The voice of your eyes

Somewhere I have never travelled, gladly beyond any experience, your eyes have their silence;
in your most frail gesture are things which enclose me, or which I cannot touch because they are too near -
 

Grace she comes with a heavy load, memories they can't be erased.

Jag en sådan som snöar in mig helt och hållet på en artist eller en låt under en längre tid. Needtobreathe har varit mitt hjärtats tröst i så väldigt många år nu, men det är lustigt hur jag alltid lyssnar på samma gamla låtar om och om igen. Something Beautiful är en av många låtar som jag aldrig kan släppa taget om. För mig finns ingen radio med det allra senaste och trendigaste... Jag vill bara ha det jag behöver, avskalat och personligt. I högtalarna när jag är ensam eller i hörlurarna på högsta volym om nätterna. Musik som går rakt in i hjärtat kan aldrig gå ur tiden på något vis. Den som hävdar något annat har aldrig upplevt det jag talar om... 

Jag lyssnar på massvis med musik varje dag, men det är endast ett fåtal stycken som jag i perioder lyssnar på konstant. De går alltså på repeat och jag tröttnar inte för en sekund. Länge nu har det varit Multiplied, Stones Under Rushing Water, Lie Awake, Run Away, Blackbird Song, Turning Page, A Soft Place To Fall, Difference Maker. Vissa har följt med i åratal, andra något år eller några månader. En av dem är även den låten som finns här nedan. A Place Only You Can Go. På ett sådant enkelt vis beskriver den precis allt, jag önskar någon kunde förstå. Och Bears starka men känslobristande röst är den vackraste jag vet... 

Multiplied

Min senaste besatthet när det kommer till NEEDTOBREATHE's underbara musik.
Denna låt har ockuperad mitt sinne i veckor nu, jag lyssnar om och om:




God of mercy, sweet love of mine
I have surrendered to Your design
May this offering stretch across the skies
These Hallelujahs be multiplied

Once upon a time...

Chattar (det ordet existerar fortfarande) med Siri och skickar bilder, då börjar jag leta i arkivet som vanligt och blir alldeles nostalgisk! Denna gång från tiden som bandmedlem. Saknar Misters & Sisters-tiden, den allra bästa perioden var de långa repen inför vår första spelning på Musikhuset. Vi taggade så länge för att det skulle bli perfekt, men första giget var ounvikligt att sabba på ett eller annat vis av alla nerver, haha. Ska väl inte överdriva och säga sabotera, men vi var ju inte direkt nöjda med våra insatser. Bästa spelningen var på en mindre pub i sandviken. Vi ställde in vår spelning på Kungsberget eftersom när vi kom dit skulle vi  tvingas bära upp hela PA-systemet och instrumenten upp för hela skidbacken där scenen låg mitt i kullen, det var iskallt och fingrarna kunde omöjligt spela i den luften. Istället drog vi till en pub som en spontanare, frågade om de ville ha ett band för kvällen och så spelade vi, med massa folk och gratis öl till oss. Avspänt och kul, precis som det ska vara! Åh, goda tider. Vi var så sammansvetsade i gänget. När vi inte spelade musik var vi ute i naturen och fiskade eller grillade... Men gitarren åkte ju självklart fram även där! Här kommer en drös bilder:

 
 













¨




Haha, jag bara måste avsluta med denna video på min syster och Joel som försöker göra en cover på Ring Them Bells och deras totalfail! Jag skrattar ihjäl mig, Joels gyllende gitarrsolon och Fia som inte kan vara seriös...

Country Music

Jag följer inte Idol, men var tvungen att se den senaste programmet endast för att det var countrytema. Och som jag redan var lite inställd på, blev jag besviken över hur pass lite country det var och hur snedvriden syn alla verkar ha kring country? Herregud, hur många gånger ursäktade sig inte programledaren om att det var countrytema, att "var inte oroliga, vi ska inte spela sådan där country!" Och de flesta deltagarna erkände att de inte direkt gillade veckans tema. Bered er på ett långt inlägg!
 
Människor som inte lyssnar på country, tror att country är är något av följande alternativ: 

- Skämtmusik, extrem redneck-skoj som ingen tar på allvar, typ Cotton Eye Joe av Rednex (roligt att jag nämner den för vi har precis sjungit den för fulla muggar i stallet haha), och andra konstiga mixar eller helt enkelt dålig, överdriven musik.

- Popcountry. Den moderna Taylor Swift-musiken där allt handlar om pojkar i ett kaxigt sound. Jag kan älska vissa typer av pocountry, typ Tim McGraw och mycket av Dolly Partons nyare musik är min ultimata peppmusik. Men country är fortfarande så mycket mer än det.

Den ultimata countrymusiken enligt mig, är den som går rakt in i hjärtat och som har riktigt innebörd. Det var i alla fall något som Idol-programmet hade förstått någorlunda när de pratade om ämnet, att country till stor del handlar om hjärta och smärta och där texten betyder allt. Det är countryartisterna som faktiskt är de riktiga musikerna enligt mig då de flesta både skriver sina egna briljanta texter, samt faktiskt kompar med instrument till. En sann musiker för mig kan ju skapa och uppträda självständigt om så behövs, visa var den går för utan en massa mixtrande och trixande med hundratals prylar i en studio och en drös människor bakom varje låt. För att vara extra kritisk måste jag dra igenom vad jag tyckte om country-Idols olika uppträdanden... Vill egentligen inte kritisera deltagarna i sig lite halvtaskigt, men ni får stå ut med mina synpunkter nu.

Axel - Life Is A Highway. Håller med Bagge om att sångaren i Rascal Flatts har mycket bra och stabil röst så det blir lätt svagt med Axels ganska monotona och försiktiga sound. Han är inte min favorit sång- eller röstmässigt helt enkelt, men jag tycker om honom mycket som person, fin och ödmjuk på alla sätt och vis. Detta är ju en glad, typisk popcountrylåt. Bidrar till bilden av en endast poppig, lite cheesy bild av countryn men låten är ju bra så inga riktiga klagomål...

Ida - Man! I Feel Like A Woman! Hon var inte imponerad av countryveckan för det var inte hennes grej och det märktes från hennes låtval. Det är absolut inget fel på låten, jag tycker att Shania Twain är riktigt skön men det är ju sådan typisk gammal 90-tals-country som mer påminner om något från Melodifestivalen, så det kändes bara lite halvirriterande. Inte konstigt att dissar countrymusik om man tror att det är sådana här låtar man har att välja på?

Simon - My Silver Lining. Denna låt är ju underbart vacker i original. Simon gjorde den okej men långt ifrån så bra som First Aid Kit, enligt mig. Det här är mer folklig, indie-country som jag älskar så kul att lite sådan musik också fick plats. Simon har däremot otroligt bra röst och är duktig med gitarren, jag uppskattade att han hade knåpat ihop ett ordentligt intro till och med.

Tove - Love Story. Det var ju givet att någon skulle sjunga en Taylow Swift-låt, igen, "detta är country!"... Jag tycker att Tove är en helt fantastisk sångerska men håller med juryn om att hennes vibrato tog över alldeles för mycket så det lät falskt.

Martin - Hey Brother. Jag älskar Martin! Har har sådan fantastiskt röst och karisma och passar helt perfekt för countrygenren. Dock tycker jag att det här var ett av hans svagare uppträdanden, men är nog bara för att originalets röst helt enkelt inte går att slå. Det här är ju verklingen inte en renodlad countrylåt men mycket inspirerad från countryn och det bästa av allt - originalet sjungs av en av mina manliga favoritcountry-gubbar, nämligen Dan Tyminski. Han är musiker och sjunger med Alison Krauss & Union Station, ett av mina stora favoritband. Att Avicii väljer att använda hans röst är ju bara hur bra som helst!

Amanda - Jolene. Okej... Här kickade min irritation och frustration in rejält. Alltså Amanda kan väl sjunga, det är inte så att hon sjunger falskt eller är tondöv. Men hon är enligt mig en "Idol" för att hon har paketet med image, vara snygg, kan waila, lite kaxig sådär. Inte för att hon besitter en magnifik sångtalang. Jag stör mig som tusan på hennes uttryck. Och nu kanske jag är väldigt elak, men hon sabbade Jolene totalt. Jag blev jättepaff när hela juryn var överens om hur hon totalägde låten. Jag såg mest att hon dansade och åmade sig och försökte så mycket att förmedla känslan i låten, att hon tappade det totalt för hon var mer fokuserad på att visa upp en djup blick, än att känna in varför blicken skulle vara djup från första början. Lyssnade hon ens själv på texten? Dolly Parton är my number one och när hon uppträder Jolene kan hon göra det med all dramatik i världen, utan att någonsin förlora känslan. Det är enkelheten i countrymusiken som alla dessa idoldeltagare glömmer bort, performance kommer av sig själv genom genialisk musik, så det blir bara flådigt med teater och dans. 

Frans - Not Ready To Make Nice. Inga direkta kommentarer. Låten passar in med resten av popcountry-gänget och är en välkänd låt som många förknippar med country, så jag förväntade mig väl att denna också skulle dyka upp. Frans gjorde den bra dock, var glatt förvånad hur fint han faktiskt sjunger! Har ju som sagt inte direkt följt Idol någonsin och jag trodde att Frans skulle vara som Axel, ganska osäker sångmässigt. Men han kändes trygg, förutom att han var lite tråkig.

Jag ville inte såga någon deltagare men insåg nyss att jag gjorde det ändå. Jaja, så tycker jag! Men sämst av allt var just att det var så mycket snack kring att oj oj oj nu är countrytema hur ska det här gå, tro inte att programmet ska suga, ungefär. Jag lyssnar på allt från gamla klassiska countrydängor till folkcountry, indiecountry och bluegrass. Det är sådan enorm variation i countrygenren men ikväll hade jag föredragit att få se lite mer äkta country med bra musikalisk uppbyggnad, mindre studio och mer instrumentalt. Mer folklig, betydelsefull musik och mindre boyfriend-drama-kaxiga-tjejer-som-dumpar-killen-musik. Country är starka röster, sanna texter, gitarr, banjo, fiol, slide guitars, mandolin, kontrabas, stämmor i harmoni och så mycket mer!

Avslutningsvis, på detta oändliga åsiktsfulla inlägg, kommer en rad låtar som jag tycker är fullkomligt fantastiska och som dessutom visar bredden på country, de bättre varianterna enligt mig! Sit back and enjoy.

Alison Krauss & Union Station i en egen version på den gamla traditionella folksången A Lazy Farmer Boy. Samma Dan Tyminski som sjunger Aviciis Hey Brother, i ett otroligt bra live-uppträdande:



Min pärla, Dolly Parton, i en gåshudsframkallade låt vid namn Only Dreamin'. Allt är perfekt i detta musikstycke men jag är extra förtrollad av den instrumentala biten:



The Avett Brothers, som är sjukligt bra live, har ungefär en miljard briljanta låtar. Sådana talangfulla bröder:
 

Emmylou Harris med sin fantastiska röst i Red Dirt Girl (ni som har sett Jills Veranda känner säkert igen låten!):



Darius Rucker med Wagon Wheel som är rätt ny, modern och trendig men som jag fullkomligt älskar! Exakt det rätta, mysiga soundet och hans röst är gudomlig. Denna har man ju spelat på en och annan roadtrip:
 


NEEDTOBREATHE, som jag skrev om senast igår, är ett av mina favoritband. Känns som att jag säger så om alla med det finns ju så jäkla många bra artister! Dessa killar är lite mer country-indie-rock. Även här två bröder. De är också alla religiösa och sjunger mycket om spiritualitet och tro, det tycker jag är fint och dessutom ovanligt:
 


Sarah Jarosz med Run Away. Underbart talangfull, ung tjej som skapar ren skönhet och mystik:
 


Avslutningsvis lite instrumental musik också, från den bästa filmen någon, The Horse Whisperer. All musik i filmen är skapad av världens mest talangfulle kompositör (enligt mig), Thomas Newman. Bara jag hör introt på detta stycke - The Whisperers - bildas tårar i mina ögon. Så djupt berör det mig.
 

NEEDTOBREATHE.



Dessa killar. Jag lever för deras musik, den går rakt in i min själ. Och jag bara älskar när de kör Live Room Sessions, att de lyckas göra deras redan så perfekta låtar ännu vackrare är bortom min kunskap men jag bara älskar dem. Bear, vilken människa du är. Din röst är så bra så det går inte att beskriva, och ditt uttryck och styrka när du sjunger. Sådan enorm talang och sådant fint hjärta! Difference Maker, så in i norden. ♥

Djupaspen

Det har blivit några dagar av blogg-frånvaro då jag och gänget har varit i Djupaspen. Det är Joels familjs timmerstuga i Dalarna, mitt i vildmarken utan varken el eller rinnande vatten. Precis så som det ska vara! Med jämna mellanrum i alla fall, för att andas ut och komma i kontakt med sig själv igen. Synd bara på vädret. När vi anlände var det varmt i luften, men alla dagar vi faktiskt var där så blåste det kallt och var mulet mest hela tiden. Därför blev det inte lika mycket fiske som vi hade hoppats på, båten ville nästan tippa av vågorna. Vi kastade och trollade lite grann men gav upp snabbt.
 
Det blev desto mer mys framför brasan, vår enda värmekälla. Lite gitarr- och flöjtspelande, årets första grillning, öl och kortspel. Kan inte klaga! Haha, jag och Fia försökte skriva en låt om naturväsen i Djupaspen. Gick sådär. "Gömd bakom skog och snår, vandrar en flicka med eld i hår". Sedan tog kreativitet slut och sången eskaledeade till något helt annat haha...

Lite bilder från vackra Djupaspen. Vi fick parkera bilen där vägen slutade och sedan gå fram och tillbaka ett par kilometer med alla grejer. Då vet man att man verkligen är ifrån civilisationen! Timmerstugan och snickeriet (ett före detta stall som gubbarna hade sina timmerdragande hästar i en gång i tiden) ligger på en höjd med Djupaspen (sjön) som utsikt, omringad höga tallar. Ganska magiskt! Var dock olidigt att vara ifrån Lurven och hästarna de sista dagarna. Älskar djuren över allt annat! Det blev en längre dag hos Kajsa och Lillen igår. Även Lurven var med. Massa gosande och ryktande, jisses vad pälsen yr åt alla håll nu.

Joel i kanoten första kvällen, innan helvetesvädret smög sig på.
 

Joel och jag (syster Fia tar bilden).

Folke och Johan höll sig på torra land... ♥

Pojkarna var självklart tvungna att dra fram en stock och klyva lite ved för att känna sig som två äkta skogshuggare (och för att vi inte skulle frysa ihjäl).


Den lilla famijen; Joel, Fia och Folke!

Jag kände att Folke blev min vän på riktigt under denna resa. Tidigare har vi gillat varandra, men varit lite skeptiska samtidigt. Han är allt en fin liten (stor) vovve!

Dolly Parton - Home



Dolly Parton. Vilken stjärna! Två gånger har jag sett henne live och det är fantastiskt hur hon sjunger och uppträder lika starkt idag, snart 70 år gammal, som när hon precis hade påbörjat sin karriär i unga 20-årsåldern. Jag föredrar soundet på hennes unga röst men hon har mycket bättre teknik på den rösten som hon har idag. Låten ovan, "Home" är från hennes nya platta. Egentligen lyssnar jag mest på hennes äldre musik och speciellt då bluegrass- och folklåtarna. Men denna låt blir jag bara så glad av! Hon är så underbar! Sprudlande av positiv energi som smittar av sig på alla! Hon har sådan humor och karisma, och hon är långt ifrån korkad som många tror... Dolly Parton är en jäkla affärskvinna, men med ett hjärta av guld. Åh, kärleken till denna kvinna!
 
Bluegrass & Folk är min vardagliga musik jag lyssnar på och spelar själv, men pop-country är min pepp-musik... Typ när jag för en gångs skull blir tjejig och har spakväll, när jag planerar min framtid eller när jag kör bil längst vackra landsvägar. För tillfället kopplar jag pop-country till Chappen vilket numera är ett väldigt kärt ställe för mig, där jag hade några riktigt fina dagar med min älskade vän Emmy. ♥

Midsommar & High Chaparral

Jag hade en väldigt fin midsommar med vänner och familj här i Holmsånger. Vi hade laddar upp ordentligt med mat, dessert och öl. Spelade musik och kubb. Sjöng och ylade. Vi fyra i det gamla goda bandet/gänget (jag, Johan, syster Fia och hennes Joel) satt ute vid elden till fyra på morgonen. Det är så trivsamt i vår lägenhet i stallet och det var härligt att få vara kvällens värdar för en gångs skull. Detta måste vi göra fler gånger, och förhoppningsvis får vi lite sommarvärme i framtiden.
 



 
Nu till nästa ämne! Denna helg är det High Chaparral & Western Weekend som gäller! Jag och Johan ska bila ner till Småland imorgon och ska för första gången träffa min kära vän Emmy som jag lärde känna genom bloggen för några år sedan. Eftersom hon och killen bor där nere och jag aldrig någonsin varit på Chappen så bestämde vi att nu jävlar ser vi till att ses! 
 
Jag är så himla exalterad! Synd att plånboken ekar tom för tillfället för jag känner på mig att jag kommer att bli grymt sugen på allt fint som säljs där. Hade ställt in mig på att hitta mina dröm-boots men det får bli senare. Är bara så glad att vi ska dit! Vi kommer att bo på campingen som äkta hillbillys haha. Någon som läser bloggen som ska dit? Skriv så kan vi alla ta en öl tillsammans!!!
 
Jag uppdaterar nog lite smått på plats. Jag finns även på Instagram för den som är intresserad. Kristinliddie heter jag där. Nu bör jag försöka sova eftersom vi åker ifrån Gävle klockan sju imorgon bitti. Vi hörs snart!

5. 10 saker du inte visste om mig

 
1. Jag är en väldigt snäll person, ofta för snäll för mitt eget bästa. Det är något jag får jobba med varje dag. Dock tycker jag att det är förkastligt att vi lever i en värld där snälla människor blir trampade över, istället för uppskattade. Snälla människor får "tuffa till sig" och förändra sig själva, medan mobbare gottar sig i att så är världen - deal with it, ungefär. Men blanda inte ihop snällhet med osäkerhet - jag är väldigt trygg i mig själv. Trots att jag kan vara blyg/analyserande/nervös som de flesta homo sapiens är, så är jag mycket självsäker.
 
2. Jag fick, för ett tag sedan, min allra första anställning! Nu arbetar jag halvtid med att städa en second hand-butik. Det är kvällstid och bara några timmar åt gången så det är perfekt och flexibelt för mig som har hästar och dessutom är en kvällsmänniska.
 
 
3. Jag bor i hus med min pojkvän Johan och vår pitbull Adolf. Huset vi hyr ligger precis vid Furuviksparken och alla apor.
 
4. Om lite mindre än en månad ska jag köra upp och jag är sjukligt nervös.
 
 
5. Vi har alldeles för mycket instrument hemma, musiker som vi är. Över tio gitarrer (och alla spelas på), två banjos, en fiol, en mandolin, tre flöjter (native american), tolv munspel och två keyboards. Så har vi fler instrument utlånade till kompisar... Ingen plats kvar...
 
 
6. Just nu sitter jag och är galet irriterad på Adolf som skäller på något svagt ljud han har hört. Han är en väldigt vaktig och osäker hund. Jag kan berätta mer om Adolf och hans bakgrund i ett annat inlägg kanske.
 
7. Jag gick aldrig klart gymnasiet helt och kunde inte vara gladare. Visst försökte jag ett antal gånger, men med allt som var då och med allt som är nu så känner jag att det inte hade givit mig någonting alls. För vissa är gymnasiet väsentligt, för andra helt fel. Idag är jag så lycklig över besluten jag tog!
 
 
8. Jag tror att jag är en av få i min ålder som vet exakt hur jag vill ha min framtid. Och nu snackar vi alla detaljer i livet! Många kanske tycker att det låter tråkigt, att jag vet redan nu hur det kommer att bli. Personligen tycker jag bara att det är jäkligt skönt och tycker också att det är väldigt överskattat att man ska plugga flera olika saker och arbeta på en miljon ställen innan man får en idé om hur man gillar livet. Att klättra på karriärsstegen endast för att tjäna pengar har aldrig intresserat mig.
 
 
9. Att vara ute i naturen är, som ni kanske redan vet, bland det bästa jag vet. Campa, fiska, plocka svamp, utforska nya områden, rida, simma, paddla kanot, älskar alltihopa!
 
 
10. Både jag och Johan älskar hantverksprojekt. Nu har precis börjat med våra handgjorda knivar. Johan är svetsare och gör riktigt vassa, rejäla knivblad på jobbet. Vi är i full rulle med att samla olika slags träslag och ben till skaftet. Om någon är intresserad kan jag dokumentera processen och publicera i bloggen. Nästa projekt är att göra våra egna pilbågar. Jag blev så sugen efter att jag testade bågskytte första gången (i framtiden ska jag lära mig och hästarna beridet bågskytte!).

Hästar & Sång



Jag spenderade den finaste timmen någonsin med hästarna här om dagen, korta sekvenser från den stunden ser ni i filmen ovan (om ni vill titta - välj HD). Alltid när jag spelar gitarr kommer hästar. Denna gång stod de och sov. De var så otroligt underbara. Sömniga, avslappnade, mjuka. K lade sin mule vid min kind och vi andades länge tillsammans. Jag har läst att det är ett kärlekstecken från hästar, när de byter djupa andetag med varandra. Kai brukar placera sin mule så att min näsa är i ena hennes näsborre, och det tar jag självklart emot med öppna armar. En obeskrivlig känsla att vara nära omringad av två sovande hästar, som väljer att komma just dit jag sitter och spelar. ♥

THE AVETT BROTHERS, Live in Stockholm 02/03/2013



Slå på HD och njut av några av mina klipp från förra helgens spelning i Stockholm, THE AVETT BROTHERS. Deras röster hörs dåligt genom iPhonen, men jag lovar er att de var så grymt bra... Bland det sjukaste jag har varit med om. Två extraordinära musiker-bröder från North Carolina. De är välkända i USA och går man på en konsert där så är det tjugo meter till scenen, stängsel och livvakter som gäller. Här i Sverige där endast en liten skara känner till dem, blir det otroligt intimt och häftigt på alla sätt och vis. Flera amerikaner var där, som säkerligen förstått att de får stå närmare sina idoler om de åker till ett land där inte många ens vet vilka de är. Titta lite mer än halvvägs i filmen så ser ni hur jävla nära vi stod! Jag fick kontinuerligt svett- och spottstänk i ansiktet och på händerna och hoppades att deras briljans skulle smitta av sig på mig.
 
Scott och Seth Avett, vilka killar. Sådana personligheter och sådana talanger. De gav verkligen sitt allt till publiken och jag känner mig mer inspirerad än någonsin när det gäller låtskrivning. Vem vet, nästa gång de kommer till Sverige kanske de har blivit kända och spelar i Globen. Så att vi kunde känna deras andedräkter och höra plektrumen slå mot strängarna utan hjälp av mikrofonen, det är nog rätt unikt.

Dolly wishes y'all a great week!

 
Halloweenfest hos syster i helgen. Jag var självaste Dolly Parton och tänkte att det passade att bloggas om då Dolly = countrymusik = western = hästar = westernblogg. Ni skulle ha sett i verkligheten hur lik jag blev! Det var svårt som tusan att få det på bild, men när jag var klar hemma blev jag helt till mig av hur identisk jag blev, tog på Dollys musik på högsta volym och mimade. Har lite pinsamma videos från det som ni kanske får se någon gång, om ni har tur.

SCANDINAVIAN COUNTRY FAIR 2012

Countryfestivalen i Furuviksparken 2012 var precis som jag hade förutspått, amazing. Och extra speciell detta år eftersom killarna var med oss, killarna som vi såg för exakt en år sedan på samma ställe men som vi aldrig trodde att vi skulle se någonsin igen.

Jag och Fia (min syster) åkte dit tidigare då vi ville vara där under dagen också. Johan och Joel ville komma senare, men det var lika bra så vi fick chans att uppleva samma magiska ögonblick som när de kom gåendes emot oss för ett år sedan. Under dagen gick jag och Fia omkring och kikade, drog in den gamla goda Furuviksstämningen och grillade korv på Furuskär. Jag tvingade Fia att åka karuseller med mig (hon hade inget val när jag köpte ett dyrt åkband till henne), trots att hon är något sjuk och seg. När eftermiddagen gick över till kväll promenerade vi bort till lilla scenen för att lyssna på lite band och dricka öl. Enligt mig är den lilla scenen allra mysigast och oftast är banden som spelar på den scenen lite mer i vår smak, det vill säga bluegrass/folk/country. På den stora scenen spelar de lite större artisterna, ofta pop-country, dansband och liknande. Visst är jag även svag för modern pop-country men Misters & Sisters trivs bättre bland de aukustiska musikerna!
 
 
 
 
 
Vid sextiden kom våra snygga män. Åh vad jag älskar min Johan! Han var så fin i jeansskjortan, ljusblåa jeans, stråhatten och nya bootsen. Och han är bara min min min. Vi alla lyssnade på musiken tillsammans och sedan traskade vi omkring resten av kvällen. Åkte karuseller with my darling som var så otroligt gullig, för han var tydligen jätterädd för att åka! Det hade jag inte väntat mig. Så sött. Vi slösade bort pengar på spel (men ack så roligt det var), kollade in Trenna Barnes på stora scenen som körde härliga Cash-covers, drack öl, åt god mat och shoppade i stånden. Helt enkelt en förjävla bra kväll som jag sent kommer att glömma!

 

På marknaden fick jag tag på en läderväst med fransar, stora fjäderöhängen och ett halsband. Tänkte att jag borde bli lite mer tjejig och använda smycken... Jag köpte även en väldigt snygg hatt till Johan. Han har ju bara en stråhatt, visserligen väldigt snygg den med, men en riktig cowboy som han behöver en lite dyrare, normal filthatt som håller när vi ska ut och rida på vår framtida ranch. Skämt åsido.

Q&A - Spelningar/Misters & Sisters

Susanne frågade om kommande spelnigar för Misers & Sisters, så jag tänkte svara på det här nu.

Svar: Hej Susanne, härligt att du gillar vår musik! Just nu har vi ingen spelning inbokad och klar då vi inte spelar lika mycket som vi gjorde förut. Det har varit mycket jobb, flyttar och trassel. Men nu när det äntligen börjar bli varmare ute och bandmedlemmarna är lite sommarlediga så kommer vi repa oftare vilket säkerligen innebär fler spelningar. Jag skriver i bloggen och på hemsidan när vi har ett gig på gång!
 

Oplanerat men ack så roligt gig!

Lördagsspelningen i Kungsberget blev aldrig på grund av opassande miljö för instrumenten... Så vi pallrade oss iväg mot Gävle igen. Jag och Johan i en bil, Fia och Joel i en annan. Efter god mat på ett hak någonstans i Sandviken bestämde vi oss för att försöka hitta något hak där vi kunde spela i alla fall, nu när vi ändå hade med oss PA, var taggade, förberedda och allt. Vi hamnade på LillPuben i Sandviken, en väldigt mysig, mindre pub. Helt spontant gick vi in och frågade om de ville ha ett live-band för kvällen och de ville dem. Det blev en helt fantastisk kväll. Avslappnat med en skön publik och ett bra flyt i musiken. Där kommer vi att spela fler gånger! Nu repar vi inför Earth Hour, ett event som kommer att hålla till i Drömfabriken, Sandviken, den 31/03. En helt aukustisk spelning. Spännande.

Misters & Sisters @ Kungsberget 03/03/12

Imorgon spelar Misters & Sisters (jag, Johan, Fia och Joel) på ett afterski party i Kungsberget. För några dagar sedan fick vi hem vårt PA så ikväll ska vi repa hemma hos Johan med all utrustning. Oturligt nog har nästan alla i bandet blivit sjuka. Johan har legat hemma i en vecka, jag har blivit förkyld nu och Joel är inte heller helt på topp. Bara syster som har klarat sig hittills. Men vi kör på ändå. Läs mer om eventet och spelningen här! Kom gärna, ni som bor i närheten. Lyssna på skön countrymusik, drick öl och umgås!

Misters & Sisters

Trots att detta inte är en musikblogg så tycker jag att allt som har med country att göra fungerar bra ihop med westernvärlden. Så en ny kategori i bloggen kommer att handla om mitt country/folk/bluegrass-band. Det är jag, min syster och våra två pojkvänner. Därav bandnamnet - Misters & Sisters. Så om någon av mina läsare gillar countrymusik så kan ni läsa mer om oss på vår hemsida!

Dolly Parton, 27/08/11.

Jag har nu sett Dolly Parton. Jag har officiellt sett min största idol och förebild på riktigt. Min bästa musikupplevelse hittills. Dolly Parton var till och med bättre än vad jag hade föreställt mig, hur nu det är möjligt. En sådan fantastisk människa med sådan vacker utstrålning. Det var en djup och intensiv start. Man hörde Dollys röst sakta, nästan viskande sjunga "I can see the light of a clear blue morning". Ridån åkte upp, helt svart scen förutom allra längst bak där hon stod med en fiol i famnen. Självsäkert började hon spela samtidigt som hon lugnt gick fram till publiken som blir mer och mer galen av hur mäktigt allting var. Sedan drog hon och bandet igång på riktigt med flera förkortade låtar som introduktion. Hon sjöng många av mina favoritlåtar, de som är mindre kända men så himla speciella, de som hon personligen gillar att sjunga mest. Smoky mountain memories kom, min absoluta favoritlåt. Jag svär att jag fick ögonkontakt med henne. Satt i tårar. Sådan lycka!
 
 
Hon pratade väldigt mycket med oss vilket uppskattades enormt. Mellan låtarna berättade hon historier om sin barndom, hur hon slet för att nå dit hon är idag och en massa mer som jag tror inspirerade oss alla. Hon är på världsturné men uppträder ändå riktigt länge och ger sitt allt vilket skapar en fin kontakt mellan artist och fans. Så äkta och generös. Dessutom är hon riktigt jävla rolig och har en sådan härlig självdistans. Hon brukar ofta säga "it costs a lot of money to look this cheap". Eller som denna gamla goding: "FOX News' Celebrity Buzz on Wednesday featured a report from the current Entertainment Weekly which notes that Dolly turned down a request from Jane Magazine to appear in a photo spread on "natural beauty." As Dolly is known for heavy make-up and big wigs, a spokesperson for her told the magazine that she "is definitely not a natural beauty and would not want to be photographed as one.".
 
Att se henne live fick en verkligen att inse vilken oerhört begåvad artist hon är. Hon spelade gitarr, banjo, piano, saxofon, munspel, flöjt, cittra och ännu fler instrument. Samtidigt som hon gav sitt allt med den otroliga röst hon föddes med. Hon sjöng en hel del a capella, och det var det sanna beviset för vilken kraftfull röst hon har. "Little Sparrow" med endast hennes röst och de kvinnliga bakgrundssångarnas hymningar var simply amazing. Hon tog i med allt hon hade, improviserade så självsäkert, gick från högsta tonen till mörka viskningar, sjöng med en sådan vacker känsla. Globen var knäpptyst under dessa minuter.
 
Det känns undebart att veta att det här inte var sista gången jag kommer att se henne. Hon säger själv att så länge hon kan stå upp kommer hon att fortsätta ge sitt allt till fansen. Det var helt sjukt! Jag har aldrig i mitt liv sett något så powerful! Värt varenda krona, våra platser var verkligen grymma. Jag såg minsta detalj på hennes kropp, kläder, ansikte, hår. Har aldrig sett en mer imponerande kvinna. Nu har jag sett hennes minimala midja, gigantiska bröst och underbara ansikte i verkligheten. Jag blev förvånad över hur otroligt bra hon fortfarande ser ut! Visst fyller hon på med botox regelbundet, men jag tänkte att man borde i alla fall se att hon nu när 65+ och betydligt äldre, men nej, lika attraktiv ändå. Fast utseendet är ändå det minst viktiga. Hon må vara en het dam, men det mest betydelsefulla är vilken fin människa hon är, inside and out.
 
Bild på mig, exalterad innan konserten. Som sagt, bästa platserna! Jag kunde till och med se skarpt utan glasögon. Då är det bra. Tack till min syster som har tagit alla grymma bilder! Det var skönt att veta att hon skötte om kameran så jag verkligen kunde slappna av och njuta 100% av Dolly! Detta är verkligen ett minne för livet, inget Dolly Parton-fan i världen kunde ha önskat sig en finare upplevelse. ♥

Dolly Parton till Globen!

Ännu en dröm som går i uppfyllelse, jag ska se Dolly Parton live! Den 27 augusti kommer hon till Stockholm! Jag som nyligen har sagt "Dolly Parton är någon som jag verkligen vill se live innan hon slutar uppträda" och nu händer det, helt plötsligt, mitt från ingenstans! Hon har skrivit över 4000 låtar och nu kommer hon med "Better Day World Tour" med gamla hits och låtar från det nya albumet. So. Excited.
 
Tidigare inlägg