Knowing is the easy part; saying it out loud is the hard part.







 
... realities that kept the music silent, the dreams in a box.

The sweetest smiles hold the darkest secrets...

Just när jag tror att det är förbi kommer nya mysterium till ytan. Även insikter. Nytt perspektiv med stark ståndpunkt, men lika vacklande för det. Hjärtestyrd, som vanligt. Dom säger att det är en bra sak i längden. Men jag börjar tvivla alltså...

Kanske det inte är långt kvar nu, tills hjärnan kommer ikapp.
 





Bästa westernhaket

Måste verkligen tipsa alla westernälskare om restaurangen Tre Små Rum i Skutskär (av alla ställen). När jag och Johan bodde i Furuvik och Holmsånger var det vår number one pizzeria samt restaurang att gå på (det finns både och i samma byggnad). I fredags var vi där igen. Inredningen är i gedigen amerikansk anda, med duktiga Kent Nyström som designat. Han och hans familj gör indianhantverk och har en jättefin gård med massa westernpållar, alldeles vid Dalälven. Varje gång jag åker förbi där spänner jag blicken på stället! Restaurangen påminner mycket om Church Street Saloon men enligt mig är Tre Små Rum ännu bättre med supergod mat, större ytor att röra sig på och överlag mysigare lokal. 

Jag åt världens godaste mat. Oxfilé med dollar chips, hot bbq-sås, grönsaker, majskolv, vitlökssmör samt en supergod hot beans/chili corn care-liknande röra i gammal konservburk. Lyssnade på bra countrymusik och var allmänt lycklig! Världens bästa kväll med min älskling. Känns som att detta var världens superreklam-inlägg om Tre Små Rum, men vafan, gillar man det så ska man väl sprida budskapet vidare! 


Hästhelgen i fyra bilder

Kom ut i lördags och Lillen hade en jättelång gren alldeles invirad och släpandes i svansen. Händer bara Lillen! Kajsa klev på den medan Lillen traskade omkring, så han blev rädd och sprätte iväg haha. Han verkade lättad när jag trasslade ut den... 


Lite smaskens båda dagarna. Kajsa har snygg ståstil som vanligt! Mamma fick för sig att ge hästarna tranbär. Det var en hit, trots att Lillen var misslyckad som vanligt och inte kunde greppa dem... miffo-älsklingen våran.

Måste faktiskt säga att Kajsa inte är särskilt fotogeniskt. Hon ska alltid ge sitt "finaste" leende med tänderna. Här ser hon ju ut som en efterbliven lama. Varför så ful, Kajsabanan? (♥) 

Så lycklig över att det är bar mark i nästan hela hagen nu! Lite överkurs med overall i vårvädret, men what the heck...

Nu är jag precis hemkommen från stallmöte, handling, mat och lite till. Tog världens varmaste dusch och känner mig så tillfredsställd på alla plan. Veckan är ganska fulladdad med registreringsbesiktning, hovverkning, ny kurs att sätta mig in i, slutprov i historian, fix med vindrutan i fram, hämta mina nya glasögon, fixa gnisslet på framdäcket och återsända paket.

Berättelsen om SuperChevan - kärleken till en bil

Som jag kanske tidigare har nämnt, har jag och Johan nu länge kämpat med att fixa upp vår (hans) älskade gamla Cheva. Eller nu för tiden - min Cheva. En helt fantastisk Chevrolet s10 från 1996. Ni som läst min blogg ett längre tag vet att Chevan bodde med oss ute i Holmsånger, där den tjänade oss som vår trogna gårdsbil. En hel del höbalar låg på flaket under den perioden. Och en hel del gyttja byggdes upp på undersidan, efter otaliga fastkörningar i leriga hagar. Chevan var ursprungligen Johans bil som han köpte ganska direkt efter att vi blev ihop, för lite mer än fyra år sedan. Eftersom han hade så många andra bilar och projekt, användes bara Chevan vid speciella tillfällen men knappt alls egentligen. Den var i alla fall helt anmärkningsfri på besiktningen och gick som en dröm! Det var bilen jag lärde mig köra i, tills jag var redo att uppgradera mig till manuell körning. Chevan har hängt med på campingresor, genom flera flyttar samt en och annan roadtrip. Under alla dessa år har jag älskat bilen av hela mitt hjärta och känt att en dag ska jag ha min alldeles egna bil som ska vara som SuperChevan! Så förstå min lycka när Johan sade i somras, att jag kunde få henne (Ja det är en hon och hennes namn är SuperChevan). Jag ville dock betala honom ändå, för det är en fin bil som är värd några kronor ändå. Dessutom har Johan hjälpt mig så otroligt mycket med att fixa upp den så självklart ska han ha sitt! Tack så himla mycket för all hjälp älskling, om du läser detta. Du är bäst! ♥ Men det var ju inte bara och bara att fixa upp henne kan jag säga...
 
När vi började uppfixandet hade bilen stått i över ett år. Efter flytten från Holmsånger var den oskattad, obesiktad och avställd. Problem kommer med att låta bilar stå längre tider utan att ses över. Redan innan viloperioden hade bensin börjat läcka, man kunde känna en stark bensindoft utan att ens motorn var igång. Men när man väl drog om nyckeln startade motorn i ett nafs! Så har Chevan alltid varit, stark och bra i motorn. Vet inte hur länge vi körde med tunga höbalar med bensinmätaren längst ner på rött, den bara gick och gick. Men gammalt hö och frätande hästskit gjorde ju även sitt och allt som allt fanns en hel del att göra. Jag som tror att alla bilar ska explodera utan anledning, var ivrig att få den ordentligt fixad en gång för alla.

Under några månader har vi åstadkommit följande:

- Bytt och skarvat bensinslang på flertalet ställen.

- Bytt bromsrör, fyllt bromsvätska och luftat cirka hundra gånger.

- Lagat ett hål i bensintanken som visade sig vara läckage-boven. I framtiden ska jag byta tank helt när jag har råd, hittills fungerar vår lagning klockrent!

- Bytt bakaxelkåpa, packning och oljan i den.

- Bytt oljefilter, fyllt på ny olja.
 
- Slagit ut bakrutan, hämtat ny på skroten och bytt ut.

- Fått ny framruta (på försäkringen). 

- Bytt undre spindelled på höger framdäck.

- Limmat fast lösa lister.

- Duttat i svart nagellack för att dölja vitt lim...

- Kopplat om extraljusen på taket.

- Rustat upp hela baklämmen på flaket, den enda delen på bilen som var riktigt rostig. Ersatt med helt ny plåt, glasfiberspacklad, slipat, spacklat ännu mer och till sist lacka om.

- Klistra på dekaler på nytt.

- Bytt torkarblad på framrutan.

- Slipat ner tröskellådans kanter och lagt på ny bodyspray.

- Lagat ett rosthål innanför flaket.

