Bergsklättrande häst och människa

Förra veckan drog jag och Kajsa ut på en uteritt tillsammans med L och hennes fina Revolt. Det blev den absolut bästa uteritten i Stackbo hittills! Först och främst var Kajsa riktigt glad och samarbetsvillig. Hon stannade inte en endaste gång på väg bort från gården (förutom vid över bäcken där det gick lite mer långsamt men inget vägrande), vilket är ett mirakel typ. Det är så himla mycket roligare att rida ut när båda är lika taggade! Kajsa kunde till och med gå först när Revolt blev osäker, och båda hästarna kompletterade varandras svaga sidor väl under hela ridturen. Turades om att ge varandra självförtroende vid de rätta tillfällena.

Sedan var L en härlig människa att rida tillsammans med. Hon ville precis som jag också klättra ordentligt, så det gjorde vi! Vi tog en ny väg som jag inte ridit förut och den var riktigt bra - terräng som gick upp och ner, sand, sten, träd och öppet. Det blev tre galoppsträckor allt som allt. Den första var så otroligt fin! Kajsa tog galoppen direkt och arbetade på mjukt och lugnt. Den andra galoppsträckan var mycket längre men på en rak och bekväm slinga, så då fick Kajsa verkligen ta i. Insåg hur bra det var att galoppera längre sträckor, för då hann Kajsa landa från den hårda ligga-i-för-att-orka-galoppen, till att komma ner i fart och kommunicera mer. Den tredje sträckan var lite vildare, haha. Vi kom ut vid grusgropen och när det var öppen mark blev Kajsa helt till sig, sprang ikapp Revolt och började tävla. L saktade av och stannade men Kajsa fortsatte och började med sina galna bocksprång! Hittills har jag tyckt att hennes skutt har varit roliga men nu var det nära att jag åkte av alltså. Sadeln hamnade lite på sniskan så då förlorade jag balansen. Men jag styrde in henne på en volt och då varvade hon ner. Bocksprång eller inte så är jag bara glad att Kajsa har fått tillbaka livsgnistan samt att hon känner att hon orkar mer. 

Vi klättrade även upp för en lång och brant backe. Den kanske inte ser så extrem ut på bilden men i verkligheten var det ett berg alltså! Utmaningen var att hålla Kajsa i skritt, vilket också var säkrast så hon inte snubblade fram i trav och föll. Och hon var hur duktig som helst! Det var så mäktigt att känna varenda muskel på hennes gigantiska kropp arbeta. Riktigt jobbigt tyckte hon, men hon skötte det galant. Vi höll skritten nästan hela vägen, förutom mot slutet när Kajsa själv vek av åt sidan och valde en bättre väg där det inte var lika många rullstenar. Resten av ridturen var det svårt att få Kajsa att sänka tempot efter galoppen. Hon ville helst trava hela vägen hem. Till slut slappnade hon av och frustade belåtet. Nästan hemma mötte vi ett par tjejer med varsin häst som överöste Kajsan med komplimanger, att hon var så vacker och "ett muskelpaket" som de beskrev henne och quarterrumpan. Stolt människa till finaste Kajsa!

Väl tillbaka i stallet sadlade jag av och gick direkt in i ridhuset för att lite snabbt prova mitt nya träns med det flätade nosbandet. Tänkte att jag samtidigt kunde träna balansen barbacka så kunde Kajsa varva ner ytterligare. Tränset kändes toppenbra. Sedan lyckades jag även med min första avramling på någon av mina egna hästar! Har endast ramlat av två gånger tidigare i mitt liv, och de båda hände på under 10 minuter. Att ramla av på sin egen häst känns ju lite som en milstolpe haha. Det gick till som så att jag så gärna ville prova galoppera barbacka. Det hade jag aldirg heller gjort, men förstod ju att galoppen förmodlingen är en av de skönare gångarterna utan sadel. Risken var bara Kajsas hetstrav som infinner sig efter galoppen... Men jag ville prova ändå. Sagt och gjort - galoppen var fantastisk men så fort vi bröt av till trav började jag studsa som bara tusan. I ett tappert försök att skona Kajsas rygg från mina dunsar så spände jag låren. Big mistake, jag tappade balansen direkt och tippade åt sidan. I hopp om att landa lite snyggare svängde jag benet över Kajsas hals och hoppade/ramlade hastigt av. Kajsa tvärnitade och tittade på mig som att jag var dum i huvudet där jag låg i gruset haha. Snäll som hon är väntade hon tills jag var på benen igen!


Kuperade områden. Här är vi på en ganska brant kulle och red i sidled nedåt.

Inför bergsbestigningen... ju högre upp vi kom desto brantare blev det. Nervkittlande men så härligt!

På hemvägen red vi förbi det vackra slaggstensstallet och gamla minnen bubblade upp som vanligt. Kajsa skärpte blicken på det ordentligt, men undrade varför fönster och dörrar var gröna istället för röda...
 

Lilltjejen i nya tränset, så tjusig!

Avslutade dagen med en skön och sval dusch. För första gången fick jag skölja hela hennes huvud med ögon, öron, nos och allt vad det innebär. Hon tog det sååå bra. ♥

Kom väldigt lindrigt undan efter avramlingen måste jag säga!
 
Tillbaka i hagen högg Kajsa in i maten på en gång som den lilla glufsaren hon är. Hon har någon grej med att borra ett djupt hål och endast äta hö därifrån. Där inne finns tydligen all dyrbar mat!

Tumbleweeds utförsäljning

En av mina favoritbutiker på nätet, Tumbleweed, ska nu stänga igen. Därför hade de total utförsäljning av den fysiska butiken i Sala i lördags, så jag och mamma åkte ivrig dit (jag var väl snäppet ivrigare). Det enda jag egentligen skulle köpa var mina drömboots som jag trånat efter så länge. Vi kom dit en halvtimme sent och till min stora förskräckelse så kryllade det var människor just vid boots-hyllorna. Men jag lyckades hitta mina älskade boots och dessutom i en alldeles perfekt storlek, så glad blev jag! 900 kronor istället för ursprungliga 1995 kronor. Jag hittade även läderfärgen jag hade sett på nätet, så jag kan pyssla med diverse projekt jag har. 

Sedan kom ett par mycket välkomna spontanare, nämligen två träns. Ett superfint hackamore med läder, flätat nosband och riktiga långa, delade tyglar. Det hade jag sett bilder på för länge sedan men trodde aldrig det skulle finnas kvar nu. Bara 400 spänn med halva priset, så himla värt! Sedan hittade jag även en bra repgrimma att rida i då den har läderförstärkning runt nosen och tillhörande arbetsrep som jag kommer använda som korta tyglar. Jag kan ju aldrig bestämma mig om jag gillar långa eller korta tyglar, så jag behöver väl helt enkelt variationen. Detta var nedsatt från 500 kronor till 250 och jag tänkte bara köpa ett av tränsen, men eftersom det andra blev så billigt köpte jag båda två. Känns riktigt jäkla bra! Nu har jag nog alla repgrimmor och träns jag någonsin kommer behöva. Roligt att unna sig lite, jag tog ju trots allt över två hästar utan någon som helst utrustning från början.

Utöver detta köpte jag med mig Tessans egna specialbeställning bestående av en tie strap och off billet. De skulle ha varit uppvisning i unghästhantering under dagen men det blev inställt på grund av regnvädret. Men inga ledsna miner där, för nu ska det bli så spännande att prova mina träns samt boots! Någon gång ibland är det faktiskt härligt att njuta av materiell lycka. ♥


Lördagens skörd


The perfect cowgirl boots. Jag har så länge letat efter boots utan alla dessa (enligt mig) överdrivna detaljer som alltid ska finnas inom western, det vill säga sheriffstjärnor och flammande taggar i regnbågens färger, typ. Dessa Abilene Boots är i dirty brown oiled cowhide. Smala i skaftet så jeansen inte blir knöliga ovanpå, ganska hög klack, mjuka och sköna som tusan. 


Perfekta och diskreta detaljer med vackert, naturligt mönster. Bootsen är som en blandning av läder och mocka, slipat läder skulle jag tro. De ska i alla fall vara riktigt slitstarka och vattentäta, jag längtar redan tills jag använt dem ett tag och de får ett lite mer slitet utseende.


Hackamore från Mustang Elite. Gillar den riktigt stora repknuten (klumpen) för lite extra stabilitet och plats för att knyta tyglar. Roligt också med en huvuddel i läder, och alla färger i detta träns tror jag kommer passa både Kajsa och Lillen fint.

Repgrimma från Mustang Elite med lädernosband. Lillen kommer nog vara riktigt vacker i dessa färger!
 
Sist men inte minst, läderfärgen. Vill framförallt göra pann- och nosbandet på mitt sidepull lite mörkare. Den vita råhuden sticker ut så väldigt. Sedan har jag några andra läderhantverk här hemma jag ska pyssla med. 

Hemmagjort och naturligt insektsmedel och jakten på Myrica Gale

Detta år ska jag satsa stenhårt på mina egna, naturliga insektsmedel. Jag har kokat eget i några år nu men brukar vanligtvis börja slarva och gå tillbaka till giftiga medel - som egentligen inte alls fungerar något bättre - bara för tillgänglighetens skull. Men de är varken bra för Kajsa, Lillen eller plånboken så nu ska vi framkalla något hållbart och hälsosamt!

Jag har fått tips om Skogsapoteket som säljer en salva vid namn "Försvinn". Den består endast av ekologiska ämnen från vår natur och får de flesta bitande insekterna att helt enkelt försvinna. Rapsolja, pors och bivax. Så simpelt. Det smarta med en salva är att man kan smeta på ett tjockare lager på hästens skap eller juver så de slipper betten där huden är som mest blottad. Det är alltid just vid dessa områden som jag upplever mina hästar som mest drabbade. Sedan kommer armhålor, bringa, hals och huvud. Jag beställde en Försvinn endast för att testa om det är något som fungerar för oss, men redan nu har jag förberett mig för att göra en egen salva! Så himla kul att göra en kräm för en gångs skull, och inte endast sprayvätska. Åh vad jag älskar allt som har med naturens guld att göra! Den ekologiska rapsoljan är införskaffad. Det som kvarstår är bivaxet (dyrare än vad jag trodde) och pors. Eterisk olja från porssläktet, Myrica Gale, verkar helt omöjligt att hitta i Sverige. Den finns på ett par brittiska webbshoppar som säljer den men det känns krångligt. Det allra bästa vore ju att gå ut och plocka porsen själv för att sedan utvinna oljan... kanske blir jag extra ambitiös! Vore spännande att testa!

Under gårdagen tillverkade jag i vilket fall själva vätskan som jag sprayar över resten av hästens kropp. Mitt insektsmedel består av vatten, rapsolja, vitlök, citronella och pepparmynta och såhär ser mitt recept ut för den som vill prova själv:

1. Koka upp vatten som räcker för två fulla sprayflaskor.
2. Pressa i fyra vitlöksklyftor (viktigt att det inte blir för starkt av någon ingrediens så hästarna reagerar negativt).
3. Efter några minuters kokande, låt blandningen svalna helt.

4. Sila bort resterna från vitlöken så endast ett goddoftande vitlöksvatten kvarstår.
5. Häll upp vitlöksvattnet i en sprayflaska, lite mer än hälften.
6. Blanda i lite mindre än en deciliter rapsolja.
7. Tillsätt 15-20 droppar citronella (eterisk olja).
8. Tillsätt 5-10 droppar pepparmynta (eterisk olja).
9. Skaka om innan användning, oljan flyter lätt upp till ytan!

Insekterna ogillar just oljan skarpt men det är inte bra att överdosera på stekheta sommardagar då oljan kokar i solen. Så håll ingredienserna på vettig nivå. Testa en liten bit på hästen första gången och vänta några timmar innan du sprayar hela för att utesluta allergiska reaktioner och liknande. 
 
Ingredienser. Normalt brukar jag också använda Eukalyptus men den flaskan var nu spårlöst försvunnen!

Resultatet! Här är sprayflaskan nyligen skakad och ändå ser man tydligt färgskiftningen - oljan som flyter upp.

En icke-skakad flaska, häftigt hur rapsoljan lägger sig som ett perfekt litet lager på toppen.

Etikett, såklart. Som jag senare satte en bred tejpbit över, annars lär väl pappret förstöras inom två sekunder av hästsprayning...

Skogsapotekets "Försvinn". 

Så otroligt fin färg och doft. Den doftar verkligen skog!

Veckan, helgen och dagen

Förra veckan var så fruktansvärt tråkig vädermässigt. Den enda årstiden jag verkligen avskyr är denna period mellen vintern och våren, när vädret inte kan bestämma sig överhuvudtaget och pendlar mellan femton minusgrader och fem plusgrader. Grått, slaskigt, halt, blekt. Jag längtar så mycket till våren och sommaren nu, när jag kan ta min gitarr och spela med Kajsa och Lillen. Inte behöva borsta av bilen varje dag eller oroa sig för att åka av vägen. Rakt ut i värmen med bara ben och nytvättat hår som inte fryser till is efter tre minuter. Doften av mossa, grus, gräs och blommor. Citronfjärilar och torra hästar. Åh, vilken lycka!

Har inte missat att uppdatera om så mycket då det inte hände något speciellt på hästfronten förra veckan, förutom mina vanliga dagliga besök med pälsborstning, hovkratsning, mockning och gos. Kajsa har börjat fällt päls som bara tusan nu, och skönt det, eftersom hon har börjat svettats rejält! Nästan alltid blöt vid armhålor och höfter, så lilltjejen blir nog gärna av med fluffet nu. Ett drag med borsten och den är fullsmockad av hår. Jag välkomnar det med öppna armar, vårtecken! Även Lillen är på gång då han kan svettas på varma dagar, men än så länge har han inte börjat fällt någon päls.

Pälsmonstret på piggborsten

Tog in Lillen i ridhuset för några dagar sedan med målet att få honom att galoppera på longerlinan. Eftersom han är så duktig lös nu och tar galoppen på pussljudet (och en hel del springande från mig), kände jag att det var dags att uppgradera till linan som han har har svårt för. Det är som att han känner sig hejdad av linan och den lilla volten, trots att jag släpper ut honom så mycket som han önskar. Vi kämpade länge och jag gav mig inte, eftersom jag vet att han kan om han bara försöker. Till sist, efter kramp i munnen av allt pussande och en jäkla massa drivande och uppmuntrande, tog han en galopp! Den första varade dock i endast ett par sekunder och det var mest att han ballade ur i bock och skutt haha. Men fortfarande, på rätt spår. Så vi fortsatte. Nästan direkt gjorde han det igen, men jag var kvick med att driva vidare och då höll han galoppen i nästan ett helt varv! Älskade lillgrabben!
 
Sedan förstörde jag dock allt, genom att tänka "En gång till, for good measure!". Borde bara ha slutat när han äntligen gjort det. Men jag skulle minsann prova en sista gång och få till det på riktigt. Vid det här laget var Lillen riktigt trött och svettig efter att ha skrittat, travat och galopperat runt i ridhuset rätt länge. Lillen som vanligtvis ber om att få leka, kände sig utmattad och hade fått nog. Så han sade ifrån genom att springa bort, stegra och konstra, vilket gjorde att jag pushade på ännu mera. Tydligt sade han nej, jag är färdig för idag. Och jag borde ha lyssnat på honom. Så istället avslutade vi på ett dåligt sätt där vi varken fick till en galopp eller någon belåtenhet, snarare negativa vibbar. Avskyr när sådant händer. Jag lever i den där drömbubblan att Lillen ska älska varje sekund att arbetar med mig. Visst kan det bli sanning, men jag måste också inse att jag behöver ställa krav då och då. Som Buck Brannaman sade: "But it's no different with a horse than with a kid, you can't always be the kid's best friend. First you have to be the parent". Och jag vet att hästar är förlåtande djur där allt är glömt till nästa gång när man gör saker annorlunda, men jag gillar inte känslan av att någon av mina hästar skulle se mig som en tråkig och orättvis ledare. 
 
Detta var dock i början av veckan och sedan dess har vi lekt, kliat och pussats en massa. Jag lär in båda hästarna trickset att buga, än så länge är Lillen stjärnan som tycker det är sååå kul. Självmant plockar han fram ena frambenet och böjer vackert på huvudet. Kajsa gör det också, men hon försöker sedan sig på trickset ensam när jag gått iväg, genom att leta godisar mellan sina framben. Hittills har hon blivit besviken haha. 

Lipande Lillen...

Kajsa har blivit longerad med sadeln på, inte så ofta jag gör det faktiskt. Jag hade tänkt rida men den nya tie strapen behövde fler hål för att kunna spännas ordentligt. Så innan jag kunde göra dem hålen fick Kajsa nöja sig med en inte allt för tight sadel i longering istället. Hon var så himla duktig och tog galopperna klockrent efter ett tag! Höjde ryggen och sänkte huvudet, brummade belåtet. 

Fintjejen!  

I helgen var det middag på Berggrenska Gården med ett gäng från stallet, så trevligt! Åt god mat, drack några öl, lyssnade på våra exemplariska musiklistor och skrattade. Lördagen bestod av hästvisit med Johan, han fick se ligghallen i dagsljus och så promenerade vi bort mot bäcken för att kika på den magiska skogslagunen. På söndagen hade jag stalltjänst på morgonen vilket gick lätt som en plätt efter en god natts sömn. Mamma och jag hade med oss Lurven till hästarna, så för första gången på riktigt länge fick han rida och gosa med dem. Senare på dagen åkte jag och Johan ut till Marmas fantastiska skogar och vandrade i det vilda. Såg en massa räv- och rådjursspår, samt även spår efter grävling. Så tydligen har dem börjat vaknat till liv nu! Vi gick cirka en halv mil tills vi blev hungriga. Vi hade inte med oss någon torr ved men vi försökte bäst vi kunde ändå med halvtorra kvistar, tidningspapper och några större bitar. Kämpade länge och väl, tills vi gav upp och åt kall korv med bröd. Jag upptäckte till min stora glädje att det var till och med godare än varm korv! Efter skogsäventyret åkte vi och hälsade på Vevve. Satt och pratade tills det började skymma, då vi körde hemåt. Tog världens varmaste dusch och njöt av ledigheten.

Snuttarna hälsar på Lurvis (eller mer varandra?)

Nu sitter jag här med matematiken. Bara två veckors studier kvar nu, sedan fortsätter jag med Svenska 3. Imorgon tänkte jag ta in Kajsa och grooma henne ordentligt så hon blir av med all lös päls. Sedan kanske rida en sväng, se om nya repgjorden håller...

Sadelsmörjning och nytt läder!

Off billet-remmen och tie strapen hämtades ut på posten idag och de var helt perfekta i färgen! Blev så glad. Efter att jag hade mockat ligghallen och fyllt på med två nya ströbalar samt pussat ihjäl Kajsa och Lillen (Lillen har aldrig varit så söt och dryg på samma gång), tog jag tag i sadelfixandet. Tog bort de gamla fula och slitna nylonremmarna, den gamla sadelgjorden och diverse detaljer. Sedan rengjrode jag sadeln noggrant med både lädertvål och vatten och till sist smorde jag hela sadeln riktigt med fett. Det behövdes, för lädret sög åt sig det riktigt snabbt. Fäste de nya remmarna och smorde även dem lite lätt, satte på den nya repgjorden, dammade av padden, filten och sadelhängaren och sedan var det klart! Blev så fint, himla skillnad när man har rätta läderdetaljerna till. Nu var jag också duktig och hängde en stor handduk över sadeln så slipper den bli smutsig och dammig. Kanske ska skaffa ett westernsadel-överdrag ändå...

Nya och stela tie strapen. Lite ljusare än bakgjorden (ser mycket ljusare ut på bilden men den ljuger). Off billet-remmen samma färg som tie strapen. Dessa syns ju ändå inte så mycket under stiglädren, men det känns bra att de har samma bruna nyans som resten av sadeln i alla fall, och inte någon röd färg.

Mohair-gjoren på plats!

Alldeles ren och blänkande! Enda som saknas nu för att göra min sadel komplett, är ett läder/gummiband att linda hornet med istället för de mockaremsor jag har nu. Även ett par knytremmar som lossnat i bak på sadeln. Samt en brösta! Det blir nästa hästinköp skulle jag tro.
 

Veckan, helgen och läderfakta...

Förra veckan var lugn. Jag hade så mycket på schemat med icke-hästrelaterade saker samt start på en förjäkla svår matematikkurs, så hästarna fick snällt ta det lugnt dem med. Men Marie kom ut och verkade hovarna i alla fall, och vi fick göra det uppe vid hagen då det var isgata ner till stallet. Så skönt att vi kunde göra det i frid på bra underlag! Kajsa skötte sig exemplariskt och passade på att sova under verkningen. Lillen var däremot krångligare än krångligast. Frustrerande när det pendlar så vilt, senaste gången i stallet stod han som en ljus. Dessutom skulle Lillen slingra sig iväg till den enda isfläcken som fanns vid ingången, och halkade omkring som en tok (jag var nog den största token som desperat försökte hejda honom). Lustigt det där, för när hästen själv väljer var den sätter fötterna på isen och fokuserar på sin kropp, har de jättebra fäste. När hästen gör något impulsivt eller i rädsla/oförståelse, halkar den jättelätt. Men vi blev klara till slut och hästarna fick fina hovar! Gröna hovar dessutom. Vi fick prova en spray som ska hjälpa mot rötan. Lillens hålvägg hade blivit bättre, och trots att den hoven fortfarande har lite konstig form än resten så är vi på god väg att återställa balansen. Kan ju inte ändra allt i ett svep!

I lördags fick både Kajsa och Lillen komma in i stallet, fast en och en såklart så inte Egon blev ensam.
 Lillen njöt stort av att få springa av sig i ridhuset och han tog galopperna på mina pussljud så himla fint. Om han är lika lyhörd när han inte är på bushumör, det är en annan fråga... Kajsa fick springa av sig även hon. Precis som förra gången så ville hon inte sluta galoppera. Runt runt runt, jag drev inte alls på men hon fortsatte ändå. Känns underbart att hon har sådan energi. Jag satte även upp barbacka och red den första korta svängen på länge! Hennes rygg kändes nu som den skulle, och som den en gång var, bred och bekväm. Ingen vass cykelstång till ryggrad uppstickandes. Jag skrittade mest omkring för att känna av henne samt prova styrningen i det nya sidepullet, som älsklingstjejen tog superbra! Så roligt att rida min fina Kajsa igen.

Lillen stod och var alldeles sömnig i solen innan han fick gå ner till stallet. Men det blev fart i han när Karina kom med traktorn för att lasta in en ny höbal! Då var det bus för hela slanten, med hela gänget.

Kajsa och Lillen fick sin mat i boxen och vi alla var allmänt glada, en varm och solig februaridag. Idag fick jag sms om att mina läderremmar har kommit så imorgon blir det ett besök på posten och sedan vidare till stallet för att putsa och smörja sadeln, samt fästa de nya remmarna! Det har tagit sådan tid för jag fick hem off billet-remmen coh tie strapen, men de var i olika nyanser. Off billet-remmen brun som jag ville ha den (dock väldigt ljus men det gör inte så mycket), och tie strap-remmen oxblodsröd. Jag trodde att den skulle vara i samma nyans som off billet-remmen, så jag ringde företaget och frågade om byte. Då fick jag veta en intressant fakta; att tie strap-remmen görs endast i latigoläder, som alltid har den oxblodsfärgade, röda nyansen. Detta för att laitgolädret är det enda som är starkt nog att hålla för vind, väder, röta och allt sådant, vilket uppenbarligen är väldigt viktigt då den håller hela sadeln på plats. Därför ska man passa sig för företag som säljer tie straps i regnbågens alla färger och olika slags läder, för då är det inte latigo. Däremot har Weaver (märket min tie strap kommer ifrån) lyckats framställa ännu en tie strap i en mer brunaktig nyans, men som fortfarande är latigoläder. Och det är denna rem jag har väntat på att få hem nu! Den ska matcha off billet-remmen och min sadels nyans i det stora hela.

Ordning i stallskåpet!

Äntligen har jag köpt en hylla till mitt stallskåp och fått i ordning en gång för alla. Tog bara ett år, haha... En sådan där vanlig Hööks-hylla med korg och några krokar. Korgdelen blev alldeles perfekt att förvara allt hästgodis i, samt snacks och sådant till mig själv. På krokarna fick jag upp mina rep, repgrimmor och träns så sådant slipper ligga tvärs över alla prylar. På stången hänger nu endast rep som inte används så ofta samt kläder. 

Här ser ni det nya arbetsrepet, som hänger på kroken längst till höger! Så himla fin med tageltofsen, och långt som tusan är repet. Jag som själv gör tagelsmycken blev dock lite tagelperfektionist och började genast rensa ut lösa och korta hårstrån ut tofsen haha. Och än är jag inte klar...

Korgen högst upp i min ställning är det inte meningen att man ska kunna dra ut för här har jag istället hjälmen, longerlinan, kartongen till mina boots, Cavallo-bootsen och en bra-att-ha-saker-kopp ovanpå. Bra-att-ha-saker är bland annat pennor, rakhyvel, skruvar, post-it-lappar, tejp och olja (till trimmaskin och liknande, för alla vet att jag använder en sådan väldigt ofta... eller inte, äger inte ens någon haha!)

Korgen längst ner innehåller en papperspåse med flera plastpåsar, mina gamla ridstövlar och extra linfröolja. Nästa korg innehåller två mindre korgar med alla medicin- och apoteksartiklar, tvättsvampar och liknande. Längst bak ligger sprayflaskor av olika slag, impregneringsmedel och schampo. Näst-översta korgen innehåller en extra vanlig grimma och läderförkläde. Insåg nyss vilket konstig ordning jag har i dessa lådor, måste gå igenom och rensas snarast.. På sidan om ställningen har jag en plastpåse fylld med alldeles rena, fluffiga handdukar. Den översta är en äckel-handduk som jag typ dammar av sadeln med.

Min sticka står lutad längst bak mot vägen, nya repgjorden hänger där uppe på stången. Visar den närmare någon annan dag! Klädesmässigt har jag bara nu mina chaps, olika jeans, bälte, slitna skjortor, jacka och min hatt.

Hästgodis, hästgodis, människogodis, hästvitamin. Kan faktiskt tipsa alla köttätare där ute om Beef Jerky, så gott och jättepraktiskt att ha i stallet när man blir panikhungrig. Tar ju fan tio minuter att tugga sönder en bit haha. 

Första utprovningen av sidepullet...

Senaste dagarna har bestått av pakethämtning... paket innehållandes mina skinande nya hästprylar! Känner mig som ett barn på julafton! Hittills har sidepullet, tyglarna, arbetsrepet och repgjorden kommit. Inväntar fortfarande latigon och off billet-remmen. Jag lägger upp bilder när allt har anlänt.

Provade sidepullet på Kajsa dock... hon var inte så jättefin i det, haha. Eller rättare sagt så gillar jag inte pannbandet så mycket. Jag tycker sällan om pannband och detta var stort, vitt och mycket synligt. Så jag funderar på att antingen ta bort pannbandet helt, eller färga/olja det mörkare så det smälter in bättre. Och kanske även då nosdelen så det matchar. Men vi får se, för jag provade sidepullet på även Lillen idag och han var mycket finare i det! Passar bättre med hans ljusa färger tror. För övrigt älskar jag sidepullet. Supersköna tyglar, rätt tyngd, vackra detaljer, bra passform.

Här är ett par halvkassa bilder på Kajsa i sidepullet att visa så länge. Kanske ser lite extra fult ut just för att pannbandet var för lågt inställt? Går förhoppningsivs ihop bättre när det sitter högre upp haha! Men nu ska jag inte överdriva för jag tycker överlag att Kajsabanan är jättefin i sidepullet! Bara pannbandet som gjorde mig lite tveksam.


Efterlängtade inköp! Repgjord, läder, sidepull och rep.

Äntligen har jag beställt all hästutrustning som har stått på min att-köpa-lista så himla länge. Saker som behövs till träning och för att det ska kännas riktigt optimalt! Väntar nu spänt på mina beställningar. Här är inköpen:

1. Sadelgjord i 100% Mohair, med läderförstärkningar för mer stabilitet och bekvämlighet. Nu ska min sketna Hööks-gjord få ligga och damma i skåpet. Jag har för mig att jag har 32" på min nuvarande gjord så jag tog samma storlek, jag tror det ska stämma efter lite research. Vet dock inte om repgjorden töjer ut sig, vi får se! Från Scandinavian Western.

          

2. Off Billet från Weaver till min sadel. När jag köpte sadeln kom den mer slitna remmar i nylon. Från Kulan Trading.


3. Latigo Tie Strap från Weaver till min sadel. Se texten ovan. Lite skumt, för Off Billet-remmen och Tie Strap-remmen hade inte samma färger som valalternativ. Fanns mörkbruna, en i mer kall nyans och en i rödare nyans. Med de hade olika namn. Så jag får hoppas att de jag valde stämmer in någorlunda med min sadel eller min bakgjord. Gör ingenting om remmarna skulle vara något mörkare än sadeln, precis som min bakgjord är. Bara de inte är helt fel nyanser eller för röda och poppar ut. Från Kulan Trading.

          
 
3. Sidepull från Acorn. Jag har önskat ett sidepull så länge nu, då jag vill kunna variera mitt bettlösa ridande! Tror också det kan främja Lillens inlärning av styrningen när det blir så tydligt som det bara kan bli. Gillade detta väldigt mycket. Äkta råhud på pannband och nosdel, vadderat bakom öronen och justerbart på båda sidorna. Matchar min sadelfärg skapligt bra också tror jag. Köpte de matchande tyglarna till som man både kan sätta ihop till hel tygel och även separera om man vill ha delade. Så perfekt för jag vill alltid ha olika från pass till pass beroden på vad vi ska göra! Från Taur. 





4. Mecate och arbetsrep. Egentligen gillar jag mina egna rep mest och har tänkt pyssla ihop några nya till olika syften, men jag måste beställa mina favoritrep från en leverantör som aldrig har mina dimensioner på lager. Så var detta på rean så jag var bara tvungen att slå till! Med tofs av äkta tagel i ena änden och läderflärp i den andra änden. 6,5 meter långt, kan med andra ord användas till en hel del! Från Taur. 

Utvecklas till en galen shopping-hästägare.

Inhandlat lite nödvändigt inför höst & vinter, för både mig och hästarna. För ett tag sedan skrev jag faktiskt en lista på allt som jag måste köpa. Och då menar jag saker som jag verkligen behöver. För om jag har en lista kan jag beta av den allteftersom jag har råd, och känna att jag är trygg med alla nödvändigheter haha... Här är några av de senaste inköpen:

1. Reflexer som jag aldrig ägt innan, jätteviktigt i mörket ju! En brösta och remmar att ha runt hästens ben. 2. Vinterhandskar (för både ridning och stallsysslor), så himla sköna och dessutom med superreflexer. Inga osynliga hästar och ryttare här inte. 3. Gula läderhandskar, tappade bort den ena på mitt förra par. Gillar egentligen inte att rida med handskar, men dessa är okej och lagom på hösten. 4. Några fler sterila kompresser, för att fylla på mitt medicin-kit, de började ta slut. 5. Två stycken KollaMasken-kit, redan använda och postade nu! 6. Utredningsspray, 5 Star Detangler. Ska tydligen vara relativt ogiftigt med bra ämnen, i alla fall var jag kunde tyda av innehållsförteckningen. Fungerar kalas i alla fall! Bra att ha nu när det blir många blöta dagar, så kanske man & svans håller sig hel och fin. 7. En himalaya-saltsten, som jag nu funderar på att ta bort, efter att ha läst på om den på nätet. Tydligen för hög salthalt/fel salter, som kan rubba funktionen på sköldkörtlen och en massa annat. Kajsa slickade på den igår, kanske byter ut den mot en vanlig.
 
 
Har även köpt dessa vinterstallkängor, så jäkla sköna! Känner mig dock lite som en förvuxen bebis i dessa. Särskilt i kombination med min overall och öronlappsmössa haha! Men vafan, jag vill vara varm och bekväm i vinter. Och fuskpälsmuffar är med i den ekvationen helt enkelt. Jag tog en storlek större än vanligt, så jag får plats med extra varma sockor och för att mina fötter ska lätt kunna glida ut om jag fastnar i stigbygeln eller något... Min största farhåga. 
 
Detta är kvar på min inköpslista: 

• Tie Strap från Weaver (har en sliten i syntet nu, jag vill ha läder hela vägen)
• Off Billet från Weaver (se förklaring ovan)
• Sadelgjord i mohair och extra läderförstärkning i mitten, de allra bästa att rida i enligt mig.
• Läderbrösta som matchar min sadel
• Renegade-boots med brodd inför nästa hovverkning då M får hjälpa mig med storlekspassning
• Glasögon (kan ju inte vara blind när jag kör bil hela dagarna lång)
• Extern hårddisk, måste rädda alla mina miljoner värdefulla  bilder och filmer innan datorn kollapsar!
• Fuji-bilder, har en liten besatthet av att få alla mina bilder på riktigt fotopapper med jämna mellanrum.
• Halsar till hästarnas vintertäcken, om jag hittar några med rätt fästen.
• Broddar till mig själv
• Maskmedel (om provresultaten visar något)
• Vaccination i november
 
Utöver detta är det en massa kostnader för att fixa klart bilen inför vintern. Men det får ni höra om en annan gång!

If you take the time it takes, it takes less time.

Den här sommaren blev helt okej ändå, i alla fall i hästväg. Jag kan inte riktigt säga att vi har fått en massa gjort och blivit supertränade, men psykiskt sett så har vi (jag) tagit stormsteg! Kajsa har jag kommit igång med själv, vilket är en stor grej för mig. Att ta till stallet, göra i ordning, sadla och rida utan att någon är med mig och peppar/hjälper till. I slutändan är det upp till mig om det ska hända något, och lösningen har varit att "tvingas" till att utvecklas. Och massa kul har vi haft också. Nu ska vi bara göra fler och mer varierande saker. Rida ut till exempel. Som jag saknat det! Och nu känner jag verkligen att vi är redo, speciellt om vi har sällskap med någon annan trevlig häst i skogen. Då ska vi klättra och gå på spännande turer som Kajsa uppskattar. För övrigt på Kajsa-fronten så måste hon lägga på sig mer vikt nu. Ja, har ni hört så kontigt? Tjockis-Kajsa, lägga sig? Men så är det. Hon har rasat i vikt sedan betet blev så fattigt så nu är det stödfodra som gäller tills hon ser kryare ut. Däremot är jag skapligt fövirrad över att hon har blivit så tunn runt höfterna. Som att hon är helt urholkad där, ett hål på vardera sida. Alla jag pratat med i stallet är lika förvirrade. Hon ser ju nästan perfekt ut runt magen, förutom att revbenen synd lite grann nu. Hon är varken öm eller trasig på något sätt vid höften. Funderar på om det kan vara att hon är så jäkla brunstig när hon går med den här flocken, att hon kanske går och blåser upp sig. Men enligt veterinär kan det möjligen vara just att hon har tappat muskler när hon gått ner i vikt och att mer protein kan vara värt att testa. Så det kör vi på nu. 

Med Lillen känner jag enormt glädje och lättnad då jag har kommit långt över min spärr att göra saker med honom. Förut kände jag att han var otrygg, explosiv, osäker och att våra energier inte kopplade alls. Nu känner jag tvärtom. Att han är världens mest positiva och coolaste grabb, min drömhäst. Mycket energi ja, och grön på många fronter så han kan bli väldigt osäker och rädd. Men vi tar oss förbi hinder efter hinder och nu vet jag att det finns inga gränser för hur långt vi kan gå om jag bara behåller denna ljusa attityd. På senaste tiden har jag gett mig fan på att åka ut till stallet varje dag, och det hjälper massor. För när man väl är där ute vill man inte bara titta på hästarna och sedan vänta in nästa buss som går varannan timme. Utan då vill jag få någonting gjort och känna mig nöjd i slutet av dagen! Så nästan varje dag har jag gått med Lillen till stallet, vilket är en ganska bra bit. Något som jag förut var väldigt osäker över om jag var ensam med honom. Nu är det hur lugnt som helst. För första gången har jag gått rakt in i den läskiga stallet utan att tveka, han bryr sig mindre och mindre om fåren som bräker, om bilar, traktorskopan och konstiga ljud. Vi promenerar runt i ridhuset och backar in i spolspiltan. Allt för att förbereda honom inför de riktiga momenten som longering, ridning, dusch. Jag har alltid förstått att jag inte kan ta några genvägar, men däremot har jag blivit frustrerad när saker inte går snabbt nog när jag väl gör det på "rätt" sätt. Och varför är det så? Jo, för att jag inte har investerat tiden i de där små, jättegrundliga men viktiga sakerna innan. Så prio ett med Lillen nu är att han ska bli en trygg häst för att jag är en trygg människa. Han ska vara lugn när vi står i stallet med hästar och människor som låter överallt, han ska lita på mitt omdöme när jag säger att vi ska gå en ny väg. Bara då kan inridningen sedan bli bra.

Viktigt nu också är att jag inte vill tappa träningen bara för att vintern kommer. Därför ska jag så snart som möjligt köpa ett par Renegade-boots med bra brodd. Annars vet jag att de kommer stå där i hagen för att det är alldeles för halt att gå till stallet. Nu när jag har ett ridhus ska jag utnyttja det! Och ha massa mys i fluffiga snön. Så länge jag håller i min nya regel att åka ut till hästarna nästan varje dag, så kommer det flyta på.

Några bilder och korta sammanfattningar från senaste dagarna/veckorna:

Kajsa i full outfit med boots och nya filten. Så vacker den är! Det är kalas att kunna ha endast padden, eller både pad och filt om det så behövs.
 

Världens finaste tjej. Märkte stor skillnad när hon fick på sig boots i ridhuset, som tyvärr inte har det bästa underlaget. Dock känns Cavallo-bootsen lite klumpiga och jag ser fram emot att testa Renegade-bootsen som är smidigare och ger hoven mer frihet och flex.


På promenad med Lillen som passar på att äta så mycket gräs och blad som bara möjligt, skynkelmulen.


Akrobatiska Kajsa som står och supersvankar med rumpan upp i vädret för att få tag i mer gräs. OBS! Hon ser överdrivet knotig och urholkad ut här eftersom höftbenet sticker ut när hon står så extremt. Men ni ser ändå hålrummet vid höften, som ser ut ungefär så när hon står vanligt också. Konstigt.


Red Kajsa för första gången på ridbanan, då man tvingas gå förbi de läskiga hönsen. De var tyvärr inte framme den dagen så det blev ingen direkt miljöträning där, men på flera andra vis! Bland annat kom två islandshästar och delade ridbanan med Kajsa och hon tog det galant. Nyfiken men lyhörd till mig. Sedan var det mycket maskiner och prylar i den öppna laduväggen som avgränsar banan. Ny utsikt mot höbalar, ängar, stall, katter, bilar och ljud.


Bästa dagen med Lillen! Vi hade gjort en massa nya och spännande saker. Till sist skulle vi gå förbi grillen och en tunna, med cirka en meters mellanrum. Först var han jättespänd och slängde sig bakåt, men efter lite sniffande trippade han snällt förbi. Sedan sniffade han ännu mer på engångsgrillarna och var bara allmänt cool.

Senaste ridpasset med Kajsa, en blåsig dag med åska i luften. Jag bestämde mig för att strunta i det och träna på som vanligt. Kajsa hade spring i benen för ovanlighetens skull. Flängde mest omkring, men nyttigt att vara ute i oväder ändå.

Den nya ullpadden

Såhär ser nya ullpadden och sadeln ut på Kajsas rygg! Notera att sadeln ser ut att tippa framåt på bilderna. Har märkt att den gör det lite grann med nya padden så den är så ny och inte har format sig efter ryggen ännu, alldeles rak i formen nu haha. Sadeln lägger sig som den ska när jag sitter upp!

Är hittills väldigt nöjd med padden (förutom att den inte format sig än då). Den har perfekt tjocklek. Och krymper knappt något när jag nyper på den, ull är bäst! Roligt att det var en Mustang Elite, det såg jag inte förrän jag fick hem den. Det märket har ju jag kollat på en massa filtar ifrån! Är som vanligt glad över att jag alltid lyckas köpa prisvärda kvalitetsprodukter, det lönar sig att kolla hundra olika hemsidor och jämföra innan man bestämmer sig.

 


 
Här är några bilder som bättre visar hur sadeln ligger när den inte har en ny och stel padd under sig. Som man ser på första bilden så ligger den ryggen även i bak och har samma höjd fram som bak. Men jag blir ändå lite fundersam till att sadeln tippade fram så pass mycket med padden, trots att den är ny, stel och oformad. Känns som att sadeln snarare borde lyftas upp över hela området då. Å andra sidan är det just i bak som padden inte har format sig ännu. I fram har den ju utskuret för manken och där låg padden verkligen som den skulle. Det var i bak som den inte hade lagt till sig och det kanske tar ett tag innan den gör det... Nu blir jag nojig! Men, så länge sadeln ändå ligger som den ska när jag sitter på ryggen, känns det lugnt. Så får vi väl helt enkelt se hur det utvecklar sig.

 
 

Första ridturen i vår egna sadel

I lördags introducerade jag sadeln på Kajsas rygg i ridhuset. Jag bestämde mig innan att inte tveka och mesa när det gällde att hämta henne från hagen och låta Lillen bli kvar med de andra utan henne. Jag vet ju att han är trygg med dem, och jag vet att Kajsa är van att göra saker på egen hand. Så jag gick helt enkelt till hagen och plockade ut Kajsa. De andra hästarna förstod direkt att hon skulle någonstans och började gnägga för kung och fosterland, speciellt Aira som sprang längst staketet och var riktigt förtvivlad. Lillen låg tätt bakom och såg skärrad ut. Jag lät Kajsa beta lite längst vägkanten för att avdramatisera separationen lite grann, men sedan kände jag att nej, nu går vi. Och det gjorde vi, hela vägen till stallet (en ganska bra bit längst en grusväg). Jag hörde några gnäggningar i bakgrunden. Kajsa höll sig tyst och lugn hela vägen. Bara när vi kom in i stallet blev hon lite spänd när hon insåg att det inte fanns några andra hästar i närheten. Men det var inte mycket värre än att hon inte ville stå stilla. Måste verkligen ta itu nu med uppbindnings-problemet vi (jag) har. Den här dagen hade jag hästrädda mamma med mig som absolut inte kände sig bekväm med att hålla Kajsa medan jag hämtade grejer, vilket bidrog ännu mer till en spänd stämning. Så vi ska verkligen öva på att stå uppbunden själv så kan jag bli ännu mer självständig i träningen.
 
Sadlade för första gången med min nya ullpad, som för övrigt är helt perfekt! Bild kommer senare, hann inte ta några bilder alls. Den låg som ett smäck på Kajsan och sadeln bara lade sig på plats av sig själv, så bra som det bara kan bli! Måste verkligen också fixa nytt rep att ha som tyglar, alternativt bosal-hackamore. Använde nu mina slitna gamla rep som är olika långa och sitter ojämnt under Kajsas haka, vilket ger ojämna sinaler och bara massa krångel. Vi gick in i ridhuset, kände att första ridturen med sadeln skulle vara i ett tryggt inhägnat område utan distraktioner. Promenerade ett par tre varv i ridhuset så hon fick känna in sadeln på ryggen, hon var så följsam och fin. Sedan satte jag upp. Jag använde mig av en pall då jag inte ville spänna sadelgjorden överdrivet mycket och känna om den snurrade eller ej vid uppsittning. Till min stora lycka låg den riktigt stabilt även med en ganska lös sadelgjord, vilket den ska göra! Har sett filmer på när ryttare sitter upp i sin sadel från marken, utan att ha sadelgjorden spänd överhuvudtaget. Och den ligger kvar som den ska. För när man sitter upp rätt, och sadeln ligger rätt, ska man inte behöva slita på hästens rygg alls. Något jag definitvt kommer lära mig att göra!

När jag väl satt i sadeln kände jag genast hur bekväm den var. Kajsa som har en "ovana" att gå iväg vid uppsittning, stod stilla. Nu kanske jag är överdrivet optimistisk, men jag ser det som ett tecken på att sadeln inte klämmer någonstans och hon inte får en signal om att börja gå. Vi skrittade iväg. Hon var så uppmärksam, följsam och lättsam. Det märktes tydligt att hon inte är överviktig längre. Jag har aldrig upplevt henne så lätt och framåt, utan att vara stressad. Visserligen hjälper det när hon är ensam, på ett nytt ställe, utan sina kompisar med massa nya intryck. Men jag väljer att också se det som goda tecken. Efter en ganska lång stund av skrittande bad jag om trav som hon gladeligen gick med på. Nu kände jag verkligen vilken rörelsefrihet hon har i denna sadel. I tidigare sadlar, som ser ut att ha varit för trånga och tryckt i fram, har hon känts blockerad vid axlarna. Nu var det som att bogbladen var fria, jag kunde verkligen känna hennes steg och muskler arbeta under mig. En ovan men underbar känsla! Jag kände allmänt hur lättad hon själv var, att kunna röra på sig utan övervikt, opassande utrustning och smärta. 
 
Egentligen ville jag hålla passet väldigt lugnt eftersom det var länge sedan vi red, och för att jag inte ville förstöra det som hon tyckte var roligt och lagom med passet. Men jag testade ändå att få upp henne i galopp, för att magkänslan sade att det kunde bli bra. Ett pussljud och så galopperade vi! Jag förberedde mig på släng med huvudet och bocksprång efter lång vila, men inte alls. Bara stark galopp i en alldeles lagom takt, men mer snabb än långsam vilket jag också ser som något otroligt positivt då hon tidigare knappt velat ta galoppen och när hon har gjort det så har den varit motsträvande och avsaktande på en gång. Vi galopperade i båda varven, vänster varv var svårare för det är det varvet som jag har svårare för, vilket innebär att hon också får svårare för det.
 
Avslutade passet med att skritta på långa tyglar. Hon blev lite energifylld av galoppen så tanken var att låta henne skritta/trava i den takt hon ville, på långa tyglar, tills hon själv varvade ner och fann ett lugnt tempo där hon kunde slappna av. När vi kom dit kollade jag så att stanna - Woah - satt som det skulle vilket det gjorde riktigt fint. Efter passet fick hon sig en välförtjänt dusch. Ännu ett jättebra tecken på god sadelpassning var att hon hade jämna svettavtryck från sadeln på ryggen. Alltså trycker den jämnt överallt. Hon skötte sig exemplariskt i duschen och njöt av det kylande vattnet. Oj så svettig hon var sedan tidigare också, förståeligt efter allt spring med hopsläpp, sommarbete och så vidare. Vitt salt över hela kroppen, skönt att bli av med det!
 
Kan bara säga att Kajsan är en världens två finaste och bästa hästar på alla sätt och vis. Så klok och insiktsfull. Jag frågade och hon gav respons på allt, efter så lång tid. På ett helt nytt ställe, utan sina hästvänner. Så  fantastisk! Jag måste vara den mest tursamma människan på jorden som har dessa två fulländade hästarna!

På vägen till hagen igen gnäggade hon för att stämma av med flocken. Då samlades de vid stängslet och gnäggade så högt de kunde, samtidigt i kör haha. Det var första gången jag upplevde Kajsa så ivrig att komma till sina vänner, hon som aldrig annars orkar bry sig. Aldrig sett henne dansa fram sådär haha. För att undvika inklämning vid den trånga ingången så fick hon beta lite på gräsplätten bredvid hagen, tills de andra inte brydde sig lika mycket längre. Väl inne i hagen rejsade de omkring länge, Kajsa försökte lägga sig för att rulla bort vattnet från duschen men de andra tillät henne inte. De ville ju busa, no time for rolling!
 
Längtar tills nästa ridpass! Då ska jag ta en massa bilder på sadeln, padden och filten. Samt min nya ridhjälm som jag är jättenöjd med. Tills dess får ni ett par andra bilder från hagen. En snufsig Kajsa som hälsar och en Lillen som är nöjd att ha sin nya partner in crime; Aira. Hon är lika dryg som Lillen med att välta skottkärror, slänga iväg borstar, tugga på grepar och så vidare. Knasbollar. Aira var skitsöt häromdagen. Hon plockade upp min poncho som låg i skottkärran. Den är ju vit och ganska stor när den "vecklar upp sig". Då blev hon rädd för ponchon men förstod inte hur hon skulle bli av med den (släppa den, med andra ord...). Så hon dansade omkring på en och samma plätt men huvudet i luften och min poncho svingandes åt alla håll, resten av hästarna kom och blev lika panikslagna. Till slut släppte hon den, stampade på den och ba "I got it guys, den är död nu"...
 
 

Sadeltillbehör-shopping!

Till min sadel måste jag givetvis ha tillbehören som känns nödvändiga för mig. Det vill säga pad, filt och bakgjord (den sista är absolut inte nödvändig men jag gillar och föredrar att ha en bakgjord vid vissa tillfällen). Plånboken får verkligen lida nu, men jag får tänka att det är till något bra och som jag faktiskt behöver! Hade jag gått och snålat eller sparat på pengarna hade det gått åt annat istället, som godis, mat, onödiga bensinpengar och så vidare... Förresten så blev det ingenting med den förra padden jag beställde från Tyskland. Efter beställningen fick jag inte något mail om betalningsinformation, och inte heller några svar när jag frågade om det. När jag väl skulle betala så krånglade min bank med att det var internationell betalning, allt bara strulade. Så jag kände att det var någon mening med det och avvaktade med den padden så länge. Jag skulle fortfarande väldigt gärna vilja ha den då den är otroligt fin, men jag nöjer mig gott och väl med det jag har köpt nu - tills jag vet vad jag verkligen behöver utöver detta. 

Först ut! En alldeles underbart fin pad i 100% ull! Som jag letat efter den perfekta ullpaden. Först var tanken att ha en tunnare underpad med en filt över. Men det kändes som att jag blev lite fastlåst på det viset, att de två alltid skulle behöva hänga ihop annars skulle stoppningen bli för tunn. Sedan finns det nästan bara svarta och gråa underpaddar. Jag gillar ju varmare och ljusare färger som brun, beige och tan. Sedan kostar riktiga ullpaddar skjortan. Så hittade jag den ultimata som inte alls är särskilt dyr men har alla de bra egenskaperna jag vill ha!

- 100% ull
- Beigefärgad
- Kontursskuren efter ryggraden
- Frihet för manken
- Läderförstärkningar på manken, ryggraden och vid skänklarna
- Utskuret vid skänklarna för närmare kontakt
- Perfekt tjocklek, knappt 2 cm
- Lagom pris! 1095 kronor från Tumbleweed.

 
Nummer två på listan. En väldigt fin filt, och en tjock sådan, i 100% ull den med. Trots att jag har en snygg och funktionell ullapd som kommer fungera vid alla ridtillfällen, så är det bra att ha en bra filt också. Inte bara för att det är kul att variera utseendet, men framförallt om jag känner att jag skulle vilja ha mer stoppning under sadeln. Typ om det visar sig att Lillen har lite kvar att fylla ut så kan filten hjälpa ytterligare. Köpt på Scandinavian Western & Co, 795 kronor. Fanns flera färger att välja mellan men jag gillar denna allra bäst med jordnära färger som passar både Kajsa och Lillen!

 
Sist men inte minst, en bakgjord som förhoppningsvis kommer att matcha lädrets färg på min sadel. Det fanns en lite ljusare variant men den gick i en starkare röd färg och min sadel är inte så värst röd, mer varm än röd. Denna är en kallare brun men också mörkare men jag ser på det som såhär; jag riskerar hellre att bakgjorden är lite för mörk än lite för ljus. För ljus så poppar den ut, för mörk så smälter den mer in. Dessutom är sitsen på min sadel ganska mörk så bakgjorden kommer matcha sitsen i värsta fall ändå! 635 kronor, även denna från Scandinavian Western. 

 
Jag måste bara nämna vilket otroligt bra kundservice Scandinavian Western har! De har varit så hjälpsamma när jag har frågat en miljon frågor om olika paddar, bakgjordar, filtar och så vidare. De har tagit bilder i dagsljus när jag vill jämföra färger och stått ut med allt mitt krångel, haha. Finns inget som jag avskyr mer än företag som slarvar eller inte svarar ordentligt på frågor. Så tumme upp för Scandinavian Westerns personal!

Det jag har kvar att köpa är en ny sadelgjord (mohair-ull), off-billet och tiestrap. Jag fick med två gamla slitna remmar i syntet ( i olika färger haha), men de fungerar gott och väl tills jag har råd att köpa nya i läder. Min billiga Hööks-gjord fyller också funktionen tills jag vet vad jag verkligen vill ha. En enkel packrem skulle också behöva köpas, då en saknades i bak på sadeln. Men inget viktigt alls egentligen, kommer inte ens användas förrän vi är redo för våra långa skogsturer!
 
Imorgon bär det av till Tjäder-Läder i Järbo för att köpa läder till ett litet DIY-projekt jag har till sadeln, eller stigbyglarna för att vara mer specifik. Tur att man har en syster som har alla läderkarvnings-verktyg som jag kan snylta av. :-) Mer om det kommer i inlägg längre fram!

Min första egna sadel!

Senaste helgen var det sadelprovning på schemat. På fredagen hämtade jag ut den på posten och hade till måndagen på mig att prova och beställa, tack vare en liten smart uppfinning vid namn Blocket-paket! Till min stora lycka (och förvåning) låg sadeln bra på båda mina underbara hästar. Lillen har pyttelite att växa i, men i överlag låg den riktigt bra på båda. Rätt vinkel och jämn längst hela ryggen. Inga extrema tryckpunkter men inte heller för vid, som jag var lite orolig över att den skulle vara eftersom Lillen är lite tunnare.
 
Så jag kan med enorm glädje meddela att jag nu äger min alldeles egna westernsadel! Och en bra sådan också. Märket är Billy Cook, vilket känns ännu bättre och mer rogivande. Att veta att det är en kvalitétssadel som ofta ligger bra på flera olika hästar, och inget skit rent ut sagt. Sadeln är jättefin! En lagom mörk nyans av brun som passar både Kajsa och Lillen, och det perfekta slitaget. Simpelt halvmatt läder, men med detaljrika sömmar. Alltså inte för mycket utsmyckning som jag inte gillar. Är väldigt kräsen med hur utsmyckning och mönster ska se ut i sådana fall haha!

Det är inte en ranch/roping-sadel som är min absoluta drömsadel, men den är nära. Vet inte vad detta är för typ av westernsadel faktiskt. Trail kanske? På ett vis känns denna väldigt rätt just nu eftersom den väger mindre och är kanske enklare att hantera när det gäller Lillens inridning och Kajsas igångsättning. Den väger mellan 14-15 kilo. Samtidigt har den mycket av ranchsadel-funktionen/looken som jag tycker om med djupt säte, ganska rejält horn, rätta lädret och så vidare. Hon som jag köpte sadeln av var jättegullig och bytte aluminium-stigbyglarna som satt på, till dessa råhudsstigbyglar. Jag hade köpt sådana till annars, så det var ju snällt att jag fick med dessa gratis istället!

Gårdagen spenderades med att tvätta, smörja och putsa sadeln. Än så länge hänger den hemma tills jag har en ordentlig hängare i stallet, och jag kikar på den med jämna mellanrum och flinar fånigt för mig själv. Säger då och då "Hej sadeln. Vad fin du är."... Okej, lite creepy-varning på det sista där.

Måste bara säga JAG HAR EN SADEL!!!!!!!!!!! Jag är SÅHÄÄÄÄÄÄÄÄÄR glad över detta! Nu kan vi äntligen komma igång på riktigt när hästarna har kompisar i hagen och jag har kontroll över mitt eget liv och min egen utrustning. 
 
Bättre bilder på sadeln kommer inom kort. Än så länge får ni njuta av dessa, innan putsning måste jag påpeka. :-)
 

Den första padden beställd!

Min plan om att samla alla mina köp på en och samma hemsida sprack ju ganska snabbt. Finns helt enkelt ingen butik eller webshop som har alla de olika sakerna jag behöver och vill ha!
 
Alldeles nyss klickade jag hem en sprillans ny pad, denna från Tyskland för att slippa tullkostnader från USA. Jag är totalt kär i den! Det är en Mustang Durango Wool & Fleece Western Show Pad. Ja kan ni tänka er, en showpad... Men eftersom jag föredrar lite tunnare paddar så känns denna rätt. Fleece-insidan gör mig lite skeptisk men i överlag är det en skaplig kvalitetspad, och om jag tycker att den blir för varm eller för tunn, så kan jag alltid lägga en 1/2"-underpad i ull underst. Då får jag (hästen) extra stöd samt ventilation. Jag tänker också att jag ska rida i denna lite längre fram, när jag har kommit igång mer med Kajsan och Lillens inridning är på god väg att kännas stabil. 

Jag valde den ljusa färgen (inte riktigt vit, mer ull-beige) för att den passar lika fint på Lillen som på Kajsa. Med ett otroligt vackert, handgjort mönster! Läderförstärkningen är också bra. Och jag tror att den raka formen på padden passar båda hästarnas ryggar, som är raka och med rätt rund kropp naturligt.
 
 
Nästa steg är då att köpa en pad som är mer för slit-och-släng-träning och om Lillen eventuellt behöver mer stoppning tills att han har växt på sig. Men nu har tankarna istället börjat gått från en built-up-pad till en tjock ullpad och eventuellt filt över. För den kan då användas på både Kajsa och Lillen. Måste tänka ekonomiskt också. Fast innan jag bestämmer mig för något ska vi självklart se hur sadeln ligger! Bara då vet jag vad som behövs. Jag beställde paden ovan just för att det är ett säkert kort, den kommer användas förr eller senare hur som. 
 
För övrigt har jag flera intressanta sadlar på gång. Förhoppningsvis kommer jag ta hem en och prova de nämrsta dagarna, om inte det går blir det i månadsskiftet. Tacka andevärlden för Facebooks Westernsadlar i Sverige!

Pad-djungeln!

Det blir nog, efter eftertanke, snack med kunniga och råd i bloggen, att hitta en sadel som ligger riktigt bra på Kajsa och sedan köra på en built-up-pad för Lillens del, OM han skulle behöva växa i den. Det är ju som sagt inte säkert att sadeln skulle ligga dåligt på Lillen, det skulle jag inte heller acceptera. Men han har lite växande kvar både på bredden och höjden, och därför kan en built-up-pad göra jobbet!
 
Nu kommer det roliga steget att leta paddar. Även det har visat sig vara svårt! Det är så typiskt mig. Något jag ser fram emot att köpa för det känns så lätt bland alla bra alternativ, verkar helt plötsligt som en djup djungel och jag tittar på så många alternativ att jag till slut ser i kors och förstår inte vart jag började. Men denna är jag riktigt sugen på:



En Weaver Leather All Purpose Built-Up Cut Back Saddle Pad. Bra märke, bra material, bra recensioner, bra uppbyggnad och många fina färger och mönster. Tyvärr verkar inte den färgen jag vill ha (den ni ser på bilden; Buckaroo Sunset) finnas någonstans. Värt att beställa från USA för att få den färgen jag vill, eller köpa ett annat mönster/färg jag inte gillar lika mycket, men billigare i Sverige? Försöker intala mig själv att jag inte bryr mig om utseendet, men om produkten är i bra kvalité och man välja, ja självklart vill jag då ha det snyggaste! Tror denna färg skulle bli jättefin på Lillen med hans kulörer.
 
Sedan funderar jag på ett underpad i ull med en filt över till Kajsa, och Lillen när han inte behöver en built-up-pad längre. Förut har det känts krångligt med underpad och filt, som att de inte vill hålla sig på sin plats. Men jag kanske bara har haft otur? Och jag vill absolut ha en pad i ull i vilket fall, det har jag trivts bäst med och det är riktigt bekvämt för hästen eftersom ullen andas. Någon av dessa har jag tänkt:
 

1/2" Tan Wool Pad Protector, 30"x30"

1/2" Wool Liner Diamond Wool, 30"x30"
 
Filtar finns det ju massvis av och billiga är dem! Men även där vill jag ha ett vackert mönster men jordnära färger vilket verkar vara svårt att hitta i Sverige... Jag ska nog tänka riktigt noga på allt detta, för om jag ska beställa vill jag gärna köpa från ett och samma ställe så det inte blir skyhöga fraktkostnader. Ser ut som att det blir en beställning från USA där en butik har nästan allt, om jag lyckas undvika tullkostnader.

Dags för sadelköp!

ÄNTLIGEN är det dags för att köpa sadel! Som jag gått och längtat, trånat och planerat. TIll månadsskiftet ska sadel köpas så nu börjar istället det stora sökandet efter den rätta. Förut har det inte känts lönt att svara på annonser och gräva allt för djupt på marknaden då jag ändå inte har haft råd att köpa en. Har bara blivit deppad typ, haha. Det blir fortfarande en billigare sadel, min drömsadel får jag vänta med tills jag jobbat ett par år. Men jag har i alla fall höjt ribban från 3000-4000 kronor till 5000-6000 kronor. Det går bara inte att hitta en kvalitétessadel för 3000 spänn. Och nu ser det ut att bli en sadel med bom också. Ska jag köpa en bomlös i bra kvalité klättrar det i pris ganska snabbt för då vill jag helst ha en helt ny. Men en begangad bomsadel som har okej kvalité, kan ju egentligen vara hur gammal som helst bara den är väl omhändertagen och hel!
 
Den stora utmaningen nu blir att hitta en sadel som passar både Kajsa och Lillen. Jag vill absolut hitta en som ligger bra på båda utan att skada. De har väldigt lika rygg i formen men sedan är ju Kajsa bredare och rundare än Lillen. Lillen kommer ju bli bredare och muskla på sig, men sådant kan också ta sin lilla tid. Men jag funderar; OM jag skulle prioritera att sadeln ligger snäppet bättre på en av hästarna, vilken är klokast att välja? Kajsa med hennes bakgrund av ryggproblem behöver verkligen en sadel som ligger rätt för några symptom på ryggont inte ska börja påvisas i framtiden. Men Lillen å andra sidan, ska ridas in och då vill man verkligen ha en sadel som ligger bra på honom så han trivs, och som jag sitter stabilt i själv. Fast sedan kommer han också att både växa sig större och bli muskligare, samtidigt som Kajsa kommer bli lite smalare och muskligare. En bra och tjockare pad kan ju hjälpa mycket också just under uppbyggnaden. Vad tror NI? Behöver råd!

Jag är riktigt sugen på att besöka Scandinavian Western/Sadelhuset för pad-köpet. Det är en produkt jag gärna vill klämma och känna på plats då jag är rätt kräsen där med material, tjocklek och så vidare. Avskyr till exempel när en pad är för tjock så det känns i vägen för skänklarna, eller när den inte täcker tillräckligt stor yta av hästen under sadeln. Önskar att jag hade råd att köpa drömsadeln redan nu samt tränat mer med hästarna, då hade jag tagit med Kajsa och Lillen dit för att prova sadlar och kanske köpa på plats. Men i dagsläget får jag nöja mig med att köpa hem sadel, prova och få hjälp av sadelkunniga i min närhet, lämna tillbaka om det behövs och fortsätta så tills jag hittar den rätta. Andra saker som ska köpas är hackamore med bosal, men det kanske jag väntar med lite längre. Vill fortsätta köra med repgrimman så länge den känns bra för oss. Däremot måste jag ha nytt rep, kvalitétsrep, för att göra nya tyglar av. 

Just nu är jag bara så otroligt peppad på att ha en sadel så vi äntligen kan börja träna och rida på riktigt! Jag vill liksom få detta med sadeln ordnat så snart som möjligt, så jag inte missar hela sommar- och höstsäsongen. Vill inte missa mer tid nu. Förut har det känts som det rätta för jag själv inte har varit tillräckligt redo eller bestämd, men nu är tiden kommen. Jag märker för första gången på Kajsa och Lillen att de vill ha mer och jag vill dela ett härligt liv med dem till skogs. Komma tillbaka till det jag föll för från första början med K. 
 

Ordning & reda

På en anläggnings med mycket hästmänniskor (som vi alla vet äger en enorm drös hästprylar) gäller det att göra det bästa av det lilla utrymme man tilldelas. För mig som inte alls har mycket grejer så räcker ett helskåp gott och väl! Köpte min lilla ställning med fyra trådbackar på IKEA i söndags, vilket underlättade en hel del för att få ordning på allt. Kunde knappt fylla de två sista backarna dock, haha, så lite saker har jag. Viktigast för mig är att ha alla sjuk- och medicinartiklar för olycksfågeln Lillen, mina rep, ryktlådan och allt vad den innebär samt olika skjotor när jag svettas ihjäl i sommar (klämde in fyra skjortor på en galge hehe). Plus lite smått och gott som anteckningsblock, pennor, batterier, tejp, måttband. Upptäckte igår att jag har, av någon konstig anledning, sparat pinnen som satt fast djupt inne i Lillens sticksår i höstas. Den är fortfarande lite hårig och blodig. Känner mig lite halväcklig nu, men det var sentimentalt haha.

Sadelkammaren här är fullt utrustad med kylskåp, diskho, mikro, fikabord och skåp att förvara mat i, det uppskattas! Jag har redan förberett med saft i kylskåpet som jag kan blanda alla varma sommardagar när jag haft ett intersivt och rogivande pass med hästarna. Hm, måste fylla på kakförrådet nu bara... Okej, jag erkänner. Jag är en töntig stalltjej som gillar pysslet och fixet. Kan inte hjälpa det, är ju bara så mysigt och tillfredsställande att ha systematiskt ordning!



Sadel med eller utan bom?

Snart är det äntligen dags för att köpa en sadel så vi kommer igång med ridningen en gång för alla. I alla år har jag, som de flesta, kört på en sadel med bom eftersom jag inte har läst på om vilka alternativ som faktiskt finns. Nu har jag studerat bomlösa sadlar och idén intresserar mig mer och mer. Jag vill öppna mitt sinnet så långt det går för mina pälsbollars skull. Jag vill hitta en sadel som passar både Kajsa och Lillen, för att jag helt enkelt inte har råd att köpa två sadlar just nu.
 
Turligt nog är Kajsa och Lillen väldigt lika i ryggen, exakt lika lång rygg på centimetern och mycket liknande form. Bara det att Kajsa är rundare och Lillen nästan lite för smal (just nu). En dag kommer jag köpa en till sadel men idag gäller det att hitta en som ligger bra på båda. Då lutar det såklart mer mot en bomlös sadel. Missförstå mig rätt - en bomlös sadel är inte oskadlig om den ligger fel för att den saknar bom. Men det är bra mycket bättre med en dåligt sittande bomlös än en dåligt sittande sadel med bom. Fast nu ska vi ändå såklart hitta en som ligger riktigt bra oavsett!

Jämförelse av bomlös sadel och bomsadel.
 
BOMLÖS SADEL

Fördelar:
• Rörelsefriheten - Sadeln formar sig efter hästens rygg och hindrar inte någon kroppsdel att röra sig avslappnat.
• Lättare i vikt - En positiv sak till Lillens inridning bland annat!
• Tydligare känsel på hästens rygg och rörelser - Skapar en bättre, mer uppmärksam ryttare med god balans.
• Mjuk och skön att sitta i - Bra för längre turer.
• Hästens bredd avgör inte storleken - Större chans att den passar både Kajsa och Lillen.
 
Nackdelar:
• Trycket hamnar på en mindre yta - Tröttsamt i längden.
• Känns mer instabil och flängig - Glider lättare runt vilket försvårar stigbygel-hängning vid inridning.
• Svårare att hänga med i hastiga rörelser.
• Många bomlösa sadlar behöver special-pad för att den ska ligga bra.
 
 En bomlös sadel som jag eventuellt kommer att köpa, från http://www.saddleoutlet.se. Denna har mer rejäla paneler vilket fördelar trycket över en större yta, vilket innebär att jag inte kommer behöva ha special-pad till den.
 
BOMSADEL
 
Fördelar:
• Lättare att hänga med i svängarna när hästen gör plötsliga rörelser.
• Fördelar trycket över större yta på ryggen.
• Gör stötar mildare.
 
Nackdelar:
• Felanpassad bomsadel kan ge konsekvenser som exempelvis strypt blodtillförsel i ryggen, vilket leder till stelhet och avdomning.
• Även på en välanpassad bomsadel träet gå sönder eller bli snett, vilket ger felbyggda och sneda ryggar/muskler.
• Svårt nog att hitta en som ligger bra på en häst, ännu svårare att hitta en som passar två olika hästar.
 
 
Har ni några fler för/nackdelar att lägga till på min lista? Kommentera gärna, jag vill bli så upplyst som bara möjligt! Alla har givetvis olika upplevelser och i vilket fall lutar det starkt mot bomlös sadel för min del. I alla fall idag när jag inte har råd att köpa en dyrare kvalitésadel med bom. Min drömsadel är en Wade som också har mycket god passform för flera olika ryggar, men de kostar ju en 20.000 kronor. Det ultimata vore att ha både en bomlös sadel och en bomsadel att växla mellan!
Tidigare inlägg