få lite gotta. Imorgon tänkte jag åka och hämta lite sand. Bra att bunkra upp med utifall att det blir isbana i hagen. Men det är superbra grepp runt höhäcken så länge hästarna står på allt hö som ramlar utanför häcken. Och vi har en gigantisk hög med gammalt dålig hö ingen äter av, så man kan också sprida runt lite av det på de värsta partierna. Om jag inte skulle hinna få tag i någon sand.

En avslappnad, sömnig Kajsa.

Igår var jag hos hästarna i bra många timmar, umgicks mest med dem i hagen. När mörket började falla gick jag in i ligghallen. Lillen hängde på och visade så tydligt att han ville ha närhet. Var jag än ställde mig följde han efter och lade sin sammetslena mule mot min axel. Jag satte på huk och vi utbytte luft med varandra, min näsa var helt inborrad i hans gigantiska näsborre och vi andades djupt tillsammans. Jag kliade honom i ansiktet tills han höll på trilla ihop av trötthet, hans ögon flackade och underläppen hängde. Så höll det sig ett bra tag tills han piggnade till och sträckte på ryggen så det knakade högt. Jag gick ut och Lillen placerade sig istället vid foderhäcken för lite kvällsmat.

Senare hände något helt magiskt! Jag gick återigen in i ligghallen och denna gången följde Kajsa efter mig. Kajsa har alltid varit mycket reserverad och på sin vakt, och kroppslig närhet han inte riktigt varit hennes kopp té. Dessutom har hon nästan alltid varit ledarsto och därmed varit den som hållit vakt. Men nu ville hon vara med mig och höll sig nära, trots att hon gärna undvek kroppslig kontakt. Plötsligt vände hon sig om, fällde ihop sina fjantiga med och lade sig ner!!! Jag höll på att smälla av, sådan glädje! Det är otroligt sällsynt att mina hästar, men framförallt Kajsa, ligger ner i min närhet. Vi har inte riktigt kommit till den punkten där det är en helt normal sak och har inte heller direkt gjort något för att utvecklas på den fronten. Men nu kände Kajsa uppenbarligen att hon var trygg nog med mig för att lägga sig, tätt intill. Försiktigt satte jag mig mer bekvämt och där satt/låg vi. Länge, säkerligen över en timme. Efter en stund klappade jag henne försiktigt på halsen och huvudet. Hon var lite skeptisk men lät mig. Det tog inte lång tid förrän hon blev helt bekväm med att jag fick röra, klappa och klia. Jag kröp bakom henne och strök mina händer längst hela hennes kropp. Det är så annorlunda att se och känna sin häst när den ligger på backen. Kroppen känns konstigt nog ännu mer gigantisk när den är ihopfälld på marken. Så förtrollande att vara med sin älskade häst i sådant tillstånd! 

Efter en ordentlig tupplur började hon veva med svansen i spånet, lade ner huvudet och tog sig en härlig rullning. Sedan reste hon sig upp och gäspade cirka en miljon gånger. Ingenting slår dock den gången för ett par år sedan när Kajsa sov så himla djupt att hon låg och sparkade i sömnen, gjorde töntiga gnäggljud och vibrerade med läpparna. Alldeles nergrävd i halmen. Då måste hon ha drömt om något riktigt spännande! 

Det tog emot att ta fram kameran och slå på blixten, men var ju tvungen att föreviga stunden. Tur att Kajsa låg och blundade ändå, hon verkade knappt märka av när bilden togs...

Första utprovningen av sidepullet...

Senaste dagarna har bestått av pakethämtning... paket innehållandes mina skinande nya hästprylar! Känner mig som ett barn på julafton! Hittills har sidepullet, tyglarna, arbetsrepet och repgjorden kommit. Inväntar fortfarande latigon och off billet-remmen. Jag lägger upp bilder när allt har anlänt.

Provade sidepullet på Kajsa dock... hon var inte så jättefin i det, haha. Eller rättare sagt så gillar jag inte pannbandet så mycket. Jag tycker sällan om pannband och detta var stort, vitt och mycket synligt. Så jag funderar på att antingen ta bort pannbandet helt, eller färga/olja det mörkare så det smälter in bättre. Och kanske även då nosdelen så det matchar. Men vi får se, för jag provade sidepullet på även Lillen idag och han var mycket finare i det! Passar bättre med hans ljusa färger tror. För övrigt älskar jag sidepullet. Supersköna tyglar, rätt tyngd, vackra detaljer, bra passform.

Här är ett par halvkassa bilder på Kajsa i sidepullet att visa så länge. Kanske ser lite extra fult ut just för att pannbandet var för lågt inställt? Går förhoppningsivs ihop bättre när det sitter högre upp haha! Men nu ska jag inte överdriva för jag tycker överlag att Kajsabanan är jättefin i sidepullet! Bara pannbandet som gjorde mig lite tveksam.


Free and loose housing

Så bra Kajsa och Lillen har det, på sin lilla lösdrift. Fria att röra sig och socialera, precis som hästar är konstruerade för. De har ligghallen när de själva känner för att stå eller ligga torrt. Väljer de att vara ute och bli blöta så är det uppenbarligen så dem vill ha det. Ingen fryser och mat finns 24 timmar om dygnet. Lugn flock, harmonisk stämning. Helt enkelt underbart!

Lillen kikar ut från sitt krypin. Vilken liten gullegrabb han är!

Hederligt hö

Något alldeles fantastiskt, som jag är väldigt glad över, är att gården vi står på har tagit in hö som foderalternativ istället för endast hösilage. Vi var några i stallet som ville ha det och planerade att ordna själva, men bästa gårdsägarna såg till att fixa det åt oss alla istället. Det var detta jag syftade på när jag skrev för ett tag sedan att en sak kanske ska hända som skulle göra läget för Kajsa och Lillen ännu mer ultimat. Och nu är det så bra som det bara kan bli! De har köpt in ett gäng rundbalar från en bonde inte allt för långt borta. För att prova och se hur det fungerar för allihopa. Jag blev överlycklig när jag såg balarna stå i ladan... det doftade underbart och var så lätthanterligt. Hittills smaskar Kajsa, Lillen och Egon i sig höet med glädje!

Var lite nojig då vi inte hann vänja in dem med höet samtidigt som de hade hösilaget så länge som jag hade hoppats. Men lite i alla fall och ingen verkar ha problem med magen eller annat ännu. Däremot lär man verkligen se till att hästarna har vatten nu när de äter hö som inte innehåller mycket vätska. Det är väl en av de få nackdelarna, att man lär ha bättre koll för att minimera risken för magknip eller kolik. Å andra sidan får man just bättre koll på hur mycket vatten hästarna får i sig, och jag föredrar alla dagar i veckan att de dricker rent vatten de mängder de behöver. Anledningen till varför jag gillar hö åt mina hästar är att de helt enkelt alltid mått som bäst när de äter torrt hö. De är mer stabila i magen och överlag känns det bara fräschare, enligt mig. Skönt också att slippa plasten faktiskt. Kajsa och Lillen verkar även föredra smaken av hö. Men det där varierar såklart beroende på hur bra/dålig balen är. Vi slängde ut hösilage några dagar efter foderbytet men hästarna har valt att fortsätta äta torrhöet. I alla fall de gångerna jag har varit där. En nackdel dock med torrt hö är att det dammar, oavsett hur bra lagrat det är. Hästarna har hostat lite grann vid foderbytet. Får se om det lägger sig när de ställer om sig, men desto viktigare att de har vatten!


Nu är jag så peppad att komma igång med träning och allt vad det innebär! Kajsa och Lillen står på en toppenbra lösdrift, vi har nära till stallet och ridhuset, jag har full koll på vad de äter med hö och tillskott. Vi har fungerade utrustning efter senaste inköpen och är ivriga att sätta igång! Jag tror just att Kajsa och Lillen kommer må ypperligt bra när de får börja röra på sig mer. Nu är dem stabila på lösdriften och har kommit in i miljön, men nu behövs ytterligare stimulans och träning för att det inte ska fallera. Bli starka, mjuka och hela. Kajsa mår verkligen bara bättre och bättre och det är så härligt att se. Hennes ögon ser inte längre ut att lida, tvärtom är hon pigg och personlig som förut! Hon går stadigt upp i vikt och ser faktiskt riktigt fin ut nu min pärla. ♥

Lillen och jag fluffar ligghallen...



 
Tidigare inlägg Nyare inlägg