Hederligt hö

Något alldeles fantastiskt, som jag är väldigt glad över, är att gården vi står på har tagit in hö som foderalternativ istället för endast hösilage. Vi var några i stallet som ville ha det och planerade att ordna själva, men bästa gårdsägarna såg till att fixa det åt oss alla istället. Det var detta jag syftade på när jag skrev för ett tag sedan att en sak kanske ska hända som skulle göra läget för Kajsa och Lillen ännu mer ultimat. Och nu är det så bra som det bara kan bli! De har köpt in ett gäng rundbalar från en bonde inte allt för långt borta. För att prova och se hur det fungerar för allihopa. Jag blev överlycklig när jag såg balarna stå i ladan... det doftade underbart och var så lätthanterligt. Hittills smaskar Kajsa, Lillen och Egon i sig höet med glädje!

Var lite nojig då vi inte hann vänja in dem med höet samtidigt som de hade hösilaget så länge som jag hade hoppats. Men lite i alla fall och ingen verkar ha problem med magen eller annat ännu. Däremot lär man verkligen se till att hästarna har vatten nu när de äter hö som inte innehåller mycket vätska. Det är väl en av de få nackdelarna, att man lär ha bättre koll för att minimera risken för magknip eller kolik. Å andra sidan får man just bättre koll på hur mycket vatten hästarna får i sig, och jag föredrar alla dagar i veckan att de dricker rent vatten de mängder de behöver. Anledningen till varför jag gillar hö åt mina hästar är att de helt enkelt alltid mått som bäst när de äter torrt hö. De är mer stabila i magen och överlag känns det bara fräschare, enligt mig. Skönt också att slippa plasten faktiskt. Kajsa och Lillen verkar även föredra smaken av hö. Men det där varierar såklart beroende på hur bra/dålig balen är. Vi slängde ut hösilage några dagar efter foderbytet men hästarna har valt att fortsätta äta torrhöet. I alla fall de gångerna jag har varit där. En nackdel dock med torrt hö är att det dammar, oavsett hur bra lagrat det är. Hästarna har hostat lite grann vid foderbytet. Får se om det lägger sig när de ställer om sig, men desto viktigare att de har vatten!


Nu är jag så peppad att komma igång med träning och allt vad det innebär! Kajsa och Lillen står på en toppenbra lösdrift, vi har nära till stallet och ridhuset, jag har full koll på vad de äter med hö och tillskott. Vi har fungerade utrustning efter senaste inköpen och är ivriga att sätta igång! Jag tror just att Kajsa och Lillen kommer må ypperligt bra när de får börja röra på sig mer. Nu är dem stabila på lösdriften och har kommit in i miljön, men nu behövs ytterligare stimulans och träning för att det inte ska fallera. Bli starka, mjuka och hela. Kajsa mår verkligen bara bättre och bättre och det är så härligt att se. Hennes ögon ser inte längre ut att lida, tvärtom är hon pigg och personlig som förut! Hon går stadigt upp i vikt och ser faktiskt riktigt fin ut nu min pärla. ♥

Nyttiga träd?

Gott med gran och tall tydligen! Mina har varit barkgnagare och barr/lövätare i perioder över året. Inte mycket men någon gång ibland står de gärna och smaskar en stund. Har läst någonstans att gran ska vara naturligt avmaskande, någon som vet om det finns studier på det? Kådan i gran ska tydligen vara mycket rikt på C-vitamin men å andra sidan producerar hästen C-vitamin själv i kroppen. Tycker i alla fall att det är kul att se att Kajsa och Lillen sysselsätter sig med det som naturen har att erbjuda. Och jag är rätt säker på att hästar bara får för sig att äta något rakt av om de verkligen känner att det finns något där inne som de behöver för tillfället, eller om det faktiskt är gott.





En liten snöhälta

Lillen var lite halt häromdagen när jag tog in honom i stallet. Det syntes först efter att han fick komma in och gå på bra underlag i ridhuset så min gissning är att han har spänt sig under snöiga omständigheter, uppbyggnader av snö under hovarna, halvdant underlag och så vidare. Han hade extra mycket hård snö under just den hoven på det benet han var halt i, så förmodligen var det sned belastning eller ojämnt tryck/spändhet. Fick hjälp med att lokalisera och stretcha, Lillen tyckte det var lite konstigt men rätt så skönt ändå! Det knäppte till svagt i bogen och sedan var det bättre. Idag syntes ingenting så jag är inte särskilt oroad. Får se imorgon. Lillen var förresten jätteduktig i ridhuset, för rätt som det var rasade all snö från ridhustaket. Arenan nästan vibrerade av snöns kraft, och det lät rätt obehagligt också. Han tittade och åt alla möjliga håll och spetsade öronen, hoppade lite åt sidan men höll sig annars lugn och cool. Älsklingsgrabben då.

Idag blev det bara en snabbvisit hos hästarna. Mockade ur ligghallen, skottade runt vattnet, tog bort is, pussade och kliade mina hjärtegryn. Några godisar slank ner också där emellan. Båda var väldigt sociala men främst Kajsan som följde efter mig var jag än gick. Imorgon ska hon få komma in och torka några timmar tänkte jag.


Så himla svårt att få bra bilder på Kajsa när hon är en mörk häst. Det är därför det är flest bilder på Lillen i bloggen, för mina Kajsa-bilder inte visar den rätta Kajsan, om ens en Kajsa alls. Nästa sak att införskaffa blir definitivt en ordentlig kamera, så jag får en massa fina bilder på mina snuttar. En fin snösnurpa ändå här! Hon följde till och med efter mig in genom snöiga buskagen och grenarna, där det var trångt, stenigt och vid hagens hörn.
 
Om man tittar noga ser man att en fjantig Lillen som kikar fram mellan kvistarna också... ♥

Linfröolja i liten mängd

Även om Kajsa inte får samma mängd linfröolja som när hon var så mager, så ger jag fortfarande linfröolja i mycket små mängder till både Kajsa och Lillen. Nu har de fri tillgång på grovfoder och bra (som jag hittills upplever det) samt mer heltäckande foder med Natur Müsli SOLO och Irish Mash. Men linfröoljan ger bra extra tillskott av Omega 3, Omega 6, antioxidanter med mera. Dessutom smörjer den tarmarna som minskar risken för kolik, förstoppning och så vidare.

Rätt kostsamt med linfröolja. Men jag köper ändå de små, dyra och lättillgängliga flaskorna i vanlig matbutik. Dessa är ekologiska och kallpressade. Giftfritt för mina hjärtegryn så långt det går. ♥

Galoppen kommer när själen mår bra

Livet är bra härligt just nu. Hästarna njuter, jag njuter. Torsdagen bjöd på en underbar stund med Kajsa i ridhuset. Hon hade inte varit där inne på länge och jag tänkte att det skulle vara skönt för henne att röra lite på sig på stabilt underlag. Och som hon sprang! Först provade jag göra pussljudet för att se om hon fortfarande kopplade det till galoppen och om hon ens ville ta en galopp, eftersom det var så länge sedan vi red eller tränade överhuvudtaget. Hon tog galoppen nästan direkt, och sedan var hon igång. Hon galopperade runt på arenan, helt på eget bevåg, och bara stornjöt över att få sträcka på benen ordentligt. Huvudet sänktes, ryggen sköts upp och hon verkade så otroligt glad. Det var så himla fint att se henne lycklig och med ny energi. Som att hennes trasiga lilla kropp och själ äntigen började hela. Vi busade en massa. Hon jagade mig, jag jagade henne, vi sprang tillsammans. Fintade varandra, gjorde tvärnitar, så otroligt kul och häftigt att uppleva! Kändes som en början på något fantastiskt, som att vi börjar närma oss en sådan där förtrollande kontakt jag alltid drömt om, men som varken hon eller jag har haft energin och andan för. 
 
Efteråt fick hon mumsa på sin goda müsli i boxen. Hon glufsade på i alldeles för rask takt samtidigt som hon inte riktigt hade varvat ner från busandet, så jag passade på att öva på varsågod-kommandot några gånger, så hon hann tugga och andas emellanåt. Vi har precis börjat med detta då jag upplever att både Kajsa och Lillen är alldeles för på maten, så fort de ser de svarta gummibaljorna blir de helt till sig och glömmer bort tid och rum. Hittills har båda varit superduktiga! Vi ställer oss framför matskålen och varje gång de drar ner huvudet för att börja smaska håller jag bara fast repet så det tar stopp. Jag är bara tyst och lugn och inväntar att de slutar försöka komma fram till maten. När de står snällt och väntar och jag märker att de vänder uppmärksamheten på något annat, som mig, säger jag "varsågod" samtidigt som jag rör mig nedåt mot maten för att vara extra tydlig. Det var lite knepigare när Kajsa stod lös i boxen än när jag hade grimma och ledrep, men då använde jag bara mitt kroppsspråk mer för att blocka henne tills hon hängde med. Inspirerad av LibertyHorse som har en fantastisk blogg och Instagram-konto!

Swedish winter wonderland

Under gårdagen föll snön och förvandlade det grå omgivningarna till förtrollande vinterlandskap. Jag satt länge och funderade över det här med vintern och min extrema längtan till sommaren, ända sedan jag tog över Kajsa och Lillen. Den enda anledningen till varför jag känner mig obekväm med vintern, är halkan. Främst för hästarna men också när jag kör bil. Egentligen älskar jag allt annat som har med vintern och snön att göra, där också, främst för hästarna. Det är behagliga temperaturer för Kajsa och Lillen, de störs inte av insekter, de fullkomligt älskar att rulla i snön, hovarna och strålarna är rena och mår oftast ovanligt bra. Det är helt fel att jag ska gå och avsky en årstid för en enda anledning som halka. Alla årstider är vackra och magiska på sina vis och jag kan inte gå runt och önska bort vintern för saker jag inte kan kontrollera. 