- Tagit bort plogfästet och vinschen (ville ha kvar den men går inte igenom besiktning med den placeringen).

- Placerat om registreringsskylten. 

- Bytt bromsljus vänster bak.

- Fixat ena registreringsskylt-ljuset som inte fungerade.

- Oljat gnissliga dörrar.

- Oljat trögt låshål.

- Tagit bort plogens kontrolldosa och dess sladdar inuti kupén.

- Tagit bort gamla träväggar innanför flaket.

- Rengjort petnoga utvändigt och invändigt.

- Fyllt på med spolarvätska.

- Stansat in nytt chassinummer.

- Bunkrat upp med bra-att-ha-saker i bilen såsom papper, våtservetter, rep, startkablar och isskrapor.

- Betalat skatten.

- Kontrollbesiktat två gånger.

- Fixat försäkring.

Ja... alltså en hel del! Och ändå är vi inte riktigt klara. Kvar på listan är:

- Registreringsbesiktningen på måndag. Kom tyvärr inte undan det då de få sifforna vi hittade från chassinumret inte räckte hela vägen. Så nu lär jag punga ut 800 spänn på att de ska titta på mitt nya chassinummer. Slapp i alla fall 1500 kronor för att vi lyckades fixa det själva utan att lämna in på verkstad...

- Eliminera ett förjäkla irriterande gnissel som har uppstått på höger framdäck. Förmodligen något som har med den nya spindelleden att göra. Eller något gummiaktigt som ligger och trycker någonstans.

- Troligtvis göra en ordentlig hjulinställning på verkstad i framtiden. Bilen har blivit väldigt spårkänslig, vilket den inte var förr i tiden. Nu sitter man och rattar som en rallyförare och lär ha superkoll på att däcken verkligen är i spåren vintertid, annars sticker den iväg. Trögrattad och känslig. Detta uppstod även efter spindelledsbytet så det har nog något med den att göra. Måste kollas upp snarast för det är lite läskigt att köra när den är som den är just nu.

- Byta trägolvet på flaket. Lät det gamla ruttna golvet ligga kvar nu så plåten under inte tar onödigt med stryk tills vi har tid att byta. Ska i alla fall få fint, nytt trägolv som är tätt och helt!

- Montera något slags flaköverdrag så man smidigt kan täcka grejer på flaken utan att behöva spänna fast dem.


- Fixa halkskydd på baklämmen, något som glömdes bort i allt fixande.

- Ordna så att centrallåset fungerar helt så man slipper låsa passagerardörren inifrån innan man hoppar ut.

- Byta bensintank, men bara om vår lagning inte skulle hålla. Och hittills är det läckagefritt!

- Täta bakrutan som är lite skallrig i ena hörnet.

- Rikta upp ratten. Påverkar inte något negativt men det är ju störande att den inte är helt rak!

- Egentligen borde alla spindelleder och bussningar bytas innan man gör en hjulinställning resten verkade rätt slitna dem också. 

- Eventuellt köpa spacers så att vinterdäcken inte tar i med fullt rattutslag.


Lite bilder från vår tid av oändligt bilmeck och fix:

      
Bort med supervinschen och plogfästet!
 

Bortmonterad tanklock för att färgbutiken skulle kuna skanna och hitta rätt färgkod.


Tröskellåda-fix med slipande och svart bodyspray.


Sprillans nya bromsrör.


Den gamla bakaxelskåpan, bra rostig och sunkig.


En dyr dag hos Proffs Bildelar. Vet inte hur många gånger jag gick till den butiken! Här ser ni bland annat den nya fräscha bakaxelskåpan...


Bild från första mecktillfället, en allmän check på tillståndet.

Dagen jag åkte och bytte framrutan, så himla skönt att bli av med den stora sprickan precis i ögonhöjd.
 
Och här har vi SuperChevan idag! Coolast i stan! En mindre modell på en pickis, men lika snygg för det. Jag bara älskar att köra SuperChevan (förutom just nu när den är spårkänslig), så lättmanövrerad och bekväm. En pickup känns för mig så självklart då flaket är så jäkla användbart och händigt, bara att slänga upp hö eller virke utan att behöva oroa sig för att smutsa ner. Och man får plats med en hel del också! Dessutom är det en stark bil men dragkrok som behövs till framtiden när jag kör hästtransport. Helt enkelt den perfekta gårdsbilen för alla hästägare! Extraljusen på taket ger världens starkaste helljus. Helt galet, man kan åka och spana efter vilt på ängar och skog för den lyser upp så bra både framåt och åt sidan. Just nu sitter feta vinterdäck på som är näst intill nya, Johan beställde svindyra sådana men hann aldrig köra med dem haha, bra för mig. Dock är de något för breda så det tar i när man gör fullt rattutslag. Lite drygt, men påverkar inte särskilt mycket. I sommar blir det töntiga små däck, men jag kanske lyckas hitta lika höga fast mindre breda. Bakhjulsdriven bil som är toppen i vissa lägen, sämre i andra. Såhär vintertid med halkan är det ju inte helt optimalt. Men på somrarna ser jag fler fördelar med det. Längtar så fruktansvärt till sommaren nu så man kan vara ute och köra, njuta av värmen och bra väggrepp! Jag + SuperChevan = True Love. ♥


Fri tillgång har officiellt startat...

Fick veta att flocken har fått sin första höbal i foderhäcken nu! Så typiskt att jag inte var i stallet just idag då... Men jag får kika länge imorgon istället! Det är en sådan enorm lättnad att veta att just nu, står mina två hästar utomhus i friska luften, tillsammans med flera andra hästar, och äter sig glada och mätta på hö. Ligghallen med torr bädd runt hörnet och friskt vatten på änden av hagen, dock i hopplösa lervällingen, men ändå. Rörelse och frihet att själva bestämma. Tydligen hade inte ranglägsta Egon fått gått fram till höbalen, men jag tror han kommer få sin chans när värsta hetsen av ny mat har lagt sig. Exakt alla hästar kommer inte stå runt höbalen 24 timmar om dygnet. Och den 7 december kommer två nya hästar till flocken, så då måste vi nog ändå ha två balar framme för att alla ska få plats. Då kommer han komma fram någonstans i alla fall! Synd att vi inte har foderhäck till den andra höbalen också... men det kanske går att ordna, om jag får tag på ännu en billig. Och om den kan placeras på så sätt att man kommer fram med traktorn.

Helgen är rätt fullpackad men rolig. Det är hästar, stall, Cheva-meck, födelsedagskalas om jag hinner, Cheva-besiktning (hoppas innerligt på att den går igenom efter allt slit), lösdrifts-möte, årligt julbak med släkten, mer hästar och Torsåker på söndagskvällen. Ska vara Folke-vakt (min systers Grand Danois) över måndagen så blir kvar i Torsåker till tisdagen. Hoppar av hos hästarna på hemvägen för veterinären som kommer på morgonen. Sedan hem och försöka hinna ikapp all studietid jag missar dessa dagar, ha teleonsamtal med min franska-lärarinna och sedan är jag nog på rätt spår igen. Puh! Ska nog sätta igång med nästa veckas studier redan nu så kanske jag kan andas lite emellanåt också... Ha en bra kväll.
 

Midsommar, Adolf (vi saknar dig varje dag Dolf ♥), Johan, jag, Joel och en bebis-Folke men skadad fot, dagen till ära.
 

Öl på sommaräng, slår sällan fel.

Once upon a time...

Chattar (det ordet existerar fortfarande) med Siri och skickar bilder, då börjar jag leta i arkivet som vanligt och blir alldeles nostalgisk! Denna gång från tiden som bandmedlem. Saknar Misters & Sisters-tiden, den allra bästa perioden var de långa repen inför vår första spelning på Musikhuset. Vi taggade så länge för att det skulle bli perfekt, men första giget var ounvikligt att sabba på ett eller annat vis av alla nerver, haha. Ska väl inte överdriva och säga sabotera, men vi var ju inte direkt nöjda med våra insatser. Bästa spelningen var på en mindre pub i sandviken. Vi ställde in vår spelning på Kungsberget eftersom när vi kom dit skulle vi  tvingas bära upp hela PA-systemet och instrumenten upp för hela skidbacken där scenen låg mitt i kullen, det var iskallt och fingrarna kunde omöjligt spela i den luften. Istället drog vi till en pub som en spontanare, frågade om de ville ha ett band för kvällen och så spelade vi, med massa folk och gratis öl till oss. Avspänt och kul, precis som det ska vara! Åh, goda tider. Vi var så sammansvetsade i gänget. När vi inte spelade musik var vi ute i naturen och fiskade eller grillade... Men gitarren åkte ju självklart fram även där! Här kommer en drös bilder:

 
 













¨




Haha, jag bara måste avsluta med denna video på min syster och Joel som försöker göra en cover på Ring Them Bells och deras totalfail! Jag skrattar ihjäl mig, Joels gyllende gitarrsolon och Fia som inte kan vara seriös...

Morgondagg på gyllene ängar, en natt av minnen.


 





Ridning innan gryning under månsken, tjugo minusgrader över glittrande snötäcken. Galopper i bäcksvart mörker i de djupaste skogarna, men hästarna hittade hem. Den där midsommarkvällen. Iskalla men omfamnande nätter på loftet. Otaliga bussresor för att vandra vägen över åkrarna. Gulröda och dimmiga höstddagar. Karlsäters förtrollning. Slingriga stigar och kryptiska konversationer. Slagen av vinden över havet och smultron på strån. Kraftfulla hopp över stockar och bäckar, piskande grenar i ansiktet. Stormigt och harmoniskt. Balans. Det är annorlunda nu.

Country Music

Jag följer inte Idol, men var tvungen att se den senaste programmet endast för att det var countrytema. Och som jag redan var lite inställd på, blev jag besviken över hur pass lite country det var och hur snedvriden syn alla verkar ha kring country? Herregud, hur många gånger ursäktade sig inte programledaren om att det var countrytema, att "var inte oroliga, vi ska inte spela sådan där country!" Och de flesta deltagarna erkände att de inte direkt gillade veckans tema. Bered er på ett långt inlägg!
 
Människor som inte lyssnar på country, tror att country är är något av följande alternativ: 

- Skämtmusik, extrem redneck-skoj som ingen tar på allvar, typ Cotton Eye Joe av Rednex (roligt att jag nämner den för vi har precis sjungit den för fulla muggar i stallet haha), och andra konstiga mixar eller helt enkelt dålig, överdriven musik.

- Popcountry. Den moderna Taylor Swift-musiken där allt handlar om pojkar i ett kaxigt sound. Jag kan älska vissa typer av pocountry, typ Tim McGraw och mycket av Dolly Partons nyare musik är min ultimata peppmusik. Men country är fortfarande så mycket mer än det.

Den ultimata countrymusiken enligt mig, är den som går rakt in i hjärtat och som har riktigt innebörd. Det var i alla fall något som Idol-programmet hade förstått någorlunda när de pratade om ämnet, att country till stor del handlar om hjärta och smärta och där texten betyder allt. Det är countryartisterna som faktiskt är de riktiga musikerna enligt mig då de flesta både skriver sina egna briljanta texter, samt faktiskt kompar med instrument till. En sann musiker för mig kan ju skapa och uppträda självständigt om så behövs, visa var den går för utan en massa mixtrande och trixande med hundratals prylar i en studio och en drös människor bakom varje låt. För att vara extra kritisk måste jag dra igenom vad jag tyckte om country-Idols olika uppträdanden... Vill egentligen inte kritisera deltagarna i sig lite halvtaskigt, men ni får stå ut med mina synpunkter nu.

Axel - Life Is A Highway. Håller med Bagge om att sångaren i Rascal Flatts har mycket bra och stabil röst så det blir lätt svagt med Axels ganska monotona och försiktiga sound. Han är inte min favorit sång- eller röstmässigt helt enkelt, men jag tycker om honom mycket som person, fin och ödmjuk på alla sätt och vis. Detta är ju en glad, typisk popcountrylåt. Bidrar till bilden av en endast poppig, lite cheesy bild av countryn men låten är ju bra så inga riktiga klagomål...

Ida - Man! I Feel Like A Woman! Hon var inte imponerad av countryveckan för det var inte hennes grej och det märktes från hennes låtval. Det är absolut inget fel på låten, jag tycker att Shania Twain är riktigt skön men det är ju sådan typisk gammal 90-tals-country som mer påminner om något från Melodifestivalen, så det kändes bara lite halvirriterande. Inte konstigt att dissar countrymusik om man tror att det är sådana här låtar man har att välja på?

Simon - My Silver Lining. Denna låt är ju underbart vacker i original. Simon gjorde den okej men långt ifrån så bra som First Aid Kit, enligt mig. Det här är mer folklig, indie-country som jag älskar så kul att lite sådan musik också fick plats. Simon har däremot otroligt bra röst och är duktig med gitarren, jag uppskattade att han hade knåpat ihop ett ordentligt intro till och med.

Tove - Love Story. Det var ju givet att någon skulle sjunga en Taylow Swift-låt, igen, "detta är country!"... Jag tycker att Tove är en helt fantastisk sångerska men håller med juryn om att hennes vibrato tog över alldeles för mycket så det lät falskt.

Martin - Hey Brother. Jag älskar Martin! Har har sådan fantastiskt röst och karisma och passar helt perfekt för countrygenren. Dock tycker jag att det här var ett av hans svagare uppträdanden, men är nog bara för att originalets röst helt enkelt inte går att slå. Det här är ju verklingen inte en renodlad countrylåt men mycket inspirerad från countryn och det bästa av allt - originalet sjungs av en av mina manliga favoritcountry-gubbar, nämligen Dan Tyminski. Han är musiker och sjunger med Alison Krauss & Union Station, ett av mina stora favoritband. Att Avicii väljer att använda hans röst är ju bara hur bra som helst!

Amanda - Jolene. Okej... Här kickade min irritation och frustration in rejält. Alltså Amanda kan väl sjunga, det är inte så att hon sjunger falskt eller är tondöv. Men hon är enligt mig en "Idol" för att hon har paketet med image, vara snygg, kan waila, lite kaxig sådär. Inte för att hon besitter en magnifik sångtalang. Jag stör mig som tusan på hennes uttryck. Och nu kanske jag är väldigt elak, men hon sabbade Jolene totalt. Jag blev jättepaff när hela juryn var överens om hur hon totalägde låten. Jag såg mest att hon dansade och åmade sig och försökte så mycket att förmedla känslan i låten, att hon tappade det totalt för hon var mer fokuserad på att visa upp en djup blick, än att känna in varför blicken skulle vara djup från första början. Lyssnade hon ens själv på texten? Dolly Parton är my number one och när hon uppträder Jolene kan hon göra det med all dramatik i världen, utan att någonsin förlora känslan. Det är enkelheten i countrymusiken som alla dessa idoldeltagare glömmer bort, performance kommer av sig själv genom genialisk musik, så det blir bara flådigt med teater och dans. 

Frans - Not Ready To Make Nice. Inga direkta kommentarer. Låten passar in med resten av popcountry-gänget och är en välkänd låt som många förknippar med country, så jag förväntade mig väl att denna också skulle dyka upp. Frans gjorde den bra dock, var glatt förvånad hur fint han faktiskt sjunger! Har ju som sagt inte direkt följt Idol någonsin och jag trodde att Frans skulle vara som Axel, ganska osäker sångmässigt. Men han kändes trygg, förutom att han var lite tråkig.

Jag ville inte såga någon deltagare men insåg nyss att jag gjorde det ändå. Jaja, så tycker jag! Men sämst av allt var just att det var så mycket snack kring att oj oj oj nu är countrytema hur ska det här gå, tro inte att programmet ska suga, ungefär. Jag lyssnar på allt från gamla klassiska countrydängor till folkcountry, indiecountry och bluegrass. Det är sådan enorm variation i countrygenren men ikväll hade jag föredragit att få se lite mer äkta country med bra musikalisk uppbyggnad, mindre studio och mer instrumentalt. Mer folklig, betydelsefull musik och mindre boyfriend-drama-kaxiga-tjejer-som-dumpar-killen-musik. Country är starka röster, sanna texter, gitarr, banjo, fiol, slide guitars, mandolin, kontrabas, stämmor i harmoni och så mycket mer!

Avslutningsvis, på detta oändliga åsiktsfulla inlägg, kommer en rad låtar som jag tycker är fullkomligt fantastiska och som dessutom visar bredden på country, de bättre varianterna enligt mig! Sit back and enjoy.

Alison Krauss & Union Station i en egen version på den gamla traditionella folksången A Lazy Farmer Boy. Samma Dan Tyminski som sjunger Aviciis Hey Brother, i ett otroligt bra live-uppträdande:



Min pärla, Dolly Parton, i en gåshudsframkallade låt vid namn Only Dreamin'. Allt är perfekt i detta musikstycke men jag är extra förtrollad av den instrumentala biten:



The Avett Brothers, som är sjukligt bra live, har ungefär en miljard briljanta låtar. Sådana talangfulla bröder:
 

Emmylou Harris med sin fantastiska röst i Red Dirt Girl (ni som har sett Jills Veranda känner säkert igen låten!):



Darius Rucker med Wagon Wheel som är rätt ny, modern och trendig men som jag fullkomligt älskar! Exakt det rätta, mysiga soundet och hans röst är gudomlig. Denna har man ju spelat på en och annan roadtrip:
 


NEEDTOBREATHE, som jag skrev om senast igår, är ett av mina favoritband. Känns som att jag säger så om alla med det finns ju så jäkla många bra artister! Dessa killar är lite mer country-indie-rock. Även här två bröder. De är också alla religiösa och sjunger mycket om spiritualitet och tro, det tycker jag är fint och dessutom ovanligt:
 


Sarah Jarosz med Run Away. Underbart talangfull, ung tjej som skapar ren skönhet och mystik:
 


Avslutningsvis lite instrumental musik också, från den bästa filmen någon, The Horse Whisperer. All musik i filmen är skapad av världens mest talangfulle kompositör (enligt mig), Thomas Newman. Bara jag hör introt på detta stycke - The Whisperers - bildas tårar i mina ögon. Så djupt berör det mig.
 

NEEDTOBREATHE.



Dessa killar. Jag lever för deras musik, den går rakt in i min själ. Och jag bara älskar när de kör Live Room Sessions, att de lyckas göra deras redan så perfekta låtar ännu vackrare är bortom min kunskap men jag bara älskar dem. Bear, vilken människa du är. Din röst är så bra så det går inte att beskriva, och ditt uttryck och styrka när du sjunger. Sådan enorm talang och sådant fint hjärta! Difference Maker, så in i norden. ♥

Tyd mina drömmar...


I natt drömde jag en så magisk dröm. Jag anländer till en gård som är helt fantastisk, men jag vet inte exakt vad jag ska göra där. Jag vet vilken gård det är, men i drömmen är den så många gånger större och mäktigare. En man, som är en vän till mig idag, skjutsar mig på en fyrhjuling över gårdens enorma ägor. De egna landområdena tar inte slut och vi reser länge utan att ens se en skymt av någon annans mark. Det är kustklimat och öppna landskap med skogsdungar här och var. Gräskullar, sanddyner, mossa och sten, kanske en orealistisk blandning men precis så som det ska vara för att kännas perfekt. Solnedgången är på intåg, en varm sommarkväll och ljuset är förtrollande. Tillslut når vi vårt mål; en hagöppning, där Kajsa och Lillen står innanför stängslet och tar en tupplur i kvällssolen. När jag ser dem stå på denna gård, utan min vetskap att de ens har flyttats, så sköljer en våg av lycka över mig. Bakom dem ligger ett enormt hav som glittrar likt kristaller, och den oändliga hagen fortsätter långt ut i vattnet, det finns ingen gräns. En plats där betet aldrig tar slut och insekterna inte saboterar.

Direkt känner jag sådan total lättnad och glädje, det är här vi är hemma och ingenting är fel på något vis. Ingen ångest, oro, rädsla. Bara harmoni, lugn och frihet. Det finns ett par till hästar längre bort i hagen och jag tror att jag har en aning om vilka de är. Utanför ingången står en man och arbetar med en stor rundbal hö som doftar sött och ljuvligt i värmen. Jag vet precis vem mannen är. Vi är alla så tillfredsställa, rena och balanserade. Jag gosar med mina älskade hästar en stund vilket framkallar tårar av kärlek, men låter dem sedan njuta av solnedgången i fred. Istället fortsätter vi till en lada med höskulle fylld av årets skörd. Där packar vi jutesäckar med hö, utan någon riktig anledning då det är mitt i sommaren och djuren inte behöver något hö ännu. Men vi mår bara så bra av det så vi fortsätter.


En sak vet jag säkert, och det är att jag ska hitta gården i drömmen och leva där föralltid.

Fields of gold

Min barndoms bygd jag bjuder ömt farväl. Du äger hälften av min själ! Den andra hälften tillhör dig, som lärt mig älska, och som älskar mig. Du väna björk, som bär hans namn, tag mot en jungfrus ömma famn, och tälj för framtids unga par, hur stor och rik min kärlek var.
 
 

 


 
 
 

Stunder från mitt liv

Det blir mycket hästinlägg och hästbilder på denna blogg. Inte konstigt, det är ju en hästblogg... Eller rättare sagt, en blogg om livet med mina hästar. Nu tänkte jag dock bomba med en massa bilder från icke-hästrelaterade dagar ur mitt liv. Känner för att dela med mig av mer om mig själv för en gångs skull. Så här är lite av vad jag har gjort det senaste året... Texter finns under bilderna. ♥

Lärde mig åka skidor i vintras, hur kul som helst! Jag har ju försökt med snowboard ett antal gånger förut men det är så himla svårt, blir ett framtida projekt. Vi var ett helt gäng som åkte hela dagen i Kungsberget. Från vänster: Kusin Felice, Johan, syster Fia, Linnea, svåger Joel, Linn (ihopkrupen framför), jag och Dennis!


Efteråt var det mat och fest i Fias och Joels gigantiska gamla hus i Torsåker. Fast här låg jag däckad på soffan, men träningsvärken från helvetet och full efter första ölen. Man blir trött av att åka skidor ju...


Promenad med Johan i Oslättsfors vackra naturreservat. Saknade Dolfen en massa, filosoferade vid Testeboån och fick för oss att vi hörde björn som vaknade ur idet.


Denna bild visar det magiska ljuset som var denna dagen, bättre än den förra. Här är vi. ♥


En hel del turer till Johans jaktmarker, denna dag för att imponerat kolla på hans egengjorda åtelplats, men autmatisk foderspridare som går på solceller. Den ni!


En trip till Järvsö för att kolla på bössor. Johan blev här ägare till sitt första egna vapen.

Torsåkers-tomten blomstrade och två systrar var älvor i grönskan. 
 

En försommardag roadtrippade jag och mamma till Fagerviken, en plats hon kallar sitt hem då hennes föräldrar, eller mina morföräldrar, hade stuga där.

Lurven var självklart med som den självständige vildkaninen han är!


Sommaren kom och jag, mamma och pappa besökte Untra Gård för att äta ekologisk gårdsglass och prata med ägarna om hästar. Visste ni att till denna gård importerades de allra första Quarterhästarna till Sverige? Intressant! Jag växte upp i Älvkarleby/Marma som ligger väldigt nära Untra.


En dag på Laxön och Gårdskär med syster.

Jag vid ett magiskt, alldeles underbart litet båthus (snarare hydda). Det var så perfekt och exotiskt på något vis, hade lust att bara stanna kvar där och göra mig hemmastadd.


Ölkväll i baren på Church Street i Gävle. Lyckan som infann sig när jag insåg att man inte behövde äta svindyr mat utan kunde faktiskt bara sitta i baren också. Ett hak i min smak - de spelade bra countrymusik exakt hela kvällen och jag kunde sjunga med varenda låt. Det händer inte ofta när jag är ute annars kan jag säga!

Jag, mamma, Lurven och Folke. ♥
 

Min linedance som mer liknar en polkadans...


Drömmigt!


Härliga, varma sommarkvällar i Stackbo.


En spontan-trip till Blommaberg (min pappas stuga i älskade Hälsingland) med syster och Folke. Inte så jättekul att sitta i en pytteliten bil, med ett gigantiskt Grand Danois i baksätet som dreglar ner allt i sin väg.


Den klassiska lean-back-and-enjoy-bilden när man äntligen anlänt till stugan, men sin alldeles egna tjärn på baksidan.

Agerade naturfotograf medan Folke badade i Voxnan.
 
Pappas egenbyggda lägerplats vid forsen som ligger precis nedanför stugan. Är man inte rädd för björn är detta ett underbart ställe att äta, njuta och fiska vid!
 

På hemvägen stannade vi till vid Vinströmmen, en av de mest fantatsiska platserna jag vet. Naturen är sagolik.

En annan dag skulle vi resa till Djupaspen, Joels familjs stuga i Dalarna. Kvällen innan byggde jag en utegård till Lurven så han fick äta gräs ostört från katter och hundar. Solade med Joel, fick dregelhögar på ryggen av Folke, njöt av sommarvärmen.
 
Min allra senaste bild när jag och Johan var och tog upp båten från sjön förra helgen. Officiellt höst. Och jag klagar inte ett dugg, allt är så mysigt, vackert, harmoniskt och lyckligt.

Senaste veckan; lite ridning, lite hoppning, lite svampplockning.

Ett längre inlägg om de senaste dagarna jag missat att uppdatera om:

I lördags red jag och Kajsa ut med S och Bullen. Fast vi kom knappt iväg. Kajsa hade en sådan där dag, och jag hade en sådan där dag. Det tog en bra stund innan vi kom från gården. Hon tvärvägrade nästan omedelbart när vi skulle skritta ifrån stallplanen, så vi krånglade där ett tag fram till lilla stallet och hönsen. Då kändes det som att hon skulle börja gå, eftersom barriären normalt är den första sträckan. Men då fortsatte hon tvärvägra även på den långa grusvägen bort från gården, där hon normalt brukar traska på eftersom vi offciellt är utanför gården, typ. Vi backade, snurrade runt, stod stilla, gick i sidled, allt förutom att gå framåt. Som grädde på moset hade vi en publik av hästmänniskor som satt och grillade precis bredvid, efter deras Rosa Bandet-ritt. Detta gjorde mig självklart ännu mer stressad vilket förmodligen smittade av sig extra på Kajsa. Kände pressen särskilt mycket när Kajsa backade bak på gårdsägarens privata, fina gräsmatta. Men vi kämpade på, vad ska man annars göra? Hästmänniskor om några vet väl hur det kan vara. Till slut bad jag S komma och hämta oss bokstavligt talat haha, så hon och Bullen fick ta mig och Kajsa på släp med ena tygeln. Travade en stund och det gick ganska bra, sedan tappade jag ena tygeln i backen och var tvungen att stanna, och då var det bara att börja om från början haha.
 
Vi kom i alla fall iväg till slut, men Kajsa var långsam och motsträvig hela ridturen. Fortfarande jättetråkigt att det är såhär, så ska det inte behöva vara. Men det gäller att vara tålmodig, Kajsa testar faktiskt mig ganska mycket. Jag är helt för att det ska vara ömsesidig respekt och på bådas villkor, men hästar testar faktiskt av naturliga skäl, för att se vem som är ledaren och vem som är följaren. Hästar är vänliga djur, förlåtande djur, närgångna djur. Det är människans påfund att man inte kan gå bakom en häst "för då sparkar den". Det stämmer inte, titta på hästarna i flock och se hur närgångna de är och bryr sig inte ett dugg om att de står med ansiktet vid rumpan av en högre häst. Men visst fan finns den struktur i en flock. Nu vill jag dock balansera detta, genom att övertyga Kajsa om att hon kan slappna av och lita på mitt omdöme, men också genom att vi gör mer roliga saker ihop där hon verkligen känner sig motiverad.
 
Premiär för våra reflexer!
 
 
 
I söndags var det arbetsdag i Stackbo. Jag, S och A målade alla nya bommar. Riktigt snyggt blev det, vi betade av bommarna i rask takt tycker jag! Sjöng en massa under tiden och var allmänt roliga/övertrötta/fula. Hade stallmöte vilket kändes skönt, lite mer uppklarat för vintern. Sedan red jag ut med F och Roger för första gången. Det var dagen efter vår kaos-tur när Kajsa inte ville gå ifrån gården på långa vägar, men konstigt nog gick hon nästan direkt denna dag. Halvstannade ibland men jag fick igång henne lika snabt, säg mig någon, hur kan det skilja så enormt från den ena dagen till den andra?! Denna dagen provade jag även att ha Kajsa helt barfota, nu när hon går ganska bra med bootsen i fram. Måste ju börja härda och aktivera framhovarna någon gång. Men tyvärr var Kajsa riktigt öm, hon stapplade rejält på grusvägarna. Asfalten och platta vägar utan sten gick jättebra, samt alla mjuka sandvägar förstås. Men det kändes inte bra på grusvägarna och där det fanns sten. Jag hoppade av och gick en bit av hemvägen för att underlätta lite. Så det blir boots ett tag till på uteritterna. Planen är följande: Barfota i ridhuset, där det är grus/sandunderlag. Hon ömmar knappt något där så det är optimalt att vänja in sig mer där först, hovarna fylls ju i alla fall av material och vi kan jobba mer. På uteritterna får hon ha boots i fram, eventuellt att jag tar av bootsen när vi kommer till de mjukare vägarna så får hon prova både och. Barfota i hagen och vid promenader, såklart. Det ska nog gå, så långt som vi har kommit skulle jag aldrig ge upp!
 
Morgonmatade flocken innan arbetsdagen började, härligt med en tidig, solig morgon trots allt.
 
F och Roger, Kajsa-öron och en massa fin sand!
 
På vissa ställen är sanden riktigt djup och väldigt finkornig, känns lite som att rida i en öken. 
 
Förbi stora elområden, Kajsa bryr sig inte ett dugg...
 
Kajsa passade på och tog ledningen när hon chansen, hon verkade gilla att gå först! 
 
Den klassiska gå-undan-för-grenar-och-barr-i-ansiktet-looken. Speciellt när man rider Kajsa som gärna går in på sidospåren rakt igenom buskagen, där marken är mjukare eller plattare.
 
I tisdags kände jag att det var dags att sätta igång Lillen igen, nu när hältan är borta. Men istället för att longera och göra samma trökiga sak som alltid, drog jag fram två sockerbitar och en bom. Lillen skulle för första gången få hoppa ett hinder! Tanken var att longera honom så han själv fick hoppa över hindret från trav och förhoppningsvis självmant börja galoppera, samtidigt som jag lärde in ett röstkommando, i hopp om att han skulle förstå vad jag menade med galoppen. Men vi började med att hoppa över hindret tillsammans. Han var så duktig! Först traskade vi över det försiktigt och han släpade i tre av fyra klumpiga hovar. Sedan sprang vi emot det, första försöken klev han över väldigt högt men när det blev jobbigt provade han tillslut att hoppa. Jag tror faktiskt han tyckte det var riktigt skoj, speciellt när han fick belöning i form av godis direkt efteråt. Roligt att se att han inte var ett dugg nervös eller rädd för hindret, han var helt enkelt bara en cooling. Det var dock svårare än jag trodde att longera honom över hindret själv, men vi lyckades till slut. Dock bara i skritt, men jag nöjde mig efter goda försök. Märkte också att han var inte helt hundra procent i det haltande benet/hoven, så vi avslutade. Onödigt att påfresta för mycket.
 
Igår var jag ute i stallet med mina fina vänner Bella och Nanna, två systrar som älskar svampplockning lika mycket som jag. Så vi gav oss ut i Stackbos skogar och hittade en jäkla massa trattkantareller! Sådan otrolig glädje av att plocka sin egna rena mat i skogen. Innan svampplockningen stannade vi givetvis hos hästarna och gosade med dem, Bella träffade ju mina i somras men Nanna har inte sett dem på flera år. Kärt återseende. Väl ute i skogen hittade vi en tipi där jag åt min frukost, en himla fin dag var det. Det blev sedan tre timmars plockning och tre timmars rensning hemma hos mig, i kombination med prat, musik och en massa godis. 
 
Lillen och Nanna, så fina! ♥
 
Fika ute i det fria...
 
Svamp för hela vintern!

Utvecklas till en galen shopping-hästägare.

Inhandlat lite nödvändigt inför höst & vinter, för både mig och hästarna. För ett tag sedan skrev jag faktiskt en lista på allt som jag måste köpa. Och då menar jag saker som jag verkligen behöver. För om jag har en lista kan jag beta av den allteftersom jag har råd, och känna att jag är trygg med alla nödvändigheter haha... Här är några av de senaste inköpen:

1. Reflexer som jag aldrig ägt innan, jätteviktigt i mörket ju! En brösta och remmar att ha runt hästens ben. 2. Vinterhandskar (för både ridning och stallsysslor), så himla sköna och dessutom med superreflexer. Inga osynliga hästar och ryttare här inte. 3. Gula läderhandskar, tappade bort den ena på mitt förra par. Gillar egentligen inte att rida med handskar, men dessa är okej och lagom på hösten. 4. Några fler sterila kompresser, för att fylla på mitt medicin-kit, de började ta slut. 5. Två stycken KollaMasken-kit, redan använda och postade nu! 6. Utredningsspray, 5 Star Detangler. Ska tydligen vara relativt ogiftigt med bra ämnen, i alla fall var jag kunde tyda av innehållsförteckningen. Fungerar kalas i alla fall! Bra att ha nu när det blir många blöta dagar, så kanske man & svans håller sig hel och fin. 7. En himalaya-saltsten, som jag nu funderar på att ta bort, efter att ha läst på om den på nätet. Tydligen för hög salthalt/fel salter, som kan rubba funktionen på sköldkörtlen och en massa annat. Kajsa slickade på den igår, kanske byter ut den mot en vanlig.
 
 
Har även köpt dessa vinterstallkängor, så jäkla sköna! Känner mig dock lite som en förvuxen bebis i dessa. Särskilt i kombination med min overall och öronlappsmössa haha! Men vafan, jag vill vara varm och bekväm i vinter. Och fuskpälsmuffar är med i den ekvationen helt enkelt. Jag tog en storlek större än vanligt, så jag får plats med extra varma sockor och för att mina fötter ska lätt kunna glida ut om jag fastnar i stigbygeln eller något... Min största farhåga. 
 
Detta är kvar på min inköpslista: 

• Tie Strap från Weaver (har en sliten i syntet nu, jag vill ha läder hela vägen)
• Off Billet från Weaver (se förklaring ovan)
• Sadelgjord i mohair och extra läderförstärkning i mitten, de allra bästa att rida i enligt mig.
• Läderbrösta som matchar min sadel
• Renegade-boots med brodd inför nästa hovverkning då M får hjälpa mig med storlekspassning
• Glasögon (kan ju inte vara blind när jag kör bil hela dagarna lång)
• Extern hårddisk, måste rädda alla mina miljoner värdefulla  bilder och filmer innan datorn kollapsar!
• Fuji-bilder, har en liten besatthet av att få alla mina bilder på riktigt fotopapper med jämna mellanrum.
• Halsar till hästarnas vintertäcken, om jag hittar några med rätt fästen.
• Broddar till mig själv
• Maskmedel (om provresultaten visar något)
• Vaccination i november
 
Utöver detta är det en massa kostnader för att fixa klart bilen inför vintern. Men det får ni höra om en annan gång!

Bilolycka, den värsta sommaren.

Det har varit en riktigt låg sommar. Dålig, rent ut sagt. Visst händer allt av en anledning och man kommer må bättre i slutändan, men mycket av det negativa hade jag kunnat vara utan. Jag väljer att inte gå in på detaljer kring allt här, men en speciellt pissig sak som inträffade var den 4 juli när jag blev påkörd av en bil.
 
Jag satt ensam i Volvon, stillastående vid ett rödljus där jag bodde när en bil kommer i säkert 100km/h och kör rakt in i min sida. Min bil slungas iväg flera meter, mellan två träd och backar upp mot ett lägenhetshus. Deras bil far in i en lyktstolpe som drämmer ner. Panikslaget försöker jag få upp dörren som är helt kvaddad på  min sida, så jag flyger över till passagerardörren och slänger mig ut medan bilen fortfarande rullar. De tre killarna som körde på mig klättrar blodiga ur sin bil, och springer för livet. Jag uppfattade inte ens då att de faktiskt smet från olycksplatsen. De hade stulit bilen, eller så anmälde föraren den stulen själv efter ha begått ett sådant brott. Det fanns flera flaskor sprit i bilen, troligtvis någon full eller påtänd nolla. Jag åkte ambulans till akuten och röntgades, klarade mig så otroligt bra med endast några blåmärken och ett skärsår på armen. Poliser och alla som vittnade olyckan konstaderade att jag hade sådan extrem tur med tanke på vilken smäll det var. Volvon åkte till skroten. Jag blev sjukskriven en månad av stel och öm nacke. Bättre idag när det värsta är över men min rygg har jag fortfarnde problem med. Idioterna som körde på mig har fortfarande inte hittats. Det var det. Så tur i oturen, men varför skulle här hända från ingenstans? Det var en sådan lugn dag, jag var påväg till hästarna för att sedan åka till Bluegrassfestivalen i Torsåker. Det var knappt några bilar ute, precis innan de drämde in i mig så noterade jag hur lite trafik det var den dagen. De bara dök upp från ingestans, så obehagligt. Och jag hade ingen aning om vad jag kunde vänta mig, som aldrig har varit med om en bilolycka förut. Usch. Chocken kom efteråt, men det är bättre idag. Dock har jag inte kört bil sedan dess så det måste jag verkligen ta tag i snart så jag inte blir mer rädd.
 

Bild från tidningen, deras stulna (eller icke-stulna) BMW.

Min favoritstråhatt var det inte mycket kvar av. Tänk vilka krafter det är... Jag hade den på mig när det smällde, och sedan hittades den som en hålig och ihoptryckt klump på golvet.
 
Ja... Vad mer har varit... Sommarvikariatet jag hade fick ju avbrytas på grund av olyckan. Sedan har det varit flyttkaos. En massa sorg och ilska. Trivs däremot bra i den nuvarande bostaden, jämfört med den dystra lägenheten vi hade förut. Fattiga tider, stora saker som måste ordnas. Stress. Inget sommarväder alls. Men jag klagar inte heller på regnet, jag älskar regn. Och hästarna mår bäst nu också, utan insekter och skyhög värme. Det enda jag känner nu, är att om exakt en vecka fyller jag 23 och jag måste börja arbeta mer för att komma dit jag vill. Det enda som fortfarane står säkert är mina drömmar och mål, därför är det så viktigt att jag inte släpper dem för att livet är tufft. Kajsa och Lillen är mitt allt. ♥

Jag minns en mer magisk midsommar för ett par år sedan.

Midsommar 2015 var inte mycket att hurra för. Det enda som var direkt bra, var den dagliga turen till hästarna. Jag försökte ta fina midsommarbilder på Kajsa och Lillen med blommor i manen, men de åt upp blommorna innan jag ens hann rigga upp haha. Vi hade det i alla fall mysigt. Mot kvällen kikade solen fram i ett magiskt ljus och jag kände ännu en gång så starkt, att hästarna är de viktigaste jag har. Min familj, tillsammans med min mamma, pappa och syster. Det enda som verkligen betyder något. 



Beställa tagelsmycken av mig

Vill du ha ett tagelsmycke och bära din älskade häst med dig vart du än går? Då kan du nu beställa av mig. Jag gör armband, tofsar och hjärtan. Från dig behöver jag en slinga av din hästs tagel!

För armband och hjärta: Minst 30 centimeter lång och minst 5 millimeter tjock. Om du kan ta en tjockare slinga är det att föredra då en hel del tagel försvinner när jag rensar ut korta hårstrån som inte kan användas. Klipp under svansroten längst bak i hästens svans så syns det ingenting när håret växer ut igen.

För tofs:
Minst 15 centimeter lång och minst 5 millimeter tjock, ju tjockare slinga desto tätare tofs.

Vill du beställa både armband/hjärta och tofs måste du se över så att taglet räcker till, men oftast går det att lösa på något vis! Jag tvättar taglet så det behöver du inte tänka på. Skicka ett mail till mig på kristin@kshorsemanship.se där du anger:

- Vad för typ av smycke/smycken du vill ha.

- Vid armband/hjärta skriv vilken typ av fläta du vill ha. Exempelvis vanlig trebensfläta, fyrbensfläta, fiskbensfläta, två separata flätor lindade i varndra, och så vidare. Armbanden på bilderna nedan är fiskbensflätor.

- Om du har två slingor med tagel av olika nyanser och vill ha två separata flätor i samma armband, ange om du vill att de olika nyanserna ska blandas i en fläta eller om de ska vara separerade, alltså en färg för vardera fläta. Till exempel hade jag en vit slinga från min ena häst och en svart slinga från min andra häst, men jag blandade deras tagel så det blev en silver-nyans tillsammans. Detta gäller även för tofsar, om du har olika färger på flera slingor. Se bild 1 och 2 nedan så förstår du mitt vad jag menar!

- Ditt handledsmått, mät runt den bredare delen av din handled.

- Om du vill ha en lössittande eller tight passform på armbandet.

- Hästens namn.

När smycket är klart skickas det i miljövänliga smyckesaskar, naturfärgade eller mörkbruna. Jag ansvarar inte för postens slarv och försvunna brev, men om du verkligen vill vara säker på att allt kommer fram som det ska, så kan du välja att själv betala för frakten tillbaka med rekomenderat brev så du får ett spårnummer. Annars står jag för normal frakt.
 

Bild 1: Armband av mina två hästars tagel, en fiskbentsfläta med svarta och vita hår blandade.


Bild 2: Tofs av mina två hästars tagel, deras svarta och vita hår blandade.


Bild 3: Vackra bruna nyanser, samma design som armbandet på bild 1.

Bild 4: Två längre tofsar och ett armband av en fiskbensfläta.


Bild 5: Detaljer på tofsarna.

Bild 6: Tagelhjärta. 


Bild 7: Smyckesask i naturfärgat, återvunnet och miljövänligt material.


Bild 8: Smyckesask med jutesnöre. 

Arbetsfredag

Vilken jäkla dag. Bara jobb och inget fredagsmys, men ibland är det skönt att få saker gjorda också. Dagen började med att jag och Johan gjorde klart sommarhagen för betessläppet, tack så jättemycket för hjälpen älskling! Vi både mockade färdigt det som var kvar (hela skogsdungan och lite på åkern) samt stänglade en hel del. I fem timmar kämpade vi på i spöregnet. Imorgon ska Kajsa och Lillen äntligen få komma till sommarhagen! Vi väntar ytterligare med hopsläppet då resten av flocken skulle avmaskas och jag riskerar inte att mina får mask nu, när Lillen nyss blivit avmaskad och Kajsa inte har något alls. Men det blir faktiskt riktigt bra i slutändan! För då kommer Kajsa och Lillen gå bredvid storflocken (som fortfarande går i vinterhagen till hopsläppet). När de ser varandra varje dag så blir nog själva hopsläppet snäppet lugnare.
 
Fast jag ser fram emot att se dem busa, springa och fightas, det hör ju till.

Johan i gråa tråkvädret. ♥

Direkt efter hästarna så åkte vi hem och arbetade i ytterligare tre timmar med att sätta upp underlagstapet i vår kaos-garderob. Sedan har jag själv organiserat och vikt kläder i hundra år fram tills nu. Vilket helvete det har varit att renovera denna skit! Förra hyresgästerna hade inte tagit hand om det överhuvudtaget, kladdat, använt hemska färger, slarvat och så vidare. För en vecka sedan målade jag om och precis när jag skulle dra sista roller-draget så råkade en bit gammal tapet fastna och följa med. Sedan bara föll all jäkla tapet samman... Fyfan, gissa om jag blev förbannad? Det värsta jag vet är att spacka, måla och tapetsera. Speciellt när man bor på ett ställe där man vet att man inte ska bo kvar. Då orkar jag verkligen inte göra ett bra grundarbete när ingen annan har brytt sig om det alls, men det får man ju sota för senare. Nu har vi i alla fall en någorlunda fräsch och organiserad klädkammare så nu rör jag inte roller igen förrän den dagen vi står på vår egna gård, haha.

Djupaspen

Det har blivit några dagar av blogg-frånvaro då jag och gänget har varit i Djupaspen. Det är Joels familjs timmerstuga i Dalarna, mitt i vildmarken utan varken el eller rinnande vatten. Precis så som det ska vara! Med jämna mellanrum i alla fall, för att andas ut och komma i kontakt med sig själv igen. Synd bara på vädret. När vi anlände var det varmt i luften, men alla dagar vi faktiskt var där så blåste det kallt och var mulet mest hela tiden. Därför blev det inte lika mycket fiske som vi hade hoppats på, båten ville nästan tippa av vågorna. Vi kastade och trollade lite grann men gav upp snabbt.
 
Det blev desto mer mys framför brasan, vår enda värmekälla. Lite gitarr- och flöjtspelande, årets första grillning, öl och kortspel. Kan inte klaga! Haha, jag och Fia försökte skriva en låt om naturväsen i Djupaspen. Gick sådär. "Gömd bakom skog och snår, vandrar en flicka med eld i hår". Sedan tog kreativitet slut och sången eskaledeade till något helt annat haha...

Lite bilder från vackra Djupaspen. Vi fick parkera bilen där vägen slutade och sedan gå fram och tillbaka ett par kilometer med alla grejer. Då vet man att man verkligen är ifrån civilisationen! Timmerstugan och snickeriet (ett före detta stall som gubbarna hade sina timmerdragande hästar i en gång i tiden) ligger på en höjd med Djupaspen (sjön) som utsikt, omringad höga tallar. Ganska magiskt! Var dock olidigt att vara ifrån Lurven och hästarna de sista dagarna. Älskar djuren över allt annat! Det blev en längre dag hos Kajsa och Lillen igår. Även Lurven var med. Massa gosande och ryktande, jisses vad pälsen yr åt alla håll nu.

Joel i kanoten första kvällen, innan helvetesvädret smög sig på.
 

Joel och jag (syster Fia tar bilden).

Folke och Johan höll sig på torra land... ♥

Pojkarna var självklart tvungna att dra fram en stock och klyva lite ved för att känna sig som två äkta skogshuggare (och för att vi inte skulle frysa ihjäl).


Den lilla famijen; Joel, Fia och Folke!

Jag kände att Folke blev min vän på riktigt under denna resa. Tidigare har vi gillat varandra, men varit lite skeptiska samtidigt. Han är allt en fin liten (stor) vovve!
Tidigare inlägg Nyare inlägg