Så nu ser jag det fina i vintern och uppskattar förändringarna, precis som jag alltid gjort förut. Jag vill trots allt ännu mer norrut, där jag känner att jag hör hemma. Och jag vet att i framtiden kommer inte halkan vara något problem för hästarna vintertid, för jag kommer ha så stora arealer på hagarna så marken aldrig hinner bli packad och hal. Exakt så har det varit tidigare för Kajsa och Lillen, halkan existerade inte i vår värld då.
 
Igår var en magisk dag med Kajsa och Lillen. De upptäckte naturen på nytt, med tjocka höljen av vitt över granriset och stora, lätta, alldeles perfekta snöflingor som yrde ner och lade sig som täcken på deras värmande pälsar. De var så sociala, nära och älskande. Det jag älskar mest med nysnön, är hur den tystar hela landskapet. Dämpar ljudet, nästan som att man har lock för öronen. Allt blir ljust och betryggande. Trots att snön döljer med sitt täcke, känner jag att saker träder fram mer än någonsin...



 
 
 
 
 
 


Fritt fram till rent, friskt vatten.

En annan gigantisk lättnad med flytten till vår nya lösdrift, är att hästarna har vattnet nära till hands och dricker precis lika mycket och ofta som de ska göra. En häst ska ju ändå få i sig en hel del liter vatten per dygn. Vi har ställt vattnet en bit bort så det inte blir ihopklungade samlingsplatser och för att hästarna ska få röra på benen så mycket som möjligt. Men ändå finns det nära så alla kan i lugn och ro gå och dricka, utan att känna sig separerade från resten av gänget genom att gå på en lång vandring för en klunk liksom. I förra hagen var vattnet och maten väldigt långt ifrån varandra. Vilket jag normalt anser är helt korrekt, man ska sprida ut de olika stationerna, men jag tror faktiskt inte att hästarna där drack så mycket som de borde för att det helt enkelt var lite för långt. De kanske gick när någon annan gick, eller tillsammans allihopa någon gång ibland. I alla fall mina, väldigt sällan såg jag någon av mina där nere ensam.

Intressant också att se att allt-i-allo-mineralstenen är mera populär än den vanliga saltstenen. Åh, det är så underbart att känna att jag har bättre koll på vad mina hästar äter, dricker, mängder, vad de gillar och ogillar! Också jättekul då jag precis börjat med vår Natur Müsli SOLO. Hittills är det bara positivt. Mer om det i ett annat inlägg!


Kajsan tar sig en slurk, älsklingstjejen. Vi är också hela tiden noga med att ta bort isen från backen (som det ni ser vid baljan på bilden) för att det inte ska byggas upp ett isberg som sedan tar evigheter att smälta på våren.

Egon kom och gjorde Kajsa sällskap, de drack länge ur samma balja och sedan snuttade Kajsa med mulen mot Egons mage medan han drack färdigt.

Gottigotta! Sötaste tungan någonsin. På den här bilden ser Kajsa riktigt fin ut i kroppen, det går stadigt åt rätt håll. Och kolla hennes päls, vilka fantastiska färger. På vintern blir hon mer varm-rödbrun och på sommren med kall-nötbrun. 

Nya lösdriften - Premiären

Vi hann i tid till nyåret! Dagen innan nyårsafton flyttade Kajsa, Lillen och Egon in i den nya lösdriften och det kunde inte möjligtvis ha känts bättre. Vilken succé! Jag var till och med nervös innan, för det var så länge sedan hästarna hade varit utanför hagen överhuvudtaget. När det var dags att flytta över dem till den nya hagen tog vi först in töntarna i stallet, så de fick puffas till och bli lite tjusiga till VIP-premiären. Så himla skönt att borsta mina älsklingar ordentligt och reda ut manen/svansen för första gången på så länge!

Vi gick upp till hagen, som tog magiska en minut, knappt det. Kan ni förstå vad nära denna lösdrift ligger stallet och ridhuset?! Känns så otroligt härligt och tryggt så jag vet inte var jag ska ta vägen, helt lyrisk. Släppte ut hästarna och inväntade spänt reaktionerna. Kajsa var den första inne i ligghallen, en snabb sväng. Lillen gjorde en bestämd entré och lade genast den första bajshögen. Haha, nej Lillen, nej! Vi skrattade och jag kunde inte låta bli att glädjas åt tanken att han var bekväm nog att göra så. Egon följde efter men gick ut ganska snabbt. Kajsa gick bortåt och började undersöka skogen. Och hon blev alldeles till sig när hon insåg att det fanns gräs, mossa, rötter, träd och en massa gotta att smaska på! Så hon satte igång att äta direkt. De andra gjorde likadant. Kort senare möttes de alla vid foderstationen för att smaka på den nya hösilagebalen. Där stod dem ett bra tag, tills jag tog Kajsa i grimma och traskade iväg till vattnet. Ja, jag vet att hästarna hade upptäckt vattnet själva senare, men jag ville ju se det med egna ögon! Lillen och Egon följde efter oss och alla tog sig en första slurk. Sedan följdes dagen av små visiter i ligghallen samt gräsätande. Stora valackflocken som är deras grannar kom för att hälsa över stängslet, trots att de inte kan nå varandra. Intressant och roligt tycker korvarna! Även ett gäng på tre boxhästar som går i hagen mitt emot vattnet kikade nyfiket. Vi gick ner till stallet då och då för att fika och låta hästarna känna in hagen på egen hand. Jag upplever ofta att hästarna upptäcker mer när människorna försvinner och mycket riktigt var det så, för de var på olika ställen och gjorde nya saker varje gång vi kom upp igen. 
 
Ett ord för att beskriva denna fantastiska känsla och upplevelse... Enkelt! Precis som det ska vara! Allt kändes så tryggt, säkert, fräscht och självklart. Kajsa, Lillen och Egon stod och åt hö med mularna tätt intill varandra, trots att de hade all plats i världen att sprida ut sig runt foderhäcken. De drack ur samma balja utan minsta ivägjagande. De fungerar så jäkla bra ihop och det gör mig så glad, för jag märker hur lugna och tillfredsställda hästarna blir av det.
 
Jag firade in nyåret med mina älsklingar, tillsammans med Johan som var underbar nog att åka ut med mig. Bättre än så kunde det inte bli, en kyss på tolvslaget från min vackra man och såklart en massa nyårspussar från mina pälsbollar. Det var mycket mer smällar och fyverkerier än jag trodde det skulle vara, så jag är glad att jag åkte ut. Höll dem sällskap hela tiden och uppehöll med en massa godis när det var som värst. De skötte sig exemplariskt, tittade upp lite skeptiskt men lugnade ner sig väldigt snabbt igen. 2016 fick verkligen en fantastisk start, mina hästar är mitt liv och när dem mår bra mår jag bra. Så enkelt är det. Oavsett vad som händer nu, står de nära stallet i tryggt förvar, i en liten flock där vi har så mycket bättre koll och skulle det hända något är det så lätt att ta sig till stallet eller köra upp med bil. Nu ska det inte hända något hemskt, men som ni vet är det alltid bäst att vara förberedd som hästägare.

Vi ser till att sköta mockning ordentligt, speciellt i ligghallen och runt foderhäcken. Nu medan det fortfarande inte är någon snö passar vi på att mocka överallt för att hålla fint, men viktigast är att de ska ha rent där de ligger ner och där de äter. Hittills har vi mockat varje där när någon av oss är där, så ska vi försöka hålla det så de dagar vi är där och har tid. Känns bara så jäkla bra med allt! Och en annan sak är på intåg nu, som skulle få allt att kännas helt optimalt. Mer om det om det blir aktuellt.


Den första titten runt omkring, självständiga på varsitt håll!

Ligghallen! Med plats för tre hästar. I vår ska den målas och sedan är allt tiptop. 

Det mesta byggt av återbrukat virke. En härligt blandnig av spontad panel och vanliga plankor. Tre rejäla stolpar som grund samt dubbla bärlinor. Takläkten av okantade brädor, väggarna inklädda med använda men jäkligt slitstarka formplywood-skivor, bakar att klä in skivorna med nedtill, nytt plåttak. Långsidan/baksidan av ligghallen är ju ihopbyggd med en befintlig mycket större ligghall, så det sparade en hel del tid och material. 
 
När vi skulle göra bädden trodde vi att vi att det skulle bli för lite. Men 18 torvbalar och 12 spånbalar gav mer än nog... Det blev världens tjockaste bädd, som såklart också sjunker och trycks ner av hästarna. Blandade torven och spånet lager för lager så den eventuellt fuktiga torven inte skulle frysa, men det var svårt att slå sönder de mindre torvbollarna som var lite hårdare. Blev i alla fall suveränt!

Foderplatsen, alldles intill ligghallen så höhäcken kunde placeras där det var högt, torrt och med jättebra sandmark. Lera är dock inget problem nu med den frusna marken. Men bra ställe också för att maten och hästarna får lä från två olika håll. Är så innerligt glad över att marken hann bli hård innan hästarna kom över till hagen! Kajsas svullnader i benen gick ner ganska direkt, av att slippa stå på alldeles bucklig, frusen mark. Plan och orörd mark är mycket bättre!
 

Saltstens-station på hörnet av ligghallen.

Kolla Egons mun, så himla gullig! Tar sig en tugga.
 

Mineralstens-station längre bort mot skogen. För att uppmuntra rörelse och slippa platser där alla klungar ihop sig hela tiden. Hittills har mineralstenen varit favoriten... Älskar också skogen i denna hage. Det må vara en liten hage, men naturen är helt rätt. Äldre skog, höga träd, fin mossa, stora stenar, blandning av vegetation och helt enkelt vackert.


Grannarna på andra sidan vägen och vattenställe, där det är så öppet som möjligt. J var snäll och flyttade stora stubbar och stenar precis här samt planade ut marken med traktorn. Vi gjorde ännu en hagöppning vid vattnet så det underlättar för K när hon ska fylla, om hon nu skulle behöva öppna. Sedan är det alltid bra att ha en extra utgång vid nödfall. Just nu har vi bara två baljor, men en isolerad låda att placera dem i är på gång. Om den kommer att hjälpa är frågan, verkar fungera jättebra för vissa och inte alls för andra. Beror väl på hur man gör den, men vi tänker att det kan ju inte bli sämre haha. Kanske tinar upp snabbare i alla fall!

Ridhuset och stallet (samma byggnad) ett stenkast bort, hur nära och bra är inte detta?!

Nöjda med sin matstation! Mina älskade hjärtan. ♥

What I've been up to - ny lösdrift på intåg

Oj vad snabbt tiden går! I vanlig ordning har en hel del hänt sedan mitt senaste inlägg. Vad jag väljer att skriva är det viktigaste - Kajsa och Lillen mår bra och alldeles snart ska de få flytta ifrån den nuvarande lösdriftsflocken och in i en annan hage på samma gård. Med lite jävlaranamma, återbruk av virke och snickarkunskaper har vi snart skapat en alldeles egen lösdrift till mina två hjärtan, samt även fina Egon som behöver samma lugn och rutiner på livet som mina. Han är en lugn och låg häst och fungerar bra med mina, de har en bra och avslappand dynamik och jag tycker det är skönt att det blir tre hästar ändå, så jag kan ta ut mina en och en utan att någon blir ensam kvar.
 
Kajsas blodprov visade sig som sagt normala. Några dagar senare hade alla svullnader gått ner helt, sådan lättnad! Hon har också, sakta men säkert börjat rundat på sig igen. Också en enorm lättnad. Men det är långt kvar och det är fortfarande något som inte stämmer helt, då jag upptäckte idag att hon var lite svullen i samtliga ben. Fortfarande lika märkligt då hon rör sig normalt och visar inga tecken på obehag eller smärta. Time will tell - och just nu ska det bli så underbart att ha henne i en mindre flock och närmare stallet där jag kan ha mycket bättre koll på henne. I en liten och stabil flock har jag bättre koll på hur hon dricker, äter och hur det fungerar med resten av gänget. Efter veterinärens order, dessutom.
 
Nya lösdriftens hage är inte alls så stor (gårdens mark slutar precis i detta område), men den fungerar gott och väl för tre hästar på vintertid. Det viktigaste är att allt känns praktiskt och tryggt, och det gör det verkligen. Äldre och vackrare skog, torrare sandmark, mossa, gräs, orört från andra hästar. Har inte varit någon hage där tidigare, vi har gjort allt from scratch. Det blir en ligghall gjord för tre hästar som min duktige far har hjälpt mig med även denna gång (andra gången vi bygger lösdrift på någon annans mark haha, men vad gör man inte för sina älskade pälsbollar). Foderhäcken utanför på sidan som får lite skydd från två väggar. Vattenplats en bit bort där solens strålar når, som har en egen öppning för att underlätta för gårdens vattenfyllare. Ingången där man tar ut och in hästar har elastisk repgrind. Hästhagar från två håll, ridhuset och stallet alldeles intill, mycket att se på för hästarna och framförallt tryggheten av att ha mer tillsyn! Det kommer bli så bra. I sommar hoppas jag på att vår flock kan få ett eget sommarbete där de får beta så mycket som de vill utan att behöva öppna upp en bit i taget. Nu löser jag problemet för mig själv, så jag och mina hästar får leva på det sättet vi vill. Det borde fler som känner missnöje göra, no muss no fuss.
 
Så detta är vad jag har pysslat med sedan det förra inlägget. Har inte bloggar av ren tidsbrist. Det har varit bygge från tidig morgon tills att ljuset försvunnit, sedan studier hela kvällarna lång. Att sedan försöka vara en social homo sapiens på helger, inte det lättaste i min bok. Och det var inte bara och bara att slå upp denna ligghall kan jag säga. Först och främst var hagområdet fyllt med virkeshögar, gamla hövagnar, bråte och prylar. Så att bara rensa upp det tog sin lilla tid. Sedan var det att sätta hagstolp innan backen blev för hård, vi har ju haft sådan otrolig tur med vädret måste jag säga! Jag fullkomligt älskar milda vintrar som denna, i alla fall sedan jag blev med häst. Förberedelserna inför själva bygget tog ju också sin goda tid, med grävning av hål, slyrensning, traktorkörande, sätta stommen, få allt rakt och i nivå. Sådant som pappa är supernoggrann med, och med all rätt. Hämta virke från gårdens alla olika hörn, köra oändliga turer med fyrhjuligen, stressa och pressa. Men snart är det klart! Det som har underlättat bygget rejält, är att vi har slagit upp ligghallen mot en befintlig vägg. Mot baksidan av valackflockens stora ligghall. Då vinner man mycket tid!
 
Idag lade jag plåttaket. Det enda som är kvar nu är att klä in en bit av baksidan av stora ligghallen (plåt som inte hästarna får komma i kontakt med), smådetaljer på insidan av nya lilla ligghallen, rensa byggytor från spik och sten, slå upp ett par bakar på gavlarna under plåten, torva ligghallen, bygga isolerade vattenlådan (hinner vi inte det kör vi på vanliga baljor tills att det blir klart), städa undan allt resterande virke och verktyg, ställa foderhäcken på rätt plats, skruva upp saltstenshållare, lägga till en smal remsa plåt som sakndes idag och sedan är det finito! Vi hade hoppats på att få in hästarna till julafton, men det var för optimistiskt. Nu satsar vi på innan nyårsafton istället. Då ska jag umgås med mina hjärtan och bara njuta. ♥
 

Ligghallsområdet innan vi körde igång, en lång väg kvar...

Traktorhjälp var till stor nytta när vi skulle plana ut marken och rensa sly på byggplatsen!
 
Vips så har vi en ligghall och här är jag, plåtskruvandes!

Lösdrift sökes till två hästar - LÄS!

Jag skriver detta inlägg eftersom Gävlebor möjligen läser min blogg. Läget med Kajsa är inte bra. Blodproven visade ingenting, så det är "stabilt" på den fronten, men något står inte rätt till med henne och hon behöver flytta. Veterinären har gett råd om att separera Kajsa och Lillen från resten av flocken, bryta mönstret som är och låta dem två som alltid fungerat så bra ihop, få gå ostörda av icke-fungerande omgivning. Det är inget fel på gården vi står på idag, men de har inte möjlighet att ordna en egen lösdrift till Kajsa och Lillen, det finns inga lediga hagar och då måste jag söka på andra håll.
 
Därför söker jag nu efter lösdrift på en allra helst mindre gård, till Kajsa och Lillen. Där de kan gå ihop tillsammans, eller med max en eller två hästar till, som är lugna och stabila. Gävle och närliggande områden eller vad jag önskar mest av allt, Uppland. Jag vill hem, men viktigast av allt så behöver Kajsa och Lillen komma hem. Jag är så orolig och läget är kritiskt, det måste bli en förändring just nu.

Som sagt, blodprovena var normala och jag blev överlycklig när veterinären berättade det, då jag hade skrämt upp mig och farat det värsta, som njursvikt eller kronisk njursjukdom som jag tycker stämmer in med många symptom. I förrgår var alla Kajsas svullna ben återställda, igår var bakbenen återigen lite svullna, men absolut inte så illa som dag ett. Idag var hon fortfarande lite svullen och stod i stallet ett längre tag när min hovformsspecialist var ute och verkade hästarna. Bara någon timme efter att hon hade stått i stallet blev hon svettig över hela kroppen. Hon rullade sig en stund senare och ett par timmar senare rullade hon sig igen, jag har aldrig sett eller hört henne rulla i detta stall förut. Tog temp från morgonen till lunchtid, gick från 37,0°, till 37,9°, till 37,2°. Svettningar och rullningar är normala koliksymptom men hon visar inga andra typiska koliksymptom. Äter normalt, ingen smärta, ingen stress och nervositet i boxen, promenerar gärna med mig utan tecken på ömhet eller obehag (förutom att hon är något allmänpåverkad och hängig). Vad beror allt det här på? Varför har hon blivit smal? Har hon kolik? Har hon någon annan sjukdom som inte syns på blodproven? Varför är hennes ben svullna? Varför svettas hon i stallet när hon aldrig gjort det förut med vinterpäls? Vad är det som händer med henne? Jag får sådan panik. Jag är livrädd att jag ska komma ut och hon ska ligga död, varje dag nu. Speciellt när jag lägger ihop pusselbitarna och ser koliksymptom. Samtidigt är det mycket som inte stämmer in alls. Jag blir galen!
 
Lösdrift sökes till två hästar, behöver inte vara stor, men välfungerande men bra foder och bra natur. Uppland eller Gävle. Maila mig på kristinschyllner@hotmail.com, tveka inte, jag vill veta allt som finns där ute. Vad jag skulle ge för att komma hem till vårt Holmsånger nu, där hästarna mådde så bra de bara kunde må och livet var som det skulle vara. Snälla visa vägen tillbaka till den friden.

Veterinärbesöket - tänder, vaccinationer, undersökningar och oro.

Så kom dagen jag både längtat till och bävat för... Veterinärsdag med tandkoll, vaccinationer och andra undersökningar. Här kommer ett långt inlägg, mycket har hänt!

Det var just tandkollen jag var mest nervös inför eftersom jag aldrig gjort detta på Kajsa och Lillen, och var rädd att de inte skulle hantera munstegen bra, bli rädda och så vidare. Men till min stora lättnad körde veterinären som är specialutbildad hästtandläkare, med lugnande medel direkt från start. Helt rätt tycker jag! Varför riskera att hästen blir stressad, känner smärta, och associera ingreppet till något hemskt? Det som jag hade varit mest nojig över, visade sig vara det allra lättaste. Vi började med Lillen. Han fick gå in på sin favoritplats - spolspiltan (läs sarkasmen) där han genast bajsade ner sig själv och golvet av nervositet haha. Han ville gärna försöka gå ut ur spospiltan, särskilt när tandläkarutrustningen och ställningar stod där, som nya, livsfarliga monster. Vi skyndade och ge hans en dos lugnande och vips blev han världens sömnigaste, mest avslappnade grabb. Parerade upp hans ben så han stod stadigt, placerade hans huvud över ställningen, knäppte fast munstegen och så satte hon igång. Trots lugnande var dock Lillen fast beslutsam om att inte öppna munnen mer än nödvändigt, vi var två som använde all vår kraft att försöka få upp ett snepp till men det var nästan omöjligt. Lyckades till slut dock så veterinären kunde komma åt lättare. 
 
Jag var riktigt chockerad att höra att Lillen hade flera problem med sina tänder. För det första har han måttligt överbett, Lillen då! Hakar längst fram i överkäken och längst bak i underkäken. Mycket foderinpackningar på grund av att tänderna sitter rätt glest. Några vassa tänder på vänster sida som skapat sår i kinden. Tandnötningsavvikelse med låsningar på båda sidorna, värst på vänster. En vargtand i höger överkäke, men den får sitta kvar då jag rider bettlöst och den inte kommer att störa. Lillen har alltså en hel del fel med tänderna, medfödda egenskaper som gör att det blir som det blir. Bara att kontrollera och åtgärda regelbundet så ska det inte vara något problem, i bästa fall kan vissa saker korrigeras mer permanent. Det jag ska hålla god koll på är just foderinpackningarna, jag fick lukta på en när hon plockade ut dem och det stank så in i helvete. Och dessa gör att tänderna ruttnar, blir mjuka, bildar karies och så vidare. Under tandkollen var Lillen så duktig, drogad visserligen, ändå. Han har aldrig haft metall i munnen någonsin, så detta var ju lite som en första gång kan man säga. Sederad tack och lov. Lillen fick dock flera doser av lugnande då han kvicknade till snabbt mellan gångerna, tror han fick fyra eller fem omgångar! Veterinären råkade raspa/slipa ett litet sår bak i kinden som gjorde att det kom väldans mycket blod. Såg värre ut än vad det var, Lillen fick en röd läppstifts-underläpp haha. 

Utöver tänderna fick Lillen sin årliga influensa-vaccination och sedan frågade jag om andra saker jag funderat över. En av sakerna var hans högra framben med den gamla sårskadan som skapat ett överben. Hon undersökte och klämde och konstasterade att det kändes helt bra, solit och helt, ingenting jag behöver oroa mig för så länge han inte visar några uppenbara symptom på just det benet. Annars tyckte hon att han ser fin ut i kropp, hull, muskler och allt sådant. Vi traskade sedan tillbaka med Lillen till boxen, jag styrde i fram och veterinären gav extraknuff i bak, Lillen släpade hovarna efter sig som ett drogat tåg haha. Fick binda upp honom i boxen så han fick nyktra till utan att äta något.

Lillen efter tandläkaren, min drogade lilla grabb haha... Notera att Lillen har typ en mänsklig rökar-tunga! Värsta streckig?

Sedan var det Kajsans tur. Som den klippa hon är ställde hon sig snällt i spolspiltan utan minsta bekymmer över alla nya objekt runt omkring henne. Hon fick en ordentlig dos lugnande från första början och sen satte vi igång. Kajsa hade betydligt färre fel med tänderna, hon hade riktig fin munhälsa överlag sade veterinären. Normalbett men en mycket lindrig hake längst fram i överkäken, och en ännu mindre längst bak i underkäken. En liten tandnötningsavvikelse med små låsningar. Så Kajsas behandling gick mycket snabbare! Jag är riktigt förvånad över hur det var med mina hästar, jag var bombsäker på att Lillen skulle ha minst eller inga problem alls med tänderna. Han är liksom ung och har dessutom aldrig haft ett bett i munnen. Så trodde jag att Kajsa skulle ha mycket eller mest för att hon är äldre, gjort en massa mer, ridits mycket med bett innan min tid och så vidare. Men det visar bara hur viktigt det är att kolla upp saker, hur säker man än kan känna sig. För medfötta fel går inte att komma undan och det gäller att få bukt på grejerna i tid!

Kajsa-banan med tandstege, vilken kämpe!

Sötaste ansiktet någonsin. På delad första plats med Lillen såklart.

Mina hjärtan med tungor som döda fiskar... Kajsa har världens mjukaste tunga, jag passade på att klämma och klappa på den. Kunde inte sluta, sååå mysig.

Undersökningdags efter detta, de stora frågorna jag hade om Kajsa som jag varit så oroad över. Smalheten som nummer ett då. Av all informaiton jag gav och alla frågorna jag fick, så var veterinären själv förbryllad över hur det hela hängde ihop. Exakt som jag känt hela tiden, det är något som inte stämmer. Hon tog ett blodprov på Kajsa som hon skulle analysera själv, och sedan kunde vi ta med omfattande blodprov senare. Veterinären trodde även, precis som jag, att det kan vara psykiskt för Kajsa.Miljöbyten, flyttar, nya flockmedlemmar som kommer och går, förändring av rangordning, instabilitet. För om jag tänker efter så var det just när Kajsa och Lillen släpptes ihop med resten av flocken, som Kajsa började magra. Innan det var hon fortfarande rund och fin när bara hon och Lillen stod i egen hage. Jag släppte över dem två på sommarbetet och då kom Aira in. Magrandet började. En efter en kom det in flera och det blev värre. Alla hästarna höll sig fina på det lilla sommarbetet som fanns, Kajsa föll ur helt. Jag behandlade problemet som proteinbrist och gödde upp henne separat nästan hela sommaren och hösten, och under tiden undrade jag varför bara Kajsa var så påverkad. Det är lättare att se samband såhär i efterhand... Jag tror det är en blandning av psykiskt och fysiskt.

Dagen till ära var även Kajsa lite svullen på vänster bakben. Ingen hälta eller ömhet men något svullen runt karleder och lite uppåt. Tur i oturen att veterinären var på plats och kunde undersöka. Ett par timmar senare, när veterinären behandlade en annan häst i stallet, hade svullnaden blivit mycket värre och dessutom satt sig lite på även höger bakben. Blev rådd att linda benet med alsolspritsdränkt bomull och gasbinda samt låta henne stå på box över natten så det gjorde jag. Veterinären sade att det var lönlöst att ta tempen när hon hade allt lugnande i sig men jag gjorde det ändå, 37,1°. Det blev en lång dag och jag åkte hem livrädd och oroad. Fick samtal på kvällen om att andra bakbenet var mer svullet och hade även börjat lite i fram. Då var tempen på 37,9°. Dumt att jag inte vet vad Kajsas normaltemp ligger på så himla svårt att avgöra hur febern ligger till! Annars var hon som alltid, vaken och matglad. Åkte tidigaste bussen ut på morgonen men hjärtat i halsgropen och blev så lycklig när jag såg henne stå i boxen, frustrandes efter mer mat. Tyvärr var det lindade benet rejält svullet över själva bandageringen, nästan ända upp till ljumsken. Det andra bakbenet hade också blivit mycket mer svullet men inte hela vägen upp. Båda frambenen var runda och svampiga rund karlederna men inte högre än så. Temp 37,2° så det gick åt rätt håll på den fronten i alla fall. Kontaktade samma veterinär som skulle komma senare på eftermiddagen för flera blodprov. Tills dess skulle hon stå kvar i stallet men få promeneras med jämna mellanrum.

Dag 1, innan nattens boxvila med lindat ben. Här ser hon extra ämlig ut efter allt lugnande samt alla svettningar som kom från drogerna, sjukt vad hon svettades! Lillen svettades bara på huvudet, men istället extremt mycket där.

Dag 2 på morgonen, se så svullet det är ovanför lindan hela vägen upp! Och även höger bakben har blivi värre här.

Dag 2, framben. Något svullna runt karlederna och kotlederna.

Hon var en riktig mysfjuffa på morgonen, jag satt med henne en lång stund och hon vilade sitt huvud i mitt knä. ♥ 

Jag tog av lindan och det området var nästan normalsmalt, så jag tror den extrema svullnanden över det var svullnad som trycktes upp för att liksom ta vägen någonstans. När jag promenerade med henne gick svullnaderna ner väldigt snabbt. Inte helt men mycket bättre. Och Kajsa var så glad över att få röra på sig lite! Senare under dagen släppte jag henne lös i ridhuset och Kajsa som aldrig vill busa, började springa efter mig av egen vilja och helt oberörd av benen. Fortfarande ingen som helst hälta eller ömhet. Hon viftade med huvudet och frustade glatt, så då blev jag lite lugnare. Mockade boxen hela dagen, min älsklingstjej ska inte behöva stå i sin egen skit haha... Vid två-tiden kom veterinären ut, tidigare än väntat så det var skönt. Tog tre blodprov som kommer skickas på omfattande analys för att ta reda på vad detta med smalheten kan röra sig om. Vad veterinären tror det kan vara, är någon slags kronisk sjukdom som gör att Kajsas kropp inte tar åt sig proteinet och näringen hon får. Och därför har det gått så snabbt. Om detta är bra eller inte har jag absolut ingen aning om. Jag vill veta vad det är så man kan diagnosera och börja behandla, hellre att man vet än att leva i det okända och se sin häst lida. Men om det är något allvarligt, som inte går att kontrollera då? Vad gör man då? Vågar inte ens tänka tanken. Oavsett vad det är, hoppas jag på att det är något man kan hålla i schack. Jag kommer aldrig ge upp på Kajsa, hon ska må bra vad som än krävs. Nu ska jag väl inte heller ta ut saker i förskott, vi väntar och ser vad blodproven säger.

Jag berättade för veterinären att svullnaderna gick ner så fort hon rörde på sig och att de kom tillbaka när hon ställde sig i boxen igen. Det var suveränt sade veterinären, och hon sade även att jag inte behöver oroa mig över benen nu. Att de inte är något livshotande eller som skapar lidande för Kajsa nu, utan snarare bara ett symptom av allt som händer i kroppen. Kan inte tänka mig att det är något annat. Jag menar lymfangit sker väl bara i ett ben, det benet som skulle haft ett litet sår eller skråma, inte alla ben? Ingen hälta, ingen smärta, jag får plocka upp hovarna och hon springer gärna. Vad tusan annars? Men hur det skulle hänga ihop med eventuell näringssjukdom, förstår jag inte heller. I vilket fall fick Kajsa gå ut med resten av flocken samma eftermiddag då hon kändes stabil och uppenbarligen behövde rörelsen.Dag två blev nio timmar i stallet... Nu har jag superkoll på benen och även tempen, tills vi vet mer. Det skulle ta någon vecka eller mer för blodproven att analyseras då veterinären skulle resa bort. Kan inte vänta så länge, vill veta just precis nu vad det kan vara som får min älskade pärla att må dåligt!

Kajsa fick även undersöka rundkorallen på egen hand. Hon njöt av den friska luften och solens strålar i ansiktet.

Promenaddags!

Vacker tjej.

Idag var jag ute och fick se till min stora lycka att frambenen är helt återställda, ingen svullnad alls. Bakbenen som var värst är fortfarande lite svullna och varma men det går definitivt åt rätt håll. Om detta sedan kan vända på en femöring vet vi ju inte, men om man nu ska försöka se saker positivt. Kajsa och Lillen stod och åt belåtet vid foderhäcken i solen. Temp 36,7°. Vet ju som sagt inte hennes normaltemp så om detta är bättre återstår att se, men hon var pigg och matglad så det går jag efter främst nu. Min älskade, finaste, mest underbara Kajsa. Ingenting ont får hända dig eller Lillen. Ni är hela min värld. ♥

Kajsas glänsande, fluffiga björnpäls i vintersolen under dagens lucernmåltid.

Hjärtegryn som smaskar hö.

Förberedelser inför den långa vintern...

Den första december kommer veterinär ut för att kolla en massa saker med Kajsa och Lillen. Först och främst är det tandkoll och eventuellt raspning. Jag har inte kollat tänderna på mina någonsin, Lillen har nog aldrig blivit kollad i hela sitt liv. Kanske är det något med Kajsas tänder som är orsaken till hennes magrande? Är i alla fall lite nervös över tandkollen då jag inte vet hur mina hästar reagerar till tandstegen och allt vad det innebär... Men det går nog bra, i värsta fall är det väl bara att ge lugnande! Sedan ska båda två få sin årliga vaccination. Går på två sekunder. För övrigt ska jag be veterinären titta på allt som jag går och nojar över, precis varenda detalj som oroar mig om nätterna. Det är Kajsas smalhet såklart, Lillens ögon som rinner mycket (de är jättefina nu och har varit sedan kylan kom så jag gissar att det hade med sommarklimatet att göra, men ändå, han verkar känslig), Lillens gamla skada på benet, där han har överben och som jag nu misstänker inte är helt bra på något vis. Kajsas ben och gamla hältor/gallor, ta upp det här med hennes rygg som var ett problem förut innan min tid, om det är något veterinären kan uttala sig om. Sedan allmän koll, sådant jag inte har vetskap om själv. Klämma och känna. Räknar med ett dyrt besök...
 
Utöver detta ska Kajsa och Lillen få sina fossingar fina snart också. Lillen har fått en spricka, eller snarare en bit som har flärpt upp sig på ena sidan. De båda är lite långa nu så vill hinna verka ordentligt innan halkan och innan flärpen gör så att en del hovbit lossnar. Annars har det hittills varit en hektisk helg. Skulle hinna med att både bygga foderhäck och mecka med bilen men det blev bara det förstnämnda. Så är det alltid, man planerar in hundra saker som bara måste göras men man blir bara klar med en tredjedel ungefär. Dock skönt att få klart höhäcken! Jag fick tag i en billigt som Johan sedan var så snäll och hjälpte mig att fixa upp. Var nämligen lite öppna hål/ytor för hästarna att sticka in hovarna och fastna i, så de har vi lappat igen. Vi började svetsa men resultatet med inge vidare med en halvkass svets, så istället körde vi på en annan, något mer konstnärlig lösning, haha... Ni får se när den väl står på plats! Imorgon ska vi köra ut den så hoppas jag på att fria tillgången börjar i veckan, allra senast nästa helg.

När mina hjärtan var hälsosamma, pigga och glada. Då var jag bra lycklig.
 
 
 


 

Foderföreläsning & St. Hippolyt

I söndags var det foderföreläsning på gården, St. Hippolyt kom ut och upplyste om hästens kropp, tarmsystemet och hur allt hänger ihop och jag lärde mig otroligt mycket! Så uppskattat. Visst var jag redan påläst om flera saker sedan innan men det var mycket ny information som jag gladeligen sög upp som en svamp. Känns som att jag nu bättre förstår helheten i hästens hälsa och behov vad gäller foder, bete, tillskott och allt där emellan. Fick också många av mina egna teorier bekräftade och kände allmänt att det var en riktigt bra föreläsning. I slutet pratade de om sitt eget märke, men inte på ett sådant säljande och drygt vis utan mer detta har vi och det här innehåller våra grejer. Jag har provat några av deras produkter tidigare och blivit intresserad, men sedan istället kört på gamla säkra kort. Var också lite skeptisk men det försvann rätt mycket med föreläsningen. Fodret är inte närproducerat vilket är synd, det är producerat i Tyskland. Dock är det till största del ekologiskt odlat vilket för mig är tumme upp! Och innehållet är varierande och täckande med frön, örter, oljor, protein, mineraler, vitaminer och så lågt innehåll av socker och stärkelse som möjligt. Att det sistnämnda är en särskild fokus de har, är det som verkligen fick mig att vilja prova då jag undviker socker och stärkelse så långt jag kan. Förutom de obligatoriska morötterna och äpplena för gottigotta såklart.

Det jag är intresserad av att testa är deras Natur Müsli Solo. Den skiljer sig från deras vanliga müsli med att det är extra mycket fokus på proteinet och ytterst lågt innehåller av socker/stärkelse, med andra ord perfekt för mina hästar som proteinbrist (i alla fall Kajsa) och för hovarna. Dock fanns inte detta foder tillgängligt att köpa dagen då föreläsningen var, då jag får snällt vänta till december då nästa utskick kommer från leverantören. Kanske blir lagom att göra slut på min lucern tills dess! Däremot köpte jag St. Hippolyts Irish Mash till att börja med under tiden. Det är ett basfoder som ska stabilisera magen på hästen och vara förebyggande för tarmarna. Ges i små mängder ett par gånger i veckan, passar utmärkt för vilodagar, transporter, sjukdom och så vidare. Även bra när hästen byter foder så det känns överlag passande nu. Hittills glufsar Kajsa och Lillen i sig maten med glädje! St. Hippolyt har även ett specialfoder inriktat till westernhästar (främst av quarterrasen) men jag känner att vi ligger långt ifrån den prestationsnivån så det är mest överflödigt. 
 
            
 
Natur Müsli SOLO

Irish Mash
 
Jag har alltid stått starkt för att bra grovfoder, rent vatten och fri tillgång på mineraler ska vara tillräckligt för att hästen ska må bra. Det tror jag fortfarande på till 100%, men, det är sällan grovfodret är så bra som vi vill ha det, och det är få gånger som den svenska naturen räcker till vad gäller jord, bete, mineraler och vitaminer. Det är nog det viktigaste jag snappade upp på föreläsningen, just det här kring vitaminer och mineraler. Så att ge tillskott, i form av ett förbättrat grovfoder eller extra kraft utöver det, kan vara en god idé i flera fall än man kanske tror. Hästen kan visa symptom som är svåra att koppla till något, eller inte visa symptom alls men helheten känns inte bra. Det kan ju handla om en sådan liten sak som vitaminbrist, så det känns värdefullt och enkelt att ta reda på det. Hoppas detta foder kommer fungera bra för oss nu. Människor kommer alltid att tycka olika om exakt allt, jag har researchat nätet och vissa fullständigt hatar fodret medan andra fullkomligt älskar det. Så jag kör på nu, i hopp om ett mer heltäckande foder som inte behövs ges i enorma mängder, och ser hur det fungerar för oss. Om inte så är det ju inte svårare än att lägga ner!

Rensa sly och övergång till vinterhagen!

I helgen kom hästarna över till vinterhagen, känns riktigt bra och skönt på flera vis! Mer att äta (gräs, blad, träd och sly överallt), mer och hårdare terräng som bara främjar hästarnas rörelser och hovar, en torr och fluffig ligghall om de vill vila ordentligt. På lördagen kämpade vi på med att rensa upp alla rishögar. Det finns sjukt många högar i denna hage med massa trädgrenar och sly. Så vi samlade ihop dem till färre men större högar så hästarna får mer öppna ytor och så det blir mindre risk ett de springer över småhögar och fastnar/skär upp halva benen. Vi spred även ut sex balar strö och sex balar torv och blandade ihop med den tidigare, urmockade bädden. Senare mot vintern kommer även halm som ska läggas på, mys.

På söndagen var det dags att släppa över dem men när vi då kollade igenom tråden lite sådär supersmart i sista sekund, upptäckte vi en stor björk som hade fallt över tråden på ett sätt. Som tur var fanns pappa på plats som hjälpte oss såga ner den med motorsågen. Häsarna kom över lite senare än planerat men det var i alla fall fortfarande ljust. Och det var sådan lättnad att se dem sysselsatta med naturen igen! De gick in och inspekterade ligghallen, men stannade inte länge. Igår fick jag en bild skickad till mig på en Kajsa som stod och chillade där under taket... Vilken liten töntsnurpa!

Strö- och torvbädd. 

Saltstensstation finns både på sidan av ligghallen och baksidan. Nu ska bara lite fräscha salt/mineralstenar upp där.

Senare under dagen gick jag och kikade på löshoppningen i ridhuset. Det var kul och alla deltagande hästar var så duktiga, nästa gång ska jag och Lillen lätt vara med! Kanske ockå Kajsa, i framtiden.

Lucernpellets och kallpressad linfröolja

Idag påbörjades projekt få-upp-hullet-på-Kajsa. Det projektet har varit igång ett ganska bra tag egentlligen, men nu känns det mer på riktigt när jag har de rätta redskapen så att säga. För det första har jag köpt lucern i pelletsform istället för strå. Den enda anledningen till det är för att pelletsformen är mer koncentrerad, annars är vi jättenöjd med hackad strå. Dock blev jag påmind om en stor nackdel med pelletsen och det är melassen som binder det. Vill ju undvika socker så långt som möjligt med Kajsa för hennes hovar... Men vi kör på denna säck nu, så får jag se hur vi fortsätter när den är slut. Tycker också att strå blir sådana enorma mängder om det ska göra skillnad, samt att det lätt blir torrt och hostigt. Kajsa gillade inte när jag fuktade strålucernen... Som sagt, vi får se!

Jag har också köpt linfröolja att blanda ut. Som Ahnna sade till mig när jag funderade varför Kajsa inte verkade ta upp proteinet hon fick av lucernen; Det kan vara så att hennes kropp inte orkar ta upp proteinet, för hon saknar energin. Och olja är en perfekt källa för energi och fett som bara innebär bra saker för Kajsa just nu. Ger dessutom fin päls och som S säger - smörjer tarmarna! Jag har läst på en hel del nu om olika oljor och vad som anses vara bäst för hästar. Tänkte först på rapsolja, men läste mycket negativt om att vissa substanser i den oljan kan bli farligt för hästarna. Som hästen inte kunna bearbeta då de saknar gallblåsa. Tydligen var den ingrediensen borttagen men alla verkar ha så många olika åsikter om det, så jag avstår helt enkelt. Har istället läst en massa bra saker om linfröolja, bara positivt och verkar vara ett säkert kort utan några biverkningar och konsekvenser för längre fram. Så det körde jag på! Ekologisk och kallpressad. Börjar småskaligt med en kork om dagen, och ökar successivt tills jag kommer upp till cirka en deciliter.

Utöver detta får hästarna hö morgon och kväll, det har dem fått ett bra tag nu. När de flyttas över till vinterhagen och vintern traskar in så får de tre mål om dagen istället för två, och när vintern kommer på riktigt (eller tidigare) blir det fri tillgång. Så det kommer vara lätt att hålla hullet, hon kommer snarare bli sin vanliga tjockistunna hon brukar vara. Men det är fortfarande proteinbristen som måste hållas under kontroll, för höet har inte helt optimala värden. Att hantera torr pelletslucern var ju väldigt mycket smidigare än strålucern. Däremot att blötlägga och låta det svälla, var en annan femma. Jag är supernoga med att det ska svälla ordentligt då jag är livrädd för kolik, foderstrupsförstoppning och så vidare. Men man vill ju inte heller ge en sölig gröt om det går bra att behålla lite kärna. Så jag trixade rätt länge med det idag för att få det rätt. Så småningom lär jag mig väl på ett ungefär hur mycket vatten som krävs för mängden pellets.

Blandade ner linfröoljan och lite morotsbitar för att första måltiden skulle vara extra smaskig för Kajsan. Och hon åt självklart med stor glädje! Roligt att se, för först hade hon inte riktigt tekniken när det var så blött och mjukt. Hon typ slickade på det och det tog evigheter. Men sedan lärde hon sig att gapa och ta en större tugga att smutta på, och då gick det ju betydligt snabbare.

Lucernpellets under bearbetning, ser ut som en mindre trevlig gröt...

Jag hade även gjort i ordning en liten portion till Lillen så han också fick smaka. Gav honom måltiden utanför hagen men han ratade den totalt! Han är inget för blöta och mjuka godsaker har jag märkt. Han gillar det torrt och krispigt! Det blev dock lite mer intressant när jag gav Kajsa resterna i hagen och alla andra hästar försökte ta sig dit. Då kom han minsann och skulle ha. Så han åt kanske hälften av portionen i alla fall.

October sunday

Två långa stalldagar på raken. Igår var det mockdag med flock-gänget. Nu när det är avmaskningstider och vi alla har slarvat med mockandet under sommaren, gäller det att få hagen kliniskt ren så den sedan får vila och så att hästarna inte blir smittade igen. Jag fick tillbaka odlingen på Kajsa och Lillen, och Kajsas 60 EPG visade förekomst av stora blodmasken! Läskigt! Dessa maskkoller kan vara missvisande EPG-mässigt då det ofta handlar mer om ögonblicksblider än något annat, men det finns i alla fall stora blodmasken i denna flock vilket inte är bra. Lillen hade bara lilla blodmasken gudskelov, eftersom hans EPG var högre (om det nu stämmer). Resten av hästarna vet vi inte ännu. Så svårt att säga också var exakt den kommer ifrån. Kajsa hade ju inte någonting alls när vi kom hit, Lillen hade bara lilla blodmasken. Hästar kommer och går i flocken och man vet inte exakt hur marken har varit innan. Komplicerat, helt enkelt.
 
Efter mockningen hängde jag med S och F i några timmar, vi bara snackade i eftermiddagssolen och hade det allmänt mysigt. Det blev knappt någon hästgöra alls denna dagen, istället blev det lite socialt med härliga människor vilket inte är fy skam det heller!
 
Idag var det ännu en arbetsdag i Stackbo. Jag och S körde ett andra lager färg på de nya bommarna, trötta och rätt omotiverade, men kul var det ändå! Skulle ha fortsatt mocka hagen men istället fixade vi med hyllorna i stallet. Jag ordnade två hyllplan till mig själv, blev finfint. Skönt att ha lite mer grejer ute i själva stallet, som ryktlåda, stövlar, IKEA-kassar, sådant man man gärna slipper larma av sadelkammaren för att hämta lite snabbt. Sedan lindade jag mitt sadelhorn lite provisoriskt, tills jag kan köpa riktiga grejer. Gillar ju lite stubbigare och tjockare horn samt med läder/mocka-yta för bättre grepp. Kan vara bra nu när jag förlitar mig på hornet om Lillen skulle få något rodeo-anfall haha!
 
Fick skjuts till bussen av snälla S, men först åkte vi och hälsade på hennes andra pålle som står på en annan gård. Sååå fin! Och snäll, och mysig och allt det där. Hon kommer bli en grym ridhäst tror jag. Det var en flock med en massa islandshästar och jag måste säga att det var riktigt härligt att hänga i en flock man inte känner för en gångs skull. Hästar överallt men man vet inte vilken som gör vad, så man bara är där ändå. Det fanns två föl, varav ett pyttelitet, som var typ det sötaste jag någonsin har sett. Ville seriöst packa in bebisen i bilen och rymma iväg. Fölisen ville smaka på mig och mina kläder hela tiden, en liten gulletönt.
 
 
Så skönt att komma hem idag och vara helt ledig! Hoppade direkt in i duschen följt av rostat bröd, fruktsoppa, bra TV, och nu godis och massa annat gott. Ha en bra kväll, ett till inlägg kommer snart om nya stora framgångar med Lillen. ♥

KS Horsemanship

Tänk så indelat det blir med alla olika inriktningar i hästvärlden. Westernhästar, islandshästar, hopphästar, dressyrhästar, galopphästar. Svart och vitt, inget mellanting. De flesta har lite hemligt agg mot varandra. Jag var väldigt insnöat på western till en början när jag tog upp ridningen igen vid 17-årsålder, men jag har kommit ifrån det av den enkla anledningen att jag inte rider 100% western exakt hela tiden. Jag blandar tekniker från flera inriktningar, till vad som fungerar bäst för mig och mina hästar. Det finns inget rätt och fel, allt är så individuellt. Många vill gärna ha bekräftat "Så det är western du rider?" märker jag. Vad svarar jag då? Vad exakt definerar "western"? Rida samlade hästar på långa tyglar, med stångbett, rida reining-mönster, säga "whoa", valla kor, skritta över trail-broar, göra ett slidestop? Jag gör, eller kommer att göra, flera av dem sakerna så småningom men ingenting är renodlat. Jag skulle snarare säga att min stil är western. Jag rider i westernsadel, min utrustning är i westernstil och mycket av mitt tänkande är influerat av western. Men jag tycker att det är lika roligt att hoppa över små hinder och leka fritt med godis, som att öva på att få en fin, långsam jog. I det stora hela strävar jag efter att få en mjuk och välmående häst och att vi kan göra allt vi vill ihop. Och det strävar väl de flesta ryttare efter, eller? Kanske inte alla. Vissa övar ju faktiskt mer på bestämda moment för att de är fokuserade på att tävla, och då kanske man bara hinner koncentrera träningen till vissa delar. Det känns också som att jag inte får helt identifiera mig med western, bara för att jag rider utan bett och inte heller är intresserad av att tävla. Typ som att jag är lite på "låtsas". Men då kan ju jag säga med huvudet högt att jag inte heller är en renodlad westernryttare. Jag rider och hanterar mina hästar enligt Kristin Schyllner Horsemanship, precis som bloggen heter.

Och ordet horsemanship. Hur definerar man det? "Träna NH" säger många. För mig är det mer än så. Natural Horsemanship är ingenting man tränar på under ett specifikt pass, det är ett tankesätt man för med sig på automatik, i vad man än gör. Men horsemanship kan ju innebära olika för alla förstås. För mig är det inte endast träning, utan också hur hästen lever de resterande 22 timmarna om dygnet som människan inte är där och tränar. Man glömmer lätt alla dessa timmar som vi faktiskt inte finns där. Sedan får man också komma ihåg att det inte finns helt naturliga sätt för människor att hantera hästar, för att vi ens har hästar i fångenskap är inte naturligt någonstans för djuren. Däremot strävar jag efter att hantera hästarna och ta hand om dem på ett naturlikt sätt. Notera skillnaden - naturligt, naturlikt. Och för mig innebär det en massa utevistelse med gott om flockkompisar, fri tillgång till grovfoder eller att kunna tugga/slicka/sysselsätta sig. Fungerande hovmekanism, pälssättning, tuggtid. Att ge hästen de bästa förutsättningarna för att kunna ta hand om sig själva, för jag tror helt enkelt att deras egna kroppar har bättre system än oss människor. Skulle det inte fungera för hästen får man självklart då hjälpa till eller hitta en lösning! Jag tror på pressure and release som när hästarna själva flyttar varandra, men aldrig smärta. Det kan vara jäkligt svårt att inte undermedvetet eller medvetet utsätta sin häst för tvång/smärta (som alla gånger jag försöker få med Kajsa på en ridtur och man måste göra något åt situationen), men jag försöker tänka på det hela tiden. Godis och andra positiva förstärknings-metoder är jättemotiverande och utvecklande för hästarna så det älskar jag. I den här bloggen - KS Horsemanship - skriver jag om mitt liv med mina hästar. Vår typ av horsemanship. Eftersom som sagt, allas uppfattning av horsemanship är olika!
 
 
Något jag fortfarande måste lära mig, trots att jag redan sagt det till mig själva flera gånger, är att sluta tveka på mig själv och nästan be om ursäkt för att jag vet att folk tycker olika. Om alla andra får predika om hur man bäst sköter om hästar, varför får inte jag vara självsäker i mitt eget? Jag är en känslig person som väldigt lätt märker tonfall hos människor när de frågar eller påstår något, och jag tar åt mig snabbt. Jag kan upptäcka mig själv förklara varför jag gör något på ett visst sätt, innan de ens sagt något om det, för jag känner på mig att de dömer innerst inne. Det är jättedumt och jag måste lägga av med det, för människor kommer att döma och tycka och tänka vare sig man vill det eller inte. Att jag står i ett större stall med flera människor av alla olika ridstilar gör det inte lättare, men visst fan är det bra så att jag kan öva på detta. Känslighet är en fin egenskap som gör mig till en ödmjuk och snäll människa, men det gör en väldigt trött också. Tyvärr så utnyttjar ju oftast energitjuvar snälla människor för att stärka sitt ego, istället för att uppskatta snällheten och ge samma medicin tillbaka. Sedan vet jag också att jag ger människor för mycket av mig själv, rapporterar om mig själv utan att personen i fråga har något med det att göra, eller har undrat överhuvudtaget. Jag behöver inte blotta hela min själ för att försäkra mig om att jag duger. Så länge jag vet om det räcker det.
 
Det kanske är mina hjärnspöken som säger att människor dömer. Men det känns fortfarande som att alternativa ridstilar och såkallade fria sätt att hantera hästar, får så mycket skit från den traditionella hästvärlden. Som att man trampar klassiskt hästfolk på tårna genom att säga att man rider bettlöst eller håller hästen barfota. Jag tänker typ om vilken häst som helst i stallet skulle halka på vintern och fläka sig, eller bryta ett ben när den vrider sig i broddskorna, skulle alla ha sådan supersympati och anse att "det händer den bästa". Skulle samma sak hända någon av mina hästar, känns det som att folk skulle säga, eller tänka i smyg att "inte konstigt att hästen skadar sig när den är barfota/utan täcke/har fri tillgång till mat" och så vidare, att det skulle vara jag själv och min envishet som skadat hästen. Rätta mig om jag har fel, men det känns bara som att det så mycket förakt i det hela, som egentligen grundar sig i okunskap eller ovilja att öppna sina ögon. I det stora hela så har hästmänniskor en jäkla massa åsikter om precis allt. Jag träffar massvis med rötägg och massvis med fina människor. Men även de jag tycker är vettiga på jättemånga vis, kan ändå tycka helt tvärtom än mig på flera punkter. Fast om jag känner att den personen har en ödmjuk inställning i grund och botten, spelar inte olikheterna någon roll.

Jag önskar att hästvärlden kunde ta ett kliv framåt och att människor slutade vara så stolta, för att istället vidga sina vyer för hästens skull. Det är vad jag har gjort, och gör fortfarande. Och då menar jag inte enbart att sköta mina hästar på ett naturlikt sätt, utan även att jag blir mer ödmjukt inställd till mer traditionella tekniker/hjälpmedel. Sedan ska jag också vara ärlig och säga att jag många gånger stör mig på andras sätt att hantera sina hästar, man kan ju inte vara hjärtligt inställd till allt helt enkelt. Jag kommer nog aldrig acceptera ryttare som sitter och sliter sina hästar i munnen medvetet och malligt för att de ska visa vem som bestämmer. Eller människor som bestraffar hästar med flera slag med helt fel timing som hästen inte kopplar rätt någonstans. Eller människor som kallar hästen för "elak" eller "dum" när den beter sig på ett visst sätt. Jag kan rida jättefel och göra en massa misstag med mina hästar, men jag vet att det är mig det handlar om, ingen annan. Hästen är bara en häst och kommer alltid att bete sig som en häst vad du än gör, så sluta skyll på den när det inte går som du tänkt dig.
 
Nu börjar mitt inlägg spåra ut här känner jag. Men jag behövde nog få ur mig lite tankar, sådant som går och gnager. Ha en fin kväll och fortsätt älska era underbara hästar. ♥

Senaste veckan; lite ridning, lite hoppning, lite svampplockning.

Ett längre inlägg om de senaste dagarna jag missat att uppdatera om:

I lördags red jag och Kajsa ut med S och Bullen. Fast vi kom knappt iväg. Kajsa hade en sådan där dag, och jag hade en sådan där dag. Det tog en bra stund innan vi kom från gården. Hon tvärvägrade nästan omedelbart när vi skulle skritta ifrån stallplanen, så vi krånglade där ett tag fram till lilla stallet och hönsen. Då kändes det som att hon skulle börja gå, eftersom barriären normalt är den första sträckan. Men då fortsatte hon tvärvägra även på den långa grusvägen bort från gården, där hon normalt brukar traska på eftersom vi offciellt är utanför gården, typ. Vi backade, snurrade runt, stod stilla, gick i sidled, allt förutom att gå framåt. Som grädde på moset hade vi en publik av hästmänniskor som satt och grillade precis bredvid, efter deras Rosa Bandet-ritt. Detta gjorde mig självklart ännu mer stressad vilket förmodligen smittade av sig extra på Kajsa. Kände pressen särskilt mycket när Kajsa backade bak på gårdsägarens privata, fina gräsmatta. Men vi kämpade på, vad ska man annars göra? Hästmänniskor om några vet väl hur det kan vara. Till slut bad jag S komma och hämta oss bokstavligt talat haha, så hon och Bullen fick ta mig och Kajsa på släp med ena tygeln. Travade en stund och det gick ganska bra, sedan tappade jag ena tygeln i backen och var tvungen att stanna, och då var det bara att börja om från början haha.
 
Vi kom i alla fall iväg till slut, men Kajsa var långsam och motsträvig hela ridturen. Fortfarande jättetråkigt att det är såhär, så ska det inte behöva vara. Men det gäller att vara tålmodig, Kajsa testar faktiskt mig ganska mycket. Jag är helt för att det ska vara ömsesidig respekt och på bådas villkor, men hästar testar faktiskt av naturliga skäl, för att se vem som är ledaren och vem som är följaren. Hästar är vänliga djur, förlåtande djur, närgångna djur. Det är människans påfund att man inte kan gå bakom en häst "för då sparkar den". Det stämmer inte, titta på hästarna i flock och se hur närgångna de är och bryr sig inte ett dugg om att de står med ansiktet vid rumpan av en högre häst. Men visst fan finns den struktur i en flock. Nu vill jag dock balansera detta, genom att övertyga Kajsa om att hon kan slappna av och lita på mitt omdöme, men också genom att vi gör mer roliga saker ihop där hon verkligen känner sig motiverad.
 
Premiär för våra reflexer!
 
 
 
I söndags var det arbetsdag i Stackbo. Jag, S och A målade alla nya bommar. Riktigt snyggt blev det, vi betade av bommarna i rask takt tycker jag! Sjöng en massa under tiden och var allmänt roliga/övertrötta/fula. Hade stallmöte vilket kändes skönt, lite mer uppklarat för vintern. Sedan red jag ut med F och Roger för första gången. Det var dagen efter vår kaos-tur när Kajsa inte ville gå ifrån gården på långa vägar, men konstigt nog gick hon nästan direkt denna dag. Halvstannade ibland men jag fick igång henne lika snabt, säg mig någon, hur kan det skilja så enormt från den ena dagen till den andra?! Denna dagen provade jag även att ha Kajsa helt barfota, nu när hon går ganska bra med bootsen i fram. Måste ju börja härda och aktivera framhovarna någon gång. Men tyvärr var Kajsa riktigt öm, hon stapplade rejält på grusvägarna. Asfalten och platta vägar utan sten gick jättebra, samt alla mjuka sandvägar förstås. Men det kändes inte bra på grusvägarna och där det fanns sten. Jag hoppade av och gick en bit av hemvägen för att underlätta lite. Så det blir boots ett tag till på uteritterna. Planen är följande: Barfota i ridhuset, där det är grus/sandunderlag. Hon ömmar knappt något där så det är optimalt att vänja in sig mer där först, hovarna fylls ju i alla fall av material och vi kan jobba mer. På uteritterna får hon ha boots i fram, eventuellt att jag tar av bootsen när vi kommer till de mjukare vägarna så får hon prova både och. Barfota i hagen och vid promenader, såklart. Det ska nog gå, så långt som vi har kommit skulle jag aldrig ge upp!
 
Morgonmatade flocken innan arbetsdagen började, härligt med en tidig, solig morgon trots allt.
 
F och Roger, Kajsa-öron och en massa fin sand!
 
På vissa ställen är sanden riktigt djup och väldigt finkornig, känns lite som att rida i en öken. 
 
Förbi stora elområden, Kajsa bryr sig inte ett dugg...
 
Kajsa passade på och tog ledningen när hon chansen, hon verkade gilla att gå först! 
 
Den klassiska gå-undan-för-grenar-och-barr-i-ansiktet-looken. Speciellt när man rider Kajsa som gärna går in på sidospåren rakt igenom buskagen, där marken är mjukare eller plattare.
 
I tisdags kände jag att det var dags att sätta igång Lillen igen, nu när hältan är borta. Men istället för att longera och göra samma trökiga sak som alltid, drog jag fram två sockerbitar och en bom. Lillen skulle för första gången få hoppa ett hinder! Tanken var att longera honom så han själv fick hoppa över hindret från trav och förhoppningsvis självmant börja galoppera, samtidigt som jag lärde in ett röstkommando, i hopp om att han skulle förstå vad jag menade med galoppen. Men vi började med att hoppa över hindret tillsammans. Han var så duktig! Först traskade vi över det försiktigt och han släpade i tre av fyra klumpiga hovar. Sedan sprang vi emot det, första försöken klev han över väldigt högt men när det blev jobbigt provade han tillslut att hoppa. Jag tror faktiskt han tyckte det var riktigt skoj, speciellt när han fick belöning i form av godis direkt efteråt. Roligt att se att han inte var ett dugg nervös eller rädd för hindret, han var helt enkelt bara en cooling. Det var dock svårare än jag trodde att longera honom över hindret själv, men vi lyckades till slut. Dock bara i skritt, men jag nöjde mig efter goda försök. Märkte också att han var inte helt hundra procent i det haltande benet/hoven, så vi avslutade. Onödigt att påfresta för mycket.
 
Igår var jag ute i stallet med mina fina vänner Bella och Nanna, två systrar som älskar svampplockning lika mycket som jag. Så vi gav oss ut i Stackbos skogar och hittade en jäkla massa trattkantareller! Sådan otrolig glädje av att plocka sin egna rena mat i skogen. Innan svampplockningen stannade vi givetvis hos hästarna och gosade med dem, Bella träffade ju mina i somras men Nanna har inte sett dem på flera år. Kärt återseende. Väl ute i skogen hittade vi en tipi där jag åt min frukost, en himla fin dag var det. Det blev sedan tre timmars plockning och tre timmars rensning hemma hos mig, i kombination med prat, musik och en massa godis. 
 
Lillen och Nanna, så fina! ♥
 
Fika ute i det fria...
 
Svamp för hela vintern!

Årets stora dusch

En alldeles lagom, bra dag i stallet igår. Kollade Lillens mycket bättre icke-haltande ben i hagen, han kliver forfarande liiite försiktigt men haltar inte uppenbart på något sätt. Avvaktar dock fortfarande tills det blir helt bra, innan vi fortsätter med våra äventyr. Plockade in Kajsa och lät henne äta länge i boxen. Är ju igång med projekt göda-upp-Kajsan-så-hon-inte-ser-ut-som-ett-benrangel. Jag har aldrig fått uppeleva henne smal, ännu mindre för smal. Hon har alltid varit lättfödd och alltid varit överviktig, men det har ju också varit för att vi knappt tränat något alls. Kanske blir likadant i vinter om vi inte är igång lika mycket. Jag vet inte anledningen till varför hon är så smal nu, det kan vara flera orsaker. Dels har vi kommit igång med träningen (men inte tillräckligt för att hon skulle ha rasat i vikt på det sättet, hon blev smal innan i vilket fall). Dels går hon på ett mindre, mycket fattigt bete just nu, med fyra andra hästar. Tror på det senare helt klart. Men det måste finnas någon mer anledning? Kan hästar verkligen vara så olika i hur de håller vikten?
 
Det börjar gå åt rätt håll nu i alla fall, när jag under ganska bra tid tagit in henne nästan varje dag, gett henne massa mat tills hon själv känner sig tillfredsställd, lucern, mineralsten. Sakta men säkert byggs hullet upp mellan/över revbenen igen. De dagar jag inte tar in henne i stallet, ser jag till att alla hästsar får mat ute istället.
 
Myspys i boxen med min böna!
 
Efter maten igår tog jag in henne i ridhuset, så körde vi ett longeringspass. Det var ganska länge sedan nu, bara för att vi har kommit igång med ridningen. Lek och markarbete är minst lika viktigt att utforska då och då! Planen var att öva på galoppfattningar från marken och träna in röstkommandot ordentligt, så kanske det blir lättare uppsuttet också. Det var riktigt svårt till en början, hon ville inte alls fatta galopp. Jag ville hålla igång pussljudet hela tiden så hon kunde koppla det rätt, och jag fick fan kramp i munnen för att jag pussade så mycket och hårt haha. Men när hon väl tog galoppen så nöjde jag mig med några steg och sedan fick hon direkt stanna, jag tittade bort, gods, belöning och allt sådant. Och efter några sådana gånger verkade hon förstå vad det var jag var ute efter, när hon fick sådan välkomnande eftergift, efter all mega-hets-trav. Shit vad benen gick på henne, när hon bara ökade traven istället för att fatta galopp.
 
Normalt är vänster varv Kajsas svårare, men hon verkade ha lättare för galoppen i det varvet nu plötsligt. Märkligt det där. Men jag nöjde mig med passet när hon lyckades galoppera en hel volt i båda varven. Hon slickade sig hejvilt om munnen efteråt, och vi båda var tillfredsställda. Efter passet fick jag för mig att duscha Kajsa, årets enda schamponering. Gillar att göra det såhär efter sommaren för att få bort alla insektssprayer, gifter och ingrott skit. Resten av året nöjer vi oss med hederligt vatten för att få bort svetten, men undviker produkter som rubbar balansen i huden, de goda oljorna och så vidare. Kajsa var så otroligt duktig under duschen! Hon stod som ett ljus, lös i spolspiltan, i cirka en halvtimme (jag är rätt seg när det gäller sådana här saker, lite pedantisk). Jag tror faktiskt hon tyckte det var riktigt skönt, och jag fick till den ultimata temperaturen av ljummet vatten. Hon var också jätteduktig med vattnet i ansiktet, tycker bara så synd om henne när hon typ vänder ögonen ut-och-in för de får vatten i sig haha. Mot slutet började hon bli lite otålig med skötte sig ändå exemplariskt. Dessutom kom E, och Kajsa vet ju att när E kommer brukar också godis dyka upp. Och mycket riktigt blev det så, välkommet tyckte Kajsan. E erbjöd oss även balsam för svansen och manen så Kajsa blev förjäkla ren och tjusig.
 
En extraordinär schampo-smula!
 
Det var en pefekt dag att köra årets schamponering på eftersom det var så otorligt varmt ute, som en sommardag. Men jag blev lite stressad när Kajsa stod och torkade i boxen medan hon åt, och solen började gå ner ute. Lite orolig att hon skulle vara för blöt under kalla natten, men turligt nog hann hon bli nästan helt torr i boxen. Jag uppmuntrade Kajsa till att ta sig en skön rullning i jorden vid utsläppet med hästkompisarna, men hon var rätt nöjd med att hänga bredvid Lillen i solnedgången. ♥

Analyserna från träckproven

Redan tidigare idag kom analysen från träckproven, det var väldigt snabbt och bra! Kajsa, som inte hade 0 EPG sist jag kollade hennes träck i våras, hade 60 EPG nu. Alltså väldigt lite. Lillen, som hade över 1500 EPG (väldigt mycket) i våras och avmaskades, hade nu 550 EPG. Jag hade faktiskt väntat mig mer då han fortfarnde är ung och hade mycket sist, så jag blev glatt överraskad även om man egentligen inte önskade någonting alls. Så nu blir det att invänta odling för stora blodmasken (och hoppas att det inte visar något) samt kontakta veterinär och kolla vilket avmaskningspreparat jag ska använda och hur mycket.

Det är klurigt det där med avmaskningsmedel. Man vill ju absolut inte ge för lite så masken tillslut blir resistent och aldrig försvinner, men man vill inte heller ge överdos av något som faktiskt är riktigt giftigt och farligt för hästen. 

 
 
Tidigare inlägg Nyare inlägg